Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Etikett: Källunge
Källunge socken ligger på norra Gotland.
Gårdsnamn: Aumunds, Burs, Bölungs (Björnlunds), Ekeskogs, Gannarve, Kullingbos, Kullsarve, Larsarve, Prästgården, Skäggstäde, Skällhorns, Suderbys, Säggeby, Tollby Lilla, Uggårds.
Från vår utflugne medarbetare: Rapport VI: I söndags äntligen var det flygväder. Kallt var det visserligen men strålande klart. På flygfältet låg en besvärlig skare sond varken bar eller brast men hur det nu var så krånglade vi oss upp i alla fall. Färden gick över ett fantastiskt grannt vinterlandskap, här och var uppskuret i svarta trianglar. Ja, utåt södra Gotland var dessa anmärkningsvärt många och stora. Tydligt är att lantbrukarna haft någorlunda plöjmöjligheter under en tid sedan snön kom.
SLKF-ordf. fru Matilda Olofs son, Båtels i Lojsta, ses här på sin kökstrappa. Hr Olofsson några steg därifrån ute på gårdsplanen. Även div. yngre personer med på bilden.
Dalhem var första »etappmål», väl där fotograferads kyrka och skola. Den sistnämnda intresserade speciellt denna gång. Sen bar det av över… Ja, vi skall inte röja för mycket, men i Guldrupe var vi i alla fall. Petter Josefsson, Bondarve, fick besök. Vi »tryckte» över taket ett par omgångar så att folket kom rusande ut i tro att det var jordbävning. Den Andre i planet som heter Ena fann på upptåget. Vid Bjers bor vår gemensamme vän Sven Svensson. Nils Olof Arvidsson känner jag också till, så vi tryckte över taken ett slag där också. Erik Olsson, vår gamle vän vid Oddvalls i Fide, fyllde femtio år, vi gjorde en hyllningslov runt gården men vågade inte utsätta honom för några större sinnesrörelser. Matilda i Lojsta — hon i SLKF — skulle vi skrämma ut förstås. Redan efter andra anflygningen syntes folk på gårdsplanen som viftade vilt. Det syntes trots snön att vattnet sjunkit undan högst avsevärt. De flesta insjöarna hade faktiskt försvunnit, ute i Hamra var det ändå väldiga vätar kvar. En syn av det mindre trevliga slaget var också stackar och sädesrakar lite var stans, de markerade, svart mot den vita snön. Även rotfruktshögar syntes tämligen allmänt ute på fälten.. Det var massor med folk ute och viftade. Jag och min kompis vill härmed hälsa alla glada viftare tillbaka. Det är roligt när folk uppskattar besöket. Förmodligen störde vi någon surpuppa också, men det bryr vi oss inte om. Nu vågar vi inte skriva mer om våra luftiga övningar, det kommer så lätt en del geografiska upplysningar med som kan vara störande när det sen skall gissas.
Veckans bild nr I. Vid krysset i vänstra övre hörnet skall uppföras en bygdegård.TÄVLINGSBILD NR II
Hälsningar Luft-Kalle.
Förra veckans bild nr I var hämtad i Dalhem. Bakom kyrkan ses den vackra prästgården, där kyrkoherde Ingmar Björck residerar. I arrendatorbostället till höger på bilden bor arrendator Erik Hansson, bördig från Källunge.Bild nr II förra veckan var frun Ekeby. Framför kyrkan ses nyrenoverad skola och lärare ebostad. Bakom kyrkan skymtar Elis Petterssons affär och reparationsverkstad för cyklar, radio m. m. Längst till vänster lantbr. Erik Arvidssons, Lindarve, gård. Hr Arvidsson fick hembygds förbundets pris i år för god ängsvård.
Priser och donatorer. Sin vana trogen har Kalle tiggt ihop en del priser. Som vanligt har han endast träffat på vänliga och förstående företagare och affärsmän. LINDS VÄLKÄNDA BLOMSTERHANDEL har lovat att sända en julblomma till pristagare i vår manustävling. — »Gärna», sade hr Lind, som har massor med fina blommor. VISBY STADSHOTELL bjuder bildgåtelösare med tur på middag vilken dag som helst till jul. Det bör ju passa bra nu som trevligt avbrott i julhandlandet. IVARS gör förstoringar som vanligt till Kalles sockenbilder och tillhandahåller sådana gratis i en myckenhet av ett halvt dussin. Förnamnet utan genitiv tar gärna emot beställningar på bilder mot betalning också.
PRISTAGARE: INSOCKNES: Willy Lundin. Medebys. Ekeby. Hans Nilsson. Röstäde. Ekeby, Ulla Björklund, Ekeby, Karin Bjersander, Slitegårds, Gotl. Hässelby. (Samtliga Ivars hpr., förstoringar av resp. sockenbilder).
UTSOCKNES: Inger Lagergren, Tyrvalds, Klintehamn, (Stadshotellets hpr., middag. — Kalle får betala men går gärna med. Meddela). Sonja Ahlby, Viklau, (LT-bok), Ake Andersson, Tingstäde, (LT-bok).
MANUSTÄVLINGEN: Nils Sandahl, Ekeby, (Linds hpr., julblomster) signaturen Laila (LT-bok om hon meddelar utförligt namnbch adress).
EXTRA: Ett par priser utdelas utan all ordning efter Kalles eget gottfinnande, nämligen åt fru Klasson, Röstäde, Ekeby, som är duktig och pälitlig bildgåtelösare men hade otur med lotten även den här gången (Ivars hpr., bild av Ekeby kyrka). — Det blir många Ekebybor på det här sättet men det kan inte hjälpas. L. Pettersson, Box 27, Isums, vann middagen enligt lotten men sä visade det sig att han skrivit Eke i stället för Ekeby. »Så nära», sa Kalle, som har gott hjärta. Nu får hr Pettersson en bild av Ekeby kyrka för att han i fortsättningen skall veta hur den ser ut. (Ivars hpr.) Till dem som inget fått vill Kalle hälsa att han har lite i säcken även nästa vecka. VÄLKOMNA MED ALLESAMMANS!
