som jernvägsmötet i Tingstäde kvarlemnade, tyder otvifvelaktigt på att intresset för en modernare förbindelse än landsvägarne emellan Visby och norra häradet är lika allmänt som lifligt bland landsbygdens befolkning. Gifvetvis spelar en sådan utvidgning af handelsområdet äfven för Visby samhälle och rörelsen inom detsamma en betydande roll både hvad beträffar införsel och utförsel.
När man au för tiden talar om en jernväg norrut, har läget af en sådan af naturliga skäl fått en något olika riktning mot då för några &r sedan planer förehades i liknande syfte. Då gälde det strategiska synpunkter i främsta rummet och då afsågs att staten skulle bygga banan. Då var riktningen Visby—Tingstäde—Fårösund den enda, hvarom kunde vara fråga. Men dessa planer gingo upp i rök och torde med statsverkets numera i så många afseenden ökade kostnader för försvarsväsendet näppeligen förverkligas, åtminstone icke på mycket lång tid. Dock torde i alla händelser det första stycket af en jernväg, som förbinder de norra orterna med Visby, böra gifvas den riktning, att omedelbar fortsättning till Fårösund är lätt utförbar. Derför har också föreslagits att banan skulle böja sig österut till Lokrume, så framt denna och Tingstäde socknar vilja göra något för företaget.
På senare tid ha emellertid två faktorer tillkommit, som bestämmande inverka icke blott på en sådan jernvägs, som denifrågasatta, riktning utan äfven på möj ligheten att åstadkomma densamma med egna krafter, understödda af statslån, åtminstone om man gifver utsträckningen den begränsning, som lemnar utsigt till att banan skall få största möjliga trafik. Vi mena med dessa faktorer dels att Gotland håller på att öfvergå till ett betproducerande land, dels att genom afdikningen af de norra myrarne vunnits ett nytt Gotland inom Gotland i så måtto, att produktionen ensamt från dessa trakter bör komma att inom sin tid nå samma omfattning, som produktionen hittills inom hela den öfriga ön.
Det var derför icke att undra på, att genom Tingstädemötet gick en underström af stärkt förtroende till den egna kraften, af vaknad företagsamhetsanda och tro på viljans betydelse i stort som i smått.
Men hvad kan en sådan jernväg, den må nu bli kort eller lång, kosta för milen, hörde vi häromdagen någon spörja, med tillägg, att det vore det allra första han ville veta, äfven innan han ville anslå medel till en undersökning.
Frågan är ja en smula kuriös och vänder upp och ner på saken. Det gäller för ögonblicket endast, huruvida de socknar, som äro intresserade af en jernvägsförbindelse, skulle vilja gemensamt betala hvad det kostar att få veta, hvad det kostar att bygga jernväg norrut, eller med andra ord sammanskjuta till undersökningskostnaden.
Det är för närvarande icke ens fråga om, huru medel för en sådan jernvägs anläggande skola sammanbriagas eller till hvilket belopp. Derom kan ju icke ens bli tal förr, än man får utredt hvad anläggningen kräfver för kapital.
Derför bör den fråga, gom nu vid marsstämmorna kommer att ställas till en del socknar, lyda: kan sockmen påräknas bafva något gagn af en jernvägsförbindelse med Visby? Besvaras denna fråga jakande, blir den andra frågan: är detta gagp så stort, att något bidrag från socknens sida bör lemnas till bestridande af arvodet till sakkunnig person, som uppgör kostnadsförslag och ritningar?
Alldeles gifvet för en hvar bör det vara att, om någon socken af dem, som af Tingstädemötet ansågos såsom närmast intresserade af företaget, nekar att lemna äfven det obetydliga bidrag, hvarom nu är fråga, denna socken får finna sig uti att undersökningen går hans näsa förbi och banan tager en annan riktning. Lika klart bör det också vara att, om icke Martebo socken, som ligger sydligare, anvisar medel för undersökningen, denna icke heller kommer att beröra Stenkyrka, såsom liggande nordligare. Och skulle Tingstäde och Lokrume socknar draga sig tillbaka, så bli äfven dessa socknar liggande utanför det område, som en sådan undersökning kommer att omfatta.
Derför är det af vigt att socknarne inse det gemensamma intresse, som i föreliggande fall binder dem samman.
Hvad särskildt angår Tingstäde, så skulle denna socken, om banan får den föreslagna krökningen österut till någon puckt i Lokrume, t. ex. Nyplings eller Hamars, der fiona en den naturligaste utgångspunkt för en bana rakt på Tingstäde kyrka till Fårösund. Drages åter, genom bristande deltagande från Tingstäde och Lokrume socknar, banan mera vestligt, få dessa socknar intet gagn af densamma.
Huru obetydligt än i och för sig det anslag är, hbvarom nu är fråga, lider intet tvifvel att dess beviljande är en oundgängligen nödvändig förutsättning för det hela. Ty att ingen jernväg kommer till stånd utan föregående undersökning och kostvadsförslag, det bör vara lika sjelfklart, som att ett sådaut icke kan fås utan ersättning, lika litet som ritningen till ett hus eller dylikt.
M& derför de utsedda sockenkomiterade hvar på sin plats, söka klargöra hvad frågan nu i främsta rummet gäller samt, der så befinnes behöfligt, rätt tydligt framhålla såväl gagoet och betydelsen för de norra socknarne af den föreslagna banan, som ock obetydligheten af det kraf, som nu ställes på dem för uppnpåendet af alla de fördelar med stigande egendomsvärden, ökad produktionsförmåga hos jorden, lättad möjlighet till afsättniog af och högre betalning för jordens produkter m. m. — hvilket allt och allestädes har varit en gifven följd af jernvägars anläggande.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 26 Februari 1894
N:r 31
