Mönstring med Hemse kompaniområdes

samtlige bevärings12:te värnpligtsklasserna, förrätmän, d. v. s. 1:a till och med Måndagen den 14:de December från kl. 8 f. m. vid Gumbalde i Stånga.
Befriade från mönstringen äro alla beväringsmän, som under året varit inkallade till tjänstgöring, samt alla andra beväringsmän, som senast mönstringsdagen till undertecknad eller till fanjunkaren Häglund i Burs lemna tillförlitlig uppgift eller insända skriftlig och af vederbörlig tjänsteman styrkt anmälan om sin nuvarande bostad.
I öfrigt hänvisas till länskungörelsen och inskrifningsboken.
Visby den 2 December 1896.
Philip Hertzman,
befälhafvare för Hemse komp. omr., nar 187.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 December 1896
N:r 191

Klintebanan och Visbybanan.

Beräkningarna öfver den blifvande Klintebanans inkomster och utgifter grunda sig hufvudsakligen på jämförelse med linien Visby — Hemse, hvars trafikområde i det hela utgöres af åtminstone icke mera fruktbara trakter än trafikområdet för Klintebanan. Den ena såväl som den andra banans inkomster af betodling med hvad dertill hörer beräknas till 25 kr. från hvarje tunnland af den jord inom trafikområdet, hvarå för året odlas betor. Arealen af denna jord är för Klintebanan uti inbjudningen till teckning af preferensaktier beräknad att till en början utgöra endast 1,000 tunnland, hvilket är. mindre än tiondedelen af de aktietecknande socknarnas åkerjord, enligt den officiela jordbrukestatistiken. Trafikinkomsterna af annat gods än betor, med hvad dertill hörer, torde liksom inkomsten af persontrafik väl kunna antagas efter några år blifva pr bankilometer lika med Visby— Hemse liniens motsvarande inkomster under åren 1890—93, då betodlingen ännu ej var införd på Gotland. Men för Klintebanans första tre år har man beräknat dessa inkomster till endast två tredjedelar af motsvarande inkomster pr bankilometer å Visby—Hemse linien under nämda period, hvilket är en mycket låg beräkning. Utgifterna & Klintebanan beräknas blifva pr bankilometer lika stora som Visby—Hemse-liniens utgifter år 1890. Efter dessa grunder skulle Klintebanans inkomster från betodlingen blifva 25,000, dess öfriga inkomster 24,000, utgifterna 25,000 och nettobehållningen alltså 24,000 kronor, motsvarande 5 pro. cent å statslånet och 6 procent å hela aktiekapitalet, allt under de första tre åren. Med tilltagande odling och ökad trafik måste naturligtvis behållningen växa, såsom fallet är med Visbylinien, hvars inkomster för innevarande år från tillförlitligt håll uppgifvits antagligen komma att uppgå till omkring 200,000 kr.; en inkomst, som, äfven om utgifterna i anseende till dryga kostnader för nya skenor m. m. skulle uppgå ända till 100,000 kronor, likväl lemnar en behållning, som utgör omkring 7 procent på anläggningskostnaden eller med andra ord 5 procent å statslånet och 9 procent å aktiekapitalet. Att Visbylinien ändå ej kan lemna utdelning åt aktieägarne, beror naturligtvis endast på de stora skulder bolaget nödgats ådraga sig under tiden före betodlingens införande. Vore Visbybanan fri från gamla skenor och gamla skulder, så skulle dess aktier utan tvifvel stå långt öfver pari.
E. Poignant.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 December 1896
N:r 191

Dödsfall Augusta Wilhelmina Åkerman

Tillkännagifves att vår älskade moder Kronolänsman L. N. Åkermans efterlemnade maka Augusta Wilhelmina Åkerman, född Petersohn, stilla och fridfullt afsomnade å Högby i Hemse lördagen den 5 December 1896 kl. 9 f. m. i en ålder af 89 år, 1 mån., sörjd och saknad af oss, barnbarn, systrar, slägtingar och många vänner.
Barnen.
Sv. Ps. 477, v. 8, 9.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 December 1896
N:r 190

STAFKYRKAN I HEMSE.