Brev, kommmentarer. Tack, go vänner, jag är alldeles överväldigad. Brevhögen denna vecka var den största hittills. Fortsätter det så här, finnes inget sådant skrivbord där, jag har plats att sortera posten på jag måste trava upp brevhögen på golvet. Så måste jag ha någon att hjälpa mig med korrespondensen alldeles som Snoddas. Tack emellertid, alla ni som skrivit så rart och så sakkunnigt. Jag har fått hälsningar från alla Gotlands hörn men även från fastlandet. Många, undrar varför vi inte besöker just deras socken, där det också finns en kyrka plus annat sevärt. Till dem vill jag säga att vi kanske kommer en vacker dag, ja en vacker dag måste det vara. I Dalhem och Ekeby togs förra veckan bilder. Fru Helny Koch, Silte, skaldar så här:
Ja du Kalle har nog rätt gåtan här var ganska lätt. Dalhems kyrka det ju är som vi se på bilden här. Sen på bilden nummer två Ekeby ju synes stå om jag gissat rätt, »va kul», tårtan önskar jag till jul. P. S. Det var nog ej riktigt rätt skriva »r» uti tazett, så en annan gång min vän träffs vi i rättskrivningen.
Synnerligen sakkunniga sockenbeskrivningar har skickats av bl. a. Carin Häglund, När, som även tackar för tårtan hon fick förra veckan. Svea Ronqvist har studerat vederbörande socknar grundligt hon också och tackar därjämte för den amaryllis som Harry skickat. Yngve Ekedahl, Visby hör väl närmast till de profesionella författarna vid det här laget, så vi har beslutat oss för låta fru Olga Johansson, Anga, och Nils Sandahl, Ekeby, svara för veckans sockenskildring. Fru Johansson får beskriva Dalhem medan hr Sandahl beskriver sin egen hemsocken i en särskild artikel här intill. Tack skall ni ha allesammans för trevliga brev och för intresset för mina lyftiga övningar. Eder Kalle PS En ung man som vill vara anonym, skriver och undrar om flygplan är dyra i inköp och hur höga driftskostnaderna är per mil. Jag förstår nog att du tänker köpa ett sånt och bjuda mamma på flygskjuts. Oss emellan sagt så är det värsta med flyg att det är så besvärligt med körkortet, det är krångligt att få ett sådant. Sen behövs det några tunnland att gå upp och ner på. Eljest är \’ett flygplan som vårt inte dyrare än en bil i inköp och driftskostnaderna per mil är faktiskt lägre än bilens motsvarande. Så det så … DS
kommer att äga rum söndagen den 4 jan. Valförrättare blir kontraktsprosten A. Klint, Källunge. Frågodagsförrättningen hålles söndagen den 21 dec., varvid prosten Klint predikar.
Kyrkoheyden i Roma kontraktsprosten A. Ruhr har beviljats semester 11-15 dec. Kyrkherde emeritus A. Krongvist har förordnats att uppehålla gudstjänsterna i Roma och Björke den 14 dec. Kyrkoherden i Källunge kontraktsprosten Axel Klint har beviljats semester 18 jan.-3 mars 1953.
Sockerfabriken har slagit igen för säsongen, men ännu finns det en hel del betor kvar i jorden. Höstplöjningen, som också borde vara ett avslutat kapitel just nu, har, knappt kommit igång. I myrarna, som varit översvämmade, står mycket kvar av skörden, men det får väl nu anses som omöjligt att bärga den. Vi ringde upp en del lantbrukare och frågade efter deras syn på saken och överallt var det samma pessimistiska tongångar, men man tappar inte humöret ändå — det gör inte den gotländske jordbrukaren.
Lantbr. Albert Johansson, Larsarve i Roma, hade för sin del plöjt färdigt, men så har han också nästan hållit på natt och dag och inga sockerbetor har han haft alt tänka på. Men det är mycket jord som är oplöjd i trakten, den som haft mycket betor har knappast fått plöja någonting. Det har förresten inte gatt, då det varit för surt. Beträffande betorna, så finns det en och annan som har sockerbetor kvar i jorden och i myrna finns det även andra grödor oskördade.
Lantbr. Martin Wiman, Tings i Kräklingbo, hade också sin festmark färdigplöjd, minn i myren går det inte att komma förstås. Där står förresten. ännu 40 tunnland gröda oskörtlad. Överallt i socknen annars är det obetydliga arealer som är höstplöjda. Sockerbetor tror jag bara en lantbrukare har kvar i jorden, men härute odlas det heller inte så mycket betor.
Lantbr. Henning Andersson, Säggeby i Källunge, berättar att det också i dessa trakter är mycket oplöjt och ingen bar heller nu om dagarna försökt. För min egen del, säger hr Andersson, har jag ungefär 10-12 tunnland kvar. Jag hade f. ö. tur, då vi plöjde kornåkrarna redan i somras. Betor kvar i jorden har lantbrukarna lite var och av övrig skörd är hampa och lin fortfarande ute.
Lantbr. Anders Hermansson, Havor i Havdhem, var ej hemma, men frun i huset, Maja Hermansson, kunde lämna besked. Hon berättade att för deras egen del, så hade de all skörd inne, även hampan. Men i myren mellan Gimrings och Libbenarve, som har stått under vatten, är det mycket ute. Höststaden ser också relatibt bra ut, medan det är sämre ställt med rybsen. Hur, det ser ut på andra håll i socknen vågade inte fru Maja ge besked om.
Lantbr. Axel Sundberg, Oxarve i Hemse, trodde att i Hemse var det fortfarande omkring 370 tunnland av skörden ute, och att få in det går väl inte heller. Just nu är det också omöjligt alt plöja. Jag tror f. ö., sa hr Sundberg, att höstens översvämningar kommer att återverka mycket på nästa år också. Man vet aldrig hur vallarna i myrarna stått rycken mot vattenmassorna. En stor del av den höstsådda grödan har också tagit skada av vattnet. Ja, så låter det just nu från lantbrukarhåll, mycket höstplöjning kvar, mycket grödor kvar ute, höstsådden delvis förstörd av regnet. Det är sannerligen inga ljusa framtidsutsikter.
Det häftiga snöfallet blandat med regn under natten till onsdagen gjorde att flera socknar, eller delar av dem, blev strömlösa, då ledningar blåst ner. Linjepersonal var under hela tisdagen sysselsatta med reparationer och arbetena beräknades bli klara under gårdagen, upplyser linjemästare Palm vid Telegrafverket på Gotlänningens förfrågan. Ute i Roma hade en utgrenings-stolpe brustit av på mitten, varvid 14 abonnenter blivit utan ström. I Björke hade en hel stolprad på 7 å 8 stolpar rasat ner och ett tiotal abonnenter har berörts av detta. I Stenkumla har linjerna blåst ner på ett par ställen och mellan Sylfaste och Barlingbo har tråd brustit. Likadant är det med en linje vid Kullingbos i Källunge. På Sudret har flera fel inrapporterats och bl. a. har förbindelseledningar sträckan Hemse—Visby blivit förstörda. Dessutom har det uppstått en del smärre abonnentfel.
