Entreprenadauktion.

Genom förnyad entreprenadauktion som hålles i Garda kommunalrum måndagen den 2 Januari 1899 kl. 12 middagen, komma att till den minstbjudande öfverlåtas dels nedrifningen af nuvarande manbygnaden i Garda prestgård, dels ock uppförandet af en ny manbygnad därstädes i öfverensstämmelse med antagna ritningar jämte arbetsbeskrifning och kostnadsförslag, som finnas till påseende i prästgården. Alla till den nya manbygnadens uppförande hörande arbeten såsom mureri- och snickeri-, målnings- och tapetseringsarbeten samt påläggning af plåttak och uppsättning af kakelugnar jämte erforderliga materialer af trä och sten utbjudas dels hvar för sig och dels i sin helhet, och bör entreprenör vara beredd att ställa till säkerheten styrkt borgen såväl för utförandet af det arbete han åtagit sig, som ock för lyftandet af entreprenadsumman. Pröfningsrätt af gjorda anbud förbehålles och närmare vilkor meddelas vid auktionstillfället.
Garda den 27 December 1898.
Bygnadskomitén.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 December 1898
N:r 200

Entreprenadauktion.

Torsdagen den 22 dennes kl. 12 middagen kommer entreprenadauktion att hållas i Garda sockens kommunalrum, hvarvid till den minstbjudande upplåtas dels nedrifvandet under nästkommande år af manbygnaden i Garda prästgård, dels ock uppförandet under samma år af en ny manbygnad i öfverensstämmelse med antagna ritningar jämte arbetsbeskrifning och kostnadsförslag, hvilka finnas till påseende i prästgården. Hugade spekulanter böra vara beredda på att ställa till vederhäftigheten styrkt borgen för såväl arbetets fullgörande som ock lyftandet af entreprenadsumman. Bygnadskomitéen, som förbehåller sig rätt att antaga eller förkasta gjorda anbud, kommer att meddela närmare vilkor vid auktionstillfället.
Garda den 12 December 1898.
Bygnadskomitén.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 19 December 1898
N:r 196

Entreprenadauktion.

Torsdagen den 22 dennes kl. 12 middagen kommer entreprenadauktion att hållas i Garda sockens kommunalrum, hvarvid till den minstbjudande upplåtas dels nedrifvandet under nästkommande år af manbygnaden i Garda prästgård, dels ock uppförandet under samma år af en ny manbygnad i öfverensstämmelse med antagna ritningar jämte arbetsbeskrifning och kostnadsförslag, hvilka finnas till påseende i prästgården. Hugade spekulanter böra vara beredda på att ställa till vederhäftigheten styrkt borgen för såväl arbetets fullgörande som ock lyftandet af entreprenadsumman. Bygnadskomitéen, som förbehåller sig rätt att antaga eller förkasta gjorda anbud, kommer att meddela närmare vilkor vid auktionstillfället.
Garda den 12 December 1898.
Bygnadskomitén.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 December 1898
N:r 194

Från forna tiders Gotland.

Minnen ur Gotlands historia,
antecknade af A.

