Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Etikett: Fole
Fole socken ligger i Gotlands norra inland.
Gårdsnamn: Autsarve, Bondarve, Hajdes, Hellvis Lilla, Hellvis Stora, Kisslings, Krampbro, Lillfole, Nygårds, Prästgården, Ringvide, Ryftes Lilla, Ryftes Stora, Sojdeby Lilla, Sojdeby Stora, Sojdungs, Stentollby, Tollby Stora, Vatlings, Änge, Östryftes Lilla, Östryftes Stora.
Klubbmästerskapen i orieniering. Löfkvistarna och Silven blevo mästare i Visby. Samtliga civila orienteringsklubbar på Gotland hade slagit sig ihop i går på en gemensam bana för att avgöra sina klubbmästerskap; Slite och Klintehamn tävlade om ett vandringspris. Klintehamns IK fungerade som arrangörer och hade lagt upp en bana på 12,3 km. med fyra kontroller. Starten gick från landsvägen strax vid gränsen mellan Stenkumla och Eskelhem syd \”e\” i Frändarve. Banan gick sedan NO upp genom Stenkumla och sedan söderöver genom Hogrän, till Skogsstation i Mästerby sedan till Båticke i Eskelhem och sist upp till Eskelhems skola. Det fanns gott om hållpunkter på banan och löpningen erbjöd inga större svårigheter för de tävlande. På flera håll och i synnerhet mot slutet kunde man använda sig av landsvägarna och det hela blev alltså en konditionsfråga. Att farten varit god, därom vittnar AIK-Lövkvists segrartid på 1,20, vilket blir 6 2/3 minut pr km. Av de 59 startande uteblev 11 och 6 bröto tävlingen. Gösta Lövkvist, AIK, segrade som nämts i hela tävlingen på 1,20 och som två kom Jan Silven, Gute, 1,25. Sedan kommo tre man på samma tid, 1,28, nämligen Harry Vestberg, KIK, Frans Dahlin, Gute, och Sven Strandberg, AIK, 4) Gösta Lövqvist, VIF, 1,29, 5) G. Dahlin, Gute, 1,35., 6) B. Lundgren, KIK, 1,36, 7) Gösta Falck, VIF, 1,38, 8) Claes Endre, KIK, 1,40, 9) John Eklund, VIF, 1,43, och 10) M. Malmberg, AIK, 1,44. Klubbmästare blevo alltså i AIK Gösta Lövkvist, i Gute Jan Silven, i VIF Gösta Löfqvist, i Klintehamn Harry Vestberg och i Slite K.-H. Engström, som inkom som trettonde man på tiden 1,48. I tävlingen om vandringspriset mellan Slite och KIK segrade KIK överlägset med platssiffrorna 3, 6 och 8 mot Slites 13, 17 och 18. KIK har därmed tagit två inteckningar i priset medan Slite har en.
VIF:s klubbmästerskap i orientering för damer gick i går i gränstrakterna av Bro, Fole och Lokrume. Banan var 6,600 m. lång och mycket svår med 3 mellankontroller väl inbäddade i skogen. Dessutom var terrängen mycket våt och tung-sprungen, varför Dagny Larssons och Gerd Fries tider få anses vara utmärkta på den svåra banan. Tiderna blevo: 1) Dagny Larsson 1,30, 2) Gerd Fries 1,32,30, 3) Inga Larsson 2,28, 4) Margit Nyberg 2,36,30. En flicka utgick.
Storseger för AIK. i seriestarten för handbollen. Att träning är A och O inom all tävlingsidrott fick man åter ett bevis för vid gårdagens serieöppning i handboll. Bara på den vecka som förflutit sedan blixtturneringen har spelet på alla händer undergått en markant förbättring, särskilt märkbar kanske hos AIK.
Gute B—VIF B 12-10. Höstens första serieuppgörelse hade VIF och Gute i B-lagsserien. Efter jämnt och för tidpunkten bra spel vunno gutepojkarna med 12-10, halvtid 5-5. Jonasson, Gute, hade en bra dag och kan ta åt sig sig en stor del av äran av sitt lags seger.
Gute—I 18 15-11. I första A-matchen möttes I 18 och Gute varvid det sistnämnda laget segrade med 15-11, (7-4). Klang 118 gjorde inledningsmålet men gutarna utjämnade nästan genast och togo en ledning, som sedan bibehölls tiden ut. Gutesegern kunde ha blivit större om inte kedjorna, speciellt A-kedjan, täckte så otillfredsställande i försvaret — Affen Lindwall är den ende, som inte syndar på den punkten. I 18 ställde upp med \”blixt\”-laget ograverat, medan Gute utbytt båda sina back-spelare. \”Santa\” har tydligen inte lagt upp på allvar, han spelade nu åter på sin gamla backplats. Till höger om honom hade Nisse Ekström dragits ner som offensiv försvarsspelare. Kolmodin, Gute, tycks denna säsong bli en om möjligt ännu värre skarpskytt än förra året och hann i denna första match med hela sju fullträffar. Målvakterna spelade båda två utmärkt, men medan I 18:s burväktare mot slutet sjönk betydligt i effektivitet så spelade \”Dinet\” Nordin hela matchen igenom verkligt påpassligt och knep bland annat två straffar. I 18:-försvaret krigade Lundin bra som-alltid och hann också med några ruscher med gammalt välkänt resultat. I kedjan saknade krigarna en verkligt effektiv målgörare i stil med förra årets kulspruta — Hjortsberg. Klang hann med fyra mål och Hasse Lund tre, men båda två äro handicapade av sin kortvuxenhet och torde därför få svårt att nå fram till någon av de absoluta topplatserna i skytteligan.
AIK—VIF 16-4. Vad som saknats av spänning i matchen Gute—I 18 hade man väntat sig få dubbelt igen vid mötet mellan jumbolaget i \”blixten\” och segraren i samma turnering, matchen VIF—AIK. Även här blevo de talrika åskådarna emellertid på sätt och vis lurade på konfekten — en annan sak är ju att man fick dryg ersättning för detta genom AIK:s vackra uppvisning — spänningen blev redan från början koncentrerad på frågan om VIF verkligen tänkte tillåta en ren utklassning. Redan matchens första minuter lät en ana utgången fast man i det längsta vägrade att tro sina ögons vittnesbörd, gamla anrika VIF totalt utspelat. Det var Stig Andersson, som började leken med att göra ett par mål i rask följd, och i pausen hade AIK:arna redan hunnit med åtta mål mot VIF:s två. Andra halvlek lämnade precis samma siffror som första och därmed var siffrorna 16-4 ett faktum. I AIK var Stig Andersson utan jämförelse bäst, inte endast som målgörare — nio stycken — utan också som spelare. Löfquist hade mindre lycka med sina skott men lyckades dock få in tre mål. \”Ösa\” har ännu långt till storformen medan däremot Lyth i målet bevisade att förra söndagens \”down\” var av helt övergående art. Så som AIK spelade i går har man faktiskt inte sett det spela sedan förra höstens högform — dock fanns det naturligtvis brister beroende på oträning, framförallt märktes detta på passningarna. VIF var genomgående olustigt och saknade synbart Tage Ekström — kommer inte han igen torde Visby få svårt att försvara sitt mästerskap. T—e.
