Visby rådhusrätt.
Stölder. Ett mindre hyggligt sällskap, bestående af ogifta Emma Augusta Nilsson samt bröderna P. G. och J. A. Johansson trån Madesjö i Kalmar län, gästade 2 sist! Dec, Visby på genomresa till Stockholm.
Flere stölder här i staden egde rum denna dag, men ingen upplysning kunde vinnas om tjufvarne, Polisen i Stockholm lyckades dock för ett par veckor sedan komma ?? på spåren, enär dess medlemmar äfven der blefvo misstänkta för stölder. Qvinnan Nilsson erkände då, att hon här i Visby på sin genomresa till Stockholm på tre olika ställen tillgripit klädespersedlar, som hon pansatt i Stockholm.
Nilsson blef i förra veckan hitsänd för undergående af ransakning, som igår egde rum & länsfängelset, hvarvid ej mindre än fem målsegare anmälde sig, Den häktade vidhöll sin i Stockholm afgifna bekännelse angående tillgreppet af klädespersedlarne; som värderades till 22 kronor, men nekade, att hon stulit något från de två öfriga målsegarne, hvilka sagde dag förlorade ett cylinderur med kedja och 5 kr 75 öre i penningar.
Nilsson, som är född 1858 i Madesjö socken af Kalmar län, berättade om sina lefnadsöden, att hon varit i sitt hem (hennes fader, nyligen afliden, var marinsoldat; modren lefver ännu) ända till sistl. December med undantag af somrarne 1876, 1877 och 1878, då hon vistats i Stockholm. Hennes prestbetyg innehöll, att hon haft två oäkta barn och fört ett mycket sedeslöst lif.
Åklagaren erhöll uppskof för målets ytterligare utredning.
Södra häradsrätten.
Stölder. Ynglingen Johan Petter Pettersson, som senast innehaft tillfälligt arbete i Atlingbo, har, såsom förut nämts, blifvit häktad af kronoläpsman J. Smedberg för tillgrepp af en klocka.
Vid ransakning idag å länsfängelset vidhöll den häktade sin inför åklagaren gjorda vekännelse, att han, som af sin husbonde i Atlingbo begärt få gå till Visby för att köpa sig skodon, i stället begifvit sig till Eskelhems prestgård, dit han framkommit vid 5-tiden på e.m. 22 sistl. December, Han hade då genast ingått i den olåsta drängstugan-och der tillgripit ett å väggen hängande cylinderur, tillhörigt drängen Oskar Stenberg derstädes, hvilken Pettersson endast obetydligt kände till. Han aflägsnade sig derpå genast från prestgården, Då han följande dag sökte att sälja och bortbyta uret, föllo misstankarne på honom, hvadan han blef häktad.
Uret värderades till tolf kronor. Pettersson dömdes för tredje resan stöld till ett års straffarbete och tre års vanfräjd utöfver straffHm med hvilken dom han förklarade sig nöjd.
Pettersson. är född utom äktenskapet år 1864 i Mästerby, Sin fader har han ingen kunskap om. Hos modren, en tjenstpiga, bodde han, tills han fylde fyra år, hvarefter han i sex vårdats hos sin mormoder. Han visste nu ej, om hans moder lefde eller var död: Hade haft tillfälligt arbete i åtskilliga socknar och äfven tjenat såsom artillerist en tid.
Började :redan tidigt att stjäla, hvarför han agats. Har förut straffats för första resan snatteri samt tvänne gånger för stöld, engång begången medels inbrott. I bans prestbetyg från Hogrän, der han senast varit skrifven, heter det om den tjuguårige ynglingen: Dålig uppfostran, moraliskt förderfvad, så att säga döf för hvarje vänlig och allvarlig varning och föreställning med afseende på hans tjufmani.
— Ofvannämde dag hölls förnyad ransakning med pigan Kristina Elisabet Eriksson, som erkänt, att hon från sin husbonde N. P. Lingström, Leves i Levide, och Sofia Melin stulit en del guldnippen; linne- och klädespersedlar m, m, Under strida tårar vidhöll den unga qvinnan sin bekännelse, hvarjämte hon uppgaf, att hennes broder, 20-årige Karl Eriksson, varit henne behjelplig att fila en stulen guldring i två delar under omständigheter, som tydde på, att brodren bort hafva insett, att ringen varit stulen. Hennes moder, Margareta Elisabet Erikson (föräldrarne äro boende i Kräklingbo), som en längre tid haft en del af det stulna i hemmet, hade enligt dottrens utsago ingen vetskap om sakernas oärliga åtkomst.
Brodren Karl Eriksson förnekade; i fräck ton systrens uppgifter angående ringen och påstod, att hon ljög; likaså modren, som vältrade all skuld på dottren, mot hvilken hon hjertlöst utfor i hårda ord, hvarför hon af rättens ordförande tillrättavisades.
De stulna sakerna hafva värderats till 44 kronor.
Åklagaren, kronolänsman Dahlbäck yrkade ansvar å den häktade; mot modren och brodren kunde intet yrkande göras, då ingen bevisning mot dem fans att tillgå.
Efter enskild öfverläggning dömde häradsrätten den tilltalade till sex månaders straffarbete: och ett års vanfräjd utöfver strafftiden.
Den unga qvinnan, som under hela ransakningen visade djup ånger ötver sitt brott, sade gig vara nöjd med domen.
Gotlands Allehanda
Lör dagen den 19 Januari 1884
N:r 6.