Diger-råjr, Grajper i Garde, Balder i Bro, Takstajnar i Lärbro.
Uti en föregående mnppsats hatva vi uti öfversättning anfört hvad superintendenten i Visby, Göran Wallin år 1749 uti en till »Soc. R. Scient. Ups.» (d. v. s. Wetenskapliga föreningen i Upsala) ingifven uppsats berättat om Bro »Stajokalm». Vi vilja här anföra hvad en annan lärd man, en gotländing, professor Carl Säve i Upsala, år 1852 nuti ett föredrag i Kungliga Nordiska skrift. Sälskapets möte den 26 Augusti berättat om en annan »stajn-kalm», som ej är mindre, snarare större än den i Bro och sannolikt den betydligaste af alla grafmonument på Gotland. Det är det väldiga Diger-råjr på Folkedarfve ägor i Garda, hvilket antecknaren af denna uppsats med förvåning beskådat. Säves berättelse är denna:
»I den till Alskog gränsande Garda socken och midt inne i vilda skogen, som utgör gränsmarken till grannsocknen Lau, ligger ett vida bekant stenkummel, kanske det digraste stenrör på hela Gotland, som derför kallas Digur-rdir, d. ä. det stora röret. Detta väldiga kummel har icke mindre än 64 alnar i tvärmått och är nederst omgifvet med en fotkedja till stöd af stora stenar, 110 till antalet. I mannaminne företog sig en präst, med hjälp af alla socknens karlar, att bryta sig ner i röret, ingalunda som fornforskare, utan som en simpel skattsökare. Min sagesman förtäljde därom: Digur råir var da mike håire änn näu, u dä sag ävt summ at ingen skuddi ha vari dar förr, ät då arundi, summ vör nå kåmu äi. U inte var dä gutt häldur; för när vör haddu kasta upp a väid grop, av visst foire älnars diauplaik, så komm dar framm så mike mä årm u nidrar (sc: ödlor) u otöig, att dä aldri var löikt nåke, u all fålki blivu så rädd, så dai rändu bort då aimeste dai kundu, u mange blivu siauke ät alle säine livdager, sene». Detta skedde för något mera än 30 år sedan; man fick således intet; och försöket skall icke blifvit omgjordt senare.»
Med all vördnad för minnet af 4:de ädle bröderne BSäve, professor Karl och min högtvärderade gamle vän, antikvitetsintendenten doktor Pehr Arvid, tillåter antecknaren sig nämna, att när desse herrar anföra ord ur gotländska allmogespråket, fästa de sig mera vid hur det efter gamla språkbruket borde ha varit än hur det verkligen var hos den samtida allmogeklassen. Så förefaller det antecknaren förhålla sig med professorns anförda språkprof ur gotlandsmålet. Knappast torde man i midten af 1800-talet uti gotländska allmogespråket begagnat orden näu (nå, nu), skuddi (skuddä, skulle); arundi (ärende), kåmu (kom), foire (fejrä, fyra), dui (di, de), rändu (rändä, sprungo), haddu, häldur och eimeste. Sistnämda ord skulle, såsom det förekommer i satsen, betyda skyndsammast, således vara ett adverb i superlativ form. Det kan hända att ett sådant adverb funnits, ja kanske ännu torde finnas, fastän antecknaren ej påträffat det. Däremot vet jag attigotländska allmogespråket finnes ett substantiv »ejmäc, (best. artik. ajmän), som betyder fuktig, våt luft, imma, ånga, den dunst, som slår upp ur en kokande gryta.
»Ladis-ajmän» betyder den milda vår vinden, en motsats till Mars-gajsten, den kalla genomträngande vårvinden.
På nu brukliga allmogespråket på Gotland blifva professor Säves åberopade sagesmans- ord så lydande:
»Diger-råjr var da mikä håjger änn nå, u dä sag äut summ att ingen skuddä ha vatt där äj slikt arändä summ vörr nå kåmm äj. U intä va dä gutt hälder, för när vörr haddä kast uppa vejd grop av atminsten fejrä älnars djanplajk, da kåmm dä framm så mikä må årm u nidrar u otöjg att dä aldri va likt någä, u allt fålki blaj sa räddä att dirändä sejn väg sa skyndsamt di kundä, u mangä blaj 6 sjänkä å; hajlk sejn livstejd.»
Det måste ha hehöfts ett ofantligt arbete och ea stor mängd arbetare för att uppföra en sådan grafvård som det väldiga Diger rör. Arbetet måste alltså utförts icke af en enda släkts, en enda gårds manskap, utan af en hel landsdels, flera tingslags; men sådant gemensamt arbete hade nog icke ifrågakommit, om ej grafvården skulle bevara hågkomsten af en person, som varit hela landsdelens förestyre, således en frejdad och älskad styresman, en höfding eller fylkeskonung, en regent, manlig eller kvinlig, hvars minne och namn borde under alla kommande tider hållas i vördnad, liksom mionesvården i helgd. Men, torde mången tänka, hvarför bemöda sig med ett så ofantligt och tungt arbate, kunde ej en bautasten eller en runsten med den dödes namn och pris gjort samma nytta, såsom t. ex.deberömda Jellingestenarna i Danmark, Karlevistenen på Öland m. fl.? Svaret måste blifva: sådana grafmonument som Bro »Stajnkalm», Diger-rör och åtskilliga andra dylika gutniska grafvårdar tillhöra en tid, som är äldre än den då runskrift infördes i Norden och bruket med bautastenar uppkom, de äro Gutafolkets uräldsta fornlämningar. (Forts.)

