Källunge kyrka återinvigd vid stämningsfylld högtid.

I nära tusen år har denna kyrka stått här, och det förflutna möter oss i denna helgedom. Tydligen betraktades den i sin första form alldeles för anspråkslös. Nu står den här alltjämt ofullbordad och ändå majestätisk och höjer sin karakteristiska silhuett vida över slätten, sade biskop Anderberg bl. a. då han i går förrättade återinvigningen av Källunge nyrestaurerade kyrka.
Då invigningshögtiden började var kyrkan fylld till sista plats av pastoratsbor och många intresserade från andra pastorat. Bland de närvarande märktes även ärkebiskopinnan Anna Söderblom, som anlänt tillsammans med biskopsparet Anderberg.
Vid sammanringningen kl. 12 kom processionen tågande in från prästgården, de nio assistenterna och sist biskopen i full skrud med mitra och kräkla. De assisterande prästmännen var prostarna Axel Klint, Gustaf Reuser, Gust. Sjöberg och C. J. Björkander, kyrkoherdarna J. Munthén, G. Enwall, Anders Wernberg och E. Björlander samt domkyrkoadjunkt Nils Bergström. Medan processionen tågade in i templet sjöng pastoratets kyrkokörer »Helige ande».
Sedan ps. 424 sjungits höll biskop Anderberg invigningstalet, varvid han utgick från orden i 3 Mosebok 6: Elden skall beständigt brinna på altaret. Tal. framhöll att Källunge kyrka blivit ett vittnesbörd över dem, som ville skapa något stort, men icke kunde uppfylla sina drömmar. Bygdens folk har burit många bördor för sin kyrka och skänkt den många gåvor och vi har anledning att glädja oss över vad det kunnat åstadkomma, liksom också över att församlingens mångårige herde fått se sin kärlek till kyrkan gå i fullbordan. Altaret i denna kyrka är icke likt altaret i Salomos helgedom. Men det vill lära oss att hålla våra hjärtan brinnande. Måtte elden komma till denna församling som en besökelsens tid och måtte den komma över hela vårt stift.
Så följde den rituella invigningsakten, varvid assistenterna läste valda bibelord och biskopen nedkallade välsignelsen över kyrkorummet. Därefter uttågade processionen.
Högmässogudstjänsten, som sedan följde, inleddes med att kyrkokören sjöng »Min hjälp kommer från Herren», varpå prostarna Klint och Sjöberg förrättade altartjänst. Efter en kort predikan av prosten Klint lämnade denne en redogörelse för kyrkans byggnadshistoria och för restaureringen.
Källunge kyrka är en av stiftets äldsta. Strelow har angivit dess byggnadsår till 1072, och den nyare forskningen finner icke osannolikt, att denna uppgift är riktig. Vem byggde kyrkan? De första byggmästarna vet vi ingenting om, men däremot finns det en del namn från tiden 200 år därefter, när det stora bygget sattes igång. Prof. Roosval har påpekat likheten mellan Källunge kyrka och Linköpings domkyrka och har förmodat, att någon gotlänning, som varit med i Linköping, återvänt hem till Gotland och utnyttjat sina kunskaper vid uppförandet . av Källunge kyrka. s.
Kyrkans största antikvariska klenod är spiran med den gamla vikingavimpeln av brons. Den togs ned för några år sedan och skulle sättas upp igen, men dess säregna beskaffenhet upptäcktes och så fick den stå nere i kyrkan, medan en ny flöjel sattes upp på spiran. Den har en gång tillhört ett ledungsfartyg o. hur den hamnat i Källunge vet ingen.
Efter redogörelsen upptogs en kollekt till förmån för kyrkans prydande, varpå den stämningsfyllda högtiden avslutades med altartjänst av prosten Klint och kyrkoherde Wernberg.
Deltagarna i invigningshögtiden bjöds till sist på kaffe i skolan av församlingens syföreningar.

