Gutarna byggde sköna kyrkor

— men försummade försvaret.
Femte och sjätte kolonnerna innanför Visby stadsmur olycksåret 1361.

Vid festligheten i S:t Nicolai ruin i går afton höll professor Johnny Roosval ett kort föredrag, varvid han i belysande huvuddrag tecknade bilden av ett gotländskt försvarssystem under medeltiden. Talaren gjorde en klar och övertygande framställning av kända faktorer och gav därigenom en intressant bild av försvarsanläggningar, av vilka vi fortfarande se så många spår. Det var särskilt landsbygdens försvarsverk som talaren berörde, men han kom mot slutet även i korthet in på stadens försvarsproblem.
Frågan om det medeltida försvaret på Gotland är, framhöll talaren, ett intressant problem, av vilket mycket emellertid återstår att utforska. Tal. framkastade frågan, huruvida man möjligen kunde ha något att lära av detsamma i våra dagar och han förklarade, att tar man frågan moraliskt, kan man svara ja, men ser\’ man den ur teknisk synpunkt, finns det knappast någonting alls att lära. Nu gräva försvararna ned sig i sina bunkers och de anfallande komma i luften. I medeltiden byggde sig försvararne höga torn och det var de anfallande, som grävde ned sig under marken. Tornet är den ideala strålande formen för medeltidens försvar, och här på Gotland ha vi stolta torn och kastaler från denna tid, som ännu står kvar.
Genom att studera dem, kan man också söka ett system i det gotländska försvaret.

Triangel av kastaler framför fornborgarna i öster.
Gotland hade fyra fronter: öster, söder, väster och norr. I öster bildar Östergarn en udde, mot vilken anfall mot Gotland under tidernas lopp ofta igångsatts. Bakom denna udde fanns på medeltiden en triangel av kastaler i Kräklingbo, Gammelgarn och Ardre. I Gammelgarn står kastalen kvar, medan på de två andra platserna det finns så mycket lämningar, att man kan konstatera, att de funnits. De stå ungefär en halv mil från strandlinjen, som skall försvaras. De flankeras i norr av kastalen i Gothem samt i söder av Garda och När, där kyrkogårdarna tydligen varit inrättade för försvarssyfte. Säkerligen har det också funnits någon mellanlänk mellan Gothem och Kräklingbo, men varden funnits, har ej kunnat påvisas. Bakom denna linje fanns i centrum två stora fornborgar, som säkert in i medeltiden tagits i bruk för försvarsändamål, såsom platser för slutna styrkor samt för förråd av matvaror, kreatur m. m.
Man kan här tydligen spåra ett försvarssystem. Vi känna inga namn på anfallande amiraler från den tidigare medeltiden, men vi veta från nyare tider, att flottor under Berndt von Mehlen, sjuåriga krigets amiraler, Klas Horn och Jacob Bagge, en rysk flotta under Karl XII:s tid, en svensk flotta under Rudolf Cederström o. s. v. gått till anfall. mot denna kust. Säkerligen har så varit förhållandet även tidigare.

Rak försvarslinje på södra fronten.
På den södra fronten står Sundre kastal som den främsta utposten. Därefter kommer Vamlingbo kyrka, som är byggd som en fästningskyrka, och kunnat bereda plats för en ansenlig garnison. Ett stycke längre norrut ligger en plats, som benämnes ”Kastelle”. Vidare finns det rester efter kastal vid öja kyrka och slutligen har även Havdhems kyrka varit byggd som en fästningskyrka med plats för kyrka i nedre våningen och plats för försvarare i andra våningen. Denna raka linje av försvarsanordningar på sudret har säkerligen icke varit avsedd för ett försvar på djupet utan har avsett försvar på en dubbel front: från öster och från väster.

Västergarn ett försvar i främsta linjen.
I väster var Klintehamn centralpunkten. Den omgavs i norr av Västergarn med sin vall och sin kastal, i söder av Fröjel med sin kastal och den flankerades också av Levide med sin försvarskyrka. Västergarn hade sina försvarsanordningar ända nere vid stranden i främsta försvarslinjen, men detta är också förståeligt, alldenstund landstigningar av främmande härar här skett upprepade gånger. Här landsteg Valdemar Atterdag år 1361 och här kommo Fetaliebröderna i land tvenne.gånger under 1390-talet. Även senare ha landstigningsförsök gjorts på denna punkt.

