Hamra – Sida 3 – GUTAR FÖRR

4 december 2023

Skolgången

inom Gotlands södra inspektionsområde har under år 1889 i någon mån förbättrats i jämförelse med näst föregående år 1888. Enligt inspektörens, kyrkoherde Uddins statistiska uppgifter utgjorde skolbesökens medelprocent inom folkskolan 93,6 år 1889 mot 88,9 proc. år 1888.
Med afseende på de olika procenttalen af skolbesök i folkskolan har inspektören indelat distriktet sålunda:
Klass 1 (100—95 procent skolbesök): 1 Hogrän, 2 Sproge, 3 Öja, 4 Klinte vid kyrkan, 5 Öja m. folksk., 6 Gröttlingbo, 7 Eskelhem, 8 Elinte vid hamnen, 9 Sanda, 10 Burs, 11 Mästerby, 12 Ejsta, 13 Väte, 14 Lye, 15 Träkumla, 16 Vall, 17 Hamra, 18 Lau, 19 Hemse, 20 Fröjel.
Klass 2 (94—90 proc.): 21 Alskog, 22 Tofta, 23 Alfva, 24 Hejde, 25 Stånga, 26 Atlingbo, 27 Rone m. folksk., 28 Stenkumla, 29 Fide, 30 Vestergarn, 31 Vesterhejde, 32 Garda, 33 Eke, 34 Sundre, 35 när, 36 Etelhem, 37 Levide, 38 Vamlingbo, 39 Gerum, 40 Linde.
Klass 3 (89—85 proc.): 41 Hafdhem, 42 Hablingbo, 43 Rone.
Klass 4 (84—380 proc.): 44 Silte.
Klass 5 (79—75 proc.): 45 Näs.
Flitigast voro således barnen, eller rättare sagdt mera ordningsfulla och förståndiga föräldrarne i Hogräns socken under det att motsatsen gjorde sig gällande i Näs socken (76,6 proc.). År 1888 var det blott 57,1 proc; sålunda dock äfven här förbättring.
I fråga om småskolorna var i dem skolbesökens medelprocent 91,8 år 1889 mot 91,7 år 1888, alltså der jämförelsevis jämnare. Dessa skolor har inspektören indelat i följande klasser:
Klass 1 (100—95 proc.): 1 Stånga, 2 Klinte vid kyrkan, 3 Öja, 4 Burs, 5 Ejsta, 6 Lau, 7 Väte, 8 Sanda, 9 Klinte vid hamnen, 10 Grötlingbo, 11 Rone, 12 Fardhem, 13 Vestergarn, 14 Eskelhem, 15 Vesterhejde.
Klass 2 (94—90 proec.): 16 Fröjel, 17 Hablingbo, 18 Hafdhem, 19 När sm., 20 Hemse, 21 Lefvide, 22 När mellanskola, 23 Näs, 24 Alfva, 25 Hejde.
Klass 3 (89—85 proc.): 26 Vamlingbo.
Klass 4 (84—80 proc.): 27 Lojsta.
Den jämnaste skolgången var alltså bär i Stånga och den oregelbundnaste i Lojsta, der den dock år 1889 stigit med nära 11 proc. eller från 73 år 1888 till 83,9 sistlidna år.
Till sist bör anmärkas, att bortovaro för sjukdom och paturhinder i denna beräkning äro frånräknade skolförsummelserpa.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 April 1890
N:r 62

1 december 2023

Landsbygden.

Södra Gotland, 7 April.
Stöld. Hamratjufvarne, åtskilliga gånger förut omtalade i denna tidning, ha nu åter visat prof på sin långfiograde förmåga, i det att de från en landtbrukare å Lilla Sindarfve nyligen tillegnade sig ett parti lingarn, som i närheten af bostaden var uthängdt tilljtorkning. Någon bestämd visshet om hvem, eller hvilka, som föröfvat stölderna, har man ännu icke lyckats erhålla, dock tyckes detsom tjufvarne (ty efter alla omständigheter att döma äro de åtminstone tvänne) äro väl lokaliserade i trakten.

