Jernvägsfunderingar

sysselsätta nu allmänheten rundt omkring oss. Enligt hvad af telegram synes, anses nu Ronehamn—Hemsebanan betryggad. Äfven på andra håll börjar man röra på sig, och det synes derför ej osannolikt, att, såvida man raskar på med aktieteckningen för Visby—Hemsebanan, inom en ej långt aflägsen tid älven Gotland skall hafva sitt lilla jernvägsnät, och sålunda den nyligen af landstinget förkastade planen för jernvägsbyggnaderna, afslaget oaktadt,blifva verklighet.

Gotlands Allehanda.
Lördagen den 13 November 1875.
N:r 90.

Jernvägsfrågan

befinner sig nu, såsom vi alla veta, i en afgörande vändpunkt. En af de af stadsfullmäktige tillsatte delegerade, doktor Leijer, har å annat ställe i bladet rigtat några ord till kommunerna rörande aktieteckningen. Vi foga härtill endast den förhoppning, att då Visby stad gått så långt i oppoffring, att den tecknat sig för ett belopp af en half million, förutom de för visso ganska aktningsvärda belopp, som äro tecknade eller komma att af stadens köpmän och industriidkare tecknas, äfven landtkommunerna skola inse sitt eget och landets bästa samt teckna sig för så stor summa, de möjligen kunna åstadkomma. Att i ett så stort företag som detta teckna sig för ett eller annat hundratal kronor vore till liten båtnad såväl för kommunen, som för saken sjelf, samt till föga heder för de tecknande. Vi föreställa oss äfven möjligheten af att såväl enskilde som kommuner, oaktadt de ej för tillfället kunna se sig hafva någon direkt fördel af banan, ändock för framgången af denna sak, hvilken i framtiden ovilkorligen kommer att tillskynda dem nu oberäknelig vinst, skola med ifver omfatta teckningen. Doktor Leijer har i sin uppsats uträknat, att mantal, upptaxeradt till 10,000 kronor, skulle, i den händelse kommunen tecknade sig för 100 aktier eller 10,000 kronor, betungas af en årlig uttaxering af 12 kronor; detta dock — märk väl! — under den förutsättning att jernvägen ej inbringar ett öre. Om ett par år kan man väl hoppas, att banan skall lemna åtminstone 6 proc. på anläggningskostnaden, och då upphör ju denna utgift, hvilken är afsedd att betala räntan och amorteringen. Om 5 år t. ex. borde väl jernvägen kunna lemna åtminstone 8 procent, och då icke blott upphör utbetalningen at de 12 kronorna, utan uppstår äfven en ren vinst af 2 procent. Efter 10 år torde den kunna gifva 10 procent, och desto större blir då naturligtvis vinsten. För egaren af 1/8 mantal, taxeradt till 5,000 kr., blir den årliga utgiften endast 6 kronor, för 1/2 mantal deremot 24. Men hvad betyda väl dessa summor? De inbesparas för visso genom undslippandet af endast några stadsresor! Dessutom böra vi betänka, att kommunen, genom att taga aktier för ett så stort belopp som möjligt, lemnar sina barn ett godt arf, som kommer att hvarje år afkasta rätt betydliga summor till underlättande af kommunens många och nu mångenstädes betungande utgifter.
Men äfven den enskilde bör känna sig uppfordrad att, så långt hans förmåga sträcker sig, bidraga till sakens befrämjande. Hans egendom, om han är jordbrukare, stiger i värde, hans affär, om han är köpman eller industriidkare, vinner stor utsträckning. Endast genom jernvägen kan en ordnad och lönande ladugårdsskötsel vara möjlig, endast härigenom är någon utvidgad handelsrörelse och industri af hvad namn och art som helst på landet tänkbar. Dessutom bör han betänka, att äfven han i det lilla, liksom kommunen i det stora, ger sina barn ett värderikt arf, desto värderikare för ju större belopp, han tecknat sig.
Man talar om upptagande af lån från främmande håll; men till hvilken heder skulle det ej vara för Gotlands folk, om det ensamt bygde sin jernväg, och till hvilken stor nytta för framtiden, om räntorna finge stanna inom ön, i s. f. att de nu skola gå till fastlandet. Gotlands folk kan göra denna uppoffring; måtte det då också vilja göra den. Den bästa garantien för banans goda framtid, och det bästa stödet för den personliga öfvertygelsen anse vi till en god del ligga i hågkomsten af att Visby stad ensam tecknat sig för en half million. Måtte då äfven hvarje kommun i sitt förhållande ej gifva staden efter, på det man ej i en framtid skall kunna beskylla landtboarve att de vilja, som man säger, \”åka på snålskjuts\”!

