Valmötet

i Sanda i söndags var icke så talrikt besökt, som man haft anledning antaga. Anledningen dertill får väl sökas uti dels bristande politisk lifaktighet, dels lustfärden till grannsocknen Klinte, dels ett större missionsmöte i Etelhem. Mötet, till hvilket något öfver 40 personer infunnit sig från Sanda, Klinte, Fröjel, Hogrän, Mästerby, Hejde, Väte, Eskelhem, Fardhem, Atlingbo och Linde, öppnades af en bland inbjudarne, fanjunkare Karlström, med beklagande af den oförlåtliga likgiltighet, som ådagalades för dylika möten, och detta ehuru den största makten att utse den lagstiftande församlingens ena kammare låge hos allmogen.
Var emellertid mötet endast obetydligt talrikare besökt än Burgemötet, så var å andra sidan öfverläggningen vida lifligare och sakrikare. Under ledning af hr Karlström fortgick denna under närmare tre timmar öfver de fem öfverläggningsämnen, som af inbjudarne uppstälts.
Första frågan: Anser mötet nytt för landet att fbe åsättes spanmål och ladugårdsprodukter?
Hemmansäg. Eklund, Stenhuse i Sanda, ansåg det vara nogsamt kändt, att MERA knapt till något pris kunde säljas, hvadan det vore önskligt om en lämplig tull bestämdes, men icke ensamt på jordbrukets alster, ty sådant hade icke utsigt till framgång, utan i förbindelse med industritullar.
Kommissarien Dahlbäck, Med sådana spanmålspris som nu gälde, exempelvis 7 till 8 kronor tunnan för rågen, kunde jordbruksarbetet icke löna sig, isynnerhet icke med de pris, som de nuvarande innehafvarne betalt för sina hemman, icke blott för dem som sålts genom köp, utan äfven för dem som gått i art med hög utlösen till medarfvingar; Om nu dessa höga jordpris vore till olycka för jordägarne, så vore de det äfven för andra samhällsklasser, ty jordbruket vore den förnämsta näringen i landet, och om en näring lider, så lida alla de andra, detta ju mera, ju vigtigare den näring är som lider. Derför vore det en olycka att spanmålsprisen sjunkit så lågt. Om nu denna näring skulle bestå, så funnes ingen annan utväg dertill, än tullar, Att de gjorts behöfliga berodde på nyare tiders hastiga utveckling afsamfärdsmedlen, hvilka möjliggjorde sändandet af till dömes en tunna hvete från Amerika till Stockholm för samma frakt, som betingas från Visby till Stockholm. En annan faktor vore den stora utvandringen: nya verldar hade uppstått och inkastade sina produkter i marknaden. Våra skatt- och hypoteksskyldige jordbrukare, som betalt höga egendomspris, kunna icke konkurrera med dem, som ha jorden för intet och inga skatter. Men vore det då rättvist att producenterna lade denna tullskatt på konsumenterna (som kanske vore flertalet)? Frågan besvarades dermed, att vårt lands alla klasser ha intresse af hvarandra; i den mån jordbrukaren står sig bra, stå sig de andra klasserna bättre, De som lefde bland folket såge att arbetaren mår bättre, då bonden får betaldt för sin säd och har råd att betala honom för sitt arbete; när säden stode högt i pris, rådde ingen nöd, arbetaren hade då arbete och komme i tillfälle köpa. Städernas invånare hade naturligtvis fördel af att köpa så billigt som möjligt, men det ömsesidiga beroendet samhäll-klasserna emellan verkade en utjämning, köpmannen finge sälja sina varor och handtverkaren finge arbetsförtjenst. — De allra flesta af våra ekonomiska förhållanden hade gestaltat sig med hänsyn till jorden, dess värde vore en regulator, kapitalisterna hade der insatt sina penningar och om ett betydligare prisfall skulle inträffa, så uppkomme en finanskris, hvars make vi näppeligen upplefvat. Derför borde jorden behållas vid ett normalt värde. 1 princip vore frihandeln nog riktig, men man måste taga hänsyn till förhållandena. Den republikanska statsformen vore nog i princip den riktiga, men icke funnes många som derför ville införa den? Ty principer läte icke under alla förhållanden tillämpa sig.
Brännmästare Axén vore af en alldeles motsatt åsigt, ty spanmålstullar gagnade oss så litet, enär det vore så få som finge nytta af dem. För det första fioge saten deraf en inkomst, som icke är för staten behöflig; vidare komme icke tullen att höja p- med tullens belopp och för det tredje kunde frågas: när spanmålen nu icke kan säljas, skulle det bli lättare att sälja den, om den blir dyrare? Gagnet blefve intet för den mindre jordbrukaren; han måste på hösten sälja sin säd för att sedan på våren köpa. Det vore att störta honom, om han då skulle behöfva betala högt pris. Äunu farligare vore att, om vi få spanmålstull, så komma alla andra näringar med samma kraf, och då finge bonden se, att om han finge 100 kr. mera för sin säd, så finge han i stället betala 100 kr. mera för andra saker. Skulle jordbruket hjelpas bör det ske på andra vägar: genom skattelindringar och räntenedsättningar. Den arbetande klassen klagar redan nu, huru mycket mera om den till andra skatter finge äfven brödskatt. Af jordbrukare funnes 62,000 med areal under 4 tunnland; dessa fingo ingen nytta af tullar. Det funnes vidare 171,000 med areal intill 40 tunnland, som måste köpa vissa slag af spanmål, Men så funnes det 27,000 personer som äga öfver 200 tunnland; det vore dessa, som skördade vinsten, det vore till dessa man ville att svenska folket skall skatta. Skulle någon ny skatt påläggas, så må det ske direkt. — Tjenstemännen fingo under dyra år dyrtidstillägg; det vore nu tid att istället införa billighetsafdrag. Ingen borde ha större lön än för det arbete han gör. Det borde vara ett mål för ett riksdagsombuds uppmärksamhet att sänka lönerna.
