Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Fole socken ligger i Gotlands norra inland.
Gårdsnamn: Autsarve, Bondarve, Hajdes, Hellvis Lilla, Hellvis Stora, Kisslings, Krampbro, Lillfole, Nygårds, Prästgården, Ringvide, Ryftes Lilla, Ryftes Stora, Sojdeby Lilla, Sojdeby Stora, Sojdungs, Stentollby, Tollby Stora, Vatlings, Änge, Östryftes Lilla, Östryftes Stora.
Att vår ende älskade Son LARS IVAR genom vådlig händelse afled i Fohle Prestgård, Onsdagen 23 Augusti 1876, kl. ½ 7 e. m., i en ålder af 8 år, 11 mån. och 2 dagar; varder endast på detta sätt slägt och vänner delgifvet.
Maria Gustafson, f. Nyströmer.
S. W. Gustafson.
Marc. 10: 14. Sv. Ps. nr 340: v. 5, 6.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 September 1876
N:r 70
Kyrkoh, S. W. Gustafssons i Fole 10:årige son Ivar skadade sig i onsdags vid sin faders tröskverk så illa, att han nästan ögonblickligen afled.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 26 Augusti 1876
N:r 68
Sex svenska frivilliga, som kämpa i Finland, tilldelades frihetsmedaljen för kort tid sedan. En av de hedrade är Martin Folihn från Fole.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 12 januari 1943
N:r 8
Vall socken: Födda 9 (5 m. 4 k.), döda 7 (5 m. 2 k.), inflyttade 17 (8 m. 9 k.), utflyttade 22 (10 m. 12 k.). Folkmängd 31/12 291. Minskning 3.
Atlingbo socken: Födda 4 (2 ni. 2 k.), döda 2 (2 k.), inflyttade 18 (10 m. 8 k.), utflyttade 11 (6 rn. 5 k.), vigde 4 par. Folkmängd 31/12 245. Ökning 9.
Hogrän socken: Födda 8 (2 ni. 6 k.), döda 4 (1 m. 3 k.), inflyttade 22 (7 m. 15 k.), utflyttade 36 (15 m. 21 k.), vigde 3 par. Minskning 10.
Vänge socken: Födda 18 (7 m. 11 k.), döda 8 (3 m. 5 k.), inflyttade 58 (24 ni. 34 k.), utflyttade 46 (17 ni. 29 k.), vigde 12 par. Folkmängd 31/12 709. Ökning 22.
Buttle socken: Födda 6 (2 ni. 4 k.), döda 3 (3 k.), inflyttade 3 (3 m.), utflyttade 15 (9 m. 6 k.), vigde 1 par. Folkmängd 31/12 279. Minskning 8.
Guldrupe socken: Födda 3 (2 m. 1 k), döda 4 (1 ni. 3 k.), inflyttade 14 (4 m. 10 k.), utflyttade 21 (11 m. 10 k.), vigde 1 par. Folkmängd 31/12 222. Minskning 8.
Garda socken: Födda 7 (6 ni. 1 k.), döda 3 (1 m. 2 k.), inflyttade 15 (10 m. 5 k.), utflyttade 20 (9 ni. 11 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31/12 439.. Minskning 1.
Alskogs socken: Födda 7 (4 in. 3 k.), döda 7 (5 ni. 2 k.), inflyttade 6 (2 ni. 4 k.), utflyttade 13 (7 ni. 6 k.), vigde 1 par. Folkmängd 31/12 369. Minskn. 7.
Etelhems socken: Födda 9 (5 ni. 4 k.), döda 7 (3 ni. 4 k.), inflyttade 51 (14 ni. 37 k.), utflyttade 59 (29 ni. 30 k.), vigde 4 par. Folkmängd 31/12 589. – Minskning 6.
Lye socken: Födda 6 (4 rn. 2 k.), döda 6 (1 m. 5 k.), inflyttade 9 (3 m. 6 k.), utflyttade 9 (5 ni. 4 k.), vigde 3 par. Folkmängd 31/12 305.
Barlingbo socken: Födda 9 (4 m. 5 k.), döda 4 (1 ni. 3 k.), inflyttade 37 (12 ni. 25 k.), utflyttade 40 (13 m. 27 k.), vigde 6 par. Folkmängd 31/12 402. Ökning 2.
Ekeby socken: Födda 5 (3 m. 2 k.), döda 3 (2 ni. 1 k.), inflyttade 14 (6 ni. 8 k.), utflyttade 5 (4 ni. 1 k.) Folkmängd 31/12 319. Ökning 11.
Endre socken: Födda 6 (4 m. 2 k.), döda 5 (1 ni. 4 k.), inflyttade 27 (12 ni. 15 k.), utflyttade 32 (18 ni. 14 k.), vigde 3 par. Folkmängd 31/12 362. Minskning 4.
Hejdeby socken: Födda 4 (3 m. 1 k.), döda 2 (I m. 1 k.), inflyttade 20 (8 ni. 12 k.), utflyttade 19 (12 in. 7 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31/12 210. Ökning 3.
Sanda socken: Födda 16 (7 m. 9 k.), döda 10 (5 m. 5 k.), inflyttade 45 (25 m. 20 k.), uttiKtade 52 (23 ni. 29 k.),
vigde 5 par 31/12 817.
Västergarn socken: Födda 3 (.2 m. 1 k.), döda 2 (2 k.), inflyttade 10 (2 m. 8 k.), utflyttade 17 (5 m. 12 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31/12 227. Minskning 6.
Mästerby socken: Födda 7 (1 m. 6 k.), döda 1 (1 k.), inflyttade 25 (9 m. 16 k.), utflyttade 21 (11 m. 10 k.), vigde 1 par. Folkmängd 31/12 405. Ökning 10.
Lärbro socken: Födda 30 (15 m. 15 k.), döda 19 (8 m. 11 k.), inflyttade 66 (33 m. 33 k.), utflyttade 76 (37 m. 39 k.), vigde 13 par. Folkmängd 31/12 1,467. Ökning 1.
Hellvi socken: Födda 12 (9 rn. 3 k.), döda 7 (3 m. 4 k.), inflyttade 30 (11 m. 19 k.), utflyttade 44 (22 m. 22 k.), vigde 6 par. Folkmängd 31/12 688. Minskn. 9.
Kräklingbo socken: Födda 4 (1 m. 3 k.), döda 7 (3 m. 4 k.), inflyttade 24 (9 m. 15 k.), utflyttade 23 (12 m. 11 k.), vigde 4 par. Folkmängd 31/12 381. Minskning 2.
Ala socken: Födda 5 . (2 m. 3 k.), döda 6 (1 m. 5 k.), inflyttade 17 (10 m. 7 k.), utflyttade 12 (6 m. 6 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31/12 303. Ökning 4.
Anga socken: Födda 0, döda 6 (2 m. 4 k.), inflyttade 19 (11 m. 8 k.), utflyttade 31 (14 m. 17 k.) Folkmängd 31/12 232. Minskning 18.
Rone socken: Födda 22 (14 m. 8 k.), döda 7 (4 m. 3 k.), inflyttade 38 (16 m. 22 k.), utflyttade 41 (19 in. 22 k.), vigde 3 par. Folkmängd 31/12 916. ökning 12.