På nordöstra kusten ha flera härar landstigit.
I norr har Bunge visserligen ingen kastal, men kyrkogården har varit anlagd för försvarsändamål och ännu kan man konstatera skottgluggar i kyrkogårdsmuren. I Lärbro fanns en stor kastal, som ännu är bevarad och som försvarade den bro, som förr fanns på denna plats. Längre söderut låg så Tingstäde med sitt bulverk, som till sitt ändamål säkerligen kunde anses motsvara fornborgarna. I viss mån var denna norra försvarslinje ett försvar på djupet, men det var dock även det ett försvar med front åt två håll. Viken vid Slite hörde till de viktiga platserna på den gotländska kusten. Här landsteg år 1030 Olof den helige med sin här och härifrån försökte också den svenske konungen Birger Magnusson år 1313 underlägga sig Gotland, vilket dock som bekant misslyckades. Till försvaret av denna kust uppfördes också kastaler vid ett par enskilda gårdar: Fardume och Alvans.
Det visbyitiska försvaret utgjordes vid denna tid av den undre delen av ringmuren samt av. kastaler vid de små romanska kyrkorna.

Gotlänningarna ha ej lämnat sitt försvar åt slumpen.
Talaren gav också en kortfattad politisk bakgrund till striderna kring Gotland under denna tid. Under vikingatiden var det gotlänningarna själva som gåvo sig ut på härnadståg till andra länder. Denna aktivitet var samtidigt ett försvar för den egna kusten, som ingen vågade anfalla. När kristendomen kom, avstannade denna dynamik, men vikingatågen fortsattes i stället mot oss av de ännu hedniska stammarna i öster och söder. Detta förklarar, varför särskilt under seklet 1150—1250 både Sverige och Danmark igångsatte krig på andra, sidan, Östersjön för att sätta stopp för dessa härjningar. Danskarne intogo bl. a. Rügen och gjorde landvinster i Estland, medan Sverige i olika etapper intog hela Finland.
Under sådana yttre förhållanden förefaller det otroligt, att gotlänningarna skulle överlämna sitt försvar åt slumpen. Det låge annars nära till hands att undra, om de av talaren angivna försvarsanstalterna verkligen representera någon strategisk plan och ej helt enkelt grunda sig på den idén, att det anlades försvarsverk i varje socken. Men att de anlagts efter taktiska beräkningar fann talaren framgå också av jämförelser från Bornholm samt omkring Kalmar och Stockholm, där kyrkorna också byggts ur försvarshänsyn.

Varför föll det gotländska försvaret?
Men varför föll det gotländska försvarsverket? frågade talaren till sist och framlade en teori till frågans besvarande. I staden slutade kyrkobyggena och borgarne satte i stället in alla sina krafter på stadsmurens färdigställande. Landsbygdens befolkning satte däremot in alla sina krafter och alla sina pengar på att bygga sköna kyrkor.
De voro besjälade av en rent vansinnig optimism. Icke nog med att de glömde att fortsätta med upprätthållandet av sina försvarsverk, de saboterade helt enkelt de små kastalerna genom att vid deras sida bygga stora öppna kyrktorn, varigenom försvaret av kastalerna omöjliggjordes. År 1361 kom den stora katastrofen, som drabbade landsbygden mycket hårdare än den drabbade staden. Visserligen brandskattades denna, men detta hade en övergång, och en kapitulation får andra villkor, när försvarsverken stå orubbade. Därmed skall denna skändliga kapitulation icke försvaras, ty den är en skamfläck för alla tider.
Kanske kan det ges ännu en förklaring: När de små romanska templen i staden byggdes, så baserades de på fyra kolonner, men när man sedan fick de stora sköna gotiska templen, fick man där också med — både den femte och den sjätte kolonnen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 Juli 1940
N:r 172

