Etikett: Fröjel

Fröjel är en socken som ligger vid Gotlands västkust, söder om Klintehamn.
Gårdsnamn: Alstäde, Annexen, Ansarve, Bockes, Bofride, Bosarve, Bottarve, Däpps, Gannarve, Göstavs, Hajdes Lilla, Hajdes Stora, Hallgårds, Kaupe, Mulde, Nymans, Puser, Robsarve, Rovide, Sigdarve, Solbjärge Lilla, Solbjärge Stora, Stenstugu, Sälle.

Publicerat

Omfattande kol- och tjärtillverkning på Gotland.

Ökad tjärproduktion att förvänta.
Så snart det blev klart att det var på upphällningen med bensintillförseln, började man bränna träkol dels i milor efter det gamla systemet och dels i ugnar av olika modeller. I de landskap där man sedan gammalt är van att handskas med kolning gick allt sin gilla gång, men i de landsändar där kolning inte förekommit på kanske en mansålder, blev det att börja lära sig kola på nytt. Och att dessa lärdomar kostade många kbm ved som gick upp i flammor ha vi förut hört talas om vid flera tillfällen. Man fick således en smula aska i st. för prima kol till motorbränsle. Det är nu ett par år sedan de första försöken gjordes på Gotland, och nu har kolningen här liksom på fastlandet blivit en industri att räkna med.
Till Bränslekontoret i Visby skall produktionen alla kolugnar i länet deklareras, varför vi vända oss dit för att få höra något om tillverkningen under 1941 och vilka utsikter som föreligga för fortsatt produktion. Chefen för Bränslekontoret jägmästare Seved Englund anser att kolningen i stort sett gått bra:
— Det finns nu 21 anläggningar på Gotland, upplyser hr Englund.
Och det ser ut som om kolningen lämnar önskat resultat. Många ha byggt om sina ugnar, så att utbytet blivit bättre och säkrare. Kolning har under året förekommit i ett 30-tal socknar på än.
— Vi ha nu fått in rapporterna för december förra året och resultatet blir sammanlagt 1,112 kbm. kol. Under hela föregående år har levrerats sammanlagt 11,285 kbm. Därav har 8,973 kolats i ugn och 2,312 i milor.

Kolproduktionen under dec. 1941.
Kolproduktionen var under deeemk er månad kommunsvis: Ugnskol: Alskog 40 kbm., Boge 42, Dalhem 10, Fröjel 36, Garda 20, Gothem 35, Hejde 95, Hejnum 10, Hellvi 110, Hogrän 24, Hörsne 23, Klinte 80, Kräklingbo 116, Lärbro 30, Rone 30, Rute 174, Visby 43 kbm. Milkol har levererats från: Buttle 17 kbm., Fole 25, Fårö 65, Hejde 11, Klinte 8, Slite 48 och Viklau 20 kbm. Från ugnar ha således levererats 918 kbm. och från milor 194 kbm, kol under december.
Det tycks som om kolningen stabileserats och som om man kan räkna med fortsatt jämn produktion, då man synas kunna få fram lämplig kolningsved i behövliga mängder. Då vi i detta sammanhang undra hur det förhåller sig med avverkningarna just nu, svarar jägmästaren:
— Vädret är idealiskt. Det är lagom kallt och lagom med snö i skogarna, så arbetet går nog raskt undan. Skogsarbetena äro emellertid något senare i år, vilket dels beror på att, betskörden blev sent avslutad och kylan inte kom så tidigt som förra året.
Vad tjärtillverkningen beträffar få vi veta att producenterna få deklarera sina partier direkt hos Bränslekommissionen.
Sedan vi hört vad chefen för den centrala bränsleinstitutionen har att säga, vända vi oss till några ägare av kolugnar och tjärbrännerier, för att höra deras utlåtande sedan de första svårigheterna övervunnits.
Tjärtillverkningen har på Gotland gamla anor och fordom brändes tjära långt utöver det egna behovet. Den gotländska tjäran hade också ett mycket gott namn ute i marknaden I vår tid har emellertid tjärbränningen inte varit så allmän som förr, och det är först nu man kan tala om tjärtillverkning i störe skala.
Kolmilor ha kanske förr funnits på Gotland, men något större behov av träkol har man väl knappast haft. Nu ha vi som bekant stort behov av träkol till bilar, traktorer, vägmaksuner o. dyl. motordon.

Flera kolugnar ha byggts om.
Den första kolugnen på Gotland uppfördes hösten 1939 på Norrbys i Hörsne. Det var lantbrukaren Karl Jakobsson, som då prövade lyckan som kolare. Till en början gick det förstås inte så bra. Men man lär av missgreppen och så småningom gick det allt bättre. Nu gäller det emellertid att spara på bränslet.oeh tillverka kol så snabbt som möjligt och därför ha flera kolugnsägare byggt om sina ugnar. Herr Jakobsson framhåller också vikten av att minska kolningstiden och för att rationalisera driften bygger han nu om sin ugn.
— I den nya ugnen, säger hr Jakobsson, kan man kola på mycket kort tid o. samtidigt framställa tjära. För att det skall bli någon rimlig avkastning, måste man också kunna tillvarataga stubbarna och av dem utvinna kol och tjära. Den nya ugnen blir inte så stor, men jag tror att jag ändå skall uppnå gott resultat tack vare ugnens produktionskapacitet.
— Under det gångna året har jag inte kolat några större massor. Jag har dock hunnit med att leverera rätt skapliga partier och samtidigt försett mig själv med kolbränsle till traktor och bil.

