Etikett: Martebo

Martebo socken ligger på nordvästra Gotland.
Gårdsnamn: Binge, Björkeskogs, Kvie, Lunds, Medebys, Myre Lilla, Myre Stora, Pajse, Prästgården, Rums Lilla, Rums Stora, Snaldarve.

Publicerat

Kronouppbörden

för året äger rum i norra fögderiet:
Januari 30 kl. 9 f. m. med Vänge pastorat i Bjerges jernvägsstationshus; 31 kl. 9 f. m. med Sjonhem pastorat dersammastädes;
Febrnari 1 kl. 9 f. m. med Östergarns pastorat vid Kräklings i Kräklingbo; 2 kl. 9 tf, m,. med Norrlanda svcken och Kräklingbo pastorat dersammastädes; 3 kl. 9 f. m. med Dalhem pasterst i Dalhem skolhus; 4 kl. 10 f. m. med Visby norra landsförsamling och Endre pastorat å kronofogdekontoret; 6 kl. 10 f. m. med Barlingbo pastorat dersammastädes; 7 kl. 10 f. m. med Roma pastorat dersammastädes; 8 kl. 10 f. m. med Follingbo pastorat tersammastädes; 9 kl. 10 f. m. med Fole pastorat dersammastädes; 10 kl. 10 f. m. med Veskinde pastorat dersammastädes; 11 kl. 10 f. m, med Martebo pastorat dersammastädes; 18 kl. 10 f. m. med Stenkyrka socken dersammastädee; 14 kl. 10 f. m. med Hörsne pestorat dersammastädes; 16 kl. 10 f. m. med Tingstäde socken vid Myrväller; 17 kl. 9 f. m. med Hangvar pastorat hos M.
Osterman, Snäckere; 18 kl. 9 f. m. med Lärbro socken bos handlanden H. Hägvall, Storunge; 20 kl. 9 f. m. med Fårö pastorat hos fru Sandström, Fårösund; 21 kl. 9 f. m. med Rute pastorat dersammastädes; 22 kl. 10 f. m, med Helvig socken vid Norrgårda; 23 kl. 9 f. m, med Boge och Gothem socknar i värdshuset vid Slitehamn; 24 kl. 9 f. m. med Othem socken dersammastädee; 25 kl. 9 f. m. år Källunge och Hejnum pastorater vid Gute;
Mars 3 kl. 10 f. m. med arrendatorerne af kronans domäner å kronofogdekontoret.

I södra fögderiet:
Februari 3 kl. 8 f. m. med Garda och Alskoga pastorater i Etelhems skolhus; 4 kl. 9 f. m. med Närs pastorat i Närs skolhus; 6 kl. 9 f. m. med Burs pastorat i Rone skolhus å hamnen; 7 kl. 9 f. m. med Rone pastorat å samma ställe; 8 kl. 9 f. m, med Hafdhems och Hablingbo socknar i Hafdhema skolhus; 9 kl. 9 f. m. med Öja pastorat och Fide socken i Öja sockens skolhus å Burgsvik; 10 kl. 9 f. m. med Vamlingbo pastorat i Vamlingbo skolhus; 11 kl. 9 f. m. med Grötlingbo och Näs socknar i Grötlingbo skolhus; 17 kl. 9 f. m. med Levide pastorat samt Fardhems och Löjsta socknar; 18 kl. 9 f. m. med Ejsta pastorat och Silte socken; 20 kl. 9 f. m. med Alfva pastorat och Linde socken, alla å Burge gästgifvaregård; 21 kl. 9 f. m. med Klinte pastorat i Klinte sockens skolbus å hamnen; 22 kl. 9 f. m. med Hejde pastorat i Hejde skolhus; 23 kl. 8 f. m. med Sanda pastorat i Sanda skolhus; 24 kl. 9 f. m. med Eskelhems pastorat i Eskelhems skolhus; 25 kl. 9 f. m. med Stenkumla pastorat i Stenkumla skolhus; 28 kl. 1/210 f. m. med Vall och Atlingbo pastorater i Vall skolhus;
Mars 15 kl. 5 e, m. med Visby södra landsförsamling och arrendatorerne af kronans domäner å södra kronofogdekontoret.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 Januari 1893
N:r 10

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Norra häradsrätten.
(Vårtingets första sammanträde å Alleqvia 16—17 Jannari).
Edgång i det förut refererade målet rörande förrummadt underhållande af vinterväg var till detta sammanträde ålagd enkefru von Corswant, Stafva i Barlingbo, Hon uteblet.

Landtbrukaren Per Stare, Burge i LummeIunda, hade instämt Landrbrukaren Herman Landergren, Lunds i Martebo, med yrkan om ersättning af 85 kr. för en gärdesgård och ett par grindar som svaranden skulle ha bortfört från Burge ägor. Svarinden nekade icke för att ha tagit bort den ifrågavarande tunen äfvensom flyttat ett par grindar, men ansåg sig ha haft rätt dertill, enär den jord, hvarpå da befunno sig, föret genom skifte tilldelata Burge från egendom, hvaröfver svaranden rådde, hvadan de voro hans tillhörighet såsom varande lösegendom, Två vittnen hördes å kärandesidan, som intygade att svaranden bortfört tunen och grindarne samt att destått på Burge hemmans jord. Uppskof för vidare bevisning till tredje sammanträdet.

Målet mellan hemmansägarne Oskar Nyström, Helvigs i Fole och Karl Larsson, Bondarfve, dersammastädes,rörande srsättning för det Larsson såsom syssloman vanskött Nyströms utmätta gård Lilla Helvigs, förekom. Käranden hörde nu två vittnen, Karl Nilsson och Elof Östergren, hvilka varit närvarande då Karl Larsson för Nyström uppläst sitt förordnande som syssloman, vid hvilket tillfälle Larsson också, enligt deras uppfattning, förbjudit Nyström att taga nåzon befattning med egendomen. Svaranden bestrad detta; han hade endast förbjudit Nyström att förskingra något från hemmanet. Käranden erhöll uppskof för vidare bevisning till första rättegångsdagen af andra sammanträdet.

Dålig hushållning. Handlanden Karl Eriksson å Katthammarsvik var till detta sammanträde instämd att svara I åtskilliga skuldfordringsmål. Enär han uteblef utan visadt förfall dömdes han till sammanlagt 80 kronors böter.