Härmed kungöres,

att Herman Oskar Stenberg i Bockes, Fröjels socken, anhållit om tillstånd att inom länet utöva länstrafik för kombinerad person- och godsbefordran (max. last 2,990 kg.), därvid såsom . stationsort föreslagits Bockes, Fröjels socken.
Därest denna ansökning vinner bifall, kommer Johan Stenberg, vilken äger tillstånd att med station i Bockes, Fröjels socken, för en kombinerad. personoch lastautomobil bedriva länstrafik för kombinerad person- och godsbefordran, icke vidare att utöva denna trafikrättighet.
Ansökningshandlingarna hållas tillgängliga å landsfogdens expedition för den, som därav önskar taga del, intill den 7 augusti 1940; och äga trafikföretag, vilka beröras av den ifrågasatta trafiken, så ock andra, vilka ärendet kan angå, att före angivna dag yttra sig över ansökningen.
Visby i landskansliet den 27 juli 1940.
LÄNSSTYRELSEN.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 Juli 1940
N:r 172

Födelsedagar.

Åttio år fyller tisdagen den 30 dennes fru Matilda Johansson, Bottarve i Fröjel, f. d. innehavare av handelsfirman M. Johansson, Fröjel.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 25 Juli 1940
N:r 169

Dödsfall.

Malmö avled i måndags kamrer Jöns Westesson i en ålder av 73 år. Han sörjes närmast av maka och två söner.
Den nu bortgångne blev bokhållare vid sockerfabriken i Roma 1894, kassör därstädes 1911 och kamrer 1922. Sistnämnda år förflyttades han till Svedala som kamrer. Förutom sin befattning vid sockerfabriken var han bl. a. generalagent för Svalöf. Den hänsovne efterlämnar minnet av en sympatisk och vänsäll människa.

Snickaren Karl Pettersson, Frendarve i Garda, avled i dag på middagen i en ålder av 66 år.
Han var född i Fröjel men har större delen av sitt liv varit bosatt i Garda, där han bl. a. tagit livlig del i de kommunala angelägenheterna. Han har sålunda åtskilliga år tillhört kommunalnämnden och var vid sin död fortfarande huvudman i Garda sparbank. Han var även ledamot i taxeripgsnämnden och har i ett tjugotal år tillhört styrelsen i södra häradets brandstodsförening, varjämte han var brandstodsskrivare inom socknen. Inom folkpartiets avdelning i Garda var han en verksam medlem bl. a. som styrelseledamot. I egenskap av god sångare har hr Pettersson även under årens lopp medverkat i olika sångsammanslutningar, som funnits inom socknen.
I sitt personliga umgänge var han en vänsäll och allmänt omtyckt person, och han efterlämnar hos alla han kom i beröring med ett aktat minne. Som närmast sörjande vid båren står en son — slöjdlärare i Stjärnhov — samt tvenne döttrar.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 Juli 1940
N:r 168

Dålig honungsskörd i år.

Bidöd i vintras och klent honungsdrag i torkan orsaken.
Gotlands biodlareförbunds halvårsmöte hölls i lördags i Fröjel, där Ekstakretsen stod som värd för sammankomsten. Denna inleddes hos folkskollärare Seth Bergsten med en kort instruktionskurs under ledning av länsinstruktören Henning Larsson, Fröjel. Därvid behandlades särskilt drottningtillsättningen i bisamhällena, vilket även demonstrerades praktiskt i bigården.
Deltagarna i mötet samlades därefter vid pensionat Sandhamn, där dagens förhandlingar höllos. Till ordförande för dagen utsågs folkskollärare R. Dahlgren, Stånga, och till sekreterare folkskollärare Seth Bergsten, Fröjel. Dagens överläggningsämne var årets biskötsel och utsikterna för skörden. På grund av den stora bidöden under den gångna stränga vintern — man kan i det närmaste räkna med att inemot hälften av bisamhällena strukit med — måste man räkna med under medelmåttig honungsskörd i år, en uppfattning, som är desto säkrare som honungsdraget på grund av torrsommaren även varit dåligt. Man var därför överens om att en viss höjning av honungspriset för årets skörd är befogad och nödvändig.
Efter överläggningarna intogs gemensamt kaffe, varpå man åtskiljdes sedan skollärare Dahlgren avtackat Ekstakretsen i dess egenskap av värd.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 Juli 1940
N:r 166

Födelsedagar.

På måndag fyller nämndeman Anshelm Johansson, Enges i Burs, sextio år. Han är en på södra Gotland synnerligen välkänd person och i sin hemsocken är han en av stöttepelarna, som fått ta hand om många viktiga förtroendeposter och uppdrag.
Sextioåringen är född i Burs och studerade i ungdomen jordbruk dels på lantmannaskolan i Hemse och dels på Bornholm. År 1902 övertog han fädernegården vid Enges, sim han sedan dess innehaft och brukat.
I det kommunala livet har hr Johanssons krafter och kunnighet sedan många år tillbaka varit flitigt anlitade. År 1918 utsågs han till ordförande i pensionsnämnden och år 1933 blev han ordförande i kommunalstämman. På senare tid har kommunalfullmäktige införts i kommunen och hans ordförandeskap har därvid flyttats över till denna institution. Sedan år 1935 sitter han som ordförande i styrelsen även för Burs pastorats sparbank.
Sedan ett 15-tal år sitter han som nämndeman i södra häradsrätten och detta uppdrag har gjort att han blivit allmänt anlitad i sin hemsocken för utförandet av skilda juridiska förrättningar.
Det är säkert många som på måndag komma för att lyckönska den alltjämt lika kraftfulle jubilaren, när han går in i sitt sjunde decennium.

Sextio år fyller om tisdag den 23 dennes hr Karl Lindvall, Robsarve i Fröjel.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 18 Juli 1940
N:r 163

Ännu många dåliga bostäder på Gotland.

\”Sommarsjuka\” en samlingsbeteckning för allt ont.
Provinsialläkare Gösta Arnwald i Klintehamn konstaterar i sin årsberättelse till medicinalstyrelsen, att ännu finnes på gotländska landsbygden många olämpliga bostäder med betydande defekter. Det märks framför allt under en bister vinter, säger han.
Som allmänt omdöme om det nuvarande bostadsbeståndet i Klintehamns distrikt uttalar läkaren, att man på flera håll visar stort intresse för förbättringar och även vidtar sådana medan på andra ställen intresset och initiativet är mycket mindre och ibland intet. Det kommer till sist att bero på, vilka anspråk man vill ställa på en god och fullvärdig bostad, menar läkaren. Omvandlingen till bättre bostadsstandard går långsamt. Den synnerligen stora frekvensen av förkylningssjukdomar under den kallare årstiden hänger enligt läkaren intimt tillsammans med bostädernas kvalitet. Men även om intresset för förbättringar och nybyggnader finns så har man inte ekonomiska möjligheter att utan stadig hjälp göra något åt saken.
Även samlingslokalerna i distriktet får kritik. Vid skolan och lärarbostaden i Västergarn, där 1938 grava anmärkningar framställdes, har ännu intet åtgjorts. I Sanda äro skolans lokaler likaledes i hög grad bristfälliga. I Klinte står frågan om skolnybyggnad fortfarande på samma oklara ståndpunkt, men där äro de nuvarande lokalerna mycket bättre än i de två andra fallen och förändringar i moderniserande riktning ha vidtagits. Samlingslokalen vid kyrkan i Fröjel har stora brister. I Lögsta äro skollokalerna i behov av tidsenligt iståndsättande. De bästa och mest tilltalande skollokalerna i distriktet finnas i Levede. Kyrkan i Gerum saknar varje som helt uppvärmningsanordning, upplyser samtidigt läkaren.
Dr Arnwald berör också i sin berättelse landsbygdens vattenproblem, som han anser vara av största betydelse. Den rekordmässigt ringa nederbörden i fjol jämte grundens sedan föregående år .fortsatta uttorkning och därav beroende låga grundvattenstånd har medfört betydande och på skilda håll mycket svår vattenbrist. Naturliga källor äro sällsynta. Rörbrunnarnas antal är i ständigt stigande och man beflitar sig på många håll att förbättra de grävda brunnarna genom väggtätning, cementering och dylikt samt genom nya överbyggnader. Från Lysta meddelas, att någon borrning efter vatten inte skett på grund av \”brist på maskiner\”. Det är tydligt, att tillgången till sakkunnigt folk i större omfattning än nu behövs. I Västergarn – har på grund av klagomål mot vattnets beskaffenhet i folkskolans brunn en undersökning verkställts. Det har därvid visat sig att vattnet i ifrågavarande brunn på grund av den höga bakteriehalten vore i huvudsak ett ytvatten, som med lätthet kunde förorenas och därför behövde då och då kontrolleras. I Klintehamn där vattenbristen i fjol varit \”om möjligt\” ännu värre än, tidigare, har dr Arnwald varje år sedan sin ditkomst 1937 påpekat önskvärdheten av en allmän vattenledning, vilket är samhällets för närvarande mest brännande hygieniska problem. Smärre ansträngningar ha under 1939 gjorts för att efterforska tillräcklig vattenförekomst, säger läkaren. Man har schaktat upp ett par meter djupa gropar norr om Klintebys gård, men \”frågan, har därmed på intet vis förts framåt utan befinner sig på samma outredda stadium\”.
I fråga om den allmänna sjukvården konstaterar dr Arnwald, att förutom direkta mag- och tarmåkommor kallar befolkningen de flesta sjukdomarna under den varma årstiden för – \”sommarsjuka\”. Då är det, säger han, slut med allt tal om \”förkylningar\” och t. o. m. \”reumatismen\” får stryka på foten, men det går väl långt, när även (exempelvis) bensår och knäledsutgjutningar samt övriga såråkommor på fingrar och händer inrangeras under samma beteckning.
Framgångsrik ympning har under året skett i distriktet i 152 fall. Folslagningsprocenten har varit låg. Inga komplikationer ha förekommit.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 6 Juli 1940
N:r 153