AIK vann triangelbrottningen. Idel fallsegrar. — Värtan vann knappt över VIF. Över 200 personer hade samlats i A. 7:s gymnastiksal till årets första brottningstävling, triangelmatchen mellan Värtans BK, AIK och VIF. Den väntade storsegern för gästerna uteblev och i stället var det AIK som kunde triumfera. Gästerna ställde upp med delvis förändrat lag och samtliga lag hade dec;- merats till sex man. Värtans tungviktare klarade båda tungviktsmatcherna och i de andra fallen lämnades walk over. Vid presentationen överlämnades VIF:s standar till gästerna och sedan började matcherna mellan Värtan och AIK, där Värtans lagledare hr Carl Ivarsson var mattdomare. Man tog tungviktsmatchen först och Karlström slogs fort ner av Hansson varpå det hela slutade med en överstörtning. Bantammatchen blev livlig och händelserik. Johansson, Värtan, var nere, ett tag och hade en svår pers att utstå mot Smolka, men krånglade sig upp igen för att något senare åka ner för ett grant nacksving, som han dock ålade sig ur. I ståendeperiodens sista sekunder föll Johansson för det s. k. luffaregreppet. Kvaliteten på matcherna mattades av, i fortsättningen ech -i lättviktsmatchen—finge, båda brottarna en varning för passivitet. I mellanvikt fick Värtan sin andra seger genom Granath, som vann över den skadade Axel Pettersson på nacksving efter 8,20. Booberg var till en början ganska hårt ansatt av Hansson, Värtan, men tog sedan initativet och vann efter 6,45. Blomberg och Smolka levererade kvällens längsta match och det var en jämn och livlig brottning de presterade. Båda hade goda kast, som man emellertid gick ur. Efter nio och en halv minut måste Smolka dock gå i brygga, som \”Påven\” pressade ner. Welterviktsmatchen mellan Engström och Karlsson bestod mest av stångning och tänjning och båda varnades också. Booberg svarade för snabbaste fallsegern och lade Atom till rätta efter 28 sekunder. . Värtans seger i bantam över VIF föranledde protester från publiken och i lättviktsmatchen blev inte mycket uträttat. Desto mer brottningsvilliga voro welterviktarna, men värtakämpen hamnade mest utanför mattan med sina kast och fick två varningar härför. Abom överraskade Hansson utan något egentligt grepp. Efter matchernas slut förrättade Bertil Björck prisutdelning för distriktsmästerskapen i budkavleorienteringen.
AIK—Värtan 5-2. Bantam: F. Smolka, AIK,—H. Johansson, V., luffaregrepp, 5,52. Fjäder: A. Johansson, AIK,—Gösta Grip, V., nacksving, 7,30. Lättvikt: M. Vesterberg, AIK,—G. Hellberg, V., nacksving, 6,15. Welter: M. Engström, AIK,—E. Samuelsson, V., överrullning, 38 sek. Mellanvikt: Sven Granath, V.,—Axel Pettersson, AIK, nacksving, 8,20. Lätt tungvikt: K. A. Booberg, AIK,—G. Hansson, V., nedpressad brygga, 6,45. Tungvikt: G. Hansson, V.,—S. Karlström, AIK, överstörtning, 1,37.
AIK—VIF 5-2. Bantam: A. Blomberg, VIF,—F. Smolka, AIK, armdrag och nedpressad brygga, 9,34. Fjäder: VIF lämnade wark over. Lättvikt: M. Vesterberg, AIK,—G. Söderberg, VIF, smidjebälte, 44 sek. Welter: M. Engström, AIK,—I. Karlsson, VIF, armdrag, 4,36. Mellanvikt: T. Davidsson, VIF,—Axel Pettersson, AIK, nedpressad brygga, 57 sek. Lätt tungvikt: K. A. Booberg, AIK,—Bo Åbom, VIF, backhammer, 28 sek. Tungvikt: S. Karl, ström, AIK,—A. Jönsson, VIF, halv nelson, 1,45.
Värtan—VIF 4-3. Bantam: H. Johansson, V.,—A. Blomberg, VIF, livtag, 36 sek. Fjäder: VIF lämnade walk over. Lättvikt: G. Söderberg, VIF,—G. Hellberg, V., omvänd backhammer, 8,15. Welter: E. Samuelsson, V.,—I. Karlsson, VIF, slängkryss, 8 min. Mellanvikt: Granath, V.,—T. Davidsson, VIF, fall på eget grepp, 3 min. Lätt tungvikt: Bo Åbom, VIF,G. Hansson, V., 1,38. Tungvikt: A. Jönsson, VIF,—G. Hansson, V., slängkryss, 5,36.
Gotlands Allehanda Måndagen den 7 november 1938 N:r 258
Sojdungs i Fole socken. Välodlad gård i urgammal bygd. Om Fole socken och forntida händelser där ha många sägner sot nits, vilka bevarats intill våra dagar, oaktat de ej varit upptecknade. Le: genderna ha gått i arv genom fclhmun utan alltför vidlyftiga förvanskningar. Det har nämligen visat sig vid en del undersökningar, att en och annan sägen icke varit ren dikt, utan relation av forntida händelser. På egendomen Sojdungs ägor i Fole finns bl. a. en skeppsättning, som talar sitt tydliga språk om gai:nmal kulturbygd. Fynden av fornminnen ha i dessa trakter varit både många och vackra och tyda på ortens bebyggelse redan i den gråa forntiden. Ägaren till Sojdungs, lantbrukaren Johan GUfberg, berättar, hur man för åtskilliga år sedan där i trakten funnit gravar, kalkstenshällar å kant och mellan dessa rester av människskelett och diverse attribut, som på den tiden fick följa de döda i graven.
Vackert landskap med goda jordar. Den strålande höstdag vi gästad Sojdungs hade lövträden ännu ej hunnit skaka av sig sin färgglada skrud. De nysådda åkerfälten i den kuperade terrängen skimrade i klaraste grönt och landskapets färgprakt för övrigt var så tilltalande att man gärna dröjde sig kvar i bygden. I skogsmarken till Sojdungs, som merändels är bevuxen med grov och vacker skog — cirka 80 tnlid. flaxade en och annan fasan förskrämd in i snåren och t. o. m. de små trevliga åkerhönsen hade övergivit sina ordinarie betesplatser på åkrarna. Jakttiden var nämligen inne. Och när jakten pågått på fälten några dagar, försvinna fältens fåglar in i storskogen för att söka hägn under lummiga träd och i snårig ungskog. På vår förfrågan om jaktlyckan, svarar hr Glifberg: — Jo, det är en hel del, som jag fått, men jag går inte så hårt åt dem, för det kan vara roligt att ha stammen kvar. Fördenskull skjuter jag inga hönor, fastän även dom är lovliga. De granna fåglarna anses icke göra någon nämnvärd skada, så giltiga skäl att föra utrotningskrig mot dem föreligger inte. Dessbättre äro verkliga jägare goda jaktvårdare. Då vi se oss omkring i den fagra bygden med dess växlande åkerjordar, fråga vi förstås huru jorden till Sojdungs är beskaffad. — Ja, säger hr Glifberg, när jag flyttade hit, påstod man att det var bara grusbackar, där det ingenting växte. Men det visade sig, att jorden var bra, när den fick ordentligt bruk.