Jernvägsfrågediskussionen
inom stadstullmäktige, efter hvars slut det ödesdigra beslutet fattades, att Visby stad skulle med 500,000 kronor ingå såsom aktieegare i ett bolag som bilder sig i och för anläggandet af en jernväg från Visby till Hemse, börja vi idag med dela. Vi hafva dock ansett oss kunna vid detta vårt referat, vara fåordiga, alldenstund diskussionen icke så mycket rörde sig om jernvägens nytta för landet — den sidan af saken ansågs med rätta vara nog skärskådad förut — utan fast mer om sättet för anskaffandet af det erforderliga kapitalet m. m. Drätselkammaren bade, i sitt utlåtande tillstyrkt företaget, hufvudsakligast på de grunder, hvilka framhållits i sjelfva motionen. Dessutom hade dock kammaren utarbetat en amorteriogsplan, enligt hvilken för staden med användande at 20,000 kr. af stadens andel, i spritbolagets vinst, icke förr än efter år 1886 någon direkt beskattning skulle kunna komma i fråga, och efter att hafva varit trafikerad i 10 år, borde jernvägen kunna bära sig sjelf. Reservation mot detta drätselkammarens tillstyrkande hade gjorts af hr Molander hufvudsakligast, emedan han ansåg staden ej hafva råd till denna stora utgift, frågan kunde ej anses hafva blifvit under de efter motionens inlemnande förflutna 14 dagarne fullt utredd samt slutligen på den grund, att man först borde se, hvad de enskilda ville göra för saken.

Öfverläggningen öppnades af:
hr Bergman, hvilken yrkade att, då frågan vore af den största vigt och då man ej under åhörandet at det flyktiga uppläsandet af drätselkammarens vidlyftiga och sakrika utlåtande, derigenom kunde få frågan klar för sig handlingarne måtte få bland fullmäktige cirkulera till nästa ordin, sammankomst.

Hr Ihre ansåg allt \”cirkulerande\” onödigt. Om man önskar framgången af motionens syfte, bör man handla, för att kunna hinna få ett anslag utan ersättning eller ett lån på billiga vilkor. Tal. yrkade bifall på motionen.

Hr Leijer ville nu endast svara på den framstälda begäran om uppskof, samt ansåg, att man visserligen i allmänhet ej bör vägra en dylik anhållan; men med denna fråga vore dock ett annat förhållande. Den vore icke ny, utan 5 år gammal, icke ens ny i stadsfollmäktige, der den hade blifvit behandlad af drätselkammaren, behandlad af fullmäktige. Frågan hade blifvit nära nog till trötthet idislad, och ingen af fullmäktige funnes, som icke nu hade klart för sig, hur han tänkte besluta. Uppskofvet kunde ej lända till någon nytta för den som verkligen ville landets väl, men möjligen skulle det kunna föranleda till obehörigt påtryck af dem, hvilka äro frågans motståndare.

Hr Lundin tillstyrkte cirkulerandet. Föreslog en månad eller 6 veckors uppskof, på det alla skulle kanna sätta sig i frågan.

Hr Arwesson skulle icke motsätta sig uppskofvet, om blott det icke då blefve för sent för kongl. M:t att hinna inkomma med skritvelse till riksdagen angående anslaget eller lånet.