Eke socken: Födda 6 (5 rn. 1 k.), döda 5 (2 m. 3 k.), inflyttade 3 (3 k.), utflyttade 6 (5 m. 1 k.), vigde 3 par. Folkmängd 31/12 205. Minskning 2.
Stenkumla socken: Födda 7 (3 m. 4 k.), döda 0, inflyttade 29 (16 m. 13 k.), utflyttade 16 (6 m. 10 k.), vigde 3 par. Folkmängd 31/12 415. ökning 20.
Västerhejde socken: Födda 18 (7 in. 11 k.), döda 8 (8 k.), inflyttade 57 (27 m. 30 k.), utflyttade 66 (29 ni. 37 k.), vigde 4 par. Folkmängd 31/12 666. ökning 1.
Träkumla socken: Födda 4 (3 m. 1 k.), döda 2 (2 m.), inflyttade 40 (16 m. 24 k.), utflyttade 20 (7 m. 13 k.) Folkmängd 31i12 264. ökning 22.
Boge socken: Födda 6 (5 ni. 1 k.), döda 5 (3 m. 2 k.), inflyttade 29 (8 m. 21 k.), utflyttade 28 (11 in. 17 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31/12 489. ökning 2.
Othem socken: Födda 48 (25 m. 23 k.), döda 18 (6 in. 12 k.), inflyttade 106 (52 ni. 54 k.), utflyttade 189 (78 m. 111 k.), vigde 12 par. Folkmängd 31/12 2,023. Minskning 53.
Follingbo socken: Födda 7 (4 m. 3 k.), döda 4 (1 m. 3 k.), inflyttade 32 (16 m. 16 k.), utflyttade 42 (21 ni. 21 k.), vigde 5 par. Folkmängd 31/12 505. Minskning 7.
Akebäck socken: Födda 2 (2 m.), döda (1 m.), inflyttade 11 (5 m. 6 k.), utflyttade 20 (13 in. 7 k.), vigde 1 par. Folkmängd 31/12 155. Minskning 8.
Stenkyrka socken: Födda 10 (4 m. 6 k.), döda 8 (4 m. 4 k.), inflyttade 25 (13 m. 12 k.), utflyttade 29 (13 m. 16 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31112 714. Minskning 2.
Martebo socken: Födda 7 (3 m. 4 k.), döda 5 (4 m. 1 k.), inflyttade 38 (24 m. 14 k.), utflyttade 51 (24 m. 27 k.), vigde 1 par. Folkmängd 31/12 346. Minskning 6.
Tingstäde socken: Födda 5 (3 m. 2 k.), döda 2 (1 m. 1 k.), inflyttade 50 (24 m. 26 k.), utflyttade 49 (22 m. 27 k.), vigde 3 par. Folkmängd 31/12 460.
Lummelunda socken: Födda 7 (3 m. 4 k.), döda 7 (4 m. 3 k.), inflyttade 21 (10 ni. 11 k.), utflyttade 46 (22 ni. 24 k.), vigde 3 par. Folkmängd 31/12 333. Minskning 18.
Hangvars socken: Födda 11 (1 m. 10 k.), döda 8 (4 in. 4 k.), inflyttade 37 (17 ni. 20 k.), utflyttade 48 (23 ni. 25 k.), vigde 3 par. Folkmängd 31/12 781. Minskning 8.
Halls socken: Födda 4 (2 m. 2 k.), döda 2 (2 ni.), inflyttade 16 (8 in. 8 k.), utflyttade 11 (5 ni. 6 k.) Folkmängd 31/12 226. ökning 7.
Hejda socken: Födda 13 (8 m. 5 k.), döda 4 (3 ni. 1 k.), inflyttade 25 (10 m. 15 k.), utflyttade 36 (19 in. 17 k.), vigde 3 par. Folkmängd 31/12 535. Minskning 2.
Väte socken: Födda 9 (2 m. 7 k.), döda 5 (2 m. 3 k.), inflyttade 42 (20 m. 22 k.), utflyttade 40 (19 in. 21 k.), vigde 5 par. Folkmängd 31/12 580. ökning 6.
Gothem socken: Födda 15 (8 m. 7 k.), döda 6 (3 m. 3 k.), inflyttade 11 (3 m. 8 k.), utflyttade 23 (10 m. 13 k.), vigde 6 par. Folkmängd 31/12 633. Minskning 3.
Norrlanda socken: Födda 8 (5 m. 3 k.), döda 1 (1 m.), inflyttade 5 (2 m. 3 k.), utflyttade 4 (3 m. 1 k.), vigde 4 par. Folkmängd 31/12 297. ökning 8.
Hörsne socken: Födda 6 (3 m. 3 k.), döda 2 (1 m. 1 k.), inflyttade 49 (27 m. 22 k.), utflyttade 45 (19 m. 26 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31/12 468. Okning 8.
Burs socken: Födda 9 (6 m. 3 k.), döda 14 (7 ni. 7 k.), inflyttade 29 (14 m. 15 k.), utflyttade 43 (18 m. 25 k.), vigde 4 par. Folkmängd 31/12 779. Minskning 19.
Stånga socken: Födda 8 (5 ni. 3,k.), döda 5 (1 m. 4 k.), inflyttade 37 (19 m. 18 k.), utflyttade 48 (21 ni. 27 k.), vigde 5 par. Folkmängd 672. Minskning 8.
Klinte socken: Födda 31 (19 m. 12 k.), döda 18 (8 m. 10 k.), inflyttade 106 (36 m. 70 k.), utflyttade 109 (47 ni. 62 k.), vigde 12 par. Folkmängd 31/12 1,338. Ökning 10.
Fröjels socken: Födda 7 (4 m. 3 k.), döda 12 (8 m. 4 k.), inflyttade 16 (7 ni. 9 k.), utflyttade 25 (11 m. 14 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31/12 490. Minskning 14.
Eksta socken: Födda 10 (2 m. 8 kl, döda 3 (2 m. 1 k.), inflyttade 33 (14 m. 19 k.), utflyttade 28 (10 ni. 18 k.), vigde 4 par. Folkmängd 31/12 544. Ökning 12.
Levide socken: Födda 17 (7 m. 10 k.), döda 9 (6 m. 3 k.), inflyttade 33 (16 m. 17 k.), utflyttade 40 (15 m. 25 k.), vigde 4 par. Folkmängd 31/12 581. Ökning 1.
Gerum socken: Födda 3 (3 m.), döda 2 (2 k.), inflyttade 3 (3 in.), utflyttade 3 (2 in. 1 k.), vigde 2 par. Folkmängd 31/12 161. Ökning 1.
Havdhem socken: Födda 14 (5 m. 9 k.), döda 5 (2 m. 3 k.), inflyttade 60 (22 m. 38 k.), utflyttade 48 (20 m. 28 k.), Vigde 13 par, Folkmängd 31/12 865 Ökning 21.
Näs socken: Födda 7 (2 m. 5 k.), döda 2 (2 k.), inflyttade 2 (1 m. 1 k.), utflyttade 9 (4 m. 5 k.), vigde 5 par. Folkmängd 31/12 336. Minskning 2.