Hemmansäg. Pettersson, Odvalls i Linde, trodde, att spanmålstullar skulle komma alla till del. De vore ej att anse som skatt. Finge den större jordbrukaren ökad inkomst, så komme han i tillfälle att lemna mera arbetsförtjenst. Förordade tull på spanmål och äfven öfriga näringar.
Kyrkoherden Uddin. Det vore nog bäst om frihandel rådde i hela verlden. Men förhållanden gåfves, då man måste bryta mot en princip. Så här, då grannländerna kringgärda sig med skyddstullsmurar. Det vore då orätt att öppna våra portar. \’ Äfven vårt land borde omgärda sig. När de ta bort sina murar, så ta vi bort våra. Gagnet låge deruti, att prisen blefve jämnare och mera stående än nu. Bismarck vore tvifvelsutan en stor fosterlandsvän, som såg hvad hans land kräfde. Då han införde tullar, så skyndade andra land att följa hans exempel. Under den tid vi hade spanmålstullar mådde vårt land bäst. Sedan hade det gått tillbaka.
Brännmästare Axén. Tyskland låge under ett jernok, hvarifrån vi må be Gud bevara oss. Der vore tullarne en finansfråga; staten behöfde pengar och derför tillgrep Bismarck tullarne; förhållandena der kunde inte jämföras med våra. Vi kunde inte konkurrera med Amerika: ja hvarför? Jo, Amerika har ingen kapitalslukande armé; tag bort dessa 30 millioner, som krigsmakten årligen kostar svenska folket, och bättring skall inträda äfven för jordbrukaren. Att spanmålen nu stode lågt, vore en tillfällighet. Den hade stått lågt äfven förr, men sedan åter höjt sig.
Kommissarisn Dahlbäck bestred, att endast stora jordbrukare skulle få nytta af tullen; hvar enda bonde hade alltid något att kr — Tullarne skulle komma att befria bonden från nödvändigheten att sälja É hösten; finge han då blott någorlunda betaldt, kunde han spara något till våren. — Visst hade i Tyskland saken delvis varit en skattefråga, men fioge man tro Bismarck, hade nog skyddet också varit med. Tyska riksdagen hade också gått in med begäran att få tullen ökad. Då alla våra grannfolk, utom Danmark, skaffat sig tullar, borde väl icke vi stå ensamma, så mycket mer sam man äfven i Eogland börjat tänka på samma sak.
Kyrkoh. Uddin. Om Bismarcks motiv vore svårt att döma. Skattesynpunkten vore nog icke den enda, utan jämväl fosterlandskärleken, ett försök att bättra landets ställning.
När bonden mådde bra, så mådde alla bra, vore ett sant ordspråk.
Härmed var öfverläggningen slut. Vid framstäld proposition på frågan hördes enstaka jarop. Flertalet undvek såväl nu som vid följande frågor att bestämdt yttra sig.
Andra frågan: huru bör penningväsendet ordnas inom vårt land för att lätta den skuldsatta jordbrukarens bekymmer?
ansågs vara af för invecklad natur för att kunna från mötets sida framkalla något bestämdt uttalande.
Ordföranden framhöll önskvärdheten af att jordbrukslån måtte utlemnas mot lägre ränta än nu. Bevillvingsstadgan antager jordkapitalets atkastning vara tre procent. Det vore då för mycket att betala sex.
Komm. Dahlbäck erinrade att räntan växlar och att vi ha ondt om kapital, så att räntan här vore högre än i rikare land. Bäst ordnade saken sig sjelf, om nödvändigheten af sparsamhet blefve mera lefvande. Hypoteksbanken hade tagit sina lån under tider med hög ränta, Hopp funnes om lånens konvertering och deryvid möjlighet afräntenedsättning.
Ordföranden: De nuvarande hypotekslånen borde man kunna få inbetala i deras helhet och nya i stället erhållas mot lägre ränta.
Hr Axén: Då nu allt fallit i pris, borde äfven kapitalet ge vika genom att lägre räntefot allmänt blefve rådande.
Kyrkoherden Uddin bemötte ett hr Axéns yttrande om att hvar oci en skall ha betaldt efter sitt arbete, med en erinran om vissa socialisters fordringar att t. ex. en sjuklig husbondes drängar, som sköta hans jordbruk, skola ha mesta delen af afkastningen, eller att murarne, som uppfört ett hus, skola anses som deras ägare o. s. v.
Hr Axén: invände häremot, att han endast afsett indragning af en mängd sinekurer bland ämbetena och ett rättvisare tillgodoseende at de yngre tjenstemännens kraf på ersättning, då de många år lönlöst få göra tjenst för de äldre, som endast qvittera sina qvartal.
Tredje frågan: Anser mötet den föreslagna vägunderhållslagen nyttig för vårt län?
inleddes af ordföranden med en längre redogörelse för lagens innehåll, hvilken vi här kunna förbigå, då Gotl. Allehanda nyligen utförligt berört detta ämne.
Ordföranden trodde emellertid, att det för Gotland icke vore önskvärdt, att denna s. k. lättnad komme till stånd, ty vi hade här så litet af andra skatteföremål än jorden, som skulle till vägunderhållet bidraga, (genom den 8. k. vägkassan), med anledning hvarat hr Dahlbäck erinrade, att, äfven om den nya lagen för Gotland hade ringa betydelse, någon lindring skulle den nog medföra genom att industriella näringar såsom kalkugnar, brännerier m, m. komme att bidraga till vägunderhållet.
Fjerde frågan: Anser mötet, attdet frikyrkliga partiet bör understödjas inom riksdagen?
Kommiss. Dahlbäck avsåg frågan såsom något för vidlyftig böra begränsas. Hvilket parti som helst bör inom riksdagen ha tillbörligt skydd. Menuades åter med frågan att det frireligiösa partiet skulle vara dominerande? Eller att statskyrkan skulle slopas? Eller hvad menades?