Hr Bokström gillade hr Arwesons skäl, men föreslog att handlingarne skulle finnas tillgänglige för stadsfullmäktige under allenast en vecka. Tal. ville sjelf skaffa sig en öfvertygelse i frågan. Han hade ej haft tid att så grundligt sätta sig in i frågan, som motionärerne halt. Tillfälle dertill hade äfvan fattats honom, bland annat emedan handlingarne från 1871, då jernvägsfrågan förra gången hos fullmäktige var å bane, hade af hr Leijer ur arkivet bortlåvts. Han yrkade på uppskof äfven på den grund, atti dagarne väntades den fasstälda nya hamntaxan; när den komme, kunde man något så när veta, hvilka inkomster staden från det hållet borde kunna vänta sig.

Hr Leijer kunde icke förstå, hvad den nya hamntaxan skulle kunna blifva af för ingripande betydelse för frågan. Hvad de lånta handlingarne beträffade, (hvilka för öfrigt vore af ringa intresse för frågans utredviug i hennes närvarande skick), så visste man, att de fonnos att tillgå hos tal. Det förvånade tal., att sekreteraren i den förra Interimsstyrelsen ej vore bekant med dessa handlingars innehåll.

Hr Bergman hade gjort sitt yrkande om uppskof, endast emedan han velat vinna sann kännedom om kalkylerna. När det gälde små summor, brukade fullmäktige gå till väga med den största försigtighet och noggrannhet; här var dock fråga om den största affär, som någonsin förelegat till fullmäktiges bepröfvande. Ingen parlamentarisk församling hade någonsin gått så brådstörtadt till väga.

Hr Leijer visade genom exempel från franska parlamentets brådstörtade krigeförklaring, att verkligen fall hafva inträffat och kunna tänkas, då en perlamentarisk församling kan fatta nästan ögonblickliga beslut.

Hr Hellgren, som instämde med hr Bokström, ansåg sig icke kunna med godt samvete afgifva sin röst i fall frågan nu skulle afgöras. Härpå framstäldes proposition, hvarvid br Bergmans förslag möttes med, som det tycktes, nästan anhälligt nej, hvaremot hr Bokströms afslogs med 9 röster mot 18.
Mot detta beslut reserverade sig hrr Bergman, Lundin, Jacobsson och Hellgren.

Gotlands Allehanda.
Lördagen den 6 November 1875.
N:r 88.

Jernvägsfrågan afgjord.