Dödsfall.

I sitt 52:dra levnadsår avled på lasarettet i går fru Agnes Augusta Söderbumd från Klintehamn. Fru Söderlund råkade i torsdags i förra veckan, då hon mar på väg till kaffestugan vid Sandhamn i Fröjd, köra omkull med sin cykel, varvid han ådrog sig hjärnskakning och brott på skallbasen. Hon infördes till lasarettet, där hon nu avlidit till följd av sina skador.
Den under så tragiska omständigheter bortgångna har gjort sig känd som en duktig, praktiskt lagd kvinna. Hon innehade kaffeserveringar i Klinte och vid Sandhamn i Fröjd. Hon sörjes närmast av make, stuveriförman i Klintehamn, samt två söner.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 4 Juli 1940
N:r 151

Landsbygden. Fröjel.

FRÖDEL.
En trevlig söndagsskolfest hade baptistförsamlingen anordnat i \”Aurhagen\” i Övre Fröjel för sina båda söndagsskolor gemensamt.
Programmet upptog unison sång, bibelläsning och bön samt hälsningstal av Harald Hansson. Tal till barnen höllos av evangelisterna Karin Pettersson från Visby och David. Lagergren, den förstnämnda över \”Jesus bespisar fem tusen män\”, och den senare över orden \”Varen alltid glada\”. Vidare förekom under en paus gemensam kaffedrickning och lek för barnen. Många sånger sjöngos av musikföreningen, och duettsång utför: des av Karin Pettersson och David Lagergren, varjämte förekom unison sång. 35 kr. tillfördes söndagsskolverksamheten genom kollektmedel, och 10 kr. hade sänts av en person, för icke bestämt ändamål. Dessa komma yttre missionen till del.
Gunnar Persson avslöt festen med ett kort anförande, tackade alla medverkande samt ledde i bön. Barnen tilldelades sommartidningar, varefter en sångvers sjöngs, och den trevliga festen var slut.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 2 Juli 1940
N:r 149

Hembygdsfest i Fröjel.

