Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Fröjel är en socken som ligger vid Gotlands västkust, söder om Klintehamn.
Gårdsnamn: Alstäde, Annexen, Ansarve, Bockes, Bofride, Bosarve, Bottarve, Däpps, Gannarve, Göstavs, Hajdes Lilla, Hajdes Stora, Hallgårds, Kaupe, Mulde, Nymans, Puser, Robsarve, Rovide, Sigdarve, Solbjärge Lilla, Solbjärge Stora, Stenstugu, Sälle.
Att Herren efter sitt allvisa råd behagat hädankalla Husbonden Carl Gustaf Ahlström från Ausarfve i Fröjel, hvilken afled den 14 Maj 1898 i en ålder af 57 år, 4 månader och 1 dag, sörjd och saknad af efterlefvande maka och barn, det varder härmed endast på detta sätt tillkännagifver.
Anna Ahlström.
Sv. Ps. 478.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 Maj 1893
N:r 76
Norra häradsrätten.
(Femte sammanträdet).
Utslag afkunnades: emellan hemmansägaren Ludvig Högberg, Vies i Veskinde, m. fl. och hemmansägaren Johan Källgren, Klintegårda i samma socken, ang. ansvar för oloflig harjagt. Svar. dömdes att böta 10 kronor samt ersätta kär. för den skjutna haren med 1 kr;
— emellan landtbrukaren Per Stare, Burga i Lummelunda, samt landtbrukaren Herman Landergren och hans hustru, Lunds i Martebo, ang. ansvar för olofligt borttagande af en gärdesgård. Svar. Herman Landergren fälldes enl. Straffl. 10 kap. 20 § att böta 30 kronor samt svar:na, hvilkendera af dem bäst gälda gitte, att ersätta kär. för det borttagna gärdselvirket med 10 kronor.
— emellan Lars Nordström, Råby i Hejdeby, och enkan Johanna Sjösten å Kapelshamn, angående ansvar för förskingring af anförtrodt gods samt ersättning. Svar. dömdes att för uppsåtlig förskingring böta 50 kronor samt att till kär. utgifva ersättning med 300 kronor;
— emellan hemmansägaren Johan Pettersson, Medebys i Hall, kär. samt arbetaren Johan Oskar Lundberg och hustru Elisabet Karlsson derstädes svar. ang. ansvar för ärekränkning; svar:na dömdes att hvar för sig böta 50 kronor;
— emellan t. f. kronolänsman Arvid Jacobsson, åklagare, och hemmansägaren Johan Flodman, Nors i Veskinde, svar. ang. ansvar för misshandel.
Svar. frikändes och angifvaren, skomakaren O. Sjögren Klitengårda i Veskinde, ålades att gälda kostnaderna i målet.
— Målet emellan f. löjtnanten E. Björkman i Hellvi socken, kär. och inspektoren Herman Nyberg å V flings i samma socken, svar., ang. redovisning m. m. uppsköts till 2:ra rättegångsdagen af nästa sammanträde.
— Målet emellan kaptenen Frans Classen i Linköping, hufvudkär. och ägaren af Fole mek. verkstad, Joh. Vigström, genkär. ang. fordringsanspråk och utbekommande af värdehandlingar till värde af 6,000 kr. hade utsatts till denha dag för edgång af genkär. Genkär. betygade med ed, att han icke för nämda belopp eller någon del deraf häftat i skuld till kär:s numera aflidne fader.
Utslag i målet å slutsammanträdet.
— Målet emellan landtvrukaren H. Landergren och hans hustru vid Lunds i Martebo samt landtbrukaren Per Stare å Burge i Lummelunda ang. gäldande af utflyttningskostnad i sammanhang med skifte, öfverlemnades af båda parterna.
Utslag å slutsammanträdet.
— Målet emellan Klaes Andersson, Etebols i Lummelunda och Oskar Nyström, Hellvigs i Fole, ang. åverkan förevar ånyo.
Ä kär. sidan hördes 5 vittnen, af hvilka drängen Karl Pettersson och arbetaren Joh. Forsgren hade de för svar. mest graverande vittnesmålen. Pettersson hade tjenat såsom dräng hos svar. under åren 1890 och 1891 samt under denna tid biträdt svar. med skogshygge i den s. k. Malmhagen, i nvilken dock kär., enligt hvad svar. för vittnet uppgifvit, på groud af kontrakt ensam hade afverkningsrätten. Äfven vittnet Forsgren hade hjelpt svar. med skogsafverkning i nämda hage, nämligen under våren 1892.
Svar. bestred att han huggit skog å någon annan mark än der han varit berättigad att hugga.
Målet uppsköts.
— Målet emellan O. V. Ålander å Rosendahl och statdrängen K. F. Eriksson, ang. ansvar för olofligt afvikande ur tjenst, uppsköts till 1:a rättegångsdagen af nästa sammanträde.
— Till tinget hade kronolänsman G. Boberg instämde drägen Olof Teodor Johansson från Smedegårda i Björke med yrkande om ansvar för det Johansson olofligt kört å jernvägslinien. Svar. erkände förseelsen, men uppgaf att han omedelbart efteråt, då han erhållit kännedom om att körande å jernvägslinien icke vore tillåtet sjelf anmält förhållandet hos trafiikschefen och då fått fö sona förseelsen med erläggande af 10 kronor, å hvilken betalning svar. nu äfven medhade trafikschefens qvitto. Sedermera hade emellertid saken angifvits till åtal och trafikschefen hade då återsändt 10-kronesedeln och i bref bedt att återfå qvittot, hvilket utbyte svar. dock ej velat gå in på.
Målet uppsköts.
— Målet mellan Anders Herlitz, Bengts i Östergarn samt Johan Herlitz derstädes och lotsförmannen Olsson, ang. klander af utmätning, förevar nu ånyo. Två vittnen hördes, af hvilkas vittnesmål tycktes framgå, att ett för Johan Herlitz:s skuld utmätt kokreatur vid tiden för utmätningen tillhört kär.
Kär. återtog emellertid ansvarsyrkandet emot svar. Olsson, hvarefter målet för vidare bevisning uppsköts till 2:a rättegångsdagen af hösttingets 1:a sammanträde.
— Målet mellan Olof Johansson, Butrefs i Norrlanda, och Johan Larsson derstädes ang. ärekränkning, handlades nu åter. Ärekränkningen skulle hafva bestått deri, att svar genom häntydningar föranledt att rykte uppkommit om brottsligt förhållande emellan svar. och en annan persons hustru.
Svar. bestred, att han gjort sig skyldig till någon ärekränkning; han hade endast till den ifrågavarande qvinnans man yttrat några ord för att göra honom uppmärksam på att ett dylikt rykte vore i omlopp.
Målet uppsköts till hösttingets första sammanträde.
— Fabrikören Emil Mellström i Enköping hade å egna och sina syskons vägnar till tinget instämt Sofia Bernhardina Bergström i Rute socken med yrkande att såsom slägtingar till aflidne landtbrukaren J. V. Karlesson efter honom utbekomma arf. Slägtskapen mellan kär:na och den aflidne skulle enl. Mellströms uppgift ledas tillbaka till Mellströms morfader, hvilken vore farfader till Karlesson och hans jämväl aflidne broder, förre kyrkoherden i Hangvar och Hall Martin Karlesson. Enligt svar:s uppgift, hvilken äfven med ett bref gjordes ganska sannolik, var Karlessonernas fader icke son utan fosterson till Mellströms morfader.
För närmare utredning uppsköts målet till hösttinget.
— Ed såsom god man vid skiftesförrättning aflades af f. nämdemannen Lars Granberg i Dalhem.
Södra häradsrätten.
(Vårtingets femte sammanträde å Skogs i Levide; ordf. e. o. hofrättsnotarien M. Wedberg) Följande ntslag afkunnades:
— I redovisningsmålet mellan J. P. Jakobsson, Bockes i Fröjel, och sakförare C. E. Björkegren, Vestergara, ogillades käromålet.
— För oloflig rapphönsjagt dömdes kakelungemakare Gustat Hultström, St. Kruse Alfva, att böta 25 kronor.