Skollärare Nyström, Mästerby. Vid riksdagen gjorde sig som bekant ett frikyrkligt parti gällande, hvilket ifrågasatt kyrkans skiljande från staten. Krafter som arbeta derpå funnes inom riksdagen. Tiden vore dock bland vårt folk icke ännu inne att skilja kyrka och stat. Att slita ett sådant tusenårigt band skulle medföra följder vida mera genowgripaade än de anade, som nu yrkade derpå. Det ropades på frihet, men många, som derpå ropade, förstode icke hvad frihet vore. Staten och kyrkan hade ju så mycket gemensamt, de vore båda anordningar af Gud, de hade samma mål : menniskans daning och utbildning, den ena för det verldsliga, den andra för det andliga. Många andra skäl funnes ock hvarför denna förening fortfarande borde bestå.
Komiss, Dahlbäck. Liksom hittills borde hvarje sekt ha full frihet för sin religion.
Intet åtskiljande af stat och kyrka borde komma ifråga, I de kyrkliga som i de verldsliga förhållandena borde råda skick och ordning. Trodde icke att svenska folket vore med om upplösningen, för hvilken en del af dessa frireligiöse verkade med ett revolutionärt och häftigt sinnelag, vida skildt från ett förnuftigt och klokt framåtskridande.
Kyrkoherden Uddin. Tiden vore visst icke ännu inne. Skotland och många andra land hade sin frikyrka, men olika med vår, der de frikyrklige vore sönderbrutna i en mängd sekter, som åto upp hvarandra. I Skotland åter stodo de frikyrkliga som en man. Derför bildades ock der ett organiseradt samfund med lag och ordning, Om i vårt land staten skulle skiljas från kyrkan, skulle deraf uppstå ett förfärligt oväsen. Rent af en olycka för svenska folket, Liksom enighet här saknades, så saknades ock ledare på de många orter, der de frireligiösa sekterna äro spridda, Vidare behöfdes mera offervillighet än nu. Sålänge denna icke vore större, skulle frikyrkan snart gå sönder och vi återkastas till en tid, då vi ingen kyrka alls hade, till hedendomen. Vi skola ha bort alltihop och kristendomen med, tänka nog många. Derför vore af vigt att man icke valde ombud med frikyrklig tendens, hvilka vid riksdagen stundom uppträdt på ett sätt, som gifvit en talare anledning yttra, att skulle frikyrkan bli så bullersam och orolig, så må vi be Gud bevara oss för en sådan kyrka.
Skoll. Nyström. – Det hade visat sig att frikyrkan i Schweiz gått sönder. De gamla äro nu der de segrande.
Kyrkoh. Uddin: rätt vore icke att i alla möjliga fall a sig mot de frikyrkliges önskningar. Dessa vore ibland gauska berättigade. Statskyrkans eget väl fordrar, att reformer ske; det vore orätt och oklokt att hålla igen mot berättigade kraf. — Skulle de frikyrklige fritagas från afgift till kyrkan, så skulle de äfven slippa sådan till skolan, och då ginge det sönder på alla områden.
Mötet lät den förda öfverläggningen utgöra svar på frågan.
Femte frågan: hvem eller hvilka vill mötet uppställa som kandidater till nu stundande riksdagsmannaval?
Kommiss. Dahlbäck. Blott en kandidat borde komma i fråga, då blott en skall väljas.
Förordade den af Burgemötet uppstälda kandidaten hemmansägaren L. Norrby i Fardhem, som hade icke blott de allmänna egenskaperna:
en hederlig och fast karaktär och ett ppt förstånd, utan äfven erfarenhet vid riksdagsgöromål, Den andre ifrågasatte kandidaten vore för talaren och för de allra fleste valmän alldeles obekant. Man kände ej hans årigter. Han tillhörde ock en fraktion inom det kyrkliga, som icke borde få bli dominerande vid riksdagen. Norrby åter representerade det mera lugna och sansade iramåtskridandet och hölle på statskyrkan.
Kyrkoh. Uddin anhöll att, oberoende af specialfrågor, få uppställa vissa stora grundtordringar på ett riksdagsombud. Han borde vara 1:0 en äkta fosterlandsvän, som hade hela landets väl i syfte och vidsträckta vyer, som icke stannade vid landskapsgränsen; 2:o en sj Ifständig man med en karaktär, stark nog att motstå slitningen af de många partier, som finnas, för eå vidt han är visst öfvertygad att hans åsigt är den rätta; 3:0 en rättsinnig och rättskaffens mar, fom icke i alla frågor eller vid alla tillfällen hör vare sig till högern eller venstern, utan för hvarje fall sluter sig till det parti, som strider för sanviogen, äfven om denna ligger på en annan sida, än den han vanligen tillhör; han bör vidare 4:0 äga insigter och förmåga att yttra sig samt 5:o0 vara en kristen, som icke blott för sin tid utan för efterkommande toge vara på det dyrbara arf vi fått från våra fäder.
På framstäld proposition föklarade sig derefter mötet som sin kandidat vilja uppställa hemmansäg. Ludv. Norrby i Fardhem, hvilken vid sammanträdet var närvarande, men icke yttrade sig uuder debatten.
Den andre kandidaten Kristoffer Johansson, Hogrän, var icke tillstädes. Han bevistade missionsmötet i Etelhem.
Mötesdeltagarne aftackades derpå af ordföranden, med framhållande att det alltid för honom vore ett nöje att sammankomma för att tala om medborgerliga saker. Ehuru han väntat ett talrikare deltagande i detta möte, vore den diskussion, som på sansadt sätt förts, och de upplysningar, som lemnats, för såväl honom som öfrige inbjudare en sann tillfredsställelse.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 27 Juli 1886
N:r 60.