Gotlänningen
Måndagen 4 augusti 1952
Nr 177

Flera unika målningar påträffade

vid Källunge kyrkas restaurering.
Om söndag blir det en stor högtidsdag i Källunge. Biskop Anderberg assisterad av åtta prästmän kommer då att återinviga församlingens gamla hel gedom, som efter en omfattande yttre och inre restaurering, vilken kostat 120.000 kr, framstår i en verkligt förskönad gestalt. Under restaureringsarbetet har flera unika målningar påträffats och Källunge kyrka kan hädanefter räknas till en av de mest intressanta och uppmärksammade bland Gotlandskyrkorna.
Vi är alla glada över att restaureringen är klar och att resultatet blivit så förnämligt, säger kontraktsprosten Axel Klint vid ett samtal med Gotlänningen. Det omfattande arbetet har pågått i drygt ett och ett halvt år, och konservator Bertil Bengtsson, Enköping, och konstnär Curt Viberg, Visby, har svarat för framtagandet av de gamla målningarna. De har bl. a. fått fram en passionssvit på. kyrkans norra vägg och en liknande på södra väggen, fast mera sporadiskt.
Särskilt intressant är en bård i bysantinsk stil från 1100-talet, som löper längs den gamla triumfbågen, vilken tillhört den ursprungliga kyrkan. En liknande bård lär nämligen bara finnas i Garda kyrka och sedan inte på någon annan plats i hela Nordeuropa.
Ungefär samtida målningar och utförda i samma stil har påträffats i gammalkyrkan. På altarets framsida har upptäckts en medeltida dekor med pelare och bågar, vilket gör att ett antependium inte anses behövligt.
Konservator Bengtsson har vidare restaurerat kyrkans altarskåp, ett förnämligt verk från början av 1500-talet, som en gång förvarades i Mariakyrkan i Visby men av biskop Spegel år 1684 fördes till Källunge. I samband därmed anskaffades ett nytt barockaltare för Visby domkyrka, som ännu står i södra skeppet. På altarskåpets framsida ser man en framställning av Marie kröning med de tolv apostlarna på båda sidorna i mycket vackra färger med guldgrund och purpur. Altarskåpet kan också öppnas, varvid. bilder ur Jesu barndomshistoria blir synliga. En av dessa, föreställande omskärelsen, är f. ö. mycket ovanlig.
I gammalkyrkan har nytt golv av kalksten inlagts och vidare har insatts ett tak, som gör att den gamla takstolen inte längre blir synlig. Något innertak har dock troligen aldrig tidigare funnits.
Vid restaurereringen av bänkarna har man funnit mycket vackra målningar med acanthusslingor både innan- och utanpå kvarteren. Bänkarna har även omriktats och är nu betydligt bekvämare att sitta i.
Källunge kyrka var tidigare en av de få Gotlandskyrkor som saknade någon som helst uppvärmningsanordning. Nu är den saken avhjälpt sedan man installerat både elektrisk uppvärmning och belysning. Hela restaureringen har som nämnts kostat 120.000 kr. Vi har lånat upp 70.000 kr, 10.000 har vi fått i rikskollekt och återstoden har tagits av tillgängliga medel. Från början var arbetet kostnadsberäknat till 60.000 kr. Det var 1946, men eftersom det dröjde ända till 1950 innan byggnadstillstånd erhölls, så blev det hela dubbelt så dyrt som man räknat med. Entreprenör för arbetet har varit byggmästare Karl Gardell, Visby.

Programmet vid återinvigningen
Återinvigningen äger, som tidigare omtalats, rum på söndag med sammanlyst högmässa, som börjar kl. 12. Vid återinvigningen assisteras biskop Anderberg av prostarna Klint, Sjöberg och Reuser, kyrkoherdarna Wernberg, Enwall, Munthen och Björlander samt domkyrkoadjunkt Bergström. Vid högmässan predikar prosten Klint, som även föredrar en berättelse över kyrkans historia — den äldsta delen anses vara uppförd 1072 — och restaureringen.
Efteråt blir det allmänt kyrkkaffe i prästgårdsparken. Om vädret skulle lägga hinder i vägen serveras kaffet i skolan.