Närs socken: Födda 14 (10 in. 4 k.), döda 13 (6 m. 7 k.), inflyttade 25 (12 m. 13 k.), utflyttade 25 (9 m. 16 k.), vigde 13 par. Folkmängd 31/12 829. ökning 1. Äldsta församlingsmedlem f. 1839 den 7/4.
Lau socken: Födda 14 (7 m. 7 k.), döda 8 (4 m. 4 k.), inflyttade 12 (6 m. 6 k.), utflyttade 25 (10 m. 15 k.), vigde 5 par. Folkmängd 31/12 443. Minskning 7. Äldsta församlingsmedlem f. 1850 den 28/10.
Fardhem socken: Födda 8 (6 m. 2 k.), döda 3 (3 in.), inflyttade 8 (3 m. 5 k.), utflyttade 14 (4 m. 10 k.), vigde 4 par. Folkmängd 31/12 363. Minskn. 1.
Linde socken: Födda 8 (5 m. 3 k.), döda 4 (2 m. 2 k.), inflyttade 19 (8 m. 11 k.), utflyttade 42 (21 m. 21 k.), vigde 4 par. Folkmängd 31/12 360. Minskning 19.
Lojsta socken: Födda 8 (5 in. 3 k.), döda 3 (2 m. 1 k.), inflyttade 21 (9 m. 12 k.), utflyttade 14 (8 in. 6 k.) Folkmängd 31/12 286. ökning 12.
Vamlingbo socken: Födda 14 (5 in. 9 k.), döda 4 (4 m.), inflyttade 11 (4 m. 7 k.), utflyttade 8 (3 m. 5 k.), vigde 1 par. Folkmängd 31/12 555. ökning 13.
Sundre socken: Födda 1 (1 k.), döda 0, inflyttade 5 (2 m. 3 k.), utflyttade 7 (3 m. 4 k.) Folkmängd 31/12 125. Minskning 1.
Väskinde socken: Födda 13 (6 m. 7 k.), döda 9 (4 in. 5 k.), inflyttade 41 (21 m. 20 k.), utflyttade 42 (21 Tri. 21 k.), vigde 4 par. Folkmängd 31/12 780. ökning 3.
Fole socken: Födda 8 (2 in. 6 k.), döda 6 (1 in. 5 k.), inflyttade 25 (9 m. 16 k.), utflyttade 37 (14 in. 23 k.), vigde 7 par. Folkmängd 31/12 450. Minskning 10.
Bro socken: Födda 8 (5 m. 3 k.), döda 5 (1 m. 4 k.), inflyttade 16 (9 m.7 k.), utflyttade 18 (9 m. 9 k.). Folkmängd 336. ökning 1.
Lokrume socken: Födda 5 (3 m. 2 k.), döda 2 (1 in. 1 k.), inflyttade 26 (16 rn. 10 k.), utflyttade 46 (25 ni. 21 k.), vigde 3 par. Folkmängd 31/12 435. Minskning 17.
Fårö socken: Födda 18 (9 m. 9 k), döda 13 (9 m. 4 k.), inflyttade 26 (10m. 16 k.), utflyttade 48 (18 m. 30 k.), vigde 11 par. Folkmängd 31/12 1,022. Minskning 17.
Alva socken: Födda 9 (4 ni. 5 k.), döda 4 (4 m.), inflyttade 28 (15 m. 13 k.), utflyttade 34 (17 m. 17 k.), vigde 6 par. Folkmängd 31/12 481. Minskning 1.
Hemse socken: Födda 17 (8 m. 9 k.), döda 8 (4 m. 4 k.), inflyttade 104 (47 m. 57 k.), utflyttade 101 (40 m. 64 k.), vigde 13 par. Folkmängd 13/12 961. ökning 12.
Öja socken: Födda 13 (8 in. 5 k,), döda 7 (5 in. 2 k.), inflyttade 37 (14 ni. 23 k.), utflyttade 26 (5 m. 21 k.), vigde 6 par. Folkmängd 31/12 697. Ökning 17.
Hamra socken: Födda 4 (3 m. 1 kl, döda 7 (4 m. 3 k.), inflyttade 4 (3 m. 1 k.), utflyttade 12 (6 ni. 6 k.), vigde 5 par. Folkmängd 31/12 243. Minskning 11.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 4 januari 1943
N:r 2
![\"\"](\"https://www.tingstade.com/wp-content/uploads/2021/06/1942-fran-vara-gotlandska-bygder.jpg\")
FOLE.
En välbesökt och trevlig söndagsskolfest hölls nyårsdagen i missionshuset för söndagsskolbarnen som där gå i söndagsskola. Vid den utsatta tiden var det rymliga missionshuset fyllt till sista plats. Martin Nygren inledde festen med bibelläsning och bön. Sedan följde ett verkligt omväxlande program, vari fyra sångare och musikanter fr. Dalhem samt barnen själva deltogo.
Stud. Gösta. Arnström, Lidingö, höll tal till barnen som synbart intresserade dem. Stud. Arnström och Berthil Söderström sjöngo flera duettsånger till musik. Barnen sjöngo även ett par sånger på ett utmärkt sätt. En dialog som kallades \”Ett rent hjärta\” demonstrerades och föredrogs på ett originellt sätt av dem.
Under musik till orgel, fiol och mandolin-banjo gick barnen kring granen under sång. Kaffe serverades för både äldre och yngre. Sist i festen utdelades godsaker, äpplen och julkarameller till barnen. Fyra flickor som gått lång tid i söndagsskolan fingo var sin helbibel som minne ifrån söndagsskoltiden, dessa biblar överlämnades av stud. Arnström som uppläste minnesord. Alla barnen fingo dessutom sedvanliga jultidningar. Söndagsskolföreståndaren William Holmqvist tackade till sist alla som medverkat på ett eller annat sätt till den trevliga festligheten samt ledde till sist i bön.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 4 januari 1943
N:r 2
Granskning och vidräkning av K. Örg.
Dock har icke alla namn på -u förvandlats, ett 20-tal ha lämnats oberörda huru nu det förklaras; så läser man alltfort Aklu (Silte), Baju (Anga), Gylpu (Fårö), Kupru (St. Karlsö), Köjdu (Lärbro), Träcku (Hogrän), Päjku (Gammalgarn) o. s. v. Sistnämnda avser en ängsmark i socknen, om vilken de humoristiska sockenbor.na ha en gåta, som skall få belysa Ortnamnskommissionens visdom, ty namnet Päjku måste ju byta ändelse, alltså Päjkan, redan det rätt obegripligt, men där är ju sekundär diftong som bör bannlysas alltså ta vi Pikan, in värre obegripligt, då kasta vi oss helt i armarna på svenska språket (hellre än att söka försvenska gotländskan!) och ta det simpla Pigan med fara för att ställa till förtret för mor Hugreivs. Gåtan lyder så: \”Va jär de? Vör ha nå bäre a aindaste päjke i sokni, ha klippar si en gang pa Are men kämbar si täu gangar u tvättar si hail var ivlien gang de regnar; när hausten u vintan höjtar da lagar ha si ei säng u hyllar pa si ett bräunt u vitt täcke, men när ladingen brautar in da steigar ha upp u kämbar si fyst gang u kleir si ei bladar u blommar; u aldri bötar ha plass va mik di än slar na u lukar ei håre.\” — Tydligtvis en av den gamla stammen!
