meddelas:
Folk och småskolan inspekterades, hvarvid förhöret delvis leddes af biskopen. De rymliga och tidsenliga lokalerna, som beredts åt skolorna derigenom att den gamla folkskolan upplåtits åt småskolan och ett nytt prydligt skolhus uppförts för folkskolans behof, lände församlingen till heder, hvarför hon och af biskopen erhöll erkännande.
Undervisningen hade och i småskolan visat ett fullt försvarligt resultat, men i folkskolan deremot vore mycket att önska. Särdeles vore barnens innanläsningsfärdighet ingalunda försvarlig, hvilket troligen till väsentlig del hade sin anledning i en i hög grad oordentlig skolgång, sons på ett oroväckande sätt ägt rum. Biskopen framhöll med allvar, att det måste blifva annorlunda, hvilket ålåge pastor, skolråd och lärare att tillse. Genom förenade bemödanden skulle det nog lyckas att me dels kärleksfulla förmaningar till föräldrar och barn åstadkomma en förändring till det bättre, men derest detta tillvägagående icke hade åsyftad verkan, måste vederbörande på lagbestämdt sätt ingripa. Samhällets kraf finge ej lemnas åsido.
Hvad undervisningen i trädgårdsskötsel beträffar, fans trädgårdsland anvisadt, och barnen hade fått öfva sig i plantering af köksväxter samt ympning och förädlande af träd. Biskopen påvisade betydelsen af trädgårdsodling för Gotland, som i allmänhet hade en derför lämplig jordmån. Beakta borde man ock betydelsen af öfningen häri för barnens andliga och kroppsliga utveckling.
Undervisning i gymnastik bada lemnats endast i ringa grad. Biskopen påpekade emellertid, hurusom gymnastiken kraftigt bidrager att stärka och utveckla den unga menniskan, hvarför den borde öfvas med omsorg.
Slöjdundervisning hade meddelats ht flickorna i enklare arbeten, särskildt linnesöm. Biskopen gaf sitt erkännande häråt, samt betonade att det särskildt gälde att undervisa flickorna i sjelfva underlagen för qvinnoslöjd och lära dem taga vara på och upphjelpa, hvad som fans att taga vara pkå. I atseende på slöjdundervisning åt gossarne medgaf skolrådet nyttan af densamma och ville rådet ingå till stämman med förslag om en gossslöjdskolas upprättande med vilkor att lämplig lärare kunde erhållas och skolans bibehållande beslötes år från år.
Fortsättningsskola fans och häröfver uttalade biskopen sin glädje, men betonade, att inga andra barn få deri intagas än sådana, som fått fullständigt afgångsbetyg från skolan.
Undervisningsmaterielen var någorlunda tillräcklig, och uttalade biskopen den förhoppningen, att församlingen äfven för framtiden skulle vara mån om skolans fromma i detta vigliga afseende.
Hablingbo kyrka, hvilken i det väsentligaste företedde ett godt tillstånd, tarfvade dock reparationer både till det yttre och det inre. Rörande kyrkans tak var beslut redan fattadt om dess förbättrande och rörande det inre beslöt kyrkorådet att ofördröjligen för församlingen framlägga förslag om anskaffande af nya bänkar och nytt altarskrank samt golfvets planering. Några vackra minnesstenar, som voro lagda till golf i kyrkan, borde på lämpligt sätt skyddas, så att de ej förstördes genom nötning. Kyrkmurens stenfot borde frigöras från jord och skadande växter och härom beslöt kyrkorådet gå i författning. Hemställan skulle hos vederbörande göras att få disponera en gammal konst-rikt stickad mösshake i Gotlands fornsal. Kyrkans arkiv och inventarier öfverensstämde med förteckningen och beslöts afskrifning af en prestkappa och en likvagn. Räkenskaperna gåfvo ej anledning till anmärknine.
I Silte inspekterades likaledes folk- och småskolan. Äfven här var ett ändamålsenligt skolhus nyligen uppfördt och iordningstäldt. Undervisningen gaf på det hela taget ett godt intryck. Hvad skolgången beträffar hade den under mänga år varit ojämn, hvarför biskopen uppmanade vederbörande att tillse, att detta ej längre fick äga rum, samt lade föräldrarna på hjertat att ej förgäta inför sina barn i en lefvande åskådning af den heliga skrift genom att samtala med dem om dess heliga personer och berättelser.
För trädgårdsskötsel fans intet särskildt land afsöndradt, men pastor förklarade sig villig att lunna ett stycke af annexens jord och skolrådet ville framlägga förslag för stämman om detsammas ordnande.
Gymnastikundervisning hade lemnats under fristunderna. Biskopen uppmanade läraren att vinnlägga sig om barnens öfvande för kroppens utveckling jämväl genom marscher.