Gotlänningen
Fredagen 1 augusti 1952
Nr 175

K. G. Hederstedts lag vann i Folespelen.

Folespelen — de traditionella varptävlingarna i Fole — avgjordes i söndags. Inte mindre än 55 lag deltog. Segrare i stora klassen blev K. G. Hederstedts mannar före Gösta Engströms, Vallstena. I juniorklassen segrade Vallstena, Harald Söderkvist. I damklassen fick det segervana burstöserna ge sig för Väskindes lag.
Klass 1:
1) K. G. Hederstedts lag, Buttle, 2) Gösta Engströms lag, Vallstena, 3) Gösta Björklunds lag, Gothem, 4) /Viily Lundins lag, Ekeby, 5) Ernst Johnssons lag, Bäl, 6) Sven Petterssons lag, Visby V. K. 7) Bröderna Johanssons lag, Anga, 8) B. A. Bolins lag, Eskelhem, 9) Sune Stenströms lag, Fole.
Grupp II:
1) Arne Anderssons lag, Endre, 2) Martin Petterssons lag, Källunge, 3) Einar Larssons lag, I. V. Visby, 4) IL Karlssons lag, Endre, 5) Erik Ahlbys lag, Endre, 6) Gösta Malmkvists lag, Stenkyrka.
Grupp III:
1) K. J. Hanssons lag, Bara, 2) Harald Olssons lag, Källunge, 3) Gustav Karlssons lag, Bunge, 4) Nils Nordströms lag, Bunge, 5) Sture Larssons lag, Vallstena, 6) Gustav Hanssons lag, Vallstena.
Grupp IV:
1) Ville Carlssons lag I. V. Visby, 2) H. Björkvists lag, Väte, 3) Helge Johanssons lag, Dalhem, 4) Börje Olssons lag, Bara, 5) Sten Rundbys lag, Endre, 6) Ivar Österdahls lag, Bara.
JUNIORLAG.
Klass 1:
1) Harald Söderkvist lag, Vallstena, 2) Hans Lindbergs lag, Källunge, 3) I. De Flons lag, Källunge, 4) Ove Olofssons lag, Fole, 5) Rolf Normans lag, Bunge.
Grupp II:
1) Olle Hults lag, Fole, 2) Lars-Åke Johanssons lag, Fole, 3) Erland Stenströms lag, Linde, 4) Göte Lindbergs lag, Källunge.
Damlag:
1) Ella-Lisa Karlssons lag, Väskinde, 2) Asta Öströms lag, Burs.

Gotlänningen
Fredagen 1 augusti 1952
Nr 175

Kyrkobrödrakåren på frammarsch.

Att kyrkobrödrarörelsen även på Gotland vinner allt större och djupare intresse inom våra församlingar och en allt livligare anslutning av medlemmar, fick man i söndags en stark känsla av, då ett sjuttiofemtal kyrkobröder möttes i Hemse och Alva till högtid och trevlig samvaro. Det var medlemmar ur kyrkobrödrakårerna i Visby, Källunge, Dalhem, Vamlingbo m. fl. platser, som kom samman för samtal om gudstjänst och församlingsarbete och några timmars kamratlig och uppmuntrande samvaro. Högtiden inleddes med högmässan i Hemse kyrka, där kontraktsprosten Ernst Hejneman officierade. Dagens kollekt tillföll Kyrkobrödernas stiftskonvents verksamhet.
Efter högmässan ställdes färden till Alva och kyrkvärden Axel Hult-ströms vackra trädgård. Här bänkade man sig kring de festligt dukade kaffeborden och kyrkvärden Ax. Hultström hälsade alla hjärtligt välj komna. Efter kaffet höll den avgåj ende ordf. i Hemse och Alva kyrkobrödrakår kyrkvärden Rudolf Bolin ett gripande anförande fyllt av en levande kärlek till Herrens sköna gudstjänst och en varm trohet mot fädernas kyrka och ett ännu i ålderns dar brinnande nit för församlingsarbete och missionsgärning. Med kraft och värme sjöngs sedan några, verser av psalmen 0 huru ljuvlig är din boning, Herre kär. Prosten Hejneman höll sedan ett föredrag betitlat Din söndag. Han gav i växlande allvar och humor glimtar ur svenskt och särskilt gotländskt söndagsfirande. I ett varmhjärtat anförande frambar hr Hultström också ett tack till den avgående ordf. Rudolf Bolin som valts till heders-ordf, inom Hemse och Alva kyrkobrödrakår samma dag. Vidare höll komminister Thure Åberg, Vamlingbo, ett anförande, däri han tolkade mångas längtan efter en sådan förnyelsens anda i församlingarna.

Gotlänningen
Onsdagen 30 Juli 1952
Nr 173

IV tog första kul-DM sedan 1947,

Stånga och Vallstena övriga DM.

Buttlelaget, Hans Jakobsson, K. G. Hederstedt och Åke Pettersson,
mötte som så många gånger förr sitt öde i Villy Petterssons IV-lag.

Varken Ljugarns- eller Stångasegrarna lyckades försvar sina positioner vid kulmästerskapet i Gothem i går, utan det klev rätt överraskande IV som tog hem sitt första kul-DM sedan 1947 genom Villy Pettersson, Ville Karlsson och Harry Netzel. Fjolårets dubbelsegrare i SM — så när som på en man — upprepade bravaden från Stångaspelen genom att slå Buttle i semifinalen, och i finalen blev det Endres tur att åka dit, dock först efter tre kulor.

