Kommunalfullmäktige i Hangvar.

Röstsammanräkning för utseende av efterträdare åt ur kommunalfullmäktige i Hangvar avgångne hrr Ragnar Gutenberg, Bäcks, och Emil Petterssen, Tibbles, förrättades den 12 dennes inför länsstyrelsen.
Närmast på listan \”Kommunal samling\” funnos upptagna hrr Gunnar Gardell, Bäcks, och Ernst Malmqvist, Kyrkebys, och dessa förklarades därför valda till kommunalfullmäktige för tiden till den 1 jan. 1939.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 15 April 1937
Nr 85

Dödsfall Karolina Lovisa Maria

Att min älskade Maka, vår kära lilla Mor Karolina Lovisa Maria levnadsår tillkännagives härmed.
Ihre den 13 april 1937.
Petter Engström.
Barnen.
Barnbarnen.

\"\"

Ett strävsamt liv har slocknat ut,
En idog hand har domnat.
Din arbetsdag har tagit slut,
Ditt matta öga somnat.
Sv. Ps. 344.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 14 April 1937
Nr 84

Frågan om andelsmejeri i Hangvar.

Behandlad på möte i går.
Lantbrukare i Hangvars och Halls socknar hade i går sammankallats till Kyrkskolan i Hangvar för att dryfta frå om bildandet av ett andelsmejeri i Hangvar. Initiativtagare till mötet var mejeristen Osk. Andersson i Hangvar, som även öppnade sammanträdet och hälsade de närvarande välkomna, varvid han särskilt vände sig till länets mejerikonsulent, hr B. Nelson, som ombetts att vid mötet lämna de upplysningar, som voro erforderliga för ett event. föreningsbildande. Hr Andersson höll jämväl ett inledningsanförande, i vilket den föreliggande frågan närmare belystes.
Till ordförande att leda mötets förhandlingar utsågs därefter hr Viktor Björkander, Kassle. med hr Erik Åkerblom, Häftings, vid protokollet Ordet lämnades så till konsulent Nelson, som redogjorde för formerna för en förenings bildande, varpå följde en livlig diskussion. Denna utmynnade, sedan förslag därom väckts, i ett beslut om att man skulle skicka ut teckningslistor till intresserade lantbrukare inom de båda socknarna Hangvar och Hall, varigenom man skulle kunna bilda sig en uppfattning om hur läget var. Under mötets gång visade det sig vid öppen votering, att c:a 40-50 mötesdeltagare voro för bildandet av ett andelsmejeri på platsen, medan en röst höjdes för att man skulle leverera mjölken till Stenkyrka.
Slutligen tillsattes en kommitté på sex personer, vilken närmare skulle utreda möjligheterna för ett andelsmejeris bildande. Kommittn fick följande sammansättning, nämligen hrr Oskar Andersson, sammankallande, Anders Andersson, Austers, Karl Gårdman, Lunds, Nils Dahlbäck, Ihre, samtliga i Hangvar, samt Oskar Pettersson och \’Otto Österdahl, båda Hägvalds i Hall.
Mötet, som började kl. 4, pågick till framemot halv 8-tider.

Gotlands Allehanda
Måndagen 12 April 1937
Nr 82

Skolstyrelselagen tillämpas.

Skolöverstyrelsen hemställer, att lagen om skolöverstyrelse skall för Bunge kommun träda i tillämpning den 1 jan. 1938 och för Hangvars kommun räknat från den 1 jan. i år.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 April 1937
Nr 80

Gotlands distrikt av Röda Korset.