Om en ko, som han förvärfvat af ett fattighjon i Roma, har sakföraren A. K. Stenmark nu en längre tid legat i tvist med Roma fattigvårdsstyrelse, som ansett sig på grund af till fattighjonet utgifna försörjningsbidrag, ha bättre rätt till kreaturet. Till detta rättegångstillfälle hade svaranden, Roma fattigvårdsstyrelse, genom nämdeman P. Johansson, Vellarfve, inkallat fyra vittneo, af hvilka dock tre förklarades jäfviga, enär de voro jordägare inom Roma kommun. Det fjerde hade bevittnat köpeafbandlingen mellan fattighjonot och käranden men hade ej fått någon uppfattning om huruvida det gälde ett verkligt eller blott fingeradt köp såsom svaranden ville anse det. Efter ömsesidiga slutpåståenden öfverlemnades nu målet, hvari utslag faller vid tredje sammanträdet.

I målet mellan kapten Frang Claassen och verkstadsägaren J. Vigström i Fole, angående den förut vidlyftigt omtalade förlagsinteckningen och bankaktien hördes vid detta sammanträde å Vigströms sida såsom vittne ingeniör O. Johansson från Visby, hvilken berättade, att major Olaassen vid ett tillfälle till honom sagt att Vigström ibland plägade låna penningar å växlar på hans, Claassens namp, samt att han för dessa affärstransaktioner hade af Vigström såsom säkerhet mottagit en förlagsinteckning. Yttrande i saken meddelas vid tredje sammanträdet.

För ärekränkning hade pigan Karolina Eriksson, nu tjenande vid Hulte i Bare, iastämt husbonden Adolf Englund, Lera i samma socken. Hon yrkade 100 kr. i skadestånd.
Ärekränkningen skulle ha bestått deri, att svaranden beskylt käranden för att under de två sista åren ha från honom, under det hon var i hans tjenst, stulit åtskilliga saker. Svaranden ersände och anhöll att detta mål måtte få hvila, till dess utslag hunnit falla i det mål, hvari Eaoglund just till åtal anmält Karolina Eriksson för de åsyftade stölderna, hvilket af rätten medgats.
— Samma kärande hade också instämt drängen Vilhelm Karlsson med yrkan om ansvar och 100 kronors ersättning för ärekränkviog, bvilken bestått deri, att svaranden i försegladt bref till käranden beskylt henne ör att ha: tagit ett par strumpar och en blå näsduk. Äfven han erkände beskyllningen och fick målets behandlivg uppskjuten iör att under tiden hinna stämma käranden för den påbördade stölden.

Fattigvårdsmål. Efter medgifvande af kammarrätten hölls vid detta rättegångstillfalle, på begäran af Visby fattigvårdsstyrelse, vittvesförhör med åtskilliga personer för att få utrönt, hurnvida icke f. fältmusikanten målaren Ferdinand Lundgren, som åtrvjutit fattigunderstöd af Visby stad haft hemortsrätt i Othems eller Lärbro kommuner. Då vittnen, som bördes voro handl. J. N. Myrsten, sjömännen Ludvig Hammarström och Karl Ruthström samt arbetaren Johan Edberg, alla å Slite, hvilka meddelade, att Lundgren visserligen under sitt kringstrykande lif de senaste tjugu åren då och då några dagar eller någon dag uppehållit sig å Slite, dit han mest kommit för att supa upp sina slantar, men att han aldrig haft någon som helst stadigvarande bostad derstädes. Uppskof för hörande af änan ett på annan ort vistande vittne.

För att erhålla redovisning för en å auktion hösten 1889 försåld häst hade hemmansägaren Johan Källgren, Klintagårda instämt hemmansägaren L. Högberg, Viis i Veskinde. Svarandén medgaf att han verkligen på auktion försålt en häst för Källgrens räkning, men att käranden sjelf ropat in den, hvadan ingen redovisning kunde ifrågakomma. Något yrkande derom hade ej heller gjorts förrän nu. Käranden bestred att ha inropat hästen, utan hade den af Högberg sålts till en person å Lickershamn. För att styrka detta erhölls uppskof till första rättegångsdagen af andra sammanträdet.

Med yrkan om äktenskapsskilnad på grund af horsbrott hade laxfiskaren Karl A. Hövqvist i Visby instämt sin hustru Anna Maria Högqvist, hvilken vid brottets beså ende vistats i Endre, Svaranden erkände hvad som lades henne till last och medgaf skilsmessan, — Utslag afkunnas vid andra sammanträdet.

Klander af bouppteckning, Sjökaptenen O. N. Herlitz, nu boeode i norra Amerika, hade instämt sin svåger hemmansägaren Alfred Pattersson, Lilla Ryftes i Fole, enär denn» ej uppgifvit allt i boet efter sin aflidne fader Mårten Pettersson, utan undangömt och förtegat åtskilliga saker, såsom 8 1/2 aktier i Gotlands enskilda bank, en at Alfred Petterson till fadern utgifven köpeskillingsrevers å 4,750 kr., 1/6 i en vatterqvarn, ett par vagnar, en bäst, en oxe, ett par kor och åtskilligt bohag dessutom. Svarandsn redogjarde för saken sålunda: han hade af sin pu aflidne fader köpt 2 gårder för sammanlagdt 10,000 kronor, hvilka skulla gäldas så, att sonen öfvertog en skuld å 1,000 kr. till Visby stads drätselkammare oeh lemnade köpeskillingsrevers å det öfriga, 9,000 kr. Denna vore för länge sedan infriad dels genom be talning af, dels genom öfvertagandet af ansvarighet tör fadrens skulder och hade denne rédan 1889 årerstält reversen till sonen, hvilken då förstört den, Rörande aktierna och det öfriga ingafs ett skriftligt intyg från rikedagsman P. Larsson, hvaraf framgick, att de omhandlade 8 1/2 aktierna ej varit inbetalta utan öfverlemnats till sonen såsom valuta för en inteckning i egendomen å 4,250 kr., som fans såsom säkerbet för da samma. Lösegendomen hade Mårten Pettersson till största delen redan under sin lifstid fördelat mellan sonen och dottern, så att vid hans död fans ej qvar att dela annat än hvad som upptagits vid bouppteckningen. Af den ifrågavarande vattenqvarnen hade fadren ägt 1/3, hvaraf han sålde hälften till sonen. Återstoden tog aldrig fadren bsfattning med, utan sköttes den af sonen, som skattade för den, på grumi hvaraf han ansett sig vara des3 ägare, helst fadren sagt, att sonen gerna kunda taga den andra sjettedelen också. Svaranden tillade att det bohag, som anmärkts icke vara iofördt i bouppteckningen hade ansetts vara hans moders, enkan Mårten Pettersons, enskilda egendom.
Kärandens ombud anmärkte, att Alfred Patterson köpt gårdarne af fadern genom att öfvertaga en inteckning å 4,250 kr. (säkerheten för aktierna) samt en skuld å 1,000 kr. till Visby drätselkammare, hvarjämte han utgifvit köpeskillingsrevers & 4;750 kr. HEaligt hans åsigt hade svaranden genom att jämte inteckvingen öfvertaga aktierna erhållit dubbel valuta för detta värdepapper, som ju dock ytterst grundade sig på jordegendomen. Äfven bestred han Alfred Petterssons rätt till den omhandlade sjettedelen af qvarnen.
Svaranden förklarade sig villig att genast beediga bouppteckningen med tillägg af ifrågavarande qvarndel, men kärandeombudet anhöll om, för att bereda svaranden tillfälle att betänka sig, om uppskof till första rättegångedagen af andra sammanträdet, hvilket beviljades.