Stybbeldningsaggregat sparar bränsle.
På Kvie gård i Endre finns också en ny ugn, d. v. s. en nyare typ, soni fått ersätta en mindre tillförlitlig som förut varit i bruk. Lantbrukaren Erik Hellgren lät i höstas bygga om sin kolugn efter anan modell, som visat sig vara mycket bra:
— Kolningen går nu alldeles utmärkt, förklarar hr Hellgren och stubbeldningsaggregatet fungerar tillfredsställande. Tack vare denna apparat kan ugnen förse sig själv med bränsle, vilket är av stor betydelse. Det går åt cirka 4 hl. stybb till varje kolning. Vi vänta nu på ett aggregat, som skall påmonteras ugnen, så att vi även ska kunna taga vara på tjäran.
Den största ugnen torde vara den, som grosshandlare Thure R. Hanson har A Gurpe ägor i Kräklingbo Denna ugn har stor kapacitet och koli gen har skettaxtan avbrott alltsedan starten.
— Det har visat sig att detta kolugnssystem varit mycket tillförlitligt, för vi ha inte förlorat en enda laddning. Kolningen sker snabbt och kolen bli bra.
— Jag har nog också funderat på att skaffa ett stybbeldningsaggregat, säger hr Hanson, då vi undra vad han tycker om denna eldningsmetod. Tyvärr har jag inte tillgång på elektrisk kraft, vilket är nödvändigt ofri gagregatet skall fylla sin funktion tillfredsställande. Säkert är dock att stybbeldningen är mycket ekononomisk både ur arbets- och bränslesynpunkt. Det kan ju tänkas att man kan anlägga ett vind-elverk, för att få elektrisk energi till stybbeldningsaggregatet. Jag har ännu ej bestämt mig för den saken.

Tjärbränningen.
Förra kristiden brändes tjära i flera ugnar. Det är ganska troligt att även de gamla ugnarna tagas i bruk i år, varför man kan förmoda avsevärt ökad tjärtillverkning.
Lantbrukaren Carl Bergkvist, Petsarve i Norrlanda, har brännt tjära i flera år, och är således väl hemma i branschen. Han har brännt en del under förra året., men ämnar öka produktionen i år.
— Första kvartalet ämnar vi inte bränna någon tjära, säger hr Bergkvist, men jag har anmält ett ton för andra kvartalet, tre ton för tredje och ett ton för fjärde kvartalet.
— Och biprodukter blir det kanske också.?
— Ja det blir 3 å 4 säckar kol pr kbm. tjärved. Den kolen säljes till smeder och hönserier.
— Hönserier?
— Jo, hönsgårdsägare köpa kol, som de krossa och blanda i hönsmaten. På så sätt motarbetas tarmsjukdomar hos hönsen.

A/B Gotlands tjärfabrik har fördubblat sin kapacitet.
I somras startade A.-B. Gotlands tjärfabrik sin verksamhet i Hejde. Det var från begynnelsen en rätt stor anläggning, som under året utvidgats. Från början hade man en ugn med mycket stor kapacitet, men eftersom tillgången på stubbar var god, lät man bygga till fabriken för ännu en ugn, varmed tillverkningen fördubblats.
På sistone har man installerat fläktaggregat, meddelar jourhavande driftschef herr Edmund Pettersson, då vi undra om något nytt är att anteckna om rörelsen.
— Tack vare fläkten elimineras risken från utströmmande gaser, vilket ju är en förbättring man kan vara glad åt.
— Hur är det med tillgången på stubbar?
Ännu är det ingen brist på stubbar, för vi ha förråd, som troligtvis räcker till slutet av februari månad. Under tiden få vi nog in mera stubbar så att fabriken kan hållas igång i samma utsträckning som hittills. Fabrikationen går således som vanligt, fastän nu är det en smula besvärligt att skilja tjäran från vattnet i avfallsprodukten. När det blir varmare går det lättare att separera tjärvattnet.
Statsmakterna ha propagerat för ökad tjär- och kolproduktion, då dessa produkter kunna ersätta importerade drivmedel och smörjoljor, i stor utsträckning. Av vad som framgår av rapporterna till Bränslekontoret och uppgifter vi inhämtat från producenter på Gotland, ser det ut som am vi skulle kunna bidraga med avsevärda kvantiteter kol och tjära trots att Gotland anses vara ett ganska skogfattigt län.
Geo.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 17 Januari 1942
N:r 13

Publicerat

Hejda hushållningsgille

hade igår sitt årsmöte i Hejde skola under ordförandeskap av lantbrukare Ivar Hoppe, Valla i Klinte. Som inledning höll konsulent Ljunggren ett föredrag om läget för vår animaliska produktion varefter konsulent Lorensson talade över ämnet. Inför 1942 års växtodling. Härefter bjödos de församlade på kaffe, som ställdes i ordning av skolköksflickorna och sedan avverkades årsmötesförhandlingarna. Till ledamot i styrelsen omvaldes hemmansägare J. Mattsson, Löves i Hejde med Ad. Andersson, Annexen i Fröjel, som suppleant. Till ombud för avlämnande av statistiska uppgifter valdes för Klinte A. Pettersson, Snögrinda, för Fröjel A. Ahlström, Ansarve, för Hejde H. Pettersson, Sigsarve och för Väte G. Pettersson, Sorby. Ett 50-tal nya medlemmar föreslogos till inval i gillet.
Konsulent Ljunggren talade sedan om krisutfodringen och konsulent Lorensson avslutade den korta men innehållsrika kursen med att tala om bl. a. oljeväxtodlingen. Till sist visades ett par jordbruksfilmer.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 Januari 1942
N:r 12

Publicerat

Från våra Gotländska bygder. Fröjel.

\"\"

FRÖJEL.
Årsmöte. I söndags var härva rande baptistförsamling samlad till årsmöte i Betaniakapel]et under god tillslutning av medlemmar. Mötet öppnades med välkomsthälsning av Henry Johansson, som därvid särskilt riktade sig till pastor Gustafsson och evangelist Bergqvist. Till funktionärer för mötet valdes: pastor Gustafsson ordf., H. Lagergren, vice ordf., och H. Persson, sekr. Sedan man intagit gemensamt kaffe och evangelisten sjungit en solosång, framfördes hälsningar från ett par f. d. medlemmar bosatta på fastlandet. Ars- och revisionsberättelserna föredra gos. Av den förstnämnda framgick att en ganska omfattande verksamhet bedrivits under året. Församlingen har under sommaren firat sextioårshögtid, till vilken kapellet nyrenoverats. En medlem har under året avlidit och två ha utflyttat. Medlemsantalet är för närvarande 32. Revisionsberättelsen visade en insamlingssumma för olika ändamål å kr. 2,222: 39 med en behållning av kr. 241: —. Ansvarsfrihet beviljades styrelsen, varefter val företogs och styrelsen fick följande sammansättning: Föreståndare och ordf. pastor Gustafsson, vice föreståndare Henry Johansson, vice ordf. Hugo Lagergren, sekr. Harry Persson, vice sekr. Harald Hansson, kassör Henning Lagergren, samt revisorer Gunnar Persson och Erik Hansson.
Så vidtog en offerinsamling för församlingens verksamhet, vilken gav kr. 128: 40. Dessutom överlämnades från syföreningen kr. 75: —. Hugo Lagergren blev återvald som föreståndare för övre och Josef Johansson för nedre söndagsskolan. Likaså omvaldes Elna Lagergren och Signe Hansson, som respektive föreståndarinna och vice d:o för syföreningen. Festkommittén, sångledare och organister omvaldes. Som ombud vid D. F:s halvårsmöte i Gothem 24-25 jan. valdes G. Persson. Beslut fattades om församlingens anslutning till predikanternas löneregleringskassa. Vidare beslöts att sända hälsningar till icke närvarande medlemmar och evangelister, som tidigare tjänat församlingen. Det alltigenom goda och av enighet präglade årsmötet avslutades med bön av vice ordföranden.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 8 Januari 1942
N:r 5