Ladugårdsbyggnaderna vid Sojdungs.
— Arealen är 120 tnlid. Det är lättjord så gott som överallt, men mycket bra jord, som ger goda skördar. Vi få också syn för sägen, då vi bege oss till sockerbetsfälten, där man just är i färd med att taga upp betor, för vidare befordran till sockerfabriken i Roma. Betorna voro ovanligt stora för året och synas ej ha lidit av torkan. De höstsådda fältens växtlighet är särdeles grann, och lovar gött för komamnde år.
Rationellt jordbruk. Om ett jordbruk skall löna sig, är det nödvändigt att försöka utvinna det mesta möjliga av jorden och kreaturskötseln, och att detta ej kan ske utan rationellt bruk säger sig självt. Hr Glifberg har också lagt ned stor omsorg på att få jorden i god kultur och på kreaturstammens förkovran. I ladugården, där över 2595-talet klavbundna djur av SRB-ras vegetera i allsköns ro, äro båsen bekväma och utfodringsmöjligheterna mycket bra. Det är dock gott om vackra ungdjur, som en vacker dag pocka på större utrymme och då kanske det måste bli någon utvidgning av den redan nu stora och rymliga ladugårdsbyggnaden. Men det blir ju bara en utveckling i rätt riktning. I häststallet bo Vivan, Teddy och allt vad de fyrbenta tjänarna heta. Det är sex stycken präktiga hästar varav ett par premierade ardennerston. En lovande fölunge går i en box för sig, så inte synas hästarna vara på avskrivning, fastän en splitter ny motorplog får utföra en hel del sysslor, som tidigare kom på deras lott. Tiden är numera så dyrbar, att man anlitar alltmera motorplogarnas raska takter. De kunna ju också användas till mycket annat än jordens bruk. I stallet kunna vi även hälsa på en berömdhet, nämligen Rolf, som i somras vann första pris i ett lopp på travtävlingen och då löpte för Angelöws stall. Bakom ladugården är en stor cementerad gödselstad och dito urinbrunn, för att all spillning skall kunna tillvaratagas och sedermera tillgodogöras jorden. Undra sedan på att det blir goda skördar.
Hönsavel är lönande. om den skötes rationellt. Hönshus och hönsgårdar måste vara av lämpligaste slag och utfodringen väl avvägd. Till Sojdungs hör en hönsgård med minst ett par hundra vackra höns av vit leghorn-ras, vilka skötas på bästa sätt. Det är icke lättatt hålla de bevingade gynnarna inom hank och stör, ty fastän de inte äro så särdeles skickliga flygare, kunna de träna upp sitt flaxande så att de rätt vad det är hamna utanför. Och då kan det vara förkylt för välanlagda trädgårdssängar och blomsterrabatter. Sedan hr Glifberg 1925 tilträdde egendomen Sojdungs har densamma i flera avseenden förändrats till det bättre. Jordarna äro väl brukade och ” täckdikade, den gamla skogen får ännu stå sparad och byggnaderna ha genomgått omfattande restaurering. Manbyyggnaden är, som framgår av bilden, en mycket trevlig och prydlig bostad. Den har också nyligen restaurerats, och är utan tvivel en bostad, där man kan trivas. T—a.
Gotlands Allehanda Fredagen den 4 November 1938 N:r 256
Utan mat i ett och ett halvt dygn. Åttioettårige Olof Andersson från Österby anträffades igår middag irrande naken omkring i en skog i Fole, där han utan mat strövat omkring sedan i måndags eftermiddag. Någon hade sett honom och rapporterat saken till kriminalkonstapel Strage, som omedelbart begav sig till Fole och efter en stunds sökande fann den gamle, som drabbats av sinnesförvirring. Mannen sökte till en början sätta sig till motstånd och hade bl. a., då han fann sig upptäckt, beväpnat sig med en trädgren med vilken han slog omkring sig. Emellertid fick han så småningom följa med och återbördas till sitt hem. Han var synnerligen virrig och kunde inte lämna några som helst uppgifter. Han visste inte ens sitt namn men uppgav att han ”hackat betor”. Trots att han praktiskt taget varit utan mat i ett par dygn, föreföll han vid anträffandet inte särdeles utmattad. Det enda han frågade efter var vatten. I måndags lämnade gamlingen sitt hem för att bege sig till en dotter i Endre, men hördes inte av förrän han blev observerad i Foleskogen. En del av hans kläder påträffades även i denna skog. Hans kavaj är emellertid försvunnen. Den gamle kan själv inte uppge vad han gjort av den, men då han på sin vandring till Fole passerat både Hejdeby och Endre måste den finnas någonstans i någon av dessa tre socknar. Då kavajen, enligt vad Olssons hustru i dag anmält till polisen, innehöll en plånbok med inneliggande 60 kr. och ägaren är i Behov av dessa sina pengar, anmodas upphittaren att till kriminalkonstapel Strage, Visby, överlämna såväl kavaj som plånbok och pengar.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 20 Juli 1938 N:r 164
Festlig idrottsdag i Stånga. Brödratrio i Vestkinde efterträdde brödrotrio i Gothem som världsmästare i varpa. Stångaspelen ha aldrig haft en sådan anslutning som i år.