»KKKK—SSSS». Norske göteborgsgrossbandlaren hr H. H. Christensen hade i höstas rest omkring i våra bygder och kommersat bort norsk fetsill af prima qvalitet med de välkända märkena 3 öch 4 K sam! 48. Dervid hade han också besökt handelsidkerskan Johanna Hök å Kappelshamn, hvilken gifvit bonom en order på 15 tunnor af varan, hvilka skulle kosta 178 kronor. När hr Christensen sedan gaf sig af märkte fröken Hök att han gjorde sin affärsresa tillsammans med en person, med hvilken hon haft något affårskrångel. Detta gjorde, att hon drog öronen åt sig och skref till hr Christensen, att hon icke ville ha hans sill, då hon hört att den ej skulle vara så bra som han uppgitvit. Härpå svarade hr Christensen, att han icke ville veta af någon »kontramendation». Fröken Hök vidblef ytterligare i ett annat bref att hon ej komme att mottaga sillen. Då blef br Christensen rasande. Han skref: »De skal have silden. Det anstår ikke et menneske at fragå sine handlingar og allra minst en fröken. Jeg vil absolut, at ret skal vare ret, og vil de ikke betale deres sild, skal jeg have domslut i höjeste instance, inden jeg gir mig.» Så kom sillen med skonerten »David» till Kap pelshamn 21 Oktober förlidet år, slogs upp och befans vara oduglig till menniskoföda, hvilket under edlig förpliktelse intygades af 5 personer. Detta intyg delgafs br Christensen. Då svarade han: »Iatet srligt menneske vil kuvne sige, att de ej fået prima vare og jeg godkjender ikke nogot indtyg om motsatsen. De personer forstå sig slet ikke på sidt».
Svaranden hörde som vittnen två personer; särskildt den ena intygade att sillen i alla femton tunnorna varit oduglig, både som rå och kokt. Den var rutten, röd och svart in vid benen. Kärandeombudet bestred svarandens rätt att kontramendera sin order äfvensom vittnesmålen och intyget om sillens oduglighet samt förvisade ett annat intyg om att varan vid inlastningen varit utmärkt, Detta intyg bestreds af svarandeombudet. För ytterligare bevisning erhöll käranden uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

Ärekränkning. Hemmansägaren Johan Flodman, Nors i Veskinde, hade instämt skomakaren O. Sjögren, Klintegårda och t. f. kronolänsman Arvid Jacobsson för det de ärekränkt honom, den förre genom att utsprida, att Flodman mot honom en afton förötvat groft våld å Lummelundsvägen samt fråntagit honom en rulle läder, den senare, emedan han på grund af avgifvelse från Sjögren, hållit polistörbör med Flodman om der påstådda stölden, Länsman Jacobsson bestred åtalet, då han endast gjort sin plikt och fick uppskof i målet, intill dess hans åral mor Flodman för våld å Sjögren blifvit utageradt.

För oloflig jagt hade landtbrukarne L. Högberg, Viis och A. Hoffman, Norrgårda i Veskinde instämt hemmavsägaren J. N. Källgren för oloflig jagt å deras marker. Källgren jämte en del andra jordägare i Veskinde ha enligt kontrakt upplåtit jagträtten i socknen åt kärandena, Dock skulle upplåtarne äga rätt att sjelfva parsonligen jaga å sina egna marker, Kiillgren sade sig ej ha förstått kontraktet så, utan att han hade haft lof att personligen jaga på alla de andras mark också. Doek hade han ej gjort det mer än två gånger i sällskap med Högberg och dennes dräng, För att styrka, det svaranden flara gånger jagat ensam, fick kårandeombudet uppskof till andra rättegångsdagen at tradja sammanträdet.

För stöld hade t. f. kronolänsman Arvid Jacobsson, efter angifvelsa af husbonden Adolf Englund Lera i Endre, instämt pigan Karalina Eriksson med påstående att hon måtte ställas till ansvar derför att hon under de senaste två åren, då hon varit i Englunds tjenst frånstulit honom åtskillig ull, mjölk, kaffa, socker, korf, lärft, hvetemjöl och afkokebröd, Karolina Eriksson bestred angifvelsen. Uppskof för bevisning.