Efter att nu ha tagit en översikt av de båda förslagen till deras särart och inbördes förhållanden torde sammanfattningsvis böra sägas:
1) Språkmännen söka de äkta gutniska namnformerna i åldriga namn, om vilka man icke alltid vet om de nutida åsyfta dem, medan Överlantmätaren utgår från de förhandenvarande och i regel ändrar där klara grunder nödga därtill.
2) Språkmännen begagna allmogeuttalet såsom nyckeln till namnets rätta förstånd och fastställa namnformen i ljuset av anteckningar från 1700- o. 1800-talen (eller någon gång en runinskrift), då Överlantmätaren endast sällan låter allmogeuttalet fa ett avgörande och blott i tvistiga fall rådför sig med äldre skattelängder.
3) Språkmännen nystava alla namn reservationsfritt efter den av K. Maj:t anbefallda ordlistan, men överlantmätaren nystavar endast k-, f- och v-ljuden och håller före att ordlistan icke kan eller bör tillämpas i den gutniska diftongen ai.
4) Språkmännen söka anpassa vissa gutniska namn för svenskt språkbruk genom att förse dem med svensk ändelse, men överlantmäta ren förkastar alldeles, i den mån han behandlat sådana namn, varje slikt ingrepp, förmenande att om anpassning bör ske, hel försvenskning måste äga rum, enär varje mekanisk \”korsning\” av språkelement blir — missfoster.
III. Resultatet.
Av det föregående detaljarbetet torde nu med tillräcklig tydlighet framgå att det icke varit lyckligt om Lantmäteristyrelsen i Stockholm haft blott språkmännens förslag att tillgå, när den skulle lämna Allmänna Kartverket äskat besked i namnfrågorna, ty båda förslagen äro ägnade att komplettera varandra. Oen det må vara tillåtet förmoda att om revisionsärendet tagits upp utan alla praktiska hänsyn och efter behöriga arkivforskningar, skulle språkmännens frimodiga försök ha lyckligt parats samman med Lantmäterikontorets reserverade och försiktiga förslag till ett gotländskt ortnamns skick som bestått i oöverskådlig tid. Nu stå de båda många gånger rätt så oförmedlade mot eller bredvid varandra och ha säkerligen var för sig, om ock av olika skäl, sina meningsf ränder bland alla gutar.
Det är intet tvivel om att Språkmännens förslag är ett duktigt arbete, här har med omsikt bearbetats icke mindre än väl 10,000 ord, och man kan bara förvånad fråga i vilket format den kartan skall bli som skall rymma alla dessa uppgifter, på samma gång man säger sig att hembygdsforskningen där månde få en för all framtid i alla avseenden oskattbar hjälp.
Om ock Överlantmätaren från sin givna ståndpunkt icke kunnat befatta sig med så många ortnamn, förtjänar dock även hans förslag det bästa vitsord, präglat som det är av samvetsgrannhet och moderation, vilket val också var meningen mea hans inlägg, och är att i högsta måtto rekommendera, när det gäller ett ännu så föga bearbetat fält. Framtiden får väl utvisa vad av det ena eller andra bäst passar gutarna.
Med det anseende, som all redbar vetenskaplighet med rätta har hos oss, kan det icke förvåna, om Lantmäteristyrelsen vid sin behandling ofta givit språkmännens förslag före träde och helt godkänt deras principer. Dock har tillämpningen därav ibland varit skiljaktig, i det bygdeuttalet i somliga fall ytterligare fått dominera, vilket nogsamt får betraktas som en av resultatets nackdelar. Det \’kan väl även för bildat folk ga an att säga Kauparve och Snausarve och Smiss, men alla de där namnel med aj i början — Ajmuuds, Ajpe, Ajvide o. s. v. — verka som en nypning i skinnet, och än värre är det med dem som ha aj i sista stavelsen — Botrajvs, Hugrajvs, Sigrajvs o. s. v. — de verka med sitt långa j ohistoriskt och mycket stötande. Och alla de där namnen som ovillkorligen skola heta äkta gutniska, när de fått ändelsen a utbytt mot e, bara därför att \”bönderna tala så i vardagslag\”, är att alltigenom betrakta som ett beklagligt missförstånd och misstag.
Men Lantmäteristyrelsen har vid sitt avgörande långt ifrån låtit sig binda uteslutande av språkmännens förslag, prövning har uppenbarligen skett, därom vittnar mångt och myc ket, icke minst den självständighet som präglar de olika besluten och kanske framstår starkast, när avgörandet visar sig falla tvärtemot de båda förslagen, även då när dessa äro fullt överens, något som icke sällan är fallet såsom av den föregående granskningen torde framgått. Därmed bör då också stått klart, att endast anspråk på vetenskaplighet icke under alla omständigheter kal få sista ordet, vetenskapen är ingen ofelbar påve!
Som exempel på vad här ovan sagts må först anföras följande som går helt emot båda förslagen: Backsarve (Levide, Öja) skriver Lantmäteristyrelsen i st. för förslagens Boxarve, Gasmora, Sudergarda och Verkegards (Fårö) för Gåsemora, Sudergårda och Verkegårds, Haugstajns och Massarve (i Gammelgarn, sistnämnde = i Barlingbo) för Högstens och Mattsarve, som hittills varit det enda i alla 7 socknar, Uppgarde (Vallstena) för Uppegårde (-a) m. fl., alla i enlighet med ortsuttalet.
Men självständighet visar sig även, när förslagen icke äro ense, t. ex. Alvne (Eskelhem, Vallstenar och Norrgarde (Vallstena), båda enl. sockenuttal för Alvene ell. Alvena och Norrgårde eller N—da (sistnämnda namnform dock godkänd föl Hamra och Sproge!), Väller (Roma) för Vällare, språkmännens förslag enligt allmogeuttalet mot Lantmäterikontorets Vällarve enl. kultiverat uttal. Östryftes (Fole) för Austryftes och österryftes å samma linje, Öjars (Ekeby) efter fornsvenska mansnamnet Oiar, för Ojars enl. ut-tal och ()jers o. s. v. Men exempel finns även på att Lwntmäterikontorets förslag följts mot språkmännens,
t. ex. i Bertelsmessa (Hamra) för Bartmässe (sockenuttalet är Bortmässe), Lingvide (Havdhem) enl. uttal för Lindvide som står kvar i Hemse (trots sockenuttal!), Rudvier (Öja = för Alskog) för Rudaje enl. uttal, Österby (flera socknar) för Austerby, där uttalet är Austarböj, m. fl.