Vårsådden af hafre har å enstaka platser under sistförflutna veckan härstädes tagit sin början. Håller väderleken sig fortfarande gynsam, tager jag för gitvet att sådden blir allmän i depna vecka pålde högländta åkerjordarne.

Skenande hästar. Då en landtman från en af öng sydligasfe socknar sistl. påskafton var på resa norrut, skyggade hästarne plötsligt och råkade i sken, dervid skjutsbonden, som blott hade s. k. slåvagp med ett bräde på, störtade hufvudstupa af skjutsen i landsvägen, dervid han erhöll djupa sår i hufvudet och fick en lindrig kontusion å ena foten. Sedan de skrämda djuren fortsatt vägen fram omkring 50 meters längd, lyckades det dock den sårade körsvennen, som alltjämt släpade efter hållande i tömmarne, att hejda fr samt med tillhjelp af tillskyndande personer få rätt på gina tillhörigheter och inkomma på en der bredvid belägen bondgård, der han erhöll en tillfällig omvårdnad för sina sår, hvarur blodet ymnigt flödade. Efter en stund fortsattes åter resan till läkaren som pålade förband på de skadade ställena.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 April 1890
N:r 53

27 november 2023

Från landsbygden.

Burgsvik, 12 Mars.
Burgsvik mejeriaktiebolag har nu haft sin ordinarie stämma som leddes af kyrkoherden N. P. Gadd.
Sedan styrelsens redogörelse för förvaltningen under räkenskapsåret 1889 och revisionsberättelsen med deri tillstyrkt ansvarsfrihet blifvit föredragna, erhöll den afgående styrelsen med tacksamhet af stämman full ansvars frihet. Af räkenskaperna framgick, att rörelsen gått betydligt framåt, ehuru ännu icke någon egentlig vinst uppstått, men att en icke obetydlig sådan skulle hafva lemnats, om blott mjölktillförseln varit bättre. Till mejeriet hade under året levererats 74,300 liter mjölk för hvilken betalts 4,667: 32 kr. Aktieägare hade i medeltal erhållit 6 1/2 öre pr liter. Till 1 kilo smör hade i medeltal åtgåvt 25 ½ liter mjölk. 2,368,8 kilo skummjölksost hade tillverkate. Öfriga skummjölken hade försålts på platsen, En mängd vassla hade i brist på afnämare måst utslås, Ingen sötmjölksost bade tillverkats, Smöret hade i medeltal betingat 1: 68 pr kilo.
Att mejerirörelsen äfven här på söder är till stor fördel för jordbrukaren torde vara obestridt och mången, som förut hyst misstroende, börjar nu dess bättre inse nyttan deraf.
Anmärkas bör att endast några tå personer levererat mjölk. De hafva således erhållit de 4,667 kronorna, hvarför de för ingen del vilja mista en sådan inkomstkälla.
Sedan den förut varande ordf. i styrelsen kyrkoh. Gadd flere gånger bestämdt undanbedt sig återval, valdes till ordf. handl. J. T. Jacobsson, till verkst. direktör handl. V. Hancén och till öfrige ledamöter Z. Nilsson, Odvalls i Fide samt O. Olsson, Sallmunds och N. Jacobsson, Skogs i Hamra. Till rsvisorer valdes kyrkoh. Gadd, kapten H. Vennemo, Fide, och skoll. P. S. Hartman, Hamra.
Sedan några andra ärenden blifvit behandlade framförde handl. Hansén sitt och öfrige bolagsmäns tack till den afgående styrelsen särskildt dess ordf. för den osparda möda och det ovanliga intresse han visat »Burgsviks mejeri», hvarefter en hvar skildes med gladt hopp att 1890 skall uppvisa vinst.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 15 Mars 1890
N:r 41

23 november 2023

Från landsbygden.