Såsom våra läsare minnas. hafva vi flere gånger omnämt det märkliga fynd, som i somras gjordes vid reparationen af Hemse kyrka, i det att man fann det ganila golfvet i skeppet och delvis i koret bestå af väldiga, på undersidan konvexa ekplankor, fint och sirligt arbetade. Man fann snart, att bär voro delar af en stafkyrka, säkerligen föregångaren till den nuvarande stenkyrkan och utgörande den äldsta kyrkan på platsen.
Åtminstone några af våra läsare känna sill. namn och utseende de märkliga och egendomliga norska stafkyrkorna med deras präktigt utskurva portaler, deras öfver hvarandra uppstigande tak och gafvelrösten, fantastiskt formade drakhufvuden och ofta bizarra utseende öfver hufvud, Då emellertid ”det karaktäristiska i stafkyrkans konstruktion, det som gör densamma till stafbyggnad, ej torde vara lika allmänt bekant, må först några ord här nämnas derom.
Med stafbygnad förstås i korthet sagdt en bygnad, hvilkens väggar utgöras af lodrätt rest virke, ej såsom i den knuthuggna bygnaden af liggande timmer. I de norska stafkyrkornag bestå väggarna af klufna trädstammar, bildande grofva plankor, som vända den konvexa sidan utåt och äro infalsade den ena i den andra.
Väggen afsluias åt hvardera sidan med en grof stolpe — hörnstolpe — i hvilken den yttersta väggplankan är infälld och hvilken stolpe tillika i sig upptager den tillstötande väggens sista planka, således bildande bygnadens hörn. Ugptill och nedtill sammanhållas plankorna derigenom, att deras ändar äro införda i djupa rännor i en öfre och nedre tvärbjälke.
Man har karaktäriserat stafbygnadens konstruktion sålunda, att väggen utgöres af ett ramverk af de två nämda hörnstolparna samt den öfre och nedre tvärbjälken, i hvilken ram väggplankorna — för att byggnaden skall vara on stafbygnad — måste vara infalsade. Äro väggplankorna fästa utanpå ramen bt. ex. genom naglar, skulle ej stafkonstruktion föreligga. Härvid må emellertid anmärkas, att det egendomliga vid stafkonstruktionen, som ofvan nämts, består deri, att väggens virke är rest lodrätt: sättet för detsammas fasthållande ävaf underordnad betydelse. Det kan tilläggas att ordet staf, etymologiskt sedt, har afseende ej blott på hörnstolparna utan äfven på de resta plankorna.
De bevarade delarne af Hemse stafkyrka äro: ett betydligt antal af väggarnas plankor, bjälkarna till ramverket, hvarpå väggarna hvilat, de till långhusets båda långväggar hörande öfre bjälkarna — vi kunna kalla dem öfverliggare — hvilka upptill sammanhålla väggarnas plankor, de båda poörtalplankorna samt ett fragment af portalens äfverstycke, ett kolonn-kapitäl, ett genombrutet ornament samt tvänne långa sittbänkar.
Alla delar äro af ek med undantag af bänkarna och kapitälet, hvilka äro af furu.
Väggplankorna äro ej utsågade ur trädet, utan bestå af klufna stammar och förete således en plan och en konvex yta. Denna senare har dock ej fått behålla stammens natuiliga rundning, utan genora en lätt bearbetning blifvit tvåsidig, hvarigenom således plankan erbållit tresidig genomskärning. Upptill äro plakorna förtunnade för att kunna införas i rännan på öfverliggaren. Förtunnvingen är emellertid ej helt simpelt plan och rätlinig, utan löper, som afbildningarna fig. 1 och 2 visa, med tvådelad botten i en spets nedåt plankans upphöjda rygg.