Samarbete med kulturnämnderna önskvärt. Sista söndagen i november var i år liksom tidigare dagen för Gotlands hembygdsförbunds årsfest. Den inleddes i Dalhems kyrka, där kyrkoherde Björck predikade över domsöndagens text. Församlingens kyrkokör sjöng under ledning av folkskollärare Stenqvist. Efter högmäsan framträdde kyrkoherden på kyrkogången och hälsade hembygdsförbundet och särskilt landshövdingeparetHovgard. Till landshövdingen överräcktes en reproduktion av en etsning, signerad av Axel Herman Hägg. Årsmötet var förlagt till Dalhems bygdegård, där mötet öppnades av förbundets ordf. konstnären David Ahlqvist. Av. styrelsens årsberättelse framgick bl. a.: Under året har av Wåhlinska kvarnmedlen tillstyrkts ett anslag av 200 kr till Rone hembygdsförening som bidrag till restaureringen av en kvarn vid Autsarve i Rone. Förslag har väckts om anordnande av ytterligare en tävling i upptecknande av orts- och ägonamn, men styrelsen har funnit det lämpligt att en sådan tävling i förbundets egen regi upskjutits. Styrelsen vill emellertid på alla sätt uppmuntra enskilda upptecknares arbete. Den 6-8 september anordnade förbundet en hembygdskurs på Fårö, som rönte god anslutning och som styrelsen betecknar som synnerligen lyckad. Kursledare var förbundets ordförande och som föreläsare och excursionsledare medverkade denne samt fil. dr John Nihlen, överlärare Holger Nilsson och fil. lic. Bengt Pettersson. I programmet ingick bl. a. diskussioner om hem bygdevårdens nutida uppgifter, där dels lokala hembygdsfrågor för Fårö behandlades, varvid man bl. a. Uttryckte en livlig förhoppning om att Fårö vid en kommande rationalisering måtte behandlas med största möjliga hänsyn till det faktum, att ön utgör en i hänseende till dess kulturella struktur, dess natur och dess innebyggares kynne särpräglad helhet, vars egenart i möjligaste mån bör skyddas som ett nationellt värde, dels ock de grundläggande principerna för hembygdsvårdens verksamhet ställdes under debatt. Från flera håll underströks nödvändigheten av ett klart, på det väsentliga koncentrerat arbetsprogram. Styrelsen har beretts tillfälle att ta del av och avgiva utlåtande över vägförvaltningens förslag till omläggning av landsvägar. Inom de nya kommunerna ha tillsatts kulturnämnder. Styrelsen har ansett det angeläget, att i någon form få kontakt med dessa institutioner för att hos dem vinna beaktande för de synpunkter, som från hembygdsvårdens håll kan läggas på kulturarbetet i bygden. Förbundets byggnadsrådgivning, som förestås av byggnadsing. K. H. Bergström, Visby, har fortsatt sin verksamhet. Förbundet kan tillhandagå med fullständiga ritningar och arbetsbeskrivningar för byggnadsföretag, särskilt där fråga är om ny- eller ombyggnad av manbyggningar i traditionell gotländsk stil. Förbundets ordförande har i vanlig ordning företagit besiktningar av vägar, ängar och byggnader samt bedrivit propagandaverksamhet. Med hjälp av bandinspelningsapparat har tillvaratagandet av folkminnen även under det gångna verksamhetsåret fortgått. Förbundet har f. n. 190 enskilda och 30 korporativa medlemmar. Medlemsantalet håller sig tämligen konstant. Av revisionsberättelsen framgick, att inkomsterna under året uppgått till 12.200 kr. och utgifterna till 10.970 kr., varför behållningen, som vid årets början var 5.022 kr., vid dess slut var 6.252 kronor. Till ledamöter i styrelsen återvaldes i tur avgående konstnär David Ahlqvist, Ardre, nämndeman Joel Herlitz, Halla, och redaktör Arthur Nilsson, Visby, medan till suppleant nyvaldes stämplingsförman Thure Siltberg, Fröjel. Som revisorer omvaldes nämndeman C. K. Gahnberg, Tofta, och lantbr. John Wedin, Sanda, med fotograf Henning Svensson, Hemse, som suppleant. Då ordet förklarades fritt underströk agronom Wald. Ericsson, Källunge, att ett större intresse måste visas de gamla väderkvarnarna, som antingen böra restaureras eller tas bort. Ordföranden påpekade, att förbundet förmedlat bidrag till restaurering av 7 á 8 kvarnar och dr Greta Arwidsson betonade vikten att restaureringar vidtagas i god tid, innan kvarnarna bli fullständigt förstörda. Efter årsmötet vidtog en offentlig hembygdsfest och den rymliga lokalen var absolut fullsatt när konstnären David Ahlqvist höll sitt hälsningsanförande. I fortsättningen överräcktes priser till ängsvårdare, det bjöds på mycket och god musik liksom på ett bordssamtal mellan konstnären David Ahlqvist, kyrkoherde Ingemar Björck och red. Henning Jakobson. Vi återkommer med utförligare ref. från årsfesten i morgon.
Gotlands modernaste lantkök efter senaste rön på området har efter ombyggnad utförts å Stenstu gård i Västerhejde för godsäg. C. Munthe och planera ts av ing. K. H. Bergström, Visby. — Här ovan detalj av köke t, som tala för sig själv.
Vid penninginvesteringar i byggnadsföretag är det i dagens läge av vikt att man får ut det mesta cch bästa för pengarna. Liksom andra är lantbrukaren mån om att inreda sin bostad rationellt och tidsenligt. Teknisk rådgivning för planering av lantmannabyggnader har under en följd av år meddelats av ing. K. H. Bergström, Visby. Att det varit livlig verksamhet på området framår av en förfrågan av Gotl. medtrbetare, som också tagit en titt på några aktuella arbeten. Vid planeringen har städse målet varit att tillvarata de senaste rönen på området samtidigt som stilvårdande aspekter lagts på exteriöra utformningar o. s. v. Efter granskning har i varje fall, när fråga varit om restaurering av en gammal byggnad, bedömts, huruvida en ombyggnad lönat sig. Byggnadsstommen måste ju vara intakt, om det skall löna sig med en grundförbättring av huset. F. ö. kan läggas många aspekter på lämpligheten av ombyggnader, här har avvägts tekniska och ekonomiska synpunkter. Ett par särskilt lyckade ombyggnader har varit mangårdsbyggnaderna vid Bläsnungs i Väskinde och Suderbys i Källunge.