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 December 1898
N:r 193

Befälet

öfver Garda komp.-omr. N:o 186 föres under adress Klintehamn från den 9—31 dennes af undertecknad, som i tjänsteärenden träffas i Bjerges stationshus den andra och fjärde onsdagen i månaden mellan kl. 9—12 f.m.
Klintehamn d. 9 Dec; 1898.
Carl Bolin.
t. f. komp.-omr.-befhr.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 12 December 1898
N:r 192

Innevarande års mönstring

med beväringsmän tillhörande Garde kompaniområde, N:o 186, förrättas: fredagen den 16 dennes kl, 11 f. m. vid Butle järnvägsstation med beväringsmän från Vänge, Butle, Guldrupe, Garde, Etelhem. Alskog och Lye socknar samt följande dag (den 17 dennes) kl. 11 f. m. vid Kräklings i Kräklingbo med beväringsmän från Kräklingbo, Ala, Anga, Östergarn, Gammalgarn och Ardre socknar.
Befriade från personlig inställelse äro de mönstringsskyldige, som lämna föreskrifven adressuppgift.
För öfrigt hänvisas dels till länskungörelsen och dels till i inskrifningsboken intaget utdrag ur värnpliktslagen.
Klintehamn d. 9 December 1898.
KARL BOLIN, T. f. Befälhafvare för Garde kompaniområde.

Innevarande års beväringsmönstring inom Visby kompaniområde N:o 181 förrättas å stadens rådhus nedanstående dagar från kl. 10 f. m.:
Måndagen den 19 dennes med mönstringsskyldige inom Strandroten, Norderroten och S:t Hansroten samt
Tisdagen den 20 dennes med mönstringsskyldige inom Klinteroten och utom staden boende.
Vidare upplysningar angående mönstringen finnas i länskungörelsen ser. Å. N:o 230 för innevarande år samt uti inskrifningsboken.
Visby den 8 December 1898.
E. L. Löwenberg,
t. f. Befälhafvare för Visby kompaniområde N:o 181.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 December 1898
N:r 190

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
Vid andra November-sammanträdet i måndags å Allekvia afkunnades följande utslag: — I målet mellan hemmansägarne N. Jacobsson Norrbys och J. O. Jakobsson Tibbles, båda i Hejdeby, dömdes svaranden att ersätta den bortkörda jorden med 3 kr. 50 öre, hvaremot kär. ålades att ersätta svarandens rättegångskostnader med 27 kr. 50 öre samt protokollslösen.
— Arbetaren Ekström å Prästgårdens grund å Fårö dömdes att för skogsåverkan böta 25 kr.
— För våld mot O. Bendelin vid Bengts i Östergarn dömdes landtbr. Jakobsson att böta 40 kr. och att ersätta målsägaren med 30 kr. för sveda och värk.

Släckt kalk och återuppflammande process. Förre arrendatorn å Malms i Helvi, G. A. Höglund, hade, som vi på sin tid meddelade, instämt rättaren å samma gård, A. Matsson, med yrkande om ansvar å denne för det han ur en kalkbod å gården olofligen skulle ha tillägnat sig kalk för utskeppning, och skulle tillgreppet ha skett så, att Mattsson utan Höglunds lof öppnat den låsta boden och tagit kalken. Gent emot denna anklagelse hade Mattsson förklarat, att han visst icke utan lof tagit kalken, utan hade det skett på tillsägelse af gårdens ägare, ingeniör Berg i Vexiö, att Mattsson till hvilket pris som helst skulle tillägna sig kalken.
Nu skulle detta mår hafva blitvit förlikt, enligt hvad såväl svar. som af honom åberopade vittnen uppgåfvo. Men kär. bestred detta, sägande, att det väl varit tal om förlikning, men att denna ej-skett ilaglig form. Anhöll om uppskof för vidare utredning, något som af svar. bestreds. Målet uppsköts dock till 13 Febr., då kär. skall inkomma med slutpåståenden.

För våld och hemfridsbrott hade A. Mattsson i sin ordning instämt G. A. Höglund, men då svar. ej var närvarande och ej lämnat någon vidare redogörelse till sitt ombud om saken, än att han vid tillfället varit i upphetsad sinnesstämning, öfverlämnade ombudet målet i det skick det befans. Kär. har förut öfverlämnat målet, och faller utslag vid sluttinget.

