har domkapitlet hos k. m:t tillstyrkt bidrag af 200 kr. för komminister Lindfors i Löjsta samt 150 kr. hvardara åt kyrkoherde Gadd i Öja och komminister Havrén i Ardre.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 29 September 1893
N:r 151
Rättegångs- och polissaker.
Södra häradsrätten.
(Hösttingets första sammanträde å Skogs i Levide; ordföranda e. o. hofrättsnotarien M. Wedberg).
Ed skulle vid detta sammanträde ha aflagts af Tina Vestberg, Lye, i det ofta omnämda ärekränkvingsmålet. Hon var närvarande och förklarade sig villig gå eden, men medhade intet frejdbevis; i följd bäraf uppsköts edgången till första dagen af nästa sammanträde.
Hjalmar Siggelin, Pejnarfve i Levide, skulle med ed fria sig från ett åtal ang. barnaföda, men var icke tillstädes. Utslag faller å första dagen af tredje sammanträdet.
I ärekränkningsmålet mellan K. J. Edman, Väte, och husbondesonen Hevrik Johansson, Gullarfve i samma socken, företedde svarande bevis att åtal blifvit anstäldt mot E. om ansvar och ersättning för afverkning af växande skog å s. k. Heden i Väte, enligt Johanssons påstående tillhörig J:s hustru och dennas medarfvingar. Ärekränkningen skulle just ha bestått deruti;att J. om Edman fält yttranden, beskyllande honom för nämda afverkoing, — Målet förklarades nu hvilande tills det nystämda blifvit afgjordt.
Barnuppfostringshjelp med 50 kr. om året till deas barnet tylt 15 år yrkade Maria Viddin, Smida i Väte, att utfå af Ludvig Larsson, Broa i Halla, för ett hennes barn, födt 5 Mars, till hvilket hon påstod L. vara fader. Svaranden nekade för faderskapet. Uppskof för bevisning till andra dagen af tredje sammanträdet.
Testamentsklander. August Nyberg och R. Vallin i Klintehamn klandrade ett muntligt testamente af husbondedottern Elisabet Andersson, Öfvide i Sanda, upprättadt till förmån för Oskar Olsson, Öfvide. — Elisabet Andersson ådrog sig i Maj ett svårt benbrott; då hon redan befann sig i vagnen för att foralas till lasarettet, yttrade bon på Olssons fråga hur det skulle bli med arfvet, att det skulle Olsson ha, med några närmare bestämmelser.
Härom ha förut inför häradsrästen hörts 2 vittnen, Kärandena menade nu, att det icke tillräckligt tydligt framgått af Anderssons ord, att hon vid sundt och fullt förstånd samt at fri och egen vilja bestämt om sin qvarlåtenskap. Dessutom påstods att de båda vittnena icke hade afgifvit fullt lika berättelser. Svaranden begärde uppskof för att få ännu ett vittne hördt. Beslut afkunnas 1 dagen af nästa sammanträde.
Dödad hund. A. M. Elgstrand, Burgsvik, yrkade ansvar å husbondesonen Karl Jakobsson, Fride i Fide, för att denne skulle ha dödat en hund, tillhörig E., samt dessutom ersättning för kreaturet med 100 kronor. E!gstrand bade köpt hunden af en dräng Martell, tjenande hos lotsen Holmberg; hunden hade efter någon tid slitit sig lös och sprungit till Holmberg; denne hade skickat drängen till E. med djuret, men han hade istället lemnat det till svaranden, som på kärandens begäran att återfå hunden förklarat att den var dödad.
Svaranden genmälte, att hunden kommit springande till honom; då djuret ej ville aflägena sig, hade sv. fört det till Martell, som han trodde vara ägaren; M. hade bjudit ut hunden till salu och till sist, då ev. ej ville köpa den, bedt att Jakobsson skulle döda den.
Detta hade ban ock gjort efter hemkomsten. — Ett vittne hördes. Målet uppsköts till 2 dagen af tredje sammanträdet.