Från vår utflugne medarbetare: Rapport. II: Ja, Ni har så rätt så, Ni alla som gissat på Fole och Hörsne. Det var där jag var samma dag jag flaxade över Källunge. Fole är f.ö. en alldeles förtjusande socken uppifrån sett. Gårdarna är så där utspridda som i en gammal lantmätaredröm, de större ligger ofta utkastade i söcknens periferi. Vid kyrkan ligger gammal prästgård, skola och medeltidsladugård — och allt låg rätt under oss, när vi kom brakande från Bro-hållet. At Hejnum till låg Österryftes med sina vita längor, rätt fram, syntes Glifbergs Sojdiings i stram och vacker gotlandsstil. Bortom skogsbandet syntes en stor gård, som bildar socknens utpost åt Källunge och Ekeby-sidan, det var godsägare Stig Vikströms St. Tollby. Ryftesgårdarna tecknade sig vackert mot den svart-grå-bruna marken. Över åkrarna syntes Bondarve och Lill-Fole överraskande nära, medan Vatlingsgårdarna var suddiga tärningar i ett gråvitt\’ dis. Vi hann faktiskt inte hälsa på vare sig hos agronom Danielsson eller hos Patrik Nilsson, vid Vatlings, fast vi hade tänkt det. Där vid Vatlings finns bl.a. ett märkligt medeltidshus som vi tänkte fotografera. Nej, det var bråttom och det var många socknar som skulle besökas. Vår färd över Källunge har tidigare beskrivits. I Hörsne domineras landskapet f.n. av stora vatten. Om man inte använder flyg är det faktiskt bara åt Norrlanda man kan komma någorlunda torrskodd. At såväl .Vallytena som Källunge låg stora vattendränkta områden liksom åt Dalhem till. Vi passerade Bara backar och en ödekyrka och hann konstatera att Gösta Lövquist hade bussen ute. Han själv skulle väl också ha synts om han varit ute på backen, vi vinkade i alla fall. Norrbys låg så idylliskt vid stranden av Lina myr och speglande vatten, men jag förlåter dem som inte uppskattar idyllen. — Nog om översvämningseländet. Vid Anderse, Snovalds och längs hela landsvägen genom socknen i övrigt verkade det rätt torrt i alla fall. Men det stod otäckt mycket säd ute. At Mörrby-hållet arbetades på betfält. Man tittade upp, några vinkade. Vi fotograferade kyrkan och landskapet däromkring. Så lades planet i högersväng, Mörrbygårdarna passerade rätt under, snart låg en annan sockenkyrka framför oss och sen… — Nej, det skall Ni få gissa på. Det blir nästa veckas tävlingsuppgift att lista ut vilken socken det kan vara, finns här intill. Efter en stunds irrande kom vi till Halla. Vi var nere åt Möllebos till för att se om hr Norman var hemma. Folk är svårt att upptäcka uppifrån och det hjälpte inte hur vi ansträngde oss. Kanske är han på betodlarsammanträde, tänkte jag, och beslöt att hälsa på vid nämndeman Herlitz, Nygranne, i stället.
Tävlingsbild ITävlingsbild II
Välkomna med… Även denna vecka presenteras ett par bilder som Luft-Kalle tagit under sitt flaxande över gotländska bygder. Det gäller för läsarna att lista ut i vilka socknar bilderna är tagna. Sockennamnen skrives i kupongen här intill, som sändes under adr. Luft-Kalle, Gotlänningens red., Visby. Lösningen bör vara honom tillhanda senast torsdag nästa vecka. Bland de som lämnat rätta sockenuppgifter delas ut ett antal pris. De som har något intressant att berätta om dessa socknar inbjudes att delta i tävlingen om veckans bästa sockenbeskrivning. Det kan bli en LT-roman i pris. Alltså: Välkomna med lösningar på bildgåtorna och med tävlingsbidrag!
Fole kyrka med omgivning var förra veckans bildgåta nr I.
PRISBELÖNAT TÄVLINGSMANUS:
Två intressanta socknar. Jag har aldrig fått tillfälle att närmare studera de gotländska kyrkorna från luften och har därför kanske begått något misstag, när det gäller att identifiera de intressanta bilderna. Den första bilden är misstänkt lik en kyrka, men att sammanblanda den med en mansperson med det numera ganska ovanliga namnet Elof kan man ej utan att omkasta bokstäverna i endera mans- eller sockennamnet. Det talas om Fole prästgård, och i samband därmed vill jag påpeka att ladan som finns vid denna är medeltida. Kan man överhuvudtaget tala om vackra lador, så är det i detta såmanhang. I denna i och för sig intressanta socken är väl kyrkan det mest notabla, med sitt vackra torn från 1100-talets slut, sina medeltida gravstenar och sina ruinskrifter. Ovanför en portal i kyrkan kan man (ej på bilden utan på närmare håll) se en ruinskrift, som härrör frän. tiden omkring 1300. Den talar om att: »Detta är ett vittnesbörd av kyrkans präster och av sockenmännen att Helvigsborna genom slutet köp äga väg genom Lillfolebornas gårdar». Av en ren händelse känner man namnen på två av Helvigsborna vid denna tid. Det är Haldiand och Botedis om vilka latinska gravinskrifter vittnar. Om den senare säges bl. a. att hon dog den 15 maj 1327, när den andre dog vet man inte men det var förmodligen något tidigare. För den som har intresse av försvunna kyrkoinventarier kan det meddelas att Bro kyrka sedan länge innehaft en kalk, vilken år 1385 av Gottfred och Olof Östryttes skänktes till Fole kyrka. Man skulle kunna berätta om mycket annat, om gårdar scm i flera hundra år gått i arv inom samma släkt, som fallet är med Lillfole.. Man skulle kunna skriva en hel avhandling om de många vattenverken i socknen; verk, som nu för länge sedan ä,ro försvunna och som endast kännaren på området kan utpeka, men som fordom fanns vid nästan var gård. Den andra bilden är otydligare än den, första, men skulle kanske kunna vara identisk med Hörsne (sockenkyrka). Den ligger visserligen inte så långt ifrån Visby som många andra orter på ön, men i alla fall …
Vi passerade Kams där rekordkorna bor och snart låg ytterligare en stor gård under oss. Vi gick ner på lämplig höjd och studerade terrängen. Mitt på Nygranne gårdsplan stod faktiskt en karl! Så kom kameran fram och resultatet kan skådas här invid. Sen bar det av åt sydost över åkrar, skogar och glittrande små sjöar. Vart det bar, det talas inte om. Kyrkan och dess omgivning kan studeras på bild här invid. Gav man här som i Fole ett nyckelord att stava§. baklänges så skulle själva sockennamnet vara nämnt, och det kan ju inte gå för sig. — Där fick Ni lite hjälp i alla fall. Tack nu, vår flygtur fortsätter nästa vecka. Hälsningar Luft-Kalle.