— Med ed ålades Fina Vestberg i Lye att betyga, det hon ej till hustru Sjösten fält ett yttrande att Petter Lydals hustra stulit ett par kardor.
— Ärekränkningsmålet Edman—Johansson, Väte, uppsköts till första dagen af höstetingets första sammanträde, då svaranden skall förete bevis att han anhängiggjort rättegång mot käranden med yrkande om ansvar för skogsafverkning.
— I det stora skiftesmålet mellan icke-hemmansägare och hemmansägare inom Närs socken afkunnade rätten det beslat, att målet uppskjutes till första rättegångsdagen af nästa vårtings andra sammanträde, till hvilken tid kärandena skola hafva delgifvit stämningen åt alla svarandena, Svar:s invändning, att kär:na vore oberättigade föra talan i målet, lemnades utan afseenda af rätten.
F. nämdemannen Joh. Engström, Mafrids i Vestergarn, hade till denna gång instämt Gabriel Bolin från samma gård och socken med yrkande att dels utfå 58 kronor och dels erhålla tillbaka den andel i fjällfiske, som tillhört 17/128 mt! Mafrids och som blifvit fråndömd Engström, — Detta visade sig vara den gamla bistorien om hemmansköpet at 1885, köpe- och landtmärerihandlingarne, ibland hvilka två halffärdiga reverser blifvit instuckna, dem Engström omsider på laglig väg tvingats betala o. s. v., för hvilket allt vi på den tiden utförligt redogjorde. Denna gång voro Karl Karlson, hans hustru och dotter instämda som vittnen, men utebletvo. Svaranden bestred E:s påståenden och yrkade ansvar å honom för rättegåvgsmissbruk, då saken redan förut blifvit afdömd. Sedan som vittnen hörts kronolänsman Svallingson och bustra Josefiaa Gustafsson uppsköts målet till andra rättegångsdagen af hösttingets 1:a sammanträde, då de tre idag frånvarande vittnen skola vid vite af 5 kr. hvartdera vara närvarande. För deras försummelse idag dömdes de att böta 1:50 hvartdera.
Barnaföda. Det från tredje sammanträdet uppskjutna målet emellan Agnes Kristina Johansson Mallgårds i Levide och husbondesonen Hjalmar Siggelin, Pejnarfve i samma socken, behandlades. Svaranden bestred ganom ombud de vid förra rättegångstillfället afgifna vittnesmålen. Målet öfverlemnades, käranden yrkande bifall till kärnmålet eller, om detta ej kunde bifallas, att svaranden måtte ålägges edgång. Utslag faller på första dagen af nästa sammanträde.
Djurplågeri. I det föret omnämda målet mot statkarlen Alfr. Engström och drängen Viktor Hansson från Uggårds i Rone ang. djurplågeri 21 sistl. Februari vid stenkörning mellan Rone och Grötlingbo, hördes i dag ytterligare två vittnen, Lars och Zakarias Lindström. De berättade samstämmigt att de sett Viktor Hansson vid omstämda tillfället köra öfverdådigt fort och rycka i tömmarne oupphörligt. Hästen hade efter körturen varit mycket svettig och darrat i hela Malar Deremot hade intet af vittnena sett biéå flyta ur hästens mun. — Hansson påstod fortfarande att han ryckt i tömmarne blott för att få hästen att stanna. Engström begärde att bli skild från målet och begärde en ersättning för sina besvär af 50 kronor.
Utslag vid tingets slut.
I målet mellan Anna Meria Siggelin och handl. Ant. Jakobsson, Fardhem, förekom ingenting nytt. Saken öfverlemnades från båda sidorna. Utslag afkunnades vid nästa sammanträde.
Uppträdet vid Korsby. I detta af oss förut refererade mål mellan krouolänsman J. A. Lindström å tjenstens vägnar och Nils Petterssop, Kattlunds i Grötlingbo, m. fl., återtog åklaren idag yrkandet om ansvar för rån, men yrkade i stället laga ansvar å Nils Pettersson enl. 15 kap. 22 paragr. straffl., för att han genom rättsstridigt bot tilltvingat sig penningar samt å Arvid Lindquist för delaktighet deri och för att han mottagit en del af de bekomna penningarne. Å da öfriga tilltalade yrkades ansvar för fylleri och öfverdådig framfart å allmän landsväg. — Svarandena bestredo genom ombud de gjorda yrkandena och ville å sin sida att drängen Laurin skulle stånda ansvar för falsk angifvelse.
Utslag vid tingets slut.
Utmätningsmålet Johan Larsson, Skogs i Mästerby, mot Alfr. Ferd. Ekelund, Tipsarfve, förekom till förnyad handläggning. Parterna skulle i dag öfverenskomma om storleken af den förlust, Larssons egendom kunde anses hafva lidit genom att hafva varit i Ekelunds sons vård, men detta hade sig icke så lätt. Som vittnen hörles slagtarne Herman och Vistor Lindström samt hemmansägaren Lars Eriksson. Da berättade tämligen samstämmigt, att kreaturen före 3 Mars — utmätningsdagen — varit ganska hulliga, men att de den 25 April, sedan de varit i Exelunds vård 7 veckor, blifvit så magra och eländiga, att man kunnat »hänga upp mössan på de ntstående knotorna». Vittnena ansågo, att hästarne förlorat i värde 100 kr. och oxarne 50. Till 4 kr. för dag och par uppskattade vittnena den skada, som Larsson skulle tillskyndats geaom förlusten af bästarne och 3 kr. i fråga om oxarne. I fråga om selar och redskap, möbler o. d. hade de skilda uppfattningar. — Målet uppsköts på svarandenas begäran till andra rättegångsdagen af höstetingets första sammanträde.
Äktenskapsskilnad. O. P. Lindström-Skogslund i Träkumla, utvecklade nu närma re sina idéer om i hvilka stycken hans hustru Ida Charlotta brustit i fullgörandet af det äktenskapliga kontraktet. Hon hade icke hållit sitt löfte att sätta upp sitt testamente, hon hade varit vred emellanåt och skrämt mannen, hon hade tagit hand om mjölkpenningarne m. m., m. m.; först och sist saknade han testamentet. Mannen Lindström framhade fem vittnen: f. fjerdingsmannen Matias Österberg och smedssonen Axel Holm had3 sett O. P. L.; taga två kastar ved på gården, hvarvid han brutit sönder ett vedbodlås; K. P. Jonsson hade odlat upp ett halft tonnoland jord för frun och fått sin betalning af henne; skrädd. F. A. Malmborg hade sett frun arg en gång år 1889, dock icke på Lindström; och Jonas Andersson hade äfvenledes sett hustru L. ond en gång på samma årtal. — Fru L. företedde inför rätten förste proviusialläkarens intyg att O. P. L:s uppgifter vid förra rättegångstillfället voro osanna. Hon påstod att mannoen nekat deltaga i skötseln af hushållet och jordbruket, utan bade hon fått taga det ensamt på sin lott. Han hade aldrig bidragit till hennes underhåll, utan tvärtom. Varit gnatig och jämt tyckt, att hon ätit för mycket och arbetat för litet.
Utslag afkunnas vid tingets slut.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 Maj 1893
N:r 72
Genom auktion, som förrättas vid Puser i Fröjel lördagen den 15 inonevarande April från kl. 9 f. m., låta delägarne i boet efter aflidne hemmansägaren P. Pettersson derstädes under en tid af åtta år i mindre lotter utarrendera större delen af sina ägande hemman vid Paser, Bossartve och Kaupe.
Arrendevilkoren meddelas före auktionens början.
Under förutsättning att jordarne komma att utarrenderas, försäljas vid samma tillfälle: två st. arbetsbästar, en unghäst, tre dragoxar, mjölkkor, tre qvigor, en tjur, får, något åkerbruksredskap, sängkläder, valkadt vadmal, råg och utsädeskorn.
Betalningsanstånd lemnas åt endast godkände köpare till 1 Oktober detta år.
Klintehamn den 5 April 1893.