Har i dag hållit årsmöte å Stadshotellet under ordförandeskap av landshövding A. E. Rodhe, som med några ord hälsade de närvarande välkomna samt erinrade om svenska Röda korsets verksamhet under det gångna året. Bl.. a. berördes Abessinienambulansens verksamhet och de offer både i människoliv och material, som gjorts i samband med ambulansens utskickande. Vidare omnämdes det stöd svenska Röda korset givit hjälpaktionen till förmån för de spanska barnen. Tal. uttalade vidare sin glädje över den utveckling röda korset fått bl. a. här på Gotland — och förhoppning att Röda korset skall växa ut till ett oumbärligt komplement till den statliga humanitära verksamheten. Vi måste alldeles speciellt i vår tid arbeta för fred och försoning mellan folken. Tal. uttryckte till sist förhoppningen att verksamheten på Gotland måtte ytterligare utvecklas och bli till välsignelse för hela länet.
På revisorernas tillstyrkan beviljades därefter ansvarsfrihet. Inkomster och utgifter balanserade på 14,573 kr. med inkomster på 7,847 kr. Gotländska Prins Carls-fondens debet och kredit balanserade på kr. 501: 71.
Förslag hade framkommit om inval av två nya styrelseledamöter och valdes därvid fruarna Löwenberg och Nanna Eriksson. Revisorer blevo fru Elisabeth Ihre och hr C. O. Kolmodin med handl. T. Wahlgren, Träkumla, och fru Gunni Lindman, Roma, som suppleanter.
Representanter för de olika kretsarna redogjorde därefter för det gångna årets verksamhet, för vilken vi tidigare redogjort i samband med resp. årsmöten.
I den av sekreteraren upplästa årsberättelsen påpekades bl. a. att antalet kretsar nu ökats med fyra till tjugufem och antalet medlemmar med 559 till 2,173. Föredrag ha hållits i Sanda, Vamlingbo, Burgsvik, Slite, Ljugarn, Follingbo, Lärbro och Träkumla. Sju hemsjukvårdskurser och tre olycksfallskurser ha varit anordnade. Av upplysningsverksamheten framhölls särskilt den i Visby anordnade utställningen \”Mor och barn\”, som dock tyvärr endast lämnade en Inkomst på kr. 3: 43.
I fråga om den sociala verksamheten erinrades om att förrådets värde ökats från 11,000 kr. till 12,350 kr.
Folkbad finnes i Hamra och håller på att anordnas i Sanda och Bunge. Skolbarnsundersökning har verkställts beträffande 1,200 barn. Tandvård bedrives i Hangvar, Ardre, Bunge, Fårö och Klinte.
årsmötet avslutadesdärefter med några ord av landshövdingen, varefter gemensamt kaffe intogs.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 6 April 1937
Nr 77

Professor Lithbergs testamente.

Förslag till ett kalkbruksmuseum på Gotland.

\"\"
Strandridaregården vid Kyllej.