Publicerat

Revsonen av de gotändska ortnamnen.

Granskning och vidräkning av K. Örg.
Lantmäterikontorets position.
Den ståndpunkt det praktiska livets män under sådana förhållanden intagit i denna fråga förtjänar därför även i hög grad beaktande. De principer som följts av Överlantmätaren i Visby äro redan i det stora hela berörda i det föregående sammanhanget, de ha sammanfattats kort och gott i uttrycket varsam revision. Här har det gällt att gå varsamt fram, att ändra så litet som möjligt och icke under någon, om än så vacker förevändning, öva våld på det flerhundraåriga namnbeståndet. Det som under utvecklingens gång blivit svenskt får vara svenskt, och det som allmogen i vardagslag talar kan i viss mån vara vägledande, men får alls icke vara dominerande, även om det skulle ha skenet av gutnisk särprägel. Ty allmogens uttal icke blott i allmänhet växlar något i de skilda bygderna — att huvudsakligen anpassa sig efter detta skapar bara förvirring, såsom häradshövding Pfeiffer så riktigt påpekar, och inger därjämte lätt föreställningen att våra ortnamn icke ha någon fast språklig tradition och riktig betydelse, men kunna behandlas litet huru som helst — utan har här liksom över allt i vårt land, man behöver härvid icke tänka särskilt på de där nykomlingarna — de sekundära diftongerna — en vardagsprägel, som icke kan adopteras till officiellt bruk — i detta fall bildad gotländska, varom just i våra namnlängder är fråga. I varje av våra landskaps ortnamnslängder komma nog i alla fall landskapets särart i historiskt, kulturellt och religiöst avseende att lysa igenom utan särskilda ansträngningar. Och ha så språkmännen för att kunna komma åt namnens förment äkta form, aktat nödigt att fatta sin position överhuvud taget i tiden omkring namnens uppkomst och mestadels talet om de senare tillkomna såsom förvanskningar (för vilka de så gott som uteslutande kastat skulden på de oförstående främmande skrivarne — en sak som väl kan synas påfallande, men alls icke är vidare utredd) så ha det praktiska livets män, utan att misskänna den vetenskapliga insatsen, fattat posto i nutiden och utgått från namnen i sin förhandenvarande gestalt och ansett denna såsom något som hör med till deras utveckling och historia (vare sig tyskt, danskt eller isländskt) allt intill dags dato. Detta har synts dem så mycket mera påkallat som det ligger i öppen dag, att namn förekommer som man måste misstänka undergått en avsevärd förändring — kanske med beräkning, kanske omedveten förfalskning — och det kunde icke i förevarande belägenhet bli fråga om att söka reda upp med dem, något som måste bli den fortgående forskningens sak. Visar det sig nu också, att vetenskapsmännen på området icke heller själva äro så vissa på sin sak (och knappast kunna vara det!) eller överens, blir Överlantmätarens position dess mera motiverad. Några exempel må, utan vidare kommentarer, åskådliggöra vad som här åsyftas. Det skrives Ambos i Väte, men sockenuttalet är Läjnbos, varför? Asarve och Oxarve i Hemse skrivas 1595 Argesarffve och Eijckesarffue, Ousarve i Fole, som nu skall heta Ausarve, skrevs då Oulsarffue och borde väl då nu lyda Olsarve (här skymtar bristen på utredning, blott uttalet får avgöra!), Björlunds i Källunge föreslås ändrat till Böl-ungs (enl. bygdeuttalet!) liksom Björksarve i Björke till Börsarve (som ingen människa säger, sockenuttalet är Bössare), Butlex (Fårö) är tolkningen av i dagligt tal Bäukles, och Gustavs (Fröjel) av uttalet Gojstes (som väl ingen språkman i världen lär kunna därmed förlika!), Liffedarve (Eskelhem) av lokalutta let Läjftare, med vad rätt? Och Likmide (Björke, Hemse) och Linhatte (Hamra, Silte, Vall) hette fordomdags något helt annat, Hoff-mans (Bara) och Tungelbos (Levi-de) vill man ändra enl. ortsuttalet till Hommunds och Tummelbos, Roklunds (Väskinde) lär i dagligt tal hetat Rokes och Trosings (Gammelgarn) hette förmodligen en gång i tiden Trosby o. s. v. Inför sådana eller liknande exempel, vilka kunna mångfaldigas, kan det icke vara tillrådligt att utan vidare ge sig in på ändringar vartill uppenbarligen kräves ett tillförlitligt underlag för ett säkert bedömande och avgörande: Och därtill hör ovillkorligen kännedomen icke blott om en eller annan arkaistisk eller forntida närstående form av liknande namn, utan fastmer en noggrann och ingående översyn över hela den genomgående historiska utvecklingen. Ty att vilja för all framtid fastställa namnformer som man icke är fullt säker på vad man rör sig med måste väl ändock anses alltför lättvindigt och otillfredsställande för samvetsgrant folk, sådant får minst av allt vara ett hastverk!
Några exempel må därför ytterligare belysa detta. Engvards i Träkumla har föreslagits till Ingvars enl. sockenuttalet, men Engvards i Vamlingbo, som uttalas Änggars skall bibehållas eller bli Änggårds, Myrsjö i Stenkumla, där sockenuttalet är Mörse, föreslås till Myrse — en obegriplighet! — under motiveringen \”det är synnerligen tvivelaktigt om sjö ingår här\”. Ehuru dessa och liknande förändringar äro av enklare beskaffenhet, har man dock icke i Lantmäterikontoret ansett sig böra häruti följa språkmännen. Så mycket mindre då i följande deras förslag: Friggårds (i tre socknar) och Frigges. (i två) utgöra en hel historia. Friggårds i Boge och Fårö föreslås till Friggars enligt bygdeuttalet, men Friggårds i Atlingbo som uttalas Friggas, skall bli Frigges som finns förut i Hemse och När, likalydande med uttalet A respektive orter. Orsaken till förändringen i de två första är tydligen att man i bygdeuttalet där vill spåra forntida personnamnet Fridhgair, vilket dock lika mycket kan antagas ingå även i de tre sistnämnda. Och kan väl denna ändring nöjaktigt motiverats b?ra av ändelsen -gars? I bygdeuttalet växlar överallt denna ändelse med ändelsen -gas i ord som just betyda -gårds. Så låter Pilgårds i samma Boge socken Pilgars, Källgårds och Nygårds i nyssnämnda Atlingbo Källgas och Nöjgars, Mickelgårds i När än Mickelgars, än M-gas, Hallgårds i Alskog låter dagligdags där Hallgars, i Fröjel till o. med Hallges, men i Bara och Östergarn Hallgas liksom för övrigt Nygårds oftast blir Nöjgas o. s. v. Språkmännens förslag i relaterade tall kan ha sitt stora intresse, men tvingande skäl föreligga säkerligen icke, övertygande utredning saknas. Och härtill kommer nu även att för 300 år sedan fanns blott \”Frigårds\” i Boge. men i Fårö och Atlingbo hette det Frigges liksom ännu i Hemse och När. Under tidens gång \”förtydligade\” man så namnen i Boge, Fårö och Atlingbo till Frig-gårds, men lwto de övriga vara i fred, troligen på grund av ortsuttalet, nu skall det ändras igen och det vackra Friggårds alldeles utplånas!