M. E. SVALLINGSON.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 April 1893
N:r 53
Eldskenet från Vestergarn i lördags afton gaf en obeskriflig anblick, Det härrörde sig från en å Vestergarns Kronbolme brinnande ladugårdslänga, hvilken i grund nedbrann.
Elden utbröt strax efter kl, 8 på aftonen och varsnades först af egendomens arrendator K. O. H. Carlson, hvilken just stod i begrepp att gå till sängs. Halfklädd skyndade han ut, fick i hast folk tillsammans. Att söka släcka elden var ej mycket lönt, då den fick riklig näring af det i ladugården befintliga fodret. Genom rådighet lyckades man dock rädda kreatursbesättningen, 11 kor och 2 kalfvar, samt hästarna.
Kl. half 11-tiden var ladugården totalt nedbrunnen. Förhör bar af länsman Svallingson hållits ang. eldsolyckan och af hvad dervid kommit i dagen kan elden med säkerhet anses hafva uppkommit genom den i ladugården befintliga lyktan.
Bygnaden var försäkrad i södra häradets brandstodsförsning för 6,000 kronor och inveatarierna för 4,000 kronor.
Skenet af eldsvådan var synligt ända ned till Vamlingbo.
Mellersta Gotland, 21 Mars.
En ny, mindre orgel, bygd af hr A. Cedergren i Vänge, invigdea i söndags i Fröjel kyrka. Verket, som kostat åttabundra kr., afprofvades då på församlingens begäran af skolläraren Aug. Fredin. Utom koraler och messan sjöng hr Fredin ätven före predikan Davids 8 psalm med ackompanjemang på orgelv, hvilket tog sig särdeles högtidligt ut.
Sedan den allmänna gudstjensten var slutad, framträdde kyrkoherden Hulteman på korgolfvet och höll tal, lyckönskande församlingen att hafva hunnit målet: kyrkosångens ledning, hvarefter han tackade såväl hr Cedergren för ospard möda, som ock afgåends, utslitne kantorn Ahlberg, som i många och långa år ledt kyrksången.
Till slut uppläste kyrkoherden verser, författade af en församlingsbo, sjelf musikalisk.
Sjön utanför Fröjelskusten ser melankoliskot. Tills mot slutet af förra veckan hade den qvar, så långt ögat kunde se, sitt hvita täcke. Men så begat isen sig i väg vesterut (söder om St. Karlsö), lemnande en ganska bred remna mellan den qvarliggande vid land och den aftågande, hvilken senare knospt var synlig vid horisonten. I går morse var åter klyftan mindre, och med detsamma hoppet mindre att tiå en breflapp från den öfriga verlden.
Vid Stjernarfve i Ejsta, som äges aflandtbr. L. Sundahl, uppkom också eldsvåda för några dagar sedan. Der fick man i god tid släcka förrän elden bröt ut. En fruntimmersgarderob, värd omkring 300 kr., blef förstörd.
Vamlingbo, 21 Mars.
Slutadt menskligt elände. I förra veckan afled härstädes tjugoårige bondsonen Lorens Olsson, Lingsarfve. Allt ifrån spädaste barnaåren tycktes han vara ej fullt normal, mena var dock ej värre än han vid föreskrifven ålder började och fortsatta sin skolgång.
Men för omkring tio år sedan drabbades han samtidigt af två de hemskaste sjukdomar, man gerna kan tänka sig, han blef, som man säger, stenblind, så att han ej kunde skilja mellan dag och natt, samt det värsta af allt, förståndets ljus slocknade för alltid, han blef vansinning, De förtviflade föräldrarne anlitade, så godt i «deras förmåga stod, den läkarebjelp som kunde fås, men förgäfves. Gossen var och förblef obotlig. Under hela sin sjukdomstid har han vårdats i hemmet, då ibland vansinnet tagit sådan fart, att medan de vilda utbrotten varat, tvångsåtgärder med bindning och dylikt måst anlitas till de stackars föräldrarnes grämelse,. Man kan derför lättare tänka sig än beskrifva den glädje de måste känna, då den store befriaren döden frigjorde deras son från hans förfärliga ställning i lifvet samt för dem borttog ett tungt och sorgligt huskors.
Otur vid jagt. Häromdagen var en person i trakten nere vid sjöatranden idkande fågeljagt. I en remna i isen der öppet vatten fans, låg några slöa och utsvultna fåglar, hvaraf tre stycken, för ett välriktadt skott ur jägarens stora muskedunder fingo sluta sin ömkliga tillvaro, Att döda fåglarne gick lätt nog, men ej så att få dem iland, alldenstund jägaren ej hade någon båt och till iskanten tordes han ej. Rådvill sprang han till en bondgård i närheten och fick en karl med sig att hämta i land jagtbytet. Men de hade uppgjort räkningen utan den hungrande — höken, som så snart han sett den hotande bössän aflägsna gripit an med de döda fåglarne och i frosseri kalasade derpå uppvaktad af en hel armé skrikande kråkor som försökte snylta sig till någon bit af den läckra anrättningen. Jägaren och hans biträde, funno vid sin ankomst till stranden de tre döda fåglarne uppdragna på iskanten och alldeles massakrerade, omöjliga att begagvas till menniskoföda,
Skarlakansfebern, denna mordengel bland de små, rasar ännu i Hamra, der den under vintern kräft flere offer. Till följd af den stora sjukligheten, måste skolan ännu tillsvidare hållas stängd, efter hvad berättas.
Näs 21 Mars.
Åtgärder för småskolans borttagande härstädes ha vidtagita af skolrådet. Framställning kommer att göras till folkskoleinspektören om hans bifall till saken, hvarefter frågan framlägges å en blifvande kyrkostämma, Det torde förefalla besynnerligt att församlingen vill ba bort en sådan nyttig inrättning, men då de skolpliktige barnens antal ej vuxit till 29 stycken och då pastor upplyst att detta antal kommer ännu ytterligare att minskas, anser sig skolrådet i sin fulla rätt att på denna väg försöka minska församlingens utgifter till skolväsendet.
Insamling af bidrag till de nödlidande i Norrland pågår nu i denna socken. På föranstaltande af Näs nykterhetsförening har er lista kringsändts, hvilken, då detta skrifves, är påtecknad till ett femtiotal kronor.
Redskap till slöjdskola har nu erhållits från hushållningssällskapet. Uppsättningen är afsedd för 12 lärjungar och upptages till ett värde af 125 kronor.
Öppet vatten i sjön ha vi ej sett på länge utan är hafvet här utanför fyldt med is så långt ögat kan nå.
Hemse, 21 Mars.
Återigen har här företagits en insamling till förmån för norrländingarne, hvilket visar att vårt lilla samhälle ej saknar individer med varmt klappande bjertan för andras nöd. I söndags afton arrangerades nämligen på härvarande missionshus musik och föredrag om Norrland af predikant Nord, hvilken i flera år haft sin verksamhet deruppe. Festen, som inleddes med en god predikan af Jacobsson, Spenarfve i Hafdhem, var särdeles lyckad och inbragte 90 kr. Från tre särskilda håll ha således penningar influtit till de nödlidande. Till ombud att närvara vid ordinarie bolagastämman i Maj månad med delägarne i Gotlands Södra Härads brandstodsförening utsågs vid idag hållen kommnnalstämma dr Sätervall, och till elektor vid kommande landstingsmannaval landtbrukaren A. Pettersson, Hulte.
Källarmästar L. Mibrers och hans hustrus ansökan om rättighet till utskänkning af öl och vin afslogs af stämman.
Intresset för kursen vid den qrvinliga folkhögskolan är i tilltagande, I år hafva anmält vig ett så stort antal att näppeligen alla kunna beredas plats.
Södra Gotland, 21 Mars.