Valmötet

vid Skogs tingsställe igår fick sin betydelse mindre måhända genom antalet tillstädesvarande, 35 personer, än genom dels den enstämmighet i åsigter, hvilken vid mötet uttryckte sig, dels genom att många, ganska långt skilda socknar der vore företrädda, i det valmän kommit tillstädes från Rone, Linde, Fardhem, När, Hogrän, Wall, Stenkumla, Hemse, Stånga, Levide, Klinte, Hafdhem, Eke, Ejsta, Sproge, Gerum, Mästerby, Atlingbo och Hejde.
Mötet öppnades af kommissarien Dablbäck med tillkännagifvande att inbjudning till detsamma utfärdats på uppdrag af röstberättigade ledamöter inom Fardhems och Hejde ting, hvilka ansett ett sådant möte böra gagna icke minst derigenom, att man skulle kunna genom enighet vid valet förebygga en röstsplittring, hvarigenom det ansvarsfulla uppdraget skulle kunna komma att lemnas åt någon, hvars kandidatur omfattats endast af ett fåtal valmän.
Sedan komm. Dahlbäck utsetts till mötets ordförande, öppnades öfverläggningen af
Nämdeman Pettersson, Burge: Visserligen vore det svårt att få en person, som värdigt kunde fylla platsen efter den aflidne, men man kunde dock göra ett godt val genom att förena sig om f. riksdagsm. L. Norrby i Fardhem, hvilken bevistat 8 riksdagar: 1 ståndsriksdag, i urtima och sex lagtima riksdagar och som derför komme upp till riksdagen med vana vid dess göromål. Han vore icke äldre nu än Lyth var, då han första gången valdes, och han hade följt med riksdagens förhandlingar äfven under den tid han varit frånvarande. Talaren hade känt Norrby i 30 år såsom en hållfast man, aktad och värderad bland folket samt med godt förstånd, Derför borde han varda mötets kandidat.
Konsul Broander instämde med föreg. tal., men önskade höra kandidatens åsigter särskildt i en fråga. Jordbruk och näringar vore hårdt tryckta och derför borde till ombud utses en pr som ville verka för skydd och lättnader ör jordbruk och näringar. Det hade nu gått så långt, att jordens produkter nästan få säljas till hvad pris som helst. Talaren hade förr varit antilandtmannapartist, men ville nu vara med om att ta bort hvad som helst i beskattningsväg från jorden.
F. riksdagsm. Norrby ansåg, att havs ställning till nyssberörda fråga vore känd, då hans namn förekommit under petitionen till riksdagen om tullskydd. Ett måttligt sådant ansåg han nödvändigt, men han ansåg detta icke ensamt förmå hjelpa jordbruket ur dees nuvarande lägervall. Dertill borde äfven andra medel sökas.
Hemmansäg. Pettersson, Odvalls: Man borde se till, att man till ombud finge någon som icke ensidigt tänkte blott på vårt eget läns bästa, utan på hela Sveriges. Utom för tullskydd borde ombudet verka för räntans nedsättande och för tillmötesgående mot de frikyrkliges berättigade önskningar. Att nu en ny och oerfaren representant, vore icke bra, då man kunde få Norrby.
Landtbr. Enequist, Davide, uppmanade till enighet och mangrann inställelse vid valet.
Skollärare N. P. Sahlstén betonade vigten att få något ombud, som värdigt kunde träda i den aflidnes fotspår. Jorbruket vore betryckt och kräfde hjälp! isynnerhet den skuldsatta jorden. Trodde att tullen skulle bidraga något, men icke kunna förmå åstadkomma varaktig AR Som den föreslagne kandidaten utmärkt sig för medborgerlighet och vore van vid riksdagsgöromål, instämde han i den första talarens förslag.
Då derefter ingen talare vidare begärde ordet, förklarade ordföranden öfverläggniogen slutad, hvarefter på derom framstäld proposition mötet utan meningsskiljaktighet som sin kandidat vid valet uppstälde f. riksdagsmannen Ludv. Norrby i Fardhem.
Nytt valmöte inom valkretsens norra del hålles nästa söndag i Sanda.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 20 Juli 1886
N:r 58.