I ett föregående n:r av denna tidning har redogörelse lämnats för Bungemuseets planer på att restaurera den gamla s. k. Strandridaregården på Kyllej och där i denna omgivning av kalkugnar, gamla lador, bryggor o. s. v. med tiden söka åstadkomma ett kalkindustrimuseum. Det av professor Lithberg för tio år sedan uppgjorda förslaget anknöt sig visserligen till Länna på Slite, men det lämpar sig lika bra för Kyllej. Det kunde ligga nära till hands att ändra om detta hans s. k. \”testamente\” en smula, så att det passade in på kornetten Ahlboms gård, men man rör inte gärna vid vad en stor man nedskrivit, och för övrigt avser detta meddelande blott att låta den för saken intresserade allmänheten få en aning om vad den gäller. Och därför bleve vi tacksamma om Redaktionen godhetsfullt ville in extenso intaga nedanstående.
Länna på Slite är ett av Gotlands äldsta kalkbruk. Under 1600-talets senare hälft var Mårten Fries, make till den ryktbara \”Friesemor\”, brukspatron på Länna och efter hans död 1695 övertog hans son Paul Fries brukets skötsel. Under 1600-talet spelade platsen även på annat sätt en roll i öns historia.
Efter den svenska erövringen 1645 slopades den gamla från medeltiden bevarade juridiska indelningen av ön i 20 hundaren eller ting och Gotland blev en enda domsaga dock med bibehållande av särskild rättsskipning för varje treding, en indelning som varade till år 1680, då de nuvarande två domsagorna upprättades. Under den tid tredingstingen ännu upprätthöllos var Länna Nordertredingens tingsställe. Efter Brukspatronen Paul Fries\’ död 1737 innehades kalkbruket av släkten Sturzenbecker och övergick senare i köpmannen Johannes Eneqvists ägo. På grund av särskilda omständigheter kom Länna att spela en framträdande roll i den ryska invasionen 1808, dess ägare blev ruinerad och måste samma år försälja egendomen med kalkbruk m. m. till sin brorson köpmannen Nils Eneqvist, fader till den i Gotlands ekonomiska historia ryktbare konsul L. N. Eneqvist och till Emma Karolina Lovisa Enegvist, vilkens minne förevigats av C. J. Bergman i den lilla novellen \”Porträttet och bröstnålen\”. Efter fädernegården Länna vid Slite döpte konsul L. N. Eneqvist sedermera till Länna den mönsterfarm han anlagt å den s. k. Plantagen sydost om Visby.
I mer är 200 år har gården varit\’ en medelpunkt i Gotlands ekonomiska och kulturella liv och brukspatronerna på Länna ha tillhört öns mest framträdande herrskapsklass. Därför måste också med glädje hälsas det förslag som av nuvarande ägaren Slite Cementaktiebolag genom dess direktör kapten Fredrik Nyström framförts att åt framtiden rädda hela den gamla, numera åt förfall prisgivna anläggningen och göra den till ett bestående minnesmärke över nordergutnisk odling i gångna tider, med tyngdpunkten förlagd vid den forna bruksrörelsen.
Frånsett den halvtannat årtusende långa tidsrymd, då Gotland var medelpunkten för Nordens handel voro och äro alltjämt fiske och jordbruk de bärande faktorerna för öns ekonomi. Gotlands industriella möjligheter äro synnerligen begränsade dock med ett undantag, stenindustrien och den därmed sammanhängande kalkbränningen. Redan under medeltiden har den förra utgjort en betydande näringskälla och det är troligt att detsamma gällt även för den senare, för kalkstensindustrien. I Lobecks Pfundzollbiicher från 1300talet över från Gotland inkommande varor finna vi ladugårdsprodukter och fisk, trä och tjära, \”simentum\”, varmed avses sten eller kalk, samt diverse transitoprodukter, såsom järn, vax, pälsverk m. m. Stenen, såväl sandsten som kalksten jämte kalk, osläckt s. k. packsten eller släckt, förblev alltjämt en betydande exportartikel. Och på norra Gotland med dess magrare jordar blev kalkbränningen ett viktigt komplement som inkomstkälla.