För ett obehagligt möte var en i ett mindre lofligt ärenda stadd person utsatt härom natten, Som hans visthus nu på våren var något uttömdt skulle han skaffa sig någon fyllnad derpå, men som kassan var skral tänkte han taga hvad han tyckte sig ej ha råd att köpa, dervid hans tankar föllo på en förmögen bonde i närheten, hvilken ej brukade vara så noga med att säkert stänga sin kälI re och der han ägde fullkomlig lokalkännedom. En natt i veckan då det var alldeles becksvart mörker instälde han sig på ort och ställe med en tomsäck med sig, men fann mot förmodan till förargelse dörren stängd. Så tyst som möjligt och som han trodde obemärkt, började han arbeta med dörrens öppnande och hanms bemödanden kröntes med framgång, då ill hans förskräckelse ett par armar famnade honom bakifrån såsom i ett skrufstäd och en stentorsstämma röt i hans öra: »hvem är du, och hvad vill du tjufstrykare», Af det oförmodade häftiga angreppet blef mannen i början så slagen af höpoad att han blott stönade fram ett »kors i Herrans namn», men sjelfbevarelseinstinkten segrade öfver forskräckelsen och nu började i den mörka natten en förtviflad kamp för friheten.
Väl var angrparen kraftfoll, men den angripne var homom dock öfverlägsen såväl i styrka som vighet, hvarför han ock efter många unsträngningar lyckades frigöra sig. Lika hastigt fattades han deck återigen, denna gång blott i tröjkragen, då tjufven för att blifva fri lät tröjan fara och tog till flykten allt hvad tygen höllo. Att förfölja honom ansåg angriparen ej lönvärdt utan hopsamlade han de saker tjufven vid brottningen lemnat, nämligen tröjan, mössan och tomsäcken, Det hela hade försiggått så tyst och obemärkt att i haset sofvande personer ej väckts. Hj ett ord, undantagandes de första utropen, bade växlats under brottningen. Angriparen var bonden sjelf på stället, kom i något ärende varit borta på qvällen och dervid dröjt till öfver midnatt samt vid hemgåendet begagnat en genväg och framkommit till sin bostad strax före tjufven, som han hörde komma traskande landsvägen fram samt sedan smygande närma sig byggnaden. Nyfiken att se hvem den nattlige smyggästen kunde vara och hans uppsåt, hade han sjelf dold, så godt som i det intensiva mörkret lät sig göra, bevakat den andres rörelser och då ban ansåg tiden vara inne, med handling ingripit. Sedan bonden inlåst sina segertruléer, mössan m. m., lade han sig med väkta bondlugn att sofva utan att väcka andra personer. Påföljande morgon tog han sitt byte och visade husets folk, förfrågande dem, om de kände ägaren till dessa, som de allesammans gjorde, hvilket ock var ganska lätt helst å säcken stod ägarens namn, en arbetare i närheten som derifrån hade sin största arbetsförtjenst. Genast afsändes några rader till honom med uppmaning att skyndsamt infinna sig i bondgården, men arbetaren svarade med budet att han ej hade tid, förståg. Vid ett andra bref från bonden, hållet i sträng och hotande ton, blef arbetaren förskräckt och instälde sig snopen och förlägen. Väl sökte han i början förneka alltsammans, men då bonden visade honom säcken med namnet på och gaf honom en vink om att i nödfall genom kronobetjeningens försorg skaffs honom fritt husrum, föll han till föga, bekände sitt brottsliga uppsåt och bad om förlåtelse samt om förskoning från lagens inskridande, hvilket ock beviljades, Men i stället tog bonden fram sin knölpåk och lät denna under en kraftig moralpredikan göra en allt annan än angenäm bekantskap med den del af kroppen man har högst, när man plockar smultron.
Hangvar, 21 Mars.
Liflig rörelse kan man säga ha ägt rum i vinter vid Suderbys. Hvarhelst man passerat genom den stora och vidlyftiga skogen ha massor, jag hade nära sagt huodratals menniskor varit sysselsatta, en del med att fälla, en del med tir merkörning till de två sågar, som gått dagligen alltsedan i fjor höst, då arbetet tog sin början. Mången fattig har derigenom kunnat förtjena sitt uppehälle, hvaraf de annars kunnat varit i saknad under en sådan sträng vinter, då arbetena i allmänhet äro koappa. En del utaf virket såsom slipers har körts till Kappelshamn för att derifrån utskeppas, och plankorna ha forslats till Slite, Bönderna som i allmänhet ej kupnat uträtta något af sina egna körslor för den myckna snön, hafva varit flitigt sysselsatta med vir: keskörningen från sågen till Slite. Man har kunnat räkna ända till 100 skjutsar om dagen allt eftersom väderleken varit. Priset för körningen har varit från 1:70 till 1: 80 tolften. Förändringen i väderleken har dock nu afbrutit körslorna för en tid på grund af det dåliga slädföret.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 22 Mars 1893
N:r 46
Att Gud efter sitt allvisa råd behagat hädankalla min enda ömt älskade dotter, efter ett 7-årigt lidande, Emma Christina Hermanna, i en ålder af 20 år, 7 mån. och 23 dagar, djupt sörjd, saknad och begråten af mig efterlefvande fader, har jag den sorgliga och smärtsamma plikten att endast på detta sätt slägtingar, vänner och bekanta tillkännagifva.
Rofvide i Fröjel den 19 Mars 1893.
August Stenberg.
Sv. Ps. 494, v. 3.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 Mars 1893
N:r 45
Södra häradsrätten.
Till fortsatt handläggning förekom målet mellan J. P. Jakobsson, Bockes i Fröjel, och sakförare C. E. Björkegren i Vestergarn angående redovisning för en kö, som B. på en auktion 1883 skulle ha sålt för kärandens räkning och fått 95 kronor för. Käranden företedde ett protokoll från auktionen, hvari en ko stod upptegen såsom såld för »annans räkning» för 95 kronor. Svaranden förnekade att detta vore samma ko, hvarom åtalet rör sig, hvilket dock intygades af två vittnen, f. skollärare Gottberg och hemmansägare Csdergrep. Skollärare Gottberg hade vid tillfället fört det ena auktionsprotokollet. Att Björkegren aldrig mottagit några 95 kr. för kon var han säker på, så mycket vissare som han var i stånd att förete en uppbördslista för medel från auktionen, indrifna af skoll. Gottberg, hvilka medel voro vederbörligen qvitterade af Jakobsson, och hvarest bland andra poster funnos 95 kronor för en ko. Utslag vid femte sammanträdet.
Redovisningsmålet mellan Anna Maria Siggelin och handl. Ant. Jakobsson, Fardhem, behandlades åter. Käranden medgaf att hon fått varor af Jakobsson, men påstod de åsctta prisen vara alldeles för låga, isynnerhet för vissa partier 4ed. Å båda sidor hade inkallats vittnen för att få utrönt berkaffenheten af det arbste (uppränsning af en hage), som Siggelin skulle utföra för rättigheten att få den mycket omtalade veden. Målet uppsköts ytterligare till femte sammanträdet.
Förnyad ransakning för inbrott skulle idag f. båtemannen Oskar Lindvall och Anna Hjertstedt undergå. De voro ålagde ivfiana sig vid hämtningsäfventyr, men uteblefvo likväl, Målet uppsköts till andra rättegångsdagen af nästa sammanträde, då de åtalade skola genom åklagarens försorg på egen bekostnad till rätten hämtas.