I detta sammanhang torde det inför allmänhetens bedömande vara nödvändigt att även skärskåda inställningen till ett par namngrupper. Först då den avsevärda gruppen på -ers. Den har i det stora hela lämnats oberörd, dock bör anmärkas, att namnet Bönders, som är förhärskande i Klinte. alldeles försvinner för gårdens ursprungliga namn Ganne, likaså Remmers i Västergarn för Lauritse, och det måste heta Ducker i Bro och Lauter å Fårö för Duckor eller Duckars och Lauters, likaså Vike för Vikers i Boge men ej i Lärbro, därom äro båda förslagen ense. Ty vare sig det är fråga om naturbeteckningen vik eller fornnordiska personnamnet Vik med dess varianter Vike, Vikar, kan man icke där undgå vittnesbördet av äldre skriftformer. (En tankeställare ger, i förbigående sagt, också namnet Gutenviks i östergarn, då gården väl aldrig legat vid någon vik, och vid mitten av 1600-talet skrevs Guttnewijs fast socknens egen präst Neo. gard på sin tid skrev Guttenviks anledningen outforskad).
Däremot har man ej kunnat biträda språkmännens förslag att Bu-ters, som finns i Eskelhem, Hörsne, Hogrän och Väskinde skulle i sistnämnda församling, där det uttalas Buttare, ändras till Butter, ehuru äldre skriftformer nog kunde föranleda därtill, men det verkar obegripligt och får bero på bättre utredning. Till samma slutsats har man nödgats vid behandlingen av jordregistrets alla 7 namn Botels, som vid mitten av 1600-talet skrevos Botels. Här är namnet på ett särskilt för Gotland bekant helgon, Botolf (äldre Botulv), men kan ock vara ett förskrivet Botair, som avses i Botes (Etelhem, Rone). Med stor tvekan har man upptagit sistnämnda form för Botels i Gerum, men däremot icke kunnat ändra något av de sex andra, av vilka språkmännen drista sig föreslå formen Botels i Lau oeh När med motiveringen \”är väl ett ursprungligt Botulvs\”, ty det är just vad alla de andra också måste vara, eftersom Botolf på gutniska blivit Båtel (så att t. o. m. en särskild gutnisk ljusstake ännu heter båtel!). Ej heller har man i Lantmäterikontoret kunnat antaga språkmännens förslag att ändra namnet Sigers i Eksta till Siger (uttalet är Sigare), men låta det vara oförändrat i Havdhem, där uttalet är Säjk- sare, vilket just betecknar namnet Sigsarve i åtminstone 5 socknar av 7, däribland grannsocknen När. Många liknande exempel, där bygdeuttalet utan vidare fått dirigera språkmännens ändringsförslag, kunde ytterligare anfäras, men skulle här föra för långt, en hel del kräva också specialbehandling. Blott den stora gruppen namn med ändelsener må beröras. Här har man icke kunnat godtaga förslaget att stryka r utom i följande: Burger (Lummelunda), Bäner (Eksta), Flenviker (Hangvar), Gloser (Gammelgarn), Hallfoser (Dalhem), Roter (Hejnum), Tiricker (När) och Uglauser (Ugloser, Etelhem), men icke Gisslauser (Lärbro) eller Kullder (Garda), fast allmogeuttalet här utelämnar r, men de äldre skriftformerna stå fast därvid. Även Laxer i Boge har måst, i brist på utredning ,lämnas oförändrat, då språkmännen försiktigtvis blott föreslagit sockenuttalet Laxare, vilket blir obegripligt, om det icke avser Lagsarve = Lages arvingars gård, som alltså bort föreslås. Anmärkas kan ock att Boticker i Anga ändrats till Båticke enligt uttal och som i Eskelhem.
En följd av nu avhandlade inställning till namnen i deras nuvarande skick har därför också varit att den hävd som uppstått genom att namnformer, i det hela oklanderliga, bevisligen allmänt använts i flera hundra år eller i senare tid kommit till en mera markant användning och såmedelst vunnit burskap, ha i möjligaste mån lämnats oförändrade, en ståndpunkt som även språkmännen i vissa fall måst biträda. – Några exempel må också här anföras. Allekvia i Endre och därmed även i Vallstena (bygdeuttalet på bägge ställen är Allkväje icke Allkvie), vilka namn båda säkerligen till sin uppkomst ha samma historia bakom sig såsom tillhörande gårdar belägna i närheten av stora allmänna utmarker, helt visst fordom betydande betesmarker och i så måtto tillhörande Gotlands odlingshistoria (kvi(a) betyder ju också fårfålla) varjämte namnet i V. just visar att namnet i Endre icke står i någon som helst relation till Kvie i denna socken (såsom Stångkvie i Stånga till Kvie i Burs och möjligen även till K. i Lojsta liksom Angebjärs i Anga till Bjärs i Norrlanda, båda en gång tillhörande \”Norlandz – fjärding\”.) Dr Gustavsons motivering för A. i V. är också påfallande svag: \”då s-ändelsen i varje fall skulle ändras föreslås — Geologiska kartans form\”.
Men vad auktoritet har denna?
Vidare må som exempel anföras: Bengts i Östergarn, som redan Neo-gard i sitt eget pastorat använde och som är den ordentliga uttalsformen för det föråldrade Bens eller Bents, Katthamra och Katthammarsvik i samma socken (icke Katthamrevik) äro nog så väl kända att förslaget blir rena löjligheten. Ytterligare erinras om Björksarve och Varplösa (Verplösa) i Björke, bondeuttalet Bössare och Värplause kan inte få råda, ty det kan väl ändock ej vara fråga om annat än björk och varp. Anmärkas kan slutligen att med största tveksamhet godtagits Stjärnarve i Eksta för Stenarve som i de äldsta handlingar skrives Stennarve, vars första del mycket väl kan vara det gotländska stjenne = stjärna.
För fullständighetens skull måste nu också här till sist följa en redogörelse för Lantmäterikontorets inställning till de omständliga principerna i Språkmännens särskilda P. M. och deras senare förklaringar.
Vad då vidkommer gdrdsnamnen råder det ingen meningsskiljaktighet om första punkten, namnen på -vede och -frede, dock att hävd nödgat till reservation i ett fall. Andra punkten avser återförande av det gotländska au i namn som återgivits dels med ou t. ex. Oudungs (Bunge) för Audungs eller Ousarve (Fole) för Ausarve m. fl., dels under Gotlands hela svensktid med o i Koparve (8 socknar), Kopungs (3 s:nar), Snosarve (3 s:nar) och Snovalds (6 s:nar), sistnämnda åtgärd av tvivelaktigt värde, då den står så isolerad och dess berättigande blott är lokalbefolkningens vardagsuttal, isolerad står den med hänsyn till dagsuttalet av t. ex. Snaudar (Sproge), Sprauge och Gautum in. fl. som icke föranleda åtgärd och dessutom ställer en inför t. ex. Odvalds (5 s:nar), som väl riktigast borde skrivas Audvalds efter personnamnet Audhvaldr, vidare Oxarve, om det nu verkligen är Aukarsarfa, Hoburg (Fårö, Sundre) och Hogrän m. fl. Med all aktning för det forntida äkta, har Överlantmätaren här stannat för det gamla vedertagna och ansett ändring föga påkallad.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Januari 1942
N:r 4