En mycket dälig husbonde måtte hemmansägaren N. A. Hansson i Viklau vara om man får tro en hans f. d. dräng, Karl Karlström, hvilken genom sin fader O. Bjersander mot Hansson uttagit stämning om utfående af innestående lön. Karl Karlström har näml. enligt hvad kär. påstod, bl. a. skrifvit en nidvisa om sin husbonde, däri han jämmerliga klagar öfver den usla mat han fått vid gården och det stränga slafarbete, som ålagts honom.
I fråga om lönen meddelade svar. att Karlström utfått densamma, hvilket äfven styrktes af vittnen.. Vidare meddelade avar., att K. varit — olydig och opålitlig i tjänsten, ofta olofligt gått bort från densamma för ett par dagar, samt att han slutligen vid ett tillfälle öfverfallit och slagit sin husbonde.
Då kär. bestred alla dessa uppifter, uppsköts målet till 13 Febr., då äfven Karlström skall personligen komma tillstädes.

Fruntimmersgrälet vid brunnen i Roma var åter före. Hustrun Lotta Ahlqvist hade nu skaffat sig godkändt ombud, hvilket vidhöll alla de uppgifter, som hennes son och medsvarande lämnat, hvarefter målet öfverlämnades, och faller utslag vid slattinget.

Smålander kommer icke. Ånyo påropades det af sakförare Stenmark mot brunnsgräfvare Smålander väckta åtalet för ärekränkning, men Smålander var ej heller nu tillstädes. Målet öfverlämnades af kär. med yrkande om ansvar för omstämda ärekränkningen, och faller utslag vid sluttinget.

Om utfående af rättegångsarvode hade sakförare Stenmark instämt förre predikanten F. A. Bomqvist, men då denne med läkarebetyg styrkte, att han till följd af sjukdom var hindrad att inställa sig, uppsköts målets handläggning till 13 Febr.

»Till skogs en liten fågel flög.» De för hemfridsbrottet i Roma kungsgård — hvarom vi förut meddelat — instämde arbetarena A. V. Härngren, J. Gustafsson och A. G. Johansson hade, då målet mot dem nu ånyo skulle hanudläggas, skuddat gotlandsstoftet af sina fötter och gifvit sig af till fastlandet, hvadan målet mot dem förklarades, hvilande, sedan dock åkl. förklarat sig afstå från åtalet mot Johansson.

För oloflig bränvinsförsäljning var handl. N. Kahlström å Fårö instämd. Han erkände, och faller utslag vid sluttinget.

Nu voro papperen klara. Änkan A. L. Johansson, hvilken föregående sammanträde var instämd för oloflig ölförsäljning å Kräklingbo marknad men då ej försett sitt erkännande med fallmakt för inlämnandet, hade nu fullgjort denna formalitet, och faller utslaget mot henne vid sluttinget.

En spis som det blir ett mål af. Hemma nsägaren G. Jonasson i Dalhem hade instämt hemmansägare J. Johansson Ekeskogs i Norrlanda med yrkande om ansvar å denne för det han, som sålt en gård till kär., ur köket på gården utbrutit och bortfört en järnspis, som kär. ansåg skulle medfölja i köpet.
Svar. förklarade sig anso spisen som lösegendom, då don aldrig varit inmurad i köket utan stått lös på tegelhällen. Svar. lät emellertid ej afspisa sig härmed, utan sade, att spisen varit fastmurad, och yrkade ansvar för liden skada. För vidare utredning blef målet uppskjutet till Januarisammanträdet.

Misshandel af mindre vetande. För dylik förseelse hade allm. åkl. på angifvelse af den misshandlades broder, hemmansägare Lundin vid Kams i Lummelunda, instämt hemmansägaren O. Larsson Lundbjers i Lummelunda.

Den misshandlade, drängen Lundin, är mindre vetande och därför ofta utsatt för hjärtlösa människors gyckel. Så hade, enligt stämningen svarandens 9-årige son 7 sistl.
Nov. retats med den sjuke, hvarvid denne föst undan honom med handen. Då skall pojkens fader ha rusat på Lundin och slagit honom i ansiktet så svårt, att hans ena öga erhöll svåra skador, hvilkas botande läkare har föga hopp om.- Dessutom skulle svar. ha slagit L. mot en vägg, så att han fått ett par krossår i hufvudet, sparkat honom o. s. v.
Svar. erkände, att han gett L. »ett par slag» men förnekade, att dessa varit så våldsamma, att framtida men däraf kunnat uppstå. Framhöll, att L. samma dag efter det han fått slagen begifvit sig ut för att fiska, hvadan skadorna väl ej kunnat vara eå svåra. Denna sista uppgift förnekades ej af L:s broder, hvilken uppträdde som målsägare. Men ögat hade lika fullt blifvit skadadt till den grad som uppgifvits, hvarom läkare äfven kunde lämna intyg. För vidare utredning blef målet uppskjutet till 16 Januari.