Ansvar för rån yrkade kronolänsman Svante Lindström å drängen Nils Pettersson från Kattunds i Grötlingbo, för delaktighet i rån ansvar å drängen Arvid Lindqvist, Roses i samma socken, och för öfverdådig framfart å allmän väg å arb. Johan Lindqvist, Domerarfve, och hemmansägaren J. Vestberg, Slees. — Anmälan hade nämligen inkommit från drängen Karl Lanrin, i tjenst hos kyrkoherden P. R. Kullin i Vamlingbo, att hav 17 Januari på aftonen under färd trån Hemse med troderlass blifvit uppbunnen af ett åkande sällskap om sju personer, af hvilka en, sedan de i förbifarten kört omkull i diket, sprungit fram och hållit in hans häst, hvarefter andra under hotelser aftvungit honom penningar. — Polisförhör hade. hållits med nu åtalade personer samt husbondesonen Johan Rondahl, Ravaldg, skräddaren Job, Hallgren, Norrqvie, och skomakarelärlingen Lars Olsson, Lunds, samtlige från Grötlingbo. Dervid hade Rondahl berättat: Det nämda sällskapet hade omstämda dag vid åttatiden på aftonen kommit åkande från Hemse, hvarvid ungefär vid Korsby i Hafdhem upphunnits ett större lass med trävaror, hvilket de utan att sakta farten gjorde försök att köra om, hvarvid deras åkdon for i diket. Sedan de kommit upp hade Jakob och Arvid Lindqvist, Nils Pettersson och Lars Olsson gensst sprungit fram till det på andra sidan hållande trod:rlasset, der Nils Pettersson och Jakob Lindqvist sport körsvennen om hans namn och hemvist hvarefter Pettersson i hotande ton uppmanat honom att genast utgifva 1:50 i ersättning för en butelj konjak, som han påstod hafva förlorats vid kullkörningen. Laurin sade sig ej hafva penningar för sådana ändamål, men hade sedan på upprepade hotelser gifvit P. en krona. P. var likväl ej nöjd utan hade prejat om ytterligare 50 öre. Laurin hade då svarat att ville han ha mera, så finge han vända sig till L:s kamrat, som kört i förväg. Nils Pettersson hade då gått afsides, tagit af sig rocken och kastat den i diket, hvarefter han återvändt till L. och fordrat betalning för rocken, som han ssde sig förlorat vid kullkörningen. Lanurin hade då ej svarat, men tydligen varit mycket förskräckt. Rondabl, Vesiberg, Hallgren och Olsson hade derpå fortsatt till Korsby, der de upphunno Lauring kamrat Adolf Andersson. Laurin med sitt lass kom efter och derpå det öfriga sällskapet. Laurin hade här ytterligare blifvit af Pettersson affordrad penningar, hvarvid Rondahl sett P. få en krona, den han sedan gifvit Arvid Lindqvist. Någon af sällskapet hade begärt 50 öre af Adolf Andersson. Kunde ej säga hvem det var, men Jakob Lindqvist och Nils Pettersson hade då stått närmast Andersson, Jaaob Lindqvist hade utfarit i grofva skällsord mot Andersson. Johan Vestberg hade vid kullkörningen sagt: »Slå ihjäl rackaren, sorkar». — Pettersson hade vid färden från Korsby sagt sig vara den, som hållit in hästarne. P. hade efter närmare undersökning i vagnen funnit den saknades buteljen. Vestberg och Petterssonivoro något druckna. — De öfriges berättelser voro af hufvudsakligen samma innehåll som Rondehls, Pettersson sade sig hafva fordrat ersättning för en liten flaska, värd 75 öre, och en knif, värd 1 krona. Han hade fått först en krona och derpå ytterligare en, som han gaf Arvid Lindqvist, emedan denne förlorat en konjaksbutelj. Han tillade, att han; ej fullt säkert kunde erinra sig huru allt tillgick.
Sedan protokollet öfver polisförhöret blifvit uppläst, framropades först Nils Pettersson. Han påstod nu, att han blott en enda gång begärde penningar och att de då gåfvos honom utan dröjsmål. Han hade aldrig hotat Laurin. Kom icke ihåg någonting angående rocken, som han skulle ha kastat i diket. Visste inte af att man hade hittat buteljen, Han hade betalat tillbaka penningarne åt Lanrin eå snart ban såg tilldragelsen omoämd i tidningarne, Han medgaf, att han varit drucken vid tillfället, hvarför länsman Lindström yrkade ansvar å honom äfven för fylleri å allmän väg. — Arvid Lindqvists berättelse öfverensstämde med hvad han sagt vid polisförhöret ; han hade funnit koojaksbuteljen i slädan och talat om det för alla, äfven för Pettersson. — Sedan de tre som vittnen nstämda deltagarne i äfventyret äfven fått bekräfta sina uppgifter, uppsköts målet till audra rättegångsdagep af femte sammanträdet, då slutpåståenden skola afgifvas. Nils Pettersson skall inställa sig vid äfventyr att hämtas på egen bekostnad, de öfriga vid vite af 25 kronor.
Norra häradsrätten.
Tredje sammanträdet.
13—15 Mars.
Auktionsredovisning. Målet emellan hemmansägaren Johan Källgren från Lilla Klintegårda i Veskinde och Ludvig Högberg från Vies i samma socken, ang. auktionsredovisning, hade uppskjutits till detta sammanträde för bevisning å svar:-sidan. Någon bevisning hade svar. ej att förebringa, men bestred käromålet såsom helt och hållet obestyrkt äfvensom de i målet afgifna vittnesberättelserna, för så vidt genom dem skulle anses bevisadt, att svar, å auktionen två gånger utropat det ifrågakomna hästkreaturet.
Kär. uppgaf, att den revers, som köparen af hästen lemnat kär. i liqvid för densamma, af kär. sedan lemnats till svar. såsom afbetalning å en skuld, som kär. haft till svar. samt ansåg, att svar. vore skyldig redovisa för hvad han å densamma uppburit.
Svar. medgaf, att han emottagit reversen.
Parterna öfverlemnade målet, svar. med yrkande om ansvar å kär. för obefogad rättegång.
Utslag å 4:de sammanträdet.
Kraf å skifteskostnad. Målet emellan landtbrukaren H. Landergren, Lunds i Martebo, och landtbrukaren Per S:are, Burge i samma socken, ang. ogulden utflyttningskostnad vid skifto, förevar nu ånyo. Svar. hade vid förra rättegångstillfället medgifvit krafvet) men yrkat qvittning för tomtbyra, som kär. vore skyldig svar.
Genom bandlingarne öfver ägoutbyte emel lan Martebo sockens 1:sta skifteslag och Lummelunda sockens 3:dje skifteslag skulle svar, kunna styrka sin rätt, men dessa handlingar innehades af kär. hvilken vägrat utlemna dem. Till bevis härom åberopade svar.
såsom vittne Otto Wallin från Lundbjers, hvilken berättade att vittnet tillsamman med en annen person besökt kär. för att för svarandens räkving söka utfå handlingarne;, Kär. hade då hänvisat vittnet till pastor Gutenberg, hvilken äfven skulle inneha nämda handlingar, och dervid yttrat: »ha ni lust att gurgla, så kan ni gurgla med pastor Gutenberg». Kär. hade visserligen framtagit handlingarne och låtit vittnet se dem, men vägrat att utlemna dem, ej ens mot borgen och qvitto.
Svar. begärde uppskof, hvilket kär. bestred.
Målet uppsköts till 5:e sammanträdet.
Åverkan. Målet emellan Klaes Andersson, Etebols i Lummelunda, och Oskar Nyström, Helvigs i Fole, ang. åverkan, uppsköts på kärandens begäran, i och för skogsvärdering, till 5:e sammanträdet.
Oloflig rapphövsjagt. Kronolänsman Johan Smedberg hade till tinget instämt drängen Emil Vessman från Lilla Bjers i Stenkyrka för oloflig jagt på rapphöns.
Srfar. erkände att hav under våren nästlidet år skjutit en reppböna och 2 Jan.
innevarande år likaledes en.
Åklag. hade emellertid hört uppgifvas, att svar. under förra året skulle ha skjutit flere stycken, hvilken genom annan persons försorg skickats till Stockholm. Detta bestred dock svar.; han hade endast skjutit två, hvilka han uppätit sjelf. Åklag. öfverlemnade målet och yrkade ansvar samt att svar. skulle ersätta de skjutna rapphönsen med 75 öre stycket.
Svar. medgaf ersättnipgen och öfverlemnade målet.
Utslag å nästa sammanträde.
Missbruk af rätt till samfäld skog. Efter angifvelse af hemmansägaren O. Arvidsson, Olsips i Ala, hade k. bfhde i länet förordvat kronolänsmannen G. Boberg, att anställa åtal emot hemmansägaren Oskar Nilsson, Oleips, för det denne under pågående skifte inom Ala sockens 1:sta skifteslag till afverkning försålt skog, oaktadt k. behde före skifteta början meddelat förbud i nämda hänseende.
I nämda skog hade angifvaren vid skiftesläggningen blifvit tilldelad ett skifte, hvarför han ansett sig bafva lidit skada genom afverkningev, hvilken redan till en del verkstälts.