FÖRRA VECKANS BILDER Många goda priser Oj, oj, vad brev jag fått, men aj, aj, vad det var svårt! Ett 50-tal riktiga lösningar har det blivit, hur många det ligger i den andra högen har jag inte orkat räkna ännu. Det fanns ju också en del försåtligheter. Namnet Elof visade sig vara en god nyckel för de som korn underfund med att det skulle läsas baklänges. Fole blev det då och i Fole var bild nr 1 tagen .I andra fall förvirrade namnet och vi har fått förslag på alla möjliga sccknar, där det kan finnas någon mera känd Elof. Roma, dominerar därvid förstås, där finns ju också en Elof som hela Gotland är bekant med — auktionisten nämligen. Sen var det inte lätt att lista ut att don andra socknen var Hörsne heller. Visserligen talade vi om »Utanför ringmuren» och syftade därvid på Eva Hedens bok med detta namn, en bok som handlar just om Hörsne och hörsnebönder, men det gav kanske inte så mycket vägledning. En som vi faktiskt tycker lite synd om är Carl-Henric Levander, Bols i Havdhem, han klarade Fole men trodde att den andra socknen var. Hellvi. Misstaget är mer än förklarligt då bilden nästan lika gärna kunde ha föreställt Hellvi kyrka. Dessa kyrkor är ju tämligen lika varandra.
Hörsne kyrka med omgivning var förra veckans tävlingsbild nr II.
Så var det priserna. Vi kommer med anledning av den stora brevtillströmningen att frångå tidigare kungjorda bestämmelser så tillvila, att vi utökar prissamlingen med en del tröstpris som välvilligt ställts till förfogande av socknarnas handlanden. Dessa tröstpris utlottas bland deltagare boende inom socknar där bilderna är hämtade. Dessa insocknes får i gengäld inte vara med i tävlingen om det bokpris, som utlottas bland övriga tävlingsdeltagare. Tröstpriset består denna vecka av karameller av bästa sort till en myckenhet av 1 hg. I överensstämmelse med dessa reviderade bestämmelser har priserna denna vecka utfallit sålunda: Grupp I (utsocknes:) Fr Gunnel Gustafsson, Krasse, Guldrupe, Bjärges (LT-roman). Grupp II (insocknes:) Hr Yngve Andersson, St. Ryftes, Fole, (Handl. Helny Jönssons hpr.). Hr Einar Yttergren, Larsarve, Källunge, (Handl. Alrik Thomssons hpr.). Fru Maj-Britt Bendelin, Mörrby, Hörsne, (Handl. Larssons hpr.).
Manustävlingen Vi har också fått en, del bidrag till manuskripttävlingen. Trevliga sockenbeskrivningar alltigenom, som läsarna själva kan få konstatera i artikeln här invid. Priset i denna tävling gick till hr Y. Ekedahl, Furulund 10, Visby, som själv får avhämta LT-boken pa tidningens kontor. Sen var det inga fler priser att dela ut. Vi. tackar alla deltagare. De som inte fick några priser denna gång önskar vi bättre lycka nästa vecka. Ett särskilt tack också till alla hrr och damer handlanden som visat frikostig välvilja och intresse. Högaktningsfullt Luft-Kalle.
P. S. Vid närmare eftertanke har vi beslutat att ge ett bokpris även åt fru Annie Söderberg, Sjonhem, för ett synnerligen intressant och trevligt tävlingsbidrag. D. S.
TÄVLINGSBIDRAG: Om patriarkaliskt sekelskifte i Fole. Patriark och patrask på Hörsnebesök. Den första bilden i tidningen är från Fole. Tack vare Elof var den ju lätt att gissa. Tornet på kyrkan, jämte en portal i sakristigången är vad som är kvar av en gammal kyrka sedan 1100-talet, resten är från omkring 1250. I gamla anteckningar från 1700-talet cmtalas att det varit mycket storbyggt i Fole, både vid Vatlings, vid St. och L:a Ryftes samt vid Helvigs och Sojdeby har funnits 3-4 våningars hus. En bekant till mig, som haft tjänst på en av de stora och finare gårdarna i socknen, har berättat hur man levde och arbetade där i början. på 1900-talet. Gården var stor, man hade 4 drängar, 3 jungfrur och stat- folk. Husbonden själv var sjuklig och klen, skulle ha särskild mat, sa han och barnen åt alltid för sig själva. Husmor satt alltid med till bords i köket, det var hon som tillsammans med fördrängar bestämde arbetet för dagen. Barnen hade haft amma, hon var gift med en som arbetade på gården. Utom de fasta tjänarna var det alltid någon hantverkare som skulle ha mat dagligen, så det var ett stort hushåll. Man slaktade en ko, minst sex grisar, många kalvar och får och gäss om året. Gästfriheten var stor, det var alltid främmande. T. ex. hände en gång att en man som skulle resa brudgum från Lye till Hall, det blev för långt att köra på en dag, med den påföljd att man gav sig i väg dagen innan bröllopet och hela följet övernattade där på gården mcd både folk och hästar och fortsatte till bröllopsgården dagen därpå. Var fredag bakade man 200 bullar, men det räckte nästan bara över söndagen. Flickorna skulle turas om var vecka med ute- och innearbete, men en hade ett krokigt finger, så det blev hål i dem, så hon var i utearbete jämt. En stor trädgård, med många slingrande gångar cch rabatter skulle också hållas i ordning, den var så vacker så folk reste dit för att se på den. Flickornas arbetsdag var inte slut förrän 11-1/2 12 och kl. 1/2 5 stod frun i dörren till deras rum och sa: »tösar», då visste man att det var dags att börja en ny arbetsdag. Det var det året det var utställning i Visby, den dagen började man mjölka kl. ½ 4 för man skulle ju gå till Källunge station, tåget gick ut igen kl 11, så var det att gå hem, det blev inte så stor stund tills frun stod