Dödsfall Jacob Kristian Pettersson

Att Gul efter sitt allvisa råd behagat hädankalla min ömt älskade make Hemmansägaren, f. d. kyrkovärden Jacob Kristian Pettersson som stilla afled vid Robbenarfve i Garda d. 22 Dec. 1893 kl. 2 e. m. i en ålder af 59 år, 11 mån. och 17 dagar, djupt sörjd och saknad af mig och efterlefvande barn, varder endast på detta sätt deltagande anböriga och vänner tillkännagifvet.
Anna Margareta Pettersson.
Sv. Ps. 275, v. 8, 9. Math. Ev. 5 v. 8.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 December 1893
N:r 200

Ett och annat om Gotlands forna Tingsplatser.

Man säger, att Gotland har två härader: Norra och Södra Häradet, men ehuru dessa benämningar brukas både officielt och i dagligt tal, sk är det icke landets härader utan dess domsagor, som menas. Häradeindelningen, såsom den judiciella och administrativa indelningen, är urgammal i Norden, ehuru Häraderna uti en del af Svea landet kallades »Hundari», och på Gotland »Ting», d. v. s. Tingslag eller distrikt, som utgjorde ett helt för sig, hade sin egen domstol, sin egen tingsplats, der tingets odalmän hade sina ordentliga sammankomster på bestämda tider eller dessemellan när de sammankallades till extra ting. Under hednatiden voro vanligen de ordinära sammankomsterna förenade med blodsoffer, »blot», och gemensamt offergille, hvartill de kreatur, som användes, anskaffades på tingsmännens bekostnad. Tingsplatsen »Ringen» och offerplatsen, »Gudahofvet» (eller den så kallade Lodakretsen) lågo derför nära intill hvarandra. Våra tingslag, d. v. s. våra härader, hafva en gång varit domsagor, men våra nu varande domsagor äro icke härader.
Härads- eller Tingsindelningen är, såsom redan nämts, urgammal och äldre än den kyrkliga, socken: och pastoratsindelningen; den låg till grund för landets sambällsförfattning och är sammanpväxt med dess historia, således väl värd att taga närmare kännedom om. Vill man göra sig den mödan, får man observera, först att Härad ej är detsamma som domsaga, fastän våra domsagor kallas härader. Denna förblandning är dock ej så gammal, ej stort mer än halftannat århundrade, ty fast vi haft två domsagor sedan 1680, var det först i förra hälften eller vid midten af 1700-talet de började kallas härader. Förut hette de Norra och Södra Tingsrätten eller i allmogespråket: »Norder Ting» och »Suder Ting». Av tecknaren, som granskat tämligen många domböcker och gamla handlingar, äfven från 1600-talet, har aldrig, så vidt han kan minnas, påträffat uttrycken Gotlands Norra och Södra Härad äldre än 1700-talet, För det andra får man observera att den nuvarande indelviogen i Tingslag är på många ställen olika mot hvad den af ålder varit. Tingsindelningen ändrades omkring år 1725 för att få den i öfverensstämmelse med den kyrliga indelningev. Hura den förut på många ställen var skiljaktig från sockenindelningen kan man finna af »Revisionsboken», som innehåller jordransakningen åren 1654 och 1655 med Gotlands gårdar eller hemman.
Tingslaget hade sina underafdelningar, vanligen fyra, som kallades, »Fjerdingar» (deraf benämningen Fjerdingsman, som nu lägsta tjenstemannagraden för administrativa och polisärenden tituleras), men ett eller annat mindre tingslag uti 2 (»Hälfter») eller 3 (»Tredingar»). Det har varit dessa underafdelningar af tingslagen, som utgjort landets kommuner innan socknar uppstodo och de hade säkerligen äfven sina särskilda sammankomster på bestämda ställen. Gotlands äldsta indelning är itre Tredingar och Ting, de sistnämda afdelningar af de förra. Tredingarna, som hette Norder Treding, Medel Treding och Suder Treding, hade ännu på 1600-talet och förra hälften af 1700 talet hvar sitt vapen eller sköldmärke; Norder Tredingen, som hade 7 ting, en grövskande Ek, Medel Tredingen med 6 ting en hvit springande Häst (Saxarnes urgamla vapen) och Söder Treding med 7 ting, Lammet med korsfanan (rättare Väduren med segerfanan), som äfven var hela landets vapenmärke (liksom Amaloniska konungaättens, Amblungarnes, som styrde Östgoterna uti Italien på 500-talet). Tingslagen voro således 20, men enligt biskop Vallins uppgift skola de från början varit 21, förmodligen då 7 i hvarje Tre ding. Strelov, som var ett århundrade äldre än Vallin, uppräknar i »Den Gathilandiske Chronica» (tryckt 1633) tingslagen, som han kallar Hereder (Härader), men Han har blott 20. Norra domsagan har 10 Härader, den Södra lika många.
Gutasagan, som i sin nuvarande redaktion nog är öfver 600 år gammal men grundas på vida äldre sägner och kanske anteckningar, uppgifver att när gutarne blotade till hedna gudar, hade hela landet sitt högsta blotande (»Gutn-all-tipget»). men hvarje Treding sitt och miadre ting (»smeri ting») hade mindre blotan. Landets indelning I Tredingar och Ting fanns således redan i hedna tiden, men på kristna tiden delades hvarje Treding i 3 delar och så uppkomme i de forna tredingstingens ställe 6 s. k. Settingsting (af »Sjettungr», sjettedel). Settingar funnos redan när Gutalagen i sin nu varande form uppsattes, se dess 31 kapitel, der tingslagen benämnas »Hunderi», liksom i Svea landet. De 6 Settingarua kallades, Rute S. och Bro S. (Norder Trediog; Kräklinge S. och Hejde S. (Medel Treding) Hoburgs S. och Garda S.
(Söder Treding). Hvarje Setting utgjorde en liten domsaga. Denna indelning fortfor tilis ön kom under Sverige genom Brömsebrofreden 1645, då Gotland blef ett Häradshöfdingedöme, men tingen höllos trediogsvis, för Norra Tredingen vid Länna i Otbem, för Medel Tredingen vid Tyrvalds i Klinte, för Södra Tredingen vid Kvinnegårda i Hafdhem. Sedan ön efter danska invasionen 1676—1679 återkommit till Sverige, delades den i 2:ne Domsagor. För den södra höllos tingen länge dels vid Ejmunds i Mästerby (domarens boställe) dels i Klinte, först mot midten af 1700-talet flyttades de till Levide och Skogs blef häradshöfdingeboställe.
Under hednatiden och så länge tingslagen hade hvartdera sitt tingsställe måtte Gotland haft måoga tingaplatser. Gutnall-tinget lär hållits i Romma, der all mogen ända in på 1600 talet samlades för rådgöra och öfverlägga om angelägenheter, som angingo hela ön. Namnet Romma, com nu är socknens namp, har säkerligen ursprungligen betecknat slätten der de stora allmänna tingen höllos, ty en öppen allmän plats kallas på gutniska »Räum», ram, (bestämd artik. »räumä», rummet). Samma ord förekommer i ett annat gotländskt sockennamn. nämligen Laukräumä, (Lokrumme), af Lauk trädgårds växt i allmänhet och i synnerhet lök, hvilket namn väl ursprungligen betecknat ett ställe med frodiga trädgårdsväxter, hvaraf sockennamnet uppstått. Troligtvis har ej den aldra äldsta allmänna tingsplatsen för hela ön varit Roma, som ligger nästan midt i landet, utan blifvit det först sedan gutafolket hunnit utbreda sig öfver hela ön.
(Slut nästa nr).

