Etikett: Follingbo

Follingbo är en socken på Gotland som är belägna cirka åtta kilometer sydöst om Visby nära länsväg 143 mellan Visby och Roma.
Gårdsnamn: Björkebos, Bondarve, Dede, Ekeskogs, Gerete, Hagvards, Hallfrede, Kallings Lilla, Kallings Stora, Klinte, Norrbys, Nygårds, Rosendal, Sylfaste, Tingstomt, Vede Lilla, Vede Stora.

Publicerat

Väghinder.

I anseende till broomläggningar aflysas nedan nämda vägstycken från begagnande härefter angifna dagar i nästkommande November månad, nämligen:
onsdagen 2 vägen från Hallfreda i Follingbo till Endregårda i Endre socken, då i stället vägen från Stafva i Barlingbo till Endregårda kan begagnas;
torsdagen 3 landsvägen från Hagvards I Follingbo till Visby, då i stället vägarne från Hallfreda eller Stafva till Eadre kyrka och vidare till Visby kan begagnas;
sistnämde dag landsvägen från Niome i Stenkyrka till Nygranne i Lummelunda.
I stället kan tagas vägen förbi Stenkyrka kyrka till Mos och vidare vägen genom Martebo;
fredagen 4 allmänna vägen genom Martebo, i stället för hvilken kan begagnas prestvägen från Tingstäde till Stenkyrka ut till landsvägen derstädes;
sistnämda dag vägen genom Akebäck, då i stället kan begagnas qviorna från Vällarfve i Roma till Suderbys i Akebäck; och samma dag vägen trån s. k.
»Boge kors» till Slite. I stället kan tagas vägen förbi Boge kyrka till Kliats i Othem och vidare landsvägen till Slite;
måndagen 31 Oktober: vägen från Vitlingg i Helvi till St. Olofsholm;
tisdagen 1 November: vägen emellan Takstens och Storungs i Lärbro, då i stället vägen förbi Lärbro kyrka kan användas;
samma dag: vägen från Vinor & Fårö till Alfva å Fårö;
onsdagen 2 November: vägen från Barläst till Vägume i Lärbro samt landsvägen förbi Pafvalds gård, i samma socken, då i stället vägen förbi Lärbro och Helvi kyrkor kan begagnas;
torsdagen 3 November: kommunikationsvägen frå Laxarfve i Boge till landsvägen genom samma socken, då vägen öfver Slite kan begagnas;
måndagen 7 November: kommunikationsvägen från Kappelshamn åt Lärbro, då i stället vägen förbi Austers i Hangvar genom Tingstäde kan begagnas;
från och med måndagen 31 Oktober till och med lördagen 5 November: landsvägen från Tejoungs i Hangvar till Kappelshamn, å hvilken 2:re broar komma att omläggas; kunnande vägfarande under dessa dagar taga vägen genom Hall socken;
31 Oktober vägen mellan Boge korsgata och Gothem; 1 November vägen mellan Hallegårda och Broa i Halla; samma dag vägen mellan Buttle och Vänge kyrka, till Båtvaldavik; 2 November vägen mellan Kräklingbo och Östergarn; samma dag vägen mellan Ala och Kräklingbo; 3 No vember vägen mellan Viklau kyrka och Olleips gård samt 4 November vägen mellan Ala och Sjorhem,
tisdagen 1 en bro å vägen mellan Ste: lor gård och handlanden O.- H. Nymans bostad i Vestergarn;
onsdagen, torsdagen och fredagen 2, 3 och 4 s. k. Båtikebro i Eskelhem &å vägen I närheten söder om Båtike gård;
lördagen 5 en bro å vägen emellan Lilla Ambos och Jufves i Väte socken; och måndagen 7 en bro å vägen emellan Buters och Enbjenne i Hogrän socken.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 Oktober 1892
N:r 166

Publicerat

Utmätningsauktion i Follingbo.

Tisdagen den 15 nästkommande November kl. 12 middages hålles här å landskansliet utmätningsauktion till försäljning af 13/8 mantl, Rosendal, 1 27/64 muntl. Stora Vede, 3/16 mtl. Tingstomt och 1/8 mtl. Hagvards i Follingbo socken, å hvilka fastigheter lagfart sevast sökts af Bror Fabian Berggren; ägande de, hvilka hafva fordran som skall ur egendomen gäldas eller anvan rätt som bör vid auktionen iakttagas, att sin rätt dervid bevaka.
Dessa i sambruk liggande fastigheter äro försedda med åbygnader vid Rosendal at större boningshus med tillsammans 17 boningsrum jämte 2:ne kök och öfriga hushållsiägenheter m, m.; 2:ne statbygnader med tillsammans 9 rum mm. m.; 2:ne torpbygnader; 1 bygnad med lokaler för mejeri, såg och qvarn m. m.; 2:ne ladogårdsbus med ioredning till stall och loge m. m.; 1 lada och 1 skjul; samt vid St. Vede af I ladbygoad. Hela egendomen utgöres af omkring 300 tunnland åker och 1,200 tuoul. skogs- och hagmark med skogstillgåog till bosbehot samt bar blifvit saluvärderad till 82,000 kr.
Visby i Landskansliet 5 Okt. 1892.
E. POIGNANT.
Johan Hambræus.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 Oktober 1892
N:r 154

Publicerat

FÖRLORADT.

En säck, innehållande korn, är förlorad mellan Hagvards i Follingbo och staden. Tillvaratagaren torde anmäla sig hos handl. E. Gerle.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Oktober 1892
N:r 153

Publicerat

Liqvidsanmaning.