Juniorfinalen vanns av Vallstena, som därmed upprepade sina triumfer från Ljugarn och Stångaspelen, medan Stångadamerna från Burs lätt klarade av sina motståndare från IV. Centimetersegrarna från Väskinde ställde inte upp. Oldboysklassen vanns av Henning Nyberg, IV, som i år tagit rubb och stubb i den klassen.
I mästerskapsklassen uteblev fem lag, och det var bara grupp I som blev fulltalig. Där blev det också de hårdaste striderna och när det var färdigkastat stod tre lag på samma antal vinster, och det blev målskillnaden som avgjorde. Gruppsegrare blev IV, Villy Pettersson, som hade plus 18 i målskillnad mot Endres, E. Ahlby, plus 10 och Gothems, G. Nährström, plus 9. IV förlorade smått sensationellt mot Vallstena och seden mot Gothem, medan Endre hade sina förluster mot IV och Bara-Knut. Bara gick fram fint i början, men tappade sedan stinget.
I grupp II blev det bara sex lag sedan Alanerna, Ringgren, och Väskinde, L. Karlsson, uteblivit. Buttle hade besvärligt i första kulan mot IV, N. Engström, men vann med 12 —11 och sedan gick det raka spåret. Ljugarn, M. Pettersson, förlorade stort mot Buttle, men vann sedan återstående kulor. På tredje plats kom Eskelhem, K. S. Ahlström, före IV, N. Engström, som hade sämre målskillnad.
Grupp III räknade sju lag sedan Slite, Bernhard Nyström, uteblivit. Bunge, Nils Nordström, var för dagen i gott slag och vann flera storsegrar och det blev en spännande historia vid uträkningen. Det visade sig då att både Bunge och Stånga hade plus 36 i målskillnad. Bunge hade emellertid ett vinststick mera och hade dessutom besegrat Stånga och gick sålunda vidare till semifinalen. Det torde vara första gången som man fått samma målskillnad. På tredje plats kom Tofta.
Även i grupp IV var det två lag som uteblev, Stånga, R. Pettersson, och Garda, Sture Nilsson. Endre, Arne Andersson, gick fram i stor stil, tog den ena segern efter den andra. Så besegrades bl. a. de båda IV-lagen H. Nyberg och Erik Svärd med 12-4 resp. 12-5. Det förstnämnda IV-laget hämtade sig emellertid igen och tog andraplatsen före Gothem, G Björklund.

Semifinalen
mellan Endre och Bunge såg till en början ut att bli en lätt match för förstnämnda laget som tog hem första kulan med 12-3, men i andra kom Bunge igen och vann med 12 —11. I tredje kulan var det dock aldrig tal om vart segern skulle gå, utan den tog Endre hem med 12-5. Den andra semifinalen blev faktiskt mer spännande. Buttle hade revansch att kräva för nederlaget vid Stångaspelen, men därav blev intet. IV tog ledningen med 7-3. Buttle tog sedan sex raka stick och det blev en ledning med 9-8, men därmed var det slut och IV tog hem kulan med 12-9. I andra kulan ledde Buttle med 5-2, men sen blev det IV som tog hand om initiativet. 711 hämtades visserligen av Buttle upp till 10-11, men sen var det stopp. Det var framför allt Ville Karlsson som var i toppform.

Önskefinal
Finalen kom alltså att gå mellan IV och Endre och det var en önskefinal. Trots en besvärande blåst och stundtals också rätt hårt regn bjöds det på mycket förnämlig kastning — som alltid när dessa lag möts — och den fåtaliga men sakkunniga publiken uppskattade till fullo vad som bjöds. Finalen gick på en inhägnad plats, vilket gjorde att alla hade samma möjlighet att följa kastningen. Det började bra för Endre som tog ledningen med 3-1, men sedan kom IV i gång och tog ledningen med 6-3. Först vid 1010 hämtades den in, men sedan tog Ville Karlsson två stick å rad och därmed också kulan. I andra kulan var det Endre som bestämde takten och kom så småningom upp till 11-6. Då gjorde IV en fantastisk upphämtning till 11-11. Ville Karlsson kastade sedan en cm bakom, men Fole-Einar var värre och lade »lock» framför. Harry Netzel lossade på stenen och Ville Karlsson slog bort den, men kunde inte hindra Endre att ta tolvan. Sista kulan gick i stritt regn. IV tog en 5-0-ledning \’som inte gick att hämta in trots lovvärda försök och kulan gick till IV med 12-8, och därmed var DM:et bärgat. Ett handicap för Endre var att Fole-Einar fick ett stycke utslaget ur sin sten och sedan inte fick den att sitta så bra, men i stället kom Nisse Pettersson i gott slag och det vägde upp. Av sticken i finalen tog Ville Karlsson 15. Villy Pettersson 12, Arne Andersson 11, Nisse Pettersson 10 samt Einar Olsson och Harry Netzel vardera 8.
Tredjepriset togs av Buttle som slog Bunge med 12-8, 12-3.
I kampen om 5-8:e pris vann i semifinalerna Ljugarn över Endre och Stånga över IV och i finalen Stånga över Ljugarn.