Till fast anstälda volontärer

vid Gotlands infanteriregemente ha antagits: vid Visby kompani med nr 47 f. artilleristen Joban Leonard Östermark och med nr 48 ynglingen Karl Johan Aug. Anshelm Nygren, båda från Visby; vid Klinte kompani med nr 115 Karl Aug. Johansson-Hult och vid Garda kompani med 117 Johan. Gustaf, Augustsson, båda från Gårdsby i Kronobergs län, samt med nr 118 vid Hemse kompani f. husaren Johan Elof Ragnar från Södra Vi i Kalmar län.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 18 December 1893
N:r 197

Mönstring

med beväringsmän tillhörande Klinte kompaniområde nr 185 kommer att förrättas:
Fredagen den 15 December kl. 10 f. m, hos fru Lovisa Wiberg Klintehamn med mönstringsskyldige inom Sanda, Mästerby, Vestergarn, Hejde och Väte socknar.
Lördagen den 16 December kl. 10 på samma ställe med mönstringsskyldige inom Klinte, Fröjel, Ejsta och Sproge socknar.
Särskildt erinras, att enl. nya värnpliktslagen till beväringen höra nu äfven 1893 års 11:te och 12:te klasser (födda 1862 och 1861), hvilka således äro mönstringsskyldige.
Vidare hänvisas till länskungörelsen.
Klintehamn den 6 Dec. 1893.
A. Lange.
kompaniområdesbefälhafvare.

Mönstring med beväringsmän tillhörande Garde kompaniområde, nr 186, hvilka icke under året varit inkallade till tjenstgöring, förrättas:
Lördagen den 16 December från kl. 1/2 11 f. m. vid Kräklings i Kräkligbo med beväringsmän från Kräklingbo, Ala, Anga, Östergarn, Gammalgarn och Ardre socken samt samma dag kl. 1/2 3 e. m. vid Buttle jernvägsstation med beväringsmän från Vänge, Buttle, Guldrupe, Garde, Etelhem, Alskog och Lye socknar.
Inskrifningsböckerna skola medföras.
I stället för att infinna sig vid mönstringen kan beväringsman före mönstringsdagen till undertecknad eller till afdelningsområdesbefälhafvaren, fanjunkaren J. Franzén, Gammalgarn, göra muntlig anmälan eller sända skriftlig uppgift enligt formuläret å sidan 12 i inskrifningsboken.
Närmare upplysning angående mönstringen meddelas genom länskungörelse.
Visby den 6 December 1893.
Axel Ytterberg,
kompaniområdesbefälhafvare.

Mönstring med beväringsmin tillhörande Tingstäde kompaniområde nr 183 kommer att förrättas.
Fredagen den 15 nästkommande December kl. 10 f. m. vid Bjerge i Vallstena med mönstringsskyldige inom Fole, Hejnum, Bäl, Källunge, Vallstena, Gothem, Norrlanda, Endre, Hejdeby, Barlingbo, Ekeby, Hörsne och Bara socknar.
Lördagen den 16 nästkommande December kl. 10 f. m. vid Tingstäde kyrka med mönstringsskyldige inom Visby norra lands!
församling, Bro, Vestkinde, Lokrume, Martebo, Lummelunda, Stenkyrka och Tingstäde socknar.
Särskildt erinras, att enligt nya värnpligtslagen till beväringen höra nu äfven 1893 års 11:te och 12:te klasser (födda 1862 och 1861), hvilka således äro mönstringsskyldige.
Vidare hänvisas till länskungörelsen.
Visby den 28 November 1893.
Ernst Sillén,
Kompaniområdesbefälhafvare.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 8 December 1893
N:r 191

På ny stat

som v. korpral vid infanteriregementet har öfverflyttats vice korpralen vid Garda kompani nr 134 Österberg.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 4 December 1893
N:r 189

Rättegångs- och polissaker.