För auktionerna, gom af undertecknad förrättades vid Bosarfre i Vall den 27 Februari och vid eokefru Jansson; Snovalds i Roma, den 16 Mars, hvilka till betalning förfalla den 1 instundan: de September, uppbäres liqvid nämde dag eller torsdagen den 1 September för den förra hos skolläraren hr O. Lithberg i Valls skolhus från kl. 2 till 4 e. m., samt för den senare samma dag hos enkefru Janson, Sanvalds från kl. 9 till 11 f. m. och erinras de betalningsskyldige att sina inrop å sagda tid till fullo liqvidera, såvida laglig åtgärd vill undvikas.
Roma i Augusti 1892.
P. JOHANSSON, Vellarfve.

Auktionerna, som af undertecknad förrättades vid Bjerby i Sjonhem den 5 Dec. 1891 samt i Grötlingbo prestgård den 29 Mars d. å, äro båda till betalning förfallna, hvarför liqvid kommer att uppbäras vid Bjerby i Sjonhem torsdagen den i Sept. kl. 3 e. m. samt i Grötlingbo fredagen den 2 Sept. från kl. 11—1 e m. samt för samma aukt. å Hemse jernvägsstation från kl. 1/2 3. En hvar som å nämda auktioner gjort inrop uppmanas att sina inrop ordentligen inbetala för undvikande at vidare obehag.
Guldrupe i Aug. 1892.
J. P. JACOBSSON.

Auktionerna som af undertecknad förrättades den 17 Mars vid Björkebos i Follingho och den 22 i Gothem prestgård samt 26 i samma månad vid Lina och den 27 April vid Mattsarfve i Hörsne, äro till betalning förfallna den 1 Sept. och uppbäres liqvid på följande ställen nämligen:
Torsdagen den 1 September från kl. 4 till 5 e. m, vid Björkebos, fredagen den 2 från kl. 10—12 f. m. hos handlanden H. A. Sillén, Möllgårds i Hörsne, s. d. från 3 till 5 e. m. hos handlanden D. Cedergren, Båtare i Gothem, hvilket varder till de betalningsskyldiges efterrättelse kungjordt med erinran att inropen vid sagda tillfällen liqvidera, i annat fall vidtagas laga åtgärd utan vidare påminnelse.
Hörsne den 25 Augusti 1892.
L: P., CHRISTENSSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Augusti 1892
N:r 130