Borgenärerna

uti husbonden Petter Hemming, Rigges i När, konkurs kallas att tisdagen den 21 September 1886 före klockan tolf å dagen inför domaren i Gotlands södra härad å tingsstället Skogs sina fordringar bevaka.
Visby den 17 Juli 1886.
På Domare Embetets vägnar:
KARL J. BERGSTRÖM.

Samtlige fordrindsägare i handlanden V. Dahlgrens vid Gotlands norra häradsrätt anbängiggjorda konkurs kallas härmed att sammanträda i gäldevärens bostad å Ljugarn, torsdagen den 5:te nästkommande Augusti kl. 2 (två) e.m. för öfverläggning och beslut angående tillgångarnes förvaltving, äfvensom huruvida rättegång bör anställas om återvinniog af försåld egendom m. fl. konkursmassan rörande angelägevheter, Gothem den 16 Juli 1886.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Borgenärerna uti husbonden Henning Blomqvists, Sigleifs i Näs, konkurs kallas att tisdagen den 21 September 1886 före klockan tolf på dagen inför domaren i Gotlands södra härad å tingsstället Skogs sina fordringar bevaka.
På Domare-Embetets vägnar:
KARL J. BERGSTROM.

Borgenärerna i handlanden O. N. Petterssons i Hejde vid Gotlands södra häradsrätt anhängiga konkurs varda bärigenom kallade att sammanträda å Sickliogs gästgifvaregård i Klinte fredagen den 30:de innevarande Juli klockan 3 e.m. för att bestämma underhåll åt gäldenären samt höras öfver och besluta huruvida rättegång bör anställas för återvinning af försåld egendom med flere frågor, som boet och dess förvaltning röra.
Stånga den 10 Juli 1886.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Handlanden Julius Lindals borgenärer kallas härigenom till sammankomst å rådbuset onsdagen den 28:de inne: varande Juli kl. 1/2 1 på dagen, för att höras i frågor rörande konkursboet och dess förvaltning.
Visby den 14 Juli 1886.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Kreditorerna i Lars Niklas Duses konkurs kallas till sammanträde i gäldenvärens bostad Findarfve i Rone onsdagen den 28:de denves kl. 2 e.m. för att pröfva det köpeanbud som kommer att afgifvas å massans fasta egendom, bestämma arvode till konkursförvaltningen med flere massan rörande frågor.
Alfva & Gudings den 10 Juli 1886.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 20 Juli 1886
N:r 58.

Om jordfynd,

som härstädes nyli gen blifvit gjorda, må kortligen nämnas:
En ganska betydlig samlivg dels hela, dels sönderklipta, men alla väl bibehållna, s. k. kufiska silfvermynt, funna vid dikesgräfniog af husbonden Ludvig Johanson, Oxarve i Hemse. Bredvid denna silfverskatt lågo några ruttnade trästycken, troligen lemningar efter ett skrin, hvaruti mynten förvarats;
En mindre samling af samma slags mynt likaledes dels hela, dels sönderklipta, hittade af K. J. Vetterlund vid Ekeskogs i Hejde, i en åker.
Ett vid pass 8 tum långt, praktfullt bågspänne af brons med förgyld silfverbeläggning af finaste filigrams-arbete, hittad af gossen Oskar Svensson i en åker, tillhörig major Kyllander, i Vesterhejde socken. Några å spännet ursprungligen infattade stenar äro bortfallna;
En flätad halsring af siltver, fint arbete, funnen vid plöjning i en åker, af Elof Bergström vid Unsarve i Halla socken;
En fint refflad halsring, likaledes af silfver, hittad af Erik Magnusson, Klinte bys i Klinte, uti en åker;
En rund, särdeles vacker spännbuckla, men utan botten, af brons, funnen af drängen Adolf Toftén vid Amwmor i Vestergarn, vid dikesgräfniog i en åker;
En likaledes rund, ornerad spännbuckla, af brons, och flere mindre bronssaker, hittade i ett stenrös af J. T. Zacharias son vid Vestlaus i Vamlingbo;
En vacker djurhufvudformad spännbuckla, också af brons, funnen af arbetaren Olof Jakobsson, Bjers i Hafdhem.
Samtliga dessa, mycket ålderdomliga fynd hafva blifvit å landskansliet inlemnade för att till inlösen erbjudas åt statens samlingar.
Ryktesvis förljudes, att direktör Fredrik Nordin vid sina grafandersökningar i Hejnum socken funnit en större, förut obekant runsten, samt en spiralarmring, bestående af en skrufformigt böjd guldten, för hvilka dyrbara fynd vi hoppas blifva i tillfälle att framdeles närmare redogöra.