i dörren. Till jul bakades 3 sorters bröd, grovbröd, limpa och grannbröd (något mittemellan limpa o. grovbröd). Det brödet gavs bort av till den som behövde. Av grovbrödet skulle en del sparas att ges hästarna, före vårbruket, så att de skulle få goda krafter. På julafton kördes mat omkring till de fattiga i socknen, då blev en av flickorna betrodda att skjutsa frun med hästen Carlos. Den användes annars bara av husbon den som ridhiist, när denne red ut kring ägorna och såg efter arbetet. Körskickligheten var väl inte så stor, men det var mycket snö och kanske dåligt uppkastat, så när man körde in till fattigstugan välte den lilla släden med korgar och drickbyttor, men de fick plockas upp igen. Inne i stugan satt gubben orakad och otvättad, men den som hjälpte gubben att raka sig och fick honom att tvätta sig, det var frun det. Den andra bilden är från Hörsne. Hörsne kyrka är omtalad för sina stenhuggningar på banden runt kyrkan, dår hela serier ur Uppenbarelseboken är avbildade. Omkring 1300 blev Hörsne kyrka invigd av biskop Lars i Linköping. Det var den vigningen som det blev klagomål över, klagoskriften är bevarad. Biskopen anklagas för att ha dragit ut på högtidligheterna i 3 dagar, en för altarvigning, en för kyrkans och en för kyrkogårdens invigning, sålunda mycket betungande för församlingen genom kostnader för hans underhåll. Han kom nämligen inte ensam körande sin bil, utan med mycket hästtramp och vapenklirr — som en praktälskande kyrkofurste med stort följe av matfriska klecker cch svenner. Annie Söderberg Suderbys i Sjonhem.
I Hörsne ligger en stor del av Lina myr, men dennas betydelse som fågelsjö och nu på senare tid som åkermark är allom bekant och därför vill jag ej längre dröja därvid utan endast inskränka mig till att säga att utdikningen av Lina myr är ett mycket gammalt projekt omtalat redan 1819 av Georg Steffens i ett brev till Kungl. Maj:t. Även i denna Denna ligger på Möllegårds område och intressant lada, vilken jag tycker mig skönja underst på bilden. Denna liger på Möllegårds område alldeles intill ån. Står man på motsatta sidan av ån, en gammal sågplats, ser man tydligt ett slarvigt igenmurat hål i laduväggen. Ladan har förut varit en kvarn och i hålet har kvarnaxeln legat. Att kvarnhuset bevarats har sin sä,rskildå orsak. Driften hade både vid kvarnen och sågen nyligen lagts ned då en ladugård brann ned vid gården och i stället flyttade man då in i det gamla kvarnhuset. Något bör väl också sägas om Hörsne kyrkas sakristiedörr med ålderdomliga järnbeslag av Gartwalder, om glasmålningar i koret, om Barå praktfulla ödekyrka, om sammanslagningen av församlingarna och mycket, mycket annat av intresse, men då det inte här är meningen att göra en hel bok får jag inskränka mig till blotta omnämnandet. Dett var mina svar och jag motser med intresse de rätta svaren. Y. Ekedahl Furulund 10, Visby.
Delegationens ordf. riksdagsman Allan Andersson, Tungelsta, (närmast på bilden) tittar dyst ert ut över Mästermyr. Till vänster om honom synes landsh övdingen, byråchef Berg i Lantbruksstyrelsen samt riksdagsman Ahlsten.
— Även vi har haft en del besvärligheter med skörden, ännu värre har det varit med höstsådd, säger riksdagsman Anders Pettersson i Dahl, Halland, till denna tidn. medarbetare, men det är rakt inte fråga om skördeskador av det allvarliga slag som Gotlands jordbrukare fått vara med om i år. Den saken känner vi oss tacksamma för. — Ja, den delegation ur riksdagens jordbruks. utskott som besökte Gotland i förrgår var enig om att det här var fråga om besvärligheter och skördeförluster av allvarligt slag. Man hyste nog också allmänt den uppfattningen, att det allmänna borde under lämplig form stödja de jordbrukare som råkat värst ut.
Delegationen kom med 11-flyget och skulle avresa med flyget igen kl. 18. Mellan dessa tidpunkter låg ett omfattande program som lagts upp av lokala myndigheter på Gotland med landshövdingen i spetsen. Från flygplanet var det att kliva direkt in i de bilar som under några timmar skulle föra herrar jordbruksexperter Gotland runt. Så bar det av i flygande fläng. Stenstu försöksgård var första etappmål. Hör togs resenärerna emot av gårdens gamle ägare, magister Gardell. Leenden och ett och annat dunk i ryggen varslade om att magistern kände igen en och annan gammal riksdagskamrat. Man tittade sig omkring på den gamla fina gården, men det var särskilt den nya ultramoderna ladugården under uppförande som fångade hrr riksdagsmäns intresse. Så bar det av igen. Vägen gick genom Ekeby, Källunge, Bara, Vallstena till Lina myr. Där gjordes ett kort uppehåll och byrådirektör Berg i lantbruksstyrelsen lämnade en redogörlese för myrens historia.
Sjösänkning aktuell Sjösänkning var det fråga om när myren dikades, nu är Linamyren vorden en riktig sjö, trots kanalen, och en sänkning är aktuellare än någonsin. Av årets skörd går väl knappast att rädda något som hittills inte bärgats. Men för framtiden bör ses till att kanalen fördjupas, så att ytterligare arealer kan läggas under kultur och att katastrofer liknande årets i görligaste mån förhindras, ansåg byråchef Berg.
Gotlänningarna Per Svensson och Nils Franzén samtalar med riksdagsman Ebbe Olsson, Blädinge, om gotländsk myrodling och dess problem.