Föreningen Gotländsk Idrotts stora sommartävling i Stånga ägde i går rum under gynnsamt väder och under mycket stor tillslutning både från tävlande och från allmänhetens sida. Det var ett obestridligt faktum, att en sådan tillslutning till Stångaspelen aldrig tidigare förekommit — ett bevis så gott som något, att den gotländska idrottens popularitet är i stigande. Organisatoriska anordningar hade vidtagits för att hålla åskådarne i ständig kontakt med de pågående kraftmätningarna och en tränad stab av funktionärer svarade för att de olika tävlingarna expedierades utan onödiga longörer. Tävlingsledningen kunde också med gott samvete låta filmkamera och idrottssåkkunniga, bland dem Torsten Tegnér i Idrottsbladet titta på tävlingsarrangemangen, som verkligen fungerade utmärkt. När de idrottsintresserade vaknade på söndagsmorgonen gav vädret inte just . anledning till någon större tillfredsställelse. Ty regnat hade det gjort på natten, och regnet hängde alltjämt i luften — på spridda ställen gick det också skurar. Men det var icke tillräckligt att avskräcka vare sig idrottsmän eller andra. Och optimisterna fingo rätt — söndagen blev en dag av idealiskt idrottsväder. Himlen var en smula beslöjad under större delen av dagen, men temperaturen var lagom och be: haglig, varför svetten icke behövde flöda i sådan mängd, som den skulle hava gjort under solig och varrh sommarsöndag. Ny för året var anordningen med idrottsgudstjänst. I Gumbaldeängen hållas årligen de s. k. Stångakonferenserna, varför platsen icke saknar förtrogenheten med den religiösa förkunnelsel. Men kombinationen med idrottsdagen är däremot en ny och god anordning, som från början ger högtidsstämning åt dagens samling. Givetvis hade icke så många hunnit infinna sig, då friluftsgudstjänsten började, men det samlades allt flera medan densamma pågick. Kontraktsprosten Adrian Kronqvist, vilken talade i egenskap av pastor loci, hade till ämne för sin korta predikan valt. Dagens text handlade om den förlorade sonen och hans förfallna tillstånd. Detta gav officianten anledning att vid sidan av textens rent religiösa lärdomar erinra också om idrottens strävan att skänka ungdomen genom kraven på skötsamhet icke blott en sund kropp utan även en sund själ. Före predikan sjöngs ”Dig skall min själ sitt offer bära” och efter densamma ”Guds ord och löfte skall bestå”. Snart erbjöd det stora slagfältet ett myllrande liv av festlig idrottsglädje. På de öppna områdena åt landsvägen flögo pärkbollarna i långa lyror, nedåt Gumbaldegården upptogos både ängen och åkern utanför av varpkastare. Över ängens mitt svajade den svenska flaggan och därtill ett signalställ med flaggor i rik mängd. Och sedan kunde strax efter kl. 10 uppropet taga sin början. Som förut nämnts voro de anmälda lagens antal i varpa 165, i bakpärk 16 och i frampärk 10. En obetydlig del av de anmälda varplagen hade fått förfall. Sedan spriddes de mer än 600 idrottsmännen ut över tävlingsplatsen. I pärk fingo givetvis åtskilliga lag bida och se, tills deras tid kom, men varpkastarna fingo omedelbart gå i elden efter hela linjen vid ett 80-tal olika varpmål, de olika klasserna på olika avsnitt å det stora tävlingfältet.
162 lag varpkastare i elden. Ser man på fördelningen till de olika klasserna så hade mästerskapsklassen 26 lag anmälda, klass II 25 lag, klass III 54 lag, rekrytklassen 45 lag och klass IV 15 lag. På grund av den stora anslutningen i klass III och i rekrytklassen voro båda dessa klasser delade i A och B, varigenom chanserna att vinna pris fördubblats inom dessa klasser. I mästerskapsklassen, som väl tilldrog sig största intresset, mötte man många av de gamla kända lagen. Striden blev svår redan. från början och särskilt spännande var naturligtvis uppgörelsen mellan ett par sådana segraraspiranter, som bröderna Arvessons lag, Gothem och bröderna Netzels lag, Visby, vilka hade osmaken att bli lottade mot varandra. Resultatet blev, att fjolårets segrare, bröderna Arveson, redan här blevo slagna och måste övergå till tröstklassen, medan Netzels lag kunde gå vidare i kampen. Vidare blev Herman Olssons lag från Eksta utslaget av Knut Petterssons lag, Roma, medan Blombergs lag, Gothem, klådde ett lag från Bara och K. F. Söderdahls trio ett lag från Rone. Så småningom fick emellertid K. F. Söderdahls lag stryka på foten för Birger Olssons lag, Fole, och Netzels lag för Ivar Ahlqvists lag, Roma. Det var ganska hårda uppgörelsen. Ett lag, som däremot gick segrande fram efter hela linjen, var Oskar Karlssons lag från Västkinde. Det var ett nytt lag, som åtminstone icke var med på tävlingsbanan i fjol och som förövrigt bestod av trenne bröder. Det var sålunda relativt okänt, men det hade turen, att då det nu för första gången ställde upp i mästerskapsklassen, kunna notera en klar seger. Den sista sammandrabbningen hade laget med Oskar Blombergs lag, Gothem, som dock måste se sig slaget i en spännande final. Det märkliga inträffade alltså att liksom förra året priset hemfördes av trenne bröder. Fjolårets segrartrio från Gothem hade förövrigt otur även i tröstklassen. De blevo nämligen slagna av Erik Ekelunds lag, Bara, vilket återigen fick stryka på foten för Herman Olssons lag, Eksta. Och efterhand kom publiken. Den kryssade sig fram en smula försiktigt — ibland förstås också en smula oförsiktigt mellan varpmålen, lyssnade till högtalaren och drogs till kaffe- och läskedrycksstånd. Filmningen väckte förstås livlig uppmärksamhet, som var lika stor hos publiken som hos de avkonterfejade. Ja, det var en festlig dag.
Veteran
och :de pristagare.
I Klass IV, som kastar med stenvarpor utan tag och där man får räkna både ”pinnu u hule”, ställde 14 lag upp. Där kom slutstriden att stå mellan Hemse och Klintehamn — det gällde grosshandl. Snöbohms hederspris — och priset gick till Hemse. I de andra klasserna utkämpades också många duster, innan prislistorna slutligen togo fast form. Rekrytklassen hade som förut nämts fått ett vackert tillskott av nykomlingar, vilka nu med nyvasst intresse bokstavligen kastade sig in i striden för att — som man hoppas — arbeta sig upp mot toppen.
Gothem och Burs segrande i pärklag. Om man rätt kan förstå och uppskatta situationer och finesser så är pärkspelet kanske det som ger största behållningen från den stora tävlingsdagen i Stånga. Här får man se hur snabbhet i både hjärna och lemmar kommer till användning och mången gång är det också slugheten som fäller utslaget, ifall motståndarna ha slarvat eller slumrat till för ett ögonblick. Vid förra söndagens förtävlingar i bakpärk visade som bekant de i mästerskapsklassen deltagande lagen en genomgående jämnhet, ty samtliga lag fingo vardera en vinst och en förlust. Vid gårdagens uppgörelser blev det dock litet större skillnader mellan lagen och Gothemsborna kunde hemföra en vacker seger och förvisade därmed fjolårsmästarna från Burs till andra plats. Gothem segrade först över Näs och När, Burs slog När, Lau slog sedan Burs men fick därefter stryk av Näs. Närlaget blev besegrat över hela linjen. Slutresultatet blev att Gothem vann med tre segrar och därefter följde Burs, Lau och Näs med vardera två segrar. För att skilja dessa åt fick man ta till noggrannare räkningar särskilt mellan Burs och Lau var skillnaden hårfin, då vardera laget, hade fem vunstpärkar. Man fick därefter övergå att räkna vunna 10-tal och det visade sig att Burs hade 9 vunna 10-tal mot Laus 7. Näs hade bara fyra vunstpärkar, så här var saken enkel nog. Spelet var över lag gott även om det slarvades ibland med inslagningen, och gothemsborna tillerkändes priset för bästa och ärligaste spel. Men här fanns det konkurrenter hack i häl, ty lauborna hade också en vacker bollbehandling. I frampärk spelade de segrande lagen från första omgången alla mot alla och det blev många och intressanta strider mellan de fem lagen från Burs, När, Silte, Lau och Visby. När o. Lau möttes på slutet och Lau gjorde här en utmärkt prestation genom att hämta upp sig från fem om fullt till fullt om fullt o. att sedan i fortsättningen vinna pärken. I sista spelet mellan Burs och Lau fick man se verkligt vackert pärkspel. Kanske hade man hört hur en och annan klagat på att spelet förut varit för snarvt i frampärken och -så tog man fram de fina lyrorna, som gingo mellan ytterkarlarna i planens hela längd så lång den kunde bli för de påträngande folkmassorna. Man hade verkligen bekymmer med folkskockningen ibland, ty rätt vad det var hade bollen fått sig ett nyp, som sände den långt bort över åskådarna och då var det minnsann inte lätt för utemännen att kunna svara med samma mynt. Johansson i Laulaget hade ett väldigt driv på sina vackra lyror och missade sällan eller aldrig och Bursborna svarade med lika ärligt och ögonfägnande spel. Prisnämnden följde spelet med belåtna miner och belöningarna uteblevo inte heller. Lagen voro mycket jämna men det såg ett tag ut som om Lau skulle ta hem första pärken. Därav blev det dock ingenting, ty Burs spottade upp sig och tog pärken efter fullt om fullt. Samma ställning uppkom också i andra pärken, men även nu var Burs det lag som utnyttjade situationerna i sluthuggen till sin fördel. Därmed var frampärken slutspelad och uträkningen för placeringarna kunde ta sin början. Det blev en ganska ingående granskning av alla protokoll. från alla spel, då det inte varit någon utslagning utan man måste räkna med segrar, förluster och poäng för alla lag. Lau fick lämna ifrån sig mästartiteln till Burs, som gjort en hedersam insats i tävlingen genom det goda spelet på slutet.