Södra häradsrätten.
Fjärde sammanträdet. (Ordf: häradsh. Th. af Ekenstam.)

Utslag:
Det långvariga krafmålet emellan O. Högbergs förmyndare, Gabriel och Olof Bolin i Eskelhem, samt Johan Qvarnberg vid Qvarna, tappades å ömse sidor, emedan parternas mot hvarandra framstälda yrkanden ogillades.

Till edgång dömdes Johan Larsson vid Kakuse i Wäte i den af firman Lindqvister & komp. mot honom förda rättegången om likvid för levererade spritvaror.

För förfalskning blef pigan Laura Larsson vid Orleifs i Öja dömd till en månads fängelse samt 87 kr. böter. Laura L. skall dessutom återbära hvad hon af lönen uppburit jämte städja, tillsammans kr. 32,50.

Blötmyr i Tofta. De af Johan Olsson Rofvals i Eskelhem mot Johan Hansson Dyple samt Johan Nilsson Smågårda förda rättegångerna tappades af kär., som dessutom ålades till hvardera svaranden utgifva 60 kr. i kostnader.
— Motsatt utgång fick ett af samme kär. mot Johan Gustafsson Dyple, instä mdt, från hofrätten återförvist mål. Här dömdes avar. att utgifva fordrade 14 kr. 43 öre med ränta jämte 200 kr. i rätte gångskostnader förutom prot okollslösen.
Att till Karolina Grönström vid Roes i Rone utgifva resterande förmyndaremedel 347 kr. 21 öre jämte rättegångskostnader ålades Johan Johansson Mannegårda i Lye.
Järnvägsarbetaren Karl Lan cke dömdes till 30 kr. böter för det våld han begått mot kapten Fisch å Klintehamn.
Till 25 kr. böter dömdes drängen N. Johansason vid Östris i Alfva för fylleri och förargelsnväckande beteende å allmän väg. Drängen Frans Johansson vid Maldes i Stånga dömdes till 23 kr. böter för hemfridsbrott.

Lönetvisten emellan Nils Karlsson från Torsås och P. A. Pettersson Smiss i Garda fortsätter.
Ett vittne hördes å hvardera sidan, hvilka ansågo: kär. vittne, att 75 kr. vore lagom lön, svar. vittne, att 50 kr. och kläder vore lagom. Dem faller vid tingets afslutning.

Om ersättning för af får skadad kornskörd har, såsom vi förut refererat, Aug. Edberg vid Gumbalde i Stånga instämt F. Martell vid Maldes och Oskar Hansson, Hägvide i Stånga. Äfven vid detta tillfälle hördes vittne. Martell hade uttagit 11 st. af Edberg insatta får, men ingen kunde yttra sig om den skada fåren åstadkommit på kär:s åker. Svar. ville ha uppskof för att bevisa, att åkern var afbetad, innan hans får intagits.
Kär. yrkar edgång å svar. Yttrande vid tingets slut.

Målet emellan Oskar Eklund vid Gullgårda i Rone och Karl Nilsson, Bomungs i När om ersättning för mistad lägenhet förekom äfven till behandling. Ett vittne hördes och ansåg, att den omnämda lägenheten läm nade årligen omkring 3 häckar hö, värda 18—20 kr. pr häck. Äfven i detta mål faller utslag vid tingets afslutning.

Hästaffären mellan Johan Johansson Dalbo i När samt Lars Alqvist vid Husarfve i Lau fortsattes å detta ting.
De vittnen, som vid detta tillfälle hördes, intygade att stoet i fråga ej alls vore istadigt. En gumma som kört stoet för trösk, ville åtaga sig att köra det för hvilket lass som helst.
Vittnosmålen bestredos af svar., som begärde uppskof för att inkomma med slutpåstående. Kär. öfverlämnade målet. Utslag vid tingets afslutning.