Den efterlyste hemmansäg. Jakob Niklas Qviberg i Stånga har häktats härstädes vid återkomsten från Stockholm, dit han afrest.

Södra häradsrätten.
(Höstetingets 4:de sammanträde vid Skogs i Levide 27—28 Nov. 1893).
Ansvar för olaga skuldfordran yrkade possessionaten O. V. Ålander, Hesselby i Linde, å K. Bergenström och not. B. O. Rudebeck i Stockholm; de skulle nämligen ha utkräft betalning för skuld, som de vetat redan gulden vara.
Käranden berättade, att i början af år 1833 hade bolaget Stockholms norra mejeri beslutit upptaga ett förlagslån å högst 15,000 kr. och utfärdat en förbindelse i enlighet härmed, å hvilken förbindelse Ålander tillsammans med flere andra personer tecknat sitt namn som borgen, Bergenström, då verkställande direktör i bolaget, försköt på denna handling 9,970 kronor, af hvilken summa han dock återtog 270 kronor, så att gälden blef 9,700 kr.
I Oktober 1883 stämde Bergenström borgesmännen, ej bolaget, till Stockholms rådhusrätt, med yrkande att uttå de 9,700 kr.
Samtlige borgesmän, utom Ålander, nekade betala, på den grund att B. ej visat, det han verkligen till bolaget förskotterat summan. Å. ensam medgaf riktigheten af krafvet och dömdes skyldig att betala, Sedermera utfärdade emellertid Bergenström en handling, deri han förband sig att ej utkräfva beloppet af Ålander, förrän de andra borgesmännen blifvit sökta och visat sig ej hafva tillgångar. I Januari 1889 meddelade Rudebeck, som under tiden kommit i besittning af Bergenströms rätt, Ålander, att han lyckats utfå af bolaget och borgesmännen hela samman med undantag af 2,062 kr. 13 öre, och stämde nu Ålander för detta belopp. Sedan hofrättens dom fallit betalade Å. till Rudebeck beloppet emot qvitto, hvilket nu företeddes inför rätten. — Trots detta har nu Bergenström lagsökt Å. för hela beloppet 9,700 kronor jämte ränta från 1883. Ålander fick utmätningen upphäfd och skyndade att anställa efterforskningar. Han fann då att bolaget i December 1885 utstält växlar till Rudebeck å tillsammans 6,000 kr., af hvilka växlar 26 Aug. 1886, vid bolagets konkurs, fannos enligt staten oguldna blott 2,000 kr. Dessutom hade till Bergenström i skilda poster under 1885 inbetalts för samma skuld tillsammans 6,293:37, hvilket styrktes genom utdrag ur bolagets böcker för nämda år. Sedermera hade Rudebeck af åtminstone en borgesman uppburit 500 kr. På grund af allt detta yrkade nu kär, att svarandena måtte fällas till ansvar för att de kräft det de vetat vara betaldt.
Svarandeva bestredo i inlemnad skrift åtalet och yrkade ansvar å käranden för falskt åtal.
Käranden anhöll om uppskof för att få tillfälle att som vittnen höra vid Stockholms rådhusrätt åtskilliga personer, som skulle kunna lemna upplysningar i saken.
Rätten afkunnar beslut vid tingets slut.
För utbekommande af födoräd instämde Jakon Larsson, Mårtens i Garda, sakförare A. C. Stenmark i Visby. Svaranden uteblef och dömdes att derför böta 5 kr. Målet upp sköts till andra dagen af vårtingets första sammanträde, då svaranden vid 25 kr:s vite skall vara tillstädes.

Hästköp. K. J. A. Vestberg, Kruse i Alfva, instämde Olof Niklas Kolmodin, Bjers, yrkande att utbekomma 157 kr., för hvilken summa han på en auktion 1892 köpt en häst. Svaranden ville betala blott 50 kronor, emedan hästen vid försäljandet uppgafs vara 16 år, ehurn ban i sjelfva verket var 26. — Målet uppsköts till vårtingets första smtr., andra dagen.

Olaga handel med elåfarliga oljor. Kronolänsman Svallingson åtalade handlanden Karl Hellgren i Eskelhem, för att han utan vederbörlig anmälan idkat handel med eldfarliga oljor i sin flial inom Tofta socken.
Hellgren erkände genom ombud sin förseelse. Utslag faller vid tingets slut.

För olaga utskänkning af maltdrycker 8:e gången yrkade kronolänsman Svallingson dt å hustru Josefina Österberg, Klintehamn.
Svaranden nekade, hvarför åklagaren erhöll uppskof för bevisnings förebringande till vårtingets 1:a sammanträde.

För utfående af barnaföda instämde Matilda Norrbom hemmansäg. Joban Mårtensson, Lingvide i Burs.
Svaranden nekade. Uppskof till vårtingets första sammanträde, för bevisnings anskafande.

Lovisa Viberg, Klintehamp, hade att stå till svars emedan hon 29 Sept. skulle ha sålt mealtdrycker till förtäring på stället äfven åt icke spisande gäster. Svaranden nekade, Hon hade »gjort så nära som möjligt som kommissarien befalt, alltid baft mat på bordet».
Fjerdingsman Cedergren vittnade att han den omstämda dagen i sällskap med en hemsebo besökt Vibergs lokal, der de begärt 2 halfva öl och druckit dem utan att samtidigt intaga mat, — Svaranden nekade fortfarande, uppskof för vidare bevisniog till vårtiogets första sammanträde.

I stenkastningsmålet mot Emil Larsson, Norrqvie i Grötlingbo, förekom ingenting nytt. Målsägaren underlät att inkomma med läkarebetyg öfver de lidna skadorna. Saken uppsköts för afgörande till vårtingets 1 smtr.

Vilhelmina Söderström, Stenstu i Grötlingbo, och Karolina Hammarlund, Lunds i samma socken, voro i dag närvarande och erkände att de olofligen sålt kokadt kafte på torgdagen i Grötlingbo. De fäldes till 5 kr, böter hvardera.

I fotogénmålet mot firman A. Petersson & K:i i Oskarshamn uteblef svarandena äfven denna gång. Uppskof till vårtingets första emtr, då sv. skola vid 25 kr. vite infinna sig.

Ansvar för brott mot arrendekontrakt yrkade kronolänsman Svallingson å arrendatorn, af Vestergarnsholm, K. O. H. Karlsson, Svaranden ekulle under detta och förlidet år ha afyttrat bergningsrätten till 25 lass foder utan att i st. tillföra egendomen kreatursspillning till motsvarande värde; dessutom hade han försålt flere lass spillning.
Svaranden medgaf att han låtit sina arbetare få nämda foder, hvilket han ansåg sig enligt kontraktet ha rättighet till. Han hade delvis redan fått spillning tillbaka, resten erhålles när det omstämda höet hunnit blifva förvandladt till gödsel.
Hvad anginge den bortförda gödseln, så uppgaf svar., att det i stället för gödsel varit gödselblandad aska efter branden, som han köpt af brandstodsstyrelsen. För öfrigt hade den likväl kommit gården till godo i form af vederlag uti god kreatursspillning. Slutligen nämde hans arrandekontrakt ingenting om förbud att från gården bortföra gödsel.
Målet uppsköts på åklagarens begäran till andra dagen af vårtingets sammanträde.

I tvisten ang. skogshygge emellan Lars Munthe, Gardrungs i Stenkumla, och Nils Johansson, Homa i samma socken, hördes denna gång två vittnen, som uppskattade det afverkade till minst 100 kronors värde. Utslag i målet faller vid tingets slut.

Myrutdikningstvisten mellan kapten A. Ytterberg å ena sidan samt k. m:t och kronan, doktor O. Öfverberg i Stenkumla, rådman Tiberg i Visby, Hushållningssällskapet m. fl. intressenter i utdikningen af Handkse myr å andra sidan, har afgjorts af häradsrätten, Målet återförvisades till landtbruksingeniören och godemännen för förnyad handläggning.

Norra häradsrätten.
(Fjerde sammanträdet, 27 och 28 Nov.)
Ärekränkning. Målet mellan hemmansägaren Oskar Jakobsson, Haga i Gothem, och husbondesonen Olof Persson vid Båtare i samma socken, förevar åter. Kär:s ombud yrkade ansvar enligt 16 kap. 8 § straffi, för det svar. om kär. fortspridt rykte, att kär. stulit. Svar:s ombud bestred åtalet. Utslag vid slutsammanträdet.

Olofligt tillgrepp. Uti målet emellan hemmansägarne Lars Nordström vid Råby i Hejdeby, kär., och Oskar Nyström vid Hellviga i Fole, svar., angående ansvar för olofligt bortagande af en gärdesgård från af kär. å exekutiv auktion inköpta 1/4 mantel L:a Helvigs hördes såsom vittnen drävgarne J. Olsson och J. Karlqvist samt arbetaren J. Forsgren, af hvilka Olsson och Karlqvist sett svar. efter fastighetens utmätning köra gärdselvirke tilll densamma ifrån en svar. tillhörig annan fastighet vid St.:a Hellvigs samt Forsgren sett svar. några dagar före exekutiva auktionen upprycka den af nämda stängselvirke uppsatta gärdesgården samt låta den varligga å marken. Målet öfverlemnades.
Utelag å sluttinget.

Olofligt fiske, Målet emellan Mikael Ekström, kär., samt Kristoffer Godman och dennes son Mikael öfverlemnades till rätten, Utslag å sluttinget.

Djurplågerl. Uti målet emellan kronolänsmannen J. Smedberg, åklag., och Mikael Ekström å Fårö, svar., ang. ansvar för djurplågeri hördes såsom vittnen 5 från Fårö inkallade personer, hvilka samtliga intygade, att en svar. tillhörig häst blifvit, ehuru selbruten, begagnad i arbete af kär:s folk, hvarjämte vittnet Johan Eriksson särskildt omvittnade att äfven en annan af svar:s hästar än den af åklagaren afsedda vid samma tid varit selbruten men ändock användts i arbete, — Målet öfverlemnades. — Utslag å sluttinget.

Olofligt tillgrepp. Målet emellan t. f. kronolänsman A. Jakobsson, åklagare, och drängen J. A. Ringvall, angående ansvar för tillgrepp af silfverur, värdt 35 kr., förevar nu ånyo. Såsom vittnen hördes drängen Olof Bolin, arbetaren Karl Liljegren och husbonden J. Johansson, Den tilltalade hade för dem flere gänger erkänt, att han stulit klockan och äfven omtalat, hvar han gömt den, men tillika yttrat, att hellre än han lemnade igen klockan, sloge han den i en sten. — Målet öfverlemnades. — Utslag å sluttinget.

Barnuppfostringsbidrag. Uti målet emellan – Johanna Hallin och husbondesonen J. H. Henriksson från Norrbys i Ganthem hördes såsom vittne Anders Fred. Bolina från Båtels, hvilken emellertid ej hade något att berätta. — Målet öfverlemnades. — Utslag vid sluttinget.

Afvikande ur tjenst. Målet emellan O. V. Ålander å Rosendal, kär., och statdrängen C. F. Eriksson, svar., öfverlemnades nu till rätten. Ansvar yrkades för vägran att utföra anbefaldt arbete, för trots emot husbondens befallning, för oqvädiogsord, för vägran att efter tillsägelsen aflägsna sig från kär:s bostad samt för hot emot husbonde. — Utslag å sluttinget.

Falsk angifvelse. Målet emellan skolläraren Alfred Erik Östman i Norrlanda, kär., och hemmansägaren Olof Johansson, Butrefs i samma socken, ang. ansvar för falsk angifvelse, öfverlemnades nu utan någon vidare bandläggning till afgörande af rätten. — Utslag å sluttinget.

Skadeersättning, Uti målet emellan arrendatorn af Lummelunds qvarn, E. G. Olsson, kär., samt Martebo myrs utdikningsbolag, svar. angående ersättning för skada, vållad genom vattenuppdämning, hördes såsom vittnen af kär, hemmansägaren Oskar Svensson från Kams i Lummelunda och af svar. schaktmästaren Herman Larsson för att få utrönt under hvilka tider uppdämning ägt rum m. m, Vittnet Larsson ansåg emellertid att utdikningearbetet skulle kufinat hafva bedrifvits lika bra med mindre vattenuppdämning, men att arbetet bedrifvits med hufvudsaklig hävsyn till att få det fort och billigt verkstäldt.
Kär. erhöll uppskof för afgifvande af slutpåståeade. — Uppskotf till vårtingets första sammanträdet.

Misshandel. Till detta sammanträde hade Emma Nordström i Rute instämt f. båtsmannen Oskar Engström i samma socken med yrkande om ansvar för misshandel, Svar, bestred. Uppskof, för bevisning, till vårtingeta första sammanträde.

»Herrar Olsson & Gustafsson, Fårö.» Grossbandlaren J. Gillqvist i Stockholm hade till tinget instämt handl. O. A. Gustafsson å Fårö samt hemmansägaren Kristoffer Olsson vid Gåsemora derstädes med yrkande dels om betalving för varor, dels ock ansvar för bedrägeri, enär Gustafsson vid reqvisition af varorna uppgifvit ofvannämda firmabeteckning, hvilken i verkligheten ej finnes. Svar. Olsson bestred att han hade några affärer med kär. samt anhöll att bli skild från målet. Gustafsson hade enligt egen uppgif! alltid reqvirerat i sitt eget namn. Upikot till vårtingets 3:e sammanträde.

Fyllerl och oljud m. m. Med yrkande om ansvar för fylleri, oljud, slagsmål, förargelseväckande beteende och ofredande af åtskilliga personer hade t. f. kronolänsman Arvid Jakobsson till tinget instämt arbetaren Johan Kolmodin från Vallstena. Sv. erkände genom ombud, att han vid omstämda tillfället varit berusad; af hvad öfrigt förefallit hade han ej minne af något annat, än att han erhållit ordentligt med stryk, hvaraf han haft tydliga känningar ännu dagen efteråt; bestred dock att han ofredat någon.
Med frånträdande af åtalet i sistnämda hänseende öfverlemnade åklagaren målet.
Utslag å sluttinget.

Förskingring, skadegörelse och olofilgt tillgrepp. Med yrkande om ansvar för nämda brott hade Vilhem von Corswant å Stafva i Barlingbo instämt statkarlen Adolf Filip Caesar. Svar. hade emottagit af kär. en del nycklar, hvilka han vid sin afflyttning ej återlemnat och ej heller kunnat tillrättkskaffa; hade dessutom sönderhuggit en kär. tillhörig säng samt olofligen tillgripit en spatserkäpp. Svar. erkände, att han till ved huggit sönder två bräder i en gammal sängbotten, men bestred målet i öfrigt.
Uppskof för bevisning till vårtinget.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 November 1893
N:r 186

Andelsslakteriets livdjursregister.

Säljare:
Nöt:
Emil Wiman, Hallgårds, Alskog. 2 mjölkkor, kalvf. i febr. och mars. Tel. Garda 16 c.
S. Ekström, Norrgårda, Tofta. 1 ko, kalvf. börj. av mars. Tel. Gotl. Tofta 5 underrättar.
Sune Jakobsson, Halsarve, Lau. 1 ko, 5 år, kalvf. 20/2. Tel. När 90.
Karl Jakobsson, Gannor, Lau, När. 1 ko, r.-fri, kalvar 2:a g. 10/4. Tel Garda 90.
E. Nilsson, Sallmunds, Mästerby. 1 ko, kalvat i sept. 1942. Tel. Bander 48.
G. Bendelin, Bengts, Östergarn. 1 avelstjur. Tel. Katthammarsvik 10.
Fru Ada Magnusson, Östergårda, Stenkyrka. 1 ko, r.-fri, 6 år, kalvf. halva febr. Tel. Stenkyrka växel underrättar.
Bernt Pettersson, Gläves, Burs. 1 mjölkko, 8 år, kalvf. 15/3. Tel. Burs 50.
Henning Ahlin, Simunde, Hejde. 4 mjölkkor, kalvf. i febr. och börj. av mars. Tel. Väte 17 a.

Hästar:
H. Widin, Vidunge-Stenstu, Dalhem. 1 vallack i 53:e året. Tel. Gotl. Hässelby 51.

Grisar:
Alex Pettersson, Sigdes, Burs. 6 smågrisar, 6 v. Tel. Burs 7.
Sune Jakobsson, Halsarve, Lau. 5 á 6 smågrisar, 6 v. Tel. När 90.
Ivar Karlström, Gullarve, Väte. 1 sugga, grisf. halva mars. Tel. Väte 50 underrättar.
K. Fardstedt, Fardhem. 1 godkänd unggalt. Tel. Hemse 176 a.

Får:
Henning Ahlin, Simunde, Hejde. 4 tackor. Tel. Väte 17 a.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 februari 1943
N:r 29

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
Bondfångare. Professorn i trolleri och magi J. N. Svensson, som uppehållit sig här och gifvit förestäningar hade stiftat bekantskap med kringrssande försäljaren af andliga skrifter Oskar Vilhelm Nilsson. Den senare gjorde ock affärer i klockor. Af en händelse påträffade de båda kompanjonerna ett lämpligt föremål för sin fördomsfria affärsverksamhet i en ung man, J. Vestman fråu Barlingbo. Om det nu var Nilssons egenskap af religiös schackrare som gjorde honom samvetsöm eller han hyste större förtroende till »professorne» förmåga, allt nog, den senare fick i uppdrag att »pracka på» Vestman e:t utmärkt fint »guldur», hvars värde egentligen var 6 kr 50 öre.
Och »professorn» lyckades så utmärkt bra, att han fick Vestman att betala, 24 kronor emellan och dertill lemna ifrån sig sin goda gamla klocka. Af detta erhöll Nilsson 17 kr., det andra behöll professorn i provion.
Men Vestman blef ångerköpt, och polisen kom med i spelet. Nilsson måste återlemna den gamla klockan, som han nu innehade och de 17 kronorna, professor Svensson fick punga ut med 4 kronor. Ännu återstå 3 kr., som skola gäldas till Vestman.
För denna affär voro de båda kompanjonerDå i dag instämda till rätten. Nilsson instälde sig och gjorde sig fasligt oskyldig, trollkonstnären hade för dagen gjort sig osynlig. Men som allmänna åklagaren inte tror på trollkonster begärde han uppskof för att äfven professor Svensson måtte få nöjet att stå öga mot öga med rättvisan i Visby.

Edgång i ett ölutskänkningsmål var i dag utsatt för enkan Anna Blom, men hon behagade ej infinna sig.

För försäljning af skämdt kött ombord å ett fartyg dömdes Oskar Nyström att böta 30 kr.

För begagnande af selbrutna hästar fick inspektor G. Sundén å Rosendal böta 20 kr.

Södra häradsrätten.
För olaga utskänkning af maltdrycker dömdes i dag fru Lovisa Viberg å Klintehamn att böta 5 kr.

— Hjalmar Siggelin dömdes att utbetala 60 kronor årligen i barnuppfostringsbidrag till Agnes Kristina Jakobsson, Mallgårds i Levide.

— För oloflig plockning af fågelägg på sabbat dömdes Jakob Jakobsson Hammarsnäs och Johan Johansson Hallbjens i När att böta hvardera 5 kr.

— För misshandel under sabbat dömdes Reinhold Löfqvist i Etelhem att böta 5 kr.

— För slagsmål och oväsen dömdes samme Löfqvist och Anselm Johansson från Visby att böta hvardera 15 kr.

— Gust. Grönhagen fr. Visby dömdes att böta 30 kr. för att han uppträdtmot länsman Eneman i Etelhem.

— Klander af förmyndarredovisning, ingren af Ernst Norrby, Busarfvei Vall, ogillades.

— J. Larsson, Skogs i Mästerby, hade instämt komm, Svallingson och A. F. Ekelund, Tipsarfve i Hejde, med yrkande om ersätt ning. Hr Svallingson skildes från målet och Ekelund frikändes från andra ersättningsanspråk än 34 kr. samt en del räntor.

— Yrkandet om barnuppfostringsbidrag af Johanna Hammarberg i Alfva mot Viktor Vesterlund ogillades såsom obestyrkt.

Olaga upplag af eldfarliga oljor. Handl. J. V. Jacobsson i Garda dömdes att böta 50 kr. för det han flyttat sin handelslokal utan att göra ny anmälan om att han hade eldfarliga oljor. Tre beslagtagna fat fotogén förklarades förbrutna, hvaremot beslaget upphäfdes å 11 fat, som icke varit under J:s vård.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 30 Oktober 1893
N:r 169

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(Andra sammanträdet under hösttinget)
Myrutdikningstvist. Kapten A. Ytterberg i Visby hade instämt k, m:t och kronan, doktor O. Öfverberg i Stenkumla, rådman Tiberg i Visby, hushållningssällskapet m. fl. intresgenter i utdikningen af Handskemyr inom Träkumla och Vesterhejde socknar, Svarandena hade anmält missnöje med afdikningsplanen ooh den syn, som af landtbruksingeniören Sylvan förrättades 26 April i år; käranden yrkade nu att svarandena skulle åläggas deltaga i kostnaderna för afdikningen i enlighet med syneinstrumentet och det protokoll, som öfver syneförrättningen fördes, Svarandena deremot nekade deltaga i kostnaderna till större belopp än hvad de efter verkstäld värdering kunna anses ha nytta af utdikningen. De bestredo således att taga befattning med dikningen ofvanför deras egna ägor och hvad angår kanalerva å dessa samma ägor yrkade de att de måtte frikallas från att vidkännas de ökade kostnader, som uppstå derigenom att kanalerna upptagas till större a än fyra fot. — Målet öfverlemnades på båda sidorna och skall utelag afkunnas vid Horda sammanträdet.

Jordstvist. N. G. Gullin, Smiss i Hejde, instämde Karl Larsson, derstädes, Han ville ha tillbaka ett jordstycke på fyra tunnland, som han påstod att Karl Larsson afhändt honom med orätt, Gullin hade nämligen af Karl Larssons fader 1853 köpt på 50 år en från Smiss afsöhdrad jordlapp om fyra tunonland. Vid nyligen förrättadt skifte hade Larsson icke uppgifvit att nämda jord var afsöndrad, hvadan Gullin ej fått någonting sig tilldeladt. G. lät då en landtmätare mäta ut ett motsvarande stycke land, sådde der och slog skörden i vederbörlig tid, men Karl Larsson passade på och körde in den slagna säden i sina lador. Han yrkade nu först och främst att få sitt jordstycke och derjämte ersättning med ett 100-tal kr. för säden. Svaranden bestred kär:s rätt till jorden, då han låtit inteckningarne, som stödde anspråken, förfalla och yrkade dessutom ett skadestånd af 100 kr. emedan kär. genom för tidig sådd och för tidig skörd förstört grödan på deomgrälade fyra tunnlanden. Målet uppsköts till andra dagen af fjerde sammanträdet, då Larsgon skall bevisa sina påståenden.

Ärekränkning. Samme Karl Larsson hade instämt samme Gullin med yrkande om ansvar för att denne en dag i Augusti — förmodligen under diskussion öfver nyss nämda affär — öfveröst Larsson med skällsord: tjuf, rånare o. s. v. Svaranden nekade och målet uppsköts till andra dagen af fjerde sammanträdet.

Barnauppfostringsmål. Johanna Hammarberg, Alfva, ville af drängen Viktor Vesterlund, Gudings i samma socken, ha 60 kr. årligen till hjelp att uppfostra ett gossebarn, som Hammarberg blef moder till 22 Jan. i år. Vesterlund ville icke kännas slägt med den lille, Ett vittne hördes, men hade ingenting att berätta, som kunde lända till upplysning i saken. Utslag afkunnas vid nästa sammanträde.
— Matilda Norrbom, Sigdes i Burs, hade fått sig en arfvinge 2 April och påstod att det är Johan Mårtenssons, Lingvide, plikt att bjelpa till med omkostnaderna för densammas fostran. Svaranden uteblef. Målet uppsköts till andra rättegångsdagen af fjerde sammansen då M. skall infinna sig vid 25 kronors böter.

Fotogénmål. Kronolänsman E. Eneman instämde grosshandl. A. Petersson & C:o i Oskarshamn med yrkande om ansvar för att firman å Stånga jernvägsstion haft ett upplag af 15 fat fotogén, hvarjämte yrkades att de 15 faten, som tagits i beslag, måtte förklaras förbrutna. — Då stämningstiden varit för knapp för att svarandena skulle kunna hinna infinna sig, uppsköt häradsrätten målets fortsatta handläggning till andra dagen af nästa sammanträde.
— Samme åklagare yrkade ansvar å handlanden J. V. Jakobsson i Garda för olaga handel med eldfarliga oljor samt att 14 beslagtagna fat fotogén måtte förklaras förbrutna, Svaranden hade visserligen anmält att han idkade handel med eldfarliga oljor, men hade ej gjort ny anmälan, då han nyligen flyttade sin handelsbod tvärs öfver vägen, Svaranden genmälde, att han ansett och fortfarande ansåg sig ej behöfva göra ny anmälan, då försäljningen sker på samma hemmans grund, som i anmälan uppgifvits, Frendarfve (bestreds af käranden); likaledes nekade svaranden till att någonsin innehaft för stort qvantum fotogén, ty blott 3 fat funnos hemma och beslagtogos der; de återstående 11 togos på Etelhems jernvägsstation nyss de voro ditkomna och innan Jakobsson någonsin tagit befattning med dem. Han hade ej ämnat mottaga dem utan returnera sändningen till Peterson, Oskarshamn. Målet öfverlemnades; utslag afkunnas vid nästa sammanträde.

Olaga maltdrycksutskinkning. Kronolänsman M. E. Svallingson åtalade enkefru Lovisa Viberg, Klintehamn, för att hon 29 Sept. olagligt sålt maltdrycker. Hon harrättighet att servera i förening mad mat, men hade nämde dag, marknadsdagen, sålt äfven åt andra. Svaranden bestred genom ombud. Hade öl blifvit såldt olagligt, så hade det skett helt och hållet utan sv:s vetskap och vilja, och åklagaren finge hålla sig till den som begått brottet. — Käranden erhöll uppskof till andra rättegångsdagen af fjerde sammanträdet för att förebringa bevisning.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Oktober 1893
N:r 154

Från landsbygden.