Gotländsk jernväg beslutad.
I tisdags kl. 4 e. m. sammanträdde Visby stads fullmäktige för afgörandet af en fråga, hvars omätliga vigt för ön man knappast kan tilltro sig beräkna. Sammanträdet varade till kl. 8, men vid denna tid antogs med 19 röster mot 18 (samtlige hrr fullmäktige voro närvarande), efter en alltigenom liflig diskussion, för hvilken vi hoppas i nästa nr blifva i bättre tillfälle kunna redogöra, följande beslut:
1) Visby stad ingår såsom aktieegare med ett belopp af fem hundra tusen (500,000) kronor i ett bolag, som bildar sig för anläggandet af en jernväg från Visby till Hemse;
2) till betalande af detta belopp skall staden uppnegotiera ett amorteringslån å 500,000 kronor på billigaste vilkor;
3) åt en komité, bestående af 3 stadsfullmäktige, uppdrogs att såväl utfärda inbjudning till aktieteckning samt bevaka stadens rätt och föra dess talan i förhållande till bolaget, som äfven medela tullmäktige resultaterna deraf för närmare besluts fattande om lånevilkoren; dock ege fullmäktige lemna sina delegerade instruktioner, om och när de anse såduna behöfliga;
4) att afsätta tillsvidare 20,000 kr. af den från Spritbolaget härflytande vinsten, till bildande af en ränte- och låneamorteringsfond, hvaraf i första rummet jernvägslånets ränta och amortering verkställes; samt slutligen
5) att upplåta nödig mark till jernvägens byggande, der den kommer att framdragas öfver stadens jordar.
För den första punkten, det egentliga jernvägsförslaget, voro följande fullmäktige: hrr Cramér, Ljungholm, Kahl, Kahlqvist, Sandström, Ekman, Westberg, Hederstedt, Löfgren, Wedin, Leijer, Ihre, Engström, Falk, Arweson, Romdalhl, Procopée, Klingvall och Ringbom. Mot detsamma voro följande: hrr Bergman, Hellgren (hvilken icke var emot sjelfva jernvägsförslaget, men hade yrkat 8 dagars uppskof, för närmare kännedoms tagande af Drätselkammarens utlåtande och beräkningar — närmare härom i nästa nr), Tundin, Jacobsson,, Bokström, Stenström, Stenberg och Molander.
Till de tre komiterade, som skola föra stadens talan, utsågos hrr Ernst Lijer, L. Arweson och C. A. Ljungholm. Inbjudning till aktieteckning tillsändes kommunalstämmoordförandena genom desse komiterade redan med dagens post.
Så synes då den gotländska jernvägen hafva blifvit en verklighet, af sagan sanning blef en gång, och efter årslånga strider hafva jernvägsvännerna segrat. Då ett så stort steg på framåtskridandets bana blifvit taget, då alla, af huru olika meningar man än förut varit, måste vara ense derom, att vi ingenting kunna göra, så vidt vi ej fast sluta våra händer tillsamman, och med lit och lust arbeta för framgången af denna vår sak, då vi vidare betänka, att det fordras stora ansträngningar, ja kanske försakelser, för att genomföra hvad vi beslutat, kunna vi ej anse ohöfviskt, att ställa ett enkelt fridens ord till stridens män: Varer enige, söndersliten ej, eggade möjligen af personlig harm öfver \”nederlaget\”, eller af ett obehörigt jubel från segrarnes sida, det band som nu, sedan frågan är afgjord, och jernvägen, menskligt att döma, är oryggligen beslutad, fastare än förut bör sammanknyta oss alla. En ädel ande kan sucka, då enligt hans förmenande, hans medborgare begå ett felsteg, men ban kan aldrig motarbeta det redan i verket satta företaget, äfven om han anser, att det vid sin grundläggning kommit till stånd genom lättsinne och oförstånd.

Gotlands Allehanda.
Lördagen den 30 Oktober 1875.
N:r 86.

Från landstinget.

Vid årets landsting valdes:
till deputerade för upprättande af årets markegångstaxa: hrr R. Cramér, A. Kyllander, L. N. Enequist, P. Larsson L:a Fole, S. Evgström, L. Norrby, O. Kahlström, och J. Johansson, samt till suppleanter: hrr O. Lagergren, P. Endrell, G. Kolmodin och L. P. Bodin, till Godemän, tvänne för hvarje Länsmansdistrikt, för att biträda vid undersökningar rörande skogsvården; för Endre och Dede ting: hrr G. Kolmodin och P. Endrell — för Bro o. Lummelunds ting: hrr P. Larsson L:a Fole och N. Widdin — för Rute och Forssa tivg: hrr J. G. Lindgren och A. Engelund — för Bäls ov. Lina ting: hrr J. Johansson och L. P. Christensson — för Halla. o. Kräklinge ting: brr L, Granberg och O. Olofsson Kopugs — för Stenkumla och Banda ting: hrr A. Kyllander och O. Kablström — för Hejde o. Fardhems ting: hrr O. Pettersson Odvalls och G. Pettersson Walla — för Hoburgs o. Gröttlinge ting: hrr G. M. Westberg Siffride och J. T. Jakobsson — för Hemse o. Habblioge ting: hrr L. Cramér och O. Lagergren — för Burs o. Garda ting: brr O. R. Pettersson Liffride och Jak. Pettersson Robbenarfve.

Gotlands Allehanda.
Lördagen den 16 Oktober 1875.
N:r 82.

