hölls i lördags och i går i Källunge och Vallstena församlingars pastorat, dervid visitåtor biträddes af kontraktsprosten Gustafsson och vid skolbesöket af folkskoleinspektören kyrkoherde Odin.
Under lördagen besigtigades Källunge kyrka, som hvad det yttre beträffar befans i ett öfver hufvud godt skick. Dock ansågs tornbygnaden böra befrias från qvarsittande kalkrappning samt i fogarne strykas med cement. Kyrkorådet förklarade sig vilja göra vederbörlig framställning derom, Till sitt inre tarfvade kyrkan reparation och hade för detta ändamål byggmästare N. Pettersson uppgjort förslag, bvilket komme att föreläggas stämman. Kyrkorådet förklarade sig vilja föreslå försimliogen en ökad uttaxering med 5 öre på fyrk för detta arbete, så att summan mindre känbart kunde samlas under 4—5 år. Härmed förklarade sig biskopen nöjd. Sockenmagasinet i kyrkans torn skulle uppsägas till atflyttning inom tre &. Kyrkogården är väl hållen. Kyrkans arkiv och inventarier bebefunnos i skick. Afskrifning skedde af en del värdelösa effekter och böcker. Messkronden var obrukbar. Pastor för klarade sig på enskild väg vilja på två år anskaffa ny skrud eller afhjelpa bristen på annat sätt. Kyrkans dopskål tarfvade putsning, och kyrkorådet förklarade sig villlgt sätta densamma i värdigt skick.
Inspekterades församlingarnes gemensamma fasta folkskola. Efter förhör tillkännagat biskopen att ehuru undervisningen. af läraren bedrifvits med skicklighet regultatet för den högre folkskoleafdelningen kunde sägas vara endast försvarligt och för den beredande skolan t. o. m. svagt, hvilket visitator ansåg bero af akolans organisation, i det att på grund at det stora barnåntalet afdelningsläsning anväudes, Inspektören hade redan påvisat behofvet af två småskolor, en i hvardera församlingen, Skolrådet, som fortfarande insåg behofvet af en omorganisation i den antydda riktningen, men ej vore beredt eller fann möjligt att nu framlägga något bestämdt förslag, förklarade sig dock vilja arbeta för frågans snara lösning.
Undervisning i trädgårdsskötsel hade meddelats, deremot ej i slöjd. Stämman hade nekat anordna sådan. Påvisande de stora fördelarne af en slöjdskola och det jämförelsevis föga betungande sätt, hvarpå en sådan kunde anordnas, uppmanade biskopen allvarligt skolrådet att taga sig an denna angelägenhet, hvartill det förklarade sig villigt. Behöfvet af undervisningsmateriel vore någorlunda tillgodosedt. Ett gemensamt sockenbibliotek fans, men inga medel till dess underhåll. Biskopen påvisade den stora vigten af verkligt god och sund läsning särskildt i dessa tider, då skadliga och vilseledande läror så rikligt spriddes. Församlingarne borde lemna årliga anslag till sockenbiblioteket. Pastor meddelade, att framställning derom gjorts, men utan framgång. På biskopens uppmaning ville skolrådet nu taga saken i förnyadt öfvervägande.
Vallstena kyrka besigtigades. Efter nyligen verkstäld reparation befans den öfverhufvud i godt stånd till det yttre. Det inre tarfvade reparation, och meddelade kyrkorådet att förslag rörande en sådan komme att med första från byggmästare N. Pettersson infordras. Dopfaonten borde återflyttas till sin ursprungliga plats i närheten af skeppets portal eller ock uppsättas invid kordörren. Kyrkogården var tillräcklig och väl hägnad. Likporten, utan arkeologiskt eller arkitektoniskt värde, borde repareras eller ersättas med grindar.
Arkiv och inventarier funnos i behörig ordning. Kyrkan hade två messkrudar, som båda behöfde repareras, och förklarade sig kyrkorådet villigt att hemställa till församlingen att, om någon kunde ställas i brukbart skick, äfven Källunge skulle få begagna densamma mot deltagande i underh&llskostnaden. Hvarjehanda paramentssaker såsom altarduk och kläde, dynor till altarskranket m. m. hade på senare tid anskaffats och fann biskopen dem värdiga och passande. I torprummet funnos &teskilliga gamla, mer eller mindre defekta träbilder, i afseende å hvilka biskopen gaf tillkänna, att såvida ej Antiqvitetsakademien ville efter hemställan för riksmuseumw öfvertaga dem, de lämpligen kunde deponeras i Gotlands fornsal.
Samtliga kassor befunnos i god ordning. Ministerialböckernas granskning föranledde ingen anmärkning.
Sedan kyrkoherde Friberg på söndagen i den med grönt och blommor prydda rymliga kyrkan predikat öfver dagens text, steg biskopen för altaret, derifrån han till församlingen talade öfver 2 Petri 3:8 ff : Det skall eder icke fördoldt varda, att en dag för Herren är såsom tusende år och tusende år såsom en dag etc.
Härefter förhördes nattvardsbarnen, och lade biskopen till grund för detta förhör den andra trosartikeln. Till sist samtalades med de äldre församlingsborna med ledning af dagens aftonsångstext.