Publicerat

Visby stifts skolläraremöte

har i dag öppnats härstädes med predikan i folkskolesalen af kyrkoherde Olofsson i Levide, som dervid till text bade valt 2 Kor. 4: 6—7 hvarvid han utvecklade ämnet »Gud såsom den sanna upplysvingens ljus».
Kl. 1/2 12 tog sedan sjelfva mötet sin början. Å bestyrelsens vägnar helsade skoll. Dahlström i Follingbo de talrikt församlade mötesdeltagarne välkomna, hvarp& till ordförande att leda förhandlingarne utsågs biskop von Schéele, hvilken härpk höll ett kort inledningstal hvari han vidrörde den ej oberättigade klagan, som hos skollärarekåren höjts på ökad lön och ökådt erkännande för sitt arbete. Och detta kraf fick större betydelse genom att samfäldt uttalas, men vore dock af underordnad betydelse. Vigtigare vore att kåren visade sig känna det ansvar, som ligger på kåren och att den anda, som derinom verkar, är sådan, att den kan göra kåren förtjent af hvad den fordrar, För sin del ansåg talaren att kåren på ett aktningsvärdt sätt lagt i dagen dessa egenskaper. Måtte Gotlands lärarekår fortgå på denna väg. I samma mån som menniskan bestämdes af höga ideer, blefve hennes verksamhet större. Kärleken till Gud, till fosterlan:det och till medmenniskorna, till. barnen, till sanniogen och naturen voro oeftergifliga vilkor för ett framgångsrikt arbete i upplysningens tjenst. Måtte Herren gifva oss alla denna kärlek i rikt mått.
Härpå valdes till mötets v. ordförande kyrkoherdarne Uddin och Odin, till sekreterare skollärarne Gardell i Lye och Andersson i Tofta med skoll. Pettersson i Vestergarn till ersättare.
Företogs härefter till behandling den första på mötesprogrammet stående frågan: »Huru böra frukterna af svenska folksk.lans 50-åriga verksamhet rättvis ligen bedömas?»
Frågan inleddes af folkskollärare Fredin, Linde, hvilken till en början betonade att folkskolans frukter ej borde vara endast de bibringade kunskaperna, utan i främsta rummet en uppfostran i anda och sanning till gudsfruktan, tukt och rena seder. Under skolans första årtionde hade jordmånen varit hård att bearbeta, skörden derför ej heller stor. Nu vore det bättre. Men då folkskolan endast skötte sådden och sällan hade tillfälle att följa växten till fruktens mognad, kunde denna förderfyas at mångt och mycket, hvartill skolan ej vore skulden. Såge man på hur vårt folk i vår tid vore beskaffadt, måste medgifvas, att på såväl timligt som andligt område det vore bättre stäldt än för 50 år sedan och det torde kunna sägar, att den enskilde nu bättre än då fyller sin plats isamhället. Detta hade folkskolan stor del i och derför borde dess frukter bedömas såsom välsignelsebringande. — Skollärare Pettersson, Vestergarn, framhöll att folkskolan ej alltid haft så goda krafter att förfoga öfver samt att lärarekåren länge nog saknat det anseende den behöfde för att kunna föra sitt arbete till ett godt resultat. Nu började såväl i det ena som det andra fallet bättre förhållanden inträda. I betraktande af arbetets, arbetsmännens och arbetsmaterialets art kunde med fog folkskolans frukter betraktas såsom goda, om ockeå ej lysande. — Folkskoleinspektören Uddin ville rättvisligen erkän a, att folkskolan ej ensam hade heder af framåtskridandet. Dertill hade samverkat kyrkans större lifaktighet, den kristliga lekmannaverksamheten, spridningar af goda böcker och tidningar. Dock hade skolan varit en alldeles nödvändig faktor. Orättvist vore det att påstå, att den burit äfven onda frukter. Man förbisåg då, att källorna till tidens lyten ej äro folkskolan. Sådana voro deremot den dåliga, upproriska tidsandar, dåliga böcker och tidningar, dåliga hem och splittrade religiösa förhållanden. Kunskapens träd vore alltid på godt och ondt. Skrifkonsten vore förträfflig och finge ej fördömas derför att man tack vare densamma kande fabricera falska växlar. Folkskolans frukter med hänsyn till själsförmögenheterna vore, att folkets förstående blifvit uppodladt, omdömet sundare och skarpare, iakttagelseförmågan större, lika så färdigheten att uttrycka sina tankar. Den sedliga känslan bade blifvit ömtåligare; stöld bedrefves oj så ofta nu som förr, processystnaden hade aftagit. Med hänsyn tillkroppen hade skolan haft det goda med sig, att man blifvit renligare, börjat förstå värdet af den friska luften, Nu hade man ej längre fönstren i stugorna tillspikade, Nu brukade man sin jord bättre än förr, hade bättre redskap, bygde bättre hus. Råheten i sederna hade ock försvunnit, snperiet, oförskämdheten voro betydligt förminskade. Att folkskolan kunnat bära sådana frukter, berodde derpå att den hvilat på kristlig grund. Utan kristendom skulle folket fostras till barbari. — Folkskoleinspektör Odin ansåg, att folkskolan under sin 50-åriga verksamhet gått stadigt fram mot sitt mål: kristlig uppfostran och duglig medborgarlik uppfostran, isynnerhet sedan kompetensfordringarne på lärarne blifvit skärpta och seminariekursen satts till 4 år. Som ett stort steg framåt kan man också nämna inrättandet af ökadt antal småskolor, hvilket i så hög grad underlättar folkskolans arbete, samt slöjden, som sedan 1877 införts i skolorna.
— Biskopen sammanfattade i ett kort anförande den förda diskussionen. Han ansåg, att i det hela hade folkskolan utvecklats, det vill säga gått framåt i anslutning till det föregående, det måste tacksamt medgifvas. Och ser man på den andliga delen af folkskolans arbete, nämligen undervisning, organisation och föredöme, så kan man ej neka att bjertat fylles med tacksamhet. Men vänder man blicken till den kroppsliga delen af utvecklingen, så återstår ännu mycket att önska. Slöjden och gymnastiken har ej kommit till sin rätt. Dessutom bör vid betraktandet af folkskolans resultat ej glömmas att förberedandet till skolan är utomordentligt vigtigt. Det goda kan med många medel af hyfsning förbättras, det onda förmildras.
Andra frågan: »Då strafflagen så tillämpas, alt den kommer i strid med folkskolestadgan och gällande skolregle menten rörande kroppsagan i skolan, hvad har då lärarekåren att inför detta faktum iakttaga?» inleddes af kyrkoherden Uddin. Han ansåg att man kunde fordra, att folkskolestadgan och strafflagen skulle öfverensstämma, då de gifvits af samma myndighet. Att så icke alltid är förhållandet ha vi sett af tidningarna i ett par notiser, den ena från Gotland, der en lärare för aga af en gosse, af hvilken aga ringare skada följt, dömts att böta bortåt 70 kr., den andra från Kalmar, der en lärare för en ännu mindre förseelse i angifna riktning fick böta 20 kr. Men skall förvildningen bland de unga stäfjas, då får läraren ha något friare händer och ej utsättas för möjligheten att för en småsak dragas iuför domstol och man skall ej skatta åt den dåliga tidsandan, som vill att slynglar och kanaljer skola gå fria.
Att lagen låter tolka sig olika synes af ett domsmål i Norrland nu i dagarne, der en lärarinna af öfverrätterna frikänts för en förseelse lika stor som den, för hvilken de ofvanstående fått sota.
Innan diskussionen började belyste biskopen värmare ett par af referentens yttranden.
Derefter begärdes ordet först af skoll. L. W. Andersson i Tofta, som ville, för att nå got skydda läraren, göra skolrådets besök i skolan obligatoriska, eller rättare att rådet helt enkelt gjorde sin plikt. Man får icke vara för len. Det heter: böj vidjan medan bon är grön, så blir hon både fager och skön, — F. skoll. L. N. Enderberg tackade inledaren för hans utmärkta anförande och ville att alla lärare skulle skaffa sig en afskrift deraf. Han blott ville i st. f. inledarens käpp använda riset, såsom mera verksamt. — Skoll. Hartman instämde och ville att man skulle laga, att tidningarne intogo inledarens anförande, — Notarien Max Wedburg gaf mötet pågra upplysningar i fråga om tolkningen at lagens yttranden i denna fråga.
Skoll. Herlitz i Halla ansåg att man bör låta agan följa så omedelbart efter förseelsen som möjligt och ej vänta tills man kunnat få ihop skolrådet. Hj heller delade han inledadarens uppfattning att afstraffningen aldrig bör appliceras på barnets hufvud, ty ett kraftigt slag på kinden är stundom af stor verkan. — Inspektör Uddin replikerade ett par af da föregående talarne. — Skoll. Bäckström, Tingstäde: Det är nog lärarens moraliska rätt att betala, om han t. ex. agar så, att sjukdom deraf blifvit följden, ty vanligen är det så, att de varartigaste barnen äro de fattigaste. — Skoll. L. W. Andersson, instämde med skoll. Herlitz att agan är nödvändig, men skiljde sig från honom deruti, att han ansåg, det agan ieke bör ske snart. Lärarens sinne uppröres stundom af barnens tredska, han blir vred. Har han då att göra förberedelser till straffet, så hinner han dervid lugna sig. Ett slag på kinden är dessutom aldrig lämpligt. Bättre då rottingen. — Kyrkoh. Olofsson ansåg att skolrådet aldrig kunde handla på annat sätt än se till att skolstadgan följes. Skolläraren bör laga så, att han ej kommer i strid med straftlagen. Läraren får ej vara för het, han får förat lugna sig. Barnen böra dessutom agas hemma och ej vänjas att strax efter agan springa hem och tala om det.
Skoll. Stengård, Klinte, höll före, att det ej blott var de fattigare barnen som voro ostyriga, utan låge adamsnaturen lika pa hos alla. Ansåg att kroppsaga är nödvändig, då det endast sällan händer, att läraren här en så öfverlägsen personlighet att ej aga behöfves — skoll. Gardell, Lye: nog bshöfs det att läraren har i sin hand ett aktivt medel att göra sig åtlydd. Han borde ilagen skyddas för att t. ex. blifva förolämpad af oförståndiga föräldrar, då han varit nödsakad att straffa deras barn. Föreslog att mötet ville anmoda någon riksdagsman väcka motion vid riksdagen om lag till skydd för läraren mot föräldrarne. — Skoll. Herlitz utvecklade närmare sitt föregående anförande, som han faun blifvit i någon grad missförstådt.
Inspektor Uddin påpekade att reglementet innehölle bestämmelser om att vissa förberedande åtgärder måste företagas, innan kroppsagan får gifvas. Detta ansåge han vore en brist i lagstiftningen och borde ändras.
Likaledes borde lagen förbjuda föräldrar att komma upp i skolan och inför alla lärjungarne förebrå läraren en aga. Kunde ej öfverensstämma med hr Olofsson i att barnen borde tiga med hvad som försiggår i skolan, I stället skulle man önska- att barnen omtalade allt, som försigginge i skolan och att föräldrarne ville så sympatisera med skolan, att då ett barn fått aga i skolan, det äfven skulle få sig en afbasning hemma.
— Skoll. Qviberg, Garda, Sjelfva kärnpunkten i frågan är ännu icke vidrörd, nämligen hur långt man enligt Igen får gå. Skulle önska att någon sakkunnig person nu ville gifva de närvarande upplysning om denna sak, så att ej frågans behandling lemnar lärarne ävnu mera tveksamma än förut, — Skolföreståndaren Ljungberg ville mot en föregående talares yttrande invända, att skolan ej bör gå för långt in på hemmets område, ty då förrycker man hemmets verk, Läraren bör ej åläggas att öfvervaka barnet då det icke till.
hör skolan, t. ex. under ferierna; då han ej kan öfva någon kontrol!, bör han heller ej bestraffa. Instämde med herr Herlitz att straffen bör följa så fort som möjligt, ty allt, som har utseende af juridisk procedur, försvagar barnets ambition.
Kyrkoherde Odin sammanfattade det sagda, och apgaf som sin åsigt att icke skolrådet bör meddela agan och ej heller bör den gifvas ioför de andra barnen. Den bör gifvas af läraren enskildt, men alla barnen böra derom ha vetskap; och agan bör ske så fort läraren känner sig så lugn att han kan straffa i kärlek. Ty det är vår rätt, ja, vår plikt att aga de felande barnen om vi än skola möta motstånd och trakasserier öfverallt, blifva dragna för domstol eller hvad som helst. (Allmänt rop af: instämmer!) Och så länge öfverrätt så ofta upphäfver hvad underrätt dömt kunna vi ha rätt att utan Sveriges domarekår uttala oss såsom vi i dag gjort. — Skydd mot vredgade föräldrar har läraren nog, men dertill fordras skäl och bevis, här som alltid.
Mötet beslöt att låta den förda diskussionen utgöra svar på frågan.
Mötet är talrikt besökt. Omkring ett 100-tal af lärarekåren och presterna deltaga. Gemensam middag intages kl. 3—5.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 Augusti 1892
N:r 117