Tre lag i damtävlingen
I damtävlingen ställde bara tre lag upp. Stånga vann klart på två raka kulor över båda IV-lagen. I IV-lagens båda uppgörelser vann Astrid Nilssons lag över Elsa Enströms efter tre kulor. De tre DM-segrarna heter Asta Öström, Valborg Bandelen och Tora Torsson. De har tidigare kastat för Burs, men då Burs inte har någon varpaansluten klubb har de nu gått in i Stånga.
De tre första innehavarna av junior-DM i varpa heter Harald Söderqvist, Bertil Pettersson och Lars Björklund, och de är alla tre i 14-årsåldern. De tog även DM i cm.

Fina arrangemang
Tävlingsplats var Suderängen i närheten av kyrkan och det bjöds på mycken fin mark. Att den på grund av torkan var lite lös kunde man ju inte lasta arrangörerna för. Dessa hade gjort ett mycket gott förarbete och bjöd på perfekta arrangernang, och allt klaffade bra. Tävlingsledare var folkskollärare Rudolf Carlson med biträde av Johannes Arweson. Redan kl. 20.30 var man klar för pritutdelningen. Omedelbart före denna framförde Edvin Malmkvist varpaförbundets tack för de utmärkta arrangemangen. Det var en rik och vacker prissamling — idel nyttosaker — som sedan delades ut.

»Vackra Ville» fick i går ett
DM att sätta vid sidan av sina
tre SM.

Övertrampsfrågan
hade legat som ett svart spöke över denna tävling, och det ryktas om att flera lag inte vågade ställa upp av den anledningen. Under tävlingen visade det sig emellertid att det inte var så värst många som syndade på nåden. Men det fanns flagranta exempel på övertramp, som måste beivras. Bland dem som syndade mest var K. G. Hederstedt som åter tagit fram sin tunga varpa på 4,8 kg. Det ryktas om att han inte vågar ställa upp på SM:et i Norrköping, och det undrar man inte på under sådana omständigheter. Han är dock en så god kastare att han inte skulle behöva åka snålskjuts på icke efterföljda regler, och man hoppas på bot och bättring till kommande tävlingar — och att han kommer med till SM i Norrköping.
Side.

Resultaten:
Mästarklassen:
1) I. V. Villy Pettersson,
2) Endre, Arne Andersson,
3) Buttle, K. G. Hederstedt,
4) Bunge, Nils Nordström,
5) Stånga, Bertil Olofsson,
6) Ljugarn, M. Pettersson,
7) I. V. Helge Nyberg,
8) Endre, E. Ahlby,
9) Tofta, G. Stenström,
10) Eskelhem, K. S. Ahlström,
11) Gothem, G. Björklund,
12) Gothem, N. Nährström.

Klass I:
1) Källunge, H. Olsson,
2) Gothem, Lars Kristiansson,
3) Norrlanda, S. Pettersson,
4) Buttle, H. Hedersttedt,
5) Othem, E. Sneckerström,
6) I. V. G. Nilsson,
7) Gothem, Alrik Johansson,
8) I. V. Evald Sandin.

Klass II:
1) Ekeby, W. Lundin,
2) Källunge, B. Lindberg,
3) Garda, A. Eriksson,
4) Bäl, Evert Nilsson,
5) Fole, Birger Olsson,
6) Fole, Sune Stenström.

Damvarpan:
1) Stånga, Asta Öström,
2) I. V. Astrid Nilsson,
3) I. V. Elsa Enström.

Oldboys, individuellt:
1) Henning Nyberg, I. V.
2) Henry Johansson, Gothem,
3) Oskar Blomberg, Gothem,
4) Hjalmar Siltberg, Garda,
5) Oskar Karlsson, Garda,
6) Edvin Malmkvist, I. V.
7) Emil Johansson, Väte,
8) R. Olsson, Hemse,
9) Karl Lindbom, Bara.

Juniorer:
1) Vallstena, Harald Söderkvist,
2) Stånga, Sören Pettersson,
3) Källunge, Stig Lindberg,
4) Fole, Ove Olofsson,
5) Silteby, Ove Jacobsson,
6) Fårösund, R. Norman,
7) Bara, Yngve Johansson,
8) Fole, Olle Hult.