Södra Gotland, 19 Febr.
En ovanligt liflig rörelse råder för närvarande här på söder, till följd af den lilla kölden som satt »käle» i både lands- och skogavägarne, så att dessa befann sig i ett ganska trafikabelt skick. Också ser man landtmännen ifrigt sysselsatta med ved- och timmer- samt släkeforsling, hvarje dag.
Väldiga halmlass, med kurs åt söder, passera ofta landsvägen fram. Apropå hylm kan äfven antecknas att denna vara stigit oerhördt i pris på sista tiden, Så har t. ex. under sistförflatna och innevarande vecka betalts från 6 till och med 10 kronor för ett parlass råghalm.

Till »kungs» ämnar Vamlingbo sockens södra ploglags medlemmar gå med saken om snöskottningsskyldigheter å en del af vägen emellan Vamlingbo och Hamra kyrkor. Som bekant blefvo Vamlirgboborna genom kammarkollegii utslag förpliktade att vintertiden öppethål’a en del af nämda väg på den grund att desse senare genom laga skiftesförrättningen erhållit jord gränsande på ömse sidor om denna väg. Vid sammanträda i går qväll utsågs af ploglaget trenne af dess medlemmar för att uppsätta och ingifva de underdåniga besvären i fråga.
Inemot sextio tusen kronor har under förlidet år Vamlingbo pastorats sparbank haft till rörelsekapital. Vid nämda års slut utgjorde delägarnes behållning 52,955 kr. och bankens behållning 3,810 kr.

Hangvar, 17 Febr.
En som »tappade bort» sig sjulf. Då en person från Hangvar för ett par dagar sedan varit i staden, hade han visst tagit fel påliter och qvarter och tagit det förra qvantum i stället för det senare. Följden af den välsignade potatissaften var så dråplig, att då vår man kommit på hemvägen till korsvägen vid Sorby, Stenkyrke, en öfverhalning gjordes, som förpassade »den ludne» på landsvägen.
Hästarne fortsatte dock sitt lopp väl en half fjerdingsväg, der de fasttogos — — —.
En god stund låg »den fallne» i landsvägssmörjan tills en barmhertig samarit kom vägen förbi, upptog honom på sitt ök och förde honom vidare tills hans egna hästar träffades.
Som han då var rätt styt i »baini» af kölden, och icke svenska nektarn hade uppmjukat honom heller, måste en annan person köra honom hem.

Lummelunda, 18 Febr.
Nu igen! En fjerding strömming bortstals för några dagar sedan från en person i Lummelunda, alldeles vid gränsen mot Stenkyrka. Äran at denna bragd tillfaller nog de allt djerfvare opererande stenkyrketjufvarna.
På möte i lördags tillråddes, att hvar och en, som misstänkte någon för stölderna, skulle lägga sig i bakhåll bredvid den misstänktes bostad nattetid i och för spanande.
Er brefskrifvare skulle dock vilja föreslå, att en anmälan om stölderna gjordes hos kronolänsmannen, som vid polisförhör nog skulle få tag i några misstankar mot någon person, hvarefter han sin plikt likmätigt finge anställa förhör.
På privatvägen tro vi aldrig tjafvarna bli gripna, om man ej rent af händelsevis öfverraskade dem under »arbetet».

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 Februari 1890
N:r 28

20 november 2023

Vid pröfning af de besvär

intressenterna i södra snöploglaget inom Vamlingbo socken hos kammarkollegium anfört emot k. m:ts bef:s utslag, ifråga om underhållet vintertiden af en vägsträcka mellan Vamlingbo och Hamra kyrkor, har kollegium funnit besvären icke kunna föranleda till ändring i öfverklagade utslaget, deri ålagte Vamlingbo sockens snöskottningsskyldige att vintertiden öppethålla den del af ifrågavarande väg, som å båda sidor omgåfvos af socknens ägor och hvilken vägsträcka funnes på den i målet företedda karta utmärkt med bokstäfverna A och B samt beträffande den del af samma väg som låge emellan de båda socknarnas ägor, å kartan betecknad med bokstäfverna C och D visserligen förklarat, att densamma skulle fortfarande vintertiden hållas i farbart skick af de vinterväghållningsskyldige inom Hamra socken, men tillika föreskrifvit, att de snöskottningsskyldige hemmansinnehafvarne inom den del af Vamlingbo socken, som vore belägen å ifrågavarande ställe inom Hamra sockens område skulle öfverflyttas till sistoämda sockens ploglag och der fullgöra sin vinterväghållningsskyldighet.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 31 Januari 1890
N:r 16

19 november 2023

Landsbygden.