Gotlands Allehanda
Fredagen 16 Juli 1886
N:r 57.

Borgenärerna

i handlanden O. N. Petterssons i Hejde vid Gotlands södra häradsrätt anhängiga konkurs varda härigenom kallade att samman; träda å Sickliogs gästgifvaregård i Klinte fredagen den 30:de innevarande Juli klockan 3 e.m. för att bestämma un; derhåll åt gäldenären samt höras öfver och besluta buruvida rättegång bör an: ställas för återvinning af försåld egen: dom med flere frågor, som boet och dess förvaltning röra.
Stånga den 10 Juli 1886.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Handlanden Julias Lindals borgenärer kallag härigenom till sammankomst å rådbuset onsdagen den 28:de innevarande Juli kl. 1/2 1 på dagen, för att höras i frågor rörande konkursboet och dess förvaltning.
Visby den 14 Juli 1886.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Kreditorerna i Lars Niklas Duses konkurs kallas till sammanträde i gäldenärens bostad Findarfve i Rone onsdagen den 28:de dennes kl. 2 e.m. för att pröfva det köpeanbud som kommer att afgilvas å massans fasta egendom, bestämmas ar vode till konkursförvaltningen med flere massan rörande frågor.
Alfva & Gudings den 10 Juli 1886.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Gotlands Allehanda
Fredagen 16 Juli 1886
N:r 57.

Gotlands kreatursförsäkringsbolag

hade i dag bolagsstämma, hvars förhandlingar leddes af auditör Engström.
Af granskarne tillstyrkt ansvarsfrihet för sistl. försäkringsårs förvaltning beviljades styrelsen.
— Till ledamöter i styrelsen omvaldes kapten Oskar Ericsson och landtbrukare N. Jacobsson, Kyrkljufves i Vänge; till ersättare utsågos ånyo landtbrukarne L. Kristoffersson, Bössegårda, J. N. Söderberg, Sylfaste, och Jakob Hansson, Hellhage.
Löjtnant v. Corswant, nämdeman O. R. Pettersson, Liffride, och landbrukare L. J. Eklund, Dune, omvaldes till granskare med handlande R. Waller samt landtbrukarne M. Larsson, Skäggs, och Elof Wisselgren till ersättare.
— Af styrelsen understäldt förslag till ändringar af bolagets stadgar att tillämpas från 14 Mars 1887 gillades efter en stunds öfverläggning. De vigtigaste af dessa ändringar voro, att förlust genom eld, hvartill äfven åskslag hänföres, icke hädanefter kommer att ersättas af bolaget, att till försäkring icke antages bäst af ålder öfver tjugu år eller under en månad, samt att högsta försäkriogsvärdet å nöt fastställes till 200 kronor. Vidare innehåller det antagna förslaget, att styrelsen kan, när så erfordras, anmoda veterinär att med två biträden företräda försäkringsnämds ställe. Vid bolagets upplösning skall befintliga behållningen öfverlemnas till hushållningssällskapet, genom hvars understöd bolagets första bildande åstadkommits. Det tillskott, som hvar delägare har att erlägga, skall beräknas efter förbållandet mellan hans inom gruppen försäkrade kreaturs sammanlagda värde och samtlige delägares inom gruppen försäkrade kreaturs sammanlagda värden, som för året äro taxerbara.
Enligt det nya förslaget angifves bolaget hafva till ändamål att inom Gotlands län bereda delägare, på grund af ömsesidig försäkring, ersättning för tillfällig förlust derigenom att häst eller nöt dött eller måst dödas, till följd af sjukdom eller annat olycksfall. Bolagets verksamhet afser således icke att genom samlad försäkringsfond, hvartill skulle erfordras årspremier, beräknade efter kreaturens antagligen återstående Jifstid, garantera ersättning efter en gång för alla antagna värden, med eller utan fixerade nedsättningar efter tilltagande ålder. — Med ny försäkningstermin äro alla riskerna nya och underkastade ny värdering. Dock skall redan försäkradt kreatur, som är tillfälligt sjukt, vid ny värdering uppskattas utan afseende på detta tillfälliga onda, och på grund af tillfällig sjukdom må icke fortsatt försäkring vägras.
— Stämman beslöt afskrifva följande resterande tillskott nämligen kr. 1:50 för K. P. Nilsson i Visby, kr. 6:— för F. Härlin, Bjerges i Vänge, kr. 44:25 för J. Procopée, Krämplösa i Hejde, kr. 66:25 för H. Olofsson, Isome i Väte, samt kr. 10:50 för K. V. Duse, Koparfve i Alfva, sammanlagdt kr. 128 50.
Under försäkrivgsåret 14 Mars 188514 Mars 1886 har delägarnes antal ökats från 229 till 260 och försäkrade värdet af kreatur från 239,108 krocor till 242,270 kronor, i det vid årets början voro försäkrade 606 hästar till 160.630 kronor och 786 nöt till 78,478 mot 658 hästar till 163,885 kronor och 853 nöt till 78,385 kronor vid årets slut, hvadan hästarnes antal ökats med 52 och nötens med 67.
Vid årets början var medelvärdet af hästarne 265 kronor och vid dess slut 249 kronor, af nöten respektive 100 och 92 kronor. Af de 260 delägarne hade vid årets slut 207 låtit försäkra hästar och 140 låtit försäkra nöt.
Af under föregående försäkringsår afsatta medel kr. 652:64 hafva 323 kronor utgått till skadeersättningar, kr. 277:06 till förvaltningskostnader och kr. 52:58 till afskrifningar.
Till följd af skador, timade under det nionde försäkringsåret, hafva utbetalts följande ersättningar:

hvarjämte afsatts medel för anmälda kraf till ett belopp af 514 kronor 50 öre.
Orsakerna till förlusterna hafva varit, af hästarne: kolik i 2 fall, tarminflammation i 1, benbrott och bristning af kapselband i 2; af nöten: trumsjuka i 6 fall, tuberkler i 2, mjältbrand i 1, hjärn- och luogioflammation i 1, tarminflammation i kalfningsfeber i 1, hinder vid fosters framfödande i 1, vidgning af lifmodern och inflammation i lifmodern i 2, muskelförtvining i 1 och tarmförlamning i 1.
Mjältbrand har under året uppträdt i 21 socknar samt utbröt som farsot 13 Juli och anmäldes hafva uj phört 27 Augusti. Det kända antalet störtade djur upp: gick till 11 hästar, 102 nöt och 3 får; blott 2 nöt tillfrisknade af de angripna kreaturen. Med undantag af ett nöt, försäkradt för 50 kronor, voro alla de af mjältbrand döda djuren oförsäkrade.
De utgifter, som drabba årets delägare, hafva varit:

Dessa utgifter hafva så fördelats, att försäkrare af hästar utbetala 1,707 kronor och de af nöt kr. 1,753:80, hvaraf föranledts utdebitering på hvarje 100 kronor af försäkriogen å hästar af en krona och å nöt kr. 2:22.
Bolagets ställning 14 Mars innevarande år visar:

Delägarnes antal, som under första försäkringsåret var 137, var högst år 1881, då antalet utgjorde 271, öfverstigande innevarande års antal med 11. Under de nio år bolaget verkat hafva utbetalts ersättniogar för 83 hästar med kr. 22,191:15 samt för 129 nöt med kr. 10,373:72; under denna tidrymd hafva de debiterade tillskotten uppgått till kr. 44,009:50.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 Juni 1886
N:r 49.

Från landsbygden.

Burgsvik, 9 Juni.
Eldsvådstillbud.
Den 2 innevarande måvad omkring kl. 5 e. m. observerades at en förbiresande, att eld fattat i ett intill en handlandes på Burgsvik salubod befintligt fastage, fyldt med makuleradt pspper, halm och sopor m. m. Tillskyndande personer lyckades snart släcka elden, och befans det då, att elden förtärt innehållet i fastaget, kolat det sistuämdas nedre del, hvarjämte bestrykningen å väggen till saluboden upphettats så, att om icke elden så tidigt varseblifvits och dämpats, bodlokalen inom en kort stunod stått i låga. Orsaken till uppkomsten af elden, som, eget nog, tyckts börjat nedifrån i fastzget, är ännu obekant, såvidt eder brefskrifvare vet, men en polisundersökning, som här tyckes vara på sin plats, torde måhända kunnat lemna upplysning i saken; och berörda undersökning borde, enligt min tanke, utan förutgången anmälan i sådant syfte kunna företagas, då, såsom det säges, ortens länsman just varit den, som observerat elden, — Hade elden fått gripa omkring sig, så hade icke allenast bodlokalen med sitt varulager gått förlorad, utan äfven det derintill stående magasinet med ett större spanmålslager i hög grad hotats och antagligen blifvit rof för lågorna, synnerligen som berörda bygnader äro uppförda af trä och i den pu rådande torra och varma väderleken lätt antändliga. Nämda bygnader lära vara försäkrade i Gotlands Södra Härads Brandstodsförening.
För någon tid sedan nedbrann en bodlokal, stående på samma plats, der den nu varande bodlokalen står.
Förat på samma dag, då nu berörda händelse inträffade, nedbrann ett i sandstensbrotten vid Burgsviksvägen befintligt, af stenhuggarne under ogynsam väderlek användt skjul täckt med foder, och om det är som ryktet mäler näml., att denna brand tillkommit gevom någre pojkars okynne, så torde detta särskildt påkalla laga undersökning och befordran till rättvis näpts, för att söka hindra upprepandet af dylikt ofog och förekomma svårare olyckor af dylik art. — Nu berörda händelser tyckas kenske för en eller annan vara så obetydliga, att saken må begrafvas i det tysta, men hvarje eldsvåda börjar ju så ringa och åstadkommer, om den får utveckla sig, ofra förskräckliga ödeläggelser och förluster; så ock med okynnet och lättsinniga bandterandet af eld och eldfarliga ämnen — stäfjas det icke i tid, kan det bafva de sorgligaste följder.
Anförda händelser rekommenderas derför till undersökning åt ortens polismakt samt socknens kommunalnämd, och hvilken säkerligen icke skall försumma att genom en grunlig undersökning söka få reda och ljus i saken, i så väl det ena fom andra fallet, helst som bägge händelserna timat i närheten af samma plats, eburu de bägge ställena, der elden uppkom, voro så långt ifrån hvarandra, att eldens uppkomst å det ena stället med säkerhet icke kunnat vara orsak till den andra.