Gotländsk femkamp och annan idrott. Kring den inhägnade planen, där tävlingarna i gotländsk femkamp, stångstörtning, haug- och langstikel m.m. skulle äga rum hade de flesta åskådarna börjat samla sig vid 3-tiden. Några kvartar efter kunde man till att börja med få se de fem längdhopparna i aktion. Och det var ingen dålig början. Fjolårsmästarens resultat hann blekna bort åtskilliga gånger under tävlingen inför de siffror som nåddes och hade inte ens räckt till pris i år. Nu hör det ju till saken att han inte ställde upp. i år och man vet aldrig vad unge Bertil Nilsson från Burs kunnat hitta på om han nu varit med Einar Smith, Klintehamn, och Wallin, Fårösund, hade så gott som exakta mått på sina hopp, den förre hoppade 5,99, 5,97, 599, och den senare 5,92, 5,96. Näst efter dessa båda kom K. E. Arvidsson, Burs, som hade 5,75. Dessa tre gjorde sedan var sitt finalhopp och här satsade man på för fullt. Wallin kom först över sex meter — 6,06 — och det räckte till seger, fast Smith kom hotande nära med 6,03. Jämnare och mera spännande kunde det knappast ha: varit. Även det följande höjdhoppet blev en grann tävling trots att den hade mndast fyra deltagare, två fårösundare, Wallin och Karlsson, samt två bursbor, B. E. Dannborg och Bertil Nilsson, fjolårsmästaren. Höjderna klarades undan för undan utan några större besvär och allt gick väl ända tills höjden blev 1,62. Då sade de båda nordergutarnas förmågor stopp och de fingo i stället sätta sig och se hur Nilsson och . Dannborg elegant svingade sig över 1,66 blev det efter nästa höjning och det gick fortfarande bra för den lovande pojken Nilsson. Dannborg däremot fick nöja sig med det föregående resultatet, han var över i andra hoppet men dumt nog tog han ribban med sig i handen på nedgående. Nilsson gick därpå till attack mot klubbrekordet, men det blev inget av den gången. 1,70 var för mycket ännu så länge. Stångstörtningen blev en imponerande kraftmätning mellan de gotländske herrar atleter, som levererade en mycket uppskattad och spännande batalj. I första gången tog den säkre oldboyen ”Peking” Hellström ledningen med 7,76, men annars verkade det som om man sparade sig över lag. I andra omgången blev det åtskilligt livligare, när det gällde att övertrumfa varandra. Peking ökade vackert till 8,10, Dannborg, Burs, nådde 7,85 och Arne Möllerström låg på 7,80. Fjolårsmästaren Gustav Dahlström, Fårösund, hade en riktig otur med sina kast än var det övertramp eller också slog stången inte runt — och han kunde följaktligen inte göra något åt de andra storhejarna. Tredje och sista omgången inleddes med att Peking ännu en gång bättrade på till 8,16 och det verkade som om ingen skulle ha: mer att säga till om. Dahlström missade för tredje gången, Klasson, Ekeby, var nära den främsta stickan men trampade över, och även Dannborg missade. Men då kom Arne Möllerström och skapade \”den stora sensationen. Med sin egendomliga stil att. vända sidan till vid utkastet vräkte han på för kung och fosterland och passerade Peking med fyra centimeter till 8,20. Gissa om det jublades på Roma-sektionen. Det blev ärekast och nya filmupptagningar. Sedan dessa specialgrenar väl voro överstökade kunde femkampen ta sin början. Tolv man voro anmälda och det var så gott som uteslutande kända nämn från föregående årens femkamper. Det började med kappränning 100 meter ute på pärkplanerna och ordningsmakten hade åtskilligt besvär med att få en gata i folkhopen, som kunde rymma tolv man i bredd. Men det lyckades och det blev löpning av. Två skulle slås ut i denna gren och dessa blevo Lind, Roma, och V. Pettersson, Visby. Längdkastningen med varpa liksom de övriga grenarna var förlagd till den inhägnade planen och det bliv ett kraftprov så gott som något. Varpan saknade tag vilket naturligtvis gjorde saken en smula knepigare och det var inte alla kast som lyckades. Två skulle elimineras också här och nu hade turen kommit till L. Johansson, Roma, och R. Pettersson, Dalhem. Femkampens höjdhopp bjöd på talrika spännande omhoppsdueller och det gick sakta att få fram de tre man, som här skulle få lämna tävlingen. Arvidsson, Larsson och Dannborg från Burs samt Bertil Möllerström, Roma, lågo säkert i toppen, men sedan hamnade fyra man på 1,50 och av dessa skulle tre ur. Det blev omhopp på samma höjd, och då fick Peking dra sig ur spelet. Man hoppade igen men alla revo och ribban åkte ned till 1,45. Här orkade inte Dahlström med längre och så började den sega duellen mellan Arne Möllerström och Sigurd Johansson, Dalhem. Båda voro ganska trötta i benen och revo tre olika höjder ner till 1,40, då Möllerström ensam gick över. Denne fick sedan sin specialgren, stångstörtningen, att syssla med och där var Han ju given segrare i Pekings och Dahlströms frånvaro. Han vann utan att förta sig på 7,84, men hän fick göra så många flera extrakast i stället för att få alla filmare tillfredsställda. Nu var tiden inne för den sista och avgörande grenen — ryggkastet. Arne Möllerström fick ställa upp mot K. G. Larsson, Burs, som var tvåa i stångstörtningen, och i första omgången visade unge K. G. hur en motståndare skall läggas till rätta. B. Möllerström och Dannborg, Burs, ställde upp som aspiranter till tredje och fjärde pris med resultat att även den andra brodern Möllerström åkte i däck. Arne hade emellertid första priset i tankarna och överlistade K. G. Larsson i andra omgången, så att ställningen blev jämn. Det andra paret utförde därefter något som närmast liknade ringdans och som inte blev något helt med. Sedan Peking lämnat några små instruktioner blev det rediga tag och Dannborg fick sin motståndare i marken fort nog. Sista omgången mellan finalisterna var givetvis mycket spännande och det blev Möllerström som dukade under efter en het dust med den starke laupojken. En extratävling i ryggkast startades omedelbart efter den ”ordinarie” och här ställde åtta deltagare upp. Det var inga svaga stackare som möttes i dessa bataljer, och krafterna behövdes väl om man skulle komma någonvart i konkurrensen. Kvar till slutomgången voro Peking och Cedersten, Stånga. I första omgången vann Cedersten, i andra överrumplades han av Peking, men i tredje kom stångabon igen och vann tävlingen. Sedan övergick man till andra goda publiknummer, nämligen ”herre på vågrät stång” och ”sparkä bleisträ” och det skrattades gott och hjärtligt åt Vederbörandes krumelurer.