Gotlänningen
Måndagen 14 Juli 1952
Nr 159

En löneförbättringsdonation

å 388 kr. har af okänd gifvare öfversändts till domkapitlet med anhållan att summan måtte fördelas på följande sätt: Pastor V. Ljung i Stenkyrka 150 kr., pastorerna Axel Klint i Källunge och Josef Hedberg i Hangvar hvardera 75 kr. samt pastor Alfr. Johansson i När 88 kr. I den penningarna åtföljande skrifvelsen angifves, att summan är ufsedd såsom löneförbättringsmedel för nu tilländagångna ecklesiastikår.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 30 April 1913
N:r 98

Gotlands ångverksägares

ömsesidiga brandstodsförening hade i går eftermiddag sin årsstämma å stadshotellet, hvarvid förhandlingarna leddes af landtbruk. Arvid Laurin i Fardhem.
Enligt styrelse- och revisionsberättelserna har föreningens försäkringssumma under fjolåret minskats från 313,295 till 306,895 kr. Föreningen har under året undgått all förlust, enär ingen eldsolycka inträffat å i föreningen försäkrad egendom. Föreningens tillgångar ha ökats från kr. 883:70 till 2,271:96. Ansvarsfrihet beviljades.
Till styrelseledamöter återvaldes hrr A. Laurin, Fardhem, och L. N. Lagergren, Stånga, med hrr K. Niklasson, Linde, och John Ericsson, Källunge, som suppleanter. Revisorer blefvo hrr N. Lindstedt, Klinte, a Visby, och Fr. Martell, Stånga, med hrr H. Klingvall, Hejdeby, L. G. Karlsson, Fardhem, och Joh. Wahlgren, Stånga, som ersättare.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 Mars 1913
N:r 70

Tillkännagifvande

År 1913 den 28 Februari intogs i 8 handelsregistret för Visby stad anmälan, att Olof August Fredrik Stengård, som i Visby idkar handel under firma Fr. Stengård, ämnar öppna afdelningskontor utan själfständig förvaltning i Tingstäde, Bäl, Källunge, Vallstena, Martebo, Vestkinde, Lokrume, Halla, Vänge, Ekeby, Kräklingbo, Ala, Dalhem, Fole, Barlingbo och Akebäck socknar.
Magistraten.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 Mars 1913
N:r 51

Andra hösttinget på Allekvia

Rattfylla och hemfridsbrott mest uppmärsammade målen.
Norra häradsrättens andra höstting blev nog ett av de mest tidsödande på flera år. Handläggningen av de 71 målen, varav 55 åklagarmål, drog nämligen ut på tiden så pass att rätten inte kunde skrida till överläggning förrän vid 20-tiden. Förutom några civilmål var det en trasslig rattfyllerihärva som tog ovanligt lång tid eftersom detaljuppgifterna från svarandesidan i det senare fallet inte stämde överens med de som lämnades av ett äldre manligt vittne. Annars var det ett otrevligt hemfridsbrott som var mest uppseendeväckande och kanske blir dyrbart för dem som ställt till det. Häradshövding Pfeiffer var rättens ordförande, och vid protokollen satt notarierna Hamacher och Hellsing.

Den unge stenarbetare från norra Gotland som den 28 juni häktades för bl. a. förskingring hade nu förts från rannsakningshäktet i Visby för att ånyo stå till svars för sitt handlande. Han hade vid sinnesundersökningen förklarats vara 5: 6:a (intellektuellt undermålig), och i avbidan på yttrande från ungdomsfängelsenämnden skulle han återföras och kvarbli i häkte. För den tid han suttit skulle han få avdrag.

Har föraren av olycksbilen i Bro eftersatt sina skyldigheter?
Det uppskjutna målet mot den taxichaufför — även nu utan rättegångsbiträde — som var ansvarig för dödsolyckan i Bro den 9 aug. var nu åter uppe till behandling. Tre vittnen var inkallatle. Ett av dem, en passagerare i olycksbilen, ansåg att ren olyckshändelse förelåg, men han förklarade ändå att han hade tyckt sig märka att bilen inte låg riktigt som den skulle under färden från Stenkyrka. Fjärdingsman Högfeldt i Bro förklarade bl. a. att fjäderbristningen gjort att bakvagnen hade kastats först i diket. En verkmästare vid den service som tagit hand om den ramponerade bilen sade att denna fjäder måste ha varit brusten en längre tid, men föraren själv fann detta underligt, eftersom vagnen en vecka tidigare hade varit inlämnad på samma verkstad för rundsmörjning. Föraren påpekade också i sammanhanget att bilen skulle besiktigas två dagar senare. Men domaren ansåg inte detta vara någon ursäkt, ty föraren hade enligt hans förmenande eftersatt den skyldighet en trafikchafför har: att hålla bilen i trafikdugligt skick. Uppskov till den 23 okt. för närmare undersökning av bilen som ännu befinner sig i det skick den blev vid den tragiska dikeskörningen.