Orätta personer stämda. Målet emellan Nils Närström vid Haltarfve i När och husbondesönerna Oskar Häglund och Karl Skönlund förekom ånyo. Målet rör sig om ett hemfridsbrott, bestående däri att ett mindre hus natten till 13 Nov. förra året blifvit å Närströms gård kullkastadt,. Som vittnen hördes Oskar Albrektsson, Viktor Cedergren från När samt Oskar Pettersson från Lau.
Först hördes Albrektsson, som till en början stälde sig äalldeles okunnig om saken, men till sist på dom:s allvarsamma fråga: — Såg du när huset vältades omkull? gaf ett matt »ja» till svar.
Dom. — Hvem vältade huset då?
Vittnet: — Jag.
— Dom.: — Var svar. med?
Vitt. — Naj.
Förhöret med vittnet Cedergren fick ungefär samma utgång.
Tredje vittnet O. Pettersson medgaf sent omsider, att han varit på gården den ifrågav. natten, och att han sett hvem som vältat kull huset, men det hade ej varit svarandena.
Kär. ville ha det sista vittnet häuvisadt till själasörjaren. Yttrande vid tingets slut.

I undantagstvisten mellan änkan Anna Larsson och J. Simonsson vid Liffedarfve i Eskelhem hördes ett par vittnen. Änkan Larsson hade tills i höstas bott och ätit ! hos svar., men förhållandet emellan kär, och svar:s hustru hade ej varit godt. Utslag vid tingets slut.

Ärekränkningsmålet emellan Gustaf Sandström vid Bofride och Karl Nilsson Solbjerge i Fröjel förekom äfven. Vittnen hördes, som styrkte kär:s uppgifter.
Kär. begärde 150 kr. i skadestånd. Utslag äfven i detta mål vid tingets slut.

Början på en vacker historia.
1:sta Kapitlet.
Det sedan förra sammanträdet uppskjutna målet emellan åkl. och arrendatorn A. W. Olin vid Källgårds i Stenkumla, angående hemgång och våld mot J. P. Sandelius därstädes, förekom ånyo.
Olin bestred åkl:s påståenden samt yrkade ansvar å Sandelius för det han 31 sistl. Okt. inför sittande rätt kallat honom för »mordängel.» .
Sandelius vill ovilkorligen ha Olin häktad, enär om Olin finge vara kvar, Sandelius ovilkorligen måste dö. Målet förekommer till förnyad behandling vid tredje vårsämmanträdet.

2:a Kapitlet.
För misshandel begången mot förenämda Olins hushållerska, ogifta Amanda Håkansson, voro arrendatorn J. Johansson och hans hustru instämda af åkl.
En dag under sistförflutna hösten skulle Amanda efter ordväxling med Johanssons hustru blifvit af denna bombarderad med vedträn och dylikt. Svar. nekade, och målet uppsköts till Jan.-sammanträdet för bevisning.

3:dje Kapitlet.
Förenämda Olin, hade uttagit stämning å Sandelius och dennes hustru under yrkande om ansvar för våld och ärekränkning, hvarjämte Olin fordrar ett skadestånd af 2,000 kr. samt yrkar att S. måtto åläggas attiortens tidningar införa rättens utslag.
Tvänne vittnen voro inkallade, som hört orden tjuf och tjufstryker samt sett hustru Sandelius gifva Olin ett slag i hufvudet. Sandelius Hade blifvit retad af att Olin kallat honom »kyrkovärd». Dom vid tingets afslutning.

4:de Kapitlet.
Samma parter, på samma sidor. Denna gång hade Olin formulerat sina stämningspåståenden i flera punkter:
1:o) Yrkas ersättning för skada å skörd, emedan Sandelius genom af balkning i ladan hindrat Olin (som arrenderat Sandelius hemman) att få in säden, så att han måst stacka den ute och fått den förstörd:
2:o) Rifvit sönder ladugården så att Olin ej kunnat få in mera än 2 kor i st. f. 20 som han tänkt sig; begär härför 400 kr. i skadestånd.
3:o) Sandelius hade satt lås för smedja och drängstuga. 59 kr. i skadestånd.
4:o) För mistning af vedbrand, 109 kr. i ersättning.
5:o) Yrkar ansvar för det Sandelius med spänd hane och geväret vid ögat hotat Olin. Olin vill dessutom blifva skild från arrendet.
Sedan svar. ingått på svaromål i dessa punkter, uppsköts målet till Januarisammanträdet.