Nedtill äro samtliga plankorna vid deras omändring till golftiljor aftagna. Vi skola emellertid strax återkomma till deras sannolika anordning. I båda sidokanterna finnes en långsgående, djup ränna. Då alla plankorna äro så inrättade, hafva de ”ej, som i de norska kyrkorna, varit-infalsade i hvarandra, utan har deras sammanfogning skett genom lösa ribbor, som varit insatta i rännorna i två och två sammanstötande plankor, ett system, som: naturligen ej medför samma styrka, som när den ena plankans kant är infälld i den andra.
Ramverket, på hviiket väggarna hvilat, består af väldiga, groft arbetade bjälkar med kvadratisk genomskärning, i ävdarna sammanskurna på mycket primitivt sätt, med raka tappar, och utan att hafva varit genom naglar fastbållna vid hvarandra. Ramens sammanfogning har således varit mycket löslig. Hvar och en af kyrkans väggar, äfven långsidornas, har uppburits af endast en bjälke. På deras öfversida synes rännan för väggen. Endast en ram synes hafva funnits under kyrkan.
Öfverliggarna äro af smäckrare dimensioner än ramens bjälkar, omsorgsfullare bearbetade än dessa samt i ändarne och vid midten ornerade. De hafva aflångt fyrsidig. genomskärning, i nedre kanten don: djupa rännan för väggens öfverkant samt å motsatta sidan nio fyrsidiga urtagningar.
Liksom i de norska kyrkorna är portalomfattningen den prydligaste delen af bygnaden. — De båda sidoplankorna äro till två tredjedelar af sin längd försedda med sirliga ornament, och vi hafva här oaktadt plankornas stympade skick, tillfälle att iakttaga så väl den utbildade stilkänslan i teckningen, som den säkra tekniken i utförandet. Konturerna fortlöpa mjukt men på samma gång jämna och skarpa och ornamenten ligga högt upphöjda öfver bottnen. Det bevarade fragmentet af öfverstycket visar. att äfven detta varit orneradt i samma stil som sidoplankorna. Fig. 1 fråmställer rekonstruktion af portalens anordning.
Det är således ganska betydande delar af den gamla kyrkan, som blifvit bevarade till våra dagar. Mycket är emellertid försvunnet, så t. ex. nästan allt, som tillhört anordningarna i kyrkans inre samt, som vi sett, hela taket.
De kvarvarande delarna gifva oss emellertid ogaktadt den stympning de undergått, en god bild af kyrkans pedre del, ehuru vissårligen många frågor rörande anordningarna i öfrigt f. rn. måste blifva obesvarade.
Kyrkan har, som ramverket visar, haft ett aflångt fyrsidigt långhus samt ett smalare — och i sammanhang dermed lägre — kvadratiskt kor, hvilket antagligen i öfverensstämmelse med vanliga förhållandet varit beläget åt öster. Koret har haft rak altarvägg, d. v. s. apsis har, åtminstone så vidt hittills kunnat utrönas, ej funnits. Likaledes har, svalgång saknats, att döma efter att inga märken af en dylik synas å väggplankorna. Svårare är att bestämma om kyrkan varit en- eller treskeppig. Det vi härvid hafva att hålla oss till är det bevarade kolonnkapitälet. Att den kolonn, till hvilket det hört, ej varit den enda: i kyrkan, får väl anses som säkert. Huru många som funnits är emellertid f. n. ej möjligt att afgöra.