Efter gudstjenstens slut samlades förgamlingarnes medlemmar till gemensam kyrkostämma under biskopens ordförandeskap. Dervid föredrogs pastors embetsmemorial, hvilket i hufvudsak innehöll:
Med några undantag besöktes den offentliga gudstjensten i allmänhet ordentligt inom båda församlingarna. Detsamma var förhållandet med nattvarden. Dopet begärdes för alla barn och förrättades i regeln i Källunge i hemmet och i Vallstena i kyrkan. Mot söndagens helighållande fans ingen anmärkning. Husandakt förekom i flere familjer. I allmänhet rådde ett sedligt förhållande inom församlingarne; undantag gåtfvos, mest bland den från andra församlingar inflyttade ungdomen. Dryckenekapslasten hade af pastor gjorts till föremål för enskild själavårdsverksamhet, nästan alltid med önskad följd. Till förbättring i detta afseende hade bidragit frivilliga föreningar för nykterhet inom församlingen och den allmänbildning, som alltmer brännmärkte denna last som en skam. Under tioårsperioden 1871—80 föddes i Källunge 7 och i Vallstena 8 oäkta barn samt under senaste perioden 1881—90 i Källunge 7 och i Vallstena 9. De föreskrifoa veckopredikningarna ha enligt häfdvunnet bruk hållits under fastlagstiden, men hade i jämförelse med de söndagliga predikningarne varit fåtaligt besökta. Kommunionförhör hade icke hållits, ej heller nattvardssamtal, dels på grund af pastors trägna verksamhet i två församlingar, dels på grund af npattvardsgästernas obenägenbet för offentligt utbyte af tankar. Deremot hade pastor vid anteckniogen till na:tvardsgång, då tid och krafter räckt till, framstält några sanningar öfver något till nattvarden hörande ämne, Den praktiska erfarenheten gåfve dock vid handen att dylika förhör äro mindre tidsenlig a. Hett väl genomtänkt skriftetal, med uppmärksamhet åhördt och mottaget, borde — menar pastor — hafva önskad verkan. Årliga s. k. husförhör hade hållits, hvarvid församlingsmedlemmarne berömvärdt mangrant infunno sig. Konfirmandundervisning vore anordnad hvartannat år.
Eno okyrklig rörelse hade framträdt i början af 80-talet, som det tycktes i frikyrklig riktning, men blef stäfjad. Den gamla metodistiska rörelsen vid Bjerges i Vallstena hade numera öfvergått till lugn. Såsom ofta vore fallet, hamnade de afokyrkliga rörelser gripna oftast till sist i en viss indifferentism, hvilket syntes af dess liknöjdhet för kyrka och nattvard. De okyrklige voro dock inom församlingarne få, oftast inflyttade. Någon okyrklig s. k. nattvardsföreniag eller yttring af annat okyrkligt sjelfsvåld funnes icke.
Hvad den fria verksamheten anginge hade pastoratets skollärare under vissa vilkor medgifvitg uppträda med religiösa föredrag. Ombud från Götlands missionaförening och Ev.
fosterlandsstiftelsen hade äfven någon gång verkat inom församlingen. Till församlingsmedlemmarnes heder anför pastor, att de voro mycket -försigtiga att mottaga kringresande predikanter, hvilkas bekännelseart vore dem obekant. I enlighet med kyrkolagens föreskrift hade kyrkan ej för lekmän upplåtits, derest de ej af biskopen pröfvats och erhållit hans skriftliga tillåtelse. Kyrkotokt hade under 10-årsperioden öfvats hufvudsakligen genom gifna enskilda varningar med den verkan att sedan Maj 1883 ej något kyrkoråd behöft hållas för detta ändamål.
På grund af folkmängdens och barnantalets litephet och lokala förhållanden hade skolväsendet måst anordnas, såsom ofvan nämts, med afdelningsläsning, Under senaste 10årsperioden hade barnantalet minskats med 39 barn i båda församlingarne, hvilken minskning vore störst i Källunge, som derför svårligen kunde under nuvarande förhållanden för sig anordna en småskola. Pastor ansåg skolväsendet inom distriktet bäst tillgodosedt genom 2 småskolor, en i hvarje församling, och en folkskola, hvilket pastor trodde ej möta något hinder, om ock vär en gång baraantalet det fordrade.
Skolkassan hade i tillgångar från föregående år i behållning kr. 8,367: 59 och i inkomster kr. 1,007: 86 samt i utgifter kr. 604: 05, så att behållningen vid visitationen var kr. 3,771: 40,
Stämman beslöt att uppsäga spanmålsmagasinet till afflyttning inom tre år, hvarvid kapten Broander, som icke kunde inse att detsamma, såsom en välgörenhetsiorättviog, ohelgade kyrkan, framstälde såsom sin åsigt att vid borttagandet spanmålsmagasinets tillgåogar ej måtte delas, utan afsättas till en fond.
Med anledning af embetsmemorialet manade biskopen de äldre att vaka öfver de yngre i sedligt afseende. Tillförsåg sig att flere tillfällen att höra Guds ord skulle beredas än på söndagarne, bvarvid pastor påpekade svårigheten af att anordna veckopredikningar då folket måste dragas från arbetet.
I fråga om kommunionförhören, påpekade biskopen att de icke finge lemnas & sido, ehuru formen icke behöfde vara den bokstafligen påbjudna, utan kunde bestå i samtal. Pastor menade, att ett sådant samtal alltid blefve ett förhör, som af förut anförda skäl vore svåra att hålla.
Okyskheten vore mindre här än annorstädes på Gotland, hvilket var glädjande.
Biskopen hemstälde om ej församlingssång kunde åstadkommas. Pastor påpekade svårigheterna häraf i dessa små församlingar, men hyste dock hopp om att sång skulls komma till stånd. Ringningarne beslöt man förlägga till onsdag, fredag och lördag.
Då intet var att anmärka mot det inbördes förhållandet afslöts visitationen.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 Juni 1891
N:r 87