5:e kapitlet.
Sandelius, nu på kärandesidan, yrkar ansvar å Olins hushållerska, förut nämda A.manda Håkanssen, under påstående att hon skulle ha kallat Sandelius för »kyrktjof, bedragare,» och dylikt, samt kastat sten på honem. Amandag ombud, Olin, bestred Sandelius-påståenden hvarför måelet uppsköts till Januari sammanträdet.

I barnuppfostringsmålet emellan Jenny Svahn i Visby och Johan Johansson vid Tjengdarfve i Hemse faller utslag vid tingets slut.

Djurplågerimålet mot Jacob Olsson Hemmor i När förekom ånyo. Tvenne vittnen hördes; hästarne hade varit mer än lofligt magra. Utslag vid tingets slut.

För misshandel mot Konrad Mallin i Hablingbo tilltalade John Lindgren från När påstår fortfarande, att han blott i nödvärn slagit Mallin.
Tvenne vittnen hördes, som sett L. på skilda ställen å Hemse torgplats tilldela Mallin dels knytnäfslag, dels slag med en mejsel, hvarjämte L. huggit tag i Mallins kloekkedja, så att lf;locll:an kommit bort. Målsäg, begärde 15 kr. för klockan.
Utslag vid tingets slut.

Angående de våldsemheter Karl Dalgren i Lye och F. Lötqvist i Etelhem begått mot kanalarbetaren Karl Nilsson yrkade åkl. edgång å de tilltalade i de delar, målet ej anses tillräckligt styrkt. Utslag vid tingets slut.

Olofligt fiske. På angifvelse af Hans Pettersson Halsarfve i När voro 9 st. fiskare i När åtalade för olaga fiske vid Närs holme, Åtalet bestreds. Utslag vid tingets slut.

Själftagen rätt. Hemmansägaren O. Jacobsson vid Gårdsby i Fardhem yrkar att L. Johansson Utvede i Gerum måtte åläggas iståndsätta en bit gårdesgård och nersätta en grindstock och en märksten, som utan Jacobssons samtycke af Johansson upprifvits.
Johansson medgaf riktigheten häraf, men hade trott sig handla i sin fulla rätt. Målet öfverlämnades, och faller utslag vid tingets slut.

Godemansed aflades i måndags af hemmansäg. P. Pettersson vid Utalskog i Alskog.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 30 November 1898
N:r 185