Emellertid synes. befintligheten af kolonner närmast gifva vid banden att långhuset varit deladt.i skepp.
Kyrkans dimensioner hafva varit små: långhusets längd 7,87 mi, bredd 5,35 m., korets sida 3,27! m. Måtten öfverensstämma med åtskilliga af de norska stafkyrkorna, bland ;hvilka förekomma flera både större och mindre än Hemse-kyrkan.
Endast en ingångsdörr bar funnits, och denna har varit belägen på kortsidan midt. emot koret, således antagligen i vester. Att dörren haft nämda plats, framgår af den till kortsidan hörande rambjälken, hvilkens ränna för emottagande af väggplankorna ej sträcker sig. utefter hela bjälken, utan uppör mot midten på ett stycke af omkr. 0,90 m:s längd, dermed angifvande Hörröppningens läge och bredd.
Hvad Hemse-kyrkans ålder -beträffar, kunna vi när ej ingå i närmare detaljer, endast nämna, att portalomfattningens ornament stå i nära slägtskapsförbindelse med den” ornamentik, vi här i Sverige känna från hednatidens slut och medeltidens första början, samt med orneringen å de äldsta delarna af Urnæs stafkyrka i Sogn i Norge. Detta: förhållande bänvisar med bestämdhet till 1000 talet såsom kyrkans tillkomsttid, en tidsbestämmelse som får en yttre bekräftelse deraf att upppförandet af Hemse nuvarande stenkyrka måste sättas så långt tillbaka som till. 1100-talet och troligen ej ens till slutet af detta. Att stafkyrkan, på hvilken så mycken konstfärdighet är nedlagd, fått tjänstgöra åtminstone ett årbundrade torde väl få anses som säkert.
Hemse stafkyrka måste således betecknas såsom en af de äldsta kyrkor vi f. n. känna i Sverige. Härvid må vi dock för ett ögonblick aktgifva på de bevarade långa sittbänkarna och deras form. De äro visserligen ej funna under golfvet i stenkyrkan, utan voro anbringade öfver detta, utefter långväggarna, som underlag för den senare bänkinredningen och kunna således vara yngre än de öfriga resterna af den gamla kyrkan. I de norska stafkyrkorna voro emellertid liknande bänkar vanliga, och flera omständigheter göra det i hög grad sannolikt, att bänkarna från Hemse ursprungligen tillhört stafkyrkan, ej dennas efterträdare. Som vise af afbildningen — fig. 3 — hafva de emellertid framstycket indeiadt i ett slags trebrutna ruudbågar, en form, som först uppträder under deux romanska. tidens senare del, således långt efter den tid, vi sett stafkyrkan tillhöra. Den motsägelse, som” detta ’ kan synas innebära, finner emellertid sannolikt sin förklaring: deruti, att bänkarnas trebrutna bågar ej äro att likställa med det till utseendet visserligen mycket liknande arkitektoniska motiv vi känna från den senromanska konsten, utan helt enkelt hafva uppkommit genom att fötterna eller fotklossarra å det i 1undbågar utskurna framstycket helt naturligt erbållit svängda konturer.
Sammanfatta vi nu, hvad de i dagen komna resterna af den första kristna kyrkan i Hemse hafva att lära oss, framgår deraf bland annat, att bären verklig stafkyrka föreligger samt att denna visar en från de norska i nästan alla detaljer bestämdt afvikande typ, af afgjordt enklare och mera primitiv beskaffenhet än dessa: allt mycket betydelsefulla omständigheter.
(Efter E. Ekhoff i N. I. T.)

