Sojdungs i Fole socken.
Välodlad gård i urgammal bygd.
Om Fole socken och forntida händelser där ha många sägner sot nits, vilka bevarats intill våra dagar, oaktat de ej varit upptecknade. Le: genderna ha gått i arv genom fclhmun utan alltför vidlyftiga förvanskningar. Det har nämligen visat sig vid en del undersökningar, att en och annan sägen icke varit ren dikt, utan relation av forntida händelser.
På egendomen Sojdungs ägor i Fole finns bl. a. en skeppsättning, som talar sitt tydliga språk om gai:nmal kulturbygd. Fynden av fornminnen ha i dessa trakter varit både många och vackra och tyda på ortens bebyggelse redan i den gråa forntiden. Ägaren till Sojdungs, lantbrukaren Johan GUfberg, berättar, hur man för åtskilliga år sedan där i trakten funnit gravar, kalkstenshällar å kant och mellan dessa rester av människskelett och diverse attribut, som på den tiden fick följa de döda i graven.
Vackert landskap med goda jordar.
Den strålande höstdag vi gästad Sojdungs hade lövträden ännu ej hunnit skaka av sig sin färgglada skrud. De nysådda åkerfälten i den kuperade terrängen skimrade i klaraste grönt och landskapets färgprakt för övrigt var så tilltalande att man gärna dröjde sig kvar i bygden. I skogsmarken till Sojdungs, som merändels är bevuxen med grov och vacker skog — cirka 80 tnlid. flaxade en och annan fasan förskrämd in i snåren och t. o. m. de små trevliga åkerhönsen hade övergivit sina ordinarie betesplatser på åkrarna. Jakttiden var nämligen inne. Och när jakten pågått på fälten några dagar, försvinna fältens fåglar in i storskogen för att söka hägn under lummiga träd och i snårig ungskog. På vår förfrågan om jaktlyckan, svarar hr Glifberg:
— Jo, det är en hel del, som jag fått, men jag går inte så hårt åt dem, för det kan vara roligt att ha stammen kvar. Fördenskull skjuter jag inga hönor, fastän även dom är lovliga.
De granna fåglarna anses icke göra någon nämnvärd skada, så giltiga skäl att föra utrotningskrig mot dem föreligger inte. Dessbättre äro verkliga jägare goda jaktvårdare.
Då vi se oss omkring i den fagra bygden med dess växlande åkerjordar, fråga vi förstås huru jorden till Sojdungs är beskaffad.
— Ja, säger hr Glifberg, när jag flyttade hit, påstod man att det var bara grusbackar, där det ingenting växte. Men det visade sig, att jorden var bra, när den fick ordentligt bruk.
— Arealen är 120 tnlid. Det är lättjord så gott som överallt, men mycket bra jord, som ger goda skördar.
Vi få också syn för sägen, då vi bege oss till sockerbetsfälten, där man just är i färd med att taga upp betor, för vidare befordran till sockerfabriken i Roma. Betorna voro ovanligt stora för året och synas ej ha lidit av torkan. De höstsådda fältens växtlighet är särdeles grann, och lovar gött för komamnde år.
Rationellt jordbruk.
Om ett jordbruk skall löna sig, är det nödvändigt att försöka utvinna det mesta möjliga av jorden och kreaturskötseln, och att detta ej kan ske utan rationellt bruk säger sig självt. Hr Glifberg har också lagt ned stor omsorg på att få jorden i god kultur och på kreaturstammens förkovran. I ladugården, där över 2595-talet klavbundna djur av SRB-ras vegetera i allsköns ro, äro båsen bekväma och utfodringsmöjligheterna mycket bra. Det är dock gott om vackra ungdjur, som en vacker dag pocka på större utrymme och då kanske det måste bli någon utvidgning av den redan nu stora och rymliga ladugårdsbyggnaden. Men det blir ju bara en utveckling i rätt riktning.
I häststallet bo Vivan, Teddy och allt vad de fyrbenta tjänarna heta.
Det är sex stycken präktiga hästar varav ett par premierade ardennerston. En lovande fölunge går i en box för sig, så inte synas hästarna vara på avskrivning, fastän en splitter ny motorplog får utföra en hel del sysslor, som tidigare kom på deras lott. Tiden är numera så dyrbar, att man anlitar alltmera motorplogarnas raska takter. De kunna ju också användas till mycket annat än jordens bruk. I stallet kunna vi även hälsa på en berömdhet, nämligen Rolf, som i somras vann första pris i ett lopp på travtävlingen och då löpte för Angelöws stall.
Bakom ladugården är en stor cementerad gödselstad och dito urinbrunn, för att all spillning skall kunna tillvaratagas och sedermera tillgodogöras jorden. Undra sedan på att det blir goda skördar.
Hönsavel är lönande.
om den skötes rationellt. Hönshus och hönsgårdar måste vara av lämpligaste slag och utfodringen väl avvägd. Till Sojdungs hör en hönsgård med minst ett par hundra vackra höns av vit leghorn-ras, vilka skötas på bästa sätt. Det är icke lättatt hålla de bevingade gynnarna inom hank och stör, ty fastän de inte äro så särdeles skickliga flygare, kunna de träna upp sitt flaxande så att de rätt vad det är hamna utanför.
Och då kan det vara förkylt för välanlagda trädgårdssängar och blomsterrabatter.
Sedan hr Glifberg 1925 tilträdde egendomen Sojdungs har densamma i flera avseenden förändrats till det bättre. Jordarna äro väl brukade och ” täckdikade, den gamla skogen får ännu stå sparad och byggnaderna ha genomgått omfattande restaurering.
Manbyyggnaden är, som framgår av bilden, en mycket trevlig och prydlig bostad. Den har också nyligen restaurerats, och är utan tvivel en bostad, där man kan trivas.
T—a.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 November 1938
N:r 256