Att sockerbetsodlingens allmänna införande

är det gotländska jordbrukets närmaste stora uppgift, vinner för hvar dag allt mera erkännande; och hushållningssällskapets förvaltningsautskott har, såsom en förberedande åtgärd, uppdragit åt utsedde delegerade att göra en resa till Skåne för att basöka några pyare betsockerbruk och samråda med sakkunnige män inom orten. Resan lär — meddelas oss — komma att företagas 2 instundande December. Delegerade äro sällskapets ordförande landshöfding Poignant och två af förvaltningentskottets ledamöter öfverstelöjtnant Carlstedt och ingeniör Warfvinge, landtbruksingeniör Sylvan, landtmannaskolans föreståndare Sätervall och jordbrukare från de delar at länet, som anses företrädesvis tjenliga till betodling, rämligen från Visby stads område löjtnant Engström å Länna gård, från Vestkinde socken J. Larsson å Skäggs, från Fole riksdagsman P. Larsson, från Endre J. Larsson, Endregårda, från Barlingbo W. von Corswant å Stafva, från Dalhem O. A. Nordström, Björkhage, från Roma J. Johansson, Larsarfve, från Hogrän J. Johansson, Gervalds, från Garda kyrkoherde Sandblad, från Stånga bank direktör Åkerman, från Farihem rikedagsman Norrby, från Hemse L. Duse å Sindarfve och från Eke N. Broander.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 November 1892
N:r 176

En bro

å landsvägen mellan Krampebro i Fole och Tibbles i Hejdeby omlägges 15—16 dennes, då vägen blir ofarbar. I stället kan begagnas vägen från Krampebro till Bro kyrka och vidare landsvägen till Visby.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 November 1892
N:r 173

Mantals- och skattskrifningarna i Gotlands län för 1892

förrättas:
I norra fögderiet:

Nov. 14 kl. 9 f.m, med Källunge pastorat vid Gute i Bäl; Nov. 14 kl. 11 f.m. med Hejnum d:o dereammastädes; Nov. 14 kl. 2 e.m. med Fole d:o i Fole sockenstuga; Nov. 15 kl. 9 f.m. med Endre d:o i Barlingbo sockenstuga; Nov, 15 kl. 12 på dagen med Barlingbo d:o dersammastädes; Nov. 16 kl. 9 f.m, med Hörsne pastorat i Dalhem sgockenstuga; Nov. 16 kl.
11 f.m. med Dalhem d:o dersammastädes; Nov. 17 kl. 9 f.m. med Follingbo d:o i Roma sockenstuga; Nov. 17 kl. 1 e.m. med Roma d:o dersammastädes; Nov. 18 kl. 9 f.m, med Sjonhem d:o vid Kyrkljufves i Vänge; Nov. 18 kl: 11 f.m. med Vänge d:o dersammastädes; Nov. 19 kl. 9 f.m. med Östergarn d:o vid Ganne; Nov. 21 kl. 11 f.m, med Kräklingbo d:o vid Kräklings; Nov. 22 kl. 10 f.m. med Gothem d:o i Gothem sockenstuga; Nov. 23 kl. 9 f.m. med Othem d:o i värdshuset vid Slitehamn; Nov. 24 kl. 9 f.m, med Lärbro d:o i Lärbro gockenstuga; Nov. 25 kl. 9 f.m, med Rute d:o hos fru Sandström vid Fårösund; Nov. 26 kl. 10 f.m. med Fårö d:o i skolhuset vid kyrkan; Nov. 28 kl. 9f.m. med Hangvar d:o vid Snäckers; Nov. 29 kl. 10 f.m. med Stenkyrka d:o vid Grausne; Nov. 30 kl. 9 f.m. med Martebo d:o i Martebo sockenstuga; Nov. 30 kl. 1 e. m. med Veskinde d:o i Veskinde sockenstuga; Dec, 12 kl. 10 f. m. med Visby norra landsförsamling i domkyrkans sakristia.

I södra fögderiet:
Nov. 16 kl. 8 f. m. med Alskog pastorat i Garda skolhus; Nov. s d. kl. 1/212 f. m. med Garda d:o å samma ställe; Nov. 17 kl. 9 f. m. med När d:o i När sockenstuga; Nov. 18 kl. 9 f. m. med Burs d:o i Burs skolhus; Nov. 19 kl. 9 f. m. med Rone d:o i Rone d:o; Nov. 21 kl. 9 f. m. med Alfva d:o i Hemse d:o; Nov. 22 kl. 8 f. m. med Hablingbo d:o i Hablingbo d:o; Nov. s. d. kl. 12 midd. med Hafdhem socken i Hafdhem sockenstuga; Nov. 23 kl. 8 f.m. med Näs socken i Hafdhem sockenstuga; s. d. kl. 11 f.m. med Grötlingbo pastorat i Grötlingbo sockenstuga; Nov. 24 kl. 9 f.m. med Vamlingbo d:o i Vamlingbo skolhus; Nov. 25 kl. 8 f.m. med Öja d:o i Öja cockenstuga; Nov. 26 kl. 8 f.m. Levide d:o å Burge gästgifvaregård; s. d. kl. 11 f.m. med Fardhem d:o å samma ställe; Nov. 28 kl. 8 f.m. med Ejsta d:o i Ejsta skolhus; g. d. kl. 1 e.m. med Fröjel socken i Klinte skolhus vid kyrkan; Nov. 29 kl. 1/29 f.m. med Klinte d:o å samma ställe; Nov. 30 kl. 8 f.m., med Sanda pastorat i Sanda gockenstuga; Dec. 1 kl. 9-f.m. med Hejde d:o i Hejde sockenstuga; Dec. 2 kl. 9 f.m., med Eskelhem d:o i Eskelhem skolhus; Dec. 5 kl. 9 f.m. med Vall d:o i Vall sockenstuga; s. d. kl. 1/2 12 f.m. med Atlingbo d:o å samma etälle; Dec. 7 kl. 9 f.m. med Stenkumla d:o i Stenkumla skolhus; Dec. 15 kl. 5 e.m. med Visby södra landsförsamling å södra häradsskrifvarekontoret.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 7 November 1892
N:r 172

Dödsfall Fredrika Elisabet Lyth

Tillkännagifves att Herren efter sitt allvisa råd hädankallat Fredrika Elisabet Lyth född den 28 Mars 1795, som i tron på sin Frälsare afled den 26 Oktober 1892.
Kislings i Fole.
Lars Fohlin, Emma Fohlin.
Dav. 16 ps. och 6 vers.
Sv. Ps. 473, v. 4.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 November 1892
N:r 171

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(Andra sammanträdet med höstetinget).
Värjemålsed. Hustru Brita Andersson aflade ed att hon ej häftade i 6 kronors skuld till Karl Hejdenberg — rest å köpssumman för ett kokreatur. Vi ha förut redogjort för målet.
— Handl. K. L. Krokstedt i Klinte friade aig med ed från anklagelsu att ha beskylt ofvaunämde K. Hejdenbergs dotter att hastulit en gräddkanna.
— Jakob Rondahl, Ragnsarfve i Alskog, skulle ha aflagt ed på att han ej olofligt kuggit skog å Ragnsarfve häradsskrifvareboställe. Han kom ej tillstädes.