Prisutdelningen. Framemot 9-tiden voro alla protokoll uträknade och klara och det började ördna sig till prisutdelning. Tre stora bord med bägare och ”bucklor” i alla fasoner buros innanför inhägnaden och skollärare Dahlgren äskade ljud i mikrofonen. Han konstaterade att 1938 års Stångaspel nu voro till ända och ett minne blott, han tackade idrottsmännen för god kamp och beklagade att prissamlingea ändå inte räckte till för att belöna alla de goda prestationer som gjorts under dagen. Till alla, såväl tävlingsdeltagare som åskådare, riktade han till sist ett varmt tack för att de genom sin närvaro bidragit till att ge Stångaspelen en så festlig prägel, som hu varit fallet och som fört dess namn långt ut över Gotlands gränser. General G. M. Törngren förrättade därefter prisutdelningen och hade alltid något gott ord till reds när dagens kämpar från pärkplanen och varpmål infunno sig för att avhämta sina troféer. Det var ingen liten samling pris som gick till belöning för dagens arbete. Den fyllde ett helt tält, där den under däzen fanns till påseende och när den sedan bars in på planen fyllde den hela tre bord. Fördelningen av prisen tog nära en timme i anspråk, och under tiden hann man bli riktigt öm i händerna av att applådera. Så småningom tunnade det dock av på prisborden och general Törngren kunde stiga fram till mikrofonen… Han betraktade årets Stångaspel som ett mycket rikt och vackert minne; en stor dag som började så vackert med gudstjänst ute på ängen. Hundratals deltagare och tusentals åskådare ha visat gott humör och verklig idrottsmannaanda, vilket gjort att spelen ha blivit så lyckade. Alla stå vi i stor tacksamhetsskuld till spelens och den gotländska idrottens generalorganisatör, folkskollärare Dahlgren, ty genom hans insatser ha Stångaspelen nått långt utom vår ös gränser. Och så följde ett rungande fyrfaldigt för generalen Dahlgren, som stod där och myste av belåtenhet över den lyckade dagen. Men tro nu för all del inte att pristagarna glömdes bort vid hurrandet. De fingo sin beskärda del de också. Nu hade det redan hunnit bli skumt och borta på dansbanan lät Malmgardskapellet höra sin repertoar för den danslystna ungdomen. För gamlingar och långväga resande var det tid att fara hem och begrunda dagens händelser…
Prislistorna: Bakpärk. Mästerskapsklassen: 1) Gothem, pärkkarl Johannes Arvesson, mästerplaketter: 1 större till laget och 1 mindre till varje man i laget, konsul Otto Åkermans hederspris, 2) Burs, pärkkarl Fritz Pettersson, 3) Lau I, pärkkarl: John Larsson, 4) Näs, pärkkarl Gunnar Jakobsson, 5) När I, pärkkarl Ture Nilsson. Tröstpris: 1) Visby Bollklubb, pärkkarl Erik Lundgren. Klass A: 1) Silte, pärkkarl Albert Hansson, Gotlands Allehandas hederspris, 2) Alva, pärkkarl Otto Siggelin, 3) Vänge, pärkkarl Emil Johansson. Rekrytklassen: 1) När III, pärkkarl Arne Lindell, direktör Carl E. Degermans hederspris, 2) Östergarn II, pärkkarl Magnus Bendelin. Till bäste pärkkarl i bakpärk: Lau pärkkarl, John Larsson, C. G. Björkanders hederspris. Till näst bäste pärkkarl i bakpärk: Burs pärkkarl, Fritz Pettersson, direktör Ernst Lybergs hederspris. Till bäste man på planen i bakpärk: Elias Johansson, Gothem, kommieridör och fru Arvid Häggs hederspris. Till det lag, som spelat vackrast och ärligast: Gothems pärklag, direktör Carl Cramérs vandringspris.
Frampärk. 1) Burs, pärkkarl Hilding Havdell, mästerskapsplaketter: 1 större till laget och 1 mindre till varje man i laget Gotlänningens hederspris, 2) När I, pärkkarl Kristian Nilsson, 3) Lau I, pärkkarl Harald Hansson, 4) Silte, pärkkarl Albert Hansson, 5) Visby Bollklubb, pärkkarl Erik Lundgren. Till bäste pärkkarl i frampärk: Silte pärkkarl, Albert Hansson, C. G. Björkanders hederspris. Till näst bäste man i frampärk: Burs pärkkarl, Hilding Havdell, direktör Ernst Lybergs hederspris. Till bäste man på planen i frampärk: Gustav Johansson, Lau, kommendör och fru Arvid Häggs hederspris.
Varpa. Mästerskapsklassen: 1) Västkinde, Oskar Karlsson, mästerskapsplaketter: 1 större till laget och 1 mindre till varje man i laget, Ångfartygs A.-B. Gotlands hederspris, fribiljett för att representera Götland vid jubileumstävling i Göteborg i sept., direktör Herman Duses vandringspris, 2) Gothem, Oskar Blomberg, 3) Roma, Knut Pettersson, 4) Slite, Sven Othberg, 5) Fole, Birger Olsson, 6) Roma, Ivar Ahlqvist, 7) I. V. Visby, G. Netzel, 8) I. V. Visby, K. F. Söderdahl. Tröstpris: 1) Eksta, Herman Olsson, 2) Stånga, Ragnar Pettersson, 3) Garda, Axel Nilsson. Klass H: 1) Bunge, Gust. Karlsson, Nya A.-B. Visby Bryggeriers hederspris, 2) Dalhem, Henning Persson, 3) Östergarn, Vilh. Nilsson, 4) I. V. Visby, Axel Flodman, 5) Ljugarn, Arvid Johansson, 6) Dalhem, John Lövgren, 7) Dalhem, Sigge Johansson, 8) Hemse, L. Fredriksson. Tröstpris: 1) Visby Bollklubb, Thor Ödin, 2) Buttle, Manfred Nilsson, 3) Lye, Ragnar Jakobsson. Klass III A: 1) Bara, Sven Hansson, A.-B. Gotlands Banks hederspris, 2) Hemse, Axel Hoffman, 3) I. V. Visby, Knut Johansson, 4) Västergarn, K. H. Johanssön; 5) Stenkyrka, Emil Stenström. Tröstpris: 1) Barlingbo, Gustav Nilsson, 2) Källunge, Tyko Sandelius. Klass II B: 1) Tofta, Fritz Lind, Gotlands Järnvägs A.-B. hederspris, 2) Mästerby, Hj. Eriksson, 3) Vallstena, Henry Veström, 4) Ekeby, Gust. Björklund, 5) Buttle, Hj. Niklasson. Tröstpris: 1) Gothem, Lars Kristiansson, 2) Stånga, Emrik Pettersson. Rekrytklassen A: 1) Barlingbo, John Zakrisson, Gotlands Hönsfoder A.-B. hederspris, 2) Eskelhem, Erik Wahlgren, 3) I. V. Varpa, G. Gustavsson, 4) I. V. Visby, K. Enström, 5) Thuleklubben, Gösta Larsson. Tröstpris: 1) Havdhem, K. Molin, 2) Västergarn, K. Gabrielsson. Rekrytklassen B: 1) I. V. Visby, E. Svärd, En idrottsväns hederspris, 2) Burs, T. V. Bodin, 3) Alva, David Olofsson, 4) Havdhem, K. Wahlgren, 5) Tofta, G: Lind. Tröstpris: 1) Stånga, Erik Karlsson, 2) Ekeby, Arv. Nilsson. Klass IV: 1) Malte Siltberg, Hemse, grosshandl. E. Snöbohms hederspris, 2) Helge Hägg, Klintehamn, 3) Sven Klasson, Hablingbo, 4) A. Jakobsson, Fide, 5) O. Nilsson, Barlingbo. Tröstpris: 1) Helge Eriksson, Vestkinde, 2) H. Eriksson, I. F. Varpa, Visby.
Haugstikel. 1) Bertil Nilsson, Burs, höjd 166, 2) B. E. Dannborg, Burs, höjd 162.
Langstikel. 1) Karl Erik Wallin, Fårösund 6,06, 2) Einar Smith, Klintehamn, 6,03.
Stångstörtning. 1) Arne Möllerström, Roma, 8,20 m., juvelerare Ernst Swensons hederspris, doktor Nils Bolins vandringspris, 2) Erik Hellström, Visby, 8,16 m., 3) B. E. Dannborg, Burs, 7,85 m., 4) Otto Klasson, Ekeby, 7,65 m.
Gotländsk femkamp. 1) K. G. Larsson, Burs, Läkerolfabrikens i Gävle hederspris (en skål och 10 läkerolaskar), 2) Arne Möllerström, Roma, 3) B. E. Dannborg, Burs, 4) Bertil Möllerström, Roma.
Herre på vågrät stång. 1) Fritz Lundgren, Lye, 2) G. Pettersson, När.
Ryggkast. 1) K. Cedersten, Stånga, Pixfabrikens hederspris, 2) E. Hellström, Visby.
FOLE. Dalhems missionsförenings kvartalsmöte hölls förliden söndag i Fole missionshus. Förmiddagens möte, som var av mera enskild karaktär inleddes av Oskar Pettersson med ett kort hälsningsanförande samt ledde i bön. Sedan vidtogo förhandlingarna. Till att representera föreningen vid S. M. F.-generalkonferens valdes pastor Vilh. Karlsson, Dalhem. Föreningens halvårsmöte beslöts att hållas i Anga den 17 juli. Till vintern beslöts att kalla en evangelist, som omkring två månader skall verka inom di\”striktet. Vidare skulle ett sommarmissionsmöte hållas. Tid och plats överlämnades åt ledningen att senare bestämma. Efter förhandlingarna talade pastor Damberg, Visby, manande och medryckande över Matt. 11: 25 o. f. Förmidagens möte avslutades med nattvardsfirande. Vid eftermiddagens offentliga möte medverkade pastor Damberg, Visby, Vilh. Karlsson, Dalhem, lantbr. H. K. Söderström, samt sångarna från distriktet. Mötet avslutades av O. Pettersson.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 10 Maj 1938 N:r 106
FOLE. Vårfest var anordnad förliden lördag i samband med juniorernas försäljning. Festen inleddes av hr Martin Nygren som hälsade de närvarande välkomna. En sångargrupp från Dalhem medverkade rikligt med sång. Pastor Karlsson höll i anslutning till ämnet \”Jesus som livsförvandlaren\” en kort betraktelse. En av juniorerna läste ett poem. Efter kaffeserveringen försåldes de av juniorerna under året förfärdigade arbetena och, inbringade ett gott resultat.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 26 april 1938 N:r 94
Rationalisering av driften beslutad. Vid de fortsatta förhandlingarna vid Mellersta Gotlands andelsmejeriförenings årsstämma i lördags beslöt man efter en stunds diskussion att lämna styrelsen bemyndigande att vidtaga åtgärder för nedläggande av en del skumstationer samt ordna med mjölkens transport inom vissa områden samt därmed förenade kostnader. På förslag av hr E. V. Norman, Halls, bestämdes även, att ärendet skall avdragas vid sammanträdet med mejeriförbundet. Därnäst behandlades en begäran från styrelsen, att verkställande direktörens uppdrag i stället tills vidare får handhavas av ett verkställande arbetsutskott, och därjämte begärde styrelsen bemyndigande att tills vidare få bestämma detta arbetsutskotts arvode inom ramen av det arvode, som verkställande direktören uppburit. Agronom H. Danielsson, Fole, undrade om det vore lämpligt att på detta sätt fördela ansvaret på flera personer. Det finns ju tekniska ledare, och då vore det kanske lämpligt, att styrelsens ordförande fick i uppdrag att ha övrseende över arbetet. Hr ordföranden påpekade, att även arbetsutskottet givetvis skulle ha en ordförande eller verkställande ledamot, som finge huvudansvaret, och hr Norman tillstyrkte styrelsens förslag, som därefter bifölls av stämman. Sista ärendet på föredragningslistan var frågan om f. disponenten Engelkes dyrtidstillägg. Sedan hr Gunnar Nilsson redogjort för styrelsens åtgärder och efter en ganska lång diskussion huruvida man skulle borttaga dyrtidstillägget eller icke, beslöt stämman slopa tillägget och bestämma pensionen till 4,000 kr. årligen. Mot beslutet bad hr Ahlsten få anteckna sin reservation till protokollet, då han ansåg, att man icke på detta sätt kunde svika ett för länge sedan givet löfte.