Hamra, 18 Januari.
En postfråga Pressen är en makt säger man, Nåväl! Vi tro det, men då bör man få del af hvad pressen framalstrar och det i rättan tid. Postverket drager ju derom bestyr och att denna inrättning på senare tiden vidtagit många förbättringar på vår ö är ostridigt. Dock finnes tyvärr ännu socknar, som i detta hänseende kunna anses vara något styfmoderligt behandlade och deribland är Hamra en. Under det att grannsocknarne få sin post hem till sig 3 till 4 gånger i veckan, skall Hamra hämta sin på Burgsvik, dit folket från socknens södra del har omkring 1 1/4 mil. Det är klart att posten högst sällan blir hämtad från Burgsvik, ty hur nyfiket och kunskapstörstigt ett folk kan vara, undvara de hellre sin post än att gå 2 1/2 mil för att sedan i ostörd ro sluka »nyheterna». Posten hämtas nu, enl. öfverenskommelse socknemännen emellan, turvis af dem sjelfva en — säger I — gång i veckan, näml. hvarje lördagsafton, för att den sedan skall kunna utdelas på söndagen vid kyrkan. Det kan således ej blifva fråga om »Dagens nyheter», alldenstund oftast föregående veckas Stockholmspost först efter 8 till 10 dagars tid kommer adressaten tillhanda. Oftast händer ock, att då posten på? lördagsaftnarne Nicke anländer till utdelningsstället förr än kl. 8—9, många som gått lång väg och väntat 3 till 4 timmar, dock måste återvända hem utan den efterlängtade posten. Det är ej underligt, att man hellre är utan både tidningar och bref, och nöjer sig med hvad den vanliga »snällposten» har att förkunna, om ock föreställningarna om händelsernas gång blifva sneda och oriktiga. Pressen och en regelbundet ordnad postgång kan dock mycket bidraga till afbjelpandet af dessa missförhållanden. Erkännande postverkets redan gjorda uppoffringar på andra orter i vårt land hoppas vi att nämde inrättning skall göra hvad görligt är äfven för — Hamra. T. ex. skulle icke gångbudet, som för posten från Burgsvik till Vamlingbo kunna göra omvägen förbi Hamra kyrka. Väglängden skulle derigenom ökas med knapt 1/2 mil (om den nyanlagda genvägen begagnades). Vi hoppas!

En kreatursförsäkringsförening för Öja pastorat bildades för några dagar sedan vid ett sammanträde mellan socknemän från Öja och Hamra dervid stadgar, hvilka innehålla många djurskyddsvänliga paragrafer, antogos.
På tal om djurskydd kan jag meddela att slagtmasken tör det mesta användas vid slagt af större djur, ja till och med till svin, tack vare djurskyddsföreningens nitiska bemödanden.

Snufva, rysk och svensk om hvarandra, härjar bland folket.

Hörsne, 25 Jan.
Såsom någonting ovanligt må nämnas, att idag på morgonen en mindre flock vildgäss, fyra till antalet, syntes styra kosan söderut.

Ejsta, 24 Jan.
Belöning för trogen tjenst. Efter gudstjenstens slut tilldelades klockaren i Ejsta en större silfvermedalj för sin mångåriga tjenst i församlingen, hvarpå prosten Alfvegren höll ett längre anslående tal, öfver plikttroheten och dess betydelse så i det stora som det lilla.
— Här rasar den s. k. ryska snufvan och lägger ner både stor och liten, gammal och ung. Mycket dertill bidrager nog den omvöxlande väderleken: ibland yrväder och så återigen tjock och disig luft.