Om möjligen vid den verkställda prövningen något förbisetts, så kan det icke så mycket förvåna vid tanken på ett så omfattande material och så skiftande uttalsformer. Ett par exempel: Lukase i Hablingbo, men Lukse i Burs, Sigfride står i 4 socknar, mon Siffride i 1 näm.ni. Fide, ehuru ortsuttalet är lika i alla och namnet ett och detsamma, Tjuls får stå i Eskelhem, men Tjauls skall det heta i Lummelunda med troligen samma namn! Som ett förbiseende får man nog också räkna att icke språkmännens förslag Rudaie i Öja enl. sockenuttal blivit stadfäst, utan fortfarande får stå likriktat med Rudvier i Alskog (uttal där Rudvide) såsom nyss ovan sagts. Ty det är omöjligt att icke sådant sockenuttal avser ett helt annat namn än Rudvier (som trol. är ett namn på -vidher, = skog) nämligen det fornnordiska kvinnonamnet Rudaid och icke kv, namnet Rudvi.
Ävenså kan man beklaga att Lantmäteristyrelsen funnit nödigt att ändra det från äldsta tider kända namnet på lanthamnen Katt-hammarsvik (\”viken vid den katiga udden\” C. J. Bergman) till Katthamrevik efter ändringen av Katthamra till K-e. Ty så långt mar vet har gårdarna där hetat Hammars, icke Hamre och Katthammars, ehuru först själva Neogard i socknen (1700-tal) skriver Katthambra. som sedan dess brukats. Ha namnen varit oberoende av varandra i 200 år, så bör det duga alltfort, med ändringen har heller icke något nytt eller mera äkta vunnits åt namnet eller orten. Men det är sådant som skadar en god sak och lätt kan få sken av — klåfingrighet!
En om möjligt ännu mindre önskvärd förändring möter i namnet på en annan lanthamn — Kylley, som nu skall skrivas Kyllaj efter allmänna uttalet. Någon mening kan man få av formen Kyll-ey, belägen som platsen är i den djupa säckliknande viken, men vad förnuft är det i Kyll-aj!
Revisionens största skada är att uttalet, som kunde vara vägledande till namnens rätta: gestaltning, har — även i mindervärdiga former —
fått ersätta stammar och härledning.
Härmed kan översikten av Lantmäteristyrelsens åtgöranden i den gotländska ortsnamnsrevisionen vara avslutad. Dock — ännu en sak.
Vad som i det föregående sagts gäller företrädesvis gårdsnamnen, till antalet inemot 900. Men hur har det gått med alla de andra — avsöndrings- och naturnamnen — där gutniska ord skulle prydas upp med svenska ändelser för att bli presentabla för offentligheten? Jo, de äro alla, förutom ett hundratal, lämnade åt sitt öde — att självdö, det blev för mycket konstandning! Ett klokare beslut i en vansklig sak har icke kunnat fattas Må de aldrig uppstå. Svenska ord kräva svenska ändelser och gutniska ord gutniska. Det blygsamma antal, som tagits med, representeras av Gurphajd (Ganthem), Hajden (Fole), Krämpkviar (Follingbo) och för övrigt av ord på -holm, -myr, -rum, -skog, -tomt, -torp, -äng o. dyl. där ingen språkblandning just kan ske. Inställningen i denna del gör väl ock att listan över namn å området Visby stad, omkring hundra, för övrigt ofullständig, icke alls medtagits.
Ortnamnsrevisionens första omgång är till ända, den andra kan börja! Vad som är åstadkommet kan utgöra ett lämpligt underlag för det följande. Det är det bästa som därom kan sägas!
Slut.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 26 Januari 1942
N:r 20
Ökad tjärproduktion att förvänta.
Så snart det blev klart att det var på upphällningen med bensintillförseln, började man bränna träkol dels i milor efter det gamla systemet och dels i ugnar av olika modeller. I de landskap där man sedan gammalt är van att handskas med kolning gick allt sin gilla gång, men i de landsändar där kolning inte förekommit på kanske en mansålder, blev det att börja lära sig kola på nytt. Och att dessa lärdomar kostade många kbm ved som gick upp i flammor ha vi förut hört talas om vid flera tillfällen. Man fick således en smula aska i st. för prima kol till motorbränsle. Det är nu ett par år sedan de första försöken gjordes på Gotland, och nu har kolningen här liksom på fastlandet blivit en industri att räkna med.
Till Bränslekontoret i Visby skall produktionen alla kolugnar i länet deklareras, varför vi vända oss dit för att få höra något om tillverkningen under 1941 och vilka utsikter som föreligga för fortsatt produktion. Chefen för Bränslekontoret jägmästare Seved Englund anser att kolningen i stort sett gått bra:
— Det finns nu 21 anläggningar på Gotland, upplyser hr Englund.
Och det ser ut som om kolningen lämnar önskat resultat. Många ha byggt om sina ugnar, så att utbytet blivit bättre och säkrare. Kolning har under året förekommit i ett 30-tal socknar på än.
— Vi ha nu fått in rapporterna för december förra året och resultatet blir sammanlagt 1,112 kbm. kol. Under hela föregående år har levrerats sammanlagt 11,285 kbm. Därav har 8,973 kolats i ugn och 2,312 i milor.
Kolproduktionen under dec. 1941.
Kolproduktionen var under deeemk er månad kommunsvis: Ugnskol: Alskog 40 kbm., Boge 42, Dalhem 10, Fröjel 36, Garda 20, Gothem 35, Hejde 95, Hejnum 10, Hellvi 110, Hogrän 24, Hörsne 23, Klinte 80, Kräklingbo 116, Lärbro 30, Rone 30, Rute 174, Visby 43 kbm. Milkol har levererats från: Buttle 17 kbm., Fole 25, Fårö 65, Hejde 11, Klinte 8, Slite 48 och Viklau 20 kbm. Från ugnar ha således levererats 918 kbm. och från milor 194 kbm, kol under december.
Det tycks som om kolningen stabileserats och som om man kan räkna med fortsatt jämn produktion, då man synas kunna få fram lämplig kolningsved i behövliga mängder. Då vi i detta sammanhang undra hur det förhåller sig med avverkningarna just nu, svarar jägmästaren:
— Vädret är idealiskt. Det är lagom kallt och lagom med snö i skogarna, så arbetet går nog raskt undan. Skogsarbetena äro emellertid något senare i år, vilket dels beror på att, betskörden blev sent avslutad och kylan inte kom så tidigt som förra året.
Vad tjärtillverkningen beträffar få vi veta att producenterna få deklarera sina partier direkt hos Bränslekommissionen.
Sedan vi hört vad chefen för den centrala bränsleinstitutionen har att säga, vända vi oss till några ägare av kolugnar och tjärbrännerier, för att höra deras utlåtande sedan de första svårigheterna övervunnits.
Tjärtillverkningen har på Gotland gamla anor och fordom brändes tjära långt utöver det egna behovet. Den gotländska tjäran hade också ett mycket gott namn ute i marknaden I vår tid har emellertid tjärbränningen inte varit så allmän som förr, och det är först nu man kan tala om tjärtillverkning i störe skala.
Kolmilor ha kanske förr funnits på Gotland, men något större behov av träkol har man väl knappast haft. Nu ha vi som bekant stort behov av träkol till bilar, traktorer, vägmaksuner o. dyl. motordon.
Flera kolugnar ha byggts om.
