Gotlands finanser.

Det sammanlagda beloppet af kommunernas inom Gotlands län inkomster under år 1888 — de senaste uppgifter, som i detta fall föreligga — uppgick till 478,902 kronor, af hvilka 304,222 kr. belöpte sig på landskommunerna och 174,680 kr. på staden. Ser man efter med hvilka procenttal de särskilda slagen af ivkomster ingå i hela inkomstsumman, framträda högst väsentliga skiljaktigheter mellan landsbygd och stad i fråga om de olika inkomstslagens relativa betydelse. Sålunda utgjorde hyra, arrenden, räntor och dylikt 5,4 procent af alla inkomster för landskommunerna i länet samt lika mycket för staden. Kommnnalutskylderna ingå deremot i hela inkomstsumman med 67,4 procent för de förstnämda, men med blott 55,6 procent för den senare. Statsbidragen uppgå till 16,4 procent för landskommunerna, men stannar vid 2,9 procent för städerna, hvaremot utskänknings- och minuteringsafgifterna utgjorde för landsbygden endast 3,5 procent, men stiger för staden till 11,6 procent.
Kommunernas utgifter belöpte sig inom lävet till 446,896 kronor, af hvilka 293,573 kr. föllo på landskommunerna och 153,323 kr. på staden. För året uppstod för kommunerna inom länet alltså ett öfverskott af 31,006 kr., af hvilka 10,649 komma på landskommunerna och 20,357 på Visby. A£ de enskilda landskommunerna stå i fråga om större utgilter än inkoraster Lärbro främst med omkring 3,000 kr. brist, Öja med omkring 2,000 kr. brist samt Levide och Anga med omkring 1,000 kr.
Af utgifterna gingo å landsbygden till kyrkliga ändamål 105,454 kr. eller 35,9 procent, till folkskolan 118,553 kr. eller 40,4 procent, till fattigvård 41,123 kr. eller 14,0 procent, till sundhetsvård 7,931 kr. eller 2,7 procent, till kommunikationsanstalter eller allmänna bygnader 1,020 kr. eller 1,0 procent. Uti Visby uppgingo utgifterna för kyrkliga ändamål till 11,638 kr. eller 7,6 procent, till folkskolan 16,656 kr. eller 10,8 procent, till fattigvården 24,453 kr. eller 15,9 pro cent, till sundhetsvård 6,245 kr. eller 4,07 procent, till kommunikationsanstalter 30,596 kr. eller 19,9 procent Med hänsyn till den kommunala myn: dighet, genom hvilkens beslut utgifterna verkställts, visar sig, att inom länets kommuner å landsbygden utgjorde de å kyrkostämma beslutade utgifterna 224,860 kr. och de å kommnnalstämma 68,713 kr., hvaremot inom staden endast 27,441 kr. bes!utits å kyrkostämma, men 125,882 kr. af stadsfullmäktige. Beträffande omfattningen af de utgifter, som tillhörde de ena eller andra kommunalmyndighetens beslutanderätt, äger alltså ett så godt som omvändt förhållande ram mellan landskommnuaerra och staden. På landsbygden utgjorde nämligen utgifterna, som beslutits af kyrkostämma, icke mindre än 76,6 procent af samtliga utgifterna, under det att motsvarande procenttal för stadskommunen var endast 17,9 procent. I följd häraf uppgingo å andra sidan de af kommunalstämman beslutade utgifterna i hela ntgiftssumman med endast 23,4 procent, hvaremot utgifterna, beslutade af stadsfullmäktige, hunno upp till 82,2 procent.
Vid 1888 års slut uppgingo länets alla kommuners samtliga tillgångar till 1,779,536 kr. deraf 917,436 kr. tillhörande landskommunerna och 862,100 kr. staden. Med hänsyn till sin beskaffenhet fördelade sig dessa tillgångar å landsbygden med 574,790 kr. på fastigbeter och inventarier samt med 342,746 kr. uti fordringar eller kontanta medel.
I staden uppgingo fastigheterna och inventarierna till 291,859 kr. och fordringarne och kontanta medlen till 570,241 kr. Tillgångarne i fastigheter utgjorde å landsbygden 431,267 kr. i folkskolehus, 57,728. i fattigvårdsanstalter, 7,942 kr. i sockenstugor samt 32,405 kr. i andra fastigheter, eller inalles 529,342 kr. I dessa tillgångar hafva icke inberäknats sådana fastigheter och fonder, hvilka endagt stå under förvaltning, men ej disposition af de kommunala myadigheterna. Dessa uppgingo för länets landsbygd till kr. 1,714,389 i kyrkor, 634,584 kr. i ecklesiastika boställen m. m. och 61,483 kr. i donationsfonder.
Kommunernas skulder inom länet utgjorde vid årets slut 853,807 kr., deraf för landsbygden 103,502 kr. och för Visby 750,305 kr. Skulden för landskommunerna var vid årets början 105,768 kr. hvadan skalden under året minskats med 2,266 kr., eller 2,1 procent. Skilnaden mellan upptagna och betalda lån, utgjorde 5.421 kr., med hvilken summa de senare öfverstego de förras belopp.
För Visby öfverstego de under året betalda låne: de upptagna med 9,993 kr. Af landskommunerna hade Hemse den största skulden eller 18,132 kr., dernäst Vänge med 13,977 kr., Othem med 9,329 Barlingbo med 7,860 kr. Stenkumla med 7,500 kr., och Dalhem med 7,087. Skuldfria voro Visby norra landskommun, Ekeby, Follingbo, Akebäck, Veskinde, Bro, Hejnum, Bäl, Martebo, Lummelunda, Stenkyrka, Tingstäde, Boge, Hangvar, Hall, Rute, Fleringe, Bunge, Gothem, Ganthem, Halla, Sjonhem, Viklau, Guldrupe, Östergarn, Visby södra landskommun, Vall, Atlingbo, Mästerby, Hejde, Sundre, Hafdhem, Näs, Fide, Rone, Sproge, Fardhem, Linde, Lojsta, När, Lau, Stånga och Alskog.
För ett riktigare bedömande af kommnunernas ekonomiska ställning meddela vi här några undersökningar angående skulldernas förhållande till såväl folkmängden som tillgångar och det påförda fyrktalet eller bevillninges. Dessa utvisa, att på hvarje invånare å länets landsbygd utgör andelea i kommunernas skuldbelopp kr. 2: 30 hvaremot på hvarje stadsbo kommer en skuld af kr. 109: 06 — alltså en ganska betydlig skilnad mellan landsoch stadskommunerna. Då emellertid äfven tillgångarne fördela sig högst olika nämligen med kr. 20: 42 per invånare å landsbygden och kr. 128: 09 i staden kommer behållningen på hvarje parson att stanna vid kr, 18: 12 för landsbygden, men uppgå till kr. 19: 03 för staden.
I förhållande till summan af tillgångarne utgjorde skulderna samtidigt 11,3 procent för länets landskommuner och 8,7 procent för staden. Fördelas landskommunernas skulder på fyrktalet, kommer inom länet på hvarje fyrk en skuld af 38 öre, medan en fördelning af stadens skulder på bevillningen utfaller med kr. 50: 06.
Kommunernas behållning eller det belopp, som återstår sedan skulderna fråndragits tillgångarne uppgick vid årets slut inom länet till 925,729 kr., deraf 813,934 kr. för landskommunerna och 111,795 kr. för stadskommunen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 September 1890
N:r 141