Samme åklagare hade justämt hemmansägaren Joban Flodman, Nora i Veskinda med yrkande om ansvar för det han aftonen 2 December 1892 på Lummelundsvägen öfverfallit och misshandlat skomakaren O. Sjögren samt fråntagit honom en läderrulle.
Sjögren berättade att han sagde dag varit inne i Visby, der han blifvit varnad för Flodman, hvilken blifvit förargad på Sjögren emedan denne ej kommit och arbetat hos honom.
Flodman skulle ha sagt, att Sjögren skulle få så mycket, att han måsta ligga lika länge som han låtit Flodman vänta på arbete, Då han på aftonen gedan befann sig på hemvägen och bunnit Stenkrogen, fann han Flodmans skjuts stående der. För att undvika bråk, fortsatte Sjögrom vägen, men då Flodman, som gick bredvid sin skjuts, kom strax efter, gaf han Sjögren ett slag med piskskaftet i hufvudet. Sjögren började springa, tills han föll omkull, då han fick ytterligare slag och sparkar. Derpå for Flodman sin väg, medtagande läderrullen.
Sjögren gick då in till hemmansägaren Olof Pettersson, Bläsnungs. Han var då blodig och sönderrifven omtalade öfvervåldet och bad Pettersson jämte dennes måg Oskar Nybarg att följa bonom ut och leta efter läderrullen, som också mycket riktigt fans jämte mössan.
Derpå fortsatte Sjögren sin väg, under tiden letande efter en knif, som han tappat, Då kommer Flodman ånyo jämte sin dräng för att öfverfalla honom, men dålemnade Sjögren sin läderralle i sticket och gat sig på schappen, Flodman hade tagit läderrullen och kastar in den i skogen. Sjögren hade aldrig återfått den.
Svarandens ombud bestred alltsammans. Hade Sjögren den 2 Dec, varit ute och fått stryk, inte hade det varit af Flodman.
Nu hördes vittnen. Ludvig Högberg, som hört att Sjögren skulle ha fått stryk af Flodman, hade tillfrågat denne derom, men han hade nekat på det bestämdaste, Olof Pettersson hade ej sett att Flodman mis-handlat Sjögren, endast att denne varit blodig. Detsamma vittnade Oskar Nyberg. Arbetaren Joban Martellör hade den omstämda aftonen jämte Flodman hållit utanför Stenkrogen, der Sjögren bedt Martellör att få åka, hvilket, denne dock, på inrådan af Flodman, vägrat. På vägen hade han sedan kört förbi Sjögren. Strax efter hade Flodman kommit, Något skrik eller väsen hade Martellör ej hört.
För vidare bevisning fick åklagaren uppskof. Hans yrkande om svarandene personliga inställelse bifölls ej.

För våld mot arbetsförmannen Isak Svensson, Martebomyr, hade åklagaren instämt arbetarne Aug. Fredr. Björklund från Visby och P. L. Johansson från Hangvar. De hade dels knuffat omkull, dels inne i »Heitmans fort» med näfvarne trumfat på Svensson.
Björklund uteblef och Johansson nekade samt yrkade ansvar å Svensson för falsk angifvelse.
För vidare bevisning och Björklunds inställelse uppsköts målet till första rättegångsdagen af andra sammanträdet.

Södra häradsrätten.
Vårtingets första sammanträde öppnades i måndags. Tingspredikan hölls af v. pastor Lindforss, hvarefter tingsfrid pålystes af domhafvanden och vårtinget förklarades öppnadt.

Jonas Nilsson, Nasume, Tofta, skulle i dag med ed fria sig från åtalet om oloflig jagt, men uteblef. Utslag afkunnas vid nästa sammanträde.

För utfående af undantag hade J. P. Jakobsson, Bockes i Fröjel, instämt sin måg Lars Nyman, Nymans i samma socken. Käranden företedde en lång lista på hvad han ville ha, men medgaf på samma gång att »di kastar på mi så mycket, att jag inte vet hvar jag skall göra af ’et». Svaranden medgaf en del af de gjorda yrkandena, men bestred de flesta. Fem vittnen hördes för att få utredt huru mycket rätteligen tillkom gubben. Utslag afkunnas å första dagen af tredje sammanträdet.

Rest å utflyttningsbidrag, 18 kr., hade Jakob Vesterlund, Mafrids i Vestergarn, yrkat utfå af Kristian Hansson, Krokstäde. Svarande nekade betala, emedan vissa bygnader, hvilkas uppförande varit vilkor för utflyttningsbidragets utbetalande, ännu ej blifvit uppförda. Utslag vid tredje sammanträdet.

Ärekränkning. Viha förut nämt, att Petter Lydahl. Mannnegårda i Lye, instämt hustru Tina Westberg med yrkande om ansvar för att denne skulle utspridt ett rykte att Lydahls hustru å en torsdag i Hemse stulit ett par kardor. Till i dag voro två vittnen inkallade, men de hade ingenting hört Svaranden begärde 50 kronor i ersättning för hvad hon utstått till följd af åtalet. Utslag vid tredje sammanträdet.

Afträda de af jord. Målet Olof Isenberg, Hemse, mot Aug. Melin om afträdande af s. k. Tingsåker under Likmide hemman, hvilket mål vi förut omnämt, förevar idag. Svaranden erhöll ytterligare uppskof för att genom utdrag af lagfartsprotokollet styrka, att uti Isenbergs köpebref uttryckligen säges, att vid köpet Tingsåker undantagits.

Slagsmål. Kronolänsman Lindström hade, såsom vi förut omtalat, yrkat ansvar i Arvid Lindqvist, Roos i Grötlingbo, för att denne vid ett bröllop i socknen med öppen knif tilldelat Axel Pettersson ett hugg öfver näsan och på annat sätt våldfört sig mot Axel Larsson. Läkares intyg om omfånget af Petters sons skador företeddes. Å svarandesidan hördes fyra vittnen, som skulle intyga att Pettersson först retat Lindqvist och att denne huggit till för att värja sig. Johan Hallgren, Norrqvie, Joh. Romdahl, Rofvalds, och Niklas Pettersson, Kattlunds, berättade att Pettersson på ett våldsamt sätt tagit Lindqvist i hakan och nacken samt kört honom upp mot en tun. De hade för resten ej sett hura vid slagsmålet tillgick. Lars Olsson hade dessutom hört P. säga till L: »kom hit, så vill jag vrida nacke af dig, din d-l» och sett honom tilldela Lindqvist tre slag i hufvudet med handen. Målet öfverlemnades å båda sidorna. Utslag afkunnas vid tredje sammanträdet.

Barnuppfostringsmålet mellan Anna Bokström, Klinte, och Jakob Hägg, Loggarfve, behandlades åter. Käranden framhade två vittnen, men de kunde inte annat upplysa i saken, än att Anna och Jakob »gått i sällskap». Som dessa voro de bästa vittnen, hon kunde förete, öfverlemnades målet. Utslag faller vid nästa sammanträde.

Kronolänsman Svallingsons åtal mot P. Pettersson, Nasume i Tofta, för olofligt skytte, förklarades på grund af svarandens frånvaro från orten hvilande och beroende på ny anmäan.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 Januari 1893
N:r 10

Publicerat

Folkmängdsuppgifter

från Gotlands landsbygd 31 December 1892.