Åklagaren upplyste, att angifvaren och svar. ingått förlikning, men när kongl. m:t och kronan för Ala annexhemman ingin e såsom delägare i skifteslaget, fullföljde åklag. å tjenstens vägnar åtalet, Svar. medgaf, att han för 3,000 kr. sålt afverksningarätten till en skog, hvilken före skiftet varit hans enskilda egendom, han visste nämligen icke, att de i skiftet ingående ägorna från och med skiftets början ansåges sisom gemensamma för alla skiftesdelägarne, hvarför han ej trott, att han genom sitt förfarande gjort något orätt. Försäljningen hade han måst göra för att skaffa pengar tlll skifteskostnaden, och mycket skog funnes ännu qvar å svar:s hemman.
Målet öfverlemnades, Utelag å nästa sammanträde.
Stämningsmannen aflades af hemmansägaren Otto Vallin från Lundbjers i Lummelunda, hvilken af häradsrätten förordnats till stämningsman inom nämnda socken.
Barnaföda. Uti målet emellan pigan Selma Johansson, Smiss i Sjonhem, och maskinisten Magnas Johansson, Tule i Ganthem, angående barnuppfostringebidrag, hördes såsom vittnen förut afhörda arbetaren Olof Bingström och tågaren Fredrik Jacobsson, hvilka båda intygade att svar. 8 Maj 1891 kl. 9—10 på aftonen, i vittnens sällskap befunnit sig vid Ljungby i Ala, omkring 1 mil ifrån den af kär. uppgifna platsen, Målet öfverlemnades af parterna. Yttrande meddedelas å femte sammanträdet.
Ärekränkning. Målet emellan hemmansägarea Johan Pettersson, Medebys i Hall, samt arbetaren Johan Oskar Lundberg och hustru Elisabet Carlsson, derstädes ang. ärekränkning, hvilket hvilat alltsedan 8 Sept. 1891 i afbidan på utgången af ett emellan Lundberg och Pettersson anhängigt mål om ansvar för olofligt tillgrepp, hade på anmälan af kär, utstälts till detta sammanträdet.
Kär. företedde nu Svea Hofrätts utslag, hvarigenom Lundbergs kärandetalan ogillats, äfvensom bevis, att besvär ej anförts emot utslaget, samt öfverlemnade målet.
Svarandena vidhöllo beskyllningen emot kär, men öfverlemnade målet. Utslag å femte sammanträdet.
Oloflligt afvikande ur tjenst. I O. V. Ålanders mål emot statdrängen K. F. Eriksson ang. ansvar för afvikande ur tjenst kunde icke någon handläggning företagas. Kär: handlingar hade för vittnesförhörs anställande vid Stockholms R. Rätt afsändts till Stockholm, derifrån de till följd af binder i postgången ännu ej återkommit.
Uppskof beviljades till tingets femte sammanträde.
Oloflig jagt. Uti målet mellan Ludvig Högberg, Vies i Veskinde socken, och Johan Källgren Klintegårda i samma socken, ang. ansvar för oloflig jagt på kär:s arrenderade jagtmark förekom intet väsentligt, Två vittnen, som hördes, hade visserligen en dag hört, att skott aflossats å kär:s mark, och äfven på afstånd sett en karl, som de tyckte likna svar., bära en hare, men kunde ej taga på eden, att denne person varit svar.
Svar. bestred, att det varit han. Utslag å femte sammanträdet.
Olofligt borttagande af stängsel. Uti målet emellan Per Stare vid Burge kär., och Herman Landergren vid Lunds, svar. båda i Martebo, ang. ersättning och ansvar å svar.
för det denne olofligen borttagit två kär. tillhöriga grindar och en del af en gärdesgård, instälde sig parterna genom ombud, kär, genom kronolänsman Smedberg och svar. genom sakföraren Stenmark.
Efter något ordande af båda ombuden, afstod kär. ombudet från all talan ang. grindarne samt en del af gärdesgården, och fordrade för den del af gärdesgården, hvarom talan ännu fördes, ersättning med 10 kr.
Svarandeombudet medgaf ersättningen.
Ansvarsyrkandet vidbölls deremot af kärandeombudet, som härpå öfverlemnade målet.
Svarandeombudet bestred ansvarsyrkandet.
Utslag å femte sammanträdet.
KKKK och SSSS. Det under denna rubrik förnt refererade målet emellan grosshandlaren H. H. Kristensen i Göteborg och Johanna Hök vid Kappelshamn handlades nu åter.
Två af kär. åberopade vittnen, tunnbindaren Hansson och poliskonstapeln Larsson, båda från Visby, berättade att de för kär:s räkning besigtigat sillpartiet vid Kappelshamn och hade de dervid funnit sillen i alla 15 faten fullt duglig med undantag af de öfre lagren, der sillen förstörts dels till följd af luftens inverkan och dels emedan kärlen voro sönderbrutna, så att laken utrunnit. Vittnena ansågo, att sillen behandlats oriktigt efter framkomsten och i följd deraf förderfvats.
På svar: sidan intygade två vittnen sjökaptenerna O. Gottberg och A. P. Öman från Kappelshamn, att sillen redan vid framkomsten varit mobränd, d. v. s. oduglig.
Kär. erhöll härpå för vidare bevisning uppskof till tingets femte sammanträde.
Misshandelsmålet emellan t. f. kronoläneman A. Jacobson, åklag., samt kanalarbetarne Björklund och Johansson från Martebo myr afskrefs, emedan förlikning ingåtts emellan målsäganden Svensson och svarandena.
Uti ärekränkningsmålet emellan August Björklund och Isak Svensson meddelas yttrande å fjerde sammanträdet.
Ansvar för olofligt tillgrepp Målet emot pigan Karolina Eriksson från Lilla Hulte i Endre, förevar nu ånyo.
Hustru Auna Oihberg från Stenstu, hvilken af svar. åberopades såsom vittne, berättade, att svar. och Maria Othberg, som samtidigt med svar. tjenat hos målsäganden Englund, en dag i Jan. år 1891 kommit in till vittnet, medhafvande 1/2 lisp. hvetemjöl, samt bedt vittnet att i och för en danstillställning baka af mjölet, hvilket vittnet äfven gjort. Vittnet kände ej till, om mjölet ver ärligt åtkommet eller ej. Åklagaren, t. f. kronolärsman Jacobsson yrkade härefter ansvar å svar. för stöld från husbonde samt för snatteri och öfverlemnade målet.
Svar. bestred ansvarsyrkandet. Utslag femte sammanträdet.
Förskingring af anförtrodt gods. Till tinget hade hem.-ägaren Lars Nordström, Lilla Råby i Hejdeby, instämt enkan Johanna Carlsson vid Kappelshamn. Nordström hade under mannen Carlssons lifstid gjort lösöreköp med makarna Carlsson rörande en del af deras lösörebo, hvarom afhandling äfven upprättats.
Efter mannens död hade hustru Carlsson emellertid föreålt nämda lösören, hvarför Nordström nu fordrade ersättning och yrkade ansvar.
Svar. erkände. Utslag å tingets femte sammanträde.
Bättre rätt till utmätt gods. Efter hänvisning af länsstyrelsen hade Anders Herlitz i Östergarn instämt sin son Johan Herlitz och Lars Olsson, enär vid utmätniog hos Johan Herlitz för Lars Olssons fordran en del kär, tillbörig lösegendom blifvit tagen i mät. Nämda egendom skulle utgjorts at en ko, en dragkärra och en arbetsvagn. För att styrka sin rätt ingaf kär. åtskilliga intyg och lät såsom vittne afböra fjerdinsmannen Johan Södergren i Östergarn.
Svar. Herlitz vitsordade riktigheten af intygen och medgaf vittnesmålet, hvaremot Olssons ombud bestred såväl käromålet som den åberopade bevisningen.
Uppskof till femte sammanträdet.
Ärekränkning. Hemmansägaren Olof Johansson, Butrefs i Norrlanda, hade till tinget stämt Johan Larsson i Norrlanda för det denne beskylt kär. att ha stått i brottsligt förhållande till en annans hustru. Svar. bestred.