Apropå yrväder så hade vi ett sådant här i söndagsqväll, så det var riktigt svårt, som man brukar säga, att sätt näsan utför dörren. Likväl funnos många, som voro uteoch reste till och med lång väg, för att komma på »teatern», som var tillstäld i en grannsocken, hvarest återgafs »Fritjof kommer till kuvg Ring».

Gotlands Allehanda
Måndagen den 27 Januari 1890
N:r 14

15 november 2023

Folkmängdsförhållanden

på Gotlands landsbygd 1 Januari 1890:
Vamlingbo: födda 12, döda 8, vigda 3 par, inflyttade 20, utflyttade 27; minskning 3; folkmängd 754.
Sundre: födda 8, död 1, vigda 2 par (1 borgerligt), inflyttade 4, utflyttade 13; minskning 7; folkmängd 220.
Hablingbo: födde 11 (7 m. 4 qv.), döda 10 (7 m. 3 qv.), vigda 6 par, ivflyttade 24 (17 m. 7 qv.), utflyttade 22 (15 m. 7 qv.); ökning 8; folkmängd 646.
Silte: födda 9 (5 m. 4 qv.), döda 7 (1 m, 6 qv.), vigda 4 par, inflyttade 9 (3 m. 6 qv.), utflyttade 18 (12 m. 6 qv.); minskning 7; folkmängd 363.
Grötlingbo: födda 8, döda 12, vigda 3, inflyttade 29, utflyttade 19; ökning 6; folkmängd 632.
Fide: födda 7, döda 6, vigda 2, inflyttade 7, utflyttade 12; minskning 4; folkmängd 315.
Öja: födda 28 (13 m. 15 qv.), döda 10 (7 m. 3 qv.), inflyttade 33 (16 m. 17 qv.), utflyttade 62 (82 m. 30 qv.); minskniug 11; folkmängd 870.
Hamra: födda 5 (2 m. 3 qv.), döda 2 qv., inflyttade 15 (10 m. 5 qv.), utflyttade 6 (8 m. 3 qv.); ökning 12; folkmängd 344.
Hafdhem: födda 11, döda 6, vigda 2 par, inflyttade 34, utflyttade 33; ökning 6; folkmängd 693.
Näs: födda 7, döda 4, vigda 2 par, inflyttade 8, utflyttade 22; minskning 11; folkmängd 408.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 4 Januari 1890
N:r 2

13 november 2023

Gotländska sägner.