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 December 1896
N:r 190

Klintehamn—Roma järnvägsaktiebolag.

(Preferensaktier.)
Genom nådig resolution den 9 Oktober 1896 har Kongl. Maj:t fastställt bolagsordning för Klintehamn—Roma järnvägsaktiebolag. Detta bolag skall hafva till ändamål att efter dertill vunnet tillstånd anlägga: och till allmänt begagnande mot afgift upplåta en järnväg af 0,891 meters spårvidd, emellan bamnplatsen Klintekamn och Roma station å nuvarande järnvägslinien Visby Hemse. Bolagets aktiekapital skall enligt bolagsordningen utgöra minst 200,000 och högst 450,000 kronor. Enligt af K. Väg- och vattenbygnadsstyrelsen granskad och godkänd, på Kongl. maj;ts pröfning beroende plan med kostnadsförslag är anläggningskostnaden för linien Klintehamn—Roma (23 km.) beräknad till 430,000 kronor, eller pr kilometer 18,700 kronor, kostnaden för rullande materiel inberäknåd.
Under förutsättning att aktiekapitalet kommer att uppgå till icke mindre än 215,000 kronor, torde låneunderstöd af staten till enahanda belopp vara att påräkna. Kommuner och enskilde inom orten hafva förbundit sig till teckning af stamaktier till belopp af 140,000 kronor. Och då enligt bolagsordningen må utfärdas preferensaktier till belopp af 75,000 kronor, hvarje aktie å 100 kronor, hvilka aktier skola framför stamaktier äga företrädesrätt till utdelning af fem procent: årligen, om och i den mån årets behållna vinst dertill förslår och enligt bolagsordningen får användas till utdelning åt aktieägare; så inbjudes härmed allmänheten att teckna preferensaktier till nämnda belopp.
Efter noggranna beräkningar och med stöd af erfarenheten från linien Visby—Hemse (57 km.), hvilken järnvägs nettobehållning utgjort under åren 1890—93 i medeltal 1,39 procent å anläggningskostnaden och omedelbart efter sockerhetodlingens införande uppgått år 1894 till 5.7 och år 1895 till 4;29 procent å nämnda kostnad, men för 1896 utan tvifvel kommer att blifva vida högre, kan med säkerbet antagas, att nettobehållningen af linien Klintehamn—Roma, hvars trafikområde utgör en synnerligen fruktbar ock för betodling i hög grad lämplig del af Gotland, skall redan under de första tre fren uppgå i medeltal till 24,000 kronor eller minst 5 !/2 procent å anläggningskostnaden, det vill säga 5 procent & statslånet och minst 6 procent å hela det af preferens- och stamaktier bestående aktiekapitalet 215,000 kronor. Till ådagaläggande häraf torde utöfver det sagda beböfva nämnas allenast,
att å den föreslagna järnvägen kan med visshet påräknas en årlig transport af sockerbetor till en början från 1,000 tunnland;
att, äfven med antagande af en låg frakt-tariff och låg beräkning af betskörden, fraktafgifterna endast för botor, betmassa, melass och deremot ungefärligen svarande myckenhet af gödningsämnen, stenkol och socker måste gifva järnvägen en årlig inkomst af omkring 25 kronor för hvarje tunnland, eller tillsammans 25,000 kronor;
att inkomsten af persontrafik jämte fraktafgifterna för annat gods än det nyss nämnda icke rimligen kap; beräknas till mindre än 24,000 kronor, motsvarande pr bankilometer endast två tredjedelar af Visby—Hemseliniens dermed jämförliga, till. 1,568 kronor pr bankilometer i medelfal uppgående inkomster under åren 1890—33, då betodling ännu ej var införd på Gotland; samt
att med de enkla och billiga anordningar, som för den ifrågavarande järnvägen äro de lämpligaste, förvaltnings-, drifts- och underhållskostraden, som för linien Visby—Hemse år 1890 utgjorde 1,080 kronor pr bankilometer, icke bör för linien Klintehamn —Roma, åtminstone under de företa tre åren, kunna upptagas till ’mera än sagda belopp pr bankilometer, eller för hela linien 25,000 kronor.
Den föreslagna järnvägens nettobehbållning kan alltså, i medeltal för de första tre åren, icke beräknas till mindre än 24,000 kronor. Med säkerligen tilltagande odling och ökad trafik kommer naturligtvis behållningen att väsentligen ökas.
frön Konstituerande sammanträde med samtlige aktietecknare är utsatt att hållas i Klintehamn tisdagen den 29 innevarande månad kl. 12 på dagen. Sedan bolaget blifvit konstitueradt, kommer inbetalning å tecknade aktier i mån af behof att infordras gerom kungörelse, som enligt bolagsordningen skall införas i Post- och inrikes-tidningar samt tre på Gotland utkommande tidningar minst en månad före inbetalningsdagen; underrättelse gerom bref meddelas aktietecknare, hvilkas adress är känd.
Teckningslistor äro att tillgå i Gotlands erskilda bank och hos enhvar af inbjudarne.
Visby den 5 December 1896.
E. Poignant, Landshöfding.
R. Snöbohm, Handlande.
A. J. Bergman, Hemmansägare, Botvide i Sanda.
Johan Wessman, Hemmansägare i Hogrän.
M-E. Svallingson, Kronoläneman.
Alfr. Rosvall, Folkskollärare i Eskelhem.
Olof Hagvall, Hemmansägare i Vall.
P. A. Forssman, Disponent.
C. J. Eriksson, Hemmansägare, Myre i Mästerby,
Karl Kahlström, Hemmansägare i Atlingbo.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 December 1896
N:r 190