Barlingbo: födda 10 (5 m. 5 qv.) döda 2 (1 m. 1 qv.), inflyttade 85 (39 m. 46 qv.), utflyttade 55 (24 m. 31 qv.), vigda 4 par, ökning 38; folkmängd 349.

Ekeby: földa 6 (3 m. 3 qv), döda 4 (2 m. 2 qv.). inflyttade 24 (12 m. 12 qv.), utflyttade 36 (21 m. 15 qv.) vigda 3 par; minskning 10; folkmängd 263.
Pastoratets folkmängd 612.

Stenkyrka: födda 13 (4 m, 9 qv.); döda 16 (9 m. 7 qv); inflyttade 47 (23 m. 24 qv.); utflyttade 36 (18 m. 18 qv.); vigda 6 par; folkmängd 31 Dec. 805; ökning 8.

Tingstäde: födda 8 (4 m. 4 qv.); döda 18 (4 m. 9 qv.); inflyttade 19 (7 m. 12 qv.); utflyttade 23 (10 m. 13 qv.); vigde 1 par; folkmängd 31 Dec. 467; minskning 9.
Pastoratets folkmängd 1,262.

Hangvar: födda 19 (13 m. 6 qv.); döda 20 (11 m. 9 qv.); inflyttade 90 (48 m. 42 qv.); utflyttade 59 (30 m. 29 qv.); vigde 2 par; folkmängd 923; ökning 30.

Hall: födda 3 m.; döda 3 (2 m. 1 qv.); inflyttade 14 (8 m. 6 qv.); utflyttade 24 (12 m. 12 qv.); folkmängd 236; minskning 10.
Pastorats folkmängd 1,159.

Gothem: födda 11 (5 m, 6 qv.); döda 6 (3 m,. 3 qv.); inflyttade 37 (20 m. 17 qv.); utflyttade 27 (15 m. 12 qv.); vigde 1 par; folkmängd 663; ökning 15. Äldste lefvande 89 år.

Norrlanda: födda 7 (4 m. 3 qv.); inflyttade 24 (10 m. 14 qv.), utflyttade 18 (7 m. 11 qv.), vigde 3 par, folkmängd 306, ökning 13. Äldste lefvande 90 år.
Pastorats folkmängd 969.

Rute: födda 13 (9 m. 4 qv.), döda 9 (8 m. 1 qv.), inflyttade 27 (15 m. 12 qv.), utflyttade 82 (13 m. 19 qv.), vigde 3 par, folkmängd 592, minskning 1.

Fleringe: födda 13 (4 m. 9 qv.), döda 4 (3 m. 1 qv.), inflyttade 16 (8 m. 8 qv.), utflyttade 23 (14 m. 9 qv), vigde 5 par, folkmängd 256, ökning 2.

Bunge: födda 17 (7 m. 9 qv.), döda 7 (1 m. 6 qv.), inflyttade 37 (16 m. 21 qv.), utflyttade 51 (23 m, 28 qv.), vigde 2 par, folkmängd 550, minskning 4.
Pastoratets folkmängd 1,398.

Othem: födda 21 (14 m. 7 qv.), döda 15 (8 m. 7 qv.), inflyttade 95 (389 m. 56 qv.), utflyttade 81 (42 m. 39 qv.), vigde 4 par, folkmängd 1,056, ökning 20.

Boge: födda 10 (8 m, 2 qv.), döda 6 (2 m. 4 inflyttade 15 (10 m. 5 qv.), utflyttade 37 (17 m. 20 qv.), vigde 3 par, folkmängd 463, minskning 18.
Pastoratets folkmängd 1,519.

Martebo: födda 7 (5 m. 2 qv.), döda 6 (3 m, 3 qv.), inflyttade 35 (16 m. 19 qv.), utflyttade 36 (17 m. 19 qv.), vigde 3 par, folkmängd 294, ökning 0.

Lummelunda: födda 8 (6 m. 2 qv.), döda 10 (4 m. 6 qv.), inflyttade 41 (20 m. 21 qv.), utflyttade 35 (12 m. 23 qv.), vigde 1 par, folkmängd 371, ökning 4.
Pastoratets folkmängd 665.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 Januari 1893
N:r 1

Publicerat

Frågan om nya jernvägar

på Gotland väcktes äfven på tal vid gårdagens möte af hr M. Larsson, Skäggs. Han ansåg att en oafvislig följd af ett sockerbruk måste blifva nya jernvägar. Men om dessa skulle byggas bredspåriga eller smalspåriga derom kunde kanske meningaine vara delade. — Landshöfdingen nämde att i Skåne hade de nyanlagda jernvägarne samma spårvidd som då gamla och i allt fall måste detta iakttagas med en bandel Martebo—Visby för att undvika dyrbara och tidsödande omlastningar. — Hr Malmros trodde Stenman på det glesare befolkade Gotland skulle kunna nöja sig med de billigare smalspåriga Decauvilleska jernvägarne, då på den bredare Gotlands jernväg samtrafiken kunde möjliggöras genom äre.
det af en sidoskena. — Hr Kullberger omnämde att intressenter i Slite låtit uppgöra förs’ag till en bibana Slite—Barlingbo. Man hade tänkt sig den smalspårig (60 cm.), men förslaget hade beräknat den till 90 cm., hvadan detta måste omarbetas. — Kyrkoh. Sundblad var öfvertygad att en jernväg efter Kostasystemet skulle på Gotland bära sig bättre än andra jernvägar. Desmalspåriga jernvägarne läte sig dock ej sammanknyta med’ den redan befintliga jernvägen, men vore ej af så stor vigt då man, med exempel från Skåne för ögonen, kunde förmoda, att komma ett sockerbruk till stånd här, blefve Gotlands jernväg den jämförelsevis ringaste delen af öns jernvägsnät och borde ändras efter Kostasystemet. I Fole, Lokrume och Barlingbo m. fl. kommuner hade man börjat intressera sig för en jernväg till Slite. En smalspårig beräknades kosta 200 tusen, en bredspårig 560 tusen kr. Detta vore för mycket, då samtrafiken i alla fall blefve eländig. Bättre vore då att taga det billigare. — Hr Jeurling hade också trott att Kostasystemet skulle kunna införas på Gotland, men hade ändrat tanke, då riks dagen afslog framställningen om att statslån äfven skulle kunna beviljas för sådana bananläggningar. Ytterst vigtig vore omlastningssynpunkten. Komme sockerbruk till stånd, finge vår jernväg öka sin rullande materiel 2—3 gånger, och det blefve nödvändigt att lätt kunna kasta denna vagnpark än hit, än dit. Tviflade på att någon Kostabana kunde byggas under lägst 75 tusen kr. pr mil. Specielt den banan, som skulle utgå från Martebobäckenet, och som borde anläggas alldeles oberoende af om sockerbruk komme tillstånd eller icke, borde ha samma spårvidd som Gotlands jernväg. — Landshöfdingen ansåg att man borde vänta med denna fråga till dess den om sockerbruket vore definitivt afgjord. Detta betingade de nya jernvägarne, först det kunde gifva krafter att bygga dem. Man borde icke taga för sig för mycket på en gång.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 December 1892
N:r 201

Publicerat

Gotlands forntid.