En julnatt på Östersjöns is.
— Ett Guds under! Ett Guds under! ropade den andre presten. — I hvilket land och stift ligger edert prestagäll, ty på vår ö och i vårt stift fiavas inga socknar med namnen Öja och Hambre.
— Vi äro således på en ö — sade herr Kristen — äfven mitt prestgäll ligger på en ö, den heter Gulland.
— Gulland, det är Gotland — sade pastor loci — då är ju min broder i Kristo en dansk prestman, ty Gotland ligger under Danmark.
— Ja väl gör det så — genmälte gotlandspresten — och af Guds nåd är jag — eburnu ovärdig — dansk prest, men är icke min bror detsamma och äro vi ej i Danmarks rike, i danskt land? inde — Nej, värdaste broder! Jag är icke dansk utan svensk prest och vi stå här på svensk grund och botten, Denna församling heter Böda, är belägen på Öland och hör under Kalmar stift. Häritrån och till Gotland lär, efter hvad jag hört af mina sockneboar, vara 11 sjömil, eller dryga 7 svenska mil, Min berr bror har under natten gjort en både lång och vådlig resa, men Herrans allsmäktiga hand bar underliga hulpit Eder fram och var nu i hans namn välkommen! Både min herr bror sjelf, hans dräng och hästar måste efter en slik farlig långfärd vara i stort behof af hvila och förfriskning och det tilibjuder jag eder i mitt hus. Följ nu mig till prestgården, men först måste jag med några ord underrätta mina sockneboar om den underliga tilldragelse, som fört eder hit och låtit oss uppbyggas af eder vackra, sant kristliga predikan. V:sserligen lät utförandet ovanligt för våra svenska örop, men tack vare edert utmärkt tydliga, klara och rediga uttal, kunde vi förstå hvad I talade. Besynnerligt att språk tillhörande två folk, som äro så bäteka på hvarandra, äro så lika. Måuane det ej bevisar att svenskar och danskar äro i gruaden ett folk och månne ieke den underliga tilldragelsen, som här timat, är en bebådelse om att en gång tider skola komma då danska prester skola preoika i Sverige och svenska i Diuisärk såsom hvarandras högt värderade embetsbröder och det olyckliga hatet mellan folken blott vara ett sorgligt minne? Men kom nu värdaste broder.
Med dessa ord tog den gamle vänlige presten sin långväga gäst under armen och, sedan han för sina församlingsbor berättat huru underligen Guds allmakt ledsagat dit den danske embetsbrodren öfver det isbelagda hafvet, förde han honom till sin prestgård, der herr Kristen satt i god ro vintern ut, lärde sig svenska språket och svenska kyrkobruken samt under vinterns lopp ännu en och annan gång predikade för Böda-boarne, som tyckte rätt väl om honom och nästan började en ny tidräkning från den juldagen den danske presten kom öfver isen från Gotland för att predika i Böda kyrka på julmorgonen.
Stor var oron och bestörtningen i Öja och Hamra, der messfall inträffade på sjelfva juldagen, särdeles vär det förspordes att berr Kristen på julaftonen rest från sitt hemvist för att tara till Hamra, men under det förfärliga urvädret, som rasat julnatten, försvunnit utan att något spår kunde upptäckas vare sig efter honom, drängen eller skjutsen. Gråt och jämmer rådde i Öja prestgård. Fru Judit Johansdotter och barnen begräto maunen och fadren såsom död, fastän hans kropp ej kunnat återfionas. Prestmors första bestyr blef att begära predikobjelp af grannpastoraten Vamlingbo och Grötlingbo för de öfriga 8 predikodagarne under julen (ty då höllos 4 helge- och predikodagar jul och påsk), tills »Generalprosten» Mäster Tor Rasmussen och »General(dom-) kapitlet» hunnit förordna prest till Öja. Juldagarna blefvo alltså det året bedröfliga i Öja prestgård, men kort efter det julens predikodagar voro förbi anlände ett par djerfva öländske fiskare, som mot hederlig vedergällning åtagit sig det besvärliga och vådliga uppdraget att färdas öfver till Gotland med helsningar och bref från herr Kristen till hans familj och med vårvindarna och första öppet vatten återväude han sjelf, till stor glädje för de sina, sina pastoratsbor och många andra vänner.
Oita talade både herr Kristen och hans dräng om deras vådliga isfärd; men om orsaken till att den fick ett lyckligt slut kunde de ej komma öfverens. Herr Kristen sade att Guds allmaktshand skyddat och ledsagat dem och uppsände ofta en varm och innerlig tacksägelse till sin himmelske herre och mästare, i hvars ärende han hade rest, på hvars bjelp han förtröstat och som ej låtit hans förtröstan komma på skam.
Han sade:
— Af egen erfarenhet har jag fått lära sanningen af det språket i Guds ord: »En rättfärdig mans bön förmår mycket, när den allvar är», och ehuru jag visst icke vågar kalla mig en rättfärdig man, så vet jag dock att jag ej älskat och öfvat orättfärdighet och att den bön jag på mina knän bad på hafvets is gick från hjertat. Att Gud i sin himmel hörde min svaga bön, derom är jag öfvertygad, ty bönbörelsen följde strax. Kvoapt hade jag slutat min bön innan Per varsnade det välsignade skenet, som förde oss lyckligen till land, till goda, hederliga menniskor och jag fick lära att äfven bland svenskarne, som varit våra bittraste fiender, finnes redbarhet och kristlig kärlek.
Per sade:
— Nog gjorde kära fars bön mycket, men icke allt, Det var tydligt att den onde Necken, som råder öfver haf och strömmar, dref sitt gyckelspel med oss. Aldrig reser jag mernågon julnatt eller annan högtidsnatt cch allraminst med kära far, så from han ock är, ty just de fromma vilja gastar och troll helet åt. Hade jag ej varit klokare än kära far och enott ut och in på mina kläder och skött tömmarna, så hade vi varit på isen ännu, eller der tått vår graf. Det skall ingen taga mig ur hufvudet.