Uppskof för bevisning till femte sammanträdet.
Fordringsanspråk. Slagtaren J. Vahlbäck i Visby hade till detta sammanträde uttagit stämning på P. A. Persson i Bara med yrkande, att enär ett af svar. till kär. försåldt kokreatur vid slagtningen befonnits vara sjukt samt köttet derför måst nedgräfvas, svar.
skulle återbetala kär. hvad han vid försäljningen erhållit för kon.
Svar. bestred, att kon varit sjuk, då svar.
sålt den eller någonsin derförat. Uppskof till femte sammanträdet.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 Mars 1893
N:r 43
Visby rådhusrätt.
Till 10 kronors böter dömdes i dag Emma Nilsson för forslande af villebråd (rappböns) under förbjuden tid.
För skjutning från vågbrytaren dömdes i dag tre personer, O. Falck, Ahlkvist och O. Svensson att böta de förra 5, den senare 10 kronor. Det är nämligen förbjudet att utöfva sjöfågelsjagt från land.
Sjöman G. R. Johansson dömdes för fylleri, oljud och motstånd mot polis att böta 50 kroror.
För fylleri och försök att fritaga af polis anhållen person voro till i dag instämda L. F. Englund och sjöman Otto Johapsson. Uppskof för bevisning.
För brott mot helsovårdsstadgan var instämd enkan Maria Ekberg. Åtalet återtogs enär de anmärkta bristfälligheterna nu voro afhjelpta.
Hustrun Anna Sjöberg hade instämt Katarina Jakobsson för det denna skulle stått i brottsligt förhållande till den förras man. Uppskof för bevisning.
Södra häradsrätten.
Misshandel. Arvid Lindqvist, Grötlingbo, åtalad för misshandel å två personer, ålades edgång.
Barnuppfostringsmål. F. artilleristen K. J. V. Karlsson, instämd af pigan Johanna Lindgren båda från Rone, ålades edgång.
Ärekränkning. J. Gustafsson, Valdes i När, dömdes att böta 25 kr. för ärekränkning mot Joh. Johansson, Friggårds i När, samt att ersätta käranden med 25 kr.
Misshandel och ärekränkning. Handl. P. L. H. Schvahn i Klinte dömdes att böta sammanlagdt för dessa brott emot garfveriarb. Timot. Eklöf 15 kr.
Undantag. Lars Nyman, Fröjel, dömdes att utgilva 92 kr. 50 öre till J. P. Jacobsson, Bockes i Fröjel.
Afträdande af jord. Handl. Aug. Melin, Hemse, frikändes från af O. Isenberg i Hemse gjordt yrkande om att afträda en del af s. k. Tingsåker.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Mars 1893
N:r 41
Gotländska bilder
tecknade af
Osvald Stein.
13.
En sjöstrid mellan Hoburgen och Öland.
Vid fiskläget Vallbobodar i Fröjel hade man några nätter i midten af Juni 1853 iakttagit ett par kringstrykande karlar af misstänkt utseende och man bommade mer än vanligt omsorgsfullt till boningshus och fiskebodar. Man hade sport uppifrån bygden, att karlarne, som äfven varit syaliga der, uppgifvit sig vara f. hemmansbrukaren Nils Jansson från Dörby och drängen Petter Pettersson från Bläsinge, båda ställena belägna på Öland.
Sent på aftonen 20 Juni kom en af fisklägets ungkarlar, som varit borta på dansgille, att göra en tur nedåt stranden och varsnade då, att den bästa fiskarbåten jämte tre segel var borta.
— Det är de fördömda öländingarne, som stulit den! — var genast bans tanke, och det dröjde icke många minuter, förrän han alarmerat fisklägets hela manliga befolkning.
— Sådana rackarel Den bästa och nyaste båten och de finaste seglen. Nej, det går inte an, gubbar. Vi få sätta efter dem.
Ja, det voro de med om allesammans De båda tjufvarne hade inte kunnat få så synnerligt långt försprång, ty för en half timme sedan fans båten ännu på sin plats.
I en hast klargjordes en annan båt och sju duktiga karlar gingo i densamma.
Natten var månklar och ljus, men det blåste ganska friskt och böljetopparne glänste som hvitaste silfver i månskenet.
Skummet yrde om bogen på förföljarnes båt, der dena ilade fram genom sjöarne. Man spanade ifrigt åt alla håll, men någon båt kunde ej upptäckas. Den stulna farkosten var en riktig snällseglare, och tydligen voro tjufvarne inga barnungar på sjön.
— De segla fortare än vi — sade en af karlarne — vi få hjelpa under med årorna, gossar.
Två par åror sattes genast ut, och båten flög fram öfver sjön.
— Se, se, der äro de! utropade plötsligt den gom satt till rors. Hugg i af glatta lifvet.
Som en liten punkt långt borta kunde den flyende båten skönjas. Förföljarne rodde, så att det knakade i årtullarne och blåsor sprungo upp i händerna.
— Bravo, vi vinna på dem! Det blef en kappränning, som hette duga. När de båda öländingarne sågo sig förföljda, sökte de pressa båten allt hvad segel och skot höllo. De manövrerade sin båt väl, satte än den ena kurser, än den andra för att narra sina förföljare. Men dessa skötte sig ingalunda sämre och efter väl två mils kappsegling, ströko de långsides med den stulna båten.
De igenkände den genast.
— Hit med båten, tjufpack, eljes ska ni få se på annat.
— Tjufpack, kan ni vara sjelf — svarade den ena öländingen. — Vi ha ingenting otalt med er, känna er inte. Låt oss derför vara i fred.
— Nej, stopp litet. Tro ni inte att vi känna igen båten och tjufgods är den. Vänd derför bara om, det är allt det rådligaste.
Öländingen, som satt till rors, föll genast af för vinden — och så började kappseglingen igen.
Men Fröjelsfiskrarne höllo sig tappert efter.
Då tjufvarne sågo, att de ej skulle kunna undkomma, höllo de åter upp i vinden och den resligaste och starkaste af dem stälde sig i fören med en åra i händerna.
— Jaså, det låter på det viset — sade han hånande, — kom då och tag båten, om ni kan.
Sjön gick hög och det började blåsa allt mer. Fröjelsborna voro en stund villrådiga, hvad de skulle taga sig till, ty att leverera en batalj med årorna från den bräckliga farkosten kunde, i anseenle till sjögången, ha varit farligt nog.
Lyckligtvis påminde sig nu en af dem, att i båten fans förvarad en kutbössa. Den togs fram, och ett duktigt skott i luften affyrades mot tjufvarne.
Att de skulle kunna få smaka krut och hagel hade de ej beräknat, och efter skottets aflossande hukade de sig ned bakom borden.
Genast voro Fröjelsborna tätt invid och grepo tag i båten och höllo den fast, trots duktiga slag af öländingarnas hårda näfvar. För att skrämma tjufvarne, sattes den afskjutna bössan för bröstet på en af dem och man hotade att skjuta honom som en — kut, om han knyste det minsta.
Detta gjorde verkan. Fröjelsborna kunda nu utan motstånd äntra den stulna båten, och inom en handvändning voro de båda tjufvarne säkert bundna till händer och fötter och nedlagda på botten i båten.
Hemfärden i månskenet blef gladare än bortfärden. Man delade sig i de båda båtarne och för god bris ilade de mot stranden.
Just som solen gick upp nådde de land Hela fisklägets befolkning var samlad för att mottaga de sju, och de helsades med lifliga hurrarop. De båda öländingarne fördes i land och sågo betydligt skamflata ut. I en fiskebod fingo de några timmar sitta och begrusda sitt misslyckade kaparförsök, till dess länsman kom och på statens bekostnad forslade in dem till cellfängelset i staden.
Der erkände de sin stöld och undfingo sitt välförtjenta straff.
Men ännu många år efteråt talade man om de sju Fröjelsfiskarenas sjöbatalj mellan Hoburgen och Öland natten till 20 Juni 1853.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 6 Mars 1893
N:r 37
Svea hofrätt har stadfäst Visby rådhusrätts utslag, hvarigenom Lars Johan Klintberg för otukt med dotter dömdes till 12 års straffarbete.