Undervisning i slöjd hade ej förekommit, oaktadt läraren genomgått den erforderliga kursen, emedan ingen lokal funnits att tillgå. Skolrådet ville dock taga saken i öfvervägande och så fort som möjligt framlägga förslag till en slöjdskola.
Undervisningsmateriel hade församlingen ej förmått anskaffa i sådan mängd som önskligt vore, till följd af utgiften för den nya skolbygnaden. Skolrådet uttalade dock den förhoppningen att hädanefter kunna föröka livad som förefans i mån af inspektörens framställning.
Sockenbibliotek fans, bildadt af enskilda personer. Som bidrag till dess underhållande och förökande beslöt skolrådet hos kommunalstämman göra hemställan om ett årligt anslag, utgående med 1 öre på fyrk.
Församlingens kyrka tarfvade reparationer. Nya bänkar voro af nöden, väggar och tak behöfde målas invändigt. Kyrkorådet beslöt genom pastor göra sig underrättadt om kostnaden härför och sedan så fort som möjligt underställa församlingen kostnadsförslag. Ett på senare tiden upptaget fönster vid predikstolen skulle i sammanhang härmed göras mera stilenligt. Messkruden påkallade någon reparation. En gammal minnessten i kyrkgolfvet borde, om den ej kunde placeras på annat ställe, genom kyrkorådets försorg blifva aftecknad. Planteringarne å kyrkogården voro ofullständigt ombesörjda. Folkskolläraren förklarade sig villig föranstalta plantering, om församlingen anskaffade träd, hvarom kyrkorådet beslöt göra hemställan. Kyrkogårdsmuren borde sättas i sådant skick att den skyddade kyrkogården för kreaturen. I öfrigt gjordes inga anmärkningar.
Vid derpå hållen kyrkostämma föredroges de vid specialvisitationen gjorda anmärkningarne och biföllos de af kyrko- och skolråden med anledning af desamma gjorda, här ofvan omtalade hemställandena om ändringar och förbättringar. Biskopen framhöll önskvärdheten af att trätornet på Hablingbo kyrka i en ej allt för aflägsen framtid utbyttes mot ett värdigare samt att vid Silte kyrka en sakristia tillbygdes. Enligt pastors embetsmemorial hade kyrkobesöken minskats sedan föregående visitation. Biskopen påpekade hurusom detta stod i samband med tidsförhållandena. Ett öfverdrifvet betonande af individens betydelse på samfundets bekostnad gjorde sig gällande öfver allt, äfven på det kyrkliga området. Det kristliga livet visade väl å ena sidan mera innerlighet än förr, men ä andra sidan saknades den fostrande och tuktande inflytelse, som genom den kyrkliga gudstjenstordningen stod att vinna. Biskopen skattade församlingarna lyckliga att de ännu voro jämförelsevis mindre berörda af dessa sträfvanden och uppmanade dem att hålla fast vid det goda gamla.
Den gemensamma husandakten var sällsynt. Biskopen uppmanade unga och gamla att icke uraktlåta vare sig det enskilda eller gemensamma dagliga betraktandet af Guds ords i hemmen och framhöll på ett allvarligt och kärleksfullt sätt farorna af Guds ords försummande och välsignelsen af dess flitiga begagnande. Husandakten vore ej svårare att uppehålla nu än förr.
För vår tid vore det ett utmärkande drag, att läslusten visade sig stor hos allmänheten. Men det gälda att se till, kvad man läste, att man valde goda tryckalster om läsningen skulle blifva till välsignelse. I motsatt fall kunde den vara mera till skada ön gagn. För att tillgodose det vidgade behofvet af låsning var det som biskopen nitälskade för sockenbiblioteken, hvilka kunde erbjuda sund lektyr.
Söndagsskolor voro anordnade i församlingarna, bibelförklaringar skulle pastor hålla.
Hvad det sedliga lifvet beträffar hade det särskildt en mörk sida, nämligen ungdomens kringströfvande under söndagsnätterna. Det förderfliga den både för kropp och själ att så sluta herrens dag, borde för enhvar besinningsfull maniska vara uppenbart, hvarför biskopen hoppades på ett kraftigt och allvarligt motarbetande af denna osed. Dryckenskapen i dess råare former sågs mad förakt, och biskopen uppmanade församlingen att fortgå på denna väg, så att allt onyktert väsen måtte fullständigt bannlysas.
Mot prestgårdens bäfd och det inbördes förhållandet inom församlingarna funnos inga anmärkningar.
För visitationen i Vamlingbo ha vi redan omständligt redogjort.
Gotlands Allehanda
Fredagen 24 Augusti 1888
N:r 68.