Gotlands Allehanda
Fredagen 13 December 1889
N:r 145

8 november 2023

Landsbygden.

Tioårsfest. Förliden söndagsafton hade goodtemplarlogen å Klintehamn anordnat en fest i folkskolelokalen derstädes till minne af goodtemplarordens införande i Sverige.
Den talrikt besökta festen öppnades meå bön och sång, hvarefter skolläraren Lingström i ett kort sammandrag redogjorde för ordens införande i vårt land, huru den första logen, kallsd »Klippan», på initiativ af en energisk nykterhetsvän kommit till stånd samt huru orden genom inre och yttre strider utvecklat sig till den ståndpunkt, den för närvarande innehar.
Sedan derpå en Davids psalm afsjungits, uppträdde medicine kandidaten Berlin med ett sakrikt föredrag, hvilket inleddes medels ett populärt påvisande af betingelserna för matsmältningen och blodbildningen. Härvid framhölls födoämnenas olika karaktär af näringsoch värmebildande, samt skärskådades de tra ämnesgrupperna: kolhydrater, fett och ägghvita hvilkas bestämmelse är att värma och nära kroppen. För dessa är alkoholen främmande, och häraf leddes talaren logiskt in på frågan om spritdryckarnes närande och värmande förmåga. Undersökningen ledde derhän, att de voro onyttiga i bägge fallen. Värme kunna de visserligen framkalla, uppjaga och ur kroppen fördrifva på bekostnad af de värmekällor, som redan i kroppen förefinnas; men tillföra honom ett uns ar värme förmå de icke. Genom att reta nerverna förorsaka de en utvidgning af och en ökad blodtillströmning i de yttre, iotill huden liggande blodkärlen; häraf blir huden varm, likasom vid häftiga, på nerverna retligt verkande sinnesrörelser, och en örfil har liknande verkan. Men denna värme utströmmar nu genom hudens porer, och likasom en ventil af den heta ånga, som genom honom utströmmar, upphettas, så upphettas ock huden af den genom henne utstrålande värme, som kroppen göres förlustig. Alkoholen riktar alltså ej kroppsvärmen, utan beröfvar spritförbrukaren en värme, den spriten ej sjelf kan ersätta, men väl af en ökad mängd af verkligt värmebildande ämnen måste ersättas, om ej spritkonsumenten skall duka under. Att alkoholen icke är ett medel att rekommendera mot yttre köld, sökte talaren bevisa medels fakta, hämtade från expeditionerna i polartrakterna, dervid visat sig, att bruket af rusdrycker rent af varit dödsbringande, men förhållandet vore enahanda i tropikerna, och huru då kunna inbilla sig, att dessa drycker på mellanrummet hos oss skola vara af oskyldigare art.
Vid sjukdoms- och andru särskilda fall, då en hastig uppirifning af värme och kroppskratt påfordras, är alkoholens bruk berättigadt — icke såsom ett njutningsmedel i det dagliga lifvet. .
Mötet afslutades af skoll. K. Pettersson, som från socialmoralisk och kristlig synpunkt fäste uppmärksamheten på den solidariska ansvarighet vi såsom medborgare i ett politiskt och kristligt samhälle böra häfda, samt att bruk af sådant, som leder till missbruk och är en frestelse till olyckor och brott för svaga och lättsinniga karaktärer, sålunda af oss bör motarbetas i hvarje fall, som detta, då icke heller det måttliga bruket är till något egentligt gagn. Till sist nedkallades Guds välsignelse öfver nykterhetsarbetet.
Då loge sedan sattes, intogos några nya medlemmar.