Publicerat

Från våra Gotlandska bygder. Fröjel.

\"\"

FRÖJEL.
Nyårsvaka. Härvarande baptistförsamling hade anordnat nyårsvaka i Övre Fröjels allianshus. Den började kl. halv elva med sången \”Här växlar det av dagar, år\”, och ett par sånger av musikföreningen. Stunden i fortsättningen omväxlade med bön och predikan av evangelisterna Elin Bergqvist och David Lagergren, samt sång av musikföreningen och ett par duettsånger av Bergqvist och Lagergren. Den förstnämnda hade hämtat sin text från Luk. 13: 1-9 v. och den sistnämnde från 2 Kor. 6: 1 v. Arsskiftet inväntades under tyst bön. Det var en gripande och allvarsmättad stund, genom vilken en tacksamhetens ton banade sig fram till den allsmäktige för hans bevarande nåd, genom vilken vi ännu fått avsluta ett år i fred, då våra grannländer genomkämpat de hårdaste strider och många unga män förblött på slagfälten. Som avslutning sjöngs första versen av sången \”Gud är trofast, vare det din borgen\”.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Januari 1942
N:r 4

Publicerat

Landsbygden. Fröjel.

FRÖJEL.
En välbesökt och trevlig julfest hölls ifredagskväll i allianshuset härstädes för baptisternas söndagsskola i övre Fröjel. Efter ett par sånger hälsades alla välkomna av en flicka och en pojke och väLkomnandet underströks av festens ledare, David Lagergren, som riktade sig särskilt till pastor Josef Gustafsson. Programmet upptog härefter sång av några flickor, paus för gemensamt kaffe, ljuständning med versläsning under Elin Bergqvists ledning. Evangelist Bergqvist sjöng då alla ljusen var tända en liten originell sång. Sju ljus tändes nu av sju elever, som läste var sin vers. Pastor Gustafsson höll ett kort tal till barnen angående bibeln, boken som aldrig blir gammal och förlegad. Härefter överlämnade han biblar till tre elever i 13-årsåldern. Levande julgran utfördes av David Lagergren och sju elever. Vidare utdelades jultidningar. Hugo Lagergren höll ett kort avslutningstal i vilket han tackade alla, som bidragit till festens trevnad. Kollekten inbringade 47 kr. Festen avslöts med bön och sång.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Januari 1942
N:r 4

Publicerat

Gotlands folkmängd.