Landstinget

sammanträdde förliden gårdag i Hypoteksföreningens hus här i staden under ordförande af herr consuln och ridd. R. Cramér. Till vice ordf. valdes herr lektorn och ridd. C.J. Bergman.
Sex utskott valdes för behandling af de vigtigare frågorna, hvaribland för \”jernväg: frågan\”, utsågos: hrr Kolmodin, Bergman Cramér, Granberg från Granskogs i Dalhem, och Leijer, efter lottning med Pettersson Liffride i Stånga.
Afgjorda frågor:
Om 300 kr. förhöjning i lönen för veterinärläkaren i Hemse: afslogs;
Om 500 kr. i tre år för Theoretisktgeologiska undersökningar på Gotland:
bifölls;
Om 750 kr. i tre år till en skola i slöjdundervisning: bifölls, och om 200 kr:s anslag till apoteket i Slite under tre år: bifölls.

Gotlands Allehanda.
Tisdagen den 28 September 1875.
N:r 77.

Hemse Bio

Elis Ellis i
Sten Stensson Stéen från Eslöv.
med Karin Swanström, Brita Appelgren.

\"\"

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 december 1932
N:r 285

Albin Christersson.

Kungl. Gotlands infanteriregemente.
Officerare.
Reserv.
Kapten.

F. i Västervik 1854 9/2. Underlöjtn. vid Gotl. natioiialbev. (Gotl. inf.-reg.) 77; förestånd, för Kalm. läns södra landstings slöjdskola i Kalmar 80-94; löjtn. 83; kapten 96; afsked med skyldighet att kvarstå i reg. reserv 1906; befälhafvare vid Hemse
rull-föringsoniråde fr. s. år.

Militärbefälet på Gotland
Gotlands Trupper 1908.

Väghinder.

Tisdagen och onsdagen den 21 och 22 uti innevarande månad företages omläggning af en större bro å landsvägen emellan Bopparfve gård i Eista och Fröjel sockens kyrka, till följd hvaraf detta vägstycke blir ofarbart; kunnande i stället begagnas s. k. \”grannlagsvägen\” från Eista kyrka förbi Bockers och Rovide i Fröjel.
Likaledes kommer onsdagen och torsdagen den 22 och 23 i denna månad s. k. Möllgårdsbro å vägen vid Hemse sockens kyrka att iståndsättas, då i stället för vägen emellan Hörsne, Gothem och Norrlanda socknar kan begagnas vägen dels genom Vallstena, dels ock genom Ganthem emellan Kumla och stora Mörby.

Gotlands Allehanda.
Lördagen den 18 September 1875.
N:r 74.

Arbetslösheten.

Arbetslöshetskommittén i Visby rapporterar till arbetslöshetskommissionen, att antalet anmälda arbetslösa vid senaste månadsskiftet uppgick till 195, därav 102 familjeförgsörjare. Siffrorna för Rute kommun voro resp. 131 och 90, för Endre resp.
5 och 2, för Klinte resp. 17 och 13 samt för Hellvi socken resp. 29 och
17.
Kommittén för sistnämda socken meddelar samtidigt, att vid inom
socknen belägna kalkbrott. c:a 110 man torde bli arbetslösa för en längre tid framåt. (H. B.)
Antalet vid de statskommunala reservarbetena härstädes anställda arbetslösa familjeförsörjare uppgår nu till 67, sedan under den gångna måraden ytterligare 26 sådana intagits där. Vid folkhögskolan i Hemse genomgå 19 arbetslösa ynglingar kurs med kommunalt bidrag. Vid de statliga reservarbetena i Småland ha ytterligare 5 platser upplåtits åt Visby stad, som nu har 9 arbetslösa placerade därstädes, och slutligen ha 32 ogifta personer beviljats kontantunderstöd.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 5 december 1932
N:r 283

Förlovade

Sigurd Helling, Hemse
och
Märta Forsman, Västerås.

Erik Häglund, Stånga
och
Birgit Carlsson, Yxnerum.
Meddelas endast på detta sätt.

Ingomund Hansson, Linde.
och
Evy Carlsson, Yxnerum.
Meddelas endast på detta sätt.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 december 1932
N:r 282