Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Lärbro socken ligger på norra Gotland.
Gårdsnamn: Angelbos, Banne Lilla, Banne Stora, Bjärs Lilla, Bjärs Stora, Ganns Kyrkoägor, Gisslauser, Glästäde, Hammars Lilla, Hammars Stora, Hångers, Hägvide, Kajlungs, Kauparve, Kumble, Källstäde Lilla, Källstäde Stora, Liffride, Norder-Ire, Norrbys, Norrgårde, Norrvange, Nors, Pavals, Prästgården, Rangvide, Ringvide, Skuttlings, Slängs, Sudervange, Lilla Takstens, Stora Takstens, Tängelgårds, Uppegårds, Vikers Lilla, Vikers Stora, Vägume Lilla, Vägume Stora, Västninge.
i Stenkyrka pastorat har utfärdats för kyrkoherde Wilh. Ljung, sedan inom laga tid ej besvär anförts över domkapitlets utslag beträffande det överklagade kyrkoherdevalet.
På kyrkoherdetjänsten i Lärbro har fullmakt utfärdats för pastor P. H. Nehleen.
Gotlands Allehanda
Lördagen 20 Mars 1920
N:r 67
Torsdagen den 1. april kl. 10 f. m. låter Herr K. W. Andersson, Norderire i Lärbro genom auktion därstädes försälja:
Kreatur: 1 par goda arbetshästar, 1 okastrerad unghäst i 2:dra året av norsk ras och god härstamning efter prisbelönt moder, 3 goda mjölkkor i kalvställning, 4 st kvigor i 2:dra året, 1 betäckt modersugga, 1 lambock av Cheviotras.
Redskap: 1 droska, 1 åksläde, arbetsvagnar och kälkar, 4 st. beslagna nya hjul till grövre arbetsvagn, 1 slåttermaskin, 1 hästräfsa, slät- och fjäderharvar, ett å, Lärbro prästgård befintligt tröskverk, 1 par selar jämte mycket annat.
Diverse: 1 hernstickningsmaskin (Favorit), strömminggarn, div. tomkärl samt 20,000 kg. mat- och srittpotatis.
Vid samma tillfälle utbjudes 9 har skogsmark i s. k. Norra hagen samt några hektar god åkerjord på villkor, som tillkännagivas före utropet.
För annan person säljes ett mindre parti stufbitar passande till såväl mans- som damkostymer, verken, några st. manskostymer, herrmössor, gummikappor m. m.
Vederhäftige inropare av lösöret erhålla betalningsanstånd till 1 nästk. september.
Hellvi i mars 1920.
Arvid Mörrby.
Gotlands Allehanda
Lördagen 20 Mars 1920
N:r 67
att vara komminister i Hova pastorat har av domkapitlet i Skara utfärdats för v. pastor, Artvid Ruhr i Lärbro.
Gotlands Allehanda
Fredagen 19 mars 1920
N:r 66
hemmansägaren Albert Larsson, Suderbys i Vänge, stenarbetaren Anton August Persson från Västkinde och hemmansägaren Edvard Johansson, Tängelgårda i Lärbro.
Samtliga äro dömda att undergå straff för misshandel.
Gotlands Allehanda
Fredagen 19 mars 1920
N:r 66
Arméförvaltningen har — enligt vad G. A:s stockholmsredaktion erfarit — bemyndigat milkärbefälhavaren på Gotland att bevaka kronans rätt vid järnvägsanläggning från Tingstäde till Lärbro.
Gotlands Allehanda
Torsdagen 18 mars 1920
N:r 65
Norra häradsrätten.
För olaga befraktning.
Stå Rossö Sågverksaktiebolag och kaptenen å motorfartyget Rossö Torsten Larsson tilltalade. Svarabdenna ingåvo idag dem ålagd utredning om belagets vinst å befraktningen. För att granska denna erhöll åkl. Uppskov till majsammanträdet.
Skogsavverkning.
Utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd har hemmansägaren Karl Söderdahl i Angelbos Lärbro företagit sig och försålt för omkring 600 kr. ved. S. Har invänt, att avverkningen skett i en äng, som i mannaminne skördats, varför skogslagen ej skulle äga tillämpning. Till styrkande härav ingav han nu trenne intyg, som vitserdade områdets beskaffenhet. Åklagaren företedde ett utlåtande från länsjägmästaren, som hävdade den åsikten, att lagen skulle tilllämpas, så snart ett område vore skogbeväxt.
Målet uppsköts på svarandens begäran till 10 maj.
För fylleri och förargelse.
Vid en fest i Hellvi goodtemplaresal är verkstadsarbetaren Otto Asklöf från Nynäshamn tilltalad. Asklöf, som uteblivit två gånger, inställde sig idag genom ombud och erkände. Utslag 12 april.