Mellersta Gotland, 10 Juni.
Skördeutsigterna.
Äfven på dessa trakter är man särdeles öfverväntande på något vått från höjden. Under det att på andra delar af ön man dock till sist hugnats med regn, har här en ständig torka varit rådande, och landtmannen väntar med hvarje dag någon nederbörd, som skulle vara så välkommen och välgörande särdeles för växtligheten å klöfver- och timotejvallarne, hvilken synbarligen gjort strejk ock ej vill återtaga sitt arbete förr än hon fått sig några droppar ofvanefter.
I förra veckan inträffade några frostnätter, så att marken tidigt på morgnarne presenterade sig hvit, och det nyligen utspruckna asklöfvet svartnade. Någon egentlig skada tyckes den ej hafva åstadkommit.

Det religiösa lifvet
är härntåt starkt utveckladt. Om man under den gångna vintern i allmänhet haft litet att bestyra med detta jordiska, så ha desto mera tid och krafter egnats åt andliga värf, och det har dervid mer än någonsin visat sig ett stort virrvarr i den kyrkliga saken. Bönemöten hafva jämt och stävdigt hållits än här än der, och det gifves exempel på att ifvern till och med gått så långt, att qvinnor uppträdt som predikanter. På sina sammankomster gå de tillväga på ett nästan frälsningsarmé-aktigt sätt. Mötet öppnas vanligen med psalmsång. Sedan uppträder någon person, som tyckes hafva fått profetians gåfva, läger några bibelverser och talar derötver. Derpå sjunges och bedes och bedes och sjunges, hvarvid icke sakuas lifliga åtbörder; ty der stampar och bugas och viftas med armar, näsdukar och hattar. Och skulle det då finnas någon gammal gubbe eller gumma, som ej är riktigt så exalterad uch ej orkar lyfta armarne så högt sig bör, så fattar pågon af de yngre bakomstående tag i den gamles armar och börjar vinka af alla krafter. — Den religiösa lifaktigheten är vi-st icke att klandra, men nog kunde och borde den yttra sig på mindre teatraliskt sätt.

Näktergalen
lär låta sig höras vid Tass i Hejde, dit många menniskor vallfärda, för att se och höra den sällsynta gästen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 Juni 1886
N:r 47.

Dödsfall Anna Olivia

Att den Högste efter sitt allvisa råd behagat hädankalla vår lilla älskade dotter Anna Olivia, född den 2 Augusti 1884, som efter ett svårt lidande den 6 dennes kl. 10 e.m. afled å länslasarettet i Visby; sörjd och saknad af föräldrar och syskon samt en åldrig morfader, varder härmed slägt och vänner tillkänvagifvet.
Hejde den 8:de Juni 1886.
Olivia Ahlin, O. J. R. Ahlin.
född Olsson.

Ack gode fader hulde, moder ömma
Farväl och taek för trogen kärlek all,
I skolen sorgen, så ock gråten glömma,
Snart I hos Gud Er Anna träffa skall.

Här är så sält, så skönt i Englaringen,
Här njutes sällhet stor, ovansklig, skön,
Och aldrig nånsin tröttas hvita vingen;
Säll, fridfull, salig är min nådalön.

Om ock jag här rätt mycket måste lida,
Dess större fröjder jag nu smaka fått.
Jag hemgick tidigt, slapp attlänge bida,
Men se jag måste bära dock ett mått.

Skall jag väl samla mammas tårar,
Låt mig det slippa! Gråt ej mamma så,
Sörj ej fader, som ovisa dårar,
Du får en segerkrona, du också.

Jag undslapp från all sorg och vedermöda,
Då ännu synden för mig okänd var;
Då bör ej faders-, modershjertat blöda,
Hör det, min ömma mor, min hulde far.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 Juni 1886
N:r 47.

Länsmanstjensten

i Hejde och Fardhems ting bestrides från och med i dag till 28 dennes af e. o. landskanslisten Kr. Ekelund, under hvilken tid kronolänsman Dahlbäck åtnjuter tjenstledighet.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 8 Juni 1886
N:r 46.