Mårtenstiden härute på mellanbygden hafva vi festat på »Mårtensankor i st. f. på »Mårtensgås», ty gässen äro mycket tunnsådda i dessa trakter. Är ankan icke klassisk som gåsen, så smakar hon ej sämre för det

Mot folkets fruktan för vintern här det alldeles »åt skogen». De tåga på vedauktionen och »ropa» på pinnarne såsom gälde det guld. Skall denna vedfeber fortfara, så torde snart priset på skogens alster bestämmas pr kilo. Sudergutarne spå snar vinter; jag spår blida dagar, och kunde denna spådom blottt lifva hoppet hos någon frusen fysik så vore ändå något dermed vunnet.

Priset på fyrkarne står tämligen högt öfver allt härute, men maken till Hamraboarnes sågo vi aldrig, ty detta pris har hvarken rim eller reson. Men nu för tiden, då många arbetsföra söner och döttrar öfverlemna åt fattigvården. att till deras gamla orkeslösa fäder och mödrar afbörda deras tacksamhetsskuld ör en gång njuten kärleksfull uppfostran och vård, är det icke underligt att fattigvården varder dryg. Ett sådant onaturligt sjelfsvåld borde dock aldrig understödjas.

En dansk skonert har i dagarne uti s. k. Noreviken utanför ostkusten af Vamlingbo, intagit omkring 100 tolfter plank, tillhörande konsul Öfverberg i Visby och utgörande sista delen af ilandbergade lasten efter derstädes förliden höst förolyckade engelska ång. »Eskdale». Med ett jämförelsevis ringa arbetsmanskap lyckades det, tack vare det rådande behagliga vädret från land, att på omkring ett dygn utfrakta trävarorna till fartyget. Omedelbart efter intagandet af lasten i söndags afseglade fartyget till bestämmelseorten.

Ett våldsamt slag på munnen så att en tand utslogs erhöll en arbetare från en sydlig socken häromdagen af en sin granne för det han påpekade för denne olämpligheten af att förtära starka drycker, alldenstund han vid tillfället var tämligen »påstruken».

Ett egendomligt kringgående af lagen, har en person i trakten gjort sig saker till, alldenstund han, då hundskatt bief infördisocknen, »skickade» sin hund i väg till en slägting i en annan skattefri socken. Men när jagttiden kom »lånade» han åter hunden på några dagar och så åter i väg med honom blott för att slippa betala skatten. Vår man, som tyckte idéa var god, lär dock ej så oantastadt slippa ifrån saken.

Snö föll härstädes i söndags på morgonen i ganska riklig mängd, hvilken dock efter hand bortsmälte. Senare på dagen drog en ganska häftig hagelby öfver trakten. Under desenaste nätterna har här på söder rådt lindrig frost.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 13 November 1889
N:r 131

7 november 2023

Från landsbygden.

Ett gif akt! för hrr kommunalstämmoordförande och en påminnelse om att skrifva läslig stil samt någorlunda hjelplig svenska, torde det vara, att i tvänne socknar på södra Gotland inträffade söndagen 3 dennes att tjenstförrättande pastor, då han skulle uppläsa protokollen, måste på förhand tillkännagifva, det han ej kunde ansvara för att läsa rätt, på grund af den dåliga svenskan och den konstiga stilen.

Väl aflönade måste brandstodsuppbördsmännen på söder vara, alldenstund man äflas om dessa befattningar. I en församling, der många intriger utspelats för saken, måste man t. o.
m. välja med slutna sedlar. Der tog man sig ock det orådet före, att rösta efter allmän fyrk, och dervid valdes en som sjelf icke äger rösträtt. Är detta rätt?

I en annan höll den förra uppbördsmannen på att blifva »petad», — men han stod upp och frågade hvad ondt han hade gjordt, att han nu längre icke kunde få förtroendet. — Han blef återvald.

Betungad församling är Hamra. Staten för nästkommande år utgår med 1:68 kr. på fyrken.

Gotlands Allehanda
Måndagen 11 November 1889
N:r 130