Gårdfarihandel utan tillstånd.
Hade grosshandlaren Nils Gordon fr. Stockholm bedrivit inom Slite landsfiskalsdistrikt under januari och februari månader, vilket renderas honom stämning. Han erkände genom ombud. Det framgick, att rörelsen bedrivits i ganska stor omfattning.
Rätten meddelar yttrande den 12 april.
Rubbande av fast fornminne.
Hemmansägaren Karl Olsson i Tystebols, Stenkyrka står som bekant under tilltal för att hava skadat dt s. K. Ugglehaugsröset å Lillbjers ägor. Svar. Har invänt, att han ej haft kännedom om platsens karaktär av fornlämning; han hade med markägarnes tillstånd bortkört omkring 20 lass sten från platsen, och innehölle röset flera tusen lass, till stor del ditkörda under senare tid. Arkivarien Vennersten, som hörts som vittne vid januarisammanträdet, hade uttalat såsom sin uppfattning, att ifrågavarande röse var ett odlingsröse.
Akademien hade idag sänt åklagaren förstärkning i antikvarien Bror Schnittger, som i en längre skrift vetenskapligt bevisade, att det ej kunde vara tal om annat än, att röset vore en fast fornlämning, och ägnade W:stens uttalanden en besk kritik. Han föredrog vidare en inlaga från rektor Fr. Nordin, som delade hans uppfattning ang. rösets beskaffenhet. Överstelöjtnant Hellgren, som hördes såsom vittne, var av samma mening.
Av vittnesmål i övrigt framgick, att svaranden erhållit jordägarens tillstånd att köra bort sten från hagen, där röset är beläget, men att sådan ej fingo tagas, där det fanns gravar, för vilka märken voro uppsatta, att sådant märke ej funnits vid röset, samt att namnet >>Uggiehaugsröset<< ej varit känt av allmänheten.
Det högviktiga målet överlämnades å ömse sidor till rättens prövning, och meddelas yttrande den 10 maj.
Försummat vägunderhåll.
Härför voro 23 hemmansägare i Roma socken instämda av landsfiskalen Ph. Budin, de flesta även för uraktlåtenhet att uppsätta ordentliga vägmärken. Alla erkände. Utslag 12 april.
Gotlands Allehanda.
Tisdagen 16 mars 1920.
N:r 63.
Olle Eliasson o Frida Lundqvist. Lärbro – Hemse.
Lysning till äktenskap emellan furiren Harvey Johan Ivan Gardelin och Gunhild Vendla Maria Rohnström, emellan muraren Gideon Edvard Emanuel Pussen och tjänarinnan Ellen Linnéa Karlsson, samtliga från Visby Domk. förs., samt emellan järnsvarfvaren Adolf Harry Karlsson från Nährs i Othem förs. och Kally Johanna Margareta Jakobsson
från Visby Domk. förs.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 8 mars 1920.
N:r 56.
i valnämden för Lärbro sockens valdistrikt har k. befhde förordnat lantbrukaren Gösta Gradelius i Norrvange i stället för lantbrukaren J. O. Geselius
i Angelbos, vilken avsagt sig uppdraget.
Gotlands Allehanda.
Fredagen 5 mars 1920.
N:r 54.
K m:ts beslut rörande beviljande av koncession å järnvägsanläggningarna Tingstäde – Lärbro och Slite – Lärbro expedierades på lördagen.
Av besluten framgår, såsom tidigare nämts, att frågan om anordningarna och villkoren för järnvägens Tingstäde – Lärbro inledning på Tingstäde station och sammanslutning med järnvägen Slite – Lärbro vid Lärbro skall avgöras medelst överenskommelse mellan koncessionshavaren och vederbörande järnvägsförvaltningar. Samma föreskrift gäller järnvägens Slite – Lärbro inledning på Slite station och sammanslutning med Slite – Roma järnväg ävensom sammanslutning vid Lärbro med järnvägen Tingstäde – Lärbro.
K. m:ts avslag å den av landshövding Gustaf W. Roos för innehavarna av koncession å järnvägsanläggning från Tingstäde till Lärbro gjorda anhållan om ett statslån å 525,000 kr. för anläggningens utförande är ej åtföljt av någon motivering.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 1 mars 1920.
N:r 50.
En väckande predikan.
Utnämde kyrkoherden i Lärbro, pastoratsadjunkten P. H. Nehleen härstädes höll i går sin avskedspredikan i härvarande domkyrka, som var fullsatt av åhörare, Vi lämna här ett kort referat av den omtyckta predikantens avskedstal till församlingarna.