Djurplågerl. Kronolänsman M. E. Svallingsson yrkade ansvar å husbonden Lars Pettersson, Tjengdarfve i Träkumla, för att han skulle ha till tyngre körslor och åkerarbete användt en högst 2 år gammal unghäst, som, då hon ej orkat draga, med slag och misshandling tvungits att öfveranstränga sig. Pettersson hade flere gånger blifvit varnad för sitt djurplågeri utan att taga rättelse. — Svaranden erkände att han i sällskap med ett sto, som ej ville draga ensamt, spänt fölet för harfvar m. m., men hade arrangerat dragremmen så, att unghästen haft föga arbete att göra. Han hade aldrig slagit fölet, möjligen viftat åt det med piskan. Åklagaren företedde ett intyg från T. Eriksson, Träkumla, deri denne sade sig ha iakttagit icke blott de omstämda grymheterna, utan ock att svaranden under vinterns lopp genom svält och vanvård orsakat ett par hästars död. Detta bestreds af svaranden.
Uppskof för bevisning till andra dagen af tredje sammanträdet.
Misshandel. Allmänne åklagaren t. f. kronolänsman Svante Lindström yrkade ansvar å arbetaren Anders Sandsjö, Burgsvik, för att han söndagen 23 Juli på aftonen å allmän väg, s. k. Kulbacken, hade med sten slagit drängen Olof Jakobsson från Öja så blodvite uppstått. — Svaranden genmälte att han iakttagit hura Jakobsson förföljt en båtsman och slagit flere andra personer; derför hade sv. försökt afstyra oväsendet, hvarvid J. vändt sin vrede mot svaranden, som för att freda sig måst gifva ett slag med en sten. Då J. fallit omkull hade ban sannolikt sårat sig på en öppen knif, som han vid tillfället höll i handen. Åklagaren erhöll uppskof till tredje sammanträdet för att styrka att våldet föröfvats på allmän väg samt för att skaffa vittnen. — Samme åklagare instämde äfvenledes stenhuggaren Oskar Dalman, Fride i Fide, att stå till ansvar för att han S Juli å allmän väg i Grötlingbo med lifsfarligt vapen sårat stenhuggaren Rikard Nyström. — Svaranden nekade till allt. Målet uppsköts för målsägarens hörande, för vittnens framhafvande och för företeende af läkarebetyg öfver Nyströms skador.
Skogsafverkning. Hemmansägaren Henrik Johansson från Isume i Väte yrkade ansvar å K. J. Edman från Mölner i samma socken för att han skulle olofligt huggit virke i se. k. Heden, tillhörig Johanssons hustru och hennes medarfvivgar, jämte ersättning för taget virke, — Svaranden uppgaf att han köpt virket af Henrik Olofsson, som så vidt han vet, är ägare till heden. — Käranden deremot påstod att H. Olofssons far, Olof Olofsson, testamenterat jorden till Henriks barn, och endast tillåtit Henrik att begagna den under sin lifetid. Uppskof till tredje smtr. för vidare utredning.
Olaga utskänkning. Kronolänsman Svallingson åtalade å tjenstens vägnar enkefru Lovisa Viberg å Klintehamn för att hon söndagen 27 Aug. på eftermiddagen i sin bostad olofligen utskänkt maltdrycker åt icke spisande gäster. Svaranden erkände genom ombud. Utslag afkunnas vid tredje sammanträdet.
Olaga vinhandel. Handlanden F. Kahl, Alskog, var af kronolänsman E. Eneman åtalad för att han under året sålt vin till afbämtning i mindre qvantitet än 10 liter; varande detta andra gången han åtalats för dylik förgeelse. Svaranden nekade. — Uppskof för bevisnings anskaffande till nästa sammanträde.
Öfverträdelse af jagtstadgan. Samme åklagare tilltalade Joh. Johansson, Hallbjenne i När: och Jakob Jakobsson, Hammarnäs i samma socken för att de söndagen 11 Juli på Lausholmar tagit svörtägg ur fåglarnes bon. Svarandena erkände. Utslag afkunnas vid tredje sammanträdet.
Folknöjekrångel. Drängen Reinh. Löfqviet i Etelhem stod anklagad för att lördagen 20 Aug. ha med en käpp slagit Anton Johansson från Lingvide i Hafdhem så att blodvite uppstått. Svaranden medgaf att han klått till Johansson ett slag, emedan denne gått omkring bland de lustresande i ängen och stält till krångel. Utslag faller vid tredje smtr.
— Samme Reinh. Löfqvist samt Anshelm Jakobsson från Visby hade att svara för att de söndagen 2 Juli å allmänna vägen vid Etelhem slagits med hvarandra, deraf dock ingen skada följt. De erkände och få sin dom vid tredje sammanträdet.
— Gust. Grönhagen från Visby hade vid nyssnämda tillfälle försökt fritaga sin vän från ordningsmakten. Hvad nöjet kostar får han veta vid 3:e sammanträdet.
Utmätningsmålet mellan Johan Larsson, Skogs i Mästerby, och Alfr, Ferd. Ekelund, Tipsarfve i Hejde, för hvilket mål vi förut omständigt redogjort, förekom till förnyad handläggning. Det gälde i dag att utröna, i hvilket skick de utmätta och i tredje persons vård öfverlemnade djuren befunno sig 3 Mars 1892, då de fråntogos Larsson, och 23 Maj, då de återlemnades. Käranden påkallade 3 vittnen, som berättade att hästarne varit vid god hull då de flyttades till Ekelund och vid återlemnandet varit magra och skerpa, så att de ej kunde användas till arbetsköring; eua hästen var vid återlemnandet halt i högra bakfoten; 2 och en half månader måste de gå stilla på betet innan de kunde användas; vittnena hade gett Ekelund köra med hästarne några gånger både i åkern och i skogen. — Svarandens sju vittnen deremot berättade samstämmigt att dragarne 3 Mars varit magra och efter hand i Ekelunds vård blifvit bättre; den ena hästen hade varit så hårdt körd att han fått »ryggkramp»; på kommissarien Svallingssons fråga till Larsson 3 Mars om orsaken till kreaturens dåliga tillstånd, hade Larsson uppgifvit att han saknat foder och att de användts till längre körslor under veckan; kräken värderades till 150—200 kronor. Selarne hade äfven varit dåliga vid äfhämtandet. — Käranden företedde ett intyg af veterivär från slutet af April, deri uppgafs att de omstämda kreaturen vid besigtning befunnit utmagrade och i sådant skick, att de ej finge till körslor begagnas.
Käranden öfverlemnade målet och yrkade att om, på grund af den bevisning svaranden i dag förebragt, kär. ej kunde tilldömas ersättning för det utmättas försämring ban åtminstone måtte få ersättning för mistningen af gödsel under viss tid. — Svaranden yrkade att målet måtte förklaras hvilande till dess högsta domstolen hade afgjort den ursprungliga tvisten om reversen å 600 kr.
Utlåtande afkunnas vid tredje sammanträdet.
Till cellfängelset införpassades i gär af t. f. kronolänsman Svante Lindström f. d. båtsmannen Anders Petter springare från Hablingbo för inbrottstöld i Hablingbo fattigstuga.
Mannen är 68 år och förut straffad för stöld.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 6 September 1893
N:r 138
Ur presterskapets löneregleringsfond
ha kyrkoberden Gadd i Öja och komminister Havrén i Ardre hos k. m:t ansökt om lönebidrag.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 1 September 1893
N:r 135
Från landsbygden.
Södra Gotland, 17 Aug.
Sprängningsarbetet i Valkmyrs kanal har nu i cirka sex veckor pågått med ifver af ett arbetslag från Öja. I ersättning för detta arbete skola intressenterna punga ut med ett belopp af 1,325 kronor och ändå återstår mycket förrän kanalen blir fullt färdig; men fördelen af utdikningen vinnes nog i framtiden i rikt mått, alldenstund god odlingsbar jord finnes i nämde myr.
Från torsdagens våldsamma storm kan ett och annat förtjena att antecknas. Flera fartyg syntes under förmiddagens lopp länsa undan vinden för »tackel och tåg» som det heter. Fiskarebåtar slungades långt från sina platser vid fisklägena, Gärdesgårdar kullvräktes i massa, Lefvande fisk kastades af de väldiga vågorna från sjön långt upp på landbacken. Flera sälar hittades sagde dag vid ejöstranden ilandslagna. Allt detta exempel på stormens oerhörda våldsamhet och styrka.
Kärlek, svartsjuka och spökeri. I ett byalag i »sudret» tjenar hos olika husbönder drängarne Jaken och Anders samt pigan »Fia. Fia är en skönhet af första rangen med lingult hår och bruna ögon samt en barm så fyllig som en hnumlesäck, Lägger man dertill att till hennes tjensteåligganden förutom det ordinarie i köksdepartementet, äfven hör en ladugårdspigas, en stalldrängs och en lifknekts göromål inses nog lätt att hon af det unga slägtet i byn anses som dess förnämsta personlighet och hennes egande som äkta vif eftersträfvats af mången burtig ungersven. Bland de mera bemärkta sådana äro ofvanskrifne Jaken och Anders, hvilka ordentligt förälskat sig i flickan, Fia tycktes dock gifva den käcke Anders företrädet beroende detta på de yfviga mustascher han bär, som gifva bonom en sådant karlavulet utseende. Jaken, som hade en skägglös bild, försökte på allt möjligt sätt skaffa sig skäggväxt liksom den hatade rivalen, Rakning på fastande mage hvarje morgon i två månaders tid och verldsberömda skäggbalsam eller tinkturer mäktade i framkalla ett fjun på öfverläppen. När då på skämt men med allvarlig min förebrående sade: »Jaken, hvarför lättar däu int’ dein munstasar växt», blef hån som stungen af en orm. Vid sin faders skägg, svor han att hämnas såväl å rivalen, som den känslolösa flickan. En mörk söndagsnatt nu på eftersommaren togo desig en promenad, satte de sig att hvila vid en gärdesgård i närheten af kyrkan der de utbytte tankar om framtiden illustrerade med kyssar och smekningar. Allt omkring dem låg i stilla sömn, men Nemesis vakar. Jaken, som med döden i hjertat och hämd i sinnet följt de båda älskande och blifvit vittne till deras tete å tete, fick en idé, hur han skulle hämnas på stället.
Tyst och obemärkt, dervid gynnad af mörkret och den hvinande stormen, smög han sig bakom gärdesgården intill de bägge kurtiserande, samt lyckades af ett händelsevis medfördt snöre lägga en snara kring Fias »rockskört», samt fastgjorde andra ändan om gärdesgården. Lika tyst som han ankommit aflägsnade han sig samt ingick på kyrkogården, der han afklädda sig sina kläder blott bibehållande skjorta och kalsonger, samt tände en medhatd cigarrstump. Sålunda kostymerad, begaf han sig ut genom kyrkogårdsgrinden, i hvilken han ruskade dugtigt samt rätt åt de bägge kurtiserande fästfolken. Hans uppträdande der hade åsyftad verkan, ty knappt hade de varsnat kyrkogårdsuppenbarelsen, som sprutade eld, förrän ett gemensamt utrop: »koss i Jii-su nam, spökt» gick öfver deras läppar, då de störtade upp. Men, o fesal Fia störtade med detsamma på näsan, gaf några svaga ohoj! ifrån sig och — dånade under det Anders barkade i väg för brinnande lifvet utan att bry sig om sin hjertans kär.
När Jakens ändamål att jaga Anders på flykten lyckats, var han ej sen att frigöra Fia från snaran, då han väckte den alltjämt af dånade Fia. En nödlögn uppdukade han då bur han funnit henne, hvilken hon tog för god, men då hon i detsamma mindes Anders trolösa och fega beteende att lemna henne intogs hon af harm och beslöt sig för att bryta med honom, utan att hon dock nämde något om spökeriet. Jaken, som nogsamt gissat hennes tankegång, passade på tillfället, att för hundrade gången fria till henne och detta med den bästa framgång, i det ban fick ja, trots han inga mustascher ännu hade. »Hvilken lycklig idé jag kunde få att agera spöke. Anders är som bortblåst från Fias tankar och jag är nu hennes bäste vän och tänker snart lätt presten gär nä ti mein» uttryckte sig häromdagen den nu öfverlycklige Jaken, från hvilkens mun berättelsen är hämtad.
Jagttiden å hare, söm i onsdags ingick, har föga byte att bjuda jägarne, ty detta villebråd är ganska sparsamt representeradt härstädes. I fjor höll stammen på att dö ut, derom vittnade de många skelett, som lågo på marken, samt det ringa antal hvari de förekomma.
Första såningsdagen för råg havi om måndag, eller rättare om söndag och tack vare veckans nederbörd brister ej »myr».
Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 Augusti 1893
N:r 129
Tjenstledighet
åtnjuter länsman J. A. Lindström i Öja fr. o. m. 17 Aug. till. 17 Sept. Kontorsskrifvaren Svante Lindström sköter tjensten.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Augusti 1893
N:r 126
Gotlands Missionsförening
håller under den kommande veckan ett juniorläger i tältet som uppsatts invid Skoga skola i Öja. Förläggningen är förlagd dels till skolan och dels till Godtemplarlokalen. Ledare blir E. F. S:s juniorsekreterare V. Lindberg och med hjälpare bliva utom predikanterna missionärerna Vilma Nyström och Lydia Sandberg. På kvällarna hållas offentliga möten och på söndagen den 31 blir det högtidlig avslutning.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 Juli 1938
N:r 167
Från landsbygden.
Södra Gotland, 1 Aug.
Regn och det så att det förslog fingo vi ändtligen i dag. Ifrån morgon till qväll, har det störtat ned, stundtals i strömmar, så att nu har jorden fått sig en riktig rotblöta.
Dat goda kommer aldrig för sent lyder det gamla ordet, men i år torde nog nästan kunna sättas framför. Sädesskörden hjelpas ej något nu, men potatisen tycker nog om denna väderlek.
Vattentillgången till såväl menniskor som djur, har en längre tid varit ringa, ja för mången alldeles uttömd, så att svårighet uppstått att anskaffa denna nödvändighetsartikel.
I dag blef dock den svårighsten för den närmaste framtiden öfvarvunnen.
Höskörden, med hvilken ännu gåugna veckan arbetades af en del, är nu afslutad. Om densamma kon sägas att den ej lemnat mera än bälften af hvad som blifvit andra år under vauliga väderleksförhållanden, detta i allmänhet såväl å naturlig äng som vallar, Något sällsynt undantag till ett bättre finnes dock å lågländta och bördiga ängar, som kölden ej ekadat, samt å vallar å hvilka rikligen med artificiel gödning utsåtts i våras, der har skörden varit jämnare.
Med rågbergningen har ej ännu tagits iaf allmänheten. Visserligen syntes redan i fredags i förra veckan rågstackar resas i Öja, men var detta blott enstaka fall. Innevarande vecka torde nog om väderleksförhållandena sådant tillåta flertalet börja bergningen.
Detta sädesslag är det väl, som i år kommer att blifva det väsentligaste för den jordbrukande befolkningen, åtminstone i söder, fast det ock betydligt skadats, såväl af den långtrådiga torra och kalla våren som ock at den ogynsamma sommaren. Kan den nu blott få bergas väl, så att rötmånaden ej kommer med för mycket regn, blifver detta sädesslag nog den bästa hjelpkällan för i år.
Hvetet ser tunt och dåligt ut, lofvande dålig skörd. Fara är ock avt det af de starka nattfrosterna under blomningstiden tagit skada, hvilket väl kommer att visa sig i skepnaden af rost och dylikt otyg.
Vårsädet, såväl korn som hafre, behöfver väl knappast nämnas, ty af detsamma finnes så ringa. Å en och annan djup och bördig åker, der brodden i våras varit tunn, har den bergat sig någorlunda, och mäktat gå i ax, men å grundare jord står det några tum högt, nu alldeles hvitnad utan att axet mäktat spräcka hylsan, som omsluter datsamma.
Antingen af princip eller vana härute sås alltid hafre å de sämsta backarne, Resultatet deraf i år har också blifvit att få torde få skörda så mycket af detta sädesslag, som behöfves till utsäde nästa år.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 Augusti 1893
N:r 118
Riksdagsmannavalet i södra häradet.
1) L. Norrby, Brogårds Fardhem erhöll 1 röst.
2) 1 sedel kasserades.
3) 2 röster tillföllo J. Johansson, Gardarfve Fardhem och 1 röst Jakob Jakobsson Spenarfve.
4) 2 sedlar kasserades.
5) J. Uddin, Ungbåtels Stånga, 1 röst.
6) W. Wöhler 1 röst.
7) W. Äkerman 1 röst.
8) T. Sätervall 1 röst.
9) Rosenlund, Rikvide, 4 röster och K. Pettersson, Vestergarn 1 röst; 1 sedel kasserad.
10) O. Pettersson, Odvalls, 1 röst.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 31 Juli 1893
N:r 117
Rikesdagsmannavalet
i södra häradet förrättades igår. Såsom vi i måndags antogo har stor rösteplittring ägt rum: Af det hittills kända resultatet från 29 af valkretsens 45 socknar ha 346 röster afgifvite för och 216 röster mot den nuvarande representantens omval. Rösterna ha dervid fallit sålunda: hemmasnsäg. Ludv. Norrby 346
hemmasnsäg. J. Johansson, Gardarfve 118
hemmasnsäg. J. P. Jakobsson, Spenarfve, 52
kyrkoherde Sundblad 41
Rösterna från de kterstående socknarne
torde icke ändra resnltatet.
Här följer en värmare belysande statistik öfver valet, som vi framdeles skola fullständiga, då alla sockoveuppgifter ingått:
1) L. Norrby, Brogårds Fardhem erhöll 1 öst.
2) 1 sedel kasserades.
3) röster tillföllo J. Johansson, Gardarfve Fardhem och 1 röst Jakob Jakobsson Spenarfve.
4) 2 sedlar kasserades.
5) J. Uddin, Ungbåtels Stånga, 1 röst.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 Juli 1893
N:r 115
Fattigvården å Gotland.
Under 1891, det senaste år, för hvilket uppgifter föreligga, utgjorde antalet fattigvårdssamhällen inom länet 94, deraf 93 å landsbygden. Af dessa senare Var ett fördeladt i rote och ett i distrikt. Inom länet funnos följande fattigvårdsanstalter: 83 fattighus med utrymme för för 856 personer, deraf ett i Visby för 120 personer, en fattiggård för 30 personer och 24 mindre fattighus för 138 personer, deraf ett i Visby för 8 personer.
Hela antalet personer, som under 1891 åtnjöto kommunalt understöd inom länet, utgjorde 1,487, deraf 1,139 å landsbygden och 348 i Visby. Hela antalet understödstagare inom länets landsbygd har sålunda sedan näst föregående år minskats med 14 personer eller 1,2 procent. Med hänsyn till proportionen mellan antalet understödstagare och folkmängden visar sig att fattigvårdsprocenten för landsbygden 1891 utgjorde 2,59, eller den lägsta och fördelaktigaste inom riket. Högst i fråga om fattigvårdsprocenten kommer fortfarande Vermlands län med 5,96. I fråga om Gotland är att märka, att antalet understödstagare i en del af länets fattigvårdssamhällen eller Norrlanda, Viklau, Träkumla, Öja och Gerum utgjorde endast 1 procent eller ännu mindre af folkmängden.
Antalet direkta understödstagare, såväl barn som äldre, uppgick till 373 män och 779 qvinnor, deraf å landsbygden 278 män och 629 qvinnor samt i Visby 95 män och 150 qvinnor. De indirekta noderstödstagarne, d. v. s barn tillhörande understödstagare, utgjorde innalles 335, deraf å landsbygden 232 och i Visby 103. De direkta understödstagarne fördelade sig på följande sätt: föräldralösa äkta 12, moderlösa oäkta 27 och andra barn 107. Hela antalet barn som under 1891 åtojöto fattigunderstöd inom länet, vare sig direkt eller indirekt, uppgick alltså till 484.
De äldre understödstagarne fördelade sig på följande sätt:
ogifta: 343, af hvilka 57 qvinnor med dem tillbörande 101 barn;
gifta: 250, deraf 68 med 133 tillhörande barn;
enklingar, enkor och frånskilda: 414 deraf 45 med 101 tillhörande barn.
I afseendo på kön fördelade sig de direkta understödstagarne i 373 mankön och 779 qvinkön. Härvid gör sig dock en väsentlig skilnad gällande mellan barn och äldre understödstagare, i det att de förra räknade 76 mankön mot 69 qvinkön, hvaremot af de senare 297 voro män och icke mindre än 710 qvinnor. Denna qvinnokönets öfvertalighet tydliggjordes deraf, att i hela riket svarade mot 100 understödstagare af mankön 177 af qvinkön eller 181 på landsbygden och 167 i städerna.
Ser man till proportiooen mellan direkta och indirekta understödstagare, barn och äldre personer, ogifta och gifta o. s. v., så fioner man, att å länets landsbygd utgjorde de direkt understödda barnen 9,3 proc., af äldre personer voro 23,8 ogifta med 7,9 proc. tillhörande barn, 16,90 proc. gifta med 6.0 proc. barn samt 296 proc. enklingar, enkor och frånskilda med 6.5 proc. barn. Således inalles 79.6 proc. direkta och 20.4 proc. indirekta understödstagare.
Understödets varaktighet och storlek.
Antalet fullt försörjda understödstagare inom länet uppgick till 200 män, 265 qvinnor och 43 barn, deraf å landsbygden 127 män, 190 qvinnor och 83 barn samt i Visby 738 män och 75 qvinnor. Delvis understödda voro 117 män, 394 qvinnor och 207 barn, deraf & landsbygden 107 män, 327 qvinnor och 138 barn samt i Visby 10 män, 67 qvinnor och 69 barn. Personer med tillfälligt understöd voro 56 män, 120 qvinnor och 85 barn, deraf & landsbygden 44 män, 112 qvinnor och 51 barn samt i Visby 12 män, 8 qvinnor och 34 barn.
Understödets beskaffenhet. Utackorderade voro 111 män, 136 qvinnor och 3 barn, deraf å landsbygden 95 män, 119 qvinnor och 3 barn samt i Visby 16 män och 17 qvinnor. I sjukvårds anstalter vårdades 19 män och 28 qvinnor, deraf å landsbygden 10 män och 19 qvianor samt i städerna 9 män och 9 qvinnor. I egna hem understödda voro 128 män, 379 qvinnor och 223 barn, deraf å landsbygden 114 män, 319 qvinnor och 134 barn samt i Visby 14 män, 60 qvinnor och 89 barn. På annat sätt understödda voro 3 män, 22 qvinnor och 2 barn, alla å landsbygden.
Understödstagarnes omsättning. Under året tillkommo 62 män, 102 qvinnor och 61 barn, deraf å landsbygden 45 män; 78 qvinnor och 27 barn samt å Visby 17 män, 24 qvinnor och 34 barn. Under året afledo 30 män och 56 qviunor, deraf å landsbygden 28 män och 42 qvinnor samt i Visby 2 män och 14 qvinnor. På annat sätt afgångna voro 46 män, 63 qvinnor och 70 barn, deraf å landsbygden 25 män, 45 qv nnor och 31 barn samt i Visby 21 män, 18 qvinnor och 39 barn. Till nästa år qvarvarande voro 297 män, 660 qvinnor och 265 barn, deraf å landsbygden 225 män, 542 qvinnor och 201 barn samt i Visby 72 män, 118 qvinnor och 64 barn.
Utgifterna för kommunernas fattigvård inom länet år 1891 utgjorde 70,889 kronor, deraf för landsbygden 45,572 kr. (3,959 kr. för hus och inventarier, 38,560 kr. för understödstagarnes vård och underhåll samt 3,053 kr. för öfriga utgifter) samt för Visby 25,317 kr. (995 kr. för hus och inventarier, 18,126 kr. för vård och underhåll samt 3,196 för öfriga utgifter). Totalkostnaden för hvarje understödstagare utgjorde & Gotlands landsbygd 40 kr. 1 öre, deraf underhållskostnad 33 kr. 85 öre, och utgjorde högsta värdet af en understödstagares fulla försörjning 200 kr. och lägsta samma värde 40 kr. eller i medeltal 104 kr.
Fördelade på länets olika härader och Visby ställer sig antalet understödstagare och fattigvårdskostnaden sålunda:
Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 Juli 1893
N:r 109