var enligt pastorsämbetenas preliminära uppgifter vid årsskiftet i de olika socknarna följande:
Hablingbo socken: Födda 7 (3 m. 4 k.), döda 2 (0 m. 2 k.), inflyttade 18 (11 m. 7 k.), utflyttade 33 (17 m. 16 k.), vigde 4 par. Folkmängd 31 dec. 533. Minskning 10.
Sproge socken: Födda 4 (3 m. 1 k.), döda 6 (3 m. 3 k.), inflyttade 6 (2 m. 4 k.), utflyttade 8 (5 m. 3 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31 dec. 271. Minskning 4.
Silte socken: Födda 5 (3 m. 2 k.), döda 6 (3 m. 3 k.), inflyttade 4 (4 m. 0 k.), utflyttade 7 (4 m. 3 k.), vigde 4 par. Folkmängd 31 dec. 298. Minskning 4.
Dalhem socken: Födda 11 (6 m. 5 k.), döda 10 (8 m. 2 k.), inflyttade 13 (6 m. 7 k.), utflyttade 17 (9 m. 8 k.), vigde 1 par. Folkmängd 31 dec. 618. Minskning 3.
Ganthem socken: Födda 5 (1 m. 4 k.), döda 5 (3 m. 2 k.), inflyttade 12 (7 m. 5 k.), utflyttade 13 (7 m. 6 k.), vigde 1 par. Folkmängd 31 dec. 265. Minskning 1.
Halla socken: Födda 5 (3 m. 2 k.), döda 3 (2 m. 1 k.), inflyttade 32 (16 m. 16 k.), utflyttade 28 (15 m. 13 k.) , vigde 4 par. Folkmängd 31 dec. 381. Ökning 6.
Vall socken: Födda 5 (3 m. 2 k.), döda 6 (5 m. 1 k.), inflyttade 15 (6 m. 9 k.), utflyttade 16 (7 m. 9 k.), vigde 4 par. Folkmängd 31 dec. 294. Minskning 2.
Hogrän socken: Födda 7 (1 m. 6 k.), döda 4 (2 m. 2 k.), inflyttade 34 (17 m. 17 k.), utflyttade 27 (13 m. 14 k.), vigde 7 par. Folkmängd 31 dec. 329. ökning 10. Äldste förs.-medlemmen född 1843.
Atlingbo socken: Födda 5 (4 m. 1 k.), döda 3 (2 m. 1 k.), inflyttade 13 (9 m. 4 k.), utflyttade 12 (8 ni. 4 k.), vigde 0 par. Folkmängd 31 dec. 236. Ökning 3.
Klinte socken: Födda 20 (9 m. 11 k.), döda 15 (8 m. 7 k.), inflyttade 89 (42 m. 47 k.), utflyttade 83 (41 m. 42 k.), vigde 9 par. Folkmängd 31 dec. 1,328. Ökning 11.
Fröjels socken: Födda 7 (5 in. 2 k.), döda 2 (1 m. 1 k.), inflyttade 15 (9 m. 6 k.), utflyttade 20 (9 m. 11 k.), vigde 6 par. Folkmängd 31 dec. 503.
Fårö socken: Födda 19 (10 m. 9 k.), döda 21 (12 m. 9 k.), inflyttade 41 (18 in. 23 k.), utflyttade 47 (21 m. 26 k.), vigde 9 par. Folkmängd 31 dec. 1,036. Minskning 8.
Källunge socken: Födda 8 (4 in. 4 k.), döda 2 (1 m. 1 k.), inflyttade 20 (11 in. 9 k.), utflyttade 15 (4 in. 11 k.), vigde 5 par. Folkmängd 31 dec. 307. Ökning 11.
Vallstens socken: Födda 1 (1 k.), döda 3 (1 m. 2 k.), inflyttade 12 (4 m. 8 k.), utflyttade 28 (10 m. 18 k.), vigde 3 par. Folkmängd 31 dec. 351. Minskning 18.
Hejnums socken: Födda 3 (2 m. 1 k.), döda 7 (5 m. 2 k.), inflyttade 8 (6 m. 2 k.), utflyttade 11 (7 m. 4 k.), vigde 3 par. Folkmängd 31 dec. 248. Minskning 7.
Bäls socken: Födda 2 (1 m. 1 k.), döda 1 ( 1 m.), inflyttade 12 (3 m. 9 k.), utflyttade 12 (6 m. 6 k.). Folkmängd 31 dec. 196. Ökning 1.
Lärbro socken: Födda 31 (12 m. 19 k.) , döda 23 (11 m. 12 k.) , inflyttade 117 (55 m. 62 k. ), utflyttade 82 (34 m. 48 k.), vigde 23 par. Folkmängd 31 dec. 1,423. Ökning 43.
Hellvi socken: Födda 8 (5 m. 3 k.), döda 9 (2 m. 7 k.), inflyttade 30 (15 m. 15 k.), utflyttade 48 (21 m. 27 k.), vigde 5 par. Folkmängd 31 dec. 706. Minskning 18.
Hangvars socken: Fädda 16 (9 m. 7 k.), döda 14 (8 in. 6 k.), inflyttade 461 (20 m. 26 k.), utflyttade 74 (35 m. 39 k.), vigde 6 par. Folkmängd 31 dec. 789. Minskning 28.
Halls socken: Födda 4 (2 m. 2 k.), 1 döda 5 (3 m. 2 k.), inflyttade 7 (4 m. 3 k.), utflyttade 10 (6 m. 4 k.), Vigde 0 par. Folkmängd 31 dec. 219. Minskning 4.
Roma socken: Födda 19 (7 m. 12 k.), döda 13 (10 m. 3 k.), inflyttade 68 (27 m. 41 k.), utflyttade 73 (32 m. 41 k.), vigde 11 par. Folkmängd 31 dec. 836. Ökning 1.
Björke socken: Födda 8 (5 m. 3 k.), döda 3 (1 m. 2 k.), inflyttade 58 (30 m. 28 k.), utflyttade 45 (21 m. 24 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31 dec. 411. Ökning 18.
Sjonhem socken: Födda 3 (2 m. 1 k.), döda 4 (3 m. 1 k.), inflyttade 22 (8 m. 14 k.), utflyttade 34 (15 m. 19 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31 dec. 279. Minskning 13.
Viklau socken: Födda 3 (1 m. 2 k.), döda 3 (2 m. 1 k.), inflyttade 8 (3 m. 5 k.), utflyttade 23 (10 m. 13 k.), vigde 3 par. Folkmängd 31 dec. 210. Minskning 15.