Hembygdsfest var i går anordnad av Fröjel-Klinte SLU-avd. vid den så vackert belägna platsen vid Gustafs.
Vädret var från festsynpunkt det allra bästa, undantagandes den intensiva värmen, men tillfälle till bad gavs i den några hundra meter från festplatsen belägna stranden. Mycket folk hade infunnit sig och festens ändamål var gott. Behållningen skulle tillfalla insamlingen till Gotlands Vapen.
Festen inleddes vid 2-tiden med musik av Kungl. Gotlands infanteriregementes musikkår. SLU.-avd:s ordf. hr Gösta Stenberg, Stenstu, besteg så den med svenska flaggan prydda talarstolen och hälsade alla välkomna.
Efter att musikkåren spelat framträdde dagens huvudtalare, major Söderberg och höll ett intressant föredrag am Gotlands försvar.

Talaren gav en blixtöversikt över Gotlands försvar från 1700-talet till våra dagar, och påvisade hurusom försvaret av Gotland alltid blivit angeläget när det allmänna militärpolitiska läget i Östersjön skärpts. När Carl XI byggde ut sitt försvarssystem ansågs Gotlands försvar obehövligt och ön blev demilitariserad, men då Ryssland därefter kom i krig blev det brått att åter sätta ön i försvarstillstånd, den fick då bl. a. en slags bondebeväring. Men när ryssarna kommo 1808 var Gotland åter försvarslöst och prisgivet. Tal. erinrade sedan om nationalbeväringens tillkomst, om Krimkriget 1854 och Slites befästande med anläggningarna på Enholmen, och hurusom krigshotet 1885, då Ryssland och England höllo på att råka i krig, medförde Fårösunds befästande. Därefter blev också nationalbeväringen omorganiserad efter fastlandsmönster. När så världskriget 1914 kom färdigställdes också Tingstäde fästning, och från den tiden har Gotlands försvar växlat skepnad med försvarsviljans växlande i Sverige i övrigt. Gotlands försvar har nu på senare tid bragts upp i en kvalitet som aldrig förr, men den nya tidens krig har också skapat nya behov — nu gäller det framför allt luftvärnet, värnet mot flyg och fallskärmshoppare. I arbetet för skapandet av ett effektivt sådant har insamlingen Gotlands Vapen tillkommit som en verksam länk.

Han avslöt sitt anförande med utbringande av ett fyrfaldigt leve för fäderneslandet. Härpå följde: Du gamla, du fria.
Under den paus som följde togs festplatsen i närmare beskådande vad det gällde arrangemangen. I kaffeståndet rådde full brådska likaså i läskedrycks: affären och i ståndet dkr skjutning förekom tävlade både manliga och kvinnliga med eller mindre gott resultat. Feststämning rådde och vänner och kamrater från när och fjärran råkades och slog sig ned i skuggan vid en flaska \”blå-dricka\” och upplivade gamla minnen.
Klinte—Fröjel kyrkokör under prosten Sjöbergs ledning sjöng så \”Vårt land\” m. fl. andra sånger. Programmet, som var ganska omväxlande, bjöd även på skämttävlingar: \”Herre på vågrät stång\” samt \”Täm stäut\”. Att dessa tävlingar var ganska skrattretande behöver väl ej omtalas. Segrare i den förra blev hr David Pettersson, Klinte, och i den senare Ivar Sjögren, Sanda.
Efter att musikkåren spelat framträdde folkskollärare Simeon Jakobsson och sjöng till luta flera sångnummer. Vidare förekom solosång av kandidat Forsman.
Timmarna flydde hastigt och tiden för korum var inne. Det förrättades av prosten Sjöberg och inleddes med ps. 360 \”Jag lyfter mina händer\” och som avslutning ps. 3 sista versen.
Ungdomen, och äldre med för resten, roade sig sedan med ringlekar och stämningen var hela tiden den allra bästa.
Vi tacka SLU:arna för en trevlig söndagseftermiddag och önska god fortsättning och hoppas att Gotlands Vapen genom dagens behållning får ett gott tillskott.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 Juli 1940
N:r 148