På vägen Gothem—Hörsne hade resenärerna tillfälle att se även myrens södra strand, där folk kämpade tappert på sina betfält medan sädesax på grödor belägna längre tit bildade svarta konturer i en glänsande vattenspegel. På myren mellan Hörsne och Dalhem syntes även där obärgad säd liksom även hampa. Än mer beklämmande var anblicken av Romamyr på vägen mellan Dalhem och Karby i Roma. Endast en mindre del — så föreföll det var skördat. I den mån säden var mejad stod den kvar på fälten. Även massor med hampa stod i nu svarta skylar. På stora landsvägen mot Ljugarn passerades bl.a. myrområdet i Ala, där stora skördeskador kunde konstateras. Även längs vägen på fastmarksåkrar stod säd kvar i rakar eller stackar lite varstans. Vått som Bössel, sa en bonde vi ropade till i förbifarten, ingenting att göra åt. Sockerbetsfälten angreps emeilerticl energiskt av envetna upptagare av båda könen. På ett par ställen — så var bl.a. fallet uppe mellan Ardre och Alskog — syntes man ha ordnat med verkliga uppbåd med folk för att få betorna ur jorden. Och faktiskt hade man lyckats i stor utsträckning. Det är åtskilligt man tagit upp under de senaste dagarna då vädret var någorlunda drägligt, den saken gavs många belägg för. Förbi Snosarve genom Lau gick färden till När, där man gjorde ett kart uppehåll på bron en bit från kyrkan. Det var Laumyr och avloppsfrågan som var uppe även här. Så bar det av till Hemse där hotellet fick servera kaffe i en hast.
Mästermyr Sen gick färden mot Fardhem och bortom Myre tog Mästermyr vid. Med sina femtusen tunnland bildar den en enda stor sjö. Vid stränderna och på särskilt högt belägna ställen tittade säden upp genom vattenytan. Det mesta av säd cch oljeväxter hade redan drösat omkull. Totalfördärvat var det alltsammans. Även massor med hampa finns på Mästermyr och chanserna att bärga den får anses lika med noll. På landsvägsbron mitt ute på myren gjordes en stunds uppehåll, varvid riksdagsman Ahlsten och byråchef Berg lämnade en redogörelse för myren och dess historia. Landshövdingen uttryckte myrägarnas förhoppning om statsbidrag till rensning av utloppet och påtalade de väldiga värden som myren representerar för jordbrukare inom tre storkommuner.
Tvärs över sjön Så vidtog den verkligt äventyrliga delen av resan. Vägspärrar och varningstavlor som förkunnade att vägen var avstängd till följd av översvämning plockades åt sidan. Med en vägstyrelsens lastbil i täten och en dito personbil vakande längst bak i bilkaravanen bar det i väg rätt ut i sjön, som det såg ut, men landsvägen fanns där i alla fall inunder. Skulle man komma på sidan om, så var vägstyrelsens folk beredda att fiska upp ekipaget. Allt gick emellertid lyckligt.
Lausmyr
Här i säkerhet på strandvallen tog man sig ytterligare en blick på myren och därute i karavanens grumsiga kölvatten syntes en liten prick scm snart visade sig vara en ungdomlig sudergute. Inte så farligt, sa unge Stig Hedlund, Hallvards, jag vet var vägen går, så det så… Han log mot landshövdingen och andra främmande farbröder och tittade undrande på de många bilarna. Farbröderna hade dock inte mycken tid att prata med Stig, de tittade på kanalen som är myrens avlopp åt havet och så var det dags för sista etappen som var Visby direkt. Väl där får vi tillfälle att tala med riksdagsdelegationens ordförande, vice utskottsordföranden riksdagsman Allan Andersson i Tungelsta. Sådana här resor, säger han, ger vad inte beskrivningar på papper kan åstadkomma, nämligen en fullständig bild av förhållanden med aktuellt intresse. Ur den synpunkten finner jag att dagen varit lyckad. Vi har fått det intrycket att skördeskadorna är nog så omfattande, att åtskilligt kunnat undvikas om avloppsförhållandena varit bättre osv. För att studera skördeskadorna är utkottet uppdelat i tre sektioner. En är här i dag, de andra reser på annat håll i landet. Vad som kan väntas av dess undesökningar? Ja, vi år se …
Riksdagsman Anderberg hör hemma i det bördiga Skåne, där klimatet visserligen varit fuktigt nog denna höst men där det ändå inte varit fråga om några skördeskador av allvarligare slag. Nå, det gäller förstår Malmöhus län återtar riksdagsmannen. I Kristianstads län har det varit besvärligt nog, särskilt i Ö. Göinge. Man räknar för detta län skördeförluster på 12 milj. kr. Värre är det dock i Smålandslänen, där har regnandet åstadkommit katastrofskador av sådan art att staten nog måste hitta på några medel att stödja de värst hotade. Och Gotland, ja, det var tråkigt att se hur illa det var ställt mångenstädes här, men tro inte att Gotlänningarna är ensamma i olyckan. Landshövding Hovgard hörde också till dem som ställde sig till förfogande för en liten intervju. Vi är tacksamma för att represenrtanter för jordbruksutskottet gjort sig mödan att studera våra förhållanden. Det kan vara betydelsefullt nog att man får en inblick i skördeskadornas omfatning. Sådant bör skapa förståelse för våra problem. Det är nödvändigt att man åstadkommer stödformer som hjälper oss över stundens svårigheter, men det är också angeläget att vi får statlig hjälp till förbättringar av avlopp från myrar, så att katastrofen inte upprepas — i varje fall inte i samma omfattning. Hampfabriken är ju beroende av staten och i år kommer hampodlingen i än större beroende av myndighetenas förståelse och goda vilja. Ja, så är det försöksgården. Vi hoppas nu att staten äntligen skall besluta att det blir statlig försöksgård helt och fullt. Pengar har utbetalats för förvärv av gården liksom till uppförande av byggnader, men beträffande gårdens framtid och själva ändamålet med gården är ingenting definitivt bestämt ännu.