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
Att med ed fria sig från faderskapet till ett af pigan Emma Larsson, Muntsarfve, framfödt gossebarn hade f. hemmansägaren J. R. O. Ahlin ålagte af såväl härads- som hofrätten. Till följd deraf att svaranden först 15 Aug. fått kännedom om edgången, erhöll han uppskof med densamma till första rättegångsdagen af tredje sammandet.

För barnauppfostringshjelps erhållande hade pigan Amalia Berggren instämt Johan Gabrielsson, Vestergarn. Målet förliktes på vilkor att svaranden utgaf till käranden 25 kr. om året, tills barnet ifråga uppnått 15 år.

Med ed friade sig handlanden Öskar Bokström, Hemse, från faderskapet till pigan Johanna Jakobssons år 1883 framfödda flickebarn.

För olofligt tillegnande af karameller jämte glaslådor till ett sammanlagdt värde af 16: 50 hade A. D. Ahlberg, Visby, instämt frå Matilda Berger derstädes. Tillgreppet skulle ha skett på Visborgs slätt 25 och 27 sistlidne Juni och från Ahlbergs minderåriga son Alexander. Härå svarade fru Berger, att hon enligt öfverenskommelse fått åt sig öfverlåten rätten till maltdrycks-utskänkning samt försäljning af mat, cigarrer m. m.å Visborgs slätt under mötestiden, samt och hade hon att härvidlag sjelf skydda sig mot intrång i dessa rättigheter. Ahlbergs son hade flere gånger trots hennes förbud sålt karameller till och med vid ingången till fru Bergers marketenteribygnad. Fru Berger hade då två gånger tagit karamellådorna från pojken, genom honom bedt fadren infinna sig hos henne samt slutligen genom polisens försorg tillstält Ahlberg karamellådorna.
Käranden bestred svaromålet, medgaf att han återfått karamellerna samt yrkade på svarandens personliga inställelse. Härvid fäste häradsrätten icke afseende, men uppsköt målet till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

J. A. Urlander, Kuse i Alfva, hade instämt gästgifvaren Karl J. Andersson Domer arfve i Öja, derför att han 4 Juni i år dels i fru Krokstedts gästgifvaregård i Burgsvik lömskt öfverfallit käranden med ärekränkningstillmälen, knytnäfsslag och boxningar samt dervid hotat honom till lifvet, om käranden icke på hans befallning lemnade Gotland, dels samma afton å allmän landsvägs och å Burgsviks färgeri förnyat sina hotelser, att innan käranden lemnade ön skulle svaranden se hans bjertblod, om det ock skulle kosta honom 1,000 kronor och 10 års fängelse.
Svaranden genmälde, att käranden, som bott hos hans föräldrar, sagt sig der ha fått erlägga betalning två gånger, öfver hvilket yttrande svaranden hos fru Krokstedt velat ha en förklaring af Urlander samt dervid blifvit het. Hans hotelser hade afsett endast stämning å käranden.
Käranden erhöll uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet för bevisnings förebringande.

