ha gifvit Göteborgs Handelstidning anledning till följande uttalande:
»Det förefaller nästan som om meningen vore att icke allt det ljus, som borde falla öfver den sorgliga händelsen i Visby, skulle få spridas deröfver.
Att regementsintendenten Karlsson kommit på en balans af omkring 60,000 kronor, det är fulltygadt, men starka indicier tala som bekant för, att han icke är ensam hvarken om skulden eller om rofvet. Det är nämligen uttaladt och har icke blifvit motsagdt, att under många år bedrifvits en vigilans på mycket stora summor mellan regementets nyligen afgångne schef, öfverste von Hohenhausen, och regementsintendenten, och hade icke nu personalombyte skett vid schefskapet, hade sannolikt vigilansen fortfarit och ytterligare utvecklats.
Det upprörande härvid, om den närmaste »kontrollanten», d. v. s. regementsschefen, skulle gå fri, är att denne synes vara den som i detta fall haft både största fördelen och största skulden, äfven om formelt sedt brottet är begånget af regementsintendenten.» Efter att hafva återgifvit någon del af en artikel i Smålandsposten rörande den sorgliga saken, fortsätter tidningen:
»Ja, ansvaret ligger icke endast på de brottslige, utan i viss mån högre upp till den slappa kontroll, som utmärkt höga vederbörande, i främsta rummet arméförvaltningens sivildepartement, hvilket haft allt skäl att med misstänksamma ögon följa de gotländska räkenskaperna, då regementsintendenten var känd för trög redovisning och hans närmaste kontrollant för dåliga affärer. Med skäl frågade Gotlands Allehanda härom dagen, hvad man skulle säga om ett departement, som ena dagen anmärker, att en kontant behållning af icke mindre än 39,000 kr.
vid ett månadsskifte är en för stor inneliggande summa, och för framtiden förbjuder sådant, men endast några dagar in uti den följande månaden är färdigt att utanordna betydande nya summor?
Men om härvidlag arméförvaltningens civildepartement, som står under generalkrigskommissariens ledning, mot förmodan skulle visa benägenhet att taga saken för mildt, så tillhör det — synes det oss — i främsta rummet landtförsvarsdepartementets schef att här ingripa.
Krigsministern har mötts med stor sympati och rönt mycket förtroende af riksdagen. Han är som bekant en man som ifrar för religiös och moralisk vandel. Man kan på honom ställa krafvet att se till, att bland hans närmaste underlydande icke de enklaste moraliska begrepp kränkas, att icke grofva förseelser smetas öfver med hartassen.
Han har nyligen, då han af en flickskola mottog en skärf till försvaret, framhållit betydelsen af dylika offer för fosterlandets sak.
Litet hvar offrar ju på skattevägen en del af sina inkomster för fosterlandets försvar. Men vi äga då rätt att fordra, att dessa medel vårdas och värnas med omsorg och under sträng kontroil, i st. f. att fylla tomrummen i en regementsofficers och en regementsintendets kassor.
Och vilja höga vederbörande icke bära ansvaret för att dylika historier upprepas, så kräfves sträng uppsikt, noggrann kontroll hela vägen igenom».
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 Juni 1895
N:r 93