Skogsmarken som sjönk och bonden som dog af förskräckelse.
Strelov berättar derom och vi återgifva hans ord i öfversättning:
År 1440 hafva Snoldarfven i Martebo och Brusen i Veskinde tvistat om ett stycke ekeskog, som stod i Veskinde myr. Brusen låt hugga af skogep, men Snoldarfven låt föra dem hem (till sig). På julaftonen voro de (domstol och parter?) församlade på samma skog. Dh har Brusen svurit till sig samma skog och önskat, att om det icke var hans skog, han måtte sjunka uti skogen innan jal slutade; men julnattea sjönk samma skog och stumlarna synas än i sjön eller träsket, såsom färska sjöar än i dag kallas på gutviska. Gud gaf honom penitens (beredelse) tid; han dog belige tre konungars dag (trettonde dagen jul). At samma skog eller timmer uppbygdes en stuga, den gamla manbygningen, som stod på Snoldarfve gård och afbrana samma stuga den 20 Oktober 1624.
Det gamla trähuset fans således i Strelovs tid, ty hans krönika är tryckt 1633. Att en äkta och pålitlig folksägen här legat till grund för hans berättelse, tyckes framgå dels af att stumlaroa syntes i vattnet after den afhuggna skogen, dels deraf att dagen, då den 180 år gamla stugan afbrann, blifvit antecknad, ett bevis att byggnaden avsågs märkvärdig till följe af det timmer, hvaraf den bestod, och tillåragelsen på skogsstycket julaftonen och julnatten. Att jorden sjönk och det julenatt eller natten efter att Brusen svurit den till sig, har naturligtvis gjort ett starkt intryck på allmogen och fästat händelsen i folkminnet. Orsaken till att marken, hvarest den afhuggna skogen stått, sjönk, kan hafva varit att det fans va’rtea under dep. Superintendenten Wallin anför i 2:dra delen af sina Gotländska Samlingar (sid 89, not. p) ett bevis på sådana dubbelbottnade träsk eller insjöar. Hans ord äro dessa:
En af mina Hrr Antecessorer (företrädare), Salig Doctor Israel Kolmodin har observerat, att Tresket vid Helvigs K(yrka) är twe-bottnadt, ty ner han förde en lång stör igenom bottn, som låg under 2 alnars watn, så fanns derunder glupna djupet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 December 1892
N:r 200

Publicerat

Mönstring

med beväringsmän, tillhörande Tingstäde kompaniområde, N:o 183, kommer att förrättas:
Fredagen den 16 nästkommande December kl. 10 f. m. vid Bjerge i Vallstena med mönstringsskyldige boende inom socknarne Fole, Hejnum, Bäl, Källunge, Vallstena, Gothem;, Norrlanda, Endre, Hejdeby, Barlingbo, Ekeby och Hörsne med Bara.
Lördagen den 17 nästkommande December kl. 10 f. m. vid Tingstäde kyrka med mönstringsskyldige boende inom socknarne Visby norra landsförsamling, Bro, Veskinde, Lokrume, Martebo, Lummelunda, Stenkyrka och Tingstäde.
Visby den 23 November 1892.
OSC. ERICSSON.
Befälhafvare för Tingstäde kompaniområde, N:o 1838.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 November 1892
N:r 182

Publicerat

FÖRLORADT.

Onsdagen den 9 dennes borttappades å vägen mellan Martebo och Visby 1 säck Ull, Rättsinnige upphittaren torde mot ersättning återlemna den hog handlanden herr Degerman, Visby, eller till ägaren Lars Qviander, Binges i Martebo.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 November 1892
N:r 174

Publicerat

Några iakttagelser under en resa på Gotland.