Den äldsta formen av kalkbränning var den som utfördes i s. k. kalkmilor. Erlandsson har beskrivit dessa sålunda : \”Bränningen skedde på så sätt, att man först grävde sig en grop i i någon backsluttning samt byggde på gropens botten en avlång eldhärd, omkring och över vilken man lade den sten, som skulle brännas, varefter man kastade mullen upp mot sidorna och fyrade på i härden några dagar, då åtminstone kärnan i stenhögen var bränd till antagligen ganska god kalk. En förbättrad form av dessa kalkmilor uppkom därigenom att man uppförde en cirka meterhög stenmur i gropens periferi och gjorde muren lufttät genom att kasta mullen upp mot murens ytterkant. Eldhärden var även här en avlång ugn, som sträckte sig från milans \”mun\” in i stenmassan.\”
Dessa kalkmilor voro under 1800talets förra hälvt i allmänt bruk, och här brände bönderna den kalk de ville använda för husbehov. Genom nådigt brev den 14 juli 1845 lämnades emellertid kalktillverkningen från 1847 års början fri för jordägare som därtill hade materialier och det är efter denna tid som de många små kalkugnar uppföras som nu ligga som pittoreska ruiner strödda över allt vid gårdarna i Gotlands skogsbygder.
Före nämnda tid drevs kalktillverkning för avsalu i privilegierade kalkugnar och sådana funnos år 1847 till ett antal av 39 stycken. En av dessa stora kalkugnar, den vid Kappelshamns brygga, finnes beskriven av Linne i hans Gotländska resa. Den var byggd nästan som en masugn, 4 famnar hög och 2 1/2 famnar bred.
Bränningen pågår i två dygn, den kräver för varje gång 20 famnar ved och ger 50-70 läster kalk. En kalkbrukspatron uppges av Linne kunna under ett år sälja 700 till 1000 läster kalk. Vid vilken tid kalkbränningen på Gotland gjorts till ett kungligt privilegium är icke utrönt. År 1652 funnos tre privilegierade kalkugnar på ön. I vilken ordning de övriga kalkbruken tillkommit är heller icke känt. År 1818 var deras antal 88, däri inberäknad den stora då icke mera använda kronokalkugnen på ruinerna av det forna Visborgs slott. Under tiden 1818-1822 tillkom den sista privilegierade ugnen.
Wallin uppger i sina Gotländska samlingar att kalkbruksrörelsen vid 1700-talets mitt var huvudsakligast begränsad till norra Gotland och så var förhållandet även under 1800-talets förra hälvt. Denna bruksrörelse har gestaltat norra Gotlands kultur annorlunda än mellersta och södra Gotlands. Inom sistnämda område finna vi en jämnstruken, burgen bondebefolkning, medan däremot norra Gotland har att uppvisa ett betydande antal större egendomar och en herrskapsklass med något av den svenska Bergslagens umgängesformer och skaplynne.
Till de äldsta brukssläkterna höra Friesarna på Länna, släkten Malmsten på Malms i Hellvi, Vestöö 1, i Vestöös i Hall, Ihre på Ihre i Hangvar. Andra bruksegendomar äro Lauters och Lutterhorn på Fårö, Bunn i Bunge, Bräntings, Talings, Fardume och Valla i Rute, Kännungs, Sudergårda, Hardes, Kylley och S:t Olofsholm i Hellvi, Takstens, St. Vikers, Hångers och Vaste, numera Storungs i Lärbro, Furubjers i Tingstäde, Katthamra och Skraks på Östergarn, Vible i Västerhejde och Rudvier i Alskog. Ugnarna synas icke nödvändigtvis varit belägna invid gården. Malms tycks ha haft sin ugn vid Kylley hamn, den s. k. Lillugn därstädes. Andra privilegierade ugnar finna vi vid Hide, Barläst, Lergraf, Varnevik, Flenviker o. s. v. Brukspatroner träffa vi inom nästan alla öns mera betydande släkter; utom de nyss anförda må nämnas släkterna Norby, Neumann, Sturzenbecker, Kolmodin, Hederstedt, Claudelin, Krokstedt, Broander, Alexandersson, Engedahl, Landtbom, Blesell, Tjälder, Lutteman, Unerus, Fick, Höök, Nyström m. fl.
Ett utredande av hela den gotländska kalkbruksrörelsens historia vore en uppgift av stor betydelse för den gotländska kulturforskningen. Och det vore helt visst av synnerligt intresse om Länna kunde göras till en minnesgård över detta nummer avslutade kapitel i vår ös kulturliv. inom området skulle ju även komma att bevaras en av de gamla storugnarna i original. Vid planläggningen av en dylik minnesgård i Länna måste i första hand tagas i beräkning själva gårdens återställande i ett värdigt skick och därefter tillvaratagandet av alla ännu bevarade minnen från kalk-kbruksrörelsens tid.