Barnaföda. Emma Nilsson från Rone yrkade få barnuppfostringsbidrag af skomakaren H. L. Hansson från Grötlingbo. Svaranden kom ej tillstädes, hvarför han dömdes utgifva försutet vite med 5 kronor. Målet uppsköts till andra dagen af nästa sammanträde, då H. skall infinna sig vid 25 kronors böter.
— Katarina Dase, Bölske i Eke, hade instämt Karl Ulmstedt i Ronehamn och dennes förmyndare för att utfå 75 kr. årligen såsom uppfostringsbidrag till ett flickebarn, till hvilket Karl U. skulle vara fader. Karl erkände faderskapet och tyckte att 75 kronor kunde vara lagom, men denna uppfattning delades ej af förmyniseren, som inte ville veta af alltihop. Ulmstedt är blott 20 år gammal, Utslag afkunnas vid nästa sammanträde.

Frans Johansson, Homa i Stenkumla, dennes föräldrar Joh. Sandelius och hans hustru samt arbetaren Karl Johansson, Källgårds i samma socken, voro af kronolänsman Svallingsson åtalade för bedrägligt förfarande, våld m. m, Frans Josansson hade under loppet af fyra år brukat Ringome i Mästerby, tillhörigt Nils Svensson. Efter afflyttningen derifrån hade Frans J. med våld skaffat sig tillträde till Svenssons lägenhet och derifrån bortfört hästar, kor, selar, vagnar, häckar, kälkar och en hel mängd jordbruksredskap, under påstående att det vore dels hans, dels hans faders. Härför yrkade åklagaren ansvar, emedan Johansson vid sin konkurs för en tid sedan i besvuren bouppteckning uppgifvit att dessa saker blifvit till Nils Svensson försålda. — Svaranden genmälde att eakerna aldrig varit Svenssons, utan hade han blott lånat dem till Ringome under de fyra åren. Aftalet med Svensson hade lydt, att J. vid uppgörelsen skulle få halfva egåndomsn; men istället bjöd Svensson ett ringa vederlag i penningar och ville att J. skulle afstå från den nämda lösegendomen. Då han ej kunde gå in derpå, tog han sin egendom med sig. Att han i bouppteckningen uppgifvit att Svensson köpt föremålen vore nog sant, men det hade han blifvit öfvertalad till, de hade i sjelfva verket alltid ägts af Johansson och Sandelius. Arbetaren Karl Juvhansson erkände att han hjelpt Frans J. att föra bort sakerna, men han hade ej annat vetat, än att J. vore ägaren. Åklagaren yrkade att F. Johansson och Sandelius skulle förklaras skyldiga att träda i häkte samt att Sandelius — såsom nuvarande innehafvaren — skulle åläggas afträda den omstämda lösegendomen till Svensson.
Målet uppsköts till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet, då svarandena vid hämtnings äfventyr skola vara tillstädes.

Inbrott i fattigstugan i Vamlingbo hade begåtts af fattighjonet Anna Fredin, Hon hade af kommunen blifvit anvisad annan bostad, men var ej nöjd med bytet, hyarför hon på detta sätt sökte skaffa sig inträde i fattigstugan. Hon erkände.

Lars Jonsson, Hemmor i När, yrkade ansvar å hemmansägaren Lars Levander, Liffor i När, för att denne vid ett tillfälle skulle hafva förbindrat kärandens tillträde till sin lägenhet, öfverfallit J:s hustru, nedhuggit fyra stycken träd och bortfört en gärdesgård, Svaranden nekade, och käranden erhöll uppskof till nästa sammaaträde, andra rättegångsdagen, för att styrka angifvelsen.

Oskar Rakazinsky i Alfva var, såsom vi förut nämt, af kronolänsman Lindström åta= lad att ha olofligt utskänkt maltdrycker. I dag hördes fyra vittnen. Nr 1 hade druckit öl hos R. lite jämt, dels inne i boden, dels utanför huset, utan att R. gjort invändningar. Nr 2 hade blott druckit på gungbrädena utanför. Nr 8 brukade bara dricka i boden och nr 4 hade sett personer upprepade gånger dricka öl både i boden, i boningsrummen och i köket, sön- och hvardagar lika, Efter den betan erkände Rakazinsky, likväl med tillägget, att han alltid varit noga med att förbjuda dem dricka inne.
Utslag vid nästa sammanträde.

I konkurs försattes färgaren Otto Gustafsson, Levide. Kronolänsman E. Eneman förordnades att taga hand om boet.