För ärekränkning hade Anna Andersson, Botvide i Öja, instämt hustru Gustafva Andersson, Domerarfve. Käranden påstod, att svaranden sagt, det käranden köpt en skinka af en person som stulit den från svaranden samt dervid gifvit käranden ett tillmäle som ej i tryck kan återgifvas. Målet uppsköts till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

Angående barnaföda hade Josefina Vallin Hablinge, instämt drängen Johan Mattsson å Vastäde grund. Han nekade. Uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

Oguldet arrende, 82 kr., ville August Norrby, Mattsarfve i Gammalgarn, ha ut af husbonden K. Björkqvist, Lunda i Väte.
Käranden bestred krafvet. Uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

Edgång hade af såväl härads- som hofrätt ålagts husbondesonen Karl Niklas Felix Jakobsson, Gläfves i Burs, hvarigenom han skulle fria sig från faderskapet\’ till ett af ogifta Karolina Maria Jakobsson, Sigdes i Burs framfödt barn. Svaranden var ock beredd att gå eden.

Emellertid hade nu ett vittne, August Johansson, hvilket ej förut kunnat anträffas, infunnit sig, och hade sådant att berätta, som gjorde att målet uppsköts till första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

För beskyllning att ha förorsakat den eldsvåda, som midsommarnatten ödelade deras ladugård hade Johan Bolin, Siffride i Öja, och T. Vestberg, instämt Hans Jacobsson, Sandqvie. Käranden återtog emellertid sitt ansvarsyrkande och förlikning ingicks mot det att svarandena ersatte käranden hans omkostnader i målet.

Angående bättre rätt till jord med derå befintlig släkatägt hade hemmansägaren Olof Bodin, Hemmor i När, instämt sin gårdsman Fritjof Jakobsson. Käranden grundade sina anspråk på den s. k. Nygårdsdyen derpå, att i köpebrefvet å hans hemmansdel var inbegripen äfven ifrågavarande släkedya. Svaranden genmälde derå, att han genom sitt köpebref, som var af äldre datum, förvärfvat sin hemmansdel med allt hvad dertill af ålder hört, d. v. s. äfven släkedyav. Målet öfverlemnades å båda sidor. Utslag afkunnar första dagen af tredje sammanträdet.

För ärekränkning hade hustra Josefina Larsson, Rikvide i Slite, instämt förra pigan Anna Kristina Olsson, Silte, enär den senare skulle ha beskylt käranden för att ha från en vind stulit ett halft pund ull.
Vittnena Båtel Tomasson och Petter Larsson, Rosarfve i Silte, hade en dag i Maj månad i år åtföljt käranden till svaranden, hvarvid denna, efter något nekande, erkänt att hon haft ofvanstående äreröriga yttrande om käranden, hvarpå Kristina Olsson, på knä bedt Josefina Larsson om förlåtelse hvilket käranden dock ej ansett nog. Utslag första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

Om utbekommande af lön hade drängen Ferdinand Jakobsson, Telleby, instämt nämdeman Johan Larsson Smiss i Alskog. Käranden påstod, att han för tjensteåret 1887—88 af svaranden betingat sig i lön 40 kronor med 5 kronors afprutning, om han, som var sjuklig, blef inkallad till värneplikt. För det andra året hade lönevilkoren varit 75 kronor utom beväringstiden, samt ett par grå vadmalsbyxor. Nu hade käranden erhållit för första året blott 85 kronor, oaktadt han ej beböft göra krigstjenst, samt för andra året icke bekommit de grå byxorna, hvarförutom han fordrade dagspenning för den tid han arbetet under beväringstiderna samma år.
Svaranden påstod att öfverenskommelsen under första året varit, i stället för respektive 40 och 85 kronor, 35 och 30 kronor, hvarjämte de grå vadmalsbyxorna lofvats käranden vilkorligt, ifall han ej blefva alltför mycket sjuk; och hvad ersättning för öfverarbete beträffar bestred svaranden densamma.
Båda parterna öfverlemnade målet och utslag afkunnas första rättegångsdagen af tredjo eammanträdet.

Om utbekommande af arronde jämte ersättning med 200 kronor för åtskillig skadegörelse hade Mattias Pettersson, Smiss i Hemse instämt Axel Brun, Lillrone i Lye. Svaranden infann sig ej, hvarför han dömdes att vöta 5 kronor, samt ålades vid 25 kronors vite att inställa sig andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

»Klubbekriget i Hemse», d. v. s. slagsmålet mellan Johan Bokström och skräddaren Nils Persson äfvensom tvärtom förevar vid detta sammanträde ånyo. I slutligt svaromål yrkade Bokström å Persson ansvar för våld samt å hans hustru för oqvädinsord. Åklagaren vidhöll gent emot Bokström hvad han förut anfört. Utslag afkunnas första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

För olaga ölförsäljning var instämd värdshnusidkaren Louis Mührer i Hemse, hvilken erkände. Utslag första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

För djurplågeri var i ett uppskjutet mål instämd ft. handlanden Johan Bokatröm. Fjerdingsman Vilhelm Vahlberg intygade, att såväl Bokström sjelf som hans dräng under sommaren 1889 flerfaldiga gåvger i arbete användt dels en, dels två hästar, selbrutna, behäftade med sår. Särskildt vid ett tillfälle hade vittnet tillsagt Bokströms dräng, som med ifrågavarande hästar harfvat i en åker i Alfva, att köra hem med hästarne enär den ena af dem var så sårig i lokstaden, att blodet rann ända ned på hofvarne. På denna häst användes bringsele. På denna tillsägelse hade drängen först svarat, att det tjenade till ingenting att köra hem, men sedan likväl gjort det. Dagen derpå hade hästarne likväl gått med skjuts till Burgsvik. — Skomakaren J. Lundqvist intygade äfven att ifrågavarande hästar varit selbrutna, och på fråga upplyste han att de vid ofvannämda tillfälle gått för harfven på en Anton Pettersson tillhörig åker.
— Såväl vid föregående tillfällen som nu aflagda vittnesmål bestred Bokström och svarade på alltsammans endast, att hästarne icke vid ifrågavarande tillfälle varit hans, utan tillhört Bröderna Bokströms administration, i hvilken han visserligen deltagit, men hästarne »hade ej hört till hans afdelning», han hade aldrig kört dem, aldrig heller gifvit drängen befallning om att köra dem. Häremot invändes från åklagaren och bestyrktes af Vahlberg, att hästarne tre gånger, deribland äfven sommaren 1889, utmätts fören Bröderna Bokströms skuld och då uppgifvits tillhöra J. Bokström. För att styrka att djuren varit J. Bokströms egendom och i hans vård erhöll åklagaren uppskof OR rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

I målet mellan hemmansägaren J. T. Levänder, Sixarfve i Näs, kärande, och Bröderna Bokström, svarande, angående den förut mycket omskrifna växeln, för hvilken kärande ville ha betalning, dömde häradsrättev, att Johan Bokström, såsom varande uuder konkurs, finge svara endast för sig sjelf. Häremot anmälde Bokström missnöje samt bestred allt hvad som från kärandesidan anförts. Käranden yrkade bifall till sina påståenden, och utslag afkunnas första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

I våldsmålet mellan Johan Bokström, kärande och O. Nilsson Ringome i Alfva, svarande, hvilken, bland annat, skulle ba slagit B. med en lykta, hördes vid detta tillfälle lumpsamlaren A. Böklund, för hvars hörande målsägaren erhållit ytterligare uppskof till detta sammanträde.
— Nå, vet vittnet något om den här saken?
— Ingenting alls.
— Hvad vet vittnet om, att svaranden misshandlat käranden ?
— Ingenting alls, — Har vittnet sagt till någop, att svaranden erkänt, att han slagit Bokström.
— Inte! Det får Bokström ekaffa vittnen på, om han kan.
— Ni vet således ingenting.
— Ingenting alls. Men jag vill ha 15 kronor för inställelsen.
Under dessa förhållanden nedlade Bokström målet »tillsvidare».

Angående barnaföda hade ogifta Maria Eriksson, Mästerby, instämt Petter Jonas Danielsson från Länglöte på Öland. Förlikniog ingicks parterna emellan på vilkor, att svaranden i ett för allt betalade käranden 150 kronor.
Nämdeman Ahlin frånträdde med innevarande tingssammanträde sitt uppdrag vid häradsrätten. Nytt val kommer att förrättas inför kommunalstämmans ordförande i Klinte

Fader som förgiftar sitt barn. Stenhuggaren Johan Wilhelm Erlandson, som i afsigt att skada gifvit sitt 8 nästlidne Maj födda flickebarn en så stark dosis morfin att det afled, dömdes 8 Juli jämlikt 14 kap. 9 § strafflagen till 1 år och 6 månaders straffarbete.
Svea hofrätt har på E:s besvär nedsatt strafftiden till 6 månader.
Hofrätten har tillika förordnat om B:s försättande på fri fot.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 September 1890
N:r 136

Vildsint landsman.

26 Juli afled å hospitalet i Manistee, Mach. Nordamerika, Martin Erickson i följd af skador, som han erhållit i slagsmål med Peter Hawley uti dennes krog i Maxwelltowa, Hawley blef arresterad. Han lär vara gotländing, född i När socken, och hette der Peter Hallgren.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 Augusti 1890
N:r 125

Riksdagsmannaval

för södra domsagan förrättades igår, då nuvarande ombudet hemmansägaren Ludv. Norrby i Fardhem omvaldes med 278 röster. Motkandidaten hemmanvsägaren Kristoffer Johansson i Hogrän erhöll 192 röster.
I valet deltogo endast omkring 23 procent af de röstberättigade.
Jämfördt med närmast föregående val visar detta (494 röstande) något större lifaktighet än valet på hösten 1887 (285 röstande), men kan icke jämföras med valet till Majriksdagen 1887, då icke mindre än 998 valsedlar aflemnades.
Hr Norrby erhöll till Majriksdagen 869 röster och 253 röster på hösten &r 1887.
Hr Kristoffer Johansson, som en gång i början af 1880-talet erhöll 199 röster och hvars kandidatur sedan låg nere, fick vid valet på hösten 1887 endast en enda röst.
Resultatet är kändt från alla socknar utom två:

1) Pettersson, Odvalls 1 röst.
2) Kapten Vennemo 3 röster.
3) O. R. Pettersson, Stånga 2 röst:r.
4) J. Vessman, Hogrän 2 röster.
(* 1 sedel kasserades.
(** 3 sedlar kasserades.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Augusti 1890
N:r 124

Till skjutskicklighetens befrämjande

ha tilldelats: Bro skyttegille 6 kr., Bäls 3, Dalhems 15, Endre 2, Fardhems 8, Klinte 15, Lina 10, Lummelunda 25, Närs 10, Rute 2, Sanda 34, Stemkumla 6, Stånga 9, Visby stad 13. Till målskjutningspremier ha anordnats 158 kronor samt till länstäfliagens ordnande 75 kronor.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 Juli 1890
N:r 101

Lots- och fyrväsendet på Gotland

år 1889:
Inom Gotlands fördelning ha från fyrstaten 2 tjenstemän afgått med afsked under 1889.
Lotsningar ha verkstälts till ett antal af 673, hvarför lotspenningarne utgjorde kr. 5,174: 60. År 1888 belöpte sig lotspenningarne på Gotland till kr. 4,796: 45.
Inom distriktet inträffade under 1889 två grundstötningar med kronolots ombord, hvilka fall dock timade under sådapa omständigheter, att laga åtgärder icke voro af behofvet påkallade.
Ett vid 1888 års slut på lotsstyrelsens pröfning beroende mål angående en utaf en ångfartygsbefälhafvare (kapt. E. Johanson å Dagmar) gjord anmälan att lotspersonalen vid Klintehamn visat försumlighet i tjensten, har befunnits icke föranleda till någon åtgärd, då genom afhörda vittnen styrkts, att skäl för angifvelsen saknades.
Inom Gotlands fördelning funnos 1889 14 lotsplatser, 17 uppassningsställen, 14 fyrplatser och 3 lifräddningsstationer. Likaså funnos 1 öfverlots, 1 lotsålderman, 9 fyrmästare, 3 uppsyningsmän, 29 kronolotsar, 6 lotsläringar, 14 fyrvaktare, 5 fyrbiträden och 26 man vid lifräddningsstationerna, eller tillsammans en personal af 94 man.
Kring Gotlands kuster inträffade under år 1889 20 strandningar, deraf i 10 fall okänd, ringa eller ingen skada följde, i 3 fall betydlig skada och i 7 fall blefvo fartygen vrak.
Under åren 1863—1889 ha invid Gotland inträffat tillsammans 612 strandningar, deraf i 217 fall fartygen blefvo vrak.
Vid Skärsände lifräddningsstation räddades under &r 1889 39 menniskolif, deraf 24 medels lifbåt och 15 genom andra åtgärder. De öfriga båda räddningsstationerna, Faludden och Visby, ha lyckligtvis icke behöft anlitas. Skärsände lifräddningsstation upprättades &r 1860.
Under de 29 år den varit i verksamhet ha der räddats 305 personer och omkommit 13. Vid Faludden ha under samma tid räddats 222 personer och omkommit 1 besättaing. Vid Visby station ha sedan 1883 räddats 13 personer.
Det ungefärliga värdet af Gotlands fyrar vid slutet af 1889 var:

\"\"

Härtill kan sedan läggas värdet af fyrskeppet Kopparstenarne, som samtidigt uppgick till kr. 128,005.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 Juni 1890
N:r 97

Skolgången

inom Gotlands södra inspektionsområde har under år 1889 i någon mån förbättrats i jämförelse med näst föregående år 1888. Enligt inspektörens, kyrkoherde Uddins statistiska uppgifter utgjorde skolbesökens medelprocent inom folkskolan 93,6 år 1889 mot 88,9 proc. år 1888.
Med afseende på de olika procenttalen af skolbesök i folkskolan har inspektören indelat distriktet sålunda:
Klass 1 (100—95 procent skolbesök): 1 Hogrän, 2 Sproge, 3 Öja, 4 Klinte vid kyrkan, 5 Öja m. folksk., 6 Gröttlingbo, 7 Eskelhem, 8 Elinte vid hamnen, 9 Sanda, 10 Burs, 11 Mästerby, 12 Ejsta, 13 Väte, 14 Lye, 15 Träkumla, 16 Vall, 17 Hamra, 18 Lau, 19 Hemse, 20 Fröjel.
Klass 2 (94—90 proc.): 21 Alskog, 22 Tofta, 23 Alfva, 24 Hejde, 25 Stånga, 26 Atlingbo, 27 Rone m. folksk., 28 Stenkumla, 29 Fide, 30 Vestergarn, 31 Vesterhejde, 32 Garda, 33 Eke, 34 Sundre, 35 när, 36 Etelhem, 37 Levide, 38 Vamlingbo, 39 Gerum, 40 Linde.
Klass 3 (89—85 proc.): 41 Hafdhem, 42 Hablingbo, 43 Rone.
Klass 4 (84—380 proc.): 44 Silte.
Klass 5 (79—75 proc.): 45 Näs.
Flitigast voro således barnen, eller rättare sagdt mera ordningsfulla och förståndiga föräldrarne i Hogräns socken under det att motsatsen gjorde sig gällande i Näs socken (76,6 proc.). År 1888 var det blott 57,1 proc; sålunda dock äfven här förbättring.
I fråga om småskolorna var i dem skolbesökens medelprocent 91,8 år 1889 mot 91,7 år 1888, alltså der jämförelsevis jämnare. Dessa skolor har inspektören indelat i följande klasser:
Klass 1 (100—95 proc.): 1 Stånga, 2 Klinte vid kyrkan, 3 Öja, 4 Burs, 5 Ejsta, 6 Lau, 7 Väte, 8 Sanda, 9 Klinte vid hamnen, 10 Grötlingbo, 11 Rone, 12 Fardhem, 13 Vestergarn, 14 Eskelhem, 15 Vesterhejde.
Klass 2 (94—90 proec.): 16 Fröjel, 17 Hablingbo, 18 Hafdhem, 19 När sm., 20 Hemse, 21 Lefvide, 22 När mellanskola, 23 Näs, 24 Alfva, 25 Hejde.
Klass 3 (89—85 proc.): 26 Vamlingbo.
Klass 4 (84—80 proc.): 27 Lojsta.
Den jämnaste skolgången var alltså bär i Stånga och den oregelbundnaste i Lojsta, der den dock år 1889 stigit med nära 11 proc. eller från 73 år 1888 till 83,9 sistlidna år.
Till sist bör anmärkas, att bortovaro för sjukdom och paturhinder i denna beräkning äro frånräknade skolförsummelserpa.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 April 1890
N:r 62

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
Stöld af minderåriga. Af allmävna åklagaren voro på angifvelse af smeden Almqvist instämda gossarne Hugo Jakob Klasson och Gustaf Emanuel Smitterlöf samt deras föräldrar arbetarne J. F. Klaseon och G. Smitterlöf; för den senare instälde sig hustrun. Gossarne hade enligt bekännelse inför stadsfiskalen 3 sistl. Januari i Almqvists smecja vid Skeppsbron tillgripit diverse jeroskrot hvilket de sedan sålt till handl, Åx. Sjöström för 70 öre; pengarpe hade de sedan gemensamt förskingrat. I smedjan hade de inkommit på så sätt att Klasson genom ett förut söndrigt fönster inkrupit och derefter öppnat för den andre. Det stulna som af Alaq vet förut värderats till 2 kr., nu till 1:50, hade han sedermera återfått och handl. Sjöströn skulle också ha fått utjs se 70 öre.
Klasson är född 1876 och förut dömd till aga i hemmet. Smitterlöf är född 1878. Åklagaren yrkade att Klasson måtte intagas å vårdanstalt och Smitterlöf agas i hemmet.
Gossarne dömdes att med aga i hemmet rättas.

J. A. Malmborg mot P. A. Johansson, I går gälde det att tvänne förut hörda vittnen Teresia Kahlqvist och Anna Lindqvist skulle vidare höras, men då de förklarade att de ej hade något mera att tillägga eller annorledes kunde afgifva sina vittnesmål än som förut skett yrkade Malmborg att de måtte med ed stadfästa sina vittnesmål. Vittnena hade som bekant af religiösa betänkligheter ej velat gå edev. Etter öfverläggning beslöt rätten att då målsäganden förut efterskänkt eden för vittnena, de ej nu kunde ådömas dertill, Malmborg anmälde missnöje mot detta beslut.

Utslag afkunnades i går i det långvariga målet J. A. Malmborg kontra P. A. Johansson.
I målet mot Johansson, der Malmborg angifvit denna för att ha slagit hans hustru dömdes Malmborg att plikta 10 kronor för falsk angifvelse samt att ersätta Johansson med 15 kronor för inställelse jämte lösen af protokoll samt i målet mot Johansson om våld dömdes Malmborg att böta 5 kr.för falsk angifvelse. I Jobanssons mål emot Malmborg om ersättning m, m. samt för att ha skjutit en Johansson tillhörig katt kunde, då Malmborg tfriat sig med ed kär. ej ådömas ansvar.

Till förmyndare för aflidne arbetaren N. P. Johanssons minderåriga barn förordnades hemmansägaren N. Johansson, Odvals i Linde.

Till god man för timmermannen Adolf Bäckström och hans hustra hvilka vistas i Amerika utsågs skomakaren Karl Eklund.

Södra häradsrätten. (8 April).
Angående barnaföda hade Johanna Eskelin instämt båtsmannen Zackarias Hallström.
Svaranden nekade gerom ombud till faderskapet åt kärandens barn. Målet uppsköts till första rättegångsdagen af sjette sammanträdet, då svaranden skall iakttaga personlig inställelse.

För oloflig jagt hade hemmansägaren Lars Hansson, Otes, instämt J. O. Lindström, Vamlingbo. Svaranden nekade att ha skjutit harar å ärandens mark, och påstod föröfrigt käranden obehörig föra talan i målet, då han utarrenderat sin jagträtt. Detta bestred käranden och målet uppsköts till första rättegångsdagen af sjette sammanträdet.

Det skogsruss, som kapten Hj. Bolin å Suderbys köpt af Oskar Bokström var i går åter föremål för häradsrättens behandling. Svaranden, nu personligen tillstädes, uppgaf, att då han köpte hästen af Bokström, denne visserligen ej uttryckligen sagt, att baggen var inkörd, men yttrat, att svaranden genast och utan vidare kunde köra från Hemse till Suderbys med hästen, hvilket svaranden ansåg vara detsamma som den vore inkörd. Vore den det, skulle 65 kronor betalas, annars 50.
Käranden bestred allt detta. Några 50 kronor hade ej varit tal om, och dessutom kunde kapten Bolin mycket väl sjelf ha förstört hästen efter köpet.
Svaranden anhöll att som vittnen få höra landtbrukaren O. Knudsen, Myrungs i Linde, samt arrendatorerna J. Å. Karlsson och J. Nilsson. Något jäf hade käranden ej mot dessa, men han ansåg det alldeles obehöfligt att höra några vittnen, ty enligt hans förmenande var saken fullt utredd.
De hördes emellertid. Hr Knudsen berättade, att han varit närvarande då köpet gjordes upp på bröderna Bokströms kontor, 65 kronor skulle hästen kosta och O. Bokström hade sagt att den genast kunde köras; han sade sig ha sjelf kört den många gånger. På fråga, om Knudsen hört aftalet om 50 kronor, i fall hästen ej vore inkörd, svarade vittnet, att det visserligen föresväfvade honom något dylikt, menu han kunde ej ta det på sin ed.
Han hade ej så mycket fäst sig vid hvad hr Bokström sagt, enär han funnit, under de många år han handlat med Bokströmarne, att de alltid ljugit för honom, men sedan de krånglat vanligen blifvit medgörliga.

Alfred Karlsson tog på sin ed att hästen var omöjlig att köra. Den vore istadig, gick ej framåt mer än omkring 100 fot omsänder, Om man, då den stannat, åter vill ha den i gång, får man stiga ur och leda den, då den åter går en bit. Vittnet hade en natt väckts af kapten Bolin, som då kom åkaude från staden. Kaptenen var då alldeles uttröttad efter arbetet med hästen och vittnet fick taga vid. Man hade behöft 3 timmar att köra vägen från Vible backe till Suderbys.
Vittnet Karlsson ansåg hästen oinkörd. Den gick ganska bra framåt, då man ledde den i hufvudet; annars gick den baklänges.
Efter vittnenas hörande föreslog käranden Bokström förlikning på vilkor att sjelf betala sina rättegångskostnader, om svaranden gaf 65 kronor för hästen, hvarpå svaranden ingick,

I ärekränkningsmålet mot landtbrukaren T. Hellerström dömdes postmästaren A. Lövgren å Klintehamn att med ed fria sig från åtalet för att ha kallat käranden hästskojare, och hänvisades Lövgren till själasörjaren för att erhålla nödig undervisning om edens vigt och betydelse.

För hotelser mot fjerdipgsmannen V. Vahlberg under tjensteutöfning dömdes J. Jakobsson, Butrejfs i Alfva att böta 40 kronor.

För olaga utskänkning af vin dömdes O. Bokström att böta 25 kronor.

Att med ed fria sig från faderskapet till Olivia Olssons barn dömdes drängen Edvard Lindgren, När.

Norra häradsrätten. (8 April).
I tre ärekränkningsmål meddelades utslag :

Alfred Hellströms hustru Lisa Hellström, Helge i Stenkyrka dömdes att böta 100 kronor för det bon yttrat mot hemmansägaren i Stenström, att denne stulit saltadt hästkött.

Arbetaren Teodor Hellgren, Utbunge i Bunge, dömdes att böta 50 kronor derför att han utspridt ett rykte att skräddaren Johan Ekelöf, Fårösund, öfvat otukt med 60-åriga svagsinta Katarina Barkander från Fårö.

Drängen Oskar Olsson, Råby i Hejdeby, dömdes att med ed fria sig från att ej ha framkastat beskyllning, att pigan Anna Sandbom, Suderbys i Bro, olofligen tillegnat sig skinn från Karl Holmberg, Ytlinga i Bro.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 April 1890
N:r 53

Entreprenadauktion.

I Lotskaptensexpeditionen härstädes den 5:te och 6:te instundande Maj månad, hvardera dagen från klockan tolt middagen anställes offentlig auktion för upplåtande till den minstbjudande af följande reparationsarbeten vid nedannämda lots- och fyrplatser inom Gotlands lotsfördelning näml.:
Vid Visby lotsplats oljemålning, cementeriog och taktjärning.
Vid Gotska Sandöns norra fyrplats åtskillig tjärstrykning samt reparation af mindre båten.
Vid Fårö fyrplats, asfalttjärning af sex tak, inläggniog af tvänne nya golf och reparation af ett tredje, tapetsering af sex rum, anskaffaiog af en fönsterbåge med glas, tvänne låsar, målning af en spisel, omläggning af loftet i kohuset, stenfotens spritrappning å en byggning, nedläggning af ett annat golf uti källaren samt flyttning af latrinet.
Vid Fårösunds norra gatts lotsplats, asfalttjärning af tvänre tak och affärgning af kumlet på Han reflar.
Vid Fårösunds s:a gatts lotsplats, åtskillig målning & lotsuppatsningshuset och signalstången å Bungeör.
Vid Härviks lotsplats, tapetsering samt takpapperets omspänning och limfärgning uti fyra rum, oljemålning af tvänne dörrar och trenne fönsterlufter, köksförstuga och beslag, anskaffaffande af 2:ne väggfasta skåp och en stentrappa, rödfärgning af ett uthus och oljemålning af tvänne fönster.
Vid Ljugarns lotsplats, oljemålniog af fyrhuset utvändigt.
Vid Ronehamns lotsplats, affärgning af sjömärket på Östergrundet.
Vid Burgsviks lotsplats, hvitkalkning af märkesstenen vid Nissevik samt affärgning af sjömärket på Näsrefvet.
Vid Östergarnsholmens fyrplats, omspänning aftakpappsret samt tapetsering uti ett rum, åtskillig oljemålning utvändigt å ena huset, rappning af källarväggarne.
Vid Närs fyrplats, oljemålning af trenne plåttak invändigt uti fyrtornet samt undre kanten af galleriet, anbringande af en plåt öfver direktionsfyrens lampa, asfalttjärning af taken till trenne hus, cementering af källargaflarne samt oljemålning af grinden.
Vid Faluddens fyrplats, asfalttjärning af taken till sex bus, brädbeklädnad af källaren invändigt.
Vid Gotlands s:a uddes fyrplats, anskaffaing aftakrännor af galvaniserad jernplåt, åtskillig oljemålning å boningshuset, asfalttjärning af fyra tak,
Vid Stora Carlsö tyrplats, asfalttjärning af husets tak, rödfärgaing och tjärning af en inhägnad,
samt för Samtliga lots- och fyrplatser inom fördelningen, anskaftning af de för innevarande år beböfliga konsumtions- och inventariipersedlar, deribland åtta assuranssprutor, tvänne fotogéncisterrer å 160 liter hvardera, ett kassaskåp, ved, ljus samt stenkol, och meddelas till hugade spekulanters kännedom följande:
att den, som vid auktionen der de för hvarje lots- och fyrplats afsedda arbeten och leveranser i skilda utrop utbjudas, stannar för lägsta anbudet, bör vid auktionsstillfället aflemna till vederhäftigheten styrkt borgen af tvänne personer de der borga en för begge och begge för en såsom för eget åtagande såväl för arbetenas och leveransernas ordentliga verkställande i enlighet med öfverenskommet kontrakt, som ock för det förskott af den entreprenadsumma i sin helbet, som i kontraktet må omförmälas samt dessutom vara jämte sina löftesmän skyldig att, derest icke arbetena eller leveranserna inom föreskrifven tid skulle vara utförda och kongl. Lotsverket låter genom Lotskaptens-expeditionen i Visby annan person efter räkniag det felande fullborda genåst ersätta kongl. Loteverket genom inlemnande till förenämnde expedition skillnaden emellan kostnaden för arbetenas och leveransernas fullbordande och ofvanberörde betingade ersättningsbelopp,
att expeditionen förbehåller sig rättighet att, ehuru klubbslag skett, pröfva och bestämma huruvida de gjorda anbuden kunna antagas eller icke och erinras, dels att den, som afgifvit anbud, är dervid bunden till dess anbudspröfning försiggått, dels att & arbetena och leveranserna förseglade anbud emottagas & Lotskaptensexpeditionen härstädes intill auktionens början.
att uppgifterna öfver arbetena och leveranserna finnas till påseende såväl & förenämnda expedition, som vid omförmälde lots- och fyrplatser samt hänvisas i öfrigt till föreskrifterna i Svensk författningssamling N:o 15 af den 10 Maj 1889.
Öfriga vilkor blifva vid auktionerna tillkännagifna.
Visby i Lotskaptensexpeditionen den 29 Mars 1890.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 31 Mars 1890
N:r 50

Visby telefonförening

hade i onsdags sammanträde, hvarvid efter före dragning af revisionsberättelsen ansvarsfrihet för 1889 lemnades och den förutvarande styrelsen återvaldes, bestående af hrr Waldenström, Een, A. Ekman, Hellgren och Jeurling. Till revisorer utsågos hrr Aug. Johansson och J. May med hr Degerman till ersättare.
Iokomsterna för året ha uppgått till 2,883: 48 kr. och utgifterna till 2,854: 65.
Föreningens tillgångar bestående af centralbord samt 151 ledningar m. m. utgjorde vid årsskiftet 11,018 kr.
Telefonförbindelserna hafva, säger styrelsen, år 1889 ökats med nya ledningar till följande platser å landet: Mölner, Gåserora och Nors å Fårön, till Tjuls i Lummelunda, Barlingbo, Endre och Dalhem, till Hejde, Guldrupe, Sjonhem, Kräklingbo, Vestergarn, Sanda, Ljugarn, Levide, Garda, När, Davide samt Habblingbo.
Derjämte har genom anläggning af en fallständig ny ledning från Visby till Tingstäde i förbindelse med ledningen till Fårösund trafiken från sistnämda plats kunnat skiljas från Sliteledningen. För Hemsetrafiken har anlagts en ny ledning, skild från de äldre sträckningarne från Visby till Bjerges, genom Vall och Atlingbo.
Samtlige med telefonnätet förbundne apparater ökades under året från 202 till 230.
Under året har anskaffats och å centralstationen insatts en ny växelapparat för 200 linier. Det å densamma tilläm pade förbättrade växelsystemet har medfört betydlig lättnad och ökad snabbhet i expeditionen. Kostnaden har utgjort 1,633 kronor, hvarifrån bör dragas värdet at de 3 gamla vexelarvoden, hvilka ej ännn kunnat realiseras, men med visshet kunna antagas inbringa så mycket, att uppgiften stannar under det för ändamålet beräknade beloppet, 900 kronor. Kostnaden har bestridts af reserverade medel.
Med den i berättelsen för nästföregående år såsom påtänkt omnämda ordningen, att sätta hvarje apparat i tillfälle att gifva ringsignaler öfver hela nätet ha försök anstälts, hvilka väl utfallit efter beräkning, men dock väckt tanken på modifikationer och förbättringar af den ursprungliga planen. Då efter det man erhållit den nya växelapparaten denna anordning icke befunnits så trängande nödvändig som förut, ehuru fortfarande önskvärd och behöflig, har dess slutliga utförande till innevarande år uppskjutits för att möjligen draga gagn afteknikens raskt fortgående utveckling på detta område. Såsom styrelsen redan förlidet år antydde, anses äfven denna förbättring kunna åstadkommas utan förhöjning i årsafgiften, hvilken tvärtom sedan anordningen Lunnit betalas torde kunna nedsättas.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 Februari 1890
N:r 28