I Länna Bruks återställande.
Länna Bruk skulle komma att omfatta den gamla huvudbyggnaden med alla till denna hörande uthusbyggnader, kalkugnen vid stranden jämte en mindre kalkugn längre bort. önskvärt vore att hit också kunde läggas så stort område som möjligt av klinten med de karakteristiska raukerna. Manbyggnadens gamla rumsindelning bör återställas och byggnadens inre underkastas en tidsenlig renovation. I mån av tillgång bör den sedan inredas med äldre möbler och bohag tillhörande de borgerliga klasserna på ön. Av äldre personer och genom eventuellt bevarade bouppteckningar torde uppdysningar kunna inhämtas om de olika runmens användning och möbdering i äldre tider och på denna grund lör sedan ett detaljerat program utarbetas för husets inredning. Syftet stall vara att erhålla en borgerlig interör som ser beboelig ut, icke en medallehanda föremål överlastad museinteriör. Vissa rum böra dock resrveras för de nedan under II nämnda syftemålen. Även uthuslängorna böra, i den mån detta finnes för dras underhåll nödigt, underkastas vissa reparationer och samtidigt bör gem äldre personers utsago utrönas vilsen användning de olika utrymmena fördom haft. Hit böra samlas äldre bruksdoningar och redskap, såsom jordbruksredskap, klumpar, \”blek\” och andra tvångsdon för boskarn, mangeldon, linberedningsverktyg, snickareverktyg för en snickarebod, o. s. v. Hit torde. också böra salas till ett ställe alla med kalkträningen förbundna redskap, såsom för stenbrytning, forsling, uttagning av kalken m. m. och dessutom på ett ställe sammanföras de till tillvärkningen av packstenstunnorna blande verktygen.
Trädgårdens ans är en synnerligen viktig uppgift, vården av de gamla fruktträden, bibehållandet av derför den gotländska kryddgården karateristiska blomstren, mynta, lavendel och isop, akelejor och malvor o. s. v. Ävenså bör platsen framför gården, ned emot stranden, städas upp och återställas till den vackra lilla parkanläggning, den i forna tider synes ha varit.
Per Arvid Säve har i sina i Uppsala förenade Gotländska Samlingar gjort ett utkast till en idealgård för forntida minnen, som han kallar Bruket. För detta har han lagt Fardume i Rute till grund. Hans tanke skulle nu möjligen kunna taga gestalt i Länna Bruk.
Länna med sina vackra omgivningar skulle även bliva den naturliga mötespunkten för fosterländska fester, för de lokala hembygdsvårdande intressena och dymedelst liksom i gångna tider bliva en medelpunkt för bygdens kulturella liv, i fosterlandskärlekens och folkuppfostrans tjänst. II. Den gotländska bruksnäringensminnesgård.
Till Länna Bruk skulle sedan samlas alla sådana minnen, som illustrera den gotländska kalkindustriens historia, huvudsakligast då avbildningar. Detta material sönderfaller i två grupper dels själva näringens historia, dela kalkpatronernas historia.
Kalkbruksnäringen såsom sådan kan indelas i tre perioder : 1) den äldsta tiden, kalkmilornas tid, 2) de privilegierade kalkugnarnas tid, 3) den fria kalkbränningens tid, efter 1847.
Kalkmilornas tid skulle illustreras av modeller av olika slag av kalkmilor. De privilegierade kalkugnarnas tid skulle illustreras av avbildningar, dels äldre, dels nutida fotografier, dels uppmätningar av samtliga privilegierade ugnar samt en modell av en typisk sådan ugn, ävensom av äldre och nutida avbildningar av de gamla bruksgårdarna. Tiden efter 1847 illustreras av kartor över liga från denna period härstammarde kalkugnar jämte avbildningar och uppmätningar av dem, eventuellt kompletterade med en modell av en sådan ugn.
I stort sett tillhör även denna form för kalkvinning numera en gången tid. Det är den moderna cementindustrien som nu bildar den forna kalkbruksnäringens fortsättning. Även lör denna nya epok bör plats beredas i samlingarna på Länna bruk, avbildningar, uppmätningar, modeller m. m. av öns nuvarande kalkverk och cementfabriker med plats även för kompletteringar med ritningar m. m. å nyanläggningar.
En industri slutligen, som i detta sammanhang måste åskådliggöras, är tunntillverkningen. Den osläckta kalken, den s. k. packstenen, vilken jämte släckt kalk skeppades till inrikes orter, men enbart i osläckt skick skeppedas till utrikes ort, förpackades i tunnor. Därigenom blev laggkärlstillverkning en nödvändig binäring till kalkbränningen och en ej oväsentlig inkomstkälla för det kringboende folket. De till denna hörande verktygen måste därför i en särskild avdelning illustreras & \”bruket\”.
Den personhistoriska avdelningen skulle i första hand omfatta porträtt av de gamla kalkpatronerna. För den sista generationen torde ännu fotografier kunna anskaffas. För de äldre generationerna torde endel porträtt kunna anträffas i olja eller silhuett, vilka kunna i fotografiska kopior införlivas med bildsamlingen på Länna. Bildsamlingen bör emellertid icke stanna vid kalkpatronerna; den bör utsträckas även till att omfatta de gamla kalkugnskarlarna, och kan ett tillräckligt allmänt intresse härför skapas, bör också en hel del sådant stoff kunna framletas ur gamla fotografialbum och andra gömmor, därvid emellertid stor omsorg redan från början måste ägnas åt att noggrannt anteckna personernas namn, födelseort och år, dödsort och år, notiser om dem och deras anställning o. s. v.
Ä ven inom denna samlingsgrupp få den nuvarande kalkindustriens ledare och utövare icke förbises, och porträttsamlingarna av dessa böra kunna redan från början läggas upp mycket fylligt.
En fråga av mera detaljerad museal beskaffenhet är formen för bildmaterialets utställning. En utväg är att samla bilder av kalkbruk och ägare till vissa helheter, men så fragmentariska som porträttsviterna komma att bli vore det möjligen bättre att hålla dem samlade för sig, t. ex. i ett rum som inredes liksom till brukets kontor och att uppsätta bilder av kalkugnar och bruksgårdar å väggarna i förstugorna eller att för dem reservera ett särskilt rum där utrymme kunde beredas även för porträtter av gamla kalkugnskarlar. Detta blir emellertid en fråga som helt kommer att tillhöra det blivande museets inredning och som återkommer vid uppgörandet av totalplanen för denna.
Kunde den nu i grova drag skisserade planen förverkligas, skulle därigenom skapas en museianläggning av egenartat slag i vårt land. I mycket större mått finnes ett bruksmuseum i Stora Kopparbergs Bergslags museum i Falun och den gamla smidesindustrien i Eskilstuna har åskådliggjorts i den s. k. Rademachersmedjan därstädes. Men vid Länna skulle erhållas i sin gamla fagra omgivning en orubbad bruksgård med tillhörande industriella verk, en översikt över en i och för sig helt avgränsad industrigren och ett bildgalleri över de män, som genom tiderna varit denna industrigrens bärare.
Heidby i Kräklingbo 13 augusti 1927. Nils Lithberg.