»Gud har skapat människosläktets alla folk — för att de skola söka Gud, om de tilläventyrs skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom.» Apg. 17:27.
Paulus stod på Areopagen i Atén, då han talads dessa ord. Atén var hans önskningars mål, alltsedan han i Troas fick uppdraget att skrida över Asiens gränser in t Europa. Atén var de stora minnenas stad, men den var ock medelpunkten för den grekiska bildningen, och denna behärskade hela den då kända världen, trots av att dess självständighet berövats den av romerska riket. Men Paulus angrep alltid fiendens fastaste ställningar. Så hade han gjort i Efesus, så gjorde han i Korint och Rom. Inte väntade han att därmed vinns en avgörande seger, men han gjorde alltid en obotlig reva i fiendens bålverk; han nedlade alltid ett senapskorn, som sedan växte vidare.
Pauli predikan på Areopagen har en enastående tankeflykt. Han tager sina åhörare med igenom skapelsens värld, därefter igenom historiens och människoandens värld och visar att på alla tillvarons trappsteg uppenbarar sig en personlig verkande Gud. Endast från denna medelpunkt kan världen förstås. Guds kännedom är nyckeln till sanningens tempel. Därför »har Gud skapat alla människosläktets folk för att de skola kunna treva sig fram till honom».
Hedningarnas vise anade detta. De hade hedrat denne »okände Guden» med altanen. Men ingen hade vågat uttala, vad Paulus nu sakligt och enkelt förkunnar.
Vi lägga alltid stor vikt vid en döendes sista ord. I detta vänta vi att finna förklaringen till hans liv och hans testamente till eftervärlden. Jesus var ännu fri, då han talade dessa ord, men han väntade sina bödlar var minut. Han stod på sitt livs höjd, men han blickade ned i den avgrund av förnedring, dom väntade honom.
Vi stå kanske ingen av oss så nära gravens port. Men det är alltid väl att i tid grundligt besinna det man ändå i sinom tid skall nödgas besinna. »Detta är evigt liv». Vilket härligt ord! Du kan kanske påminna dig höstdagar, då du erfor en egendomlig blandning av fröjd och vemod. De mot söder flygande fåglarna, de färgskiftande löven sade dig att sommaren var förbi. Höstens dimmor svepte omgivningen i en hemlighetsfull slöja. Stormens tjut och nattens vemod gjorde att du riktade tanken inåt. Du kände att de blommor, som vissnat därute måste nu blomstra på hjärtats åker. Detta var ett drag av evigheten inom dig.
Eller kanske det är en ännu djupare erfarenhet är självprövningens kamp och smärts. Jag menar erfarenheten av att ställas inför det upplysta samvetets eldspegel. Ej alla känna igen sig lika tydligt där. Men samvetet är för alla, som Seneca sade, »denne hemlighetsfulla ande inom oss, som behandlar oss likasom vi behandla honom».
Dagar komma väl för envar, då detta samvete säger: »Jag har något emot dig». Du kan fly åklagaren. Otaliga människor göra det. De fly djupt ned i syndens schakter, där ljuset icke skall nå dem. David säger härom: »Så länge jag teg, försmäktade jag. Men jag sade: jag vill bekänna min missgärning. Då förlät du mig». Den, som så ödmjukar sig får smaka Guds godhet men också att Guds makt att frälsa från synd är vida större än syndens oerhörda makt.
»Detta är evigt liv att de känna dig». Således det eviga livet, säger Jesus, består i Guds sanna kännedom. Lösryckte kunna dessa ord vantolkas, såsom man gjorde i upplysningstidevarvet. Av Gud gjorde man »ett högsta väsen», en »okänd Gud». Endast den levande fattar vad livet är. På det lägre området visar det sig att endast den kan förstå konstnärens toner och färger, som kan sätta sig in i dennes känslovärld. »Vill du förstå skalden, måste du gå till diktens land» heter det. Skulle man väl då kunna »känna» Gud utan livsgemenskap med honom?
»Den ende sanne Guden». Detta uttryck utesluter någonting. Detta är först ej alle, som äro med att bekänna den ende sanne Guden, känna honom. För otaliga är religionen blott ett inbillat förhållande till en gud, som de skapat till sin egen avbild. Religionen är ett slags självnjutning: sköna intryck, höga ideal och en värld av ömma känslor. Men vad värde har all denna härlighet, då livets allvar möter? Vårblomstren trivas endast i vårsol. Var beredd på att hjärtats vår skall härjas; tankens vinge mattas, känslans glöd slocknar och viljekraften kan ej mera spännas. Då behövs det en tro rotad djupare i själslivet, en sann förtröstan på en levande Gud.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 26 April 1920
N:r 95