Publicerat

Idrottstäflingarna på Visborgs slätt.

Den för i sommar ovanligt vackra perioden hade, när det led mot lördagen, hunnit göra mer ån en betänksam, rörande vädret dagen derpå. Barometern föll och det blåste rätt friskt. Hvad månde vatten skulle bära i sitt sköte?
Det var derför med en oförstäld glädje man i går morgse skådade ut mot den klara, blå himlen och mot den spegelblanka hafsytan som knappast då och då lätt rördes af en krusning.
Nå, 1892 års drottstäflingar skulle sålunda åtminstone i afsesnde på väderleken icke stå sin föregångare efter.
Det var tidigt nog lif och rörelse i staden. Från arla morgonstund rullade den ena skjutsen efter den andra in genom stadsportarne. Man hade kanske åkt hela natten, ty ända upp ifrån Fårö och ned ifrån Fröjel hade folk infunnit sig för täflingarna. Kl. strax efter 9 inkom ett 33 vagnar långt extratåg från Hemse, medförande omkring 1,450 personer. Det var så fullt med passagerare från alla stationer, att när man kom till Barlingbo fans ej rum för flere, utan måste man, ef ter att ha lemnat lasten i Visby, köra tillbaka till Barlingbo efter de qvarlemnade.
Ett par timmar före den utsatta tiden för täflingarnas början begynte folk strömma nt till idrottsplatsen. Den var belägen på samma plats som år 1890 eller söder om den väg, som leder från landsvägen upp till lägret samt sträckte sig ända uppåt skogen med en omkrets af inemot 1,000 steg. Planen var inhägnad med dubbla rader af pålar och utspända ståltrådlinor. Svajande flaggor och väl!diga skyltar betecknade de olika ingångarne för de i täflingen deltagande äfve som för åskådarne. Östur ut på platsen hade sekretariatet och den talrika prisdomarkåren hvor sitt tält, hvarjämte för dess räkving fans i ett tredje en liten restauration.
Vid 10-tiden svepte en kall dimma öfver slätten och höljde den i en tät slöja. Der skingrades dock, och efterlemnade för en stund en välbehöflig svalka, ty solen gassade ganska hett i vindstillan.
Då klockan hunnit den utsatta tiden, samlades så småningom de prisdomare, som efter komiterades anmodan åtagit sig sitt ingalunda lätta uppdrag. De voro:

i Bakpärk:
Handl. R. Snöbohm, Klinte
Handl. J. N. Myrstén, Slite
Handl. Gustar Cramér, Rone
Handl. J. L. Kahlqvist, Visby
Handl. J. Ödin, Visby

Frampärk:
Lektor M. Klintberg, Viby
Handl. L. Cramér, Ronehamn
Bankbokh. Ant. Pettersson, Visby
Länsman M, E. Svallingson, Klinte
Fanj. N. Hägg, Bjerges.

För pärkkarlarne:
Kaptev J. Facht, Fröjel
Doktor Ad. Hauffman
Kamrer J. E. Ihre, Visby.

Varpa:
Riksdagsman P. Larsson, Fole
Handl. J. Johansson, Visby
D:r O. Klintberg, Visby
Stadskassor Chr. Ekelund, Visby
Skoll. P. Nordin, Veskinde
Handl. J. Munthe, Visby
Fabr. J. Stenström, Visby
Handl. R. Va?ér, Visby
Bokh. K, Cedergren, Visby
Löjtnant Axel Broander, Visby
Löjtnant C. Vickatröm, Visby
Styckjunkare O. Johansson, Visby
Handl, J. Broander, Rone
Skoll. P. Mörrby. Boge
Veterinär J. Hederstedt, Visby.

Femkamp:
Öfverstelöjt. Schartau
Öfverstelöjt. von Vegesack
Konsul Björkander
Löjtnant Engström

Stångstörtning:
Notarien V. Engström
Lindtbr. L, J. Ekelund, Dalhem
Bokhandl. V. Nyberg

Höjdsprång:
Löjtnant E. Nordberg
Ing. A. Sylvan

Längdsprång:
Kapt. E. Fanehjelm
Handl. J. Munthe

Höjd- och längdsprång med staf:
Löjtnant Vickström
Bokh, J. P. Eklund.

Kapplöpning:
Löjtnant Broander
Veterinär Hederstedt.

Dessutom hade kapten L. Sellergren utsetts till ordnare af alla täflingar utom boll och varpa.
Det dröjde något, innan alla de täflande bunnit anmäla sig, antecknas och erlägga sina afgifter. De blefvo slutligen ett ganska stort antal i bakpärk 105, i frampärk 42, i varp, 189 samt i öfriga täflingar 57, så att tillsammans ut gjorde de täflande, enligt anmälningarna 393.
De anmälda bollspelarna utgjordes af lag från bär nedan uppräknade socknar, hvilka efter lottkastning spelade mot hvarandra såsom de äro hop-parade och har pärkkar lens namn utsatts för att närmare beteckna laget:

i frampärk:
J. Johansson, Utalskig
P. F. Johansson, Hablingbo
J. Jacobsson, Enggårda Rone
Karl Petterssor, Bölske Eke
O. Lindberg, Gudings Alfra
L. Dahlgren, Stånga

Bakpärk:
J. Hammargren, Östergarn
L. J. Grauberg, Dalhem
Karl Olsson, Sanda
F. Nilsson, Halla
Aug. Pettersson, Follingbo
R. Löfvenberg, Fårösund
V. Ljungberg, Visby
E. A. Borglund, Katthammarsvik
Karl Karlsson, Fröjel
Hj. Hellgren, Östergarn
A. Andersson, Ejsta
K. Jacobsson, Hexarfve Butle
O. Eklund, Ryftes Fole
N. Bronleaus, Stenkyrka
O. Larsson, Lummelunda
E. A. Berglund, Katthammarsvik

Varpan kastades af 63 olika partier mot 8 olika mål.
Snart nog voro täflingarna i full gång och idrottsplatsen företedde då en särdeles liflig tafla. På flere ställen voro pärkarne utlagda. Här gick bakpärkens höga yror, der hade man tilfälle att se de snarfva huggen och det säkra mötandet i frampärken. Det var ett gnoende fram och tillbaka i skjortärmar och strumgsockor. Visst kändes det litet svettigt emellanåt, men det brydde man sig föga om, utan gick på bara.
På ett par andra ställen befanno sig varpkastarnes grupper. I år hade med afseende härpå ett par förändringar vidtagits, Dels hade de hårda, omöjliga målstickorna från 1890 utbytts mot böjliga vidjor, dels skulle lagets alla tre deltagare kasta 20 kast, af hvilka sedan det bästa på hvardera sidan mättes. Afståndet var 20 meter.
Under flere timmar pågivgo nu täflingarne egentligen utom annan omväxling än att de spelande grupperna ombyttes. Så småningom bade skaror af åskådare infunnit sig, deras antal ökades alltjämt och torde nog kunnat uppskattas till inemot 4,000 personer.
I pärken bedömdes, såsom år 1890, efter poäng, hvarvid
0—3 betecknade dåligt spel
4—7 betecknade godt spel
7—8 betecknade mycket godt spel
9 betecknade utmärkt spel
10 betecknade högst berömligt spel