Gotlands Allehanda
Lördagen 3 April 1937
Nr 75

Rättegångssaker.

Norra häradsrätten.
(Vårtingets fjärde sammanträde Ordf.ord. domhavanden samt hovrättsfiskal Bo Reuterskiöld.)
Vid Källunge station kolliderade som tidigare omtalats den 26 jan. en bil med tåget, som just satt sig i gång. Bilisten har åtalats för vårdslöshet, men nekar bestämt, då han påstår, att bilen slirat i det hala väglaget samt att några godsvagnar skymt sikten vid övergången. F. ö. borde enligt svarandens uppfattning tågpersonalen bättre iakttagit de speciella föreskrifter, som äro utfärdade. Utslag vid nästa sammanträde.

Förskingring och trolöshet mot huvudman är som bekant en sakförare åtalad för. Han inställde sig icke heller i går, varför det beslutade vitet å 300 kr. utdömdes. Till nästa sammanträde skall han hämtas.

En kraftig nyårssalut fyrade en yngling från Hangvar av på nyårsnatten. Han hade på sin arbetsplats lagt sig till med några dynamitpatroner, och en av dessa försåg han med stubintråd och knallhatt, tuttade på och kastade in sprängladdningen på en gård. Explosionen blev så kraftig, att två fönsterrutor i ett uthus samt en i boningshuset sprungo sönder. Svar., som icke har tillstånd att inneha explosiva varor, förklarade, att han inte närmare reflekterat över följderna av nyårssmällen. Åklagaren betecknade tilltaget som synnerligen vårdslöst, då ju någon av husets invånare kunde varit ute på gården och blivit skadad vid explosionen. Målsägaren begärde 3 kr. som ersättning för skadorna. Domen lydde på 30 dagsböter å 2: 50 för olovligt innehav av sprängämnen samt 40 \’dagsböter för hemfridsbrott.

Nöjestillställning utan tillstånd.
Åtta stycken festkommitterade i en nykterhetsloge på Fårö, som den 27 februari anordnat aftonunderhållning utan att begära vederbörligt tillstånd, voro åtalade för nämda förseelse. Svarandenas ombud förklarade, att man icke ansett tillställningen vara offentlig, då inträde endast beviljats personer, som tidigare antecknat sig på framlagda listor. Rätten var emellertid av annan mening och dömde de kommitterade till vardera 5 kr. i böter.

För fylleri vid ratten stod en tivoliägare tilltalad. Som tidigare relaterats körde han den 19 mars på en parkerad bil i Slite. Hans kvinnliga passagerare blev därvid något skadad av skärvor från backspegeln. Svar. bestred, att han varit berusad. Han hade visserligen druckit någon sprit men icke sådana kvantiteter, att han varit olämplig föra bil. Åklagaren framhöll, att svar. och hans passagerare efter kollisionen försvunnit från platsen men senare anträffats av landsfiskalen, som föranstaltat om läkareundersökning av svar.\’ Denne uppträdde vid undersökningen synnerligen ohövligt och vägrade bl. a. låta blodprov tagas och i stället hade han föreslagit, att blodprov skulle tagas på landsfiskalen. Enligt svarandens mening berodde olyckan helt och hållet på, att han grälat med sin passagerare och därför inte iakttagit nödig försiktighet. Målet uppsköts till nästa sammanträde tär hörande av vittnen.