Af Karl von Felitzen.
Hösten 1891 hade jag erhållit uppdrag af Svenska Mosskulturföreningens styrelse att besöka Gotland för att närmare lära känna beskaffenheten af dess myrmarker. Tiden tillät mig icke att då fullfölja denna resplan, utan i stället beslöts, att jag skulle utsträcka vistelsen på Gotland under Föreningens sommarmöte och då företaga resor till några af öns myrar.
De intryck, som erhållits under dessa resor, vill jag oförbehållsamt framställa, vara sig de äro mer eller mindre fördelaktiga, under förhoppning, att uppsatsens ändamål, som är att söka se förhållandena i deras rätta ljus, måtte göra, att ingen känner sig sårad, om äfven skuggsidor måste framhållas.
Utom Martebo, Hästnäs, Stånga och Rone myrar, hvilka besöktes under Föreningens gemensamma utflygter, har jag äfven varit vid Elingheme, Källunge, Talls, Holm, Lina, Åkelösa, Teoglinge, och Valls myrar. Under resorna har jag ätven varit i tillfälle att se någon del af Gotlands jordbruk på den fasta åkerjorden samt dess härliga naturliga ängar och hagmarker.
Gotlands natur är i flera afseenden olika fastlandets, Redan i Visby vittna de präktiga valnötsträden, att klimatet är blidare än fastlandets på samma breddgrad, och den yppiga vegetation, som utmärker en stor del af de naturliga ängarne, osaktadt dessa i allmänhet endast skördas utan att erhålla någon ersättning i växtnäringsämnen för hvad som årligen bortföres från desamma, bevisar, att jorden är af naturen ganska fruktbar på en stor del af ön.
Endast der jordmånen består af djupare gruslager, ser man några ljungbevuxna skogar, annars hafva äfven barrskogarna den vackraste gräsmatta, som till och med delvis blifver slagen, innan den avvändes såsom betesmark.
Vi vilja nu närmare ingå på jordbruksförhållandena för att tillse, ifall dessa i allmänhet vittna om att gotländingen väl tillgodogör sig alla de naturliga förmåner, som finnas på hans lättbrukade, kalkrika jord, eller om något i detta afseende finnes öfrigt att önska.
På några egendomar var på fastmarksåkrarne den rikaste gröda, Höstsäden (hvete och råg) var synnerligen vacker; kornet, som odlas i ganska stor skala, stod jämnt och frodigt, likaså ärter och lins; deremot var i allmänhet, äfvea på bättre skötta fält, hafren klenare och på måna ställen mycket under medelmåttan. Da på vallarne qvarståefide såtarne vittnade om att klöfverskörden, oaktadt väderleken varit gynsam, icke kunde jämföras med de bättre klöfverskördarne på fastlandet.
Boklagligt nog voro de ljusa förhållandena icke så allmänna som man med skäl skulle kunna hafva hoppats. Flerestädes var skörden, oaktadt jordens naturligen goda beskaffanhet, ganska medelmåttig. Jag sig stora fält, der den vackra höstrågen var ytterligt inmångd med svingel; andra, der de små axen vittnade om brist på växtnäring. Kornet var på mången egendom mycket ojämnt, med smala blad, som saknade den friska grönska, hvilket är ett tecken på en jord i växtkraft.
På många ställen var orsaken en alldeles för dålig torrläggning, och om äfven denna ofta är en följd af att kalkstenshällen ligger grundt och således dikningen blifver dyrbar, var detta dock icke alltid fallet, utan fick det nog flerestädes tillskrifvas ägarens försumlighet att icke hålla dikena tillräckligt djupt upprensade. Ena annan orsak till de sämre skördarne måste dock tillskrifvas klen gödsling. Der inga eller ock små naturliga ärgar förekomma, är åkerarealen för stor i förhållande till kreatursbesättningen, och när artificiela gödselämnen icke blifva använda, och den naturliga efpillningen ej väl tillvararatages genom användande af tillräckliga ströämnen, blifvar följden klenare skördar. D:n gotländske bonden har nämligen i allmänhet ganska liten koladugård, icke större än att han ofta för sig och sitt hushåll förbrukar all den mjölk, som vid egendomen produceras. Eno hemmansägare, som besökt slägtingar i Skåne och således blickat in i förhållandena på fastlandet, sade mig helt öppenbjertigt: »Vi gotländingar hafva icke lärt oss att försaka något; vi äta hvetebröd, förbruka sjelfva våra ladnugårdsprodukter och sälja hufvudsakligen korn», En annan som ägde 5/8 mantal förklarade, att för hans husbåll (10 personer) åtgick 12 tunnor hvete om året, 5 tunnor korn till brygd, och att all mjölk från hans 7 kor användes i hushållet. Äfven med mindre gödeling erhålles dock bättre skördar, än med samma gödsling vore möjligt att i allmänhet erhålla på fastlandet, och derför blifver mycket sällan verklig missväxt, som drifver till kraftigare ansträngningar för jordbrukets förbättrande.
Men icke endast nu omnämda missförhållanden äro orsaken till de medelmåttiga skördarne, utan äfven sättet att bruka jorden bidrager dertill. Sällan eller aldrig har jag sett så många dåligt skötta trädesbruk som på Gotland. På afstånd kunde man se ett grönt fält, der dock skörden föreföll ojämn, och då man kom närmare, var det trädan, öfvervuxen med tistel och andra ogräs.
Tillse vi nu, hvarför hafre och klöfver i allmänhet gifva sämre skördar än på fastlandet får man af dem, som närmare känna jordbruket på Gotland, höra, att hafre icke trifves och att om den äfven blifver vacker och synes lofva en god skörd, den icke kan få stå till mognad, emedan den då faller ur, så att en stor del blifver qvar på åkern. Huruvida detta är förhållandet, kan jag naturligtvis icke afgöra, men hvad jag funnit är, att på två af de försöksfält, som Svenska Mosskulturföreningen låtit anordna med olika vårsädesvarieteter, var vårhvetet och vårrågen, men isynnerhet kornet, rätt vackert, deremot voro alla de sex olika hafrevarieteterna skadade af rotmask. Att fullt låta utröna orsaken till att hafre ej tyckes trifvas, förefaller mig ganska vigtigt.
Orsaken till klena klöfverskördar kan icke vara jordens kalkhalt, ty klöfver tycker om en kalkrik jord; möjligen föreligger kalibrist, der icke jorden är klöfvertrött eller för grundt brukad och för dåligt afdikad.
De naturliga ärgarne voro flerstädes, såsom i Etelhem, Endre, Ekeby, Dalhem, Vall, m.m.
fl. socknar, verkliga lustparker med en blomsterrik gräsmatta och flera olika sorters löfträd; men nog måtte ägarne mera se nå nöjet att hafva en vacker naturlig park än på nyttan, ty de voro så igenväxta med hasselbuskar, björkar, hagtorn m. m., att genom en enkel röjning höskörden skulle kunna fördubblas. Säkerligen vore äfven skäl att åtminstone göra några försök, ifall icke öfvergödsling med fosforsyra och kali skulle kunna höja afkastningen, i eynnerhet af leguminoser, ganska väsentligt och blifva af stor ekonomisk fördel.
Insan jag lemnar fastmarksjorden, kan jag ej med tystnad förbigå, att på Gotland äfven törekommer tämligen mager sandjord, och der denna ej ligger i närheten af kusterna, hvarest det är lätt att erhålla tånggödsling, vore skäl försöka, huru Schultz-Lupitz’ system för sandjordens odling skulle utfalla.
Myrarna på Gotland väcka helt naturligt fastländingens förvåning. Der de äro oodlade förvånas han öfver att dessa lätt torrlagda — enligt landtbruksiogeniör Sylvans utsago finanes icka någon myr på Gotland, hvarest torrläggning går öfver 40 å 50 kr. pr har — och lätt odlade, kalkrika och qväfverika samt väl förmaitnade vidsträckta arealer tå ligga obegagnade, ty det sträfva starrhö, som växer på desamma, betalar sällan skördekostnaden. Der de äro ollade, förvånas han öfver att fiana de vackraste rap3-, hvete- och kornskördar på en jordmån, der på fastlandet hafre är det vanligaste sädet.
Stora arealer af Gotlands myrar kunna odlag medels plöjning, och visserligen förklara åtskilliga myrodlare, att der myrjorden till stor del består af agtorf, måste bränning ske, emedan agtorfven slldeles för långsamt undergår förmultning, men den som något sysselsatt sig med hvitmossodling, kan dock med skäl undra, om det’a är beböfligt. Endast genom jämförande kulturförsök kan svar gifvas härpå, och sådana skola af Svenska Mosskulturföreningea utföras. Det vore skada att på grundare agtorfmyrar behöfva tillgripa en odlingametod, som skulle förstöra något af det värdefulla myllagret.
Alla de de myrar, jag sett, äro af förträfflig beskaffenhet. Källunge myr tyckes visserligen vara något svårare att odla, än starrtorfmyrarne ju-t till följd af den rikliga agvegetationen, men kostnaden blifver i alla händelser ringa i förhållande till myrens odlingsvärde.
I Lina myr är ganska god slåttermad vid laggarne och närmast det vattendrag, som flyter genom myren, men i öfrigt är den beväxt med kort starr.
En stor delaf Elinghems myr är inköpt af staten och användes såsom skogemark. Jägmästare Sylvan anser deu dertill olämplig till följd af dess djup och den kostoad, som vore behoflig för att torrlägga den så grundligt, att träd ed djupa rötter der kunde trivas, hvarför han förordar myrens försäljning. Säkerligen ekulle den lemna större vinst genom odling.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 November 1892
N:r 171