Direktör Broander avtackas. Sedan förhandlingarna så voro avslutade, fick hr Gunnar Nilsson ordet och frambar ett tack till dir. Broander för de gångna årens arbete. Tal. erinrade om, att dir. Broander varit den drivande kraften i mejerirörelsen på Gotland och att han varit med i arbetet ända från början. Han har även hållit ut trots icke oväsentliga motigheter de första åren. År 1899 var han med om att skapa Mellersta Gotlands andelsmejeriförening, och året därpå satte man i gång Stånga mejeri, vilket ju nu som bekant nedlagts för att lämna plats för ett nyare och modernare. Styrelsen har hr Broander tillhört från starten, och som verkställande direktör under 35 år har han varit i tillfälle ägna rörelsen sin stora arbetsförmåga och sin gedigna kunskaper. Tal. slutade med att utbringa ett kraftigt besvarat fyrfaldigt leve för den avgående direktören och tillönskade honom en bekymmerslös och rofylld ålderdom. Ett tack uttalades även till de två avgående styrelseledamöterna hrr Arthur von Corswant och Herman Sundberg för gott kamratskap och uppoffrande arbete. Tacket underströks med ett fyrfaldigt leve. Dir. Broander tog därefter till orda och tackade för de vänliga orden. Han erinrade om, att Mellersta Gotlands andelsmejeriförening var den första egentliga mejerifusionen i landet och att intet tvivel torde råda om, att den varit banbrytande för mejerihanteringen på Gotland. På 1890-talet funnos endast ett tiotal mejerier med en årlig invägning av cirka 2 miljoner kg. mjölk, medan invigningen sistförflutna år uppgått till 53 miljoner kg. Rörelsen har alltså gått framåt och har nu en mycket god ställning. Den bör kunna gå en vacker framtid tillmötes till gagn för alla Gotlands jordbrukare. Men det fordras sammanhållning för att så skall kunna ske. Först då kan man ordna driften på det för leverantörerna förmånligaste sättet. \”Håll tillsammans i fortsättningen som hittills\”, var den uppmaning tal. ville ge, då han nu träder tillbaka från sitt arbete. Sedan därefter hr Nilsson tackat stämmodeltagarna för visat intresse och sakliga inlägg i debatterna samt dagens ordförande för väl utfört värv, förklarades stämman avslutad. Man intog därefter gemensam middag på hotellterrassen.
Gotlands Allehanda Måndagen den 25 april 1938 N:r 93
Årsmöte med föredrag på lördagen. Den pigga och livskraftiga Gotlands motorcykelklubb hade på lördagskvällen årssammankomst å stadshotellet under ledning av sin ordförande hr Gustaf Falk. Klubben, som nästa år kan fira tioårsjubileum, kunde se tillbaka på ett om icke ekonomiskt lysande så dock verksamt år och något fel på framåtandan och humöret kunde icke förmärkas. Sammankomsten inleddes med att ordföranden hälsade de närvarande välkomna och samtidigt höll parentation över den samma dag framlidne hedersledamoten J. Erik Siltberg. Hr Falk yttrade: Motorkamrater, det är med st??? och beklämning vi samlats har till ???sammanträde. En länk har brustit i kamratringen och för alltid försvunnit. Det är första gången, åtminstone mig veterligen, en av våra kamrater och medlemmar, gått bort med döden. Så mycket svårare känns det då, när därtill kommer att det är en av klubbens bästa kamrater. Vi kunna säga och intyga att just denne John Erik Siltberg, som så hastigt och oförväntat lämnat oss i dag, var den gode kamraten. Vi efterlevande i Gotlands Motorcykelklubb, skola alltid minnas honom, icke endast som den gode kamraten, utan även såsom den gode läromästaren i motorsporten. Frid över hans minne. Efter några tysta sekunder övergick man till förhandlingarna. Styrelse- och revisionsberättelserna föredrogos och ansvarsfrihet beviljades styrelsen. Av styrelseberättelsen framgick bl. a. att klubben under året hållit två sammanträden och styrelsen ett tjugutal. Klubben har anordnat ett jordbanelopp och två orienteringstävlingar samt hade även planerat en tolkningstävlan, som emellertid måste avlysas av brist på snö. Under jordbaneloppet inträffade den första olyckan i klubbens historia, en olycka, som dock dess bättre icke hade svårare eller långvariga följder. Segrare i jordbaneloppet blev som bekant Gösta Andersson, Stockholm. I orienteringstävlingarna tävlades om bl. a. Fylgiapokalen och vid desamma ha Bror Fritz och Gösta Falk erövrat var sin inteckning i pokalen. Vid K. A. K:s landsförbunds årsmöte var klubben representerad av hr Helge Beckman. I den här sammansatta Gotlands väg- och trafikkommitté har klubben insatt hrr Gustaf Falk, Helge Beckman och Gösta Harding. Till sina första hedersledamöter har klubben under året kallat handl. J. Erik Siltberg och ingenjör J. D. Driessen. Klubbens affärer ha under året balanserat på kr.. 2,769: 29. Sedan hr Gösta Harding avsagt sig uppdraget som tävlingsledare utsåg klubben vid sammanträdet hr Th. Sterner till tävlingsledare och till hans efterträdare som sekreterare hr Gösta Jakobsson. Till revisorer utsågos hrr Karl Wahlgren och Åke Larsson med hrr Fritz Löfqvist och Emil Nilsson som suppleanter.
Flygsektion och TT-lopp. På grund av uttalade önskemål om bildandet av en flygklubb på Gotland, beslöts på förslag av styrelsen att tillsätta en kommitté för utredande av frågan om inrättande av en flygsektion inom klubben. Till ledamöter i denna kommitté utsågos hrr Axel Pettersson, Gösta Falk och Åke Larsson. Klubbens energiska styrelse hade icke tappat kuraget, trots de ekonomiska motgångarna vid senaste TT-lopp, utan framkom nu åter med förslag till anordnande i höst, förslagsvis 22 sept. av ett nytt TT-lopp, varvid ett flertal banor kunde komma ifråga; den gamla med \”sadelplats\” vid Tjutet, en annan Allekvia i Endre—Kvie—Tibbles i Hejdeby, en i Ekeby, i Fole m. fl. platser. Efter en stunds diskussion beslöts utreda frågan, inhämta myndigheternas utlåtande samt sondera stämningen bland storåkarna på fastlandet. Sedermera skall ett extra sammanträde inkallas.
Föredrag om Albatross. Sedan förhandlingarna så avslutats höll hr Rich. Woldt, Västerhejde, ett särdeles intressant och underhållande föredrag om sina krigsminnen, minkryssaren Albatross strid vid Östergarn etc. Tal. gav inledningsvis någon statistik till belysande av världskrigets omfattning och skildrade sedan sina öden från det han på Albatross låg med tyska Atlantflottan i de norska fjordarna i juli 1914 till dess han med den övriga besättningen internerades här på Gotland, sedan Albatross slutat sin krigssaga på Kuppen i Östergarn den 2 juli 1915. Det med intresse åhörda föredraget gav en realistisk bakgrund för det nu oroliga läget i världen, men rörde sig uteslutande om det upplevda och var sålunda välgörande fritt från politiska betraktelser. Klubben är ju också, som ordföranden framhöll, en helt opolitisk sammanslutning. Föredragshållaren belönades med kraftiga applåder och ordförandens tack. Efter förhandlingarna följde en animerad supé i Hansarummet, varvid ett flertal tal höllos, ordföranden hr Falk drog en versifierad motorkrönika och prisutdelning förrättades. Kvällen präglades av den bästa stämning.
Gotlands Allehanda Måndagen den 25 april 1938 N:r 93
![\"\"](\"https://www.tingstade.com/wp-content/uploads/2021/02/19380311-07-01-idrott.jpg\")