Tvenne motorcyklister voro vid gårdagens sammanträde åtalade för vårdslös framfart, i det de i en kurva kolliderat med varandra. Båda två hade fört lättviktsmotorcyklar, och kollisionen blev så kraftig, att båda svimmade av och måste föras till lasarettet, där den ene fick kvarligga under nio dygn och den andre under femton. Svarandena skyllde inför rätta på varanadra, och målet uppsköts för ytterligare utredning till nästa sammanträde.

Ovarsamt gående.
En fotgängare, som utan att se sig för stigit ut i vägbanan, varvid han påkörts av en bil, dömdes till 5 dagsböter å 3 kr.

Bil contra motorcykel.
På Hallute backe kolliderade den 8 dec. i fjol en bil och en motorcykel, varför bilisten åtalats för vårdslös framfart. Rätten ansåg, att båda förarna gemensamt vållat olyckan, men då bilisten haft bristfälliga bromsar å sitt fordon, dömdes han till 20 dagsböter å 1: 50 samt att utge en tredjedel av det begärda skadeståndet eller kr. 236:68.

Brott mot hälsovårdsstadgan hade en lantbrukare gjort sig skyldig till genom att ike iakttaga vederbörliga föreskrifter vid ordnande av en urinbrunn. Det blev 20 dagsböter å 1 kr.

Kom ihåg radiolicenserna.
Fem personer som underlåtit lösa radiolicens, dömdes till vardera 10 dagsböter.

Trafikförsäkring hade en bilägare underlåtit att skaffa sig. Svar., som upprepade gånger varit åtalad för liknande förseelse, dömdes till 40 dagsböter å 1 kr.

En fyllerist bötade 15 kr.

En cyklist som färdats efter mörkrets rets inbrott utan lykta, bötade en femma.

Gotlands Allehanda
Fredagen 2 April 1937
Nr 74

Fastighetsaffärer.

Bankdirektör Ad. Dahlbäck har till lantbrukare K. H. Pers, Westöös i Hall, försålt sin egendom vid Medebys i Hall för ett pris av 16,000 kr. Byggmästare Carl Engström, Ljugarn, har till samme köpare försålt sin egendom vid Medebys i Hall för 9,100 kr. Vidare har fiskare Karl Hejdenberg, Ihrevik, för obekant pris till samme köpare försålt sin fastighet vid Ihrevik.
Lantbrukaren Arvid Collberg i Follingbo har försålt sin egendom Altheise i Buttle till lantbrukaren Thomas Lithberg, Busarve i Roma, som där ämnar upprätta en fårfarm av utegångsfår.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 1 April 1937
Nr 73

Lösöreauktion i Hangvar.

Fred. den 26 febr. kl. 11 f. m. låter hem.-äg. EMIL PETTERSSON, Tibbles i Hangvar, på grund av fastighetens försäljning och avflyttning från orten försälja alla yttre inventarier och en del inre lösegendom, varav må nämnas: Kreatur: 1 sto, dräktigt efter \”Svante\”, 1 vallack, tredje året, fallen efter \”Yngve\”, 1 stoföl fallet efter \”Svante\”, 3 st. mjölkkor i olika kalvställningar, 3 st. dräktiga kvigor, 1 st. tjurkalv, 6 st. får. Maskiner och redskap: Sånings-, slåtter-, skörde- och hackelse-maskiner, hästräfsa, hästhacka samt rotfruktsskärare, 2 st. arbetsvagnar, 2 st. lastdragare, varav en passande såväl par som enbet, 2 par arbetskälkar, 1 kälkrack, 1 Cambridgevält, 1 kultivator, slät-, sladd- och tallriksharvar, 2 vändplogar, häck och sättare, 3 par arbetssvänglar, 1 st. ny 150 lit. Separator Alfa-Laval, 1 decimalvåg med vikter, handredskap m. m., m. m.
Vanligt äganderättsförbehåll. Betalningsanstånd för betrodda köpare till 1 september 1937 eller vid anfordran.
Slite i febr. 1937.
Berthll Bonde.

Gotlands Allehanda
Fresdagen den 19 februari 1937
N:r 41

Skolstyrelselagen tillämpas i Hangvar?

Kommunalfullmäktige i Hangvar anhålla hos k. m:t att lagen om skolstyrelse i vissa kommuner måtte träda i kraft beträffande kommunen, räknat från den 1 jan. 1937. Länsstyrelsen tillstyrker framställningen. (P.)

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 februari 1937
N:r 39