Publicerat

Väghinder.

I anseende till broomläggningar aflysas nedan nämda vägstycken från begagnande härefter angifna dagar i nästkommande November månad, nämligen:
onsdagen 2 vägen från Hallfreda i Follingbo till Endregårda i Endre socken, då i stället vägen från Stafva i Barlingbo till Endregårda kan begagnas;
torsdagen 3 landsvägen från Hagvards I Follingbo till Visby, då i stället vägarne från Hallfreda eller Stafva till Eadre kyrka och vidare till Visby kan begagnas;
sistnämde dag landsvägen från Niome i Stenkyrka till Nygranne i Lummelunda.
I stället kan tagas vägen förbi Stenkyrka kyrka till Mos och vidare vägen genom Martebo;
fredagen 4 allmänna vägen genom Martebo, i stället för hvilken kan begagnas prestvägen från Tingstäde till Stenkyrka ut till landsvägen derstädes;
sistnämda dag vägen genom Akebäck, då i stället kan begagnas qviorna från Vällarfve i Roma till Suderbys i Akebäck; och samma dag vägen trån s. k.
»Boge kors» till Slite. I stället kan tagas vägen förbi Boge kyrka till Kliats i Othem och vidare landsvägen till Slite;
måndagen 31 Oktober: vägen från Vitlingg i Helvi till St. Olofsholm;
tisdagen 1 November: vägen emellan Takstens och Storungs i Lärbro, då i stället vägen förbi Lärbro kyrka kan användas;
samma dag: vägen från Vinor & Fårö till Alfva å Fårö;
onsdagen 2 November: vägen från Barläst till Vägume i Lärbro samt landsvägen förbi Pafvalds gård, i samma socken, då i stället vägen förbi Lärbro och Helvi kyrkor kan begagnas;
torsdagen 3 November: kommunikationsvägen frå Laxarfve i Boge till landsvägen genom samma socken, då vägen öfver Slite kan begagnas;
måndagen 7 November: kommunikationsvägen från Kappelshamn åt Lärbro, då i stället vägen förbi Austers i Hangvar genom Tingstäde kan begagnas;
från och med måndagen 31 Oktober till och med lördagen 5 November: landsvägen från Tejoungs i Hangvar till Kappelshamn, å hvilken 2:re broar komma att omläggas; kunnande vägfarande under dessa dagar taga vägen genom Hall socken;
31 Oktober vägen mellan Boge korsgata och Gothem; 1 November vägen mellan Hallegårda och Broa i Halla; samma dag vägen mellan Buttle och Vänge kyrka, till Båtvaldavik; 2 November vägen mellan Kräklingbo och Östergarn; samma dag vägen mellan Ala och Kräklingbo; 3 No vember vägen mellan Viklau kyrka och Olleips gård samt 4 November vägen mellan Ala och Sjorhem,
tisdagen 1 en bro å vägen mellan Ste: lor gård och handlanden O.- H. Nymans bostad i Vestergarn;
onsdagen, torsdagen och fredagen 2, 3 och 4 s. k. Båtikebro i Eskelhem &å vägen I närheten söder om Båtike gård;
lördagen 5 en bro å vägen emellan Lilla Ambos och Jufves i Väte socken; och måndagen 7 en bro å vägen emellan Buters och Enbjenne i Hogrän socken.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 Oktober 1892
N:r 166

Publicerat

Pass på och köp!

Lördagen den 29 innevarande Oktober låta sterbhusdelägarne efter aflidne landtbrukaren C. O. Björkander Pajse i Martebo medels offentlig frivillig auktion till den högstbjudande försälja sin andel cirka 90 tunnland myrmark uti s. k. Nordermyr i Martebo. Då densamma efter af vederbörande landtbruksingeniör upprättade afvägnings- och utdikningsplaner numera blifvit torrlagd, är myren färdig att genast kunna uppodlas och till åker beredas och skall efter det mer än gynnsamma omdöme, som vid Mosskulturföreningens möte här förliden sommar uttalats om våra Götlandsmyrar, hvaribland Nordermyr torde genom sin rikhaltiga mylla och goda botten få räknas bland de bättre, för sin ägare för visso blifva en god inkomstkälla. Sagde myrlott utbjudes först uti mindre lotter och derefter i sin helhet med säljarne förbehållen pröfningsrätt eller, derest försäljning ej kan komma till stånd, att utarrenderas under flera års tid. Köpe- eller arrendevilkoren, hvilka komma att ställas så förmånliga som möjligt, blifva vid auktionstillfället tillkännagifna. Respektive spekulanter behagade möta vid Pajse gård kl. 10 på dagen, hvarefter anktionen företages ute å myren.
Othem den 20 Oktober 1892.
Efter anmodan,
JOHAN SMEDBERG.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 24 Oktober 1892
N:r 164

Om Oss Drivs med WordPress