Om kornmyggans talrika förekomst på Gotland

får man en lika öfverraskande som nedslående förvissning i den berättelse om sina undersökningar i berörda sak; hvilken assistenten vid statens entomologiska anstalt, d:r Y. Sjöstedt, nu till landbruksstyrelsen ingifvit. Man trodde ju i början, att denna skadeinsekts förekomst inom länet var jämförelsevis sparsam. Men man fick en helt annan uppfattning af saken, sedan resultaten af d:r Sjöstedts undersökningar förelågo färdiga, Enligt donna redogörelse visar det sig nämligen, såsom vi redan meddelat, att kornmyggan redan nått en sådan utsträckning att den kan sägas hota Gotlands kornskördar.
Under sin resa bär besökte d:r Sjöstedt som bekant 27 socknar och undersökte därvid 71 olika platser. Af dessa platser voro ej mindre än 53, d. v, s. 74,65 procent smittade. Och skadan har ingalunda varit ringa, hvilket framgår däraf att på 27 ställen, eller 38 procent af samtliga undersökta ställen, skadan gält icke mindre 1/3 af skörden och därutöfver.
Den detaljerade redogörelsen för undersökningarna på de olika pastoratet sig sålunda:
Stånga s:n: Ungbåtels: delvis 84 proc. skadadt; Starrlauser: 20 proc. d:o; Bosarfve: 1/3 af skörden förstörd: Maldes långt öfver hälften förstörd; Frigsarfve: mer än hbälften förstörd.
Lye s:n: Bjerges: 1/2 förstörd; Dals 1/3 d:o; Bosarfye: ingen skada observerad; L:a Rone föga skada observerad.
Garda s:n: Hemmor: någon skada obs.; Hägvalds: icke med säkerhet någon skada.; Österby: 1/3 förstördt; Mårtens: 50 proe. förstördt på 3 tunnland och 1/3 på 2,5 tuonl.
Etelhem sn: Bjärby: ingen skada; Bara myr: d:o; Levide: enligt uppgift mycket förstördt; Tänglings: ingen skada.
Hemse sn: Likmide: föga skadadt.
Hajfdhems s:n: 5t, Allmungs: 1/3 (af 3 tunnl ) förstördt; Isa d:o: 1/3 skadadt; Lingvide: föga d:o: Spenarfye: ringa skada; detsamma gäller hela trakten omkring; Libbenarfve: ingen skada bemärkt.
Hablingbo s:n: By: ingen skada bemärkt; St. Burge: någon skada bemärkt: Bosarfyve: någon skada bemärkt.
Silte s:n: Sigleifs: icke med säkerhet någon skada obs.
Sproge sm: Butvier: kornet delvis nedfallet; Urgude: d:o.
Eksta sn: Bopparfve ingen skada bemärkt.
Fröjel sn: Kusarfve: ungef. hälften af skörden förstörd; Gustafs: hälften (af 4,5 tunnl.) förstördt; Bockes: 40 proc. (af 4—5 tuonl.) d:o; Puser: på sina ställen 11/2 d:o.
Rone sn: Ingen skada observerad.
Klinte sn: Sicklings och Loggarfve fögn skada.
Barlingbo s:n: Stafva: ej obetydlig skada; Busarfyve: ingen skada obs.
Endre s:n: Eodregårda: 1/3 (af 1 tunnl) förstördt; Kvie 1/4 (af 3 tunnl.) d:o.
Follingbo s:n: Gerete: 1/2 (af 8 tunnl.) förstördt.
Hejdeby s:n: Tibbles: 1/3 (af 7 tunnl.) förstördt; samma siffra gäller för trakten i allmänhet.
Fole s:n: L:a Fole: högst 1/4 (af 3—4 tunonl.) förstördt; Bondarfve: d:o.
Källunge s:n: L:a Tollby och Ekeskogs: ingen skada säkert bemärkt.
Bäl s:n: Gute: ingen skada obs.
Boge s:n: Västers: ganska mycken skada; detsamma gäller hela trakten.
Hejnum sin: Graute: ingen skada obs; Rings: omkr. 1/2 af skörden förstörd; Kyrkebys: d:o.
Tingstäde s:n: Träskvälder: troligen, dock ej med säkerhet, förekommer myggan; Myrvälder: omkr. 1/2 förstördt; Furubjers: ingen skada obs.
Martebo s:n: Snaldarfve: stor skada; 3/4 förstördt; Mos: ingen skada obs.; Kvie: nästan hela skörden förstörd; blott 10 proc. oskadadt; på ett annat fält var skörden så förstörd, att den måste afslås till foder; Marma; 60 å 70 proc. (af 15 tunnl.) förstördt; af skörden rakt intet kvar.
Lummelunda s:n: Lundbjers: 40 proc. (af 3 tunnl.) förstördt; Lummelunds bruk: ingen skada obs.
Stenkyrka s:n: Lauhage: 40 proc. förstördt.
Väskinde s:n: Kintegårda, Stora o. L:a Norrgårda, Väskinds, Viee, Bläsnungs, Björkome och Skäggs. Alla hade mer eller mindre lidit af myggans härjningar.
Vid Klintegårda hade t. ex. 1/3 förstörts. Vid Skäggs var skadan visserligen blott 1/6, men den är dock ej obetydlig, då ej mindre än 120 tunnland voro besådda med korn.
Af ofvanstående redogörelse framgår tydligt nog, hvilken stor fara som hotar den gotländska kornodlingen genom kornmyggan, och det ligger all makt uppå, att de af d:r Sjöstedt meddelade anvisningarna till skadeinsektens bekämpande blifva noggrant efterföljda. För den skull meddelar ock länsstyrelsen i veckans Länskungörelser dessa föreskrifter, hvilka äfven finnas införda i Gotlands Allehanda n:r 163 för lördagen 22 Oktober.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 November 1898
N:r 182

Från infanteriet.

Till sjukvårdssoldater ha förordnats korpralerna vid Visby kompani n:r 18 Nilsson och vid Garda komp, n:r 23 Ahlström.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 November 1898
N:r 173

Till konsistorieombud

vid laga syneförrättning i När 8 dennes angående utdikning af sankmarker har kyrkoherde Sundblad i Garda förordnats.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 November 1898
N:r 171