När i bakpärken den första omgången spelats, sågo de täflandes meritlista ut på följande sätt:

Östergarn (Hj. Hellgren) 42 poäng
Sproge (O. Göransson) 41 poäng
Visby (W. Ljungberg) 40 poäng
Follingbo (A. Pettersson) 40 poäng
Butle (Jakobsson) 40 poäng
Halla (Nilsson) 39 poäng
Dalhem (Granberg) 39 poäng
Östergarn (Berglund) 35 poäng
Sanda (K. Olsson) 34 poäng
Fole (Eklund) 33 poäng
Fröjel (K. Karlsson) 31 poäng
Stenkyrka (Brouneus) 31 poäng
Östergarn (Hammergren) 30 poäng
Fårösund (Lefvenberg) 29 poäng
Lummelunda (Larsson) 28 poäng

Häref uttogos nu till förnyad täflan de 6 lag som fått högsta poängen. Deras inbördes förhållande bestämdes genom lottkastning. Åter gingo de underlägsna ut och slutligen qvarstodo till sluttäflan lagen från Dalhem och Halla, at hvilka det sistnämda efter en hård och vacker strid blef segraren. De båda ! gen hade då varit i oafbruten kamp från kl. 1/2 1 på dagen och när segern var vunnes närmade sig klocka. 7. Det är vackra prof på uthållighet, och huggen föllo icke mindre skarpa mot slutet än i början.
I frampärk hade prisdomarnes protokoll efter första dusten detta utseende:

Hablingbo (P. F. Johansson) 35 poäng
Alfva (O. Lindberg) 34 poäng
Alskog (J. Johansson) 29 poäng
Rone (J. Jacobsson) 25 poäng
SiåLga (L. Dahlgren) 23 poäng
Eke (K. Pettersson) 15 poäng

Vid omspel täflade sedan Rone och Hablingbo, Alskog och Alfva. Alskog och Hablingbo gingo ut och striden stod mellan de båda qvarvarande, dervid Alfva blef den vinnande i 2 pärkar.
Vid en jämförelse med poängtalet för de spelande år 1890 fina vi att detta då i allmänhet var högre än i år. Detta får emellertid icke förklaras som skulle de spelande icke varit lika duktiga i år, utan beror alldeles säkert derpå att prisdomarena — och detta med fullt fog — i år varit mera s’rärga och njugga på utdelandet af höga poängsiffror. Derom torde ej råda mer än en mening, att särskildt gårdagens bolltäfli gar voro, med ett eller annat undantag, goda och jämna, atvisande, att det gamla spelet börjar komma till heders igen i bygderna.
Uoder det att de sista pärkarne pågingo på norra delen af fältet, hade man på den del, som låg åt skogen, arordnat hvad vid »vågen» plägar kallas

frispel,
d. v. s. språng i höjd och på längd, med eller utan staf, kapplöpning och stångstörtning. Dessa täflingar följdes med stort intresse, och flere af de deltagande visade dervid prof på en styrka och en vighet, som voro förvånansvärda. Särskild uppmärksamhet tilldrogo sig bröderna G. och Hj. Nilsson från Mästerby, hvilka båda blefvo fyrfaldiga pristagare, d. v. s. i allt hvad hopp och språng hette.
Det tycktes också, som om den gamla kämpaleken »störta stång» ånyo började komma till heders, ity att icke mindre än 13 personer deltogo i densamma. Och itt icke kraftigt folk saknas på Gotland, derom har denna täfling nogsamt vittnesbörd. Stången var en riktig liten telefonstolpe, men den bröts upp af alla de anmälda om än i ett par fall med möda samt kastades i allmänhet mycket väl. Särsklidt de båda pristagarne skötte stången som en leksak.

Femkampen
kom till slut. Intresset för densamma var synnerligen fligt öfver allt, både bland täflare och åskådare. Till den samma hade anmält sig 8 personer, men 4 afstodo genast, så att sålunda endast lika många återstodo. Och dessa gingo oförtrutet till leken.
Första profvet var längdkastning med varpa af 1,7 kgs. tyngd. Dervid kastade sergeant Ahlfvengren 26,30 meter, Hj. Hellgren, Östergsrn, 24,35 m., A. Hellgren, Östergarn, 23,75 meter., E. Herliz, Visby, 20 m.
Då täflarne icke voro flere än fyra, kunde ingen utgå, utan fortsatte alla 4 med stångstörtnisg. Dorvid kastade Hj. Hellgren 8,18 meter, serg. Ahfvengren 7,76 meter, A. Hellgren, 7,17 meter och E. Herliz, 4,64 m.
Nä ta prof var längdspråvg och nådde serg. Alhfvengren i medeltal 3, 49 meter, A. Hellgren 4, 13 m. och Hj. Hellgren 4, 60 m.
Dessa tre sprungo nu i kapp, hvarvid A. Hellgren sprang 100 meters bana på 13, 1 sek. och Hj. Hellgren på 13, 2 sek.
De båda bröderna skulle nu slutligen brettas med liftag, i hvilken idrott de icke voro alls hemma. De togo dock några kraftiga tag efter anv: ning och efter att åtskilliga gånger ha taumlat om med hvarandra, öfvervann den 18-årige A. Hellgren sia broder och blef alltså segraren i den första gotländska femkampen.
Innan man hunnit till denna slutpunkt för täflingarna, hade klockan blifvit nära 1/2 8. Sedan alla de täflande uppstälts på två led med front åt skogen, framro pades dagens pristagare och

Prisutdelningen
ägde rum samt förrättades af landshöfding Poignant,som dervid yttrade några varma ord om betydelsen icke blott för Gotland utan för fosterlandet af de nationell gotländska idrotternas öfvande, hvarpå prisen efter den uppgjorda prislistan tillstäldes de vinnande.

Bakpärk:
Första pris. (Vi by bollklnbbs vandringspokal och mosskulturföreningens pris om 100 kronor) tillföll Halla bollspelare: F. Nilsson, Dalbo (pärkkarl), J. Petrersson Broa, E. Sundell Tule, Karl Hagström Hallgårds, Lars Larsson, J Hellgren och O:ot Nilsson Dalbo.
Andra priset (en silfvertumlare och 30 kronor) erhöll Dalhems bollspelare: Lars Granberg Granskogs (pärkkarl), O. Hallin Dune, A. Vickman, Herman Björklund Granskogs, P. Pettersson Hallstäde, A. Nilsson och R. Nilsson Granskogs.
Två extra pris om hvartdera 10 kronor tilldelades a bollspelar: (C. Andersson Ejsta O. Göranson Sproge G. Engström Ejsta, N. Siltberg, A. Cedergren, J. Jacobson och J. Larsson Sproge) samt Follingbo bollspelare (Aug. Pettersson Lillvede, O. Jacobsson Väte, J. Johansson Klintehamn, J. Henriksson, H. Johansson Väte, G. Norrby Klintehamn och N. Pettersson Mästerby).

Frampärk:
Första pris (en silfvertumlare och konsul E. Lijewalchs pris om 100 kr.) tillföll Alfva bo!lspelare: O. Lundberg Gudings i Alva (pärkkarl) V. Eneman, V. Lange, Valtr. Pettersson, Karl Siltberg J. Kristofferson och Lars Siggelin, Alfva.
Andra pris (en tumlare af silfver och 30 kronor Ronebornas pris) tillföl Rone bollspelare: J. Jakobsson Enggårda (pärkkar!), T. Hagvall, H. Hallbom, J. Hansson, Hans Hansson, O. Broander, Ronehamn, och Nils Broander Eke.

Pärkkarlar:
Första pris (en silfverkanna): J. Johansson., Utalskog i Alskog för frampärk och samma pris (en större poka.) åt Hj. Hellgren, Skaks i Östergarn för bakpärk.
Dessutom tilldelades extra pris åt F. Johansson, Burge i Hablingbo, Karl Jacobsson, Hexarfve i Butle, Anders Andersson, Burge i Ejsta (hvar och ex 10 kr.) samt K. Olsson, Nystugu i Sanda och A. Pettersson, Lillvede i Follingbo (hvardera 5 kronor.)

Varpa:
1:a pris 40 kr.: smed. Hesselgren, skom. Österberg, skom. Vesterberg, Visby för 331 centimeter.
2:a pris 20 kr.: Fanj. Petterson, G. Fagerlund och A. Jupiter, Stenkumla för 365 c. m.
3:e pris 15 kr.: A. Larsson, Bolin och V. Vesterlund, Alfva för 383 c.m.
4:e pris 10 kr.: H. Johansson, Eke, J. Johansson och J. Häglund, Hemse, för 390 c.m.
5:e pris 5 kr.: N. Elgstrand, K. Veström, K. Bergström, Burgsvik, för 401 c. m.
6:a pris 5 kr.: K. Johansson, O. Verkander, O. Nygren, Fårö, för 402 c. m.
7:e pris 5 kr.: J. P. Johansson, O. Johansson, A. Nilsson, Bäl, för 402 c. m.

Stångstörtning:
1:a pris (en silfvertumlare och 25 kronor) åt volontär Francke vid Gotlands infanterireg:te för 7,87 meter.
2:a pris 10 kr. sergeant Ahlfvengren, Hejde, för 7,68 m.

Längdsprång:
1:a pris G. Nilsson, Mästerby för 4,52 m.
2:a pris Hj. Nilsson, Mästerby för 4,51 m.

Längdsprång med staf:
1:a pris G. Nilsson, Mästerby för 6,05 m.
2:a pris Hj. Nilsson, Mästerby för 6,02 m.

Höjdsprång:
1:a pris G. Nilsson, Mästerby för 127 c. m.
2:a pris volontär Francke för 120 c. m.

Höjdsprång med staf:
1:a pris Hj. Nilsson, Mästerby för 2 m. 28 c. m.
2:a pris G. Nilsson, Mästerby för 2 m. 16 c. m.

Kapplöpning
1:a pris: Reinhold Nilsson, Endre 100 meters bana på 13,1 sek.
2:a pris: Rudolf Eneman, Alfva 109 meters bana på 13,2 sek.
(I alla dessa täflingar utgjordes första priset af en silfvertumlare och 5 kr. samt andra priset af endast en silfvertumlare.)