Advokat Kjällman till attack mot vägmyndigheterna.
Med anledning av kollisionen i Källunge den 21 juli mellan en mjölkbil och en Gotlands kraftverk tillhörig personbil kom mjälkbilförarens rättegångsbiträde advokat Kjällman vid målets förnyade handläggning med en tungt vägande inlaga. (I referatet från augustitinget nämndes att det var en tät syrénhäck som orsakade krocken.)
Det är en sak som bör beaktas när det gäller utmätande av straff i detta mål. Om vederbörande myndigheter gitte se till, att det blir någorlunda fri sikt vid skymda utfartsvägar skulle många av de krockar som inträffar utebli. Det verkar emellertid som om först något skall hända, innan något åtgöres för att rätta till förhållandena. I detta föreliggande fall är sikten helt skymd för både den som kommer på stora landsvägen och den som kommer på. utfartsvägen. Nu efteråt har der röjts undan vid vägmynningen, så nu finnes någorlunda sikt från båda hållen. Men detta är inte nog. Det behövs en ordentlig tillsyn från vederbörande myndigheters sida beträffande sikten vid åtskilliga utfartsvägar och korsvägar, och detta gäller både stad och land. Vi har ju en särskild avdelning för vägärenden med vägdirektör i spetsen. Det finns också vägnämnder, länsvägnämnder och vägsynenämnder omtalade i lagen. Vem av dessa det är som skall ingripa det vet jag inte, men nog bör det vara någon. Någon av dessa institutioner äger ju att förelägga om undanröjande av för sikten hinderlig växtlighet, om det nu skall ske på eget initiativ eller efter underordnad myndighets ingripande. Jag anser det vara vederbörande myndigheters underlåtenhet att vidtaga erforderliga åtgärder som är en mycket kraftigt bidragande orsak till åtskilliga kollisioner och så är även förhållandet i detta fall. Jag åberopar detta såsom en förmildrande omständighet för svaranden, framhöll advokat Kjällman bl. a.
Det blev för den unge mjölkbilföraren att erlägga 20 db. á 2 kr. plus fullt skadestånd till Gotlands kraftverk, d. v. s. allt som allt cirka 2,000 kr.

Hade rattfyllerivittnet tubbats?
En chaufför från Slite var instämd för att ha framfört bil den 1 sept. i spritpåverkat tillstånd, och det blev en mycket tilltrasslad historia. Av skyddskonsulenten var han varnad för att han inte respekterar de bestämmelser som utfärdats för en som fått villkorlig dom. Fyra vittnen var inkallade, däribland en äldre man som var en av de två passagerarna i den bil som varit i Visby och hämtat ut 2 liter sprit. På vägen hem alternerade man mellan att dricka några centilitrar då och då och att ta en titt inne på några av de kyrkogårdar man passerade. Chauffören själv hade, enligt egen utsago, tillsammans förtärt endast 10 cl., men vittnena ville ha det till betydligt mera. Åklagaren, landsfiskal Bonde, sade sig veta att svaranden var ganska begiven på sprit och satte därför mindre tro till hans uppgifter. Tre kvinnliga vittnen, samtliga servitriser i Slite, förklarade samstämmigt att svaranden denkvällen det nu gällde var \”lite lurig, dock inte så värst oredig\”. I fråga om de detaljuppgifter som den gamle mannen under edsansvar lämnade skar det sig emellertid väsentligt. Han påstod nämligen i likhet med svaranden att en halv liter varit undanställd i en skrubb av den senare tills igår, vilket den gamle inte hade kännedom om förrän svaranden kom till honom igår och visade honom på flaskan. Men hustrun påstod vid telefonförfrågan att flaskan återfanns endast 2-3 dagar efter det polismannen varit där på förhör. Tablå — och uppskov till den 23 okt.

Svarande som var \”moll tyst\” fick 5 mån.
En yngre man i manskapsuniform, vilken tidigare var dömd till 3 mån. villkorligt för grov stöld, var nu instämd för att han den 17 juli \”lånat\” en cykel på Buttle station, därpå färdats till Visby på den och lämnat den vid Visby station. Härpå hade han rymt till Fleringe, där en polisman funnit honom. Domaren förklarade för honom att den villkorliga domen var förverkad. Själv hade han icke ett enda ord att anföra till sitt försvar.
Svaranden, vpl. Nils Bertil Svensson vid KA 3, dömdes till 5 mån. straffarbete.

