har ryckt ett steg framåt, ehuru det går långsammare än hvad det behöfde göra, om det bland de intresserade funnes öppen blick och enig samverkan i stället för okunnighet och slö lojhet.
Vid ett möte, som hölls ifjor, uppdrogs åt sockenvis utsedde deputerade att verka för medels åstadkommande åtminstone för undersökning samt uppgörande af ritningar och kostnadsförslag. Så mycket förstånd trodde man skulle finnas, att svaret härpå skulle bli ett enhälligt bifall. Men det blef motsatsen, utom iden lilla pigga och vakna Veskinde socken, der medel till en del af kostnaderna för undersökningen villigt lemnades. Det var derför naturligt att, sedan hvad som för öfrigt behöfdes anskaffats på enskildt håll, undersökningen endast kom att omfatta järnbana till Veskinde socken, icke längre, då öfriga socknar icke så velat ha det.
Emellertid kom man under utstakningens fortgång underfund med, att om järnvägen från Veskinde utsträcktes endast 7 kilorheter till Nyplings, så skulle Lokrume, Tingstäde, Martebo, Bro, Stenkyrka och Lummelunda. socknar blott genom denna lilla förlängning af banan få ett mycket väsentligt gagn af densamma.
Derför bekostades förslag och ritningar för en järnväg från Visby till Nyplings tillsammans 16 kilometer, ehuru de socknar, som saken närmast rör, dertill icke bidragit. Kunna nu emellertid dessa socknar slå sig tillsammans för att anskaffa. hvad som behöfves för banan mellan Veskinde och Nyplings, så kommer den naturligtvis att fullbordas dit, eljest slutar banan i Veskinde socken, som då blir så godt som ensam om gagnet af densamma.
Veskinde kommun förtjänar att med erkännande nämnas icke blott för hvad ofvan antydts, utan äfven derför, att derifrån är att påräkna ett bidrag af 20,000 kronor för själfva jernvägsanläggningen.
Och det är med anledning deraf, som vi trott oss kunna säga, att frågan om järnväg norrut tagit ett steg framåt.
Derför samt med anledning af ritningarnas färdigblifvande var det, som igår på inbjudan af redaktör Jeurling ett nytt större möte hölls i Tingstäde gemensamt för alla de sju socknar, som i första hand hafva intresse af banans anläggning.
Efter det kontraktsprosten Reuser utgetts till ordförande, inleddes förhandlingarne af redaktör J. med ett längre föredrag, hvari han närmare utvecklade det förändrade och förbättrade läge, hvari frågan genom flere sammanstötande gynsamma omständigheter kommit sedan förra mötet.
Bland annat framhölls, att vi sedan dess vunnit två erfarenheter: möjligheten af framgångsrik betodling på Gotland och omöjligheten att utan järnvägsförbindelse i större skala drifva sådan odling på norra delen af ön. Dertill kom, att afdikningsföretaget nu vore ett fullbordadt faktum, som lemnade den säkraste öfverblick öfver de stora rikedomar, hvilka dolde sig exempelvis i Martebo, rikedomar som det vore en plikt att icke låta ligga otillgodogjorda längre. Begrepe icke Marteboiterna detta, då voro de icke värda att bruka den torfva, de ärft af sina förfäder. Skulle dessa 8,000 tunnland jord, som nyvunnits för plogen, komma till någon kultur, så vore det icke lönt att sitta med armarne i kors och vänta, utan med förenade krafter gripa sig verket an. Kunde blott hälften af kostnadssumman, som uppgår till 190,000 kr., skaffas, så komme den andra hälften så godt som af sig själf. — Särskildt betonades gynsamheten uti nuvarande låga pris på penningar, hvarigenom kommunerna alldeles säkert kunde räkna på att ej behöfva betala mera än 4 procents ränta, kanske något derunder. Afkastning på de aktier, som i järnvägsföretaget tecknades, behöfde ej uteblifva, ty såsom regel har det visat sig, att järnvägar inom orter, der betodling idkas, burit sig väl.
Uti den lifliga öfverläggning, som derefter börjades, yttrade sig bland andra hrr Reuser, M. Larsson, Skäggs, Larsson, Medebys, L. Bachér, Liljefelt, Grählert, Wedin, Olofsson, Lunds m. fl.
Af samtligas anföranden framgick, att intresset för banan under det år, som närmast gått, öfverallt märkbart ökats, likasom insigten att den är ett oundgängligt vilkor om icke jordbrukaren skall gå under i konkurrensen med dem,. som redan åtnjuta fördelarne af sådan samfärdsel. Från flere håll anfördes, att man nu kommit till den öfvertygelsen ,att pengars nedläggande i en järnväg vore den bästa användning sådana kunde få.
Särskildt framhölls dels den ökade behållning på betodlingen, som uppkomme genom besparade skjutsar, dels den absoluta omöjligheten för socknar, som låge ett par mil från järnväg, att någonsin odla sockerbetor. Derför borde hvarje socken göra största möjliga uppoffringar för att närma sig någon järnvägspunkt. Då finge de på hösten sina hästar lediga för plöjningen. Att för en socken som Martebo, som låge så långt från staden, bidraga till en järnväg med 30,000 kronor, ansågs vara väl använda pengar och skulle höja socknens afkastningsförmåga och jordvärde med hundra tusentals kronor.
Vidare uttalades som en bestämd öfvertygelse, att värdet af den odlade arealen genom en järnväg stiger med mycket lågt beräknadt 50 till 100 kronor tunnlandet.
Den jordägare, som icke hade egna pengar att genomföra sina nyodlingar, kunde då få sin hypoteksvärdering höjd och genom hypotekslån skaffa pengar till odlings- och andra jordförbättringsarbeten.
För öfrigt påpekades, att hvad som göres, borde göras snart, så att man redan i höst måtte få klart för sig, om man skall bereda jorden för betodling nästa vår. Blir icke frågan afgjord i år, så är ytterligare ett år förloradt.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, beslöts att uttala en liflig önskan att alla intresserade måtte förena sig för att så snart som- möjligt få en järnvägsförbindelse till stånd till Nyplings, samt att, då nu två allmänna möten hållits, hädanefter anordna sådana sockenvis.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 Maj 1895
N:r 77