Rute socken: Födda 4 (3 m. 1 k.) , döda 9 (1 m. 8 k.), inflyttade 43 (16 m. 27 k.), utflyttade 74 (38 m. 36 k.), vigde 8 par. Folkmängd 31 dec. 831. Minskning 36.
Fleringe socken: Födda 9 (5 m. 4 k.), döda 5 (2 m. 3 k.), inflyttade 11 (6 m. 5 k.), utflyttade 16 (9 m. 7 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31 dec. 395. Minskning 1.
Sanda socken: Födda 18 (12 m. 6 k.) , döda 6 (4 m. 2 k.), inflyttade 38 (16 m. 22 k.), utflyttade 57 (26 m. 31 k.), vigde 6 par. Folkmängd 31 dec. 818 Minskning 7.
Västergarn socken: Födda 4 (4 k.), döda 13 (9 in. 4 k.), inflyttade 14 (8 m. 6 k.), utflyttade 14 (5 m. 9 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31 dec. 233. Minskning 9.
Mästerby socken: Födda 8 (2 m. 6 k.), döda 10 (4 m. 6 k.), inflyttade 33 (17 m. 16 k.), utflyttade 36 (21 m. 15 k.), vigde 4 par. Folkmängd 31 dec. 396. Minskning 5.
Othem socken: Födda 51 (26 m. 25 k.), döda 21 (13 m. 8 k.), inflyttade 136 (51 m, 85 k.), utflyttade 131 (51 m. 80 k.), vigde 18 par. Folkmängd 31 dec. 2,073. Ökning 35.
Boge socken: Födda 9 (3 m. 6 k.), döda 5 (2 m. 3 k.), inflyttade 34 (12 m. 22 k.), utflyttade 26 (14 m. 12 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31 dec. 487. Ökning 12.
Rone socken: Födda 19 (9 m. 10 k.), döda 15 (8 m. 7 k.), inflyttade 47 (25 m. 22 k.), utflyttade 26 (18 m. 8 k.), vigde 5 par. Folkmängd 31 dec. 905. Ökning 25.
Eke socken: Födda 1 (1 m.), döda 3 (2 m. 1 k.), inflyttade 7 (.8 m. 4 k.). Folkmängd 31 dec. 208. Ökning 5.
Barlingbo socken: Födda 9 (6 m. 3 k.), döda 7 (5 m. 2 k.), inflyttade 41 (17 m. 24 k.), utflyttade 41 (19 m. 22 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31 dec. 398. Ökning 2.
Endre socken: Födda 11 (4 m. 7 k.), döda 5 (3 m. 2 k.), inflyttade 40 (21 m. 19 k.) , utflyttade 48 (24 m. 24 k.) , vigde 2 par. Folkmängd 31 dec. 365. Minskning 2.
Ekeby socken: Födda 4 (4 m.), döda 3 (2 m. 1 k.), inflyttade 5 (3 m. 2 k.), utflyttade 13 (6 m. 7 k.), vigde 0 par. Folkmängd 31 dec. 308. Minskning 7.
Hejdeby socken: Födda 1 (1 m.), döda 2 (2 k.), inflyttade 14 (7 m. 7 k.), utflyttade 20 (10 m. 10 k.), vigde 0 par. Folkmängd 31 dec. 207. Minskning 7.
Vänge socken: Födda 11 (7 m. 4 k.), döda 8 (4 m. 4 k.), inflyttade 37 (18 m. 19 k.), utflyttade 43 (21 m. 22 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31 dec. 687. Minskning 3.
Buttle socken: Födda 2 (1 m. 1 k.), döda 2 (2 m. 0 k.), inflyttade 14 (9 m. 5 k.), utflyttade 32 (14 m. 18 k.), vigde 0 par. Folkmängd 31 dec. 287. Minskning 18.
Guldrupe socken: Födda 2 (2 m.), döda 5 (2 m. 3 k.), inflyttade 13 (8 m. 5 k.), utflyttade 9 (4 m. 5 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31 dec. 230. Ökning 1
Bunge socken: Födda 28 (14 m. 14 k.), döda 10 (5 m. 5 k.), inflyttade 326 (219 m. 107 k.), utflyttade 106 (58 m. 48 k.), vigde 20 par. Folkmängd 31 dec. 1,526. ökning 239. Äldste församlingsmedlem 92 år.
Västkinde socken: Födda 22 (14 m. 8 k.), döda 9 (5 m. 4 k.), inflyttade 64 (36 m. 28 k.), utflyttade 63 (37 m. 26 k.), vigde 9 par. Folkmängd 31 dec. 791. ökning 14.
Fole socken: Födda 11 (5 m. 6 k.), döda 8 (3 m. 5 k.), inflyttade 26 (9 m. 17 k.), utflyttade 30 (15 m. 15 k.), vigde
2 par. Folkmängd 31 dec. 456. Minskning 1.
Bro socken: Födda 6 (1 m. 5 k.), döda 5 (4 m. 1 k.), inflyttade 16 (9 m. 7 k.), utflyttade 33 (21 m. 12 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31 dec. 315. Minskning 16.
Lokrume socken: Födda 11 (8 m. 3 k.), döda 7 (4 m. 3 k.), inflyttade 28 (17 m. 11 k.), utflyttade 33 (17 m. 16 k.), vigde 3 par. Folkmängd 31 dec. 451. Minskning 1.
Kräklingbo socken: Födda 5 (4 m. 1 k.), döda 3 (2 m. 1 k.), inflyttade 11 (4 m. 7 k.), utflyttade 16 (7 rn. 9 k.), vigde 1 par. Folkmängd 31 dec. 385. Minskning 3.
Ala socken: Födda 2 (1 m. 1 k.) , döda
3 (1 m. 2 k.), inflyttade 5 (2 m. 3 k.), utflyttade 9 (3 m. 6 k.). Folkmängd 31 dec. 302. Minskning 5.
Anga socken: Födda 4 (2 m. 2 k.), döda 1 (1 ni.), inflyttade 11 (7 m. 4 k.), utflyttade 15 (5 m. 10 k.), vigde 1 par. Folkmängd 31 dec. 253. Minskning 1.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 Januari 1942
N:r 1