Till erhållande af kyrkoherdebeställningen

i Alskogs pastorat hade vid-ansökningstidens utgång i dag inkommit 6 ansökning.r, från komminister N. A. Youngberg i Mästerby och pastorsadjunkten K. J. Husander i Eskelhem samt från vice pastorerna G. Kollström i Hejnum, J. A. Timander i Fole, T. Brouneus i Endre och K. J. Kjellner i Hemse.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 7 December 1896
N:r 189

Dödsfall Augusta Wilhelmina Åkerman

Tillkännagifves att vår älskade moder Kronolänsman L. N. Åkermans efterlemnade maka Augusta Wilhelmina Åkerman, född Pettersson, stilla och fridfullt afsomnade å Högby i Hemse lördagen den 5 December 1896 kl. 9 f. m. i en ålder af 89 år, 1 mån., sörjd och saknad af oss, barnbarn, systrar, slägtingar och många vänner.
Barnen.
Sv. Ps. 477, v. 8, 9.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 7 December 1896
N:r 189

Utmätningsvis

ha idag å landskansliet försålts aflidne O. V. Ålanders konkursbo tillhörige 3/4 mtl Hesselby, 3/16 mtl Smiss och 1/16 mtl Autsarfve i Linde socken samt 12 tunnland 28 kappland af Stånga myr, afsöndrade från Roös hemman i Rone socken, 28 tuonl. 2.4 kappl. myrmark, afsöndrade från 1/8 mtl Roës i Rone, och 39 tunnl. dels myr-, dels hagmark, afsöndrade från 11/48 mtl Hulte i Hemse socken.
Hela denna fastighet, som var saluvärderad till 55 tusen kronor, inropades af bruksägaren B. F. Berggren från Stockholm för samma summa som den var värderad till.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 December 1896
N:r 187

Mönstring med Hemse kompaniområdes

samtlige beväringsmän, d v. s. 1:a till och med 12:te värnpligtsklasserna, förrättas:
Måndagen den 14:de December från kl.: 8 f. m. vid Gumbalde i Stånga.
Befriade från mönstringen äro alla beväringsmiin, som under året varit inkallade till tjänstgöring, samt alla andra beväringsmän, som senast mönstringsdagen till undertecknad eller till fanjunkaren Häglund i Burs lemna tillförlitlig uppgift eller insända skriftlig och af vederbörlig tjänsteman styrkt anmälan om sin nuvarande bostad.
I öfrigt hänvisas till länskungörelsen och inskrifningsboken.
Visby den 2 December 1896.
Phi!ip Hertzman,
befälhafvare för Hemse komp. omr., nr 187.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 December 1896
N:r 187

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Höstetingets fjärde sammanträde å Skogs i Levide 30 Nov.—1 Dec; Ordf. e. o. notarien J. O. Schoug.

Barnuppfostringsmålet emellan pigan Dora Lundqvist, Lindartve i Burs, och drängen Anton Söderlund, Odvalds i Linde, förekom äfven. Som vi förr meddelat, hade svar. anfört jäf mot ett vittne, Hjalmar Malmqvist, påstående att denne af hat och illvilja vittnade mot honom. För att bevisa detta påståande hade svar. inkallat fem vittnen, som mot kär:s bestridande dock ej blefvo hörda, hvarför jäfsanmärkningen ogillades.
Utslag afkunnas vid sluttinget.

Käranden är död, men målet fortsätter. Det långvariga målet emellan afl. landtbrukaren O. W. Åhlander och B. O. Rudebeck m. fl. i Stockholm kommer att fortsättas af Åhlanders konkursmassa; och är till deras ombud sysslomaunen Svallingson utsedd. Denne begärde och erhöll uppskof till fjärde sammanträdet, dels tör att försöka uppgöra med svar. dels för att kunna sätta sig in tillräckligt i det invecklade målet för att, om uppgörelse ej komme till stånd, kunna afgifva sina slutpåståenden.