Från vår utflugne medarbetare: Rapport I: Det är livat att flyga. Planet gör en vid båge över Bingeby och så är vi inne över Visby. Av backar och imponerande klintar syns inte ett dugg. Husen ter sig som snyggt ordnade tändstiksaskar och domkyrkans torn från vilka man beundat en hissnande utsikt över en gammal hansastad, ligger som allt annat snyggt klistrat i en egendomlig tjusande tavla. Men det var inte Visby vi skulle titta på. Vi girade norrut ett slag, svängde sen åt sydost och var på några minuter över Källunge. Över ett smalt skogsbälte kom vi över en smedja, där smeden Yttergren och hans folk avlitar plogbillar och bygger om betupptagningsmaskiner för att göra der lämpade för aktuella hydrologiska förhållanden. Förbi Thomssons affär dundrade vi fram över taken vid Larsarve. Vera syntes inte till och jag beordrade looping och extra gas för att lura ut folket. Vid kvarnen syntes folk i alla fall, om det sen var Yttergren själv eller någon annan. Vid Skäggstäde bor en gammal vän och trätobroder men det gick inte att få planet i looping där heller. Källunge kyrka och prästgård var en vacker tavla i fägelperspektivet. I prästgårdsparken satt något av höstfärgerna ännu kvar och den egendomliga kyrkan pekade ett ögonblick på oss med sin spetsiga spira. Den spiran, eller rättare sagt flöjeln på den, har sin historia. För några år sedan upptäcktes att den var gamlare än kyrkan själv och att den med största sannolikhet suttit på ett vikingaskepp. Det talar för ätt man under vikingatiden kunnat segla ända fram till backen öster om kyrkan. Och varför skulle man inte ha kunnat det? Källungemyr heter havet nu, det hav som för tusen år sedan var en del av Östersjön. Nog kan man föreställa sig hur det såg ut under vikingatiden. Havet har visserligen inga vassklödda stränder nu men det finns korn och hampa i vattnet i stället. Ja, vi talade om kyrkan och fann den egendomlig. Den liknar en höna, sade prosten Klint en gång. Ingen tokig symbolik för en kyrka, om vilken skriften säger: som hönan församlar ungarna under sina vingar … Det egendomliga har sin förklaring, kyrkan blev aldrig färdigbyggd. Man höll på med att bygga en väldig katedralkyrka men Herrens år 1361 kom danskarna, olyckan och fattigdomen. Man mäktade ej förverkliga sina planer. Färdigt byggnadsmateriel scm inte kom till användning finns ännu ute på kyrkbacken. Men allt det där fanns inte i tankarna när vi flög över Källunge, det betraktelser långt efteråt vid en skrivmaskin. Vi for ner över myren mot Bara, vars ödekyrka skymtade i skogen. Så svängde vi in över Källunge igen. Här skall finnas mycken bördig jord och nog stod sädesrakarna tätt i gyttjan. Betor odlas också i myckenhet o. fälten lyste hur gröna som helst. Små loppor gnagade energiskt i kanterna och här och var hade man forcerat långt in i det gröna. — Det var betupptagare förstås. Ja, det finns energiskt folk i Källunge, och påpassligt. Därom vittnade annorlunda gröna rektanglar som varostsädesfält. T. o. m. något så. sällsyn som rapsplantor sågs i prydliga rader. Har man lyckats med sådant under de få dagar som lämpade sig för sådd i år, ja, då vittnar det om påpasslighet. Vi girade lite hit och dit och plåtade. Ett par bilder har vi tagit med här, andra har lagts i arkiv. Ytterligare ett par socknar plåtades och betittades innan kursen lades på Visby. Vilka dessa socknar var, ja. det skall inte avslöjas. Det skall nämligen bli tävlingar i fortsättningen runt det här flaxet. Välkomna med förresten, allesammans — i tävlingen. Hoppas att allt skall bli trevligt cch att vi inte.åstadkommer ålltfLr mycket buller eller andra störningar i atmosfären. Vänligen Luft-Kalle.
Go dag, go vänner. — Jovisst är vi bekanta. Jag var Bildredaktör förr, nu heter jag Luft-Kalle. Faktiskt var jag Vårflicka också ett slag. — Sådant är journalistens liv, det blir litet av varje. Med den blygsamhet som sen utmärker vårt skrå vill vi inte framträda med våra riktiga namn utan döljer oss \’under lämpliga och mer eller mindre klädsamma signaturer. Efter denna presentation skall talas lite om mitt alter ego, dvs. Luft-Kalles„framtidsplaner.: Vi — den ANDRE som flyger heter faktiskt ENE —kommer att stryka över hustaken lite varstans under den närmaste tiden. Vi vill se vad folk håller på med och vi fotograferar gårdar och kända platser. En — senare två — socknar kommer att presenteras varje vecka i reportageform. I samband med detta införes också bilder från ett par andra socknar vilka, överflugits eller ligger i grannskapet. Bildtexten kommer inte att upplysa om vilka dessa socknar är, utan det får Ni lista ut själva. Del är nämligen meningen att det hela skall bli någon sorts variation på Veckans bildgåta. En kupong återfinnes alltid i samband med reportaget och i den kan anges villa socknar bilderna är hämtade från. Bland de som »gissat» rätt på båda socknarna utlottas en LT-bok. De socknar som »gissats». på skall göras till föremål för reportage nästa vecka och det får Ni hjälpa till att skriva! Antingen Ni berättar om båda dessa, socknar eller endast den ena, så skriv. Det får sen handla om kulturminnesmärken, historia, människorna som bor där eller annat som kan vara av intresse. Även manusförfattarna får en LT-bok varje vecka, att lottas ut Bland dem som »gissat» rätt på •båda mera värdefullt slag. Alltså: Det blir i anslutning till varje Veckans flax dels bildgåtor, där det gäller att lista ut vilka socknar bilderna är hämtade ifrån, dels en tävling för bygdeskildrare. . Oavsett om Ni skriver hela manus eller bara en kupong så är Ni välkomna. Alla bidrag skall vara oss tillhanda senast närmaste torsdag. LUFT-KALLE Flaxredaktör
Bölungs, vacker bondgård ägd av lantbr. Nils Hansson. Längstbort lantbr. Hj. Svenssons ladugård och flaggstång. Den sistnämnda lutar inte i verkligheten, det är bara kameran som narras. Nedtill t. v. är flygplansvingen.Källunge kyrka och prästgård. Längst bort till vänster skymtar skolan. En vacker bild, eller hur?TÄVLINGSBILD I. En sockenkyrka, skola och prästgård, men var? Extra mystifikation: Elof. Fundera ett slag så går det nog. (Om tävlingen, se inramad redogörelse här intill.)TÄVLINGSBILD II. Långt utanför ringmuren ligger denna sockenkyrka. Bygden förenas med havet av ett just nu tämligen stort vatten. Prästgård, skola och en stor affärsfastighet finns utanför bildramen åt vänster. Vad heter socknen? (Det vita i vänstra hörnet är planets vinge).