Den första kolugnen på Gotland uppfördes hösten 1939 på Norrbys i Hörsne. Det var lantbrukaren Karl Jakobsson, som då prövade lyckan som kolare. Till en början gick det förstås inte så bra. Men man lär av missgreppen och så småningom gick det allt bättre. Nu gäller det emellertid att spara på bränslet.oeh tillverka kol så snabbt som möjligt och därför ha flera kolugnsägare byggt om sina ugnar. Herr Jakobsson framhåller också vikten av att minska kolningstiden och för att rationalisera driften bygger han nu om sin ugn.
— I den nya ugnen, säger hr Jakobsson, kan man kola på mycket kort tid o. samtidigt framställa tjära. För att det skall bli någon rimlig avkastning, måste man också kunna tillvarataga stubbarna och av dem utvinna kol och tjära. Den nya ugnen blir inte så stor, men jag tror att jag ändå skall uppnå gott resultat tack vare ugnens produktionskapacitet.
— Under det gångna året har jag inte kolat några större massor. Jag har dock hunnit med att leverera rätt skapliga partier och samtidigt försett mig själv med kolbränsle till traktor och bil.
Stybbeldningsaggregat sparar bränsle.
På Kvie gård i Endre finns också en ny ugn, d. v. s. en nyare typ, soni fått ersätta en mindre tillförlitlig som förut varit i bruk. Lantbrukaren Erik Hellgren lät i höstas bygga om sin kolugn efter anan modell, som visat sig vara mycket bra:
— Kolningen går nu alldeles utmärkt, förklarar hr Hellgren och stubbeldningsaggregatet fungerar tillfredsställande. Tack vare denna apparat kan ugnen förse sig själv med bränsle, vilket är av stor betydelse. Det går åt cirka 4 hl. stybb till varje kolning. Vi vänta nu på ett aggregat, som skall påmonteras ugnen, så att vi även ska kunna taga vara på tjäran.
Den största ugnen torde vara den, som grosshandlare Thure R. Hanson har A Gurpe ägor i Kräklingbo Denna ugn har stor kapacitet och koli gen har skettaxtan avbrott alltsedan starten.
— Det har visat sig att detta kolugnssystem varit mycket tillförlitligt, för vi ha inte förlorat en enda laddning. Kolningen sker snabbt och kolen bli bra.
— Jag har nog också funderat på att skaffa ett stybbeldningsaggregat, säger hr Hanson, då vi undra vad han tycker om denna eldningsmetod. Tyvärr har jag inte tillgång på elektrisk kraft, vilket är nödvändigt ofri gagregatet skall fylla sin funktion tillfredsställande. Säkert är dock att stybbeldningen är mycket ekononomisk både ur arbets- och bränslesynpunkt. Det kan ju tänkas att man kan anlägga ett vind-elverk, för att få elektrisk energi till stybbeldningsaggregatet. Jag har ännu ej bestämt mig för den saken.
Tjärbränningen.
Förra kristiden brändes tjära i flera ugnar. Det är ganska troligt att även de gamla ugnarna tagas i bruk i år, varför man kan förmoda avsevärt ökad tjärtillverkning.
Lantbrukaren Carl Bergkvist, Petsarve i Norrlanda, har brännt tjära i flera år, och är således väl hemma i branschen. Han har brännt en del under förra året., men ämnar öka produktionen i år.
— Första kvartalet ämnar vi inte bränna någon tjära, säger hr Bergkvist, men jag har anmält ett ton för andra kvartalet, tre ton för tredje och ett ton för fjärde kvartalet.
— Och biprodukter blir det kanske också.?
— Ja det blir 3 å 4 säckar kol pr kbm. tjärved. Den kolen säljes till smeder och hönserier.
— Hönserier?
— Jo, hönsgårdsägare köpa kol, som de krossa och blanda i hönsmaten. På så sätt motarbetas tarmsjukdomar hos hönsen.
A/B Gotlands tjärfabrik har fördubblat sin kapacitet.
I somras startade A.-B. Gotlands tjärfabrik sin verksamhet i Hejde. Det var från begynnelsen en rätt stor anläggning, som under året utvidgats. Från början hade man en ugn med mycket stor kapacitet, men eftersom tillgången på stubbar var god, lät man bygga till fabriken för ännu en ugn, varmed tillverkningen fördubblats.
På sistone har man installerat fläktaggregat, meddelar jourhavande driftschef herr Edmund Pettersson, då vi undra om något nytt är att anteckna om rörelsen.
— Tack vare fläkten elimineras risken från utströmmande gaser, vilket ju är en förbättring man kan vara glad åt.
— Hur är det med tillgången på stubbar?
Ännu är det ingen brist på stubbar, för vi ha förråd, som troligtvis räcker till slutet av februari månad. Under tiden få vi nog in mera stubbar så att fabriken kan hållas igång i samma utsträckning som hittills. Fabrikationen går således som vanligt, fastän nu är det en smula besvärligt att skilja tjäran från vattnet i avfallsprodukten. När det blir varmare går det lättare att separera tjärvattnet.
Statsmakterna ha propagerat för ökad tjär- och kolproduktion, då dessa produkter kunna ersätta importerade drivmedel och smörjoljor, i stor utsträckning. Av vad som framgår av rapporterna till Bränslekontoret och uppgifter vi inhämtat från producenter på Gotland, ser det ut som am vi skulle kunna bidraga med avsevärda kvantiteter kol och tjära trots att Gotland anses vara ett ganska skogfattigt län.
Geo.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 17 Januari 1942
N:r 13
har denna dag intagits följande anmälning:
å sammanträden den 28 juni och den 1 december 1941 med Gotlands Skogsägareförening n. p. a., vars styrelse har sitt säte i Visby, har beslutats om viss ändring i § 5 i föreningens stadgar. Föreningens styrelse utgöres numera av Ivar Hoppe, Klintehamn, N. C. Johansson, Vall, G. Gradelius, Lärbro, Lennart Pettersson, Vänge, och Stig Wikström, Fole, ordinarie ledamöter, med Nils Dahlbäck, Hangvar, Lennart Pettersson, Vallstena, Einar Thomsson, Källunge, och Edvard Thunegard, Väte, såsom suppleanter. Firman tecknas av Ivar Hoppe och N. C. Johansson var för sig.
Visby i landskansliet den 15 januari 1942.
Länsstyrelsen.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 Januari 1942
N:r 12
Herr Martin Fohlin, Fole, som med frivilligbataljonen följde med till Sverige, har firat julen hos släktingar i Källunge. Han återvände igår till fronten i Finland. Enligt hr F:s utsago hoppas man kunna samla ett kompani svenskar som skola kvarstå i finsk tjänst till krigets slut.
Även undersergeanten Uno Wiberg, som varit med dels i det pågående och dels i finska vinterkriget, återvänder till fronten.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Januari 1942
N:r 4
Granskning och vidräkning av K. Örg.
Lantmäterikontorets position.
Den ståndpunkt det praktiska livets män under sådana förhållanden intagit i denna fråga förtjänar därför även i hög grad beaktande. De principer som följts av Överlantmätaren i Visby äro redan i det stora hela berörda i det föregående sammanhanget, de ha sammanfattats kort och gott i uttrycket varsam revision. Här har det gällt att gå varsamt fram, att ändra så litet som möjligt och icke under någon, om än så vacker förevändning, öva våld på det flerhundraåriga namnbeståndet. Det som under utvecklingens gång blivit svenskt får vara svenskt, och det som allmogen i vardagslag talar kan i viss mån vara vägledande, men får alls icke vara dominerande, även om det skulle ha skenet av gutnisk särprägel. Ty allmogens uttal icke blott i allmänhet växlar något i de skilda bygderna — att huvudsakligen anpassa sig efter detta skapar bara förvirring, såsom häradshövding Pfeiffer så riktigt påpekar, och inger därjämte lätt föreställningen att våra ortnamn icke ha någon fast språklig tradition och riktig betydelse, men kunna behandlas litet huru som helst — utan har här liksom över allt i vårt land, man behöver härvid icke tänka särskilt på de där nykomlingarna — de sekundära diftongerna — en vardagsprägel, som icke kan adopteras till officiellt bruk — i detta fall bildad gotländska, varom just i våra namnlängder är fråga. I varje av våra landskaps ortnamnslängder komma nog i alla fall landskapets särart i historiskt, kulturellt och religiöst avseende att lysa igenom utan särskilda ansträngningar. Och ha så språkmännen för att kunna komma åt namnens förment äkta form, aktat nödigt att fatta sin position överhuvud taget i tiden omkring namnens uppkomst och mestadels talet om de senare tillkomna såsom förvanskningar (för vilka de så gott som uteslutande kastat skulden på de oförstående främmande skrivarne — en sak som väl kan synas påfallande, men alls icke är vidare utredd) så ha det praktiska livets män, utan att misskänna den vetenskapliga insatsen, fattat posto i nutiden och utgått från namnen i sin förhandenvarande gestalt och ansett denna såsom något som hör med till deras utveckling och historia (vare sig tyskt, danskt eller isländskt) allt intill dags dato. Detta har synts dem så mycket mera påkallat som det ligger i öppen dag, att namn förekommer som man måste misstänka undergått en avsevärd förändring — kanske med beräkning, kanske omedveten förfalskning — och det kunde icke i förevarande belägenhet bli fråga om att söka reda upp med dem, något som måste bli den fortgående forskningens sak. Visar det sig nu också, att vetenskapsmännen på området icke heller själva äro så vissa på sin sak (och knappast kunna vara det!) eller överens, blir Överlantmätarens position dess mera motiverad. Några exempel må, utan vidare kommentarer, åskådliggöra vad som här åsyftas. Det skrives Ambos i Väte, men sockenuttalet är Läjnbos, varför? Asarve och Oxarve i Hemse skrivas 1595 Argesarffve och Eijckesarffue, Ousarve i Fole, som nu skall heta Ausarve, skrevs då Oulsarffue och borde väl då nu lyda Olsarve (här skymtar bristen på utredning, blott uttalet får avgöra!), Björlunds i Källunge föreslås ändrat till Böl-ungs (enl. bygdeuttalet!) liksom Björksarve i Björke till Börsarve (som ingen människa säger, sockenuttalet är Bössare), Butlex (Fårö) är tolkningen av i dagligt tal Bäukles, och Gustavs (Fröjel) av uttalet Gojstes (som väl ingen språkman i världen lär kunna därmed förlika!), Liffedarve (Eskelhem) av lokalutta let Läjftare, med vad rätt? Och Likmide (Björke, Hemse) och Linhatte (Hamra, Silte, Vall) hette fordomdags något helt annat, Hoff-mans (Bara) och Tungelbos (Levi-de) vill man ändra enl. ortsuttalet till Hommunds och Tummelbos, Roklunds (Väskinde) lär i dagligt tal hetat Rokes och Trosings (Gammelgarn) hette förmodligen en gång i tiden Trosby o. s. v. Inför sådana eller liknande exempel, vilka kunna mångfaldigas, kan det icke vara tillrådligt att utan vidare ge sig in på ändringar vartill uppenbarligen kräves ett tillförlitligt underlag för ett säkert bedömande och avgörande: Och därtill hör ovillkorligen kännedomen icke blott om en eller annan arkaistisk eller forntida närstående form av liknande namn, utan fastmer en noggrann och ingående översyn över hela den genomgående historiska utvecklingen. Ty att vilja för all framtid fastställa namnformer som man icke är fullt säker på vad man rör sig med måste väl ändock anses alltför lättvindigt och otillfredsställande för samvetsgrant folk, sådant får minst av allt vara ett hastverk!
Några exempel må därför ytterligare belysa detta. Engvards i Träkumla har föreslagits till Ingvars enl. sockenuttalet, men Engvards i Vamlingbo, som uttalas Änggars skall bibehållas eller bli Änggårds, Myrsjö i Stenkumla, där sockenuttalet är Mörse, föreslås till Myrse — en obegriplighet! — under motiveringen \”det är synnerligen tvivelaktigt om sjö ingår här\”. Ehuru dessa och liknande förändringar äro av enklare beskaffenhet, har man dock icke i Lantmäterikontoret ansett sig böra häruti följa språkmännen. Så mycket mindre då i följande deras förslag: Friggårds (i tre socknar) och Frigges. (i två) utgöra en hel historia. Friggårds i Boge och Fårö föreslås till Friggars enligt bygdeuttalet, men Friggårds i Atlingbo som uttalas Friggas, skall bli Frigges som finns förut i Hemse och När, likalydande med uttalet A respektive orter. Orsaken till förändringen i de två första är tydligen att man i bygdeuttalet där vill spåra forntida personnamnet Fridhgair, vilket dock lika mycket kan antagas ingå även i de tre sistnämnda. Och kan väl denna ändring nöjaktigt motiverats b?ra av ändelsen -gars? I bygdeuttalet växlar överallt denna ändelse med ändelsen -gas i ord som just betyda -gårds. Så låter Pilgårds i samma Boge socken Pilgars, Källgårds och Nygårds i nyssnämnda Atlingbo Källgas och Nöjgars, Mickelgårds i När än Mickelgars, än M-gas, Hallgårds i Alskog låter dagligdags där Hallgars, i Fröjel till o. med Hallges, men i Bara och Östergarn Hallgas liksom för övrigt Nygårds oftast blir Nöjgas o. s. v. Språkmännens förslag i relaterade tall kan ha sitt stora intresse, men tvingande skäl föreligga säkerligen icke, övertygande utredning saknas. Och härtill kommer nu även att för 300 år sedan fanns blott \”Frigårds\” i Boge. men i Fårö och Atlingbo hette det Frigges liksom ännu i Hemse och När. Under tidens gång \”förtydligade\” man så namnen i Boge, Fårö och Atlingbo till Frig-gårds, men lwto de övriga vara i fred, troligen på grund av ortsuttalet, nu skall det ändras igen och det vackra Friggårds alldeles utplånas!