Södra häradsrätten.
(Vårtingets andra sammanträde).
Utslag. För forsling af rapphöns under förbjuden tid dömdes Jonas Nilsson, Nasume i Tofta, att böta 25 kronor. Dessutom fick han plikta 40 kronor för oskickligt uppförande inför rätta.
— I barnuppfostringsmålet mellan Anna Bokström och Jakob Hägg, Klinte, blef käromålet såsom obestyrkt ogilladt.
Redovisning för försäljningssummab för ett kokreatur, som svaranden i April 1886 skulle afyttrat för käranden, yrkade J. P. Jakobsson, Bockes i Fröjel, utfå af C. E. Björkegren, Vestergarn. Målets uppsköts för utrednings vinnande till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
För utbekommande af 101 kr. hade Anna Maria Siggelin instämt ant. Jakobsson, Fardhem. Enligt kärandens påstående hade J. för hennes räkning uttagit medlen ur Alfva sparbank då sparbankens affärer afvecklades.
Svaranden förnskade krafvet och uppgaf att Siggelin blifvit godtgjord för penningarne med ved och varor m. m., Å kärandesidan hördes ett vittne, som skulle styrka, att veden m. m, bekommits såsom ersättning för af S. verkstäldt arbete. — Uppskof.
Målet Olof Isenberg mot Aug. Melin, Hemse, om jordafträdelse, för hvilket vi förut redogjort, öfverlemnades nu på båda sidor. Utslag faller vid nästa sammanträde.
För afvikande ur tjenst yrkade O. V. Ålander ansvar å drängen N. Söderberg, Stenstu i Hejde stadd af Ålanders rättare till tienst å Hesselby gård. Käranden begärde 200 kronor i skadeersättning. Svaranden medgaf att han aflägsnat sig ur tjensten 2 Jan., blifvit formligen afkörd af Ålanders rättare. Utslag afkunnas vid 4:e sammanträdet.
Ärekränkning. Johan Johansson, Friggårds i När, stämde husbondesonen Johan Gustafsson, Maldes i samma socken, med yrkande att han måtte dömas till »strängaste ansvar, som lagen stadgar» för att han förliden månad i flere personers närvaro sagt om kär. att han vore en tjuf. Svaranden medgaf genom ombud, att han en gång om J. sagt: »det var märkvärdigt att han kunde bli kyrkovärd, när han är en tjuf». Han trodde sig nämligen veta, att Johansson vid ett ägoskifte lagt embargo på ena tun. Utslag afkunnas å första dagen af nästa sammanträde.
För våld och ärekränkning yrkade arbetarne Timoteus Ekelöf ansvar å P. L. H. Schwan i Klinte, Den 14 Januari kl. 9 på qvällen hade 8. kommit till drängstugan och knackat upp Ekelöf. Då denne kommit ut på landsvägen, hade de råkat i delo om något arbete, som skulle utföras, hvarvid Schwan slagit till E. så att han ramlat omkull, Så hade han i hettan kallat honom »rackare» och »fähund», Svaranden erkände allt som lades honom till last. Ekelöf hade varit uppstudsig och olydig, hvarför han trott sig äga rätt taga honom i upptuktelse.
Johanna Lindgren hade instämt K. J. V. Karlsson med yrkande om utfående af barnuppfostringsbidrag. Två vittnen gåfvo hvad upplysningar de hade i saken. Målet uppsköta.
Norra häradsrätten.
(Vårtingets andra sammanträde vid Alleqvia 13 Februari).
Ed såsom stämningsman aflades af arbetaren Karl Anton Dahlgren från Lokrume annex.
Till 90 kronors böter för uteblifvande från tinget såsom svarande i åtskilliga mål dömdes handlanden Karl Eriksson å Kattham marsvik.
I målet mellan sjökaptenen O. N. Herlitz och hemmansägaren Alfred Pettersson Lilla Ryftes i Fole ang. klander af bouppteckning hördes vid detta tillfälle såsom vittnen Anton Ahlberg och hustru Katarina Hultqvist från Vägume i Lärbro, hvilket berättade, att svarandens fader Pettersson dagen före sin död sagt, att allt hvad som fans i boet skulle tillhöra svaranden.
Uppskof beviljades svaranden till sjette sammanträdet för att få som vittne höra riksdagsman Per Larsson.
För olofligt tillgrepp hade kronolänsman Arvid Jakobsson instämt pigan Karolina Eriksson, Hulte i Endre, på angifvelse af husbonden Adolf Englund, Lera i Endre och Vilhelm Karlsson. Tillgreppen skulle ha skett under 1891—92, då svaranden tjenat vid Lera.
Som vittnen hördes Johanna Södergren, Emma Erlandsson och Maria Otbberg, hvilka intygade att de vid olika tillfällen sett Karolina Eriksson tillegna sig ett afkoksbröd, en meter foderlärft, en lop rågmjöl, en korf, mjölk, hvetemjöl och ull, ett par stumpor och ett par trasiga kalsonger.
Svaranden bestred vittnesmålen för så vidt de skulle afse att hon tillgripit ofvannämda saker till egen nytta. Tillgreppen hade skett i närvaro af vittnena och hade de tillgripna sakerna användts för husbondefolkets del. Hon erhöll uppskof för motbevisning till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet, då hon ägde att inställa sig vid hämtningspåföljd.
I målet mellan hemmansägaren Johan Källgren, Klintegårda, och L. Högberg Viis angående oredovisad auktionsuppbörd för en häst, 165 kronor, hördes denna gång som vittnen Karl Vinberg och hans hustru från Lickershamn. V. hade köpt bästen under hand vid ifrågavarnde auktion, dervid K., enligt hustru Vinbergs utsago, sagt att hästen sålts för en skuld till Högberg. Vinberg hade scdan lemnat revers till Högberg för hästen och äfven infriat den. Detta medgaf Högberg, som påstod sig ha behållit penningarne för en fordran han haft på Hallgren. För att styrka er erhöll han uppskof till tredje sammanträdet.
Skollärare Pettersson i Buttle hade instämt Gustaf Andersson och Viktor Andersson, Stora Velinge i Buttle med yrkan om ansvar och ersättning för det de en natt i slutet af Oktober huggit ned skog å en hemmansdel, som han, med tillträdesrätt genast, i början af Oktober köpt af Viktor Andersson.
Svarandena bestredo genom Gustaf Andersson stämningen, enär det åberopade köpsaftalet ej skulle vara af giltig natur.
Käranden hänvisades på grund häraf, att innan detta mål kunde upptagas, genom rättegång mot Viktor Andersson visa sin bättre rätt till ifrågavarande hemmansdel.
För åverkan hade Klas Andersson, Etebols i Lummelunda, stämt Oskar Nyström, Lilla Helvigs i Fole. Saken var den att Andersson hade intecknad nyttjanderätt i L:a Helvigs å s. k. Malmhagen, och der hade Nyström borthuggit skogen. Nyström bestred på det envisaste att han, trots det stod intaget i köpebrefvet, kände till någon intecknad nyttjanderätt. Han hade väl rätt att hugga skog på sitt eget hemman.
Hemmansägaren Lars Nordström vittnade, att enligt hvad han med bestämdhet antog Nyström huggit skogen i Malmhagen samt ansåg säkert, att Nyström afvetat den intecknade nyttjanderätten.
Nyström yrkade ansvar å käranden för falsk rare samt fordrade 1,000 kronor iskadestånd.
Uppskof till första dagen af tredje sammanträdet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Februari 1893
N:r 26
Meicinalstyrelsen har tillstyrkt tjenstårsberäkning för 5 år för en extra provinsialläkare med station i Klintehamn samt tjenatedistrikt af Klinte, Fröjels, Hejde, Väte, Sanda, Mästerby, Vestergarns, Eskelhems och Ejsta socksar, äfvensom antagandet al en styrelse af 5 personer, utsedda af ombud från samtliga socknarna. Till läkarens aflöning hafva kommunerna anvisat 1,500 kr. årligen.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 28 Januari 1893
N:r 16