Om redovisning hade W. Hansson Otes i Sundre instämt P. Alfvegren i Hejde. Kär, som är förmyndare för en svars. son dotter, fordrar att svar. måtte åläggas redovisning för en lösöreauktion, som han hållit efter myndlingens moder.
Svar. säger sig aldrig af kär. blifvit anmodad att hålla den ifrågavarande auktionen utan vore det enklingen som anmodat honom dertill, och till honom kade han ock redovisat, hvilket äfven styrktes med kvitterad redovisning. Beloppet, som fordrades, utgjorde 393 kr.
Utslag samtidigt som föregående mål.

Tvista om sandstensbrott göra J. Olsson, Anderse i Fide och Olof Olofsson, Rommunds i samma socken. Svar. skulle enligt kär:s påstående under pågående laga skifte ha upptagit sten på omkring 3 kappland, samt dervid förstört 3 st. björkar och några buskar. Derför fordras nn en ersättning af 120 kr.
Svar. ville med en inlemnad skrift dels bestrida käromålet, dels visa sin rätt till sandstensbrottet i fråga, men som skriften saknade afhandling om själfva saken, gjorde den antagligen föga nytta. Målet uppsköts emellertid till januarisamman trädet.

Till god man för att bevaka J. Magnusson Tegnaby i Småland, rätt i boet efter denna vid Rangsarfve i Näs aflidna dotter Anna Christina Blomkvist förordnades vice kronolänsmannen Svante Lindström.

Kalabalik i Rone. J. N. Budin, Magnhuse i Rone, hade utverkat sig stämning å hemmansägaren Karl Duse dersammastädes samt dennes hustru och son under påstående att desse någon dag under sistl. Okt. öfverfallit: och slagit kär., dervid såsom stridsvapen användts vedträn och käppar. Under handgemänget, som skett i kär:s tillfälliga bostad vid Magnhuse, hade såväl Budin som Duse fått blodviten. Budins dotter hade då sprungit efter bjälp, samt fått med sig fyra personer, som ock voro inkallade såsom vittnen. Desse berättade att de ej varit närvarande å själfva krigsskådeplatsen, men att de vid ditkomsten fått se Budin blöda i hufvudet af ett mindre sår, samt äfven iköket sett att eller två blodiga vedträn. Duse hade äfven visat några skråmor, samt sagt att de också fått stryk. Såväl Dase som hustrun hade varit närvarande. Kär. begärdeikrigskostnader 75 kr.
Vid målets handläggning voro antagonisterna ej öfverens om hur sammandrabbningen skett. Duse yrkade ansvar å Bnudin för obefogad rättegång. Han ville gerna gå ed.
I målet meddelas utslag vid sluttinget.

Byta platser fingo nu parterna med anledning af en förnyad drabbning, som några dagar derefter, eller 17 Okt., ägt rum emellan Budin och Duses hustru dervid den senare fått draga det kortaste strået. Hustrun som nn fått sin plats på högra sidan berättade att hon sagda dag för att ställa till bak lagt några vedträn i ugnen, hvilka strax derefter blifvit utkastade. Hon hade då med en annan kvinna gått in samt mött Budin i förstugan, och han hade genast låtit henne dansa mellan fyra väggar, så eftertryckligt, att hennes armar de derpå följande veckorna skiftat i regnbågens alla färger. Hon fordrade 75 kr. jämte rättegångskostnader.
Nu var det Budins tur:att vara oskyldig. Han yrkade ansvar å sin motpart för obefogadt inträngande i :annäns bostad. Målet uppsköts till 18 Jan.

Äkta sällhet tyckes ej vara rådande emellan arbetaren Gustaf Hedlund i Hemse och hans hustru, ty hon hade för åkl. anmält att hon vid åtskilliga tillfällen blifvit slagen af sin man, hvarför denne ock af åkl. blifvit inkallad att stånda ansvar. Som Hedlund ej funnit för godt att inställa sig. fick han härför böta 15 kr.-hvarefter målet uppsköts till 18 Jan.