I detta sammanhang torde det inför allmänhetens bedömande vara nödvändigt att även skärskåda inställningen till ett par namngrupper. Först då den avsevärda gruppen på -ers. Den har i det stora hela lämnats oberörd, dock bör anmärkas, att namnet Bönders, som är förhärskande i Klinte. alldeles försvinner för gårdens ursprungliga namn Ganne, likaså Remmers i Västergarn för Lauritse, och det måste heta Ducker i Bro och Lauter å Fårö för Duckor eller Duckars och Lauters, likaså Vike för Vikers i Boge men ej i Lärbro, därom äro båda förslagen ense. Ty vare sig det är fråga om naturbeteckningen vik eller fornnordiska personnamnet Vik med dess varianter Vike, Vikar, kan man icke där undgå vittnesbördet av äldre skriftformer. (En tankeställare ger, i förbigående sagt, också namnet Gutenviks i östergarn, då gården väl aldrig legat vid någon vik, och vid mitten av 1600-talet skrevs Guttnewijs fast socknens egen präst Neo. gard på sin tid skrev Guttenviks anledningen outforskad).
Däremot har man ej kunnat biträda språkmännens förslag att Bu-ters, som finns i Eskelhem, Hörsne, Hogrän och Väskinde skulle i sistnämnda församling, där det uttalas Buttare, ändras till Butter, ehuru äldre skriftformer nog kunde föranleda därtill, men det verkar obegripligt och får bero på bättre utredning. Till samma slutsats har man nödgats vid behandlingen av jordregistrets alla 7 namn Botels, som vid mitten av 1600-talet skrevos Botels. Här är namnet på ett särskilt för Gotland bekant helgon, Botolf (äldre Botulv), men kan ock vara ett förskrivet Botair, som avses i Botes (Etelhem, Rone). Med stor tvekan har man upptagit sistnämnda form för Botels i Gerum, men däremot icke kunnat ändra något av de sex andra, av vilka språkmännen drista sig föreslå formen Botels i Lau oeh När med motiveringen \”är väl ett ursprungligt Botulvs\”, ty det är just vad alla de andra också måste vara, eftersom Botolf på gutniska blivit Båtel (så att t. o. m. en särskild gutnisk ljusstake ännu heter båtel!). Ej heller har man i Lantmäterikontoret kunnat antaga språkmännens förslag att ändra namnet Sigers i Eksta till Siger (uttalet är Sigare), men låta det vara oförändrat i Havdhem, där uttalet är Säjk- sare, vilket just betecknar namnet Sigsarve i åtminstone 5 socknar av 7, däribland grannsocknen När. Många liknande exempel, där bygdeuttalet utan vidare fått dirigera språkmännens ändringsförslag, kunde ytterligare anfäras, men skulle här föra för långt, en hel del kräva också specialbehandling. Blott den stora gruppen namn med ändelsener må beröras. Här har man icke kunnat godtaga förslaget att stryka r utom i följande: Burger (Lummelunda), Bäner (Eksta), Flenviker (Hangvar), Gloser (Gammelgarn), Hallfoser (Dalhem), Roter (Hejnum), Tiricker (När) och Uglauser (Ugloser, Etelhem), men icke Gisslauser (Lärbro) eller Kullder (Garda), fast allmogeuttalet här utelämnar r, men de äldre skriftformerna stå fast därvid. Även Laxer i Boge har måst, i brist på utredning ,lämnas oförändrat, då språkmännen försiktigtvis blott föreslagit sockenuttalet Laxare, vilket blir obegripligt, om det icke avser Lagsarve = Lages arvingars gård, som alltså bort föreslås. Anmärkas kan ock att Boticker i Anga ändrats till Båticke enligt uttal och som i Eskelhem.
En följd av nu avhandlade inställning till namnen i deras nuvarande skick har därför också varit att den hävd som uppstått genom att namnformer, i det hela oklanderliga, bevisligen allmänt använts i flera hundra år eller i senare tid kommit till en mera markant användning och såmedelst vunnit burskap, ha i möjligaste mån lämnats oförändrade, en ståndpunkt som även språkmännen i vissa fall måst biträda. – Några exempel må också här anföras. Allekvia i Endre och därmed även i Vallstena (bygdeuttalet på bägge ställen är Allkväje icke Allkvie), vilka namn båda säkerligen till sin uppkomst ha samma historia bakom sig såsom tillhörande gårdar belägna i närheten av stora allmänna utmarker, helt visst fordom betydande betesmarker och i så måtto tillhörande Gotlands odlingshistoria (kvi(a) betyder ju också fårfålla) varjämte namnet i V. just visar att namnet i Endre icke står i någon som helst relation till Kvie i denna socken (såsom Stångkvie i Stånga till Kvie i Burs och möjligen även till K. i Lojsta liksom Angebjärs i Anga till Bjärs i Norrlanda, båda en gång tillhörande \”Norlandz – fjärding\”.) Dr Gustavsons motivering för A. i V. är också påfallande svag: \”då s-ändelsen i varje fall skulle ändras föreslås — Geologiska kartans form\”.
Men vad auktoritet har denna?
Vidare må som exempel anföras: Bengts i Östergarn, som redan Neo-gard i sitt eget pastorat använde och som är den ordentliga uttalsformen för det föråldrade Bens eller Bents, Katthamra och Katthammarsvik i samma socken (icke Katthamrevik) äro nog så väl kända att förslaget blir rena löjligheten. Ytterligare erinras om Björksarve och Varplösa (Verplösa) i Björke, bondeuttalet Bössare och Värplause kan inte få råda, ty det kan väl ändock ej vara fråga om annat än björk och varp. Anmärkas kan slutligen att med största tveksamhet godtagits Stjärnarve i Eksta för Stenarve som i de äldsta handlingar skrives Stennarve, vars första del mycket väl kan vara det gotländska stjenne = stjärna.
För fullständighetens skull måste nu också här till sist följa en redogörelse för Lantmäterikontorets inställning till de omständliga principerna i Språkmännens särskilda P. M. och deras senare förklaringar.
Vad då vidkommer gdrdsnamnen råder det ingen meningsskiljaktighet om första punkten, namnen på -vede och -frede, dock att hävd nödgat till reservation i ett fall. Andra punkten avser återförande av det gotländska au i namn som återgivits dels med ou t. ex. Oudungs (Bunge) för Audungs eller Ousarve (Fole) för Ausarve m. fl., dels under Gotlands hela svensktid med o i Koparve (8 socknar), Kopungs (3 s:nar), Snosarve (3 s:nar) och Snovalds (6 s:nar), sistnämnda åtgärd av tvivelaktigt värde, då den står så isolerad och dess berättigande blott är lokalbefolkningens vardagsuttal, isolerad står den med hänsyn till dagsuttalet av t. ex. Snaudar (Sproge), Sprauge och Gautum in. fl. som icke föranleda åtgärd och dessutom ställer en inför t. ex. Odvalds (5 s:nar), som väl riktigast borde skrivas Audvalds efter personnamnet Audhvaldr, vidare Oxarve, om det nu verkligen är Aukarsarfa, Hoburg (Fårö, Sundre) och Hogrän m. fl. Med all aktning för det forntida äkta, har Överlantmätaren här stannat för det gamla vedertagna och ansett ändring föga påkallad.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Januari 1942
N:r 4