Två fridstörare utan hänsyn.
En lantbrukare från norra Gotland var tillsammans med sin dräng instämd för hemfridsbrott och misshandel den 9 sept. Strax intill gården bodde ett par familjer, vilka hyrde av lantbrukaren men av någon anledning inte ville hjälpa honom med jordbruket. Bonden själv hade på dagen varit i Visby och tagit ut en och en halv liter, och när han kom hem bjöd han drängen på ett par tre snapsar. Därefter bar det i väg till det hus där de båda familjerna bodde. Lantbrukaren ryckte först upp en haspad dörr och drängen yttrade (enligt kärandena) att \”här ska slaktas och göras rent hus\”. Frun i huset fick vidare bevittna när drängen kastade omkull ett bord och slog sönder en stol innan hon av honom blev kallad för \”harpa\” och fick känna på något som enligt drängen kunde kallas \”smekningar\”. Mannen i huset hade redan gått till sängs, och lantbrukaren passade då på att misshandla den 15-årige sonen i huset med sparkar både här och där. Vidare skulle han även ha fått känna på struptag. Lantbrukaren framhöll att den familj som hade uppsökts aldrig fått tillstånd att bo där och att där ständigt var ett härskri som \”om man mördade varandra\”.
Uppskov för vidare utredning.

Spritpåverkad man vid mc-styre utan svängningar.
I motsats till det tidigare rattfyllerimålet gick ett senare så fort som det kunde, eftersom svaranden inte nekade till någonting. Det var en vägarbetare från mellersta Gotland som den 9 aug. framfört motorcykel på vägen mellan Visby och Bjärges och därvid gjort uppehåll hos bekanta på tre ställen för att bjuda och smaka en tår själv. Han erkände att han blevalltför påverkad, och det enda han bad om var att inte förlora körkortet alltför länge, eftersom han var i stort behov av det.
Svaranden, vägarbetaren Helge Pettersson, Kvie i Lojsta, fick en månads fängelse.

2 mån. straffarbete, villkorligt,
jämte rusdrycksförbud och förbud att lämna sin arbetsanställning ådömdes den person som var instämd vid förra tinget för att han stulit en skinnväst.

Ett tiotal utan körtillstånd,
vilka framfört sina fordon ändå, fick punga ut med 5, 10 eller 20 db. á 2 eller 2: 50, beroende på förseelsens art.

För en dikeskörning vid Othems kyrka
och skada på kantorsbostadens trästaket fick en lastbilförare erlägga 25 db. á 3 kr. Skadeståndet var tidigare uppgjort.

Skogsbranden i Tingstäde
den 10 maj avdömdes nu, och den som svedjat fick betala 25 db. á 2 kr. Gotlands järnväg hade förklarat sig villiga att till kronan betala 7,231 kr. i ersättning.

En med luftrörskatarr som måste spotta på dam.
Den 4 sept. hade en kvarnägare på mellersta Gotland kommit körande med hästräfsa på landsvägen och därvid passerat en på landsvägen stående grannfru som han spottade på. Svaranden, som själv inställde sig, förklarade att det inträffade helt enkelt berodde på att han hade känning av luftrörskatarr och var tvungen att spotta ofta. Den bespottade begärde 500 kr. i skadestånd, men det fick hon inte. Det blev 10 db. á 5 kr.

Personbil användes som taxi.
Två herrar hade var för sig i ganska stor utsträckning bedrivit olaga yrkesmässig biltrafik på mellersta Gotland. För den som kört sin personbil och fraktat folk precis som en droskchaufför blev det 25 db. á 1: 25. Och för den andre, som yrkesmässigt kört grus för andra på lastbil, blev det 15 db. á 2 kr.

Förnyad förundersökning för villkorlig dom
blev det för en på mellersta ön hemmahörande 18-åring, som tidigare deltagit i en stöldturne på fastlandet. Nu hade han olovligen tillgripit en cykel i hemtrakten.

Vid ett fiskerisammanträde
på östra Gotland hade två personer kommit i bråk. Uppviglaren, som vid tillfället ifråga var berusad och slagit till motparten ganska ordentligt, dömdes att betala 10 db. á 2 kr. plus 30 kr. i skadestånd.

Flykting som inte var registrerad
En folkskollärare på norra Gotland hade icke anmält till vederbörande myndighet att han hade en dansk nazist i sitt förvar. och det kostade husvärden 15 db. á 3 kr

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 September 1947
N:r 220