Tvist om jord. Kommissionslandtmätaren Kökeritz hade till tinget instämt Lars Lundin samt systrarne Anna och Olivia Johansson, Frendarfve i Garda yrkande att desssa måtte åläggas till Kökeritz afträda ett jordområde om; 0,997 hektar, hvaraf systrarne Jobansson innehade 0.370 hektar, som de köpt af medsvaranden Lundin. Vid hemmansklyfning som verkstälts å 3/8 mtl. Frendarfve, hvilket hemman då delats i fyra delar, samt å kartan och i handlingarne utmärkts med bokstäfverna B. C. D. och E. Lundin, hade köpt den del som bemärkts OC. och Kökeritz delen D. Lundin innehar det oaktadt er ägofignr om sagda: areal som hör till .D.,-samt derifrån sålt omnämda 0,370 hektar. Svar. Lundin ansåg sig vara i sin fulla rätt till sagda jordstycke, ty när han af sina fångestmän köpt sin del hade särskildt utvisats att detta område hörde till denna del. Han hade äfven i köpebrefvet mået förbinda sig att till systrarne Johansson sälja den lägenhet som de nu innehafva.
Systrarna Johansson å sin sida kunde ej bestrida käromålet, ty de hade med anledning af att de fått klart för sig att Lundin ej vore rätta ägaren till det jordstycke från hvilket deras afsöndring skett måst instämma Lundin om återbärande af köpeskilling, hvilket mål af rätten förklarats hvilande i afvaktan på detta måls afgörande.
Utslag meddelas vid tingets slut.

Norra häradsrätten.
Vid hösttingets fjärde sammanträde, 30 Nov. afkunnades följande utslag:
— Niklas Nilsson från Hangvar ålades edgång i barnuppfostringsmålet mot honom, väckt af Maria Johansson från Visby.
— I skogseldsmålet från Ala dömdes hemmansäg. F. Nilsson, Gurfiles att böta 20 kr.
— Kaffekokningsmålet mot J. Dalström, Kyrkebingels i Gothem, uppsköts till vårtingets 1:a sammanträde.
— För utevaro från eldsläckning fick C. Cedergren Visby i Gothem böta 5 kr.
— För vinförsäljning fick handl. D. Cedergren böta 25 kr. Åtalet för konjaksförsäljning ogillades.
— För samma förseelse fick B. Hansén böta 20 kr.

För oloflig mjölkning var hustru Elisabet Björklund, Rombs i Martebo, instämd, jämte dottern Fredrika. Ett vittne berättade att han en morgon i somras gått öfver en hage och då sett hustru B. sitta och hålla händerna i jufret, på en annas ko medan dottern höll kon i hornen. Svar. nekade, och påstodo att det var deras egen ko, som hade brutit sig in i hagen. Af missägning kom svar. att säga att hon mjölkat kon, något som hon dock förut nekat till. Åkl. yrkade edgång. Utslag vid sluttinget.

Brunnstvisten. i Lärbro förevar. Fyra vittnen hördes och berättade, att en af svarandena hade kommit till brunnen och befallt kär:s hustru att gå från brunnen samt nekat henne att taga vatten. Hon tillkallade sin man, hvarvid svar. sprang. Men då kär:s man gick bakom huset, öfverfölls han af svar. Samma sak intygades af ett annat vittne. Två andra vittnen intygade att svår:s hustru förnekat kär. att taga vatten samt gitvit svar. befallning att köra bort dem. Uppskof till vårtingets andra sammanträde.

Hemfridsbrottet i Dalhem förekom ånyo. Ett vittne intygade åtalets riktighet.
Åkl. yrkade ansvar för fylleri och hemfridsbrott samt yrkade ersättning för skadan som förorsakats vid våldet. Utslag vid sluttinget.

För djurplågeri var P. Olofsson Austers i Hangvar, instämd. Han erkända att han begagnat selbruten häst. Utslag vid sluttinget.

För jagt å annans mark var vaktmästare H. Alyhr i Visby instämd af Visby jagtsällskap, å hvars jagtmark han skolat utan tillstånd ha lossat skott. A. erkände att han 1 Nov. jagat der men styrkte med intyg från ägaren af marken att han hade jagträtt inom området till 3 Nov. samt upplyste, att Nordström sagt sig hafva undertecknat kontraktet med sällskapet först 8 Nov. i år. Uppskof till vårtingets första sammanträde.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 December 1896
N:r 186