Femkamp.
De gotländska damernas hederspris (en silfverpokal och 50 kr.) tilldelades A. Hellgren, Skaks i Östergarn.
Ett extra pris på 20 kronor erhöll Hj. Hellgren Östergarn.
Sergeant Ahlfvengren tilldelades ett extra, på täflingsplatsen insamladt pris af 25 kronor.
Pristagarne helsades med ljudliga bifalls och hurrarop.
Snart nog efter prisutdelningen var hela den stora idrottsplanen tom. Här och der gingo några arbetare rifvande upp pålar och tagande ned tälten. Den andra stora idrottstäflingen på Gotland var nu snart ett minne blott.
Men ävnna en stund ville man åväljas vid detsamma och derför tågade man ner till paviljongen, der, efter intagen supé, en stor del af dagens prisdomare, arrangörer och taåflande samlades och fördretvo några angenäma timmar under tal och sång. Så utbragtes skålar för Gotland, den gotländska idrotten, pristagarne för dagen, prisdomarena, bestyrelsen, konsul E. Liljewalch och brukspatron G. Benedicks, som med frikostiga bidrag främjat täflingarne, för öfriga som lemnat tillskott tl priskassan, för gotlär dska qvinnorna m, fl. På hvarje tal följde en sång och det hela var en särdeles anslående afslutning på den i allt lyckade dagen.
Under festen ingick ett varmhjertadt telegram från gotländingar i Stockholm, hvilka, samlade till fäderneärfda lekar, sände broder] ga helsningar. »Länge lefve fosterön och dess idrotter.» Och med ett instämmande i denna önskan torde denna lilla redogörelse kunna afslutas.
Såsom bevis på det intresso teflingarna öfverallt väckt, må nämnas att följande tidningar låtit sig vid de samma representera: Stockholms Dagblad, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Tidning för Idrott, Göteborgs Handeletidning, Nya Pressen i Helsingfors och en finskspråklig tidning.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 Augusti 1892
N:r 116

Publicerat

Guldgräfvare med tur.

För tjugutvå år tillbaka utreste som sjöman till Kalifornien un ung man, Gustaf Klintberg från Follingbo. Hela hans kassa var då 2 riksdaler banko. I dessa dagar har hr Klintberg som välbestäld plantageägare i Brasilien gästat hufvudstaden och hans förmögenhet uppskattas nu till millioner, säger Sk. Ab.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 Juli 1892
N:r 113

Publicerat

Skolmötet.

Det förut utlysta skolmötet i Visby börjas v. G. onsdagen den 3 inst, Augusti kl. 1/2 11 f. m. med predikan i folkskolans bönesal aft kyrkob. Olofsson i Levide.
Förhandlingarne taga derefter sin början i samma lokal kl. 1/2 12 i enlighet med följande program:
1.) Disk. öfver frågan: Huru böra frukterna af av folkskolans 50-åriga verksamhet rättvisligen bedömas?
2.) Då strafflagen så tillämpas, att den kommer i strid med folkskolestadgan och gällande skolreglementen rörande kroppsagan i skolan, hvad har då lärarekåren att ioför detta faktum iaktaga? (Referent folkskoleinspekt.
R. Uddin).
Kl. 3—5 e. m. middagsrast.
3.) Hvilka skäl väga mest: de som tala för eller de som tala mot premierg utdelande i skolan? (Referent folkskol. Ljungberg i Fole).
4.) Om bildandet af en sjukkassa för stiftets folkskollärarekår. (Inledes af folkskol. Gahnström i Hafdhem.)
5.) Om försvarsfrågan. (Refereras af folkskol. Mörrby i Boge).

Torsdagen den 4 Augusti.
6.) Kl. 9 f. m Festtal om tfolkskolans femtioårsminne af t. folkskol. L. N. Enderberg i Endre.
7.) Om åskådningsundervisningen i småskolan. (Refereras af folkskoleinspekt. J. Odin).
8.) Huru bör man i regel behandla barn, som icke kunna sina lexor? (Inledes at fröken Velander i Vesterhejde).
9.) Hvilka fordringar böra ställas på en slöjdlärare i folkskolan? (Inleledes af folkskollelär. Dahlström i Follingbo.
Kl. 1—4 middagsrast.
10.) Barnens fostran till ordning. (Ioledare v. past. Lagerman.)
11.) Huru skola kretsmötena anordpag, för att kunna hålias vid lif och blifva till verklig nytta?
Mötet afslutas kl. 6 e. m.
Herrar sångare torde medtaga notböcker. Folkbildningens vänner inbjudas vänligast.
BESTYRELSEN.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 Juli 1892
N:r 113

Publicerat

Till lärarinna

vid Follingbo småskola har skolrådet antagit lärarinnan Ida Vilhelmina Persson från Skaraborgs län och till lärarinna vid mindre folkskolan i Akebäck utexaminerade lärarinnan Emilie Jakobina Pettersson från Endre.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Juli 1892
N:r 103

Publicerat

Visbykretsens möte

i Follingbo 18 dennes var icke så talrikt besökt som man hade väntat. Endast ett 10 tal lärare och 3 lärarinnor hade infunnit gig. Den vackra skolsalen var festligt prydd, och den vackra, för 15 år sedan anlagda parken vid skolan visade sig nu i sin högtideskrud. Föredrag hölls af skoll. Dahlström, som med anledning af dagens betydelse ss, 50-årsdagen af Svenska folkskolans tillkomst, utvecklade följande 4 punkter: folkskolans tillkomst, uppgift (uppfostran jämte upplysning), ställning (den ekonomiska och lärarebildningen, förr och nu, ställningen till folket, till tidsandan och dess missriktningar), och fordringar: på lärare (guds fruktan, nit, visdom, förtröstan och bön), på folket (förtroende, omvårdnad och hjelp). Under föredraget anlände biskopen, som derefter talade med anledniog at orden: Statt upp, var ljus, ty ditt ljus kommer etc., angifvande huru så småningom genom Herrens förberedelså och ledning ljus gått upp öfver menskligheten, särskildt vårt land. F. skoll. Enderberg i Endre höll sedan i föredragande form en historik öfver folkskolan särskildt på Gotland, dess första läraremöte m. m.
— Äfven Torsborgskretsen, som samma dag höll sitt sedvanliga sommarmöte i Gammalgarn, egnade en del af förhandlingarne åt det stora minne som var förknippadt med dagen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 Juni 1892
N:r 93

Om Oss Drivs med WordPress