Publicerat

Landsbygden. Fröjel.

FRÖJEL.
Skördefest. Baptistförsamlingens söndagsskola i Nedre Fröjel hade i söndags sin sedvanliga skördedag. Festen hölls i Betaniakapellet, som med anledning därav dekorerats med en del skördealster. Ett av baptistmissionens söndagsskolkommitté utgivet skördedagsprogram med ämnet: ”Vi och vårt land” följdes och utfördes till största delen av barnen själva på ett förtjänstfullt sätt.
Det omväxlande programmet hade följande utseende: Inledningssång, ”Vår fasta klippa, Herren är”, unisont sjngen, välkomsttal av en gosse, samt bibelläsning och bön av söndagsskolans föreståndare. Sång av barnen, varefter en dialog, ”Barnen. och fosterlandet” utfördes av en gosse och en flicka. ”Vårt land”, sjöngs unisont och evangelist Anna Hörstedt höll ett kort, men gripande tal över ämnet ”Vi och vårt land”. Efter sång av musikföreningen läste en elev ”Barnens bön för fäderneslandet”, av Z. Topelius. Härefter sjöngo barnen en vers av sången ”Tryggare kan ingen vara” och framförde kollekttal med talkör, varpå kollekten uppbars och blev 12 kr. ”Sverige är mitt allt på jorden”, sjöngs och avslutningstal hölls av festens ledare, Hugo Lagergren, som därvid tackade för visat intresse för söndagsskolans verksamhet, samt ledde i bön. Som slutsång sjöngs, ”Konung och rike, Herre beskydda”.
En liknande fest kommer att hållas i Övre Fröjel om söndag kl. 2 e. m. med förre söndagsskolmissionären, Alfr. Olssons medverkan.
På lördags- och söndagskvällarna hållas goda möten i respektive Nedre och Övre Fröjel av evangelisten Anna Hörstedt.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 oktober 1940
N:r 246

Publicerat

Spänstavdelningar i gång på flera platser.

60 ledare ha utbildats på Gotland.
Samtliga spänstledarekurser på Gotland äro nu avslutade och sammanlagt ha 13 kvinnliga och 49 manliga deltagare erhållit Svenska gymnastikförbundets spänstledarediplom. Flera ha varit anmälda till de olika kurserna, men de ha av olika anledningar ramlat bort, främst beroende på ändrad militär tjänstgöring. Det är emellertid nu så många nya spänstledare utbildade,att man har anledning att vänta ett gott resultat av Gotlandspressens spänstpropaganda.
De olika spänstledarna skola nu sätta i gång spänstavdelningar, var och en på sin ort, såvida de inte redan gjort detta. Därtill kommer redan befintliga gymnastikavdelningar som komma att sätta i gång i höst, sedan gymnastiken under det gångna året mer eller mindre legat nere på grund av de militära inkallelserna och rekvisition av gymnastiklokalerna. Nu komma gymnastiklokalerna åter att bli tillgängliga, ledare och gymnaster ha i många fall kommit hem från militärtjänstgöringen, varför allt är klappat och klart att sätta i gång. Målet är ju att göra gotlänningarna till ett spänstigt folk i den mån de inte redan är det, och som ett mera synligt tecken på sin spänst kan man få bära lejonmärket, ett märke som tillfaller den som varit med på 15 spänsttimmar i höst.

Weekendkursen i Visby
för utbildning av spänstledare för Gotlandspressens folkspänstpropaganda har nu avslutats. Den har pågått fem lördagskvällar och söndagsförmiddagar i A 7:s gymnastiksal med furir Kurt Fondelius som ledare. Intresset för kursen har varit mycket stort, vilket också visat sig i det flitiga deltagandet i kursen och alla som deltagit i kursen ha kvalificerat sig för Gymnastikförbundets spänstledarediplom. Bland deltagarna kan nämnas en som varje vecka rest den långa vägen från Fårö för att få vara med på kursen och vidare har det varit deltagare från Hemse, Viklau, Roma, Katthammarsvik m. fl. platser. Flera av deltagarna ha redan satt igång spänstavdelningar, och de andra skola väl komma igång nu sedan kursen är slut.
De diplomerade deltagarna ha varit: Bo Hoppe, fältpost 18323, Gotlands Karby, Olov Wahlberg, Viklau, Erik Poppius och Yngve Mårtensson, Roma, Einar Törnvall, fältpost 90156, Visby, Martin Almlöf och Carl Wilhelm Claussen, fältpost 18322, Hemse, Emil H. Karlsson, fältpost 18312, Katthammarsvik, Sven Nyberg, fältpost 18401, Visby, samt Stig Verkelin, Fårö.

Även spänstledarkursen i Klintehamn
har nu avslutats. Kursen har pågått tre gånger i veckan med 2 tim. varje gång sedan den 2 sept. Ledare för kursen har varit folkskollärare Knut Andersson, Klintehamn. På grund av ändrad militärtjänstgöring ha några av kursens 10 deltagare ej kunnat fullfölja hela kursen, men då det endast rör sig om ett par försummade lektioner ha alla erhållit Gymnastikförbundets spänstledarediplom.
Diplom har sålunda tilldelats Sune Jacobsson o. Gösta Jacobsson, Eksta, Sven Aminoff och Bertil Pettersson, Fältpost 18112, Harry Olofsson, Grötlingbo, Gunnar Sjöberg, Levide, Ragnar Fridh, Sproge, Harald Booberg, Fröjel, samt Vilhelm Randleff och Ernst Berggren, Klintehamn.
Intresset bland deltagarna har varit stort, så ha t. ex. två av deltagarna haft 3 mil fram och åter varje kväll till kursen. Kunna nu bara dessa spänstiedare få tag i lämpliga lokaler och deras entusiasm för folkspänsten \”smitta av sig\” på både unga och gamla på Gotlands landsbygd, vågar man hoppas att snart få se många spänstavdelningar i arbete.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Oktober 1940
N:r 234

Publicerat

Landsbygden. Fröjel.

FRÖJEL.
En missionsstund med försäljning av de ungas syförening Solglimtens arbete, hölls i kommunalrummet härstädes i lördags kväll. Mötet inleddes med sång varefter sekreterare Roland Thomsson därefter höll en kort betraktelse över Jer. 17: 5-10 v. Denne medverkade även med solo varjämte förekom en duettsång av lärarinnan Hilda Nilsson och en skolflicka samt uppläsning. Nu var tiden inne för auktionens början, klubban sköttes av sekr. Thomsson. Kommersen gick bra så att alla de många fina saker, som flickorna under fröken Nilssons ledning förfärdigat fick en strykande åtgång. Även en mängd skänkta, matnyttiga varor försåldes, vilket altsammans inbringade en god slant för hednamissionen. Den goda och trevliga missionsstunden avslöts med sång samt välsignelsen.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 1 Oktober 1940
N:r 227

Om Oss Drivs med WordPress