Sydöstra Gotland, 2 Oktober.
En storartad högtidlighet ägde under gårdagen rum i Lau, då församlingens verkligen sköna och imponerande kyrka, efter att under en längre tid ha genomgått en grundligare reparation och dertill erhållit ett äldre orgelverk, åter öppnade sina porlar för den gudstjenstfirande menigheten. Då vid 2-tiden på e.m. en åhöreskara till inemot 1,000 personer, hvaraf en stor del voro »utsocknes», hunnit samlas och helt och hållet fylla kyrkan — sittlatserna rymma vid pass 500 personer — begsale högtidligheten med afsjungande af ps. 324: 1, 2, hvarunder församlingens kyrkoherde trädde för altaret och höll ett kraftigt och för tillfället lämpadt tal med text ur Dav.-ps. 132: v. 13—16. Derefter bjöd han orgelns toner framströmma för att stämma våra bjertaa till andakt, våra tuvgor till lof och så fick man åter en gång höra den gamla Visby domkyrko-orgeln ganska skönt och melodiöst spela den högstämda koralen 3: 1, Nu följde en förtjenstfullt utförd Davids ps. med orgelackompanjemang af skollärar Fredin, som afprofvat orgeln och denna dag skötte orgeltjensten, samt derefter fullständig högmessogudstjenst, hvarvid altartjensten förrättades af kontraktsprosten Alfvegren och kyrkoherde Kalström båda klädda i messkrud. Texterna vid altaret utgjordas af Davids ps. 84 och 46:1—6, Predikan hölls af prosten Alfvegren öfver 1 Mos. 28:17. Ämnet var: Hvad helgedomen skall lära oss att tacka Gud för och bedja Gud om. På ett mycket lärorikt sätt utvecklades i ett längre föredrag, huru allt i den sköna helgedomen, såsom Kristusbilden, predikstolen, altaret, de 8 pelarne som uppbära 15 högresta hvalf med 11 bågar, de 3 sköna fönstren i koret m. m, manade oss till tack och hönp, hvar gång vi samlades här, Så sjöngs ps. 272: 1, 2 och derunder bestegs predikstolen af kyrkoherde Gadd i Öja, som i en kort betraktelse med ledning af Dav. 20 ps. 6 v. uppmanade alla de närvarande att i vår Guds nämn uppresa baneret, hvilket var Kristus såsom församlings-, kärleks-, strids-, skepps- och lifsbaneret. Tilltalande och tröstrikt, blef äfven detta ord ett verkligt minnesord för församlingen. Sedan derpå ps. 326: 3, 4 v. affjungits och samma pastorer som nyss nämts åter trädt för altaret, uppstämdes till sist kraftigt och lifligt af orgel och mevighet koralen 3: 7. Det var i sanning upplyftande att ha fått vara med om dessa nu slutade högtidsstunder i depna ovanligt rymliga helgedom — helt visst ett af de härligaste tempel Gotland äger.

Garda, 30 Sept.
Burskretsens skollärare och lärarinnor hade i fredags i Garda präktiga skolhus sitt böstmöte, som leddes af skoll. Qviberg. Proflektion i åskådningsundervisning hölls af lärarinnan Hanna Nilsson från Lau. Sedan man derafter samtalat om den hållna lektionen, vidtog diskussion öfver frågan: »Hvilken metod är lämpligast att följa vid välskrifningsundervisningen i folkskolan?» Efter ett lifligt meningsntbyte, bvaraf framgick, att i kretsen försökts olika metoder såsom Holmqvists, Heikes och Rosvalls, uttalade mötet slutligen »önskvärdheten af att vid undervisningen i välskrifning en bestämd, enkel metod följes och att den Rosvallska metoden, som anses leda fortast till målet att vinna en på samma gång praktisk och prydliy stil, måtte följas i kretsens skolor».
Vidare diskuterades frågan: »Hvilken metoå bör man följa vid undervisning i frihandsteckning?» Rörande den mest kända metoden, den Stuhlmanneka, ansåg flertalet densamma som grundläggande vara god, men som den förde barnen väl sakta framåt, blefve resultatet skäligen litet. Åtskilliga talare önskade derför en metod, som något fortare kunde leda till målet. Diskussionen fick utgöra svar på frågan.
Efter middagsrasten, under hvilken man utförde koralsång i församlingens kyrka och besåg den äfven i höstens drägt vackra omgifningen, samlades man åter för att öfverlägga om skolans angelägenheter. Da frågor, som behandlades, voro: »Huru vidtomfattande är kursen i satslära i folkskolan? Huru många timmar i veckan böra dertill användas? Hvilka stycken äro för satsanalys lämpligast? — prosa eller vere?» Inledaren sade sig ha uppställt frågorna dels på grund at normalplanens tänjbara bestämmelser härom, dels på grand af de fordringar, som understundom ställas på folkskolan. De flesta talare ansågo, att tiden för ämnet vore så knappt tilltagen, att man väl ej gerna kunde hinna mera än lära barnen att i vanliga, enkla meningar »skilja satserna från hvarandra, lära dem känna satseng hufvuddelar och vigtigaste bidelar, hvarjämte man för öfrigt isynnerbet borde fästa barnens uppmärksamhet vid sådana ord och satsdelar, på hvilka de i allmänhet taga miste vid rättskrifningen».
Nästa kretsmöte kommer att hållas i Alskog.
Efter förhandlingarnas slut voro en del tillstädeskomna sockenbor och kretsens medlemmar i angenämt samqväm, tills uppbrottets timms nalkades.

Södra Gotland, 3 Okt.
Lamsamlingen i Sudret, försiggick i går; och kan derifrån antecknas att köparne ej voro så talrikt representerade som förra året, dock gick kommersen ganska lifligt på vissa platser. Prisen voro i allmenhet, för medelstora ungbockar 6—7 kronor för stycket, för moderlam 8—10 krondt. Köttet efter slagtade får betalades här med 8: 50—938: 75 kronor för gammalt lispund och ullen 50—55 öre skålpund, Så att uppköparne torde ej göra några briljanta affärer detta år. — En gammal barbarisk sed är att binda fötterna tillsammans för fåren och under forsling, stundom långa vägar, hårdt packa dem tillhopa i åkdonet. Ett dylikt förfaringssätt har på senare tiden blifvit allt mera sällsynt, dock såg Eder meddelare era skjutsar förliden gårdag, der det grymma behandlingssättet tillämpats. Skulle ej i barmhertighetens och djurskyddets intresse något kunna göras för att totalt erhålla förbud på att handska; med de stackars stumma varelserna på sålant sätt? Jag tror att ordniogsmakten här hade ett ganska vidstäckt fält att arbeta på!

Ganska svår storm från syd rasade här i går e. m. på södra Gotland. Hafsvattenståndet var under denna tid ovanligt högt öfver den vanliga nivån, jag tror stundom ända till 4—5 fot. Vid åtskilliga fisklägen kommo de på land uppdragna båtarne i kollision och ramponerades betydligt.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Oktober 1893
N:r 154