Etikett: Hejde

Av Nils Vilhelm Söderberg.
II.

På morgonen den 9 mars finna vi landshövdingen och landssekreteraren i landshövdingens resvagn — eller kanske kursläde — dragen av gästgivarhästar på väg österut till Kräklings gästgivargård, där han skulle möta allmogen från Kräklinge ting. Därifrån gick vägen tillbaka igen, närmast till Tule i Ganthem, där sammanträde hölls med Lina och Halla ting kl. 12 och slutligen till Röstäde i Ekeby, där Endre och Dede ting mötte kl. 4 e. m. Protdkollet från dessa sammanträden är daterat i Röstäde.5) Vad som sagts på de olika mötena får man inte veta. De ha väl varit sig tämligen likartade. Landshövdingen har för allmogen framställt landets farliga belägenhet och nödvändigheten av det av Konungen anbefallda lantvärnet och vidare meddelat att Visby borgerskap beslutat biträda vid dess upprättande. Han förklarade vidare att ingen annan exercis skulle påfordras än som vore nödvändig för gevärens laddande och och \”för dem själfva icke skadeliga handterande\”, samt att t. v. inga vårdkasar skulle uppsättas eller strandvakter utgå. Allmogen å sin sida förklarade sig villig och skyldig att deltaga i landets försvar. Varje husbonde skulle vara beredd att mottaga gevär och ammunition och för övrigt skulle nödvärnsvapen som pikar, klubbor och påkar anskaffas så att man kunde\” gå fienden försvarsvis till mötes om fiendtliga anfall av i land satte besättningar på denna vår ö skulle ske\”.
Man får icke föreställa sig detta lyckliga resultat av förhandlingarna som beroende på ett landshövdingens diktat, på vilket allmogen svarade ett mer eller mindre tvunget \”ja\”. Gotlänningarna visste vad det var fråga om. De hade ansvarat för
sin ös säkerhet under ofredstid förr, finast under kriget 1788-90. Deras talmän ha säkert sagt sin ärliga mening. Det framgår av att de hade ett villkor att ställa upp. Om de under exercis eller eljes skulle kommenderas av främmande befäl skulle de bli väl behandlade av detta. Det var icke något nytt krav. Det begärde den gotländska allmogen av landshövding von Hökerstedt år 1742, då man ännu hade i friskt minne att förhållandet inte varit så väl beställt i detta hänseende under \”den stora ofredens\” dagar. Det var fullmyndiga män, som gjorde sin plikt efter bästa förmåga, det skulle deras officerare förstå.
Från Röstäde ställdes förmodligen kosan tillbaka till Visby, men nästa dag kl. 10 f. m. mötte landshövdingen Bro och Bills ting vid Gute i Bäl för att kl. 4 e. m. samma dag sammanträffa med Forsa ting vid Angelbos i Lärbro. Nästa dag, den 11 mars, samlades Rute ting vid Rute kyrka och kl. 4 e. m. sammanträdde Lummelunds ting i Stenkyrka prästgård. Mötet var ursprungligen utsatt till Grausne. Ändringen var dock utan tvivel endast till fördel för herr landshövdingen och hans följeslagare, ty i Stenkyrka härskade prosten J. N-son Lutteman och hans hustru Lovisa Fredrika Bacher, som säkerligen visste att väl förpläga de höga herrarna från staden.6)
Därmed voro sammanträdena med Norra häradet avslutade. Om dessa är endast antecknat i Röstädeprotokollet :5) \”mutatis mutandis7) enahanda sammanträden och lika utgång deraf\”. Efter ett par dagars uppehåll kom turen till Södra häradet. Där hölls det första sammanträdet med Garde ting vid Kyrkebys i Etelhem den 20 mars kl. 9 f. m. följt av möte med Burs ting vid Häggdarfve \”på Nähr\” kl. 4 e. m. Följande dag gällde det Hemse ting, som samlades vid Tjengdarfve i Hemse kl. 9 f. m., Grötlinge ting vid Lingsarfve i Hafdhem kl. 3 e. m. och slutligen Hoburgs ting vid Botvide i Öja. Den 22 hölls inga sammanträden, vi våga förmoda, att landshövdingen då vilade ut i prosten A. Ekholtz gästfria hem i Fardhems prästgårds). Den 23 mars gick färden vidare till Burge i Levede, där Fardhem och Habblinge ting mötte kl. 9 f. m., och slutligen hölls den sista sammankomsten med återstående Hejde, Banda och Stenkumla ting vid Sandäskes kl. 11 fm. Här är protokollet för Södra häradets sammanträden uppsatt5). Resultatet var detsamma som i Norra häradet : \”Försäkrade hear och en af allmogen samt de öfriga socknemän, hvilha redan å utsatta samlingsställen blifvit hörda och sig uttalat, at med oförfärat mod samt ett för Konung och Fosterland Warmt fjärta söka til at fullgöra hvad på dem kunde ankomma och at på sätt omständigheterna medgåfvo samt ända mål af detta Landtwärns upprättande öfwerensstäma\”.

5) Landskansliets utg. handl. 1801, pag. 81. LA.
6) Berta Wiman, Präster och Patroner, Visby 1933.
7) Ung. = med smärre ändringar.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 3 December 1946
N:r 281