Norra häradsrätten.
(Andra höstsammanträdet å Alleqvia tingsställe).
Tilénska målen. I målet mellan Olof Olofsson, Nybingels i Gothem och kyrkoherde G. H, Tilén angående ärekränkning, hördes vid detta tillfälle flere vittnen. Ett afkärandens vittnen, fjerdingsmannen P. Cederblad, ville svaranden jäfva, enär hans åsigt om eden vore sådan, att han ej lämpligen kunde anförtros densamma. Som emellertid Cederblad förklarade, att han tillhörde statskyrkan och byllade dess högsta trossanningar, ehuru han skulle vara tacksam om han sluppe begå eden, som han dock ansåg bindande, ogillades jäfsanmärkningen.
Kärandens vittnen berättade nu:
Kyrkvärden Tomas Danielsson hade varit närvarande vid kyrkorådssammanträdet 5 sistlidne Juli, men kunde ej bestämdt minnas de uttryck kyrkoherden haft om Olofsson. Dock ville ban erinra sig att pastor kallat honom en dålig husbonde. Han hade så klent minne, att han ej kunde komma ihåg, om pastorn användt andra uttryck.
Kyrkvärden Oskar Andersson, också närvarande vid samma tillfälle berättade, att då en hos Olofsson boerde qvinna, Kajsen Lundström, som kallats till kyrkorådssammanträdet, ej infunnit sig och Olofsson sagt, att han uppmanat henne att komma, hade kyrkoherde Tilén svaret, att det var en dålig husbonde, som ej kunde göra sig åtlydd af sina tjenare. Olofsson hade härpå genmält, att det icke vore mycket att rätta sig efter qvinnan, då hon ej talade sanning. Härpå hade pastor svarat, att Olofsson nog kunde ha mer behof att lära sig sanningsenlighet af Kajsen Lundström än hon af honom.
Fjerdingsman Cederblad hade hört pastor säga, att Olofsson vore en dålig karl, som ej visste hålla reda på sina tjenare, hvarför han ej vore värd bära byxor utan kjol. Hur skulle man begära annat af tjenarne än hvad husbonden företog sig, hade pastor vidare yttrat, hvarjämte han kallat Nybingelska huset osedligt och dåligt.
Å svarandens sida hördes:
Kyrkvärden Jöns Nilsson som ansåg att pastorn med sitt uttryck »dålig husbonde» endast menat att Olofsson ej gjorde sig åtlydd af sina tjenare. Vidare hade kyrkoherden sagt, att Nybingelska huset vore ett tvistigt hus.
KEyrkvärden Jakob Jakobsson hade ej mycket minne af hvad som passerat vid kyrkorådssammanträdet, men ville dock erinra sig att Tilén kallat Olofsson en dålig husbonde, som hade i afseende på att tala sanning mer att lära af Kajsen Lundström än hon af honom. Äfven hade pastor kallat Nybingelska huset ett tvistigt hus.
Käranden erhöll uppskof för vidare bevisning till första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
— I målet mellan kyrkoherde Tilén och samme Olofsson hördes också en mängd vittnen. Ett af dessa, hushållerskan Mina Lindgren, blef dock förklaradt jäfvigt, hvaröfver kyrkoherde Tiléns ombud anförde missnöje.
Skolläraren Viktor Karlsson berättade, att då han 2 Juli tidigt på morgonen skulle gå ett ärende till prestgårdep, hade han sett kyrkoherden och Olofsson gående framför in genom grinden till prestgården, der de stannade på planen, Vittnet hörde att O’ofsson talade i högljudd och vredgad ton. Pastorn hade vänligt bedt honom lugna sig och följa med in i arbetsrummet. »Hvad skalljag göra der, då jag är full eller galen?» — hade Olofsson yttrat. — »Jag har aldrig sagt att Olofsson är full» genmälde pastor, blott att jag af Olofssons uppträdande kunde tro, att O. ej är fullt pykter. Tycker ej O. det är opassande att komma så der tidigt på morgonen halfklädd och söka en embetsman för att förmå honom att ändra en embetsåtgärd?» Olofsson hade då vändit sig till vittnet med frågan : »Är jag full?» Härpå hade vittnet svarat: »Ja, inte är Olofsson riktigt normal, men om det är af ilska eller något annat vill jag ej afgöra.» Olofsson hade nu gått mot pastorn med knuten hand och skrikit, att han aldrig klagat på sitt husfolk, samt att det inte vora värdt att kyrkoherden hölle kyrkoråd för deras skull, hvilket vittnet ansett, enligt gotländskt språkbruk, vara deteamma som att Tilén ej skulle understå sig att hålla kyrkoråd.
Sofia Olofsson hade samma morgon, då hon varit att mjölka och kommit i närheten af prestgården hört skrik och oväsen. Sedan fick hor syn på Olofsson, som sade, »Jag förmanar barnen, hvad kan jag göra mera, då de ej lyda mig.» Olofsson knöt näfven och skrek, så att vittnet höll på att få dåndimpen och måste gå in till skolläraren för att lugna sig.
Arrendator Lindahl hade sett Olofsson gå efter pastor med knutennäfve.
Svarandeombudet anmärkte, att somliga för sed hafva att gå med knutna händer och att man sällan gaf en örfil med knuteu hand. Kärandeombudet lät genom åtbörder förstå att en näfve, knuten, mycket väl kunde användas till ett slag midt emellan ögonen.
Äfven i detta mål beviljades uppskof för vidare bevisning till tredje sammanträdet.
— Slutligen förekom målet mellan kyrkoherde Tilén mot Olofsson angående beskyllning för bruten embetsed, Här hördes såsom vittnen kyrkovärdarne Jakob Jakobsson, Oskar Andereson och Tomas Danielsson, hvilka alla varit närvarande vid kyrkorådssammanträdet 5 Juli, Enligt deras samstämmiga uppfattning hade Olofsson vid detta tillfalle sagt åt kyrkoherde Tilén med afsetnde på vissa saker, som denne anfört, att han ej trott, det pastorn hade rätt att omtala sådana förtroenden för sin eds skull.
För vidare bevisning uppskof till tredje sammanträdet.

Att deponera värdehandlingar utan recipisse på deras mottagande är något som kan medföra stora obehag.
Aflidne major Claassens sterbhus hade till detta sammanträde instämt ägaren at Fole mekaniska verkstad hr J. Vigström med yrkan om utbekommande af 6,000 kr. pågrund af skuldebref, som fans i sterbhusets ägo. Vigström å sin sida hade genstämt och yrkade, att sterbbuset skulle till honom vid högt vite åläggas utgifva sagda revers jämte en aktie i Gotlands enskilda bank.
Enligt svarandeombudets berättelse förhöll sig saken så: Det ofvannämda skuldebrefvet var en förlagsinteckning som af Vigström hos Olaassen deponerats som säkerhet för erhållande af lån enligt accepter. Vid major C:s frånfälle bade två sådana växlar å sammanlagdt 3,500 kr. funnits hos sterbhuset, hvilka V. inlöst och dermed vore han utan vidare skuld, då han aldrig på sjelfva förlagsinteckningen erhållit några penningar.
Kärandeombudet medgat riktigheten af de inlösta växlarne. Då vid Claassens död kungörelse utfärdades till gäldenärer och borgenärer hade äfven Vigström infunnit sig och sagt sig ba skuld. Växlarne betalades efter vågon tid och då sterbbusutredningsmannen påmint honom honom att han hade ytterligare skuld — på grund af ioteckningen — hade han sagt, att den skulle nog betalas, ehuru han behöfde anstånd. Dervid hade ej alls något uppgifvits derom att inteckningen skulle vara blott en säkerhetshandling. Detta hade först kommit fram vid förnyade påminnelser, men att inteckningen varit en blott säkerhet fann kärandeombudet så mycket mera osaunolikt, som Vigström erbjudit sig att inlösa densamma med 3,500 kr.
Svaranden bestred kärandens framställning af saken, Som vittnen å svarandenssida hördes sakföraren Stenmark och sågverkägaren L. Baché., Bjerges, hufvudsakligen för att få upplysning om major Claassens sätt att sköta sina affärer. Dervid upplystes, att Olaassen i regel aldrig brukade lemna recipisse på mottagna värdehandlingar, att de ej bokfördeg, utan att å dem tecknades de belopp, för hvilka de voro pautsatta, samt att Ölaassen plägade bevilja lån mot växlar intill sådana belopp, för hvilka aflemnade säkerheter gälde.
Svaranden begärde och erhöll uppskof för vidare utredning till första rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Oktober 1892
N:r 153

Visbykretsens lärareförening

har i deg varit samlad till möte härstädes. Först hölls af skoll. Gahnström i Barlingbo lektion om jernet med folkskolans barn. Förekom frågan om inrättande af ett lärarebibliotek. Kretsen arsåg ett sådant önskvärdt, och ansåg att kretsen vore lämpligaste området för ett sådant. Vidare uppdrogs åt kretsens förtroendemän att upprätta förslsg till böckers inköp.
Till sist förekom til! diskussion frågan om folkskolans inflytande på vårt folks sedlighet samt arbetshåg och arbetsduglighet.
Följande resolution antogs:
Ehuru kretsen ej kan framlägga några statistiska fakta och medlemmarue ante sig i viss mån jäfviga att uttala sig i frågan, vill kretsen dock på grund af erfarevhet på det bestämdaste uttala det påstående, att de barp, som regelbundet besökt skolan och inhämtat dess fullstän.
diga kurser, västan alltid blifvit ordentliga, dugliga och flitiga menniskor, då deremot de barn, hvilka till följd af bristande nit hos skolans och barnens målsmän först tillåtits att oregelbundet besöka skolan och sedan i förtid lemna densam ma oftast blifvit lättjefulla, sedeslösa och oordentliga. Detta tyckes visa, att skolan, derest alla hennes målsmän nitiskt och enigt samverkat, kraftigt bidragit till att motarbeta sedeslöshet och dagdrifveri.
Till kretsens ordf. återvaldes skoll. Ljungberg i Fole, och till sekrt. skoll. J. P. Gerdén.
Till ledamöter i centralstyrelsen utsågos pastor F. Skoglund, skoll. J. J. Dalström, redaktör E. Hammarlund och J. Johansson samt till revisorer hrr Rosengren, Celander och Lindén.
Visbykretsens nästa möte hålles sista onsdagen i April 1893. Dervid håller skoll. Nylén katekeslektion och diskuteras frågan om ungdomens uppfostran till arbete och sparsambet. Inledare skoll. Ljungberg i Fole.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 September 1892
N:r 149

Gotlands landsting

har i dag sammanträdt å vanligt ställe i hypoteksföreningens lokal.
Sedan k. m:ts förordnande för öfverstelöjtn. Carlstedt att vara tingets ordförande upplästs, helsade han tingets ledamöter och länets höfding välkomne, hoppandes godt samarbete och välvilligt öfverseende.
Vid verkstäldt upprop befunnos samtlige tingets 26 ledamöter (6 från Visby och 10 från hvartdera häradet) tillstädes utom hr Ludv. Norrby som, hindrad af en skiftesförrättning, inkallat suppleanten nämdem. J. Johansson, Gervalds.
Till vice ordförande utsåg tinget derefter hr P. Larsson, Fole, med 23 röster.
Derefter valdes för behandling af föreliggande frågor följande utskott:
1:sta utskottet (lasarettsfrågorva): hrr Hellgren (25), L. Granberg (25), N. Larsson (25), O. N. Bolin (25) och F. Hermansson (24).
2:dra utskottet (skogsvård och skogslagstiftning): hr ordföranden (25 röster), Bergman (24), K. T. Broander (24), K. W. Gardell (24) och L. Pettersson, Hallbjens (24).
3:dje utskottet (skol- och undervisningsfrågor): hrr G. Kolmodin (24 röster), O. L. Björkegren (25), L. P. Budin (25), J. Uddin (25) och A. Sundblad (24).
4:e utskottet (slöjdundervisningen): hrr ordföranden (25) L. N. Ekinnd (24), G. Kellström (24), M. Larsson (25) och J. F. Sahlsten (23).
5:e utskottet (jernvägstaxan, inköp af mikroskop, restitution af vränvinsafgifter): hrr Herm. Pettersson (24), J. Österberg (25), J. Ohlsson O. L. N. Jacobsson, Hallvans (23) och O. R. Pettersson (24).
6:e utskottet) (utgifts- och inkomststaten): hrr Bergman (24), Herm. Pettersson (24) och K. T. Broander (24).
7:e utskottet (protokollssammandraget): hrr ordföranden (23), G. Kolmodin (23) och P. F. Inre (23).
8:e utskottet (iörslag till åtskilliga hr P. F. Ihre (23), P. A. Hellgren (23), P. Larsson (23), L. Granberg (22) och O. N. Bolin (21).

Härefter beviljades ansvarsfrihet för under landstinget sorterande förvaltande korporationer, hvarjämte bestämdes, att styrelsen för det extra provinsialläkaredistriktet i Klinte skall utgöras af 3 personer, en från hvartdera pastoratet. Denna styrelse utses i morgon.
Ordet begärdes derefter af
landshöfding Poignant, som anhöll få yttra några ord om de förslag som förelåge från länsstyrelsen, främst om det för 10 år begärda anslaget till slöjdskolan, som af statens inspektör bade fått vitsordet att väl motsvara sitt ändamål såsom ett centrum för slöjdundervisningen på Gotland, hvarest länets skollärare få inhämta en lämplig metodisk undervisning för att sedan i sin mån sprida slöjdskickligheten inom länet, Att anslaget ou önskades för 10 år på en gång berodde på att hushållningssällskapet haft stora utgifter för fastighetens iståndsättande och åtagit sig dess framtida underhåll. Tingets ledamöter inbjödos att taga skolan i betraktande i dag kl. 2—4.
Att såsom hr Granberg föreslagit at de 360 kr., som anvisats till stipendier tör genomgående af slöjdkurs härstädes, taga en del att användas för genomgående af fortsättningskurs vid slöjdseminarium vore icke lämpligt. Det vore två skilda saker, som icke borde sammanblandas.
En annan vigtig fråga vore den om jernvägens persontaxa, som vore för hög och hinderlig för trafikens utveckling. Bolaget stode nog ut med minskniogen i inkomster genom nedsättviog. Om zontaxa i allmänhet vore bra, kunde vara svårt att afgöra. För Gotland trodde tal, att den af hushålln.-sällskapet föreslagna vore bra. Ändamålet vunnes dock lika bra med den af dir. Agrelius föreslagna kilometertaxan. Dir. A, hade visat sig vara emot allt hvad zontaxa heter. Det vore nog också statens trafikstyrelse. Familjebiljetter eller s. k. hushållsbiljetter med kupongböcker borde införas. På vissa delar af statens banor fionas sådana för 2 1/2 öre kilometern. Tal. anförde exemplet från två lifskraftiga jernvägar i Åhustrakten i Skåne.
Om inte jernvägsbolaget stode ut med att sänka, så vore länsstyrelsen nödsakad att vända sig till regeringen med anhållan att regeringen må göra allvar af sin rätt att inlösa banan. Då kommer staten inte att ge ens så mycket för banan, som den har att fordra, och aktiekapitalet vore förloradt för staden. Dock kunde banan en gång komma att bära sig, då sockerbruket i Roma blefve färdigt. Då komme trafiken att ökas så att resterna till staten kunde betalas, banan beläggas med stålräls och utdelning gifvas åt aktieägarne.
Tinget, som egnar återstående delen af dagen åt utskottsarbeten, samlas åter i morgon kl.12.
Tingets ledamöter äro idag inbjudna till supé på länsresidenset.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 26 September 1892
N:r 148

Biskopsvistation

hölls i lördags och igår i Fole och Lokrume församlingars pastorat, dervid biskopen biträddes af kontraktsprosten Alfvegren i Ejsta.
På lördagen inspekterades skolorna. Vid förhöret i Fole skola, som delvis leddes af biskopön, uttalade han sintillfredsställelse med församlingens beslut att upprätta särskild småskola från och med hösten 1894, då resultatet af skolundervisningen säkerligen skulle bli ännulyckligare än det redan vunna, som dock måste erkännas vara ganska godt. Behofvet af undervisningsmateriel vore väl tillgodosedt. Fortsättniogsskola hade varit inrättad, men ej ansetts böra hållas i gång de senaste åren på grund afringa barnantal. Skolrådet beslöt på biskopens förslag att göra framställning :-om årligt förslagsanslag för: sådan. Om ettsådant erhölls, kunde skolans; verksamhet hvila under sådana &r då mindre än 6 barn anmälde sig. — Beträffande val af böcker för sockenbiblioteket meddelades, att detta verkstäldes af pastor, skolläraren och 2 på kommunalstämma valde. personer.
I Lokrume skola: påvisade biskopen det för ett godt undervisningsresultat hinderliga i att folk- och småskola vore sammanslagna, hvarigenom hvarannandagsläsning blef nödvändig. Kyrkorådet beslöt göra vederbörlig framställning om bristens afbjelpande medelst upprättande af småsköla så snart som möjligt. Om ej detta genast kunde förverkligas, ville skolrådet söka utverka antingen skoltidens förlängning till 9 månader om året eller undervisningens utsträckning till 6 dagar i veckan under de -8 läsmånaderna, intill dess småskola blifvit upprättad. I fråga om fortsättningsskolan fattades enahanda beslut som i Fole.
Fole kyrka befans i hufvudsakligt godt stånd. Tornet borde befrias från all revetering och i stället fogstrykas med cement. Efter skolbygnadens utvidgning 1894 ville församlingen taga i tu med kyrkans yttre. Afbiskopen väcktes fråga om värmeledning i kyrkan. Ehuru man insåg och behbjertade frågans vigt, fann kyrkorådet ingen förhoppning att under nuvarande tryckta förhållanden kunna göra något åt densamma. Man ville likväl se tiden an. Kyrkogården var i godt och vårdadt skick. Arkiv och inventarier befunnos i ordning. Biskopen erinrade om vigten af att vid dop begagna särskildt för ändamålet afsedt dopkärl, och skulle framställning göras om inköp af lämplig sådan för dop i hemmen. På visitators hemställan, beslöt man göra framställning hos församlingen om helgemålsringningens förflyttande från tisdag, torsdag och lördag till de af ålder inom kyrkan helighållna dagarne onsdag, fredag och lördag.
Äfven Lokrume kyrka befans i godt skick. Som ett önskningsmål uttalades, att sedan det vestra tornfönstret blifvit försedt med färgadt glas, äfven korfönstret måtte prydas med sådant. Kyrkans gamla bänkar höllo på att så småvingom ersättas med nya. Golfvet i skeppet var bristfälligt och borde förses med stadigare underlag. Dopfunten var symbolstridigt placerad vid sidan af altaret innanför skranket. Borde flyttas till någon af de hvar för sig lämpligare platser, som den tidigare innehaft. Äfven här skulle framställning göras om inköp af en dopskål. Kyrkorådet beslöt göra framställning om anbriogande af värmeledning i kyrkan så fort omständigheterna medgåfve. Rörande helgemålsringningen fattades samma beslut som i Fole. Arkiv och inventarier befunnos i skick, Båda församlingarnas såväl kyrko- som skolräkenskaper föranlsdde ej till anmärkning. De ijbruk varande ministerialböckerna voro med ordning och noggranhet förda.
I går, efter förrättad högmessogudstjenst, höll biskopen sedvanligt visitationstal från altaret, hvarpå kontrakteprosten Alfvegren höll förhör med nattvardsungdomen och biskopen samtalade med församlingarnas äldre medlemmar.
Hölls så kyrkostämma. Dervid föredrogs den af pastor, kontraktsprosten Gustafsson, afgifna embetsberättelsen öfver församlingarnas tillstånd sedan visitationen 1886. Ur densamma anföra vi:
De allmänna gudstjensterna bevistades allmänt i Lokrume, men ej så allmänt i Fole, beroende derpå att omkring 15 hushåll, förutom några ogifta arbetare vid mekaniska verkstaden, utan att ha utträdt ur statskyrkan owfattat baptistiska och frikyrkliga åsigter. . Sakramenten brukades ordentligt, söndagen helighölls allmänligen. Daglig husandakt förekom ej i regel, men öfvades dock, om ej så regelbundet, i flere hus. I sedligt hänseende vore ej allt eom det borde vara. Dryckenskapslasten syntes dock vara i aftagande.
Sedan 1886 har en person i Fole lagligen utträdt ur statskyrkan och blifvit metodist.
Ett gift par har 1889 öfvergått från metodiemen till statskyrkan. I Lokrume äro de okyrkliga rörelserna i aftagande. I Fole ha sedan 1884 30 personer omfattat frikyrkliga åsigter och afhålla sig från nattvarden och den allmänna gudstjensten. De ha bildat en s. k, nattvardsförening, der lekmän utdela sakramentet. I Fole finnas 8 gossar och 2 flickor som ej äro döpta. I Fole har 3 och i Lokruome 2 barn ej vederbörligen anmälts till konfirmation. Något uppenbarligt fiendtligt tänkesätt mot kristendomen kunde ej sägas inom pastoratet vara för handen, men väl mindre vänliga tänkesätt mot svenska kyrkan af de separatistiskt sinnade.
Etter senaste visitation har Fole kyrka reparerats för 2,280 kr. och Lokrume kyrka för 1,793 år., hvarförutom i densamma uppsatts ny orgel för 3,000 kr. Fole kyrka är brandförsäkrad för 46,250 kr. och Lokrume för 10,500 kr.
Med afseende på protokollet för specialvisitationen framförde biskopen sitt tack till församlingarna för den offervillighet de visat i fråga om kyrka och skola. Dock ville han lägga dem allvarligen på bjertat att söka åstadkomma värmeledning i kyrkorna och i detta hänseende icke komma för långt efter många andra församlingar på Gotland. Tillika uttalade biskopen sin glädje öfver Lokrume församlings kyrksamhet. Vigtig vore husandakten. Det vore en skam att de lutberskt kristna i detta hänseende skulle stå tillbaka för katolikerna. Svenska folkets hela framtid vore i väsentlig grad beroende af husandakten. Doerför borde den flitigt öfvas. Kommunionförhör borde i någon form hållas.
I fråga om separatismen byste biskopen icke så stora farhågor för de nuvarande kristna, som afsöndrat sig från kyrkan. Största faran låge i framtiden, för slägten som skulle komma. Ty man ledsnade förr eller senare på separatismens formlöshet. De uoga skulle göra det, och då gick det vavligen så, att man läte allt hvad religiöst behof heter fara. Måtte de, som öfvergifvit kyrkan, ha gjort det efter allvarligt öfvervägande icke blott i fråga om sig sjelfva utan äfven barnen. Allvarliga förmaningar gåfvos till ett i allo sedligt lefvarne. Biskopen uttalade till sist den förhoppningen, att allt skulle göras för att skolgången i församlingarne måtte blifva bättre. Icke stode Fole och Lokrumme lägst på skalan, men de kunde komma högre.
Då ingen hade någon framställning att göra till visitator och då det inbördes förhbållandet i pastoratet förklarades af medlemmarne vara godt, afslöts visitatio.sförrättningen med nedkallande af Guds välsignelse öfver församlingarna.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 26 September 1892
N:r 148

På utmätningauktion

försåldes i dag å landskansliet Oskar Nyström tillhöriga 1/4 mantal kronoskatte Lilla Hellvis i Fole. Egendomen, som var saInvärderad till 6,000 kronor, inropades af Lars Nordström, Råby i Hejdeby, för 7,200 kr.
— Auktionen å Lars Johanssons 29/200 mtl kronoskatte Burs i Norrlanda vardt instäld.

Rättegångs- och polissaker.

Norra häradsrätten.
(Hösttingets första sammanträde å Alleqvia i Endre 5—6 Sept.)
Djurplågerimålet mot hemmansägaren Gardell Boters i Anga, var vid detta tilltälle åter före. Ett vittne, Arvid Martell, infann sig icke, hvadan åklagaran begärde och erhöll uppskof med målet.

Barnaföda. Pigan Maria Elisabet Österdahl, Gannarfve i Hall, hade instämt husbonden Alfred Bjersander, Austers med yrkande om 75 kronor årligen till 15-års åldern för ett af henne 31 Mars i år födt barn, hvartill Bjersander vore fader. Denne nekade och hade genstämt Österdahl för beskyllning som ginge på heder och ära, Som han emellertid icke, såsom han blifvit ålagd, iakttagit personlig inställelse dömdes Bjersander att utgifva försutet vite med 20 kronor samt förständigades vid 50 kronors: vite att vid nästa rättegångstillfälle — företa dagen af andra sammanträdet — komma tillstädes, — I samma syfte som här ofvan nämts i fråga om ett 24 Dec, 1891 födt barn hade pigan Selma Johansson, Smiss i Sjonhem, instämt maskinisten Karl Magnus Juhansson, Tuale i Ganthem. Tre vittnen hördes, af hvilka det ena, arb. Fredr. Jako.sson från Ala, hade för svaranden mycket besvärande omständigheter att meddela, Uppskof till första dagen af tredje sammanträder.
— Äfven Helena Matilda Andersson, Gerungs i Rute, hade instämt Gustaf Oskar Pettersson, Vatlings i Fole. Parterna infunno sig ej.
— Med fria sig från att vara fader till ett af Anna Angusta Rosvall, Risungs i Rute födt barn, skulle vid detta sammanträde drängen Johan Lindqvist, Lina i Hörsne. Han hade ej infunnit sig. Då ej upplyst vore om svaranden besvärat sig ötver den ådömda elgången, sku!le härom bevis infirskaffis och ville rätten meddela yttrande vid tredje sammanträdet.

Ett högvigtigt mål. Bonden Anders Petter Andersson, Lilla Bjers i Stenkyrka hade instämt skräddaren Johan Carlsson, Tune och enkan Sjösten med yrkande om skadestånd af hvem det bäst gälda gitte för det Carlesoa vedhuggit några björkar, som svarandena ansett stå på af enkan Sjösten sedan gammalt arrenderad mark, då deremot käranden påstod att de stått på hans mark, Icke mindre än 8 vittnen hördes i målet. Svarandena begärde och erhöllo uppskof till tredje sammanträdet för att visa värdet af de nedhuggna björkarae, som kärandea värdsrat till 64 kronor, samt för att ådagalägga, att enkan Sjösten verkligen halt rätt att nedhugga dem.

För förfallolös utevaro från tingssammanträder dömdes K. H. Anderssov, Kams i Lummelunda, J; N. Badin och Maria Budia, Kyrkljufves i Vänge, att böta hvar och en 5 kronor.

För olaga ölutskänkning hade kronolänsman Boberg instämt husbonden Olof Johansson, hvilken förestod Magnuse skjutsstation i Gothem. Svaranden, som icke hade rätt att skänka ut öl åt andra än vägfarande, genmälde å stämningen att han såsom vägfarande ansett hvar och en som vore berättigad att taga skjuts. Dock bestred han att sådant ägt rum på sön- eller helgdag. För att styrka detta, erhöll åklagaren uppskof.

Såsom kronoombud hade länsman Boberg instämt Erik Petter Olsson, Hammars i Kräklingbo, angående rätt till släketägt, Saken rörde sig derom, att, ehuru Hammars vid laga skifte fått sig tillskiftad jord från Tjengvide länsmansboställe icke derå befintlig släketägt medföljt, utan fortfarande skulle tillhöra Tjengvide, hvilket ock var den uppfattning af saken, som t. f. förste landtmätaren i en lemnad utredning visade sig äga. Kronoombudet yrkade, att svaranden dels skulle ergätta den släke, som han sålunda ondandragit länsmansbostället, räknadt under preskriptionstid, dels mot skälig ersättning lemna väg till dyan och plats för släkeps uppläggande. Svarande bastred käromålet. Uppskof erhölls till andra sammanträdet för utredning.

Misshandel. Åklagaren hade instämtj drängen Johannes Pettersson för våld mot Oskar Jacobsson, båda vid Granskogs i Dalhem, Målsägaren berättade: En dag hade han och avaranden gått på en åker och plöjt. Svaranden hade då velat tvioga Jacubsson att använda en oduglig plog, och då han vägrat detta, med storändan af ett jernskodt piskskaft tilldelat honom ett slig öfver venstra ögat, så att detta svullvat till och blodvite uppstått. Målsägaren hade genast gått hem och tvättat blodet af sig samt derefter gå:t till Kräklingbo och för länsmannen anmält missbandelv. Han hade haft men af den i 14 dagar.
Svaranden deremot hade följande att förmäla: Vid den omnämda plöjoingen hade han, som körde med bästar, en liten stålplog, då deremot Jakobsson, som hade oxar, af dessa en »unger stäut», en tung plog. Pettersson, som sade sig ha yttrat att det var »djäurplaugerei» att låta oxarne gå med den tunga plogen, hade då föreslagit ett byte, då hästarne bättre orkade med den tyngre plogen. Då Pettersson böjt sig ned föratt byta om plogarne, hade Jakobsson dängt honom i hufvadet så att två blåa svullnader uppkommit, af hvilka ban haft men i 14 dagar. Han hade då gifvit Jakobsson ett slag med sin piska, som dock icke var jernskodd, utan bade Jakobsson sjelf med fiograrne »krattat upp» såret för att få det stort. Målsägaren begärde 25 kronor för sveda och värk, men svaranden ansåg ej det hela värdt mera än 3 kronor. Åklagaren yrkade ansvar för misshandel. Utslag vid tredje sammanträdet.

Oskar Nyström, Helvigs i Fole, hade instämt landtbrukaren Karl Larsson, Bondarfve, med yrkande att utfå 2,500 kr. i skadestånd derför att svaranden som blifvit utsedd till syssloman för det under exekutiv försäljning liggande 1/4 ma tal Lilla Helvigs, hindrat käranden att sköta egendomen, hvadan förlust för honom uppstått. Svaranden bestred; uppskof till första rättegångsdagen af andra sammanträdet.

En svarande, som medger. Samme kärande som i förra målet hade instämt hemmansägarne Lars Nordström, Lilla Råby i Hejdeby, och E. H. Fagerlund med yrkande att hvem bäst gälda gitte måtte till honom utbetala en summa af 3,257 kr. på grund af en köpeskillingsrevers, som, efter det han köpt 1/4 mantal Lilla Helvigs af Fagerlund, befannits häfta vid egendomen. Nordström hade i sin ordning sålt hemmanet till Fagerlund, men då det utröntes, att hen ej hade med saken att skaffa, skildes han från målst. Fagerlund påstod att han underrättat Nyström om köpeskillingsreversen vid köpet, hvilket bestreds af käranden.
— Nå medger Fagerlund att betala den omstämda summan?
— Jo, naturligtvis betalar jag bvad jag är skyldig.
— Jaså, vill Fagerlund verkligen betala köpeskillingsreversen ?
— Ja, det kommer inte på fråga.
— Såå? Då skrifver jag i protokollet att Fagerlund medger att betala 3,257 kronor?
— Ja, för all del;
(Nordströms -rättegångsbiträde hviskar: »Förstår inte Fagerlund, att häradsböfdingen frågar, om ni vill betala till Nyström?»)
Fagerlund: Jaså, nej för tusan, det vill jag visst inte;
Hans bestridande togs nu till protokollet och domaren frågade:
— Nå, hvad säger Fagerlund vidare?
— Ja, 25 kronor från Garda och hit kan väl inte vara för mycket.
Emellertid uppsköts målet till första dagen af tredje sammanträdet för vidare bevisning.

Gothemsmålen. Husbonden Oiof Olofsson, Nybingers i Gothem, hade instämt kyrkoherde G. H. Tilén derstädes med yrkande om ansvar för ärckränkping. Som konsistorieombud var förordnad kyrkoherde Friberg i Källunge. Stämningen innehöll, att svaranden inför kyrkorådet, der äfven andra personer voro närvarande, sagt att Oiofsson vore en dålig husbonde, act på grund af bans dåliga ex:mpel man ej kunde begära bättre af hans tjenstfolk, att han lefvat ett osedligt lif i fira år, att han ej vore värd att bära byxor, att han vore sämre än en mindre vetande menniska, att Olofssons hus i flere år varit ett otuktshus m. m.
Svaranden förklarade, att detta vore osanDing hvart enda ord, hvilket kunde bevisas med kyrkorådets justerade protokoll.
Kärandeombudet, sakföraren Stenmark, anmärkte: Ja nog har det förts underliga protokoll i Guthem, men så galet vore det nog ändå inte, att sådant som stämningen innehöll finge inflyta.
För att inkalla vittnen uppsköts målet till första dagen af andra sammanträdet.
— Kyrkoherde Tilén å sin sida hade instämt Olof Olofsson för det denne med hot i ord och åtbörder velat tvinga honom tilländriug af mot bonom beslutad kyrkorådsåtgärd.
Kyrkoherde T. berättade: Den 2 Juli på morgonen hade han mött O.ofsson i närheten af prestgården i upprördt tillstånd. Han hade då frågat:
— Vill Olofsson mig något?
— Jo, det kan hända det. Vill ni ta tillbaka det der kyrkorådsboslutet.
— Det beror ej på mig utan på kyrkorådet.
Under det de sedan följts åt till prestgården hade Olofsson upprepat sin anhållan häftigt och knutit näfven tätt intill kyrkoherdens ansigte.
— År ni ej nykter? — hade kyrkoherden frågat, hvilket uppretat Olvfss,n än mer. Då ban sagt sig ssola processa med kyrkoherden, hade denre yttrat:
— Det kan bli ganska dyrt.
— Det har jag råd till,
— Den råheten skall jag föreöka ta bort.
— Det duger pastorn ej till.
lär hade Olofsson varit så ursinnig, att kyrkoserdea befarat handgripligheter, derest ej skolläraren i detsamma kommit till. På grund af allt detta gjorde kyrkoherden mot svaranden olvannämda yrkanden.
Svarandeombudst, det samma som i förra målet, förklarade kyrkoherdens framställning i allt väsentligt vara falsk. Olofsson hade visaerligen varit upprörd, men ej hotat, och hade endast bedt, att kyrkoherden måtte borttaga hans namn från en kallelse, som kommit två hang tj-nare till del att inställa sig för kyrkorådet på grund af osediigt lefverne. O.ofsson hade aldrig, såsom pastor i skrifvelse sagt, angifvit tjenarne härför. Svaranden yrkade ansvar för obefogad rättegång. Uppskof till andra sammanträdet första dagen tör bevisning.
— Likaledes hade kyrkoherde Tilé i instämt samme Olofsson för beskyllning mot honom i sittande kyrkoråd att ha brutit sin embetsed. Då de omnämda tjenarne kommit för kyrkorådet, bade Olofsson nekat att ha angifvit dem samt yttrat: »Om jag sagt något eller inte gör det samma, ty pastorn bar i alla fall brutit sin embatsed».
Svaranden förklarade: Om Olofssons yttrande varit sådant hade han varit straffvärd.
Men förhållandet var ett annat. När käranden först kommit till Gothem, hade förhåll ndet varit mycket vänskapligt mellan honom och O:ofsson. Denne hade då i förtroende mellan fyra ögon sagt mycket åt kyrkoherden, som denne sedan, när förhållandet blef spändt dem emellav, bragt till offentligheten. Olofsson hade ansett sina yttranden fälda under tystnadens helgd, och hans mening med yttrendet inför kyrkorådet hade varit, att pastor Tilén svikit detta förtroende.
Kyrkoherde Tilén bestred denna uppfattning. Uppskof för vittneus hörande beviljades till första rättegångsdagen af andra sammanträdet.

För ärekränkning, bestående deri, att svaranden skulle beskylt honom för att ha förorsakat den eldsvåda, som i Mars månad timade vid Sojvide i Sjonhem, hade muraren S. Johansson i Visby instämt arbetaren Lars Jakobsson Åkarfve i Sjonhem. Denne nekade, Uppskof för bevisning till nästa sammanträdes första dag.

Södra häradsrätten.
(Höstetingets första sammanträde vid Skogs i Levide 5—6 Sept).
Ärekränkning. Karl Nilsson, Nygårds i Vesterhejde, hade instämt Lars Andersson för att denna skulle en dag förliden månad beskylt honom att ha stulit två fläskskinkor. I skadeersättning ville han ha 100 kronor. Svaranden nekade och yrkade å sin sida ersättning för sin ioställelse med 15 kr, Målet uppsköts på kärandens begäran till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

Utfående af en fordran på omkring 230 kr. yrkade nämdeman O. R. Pettersson, Liffride i Stånga, af L. N. Lagergren, Gumbalde, Svaranden företedde qvitto å 202 kr, af det omstämda beloppet. Kär. ville ej neka för namnteckningen, men visste säkert att han aldrig fått några pengar. Förattstyrka detta fick han uppskof till andra dagen af 3:e sammanträdet.

Jordstvist. August Andersson, Mickels i Silte, ville att Lars Larsson, Snovalde, skulle till honom ötverlemna en jordlapp, hvartill A. tror sig ha bättre rätt. Svaranden genmälte, att den omtvistade lotten befunnit sig i Larssons och dessförinnan i fars och farfars oqvalda ägo sedan storskiftet 1814, då den tilldelades hemmanet såsom vederlag för annan jord. Utslag afkunnas vid tredje sammanträdet,

Olof Olofsson hade instämt Alf. Lundqvist, Hemse, för att få 96:50 för en ko, som L. köpt på en aukt. Svaranden hade uttagit genstämning å O. för att denne sålt kon under uppgift att hon snart skulle kalfva, hvilket dock ej blef sf. Han hade måst sälja kon för 65 kr. och ville nu ha skilvaden jämte åtskilligt i rättegångskostnader.

Johan Ansin, Tofta, hade instämts för det han skjutit en rapphöna på förbjuden tid. Ansin erkände.

Bråkig hade en dag i somras K. P. Jönsson varit å lägerplatsen Visborgs slätt, hvarför han instämts af länsman Svallingsson. Han erkände.

För olaga ölutskänkning hade kronolänsman J. A. Lindström åtalat handelsbiträdet Oskar Rakazinsky. Han försvarade sig med att han ej kunde veta hvart de ölköpande kunderna gingo för att förtära varen. Så ofta han sett dem stanna inom lägenheten hade han kört af dem. Nekade för öfrigt för anklagelsen.
Uppskof för vidare bevisning.

Barnaföda. Anna Bokström, Klinte, yrkade att af Jakob Hägg, Loggarfve i samma socken, årligen tills barnet fylt 15 år eller kan sig sjelft försörja utfå 96 kr. årligen i underhåll för att 22 Juni d. å. födt fickebarn. Svaranden nekade till faderskepet. Uppskof för bevisning förebringande.

För olaga ölutskänkning hade kronolänsman Lindström instämt värdshusidkaren i Hemse Louis Münrer och värdshusidkerskan i Burgsvik Fredrique Krokstedt, Den förre nekade för förseelsen, hvadan målet uppsköts till andra sammanträdet för vittnens anskaffande. Den senare, som har rättighet att utskänka maltdrycker åt spisande gäster, medgaf att hon låtit äfven andra gästar få maltdrycker. Utslag afkunnas å första dagen af nästa sammanträde.

Återgång af köp. Det af oss förut omnämda målet mellan Stånga kommun och L. N. Lagergren, Gumbalde i Stånga, angående öfverlemnandet af 10 tunnland myrjord, afsöndrade från Stånga annex, hvilken jord Lagergren skulle ha köpt å kommunens vägnar och efter uppdrag af kommunalstämman, men sedan vägrat att lemna kommunen och la farit den i eget namn, behandlades vid detta sammanträde. Kärandeombudet företedde åtskilliga intyg, af hvilka framgick, att Lagergren på stämma 1886 verkligen fått ett sådant uppdrag, ehuru blott muntligt. Svaranden nekade härtill, alldenstund ingenting härom finnes i något stämmoprotokoll. Målet uppsköts på båda parternas begäran till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

I målet för olaga utskänkning af maltdrycker och vin mot Josefina Österberg, Klintehamn och Fr. Kahl, Ljugarn, förut af oss omnämda, afkunnas utslag vid nästa sammanträde.

I hundskattemålet mellan T. V. Hellerström och Olof Malmros hördes 3 vittnen, som skulle intyga, att H. under året haft 2 hundar. Utslag afkunnas vid tredje sammanträdet.

Oskar Jakobsson, Garda, erkände skriftligen att ban gjort sig skyldig till olaga utdelning af punsch och konjak. Utslag aftunnas v.d nästa sammanträde,

För underlåten väghållning var arrendatorn af Vestergernsholm K. O. H. Karlsson instämd af kronolänsman Svallingson. Förseelsen skulle bestått deri, att Karlsson efter starkt snöfall 13 mars i år ej skottat upp vägen, utan hade fjerdingsmannen i distriktet måst låta andra personer verkställa arbetet. Vittnen intygade att vägen 14 Mars varit igensnöad och ofarbar. Utslag afkunnas vid tredja sammanträdet.

Ansvar för bedrägligt förfarande hade på angifvelse af f. nämdemannen Engström yrkats af kronolänsman Svallingson å Karl Karlsson, Mafrida i Vestergarn, för hvilket mål vi förut redogjort. Protokoll öfver hållet polisförhör hos Karlsson uppl stes, hvaraf framgick att K. sagt sig förlorat de båda reverserna och ej vetat hvar de befannit sig tills han fått höra att grannen G. Bolin innehade dem. Tre vittnen hördes nu och skulle intyga att Karlsson innehaft reverserna tills kort före Bolins lagsökning på grund af samma. Emellertid visste de ingenting om den saken. Käranden begärde uppskof för inkallandet af af flera vittnen, hvilket bestreds af svaranden. Beslut afkunnas å första dagen af nästa sammanträde.

I länsman Svallingsons mål mot Jonas Nilsson, Nasume i Tofta, för forslande af rapphöns under förbjuden tid, hördes ett vittne, som visserligen meilhaft till staden en Nilsson tillhörig korg, men ej vetat hvad gom fans deri. Åklagaren yrkade att svaranden måtte åläggas mel ed fria sig från åtalet om han gitte. U:slag vid tredje sammanträdet.

Ärekränkningsmålen mellan Alfr. Pettersson, Kyrklasse i Atlingbo och hustru Annu Söderberg samt muraren Job. Fagerström, flere gånger behandlade, anmäldes i dag förlikta.

I afverkningsmålet mot Karl och Job. Karlsson, Qvie i Löjsta, förekom ingenting nytt. Karl Karlsson var personligen närvarande och sade sig endast på kyrkoherdens anmodan ha användt en del stubbar till tjärvränning. Ett par vittnen hördes. Utelag vid tredja sammanträdet.

Erhard Larsson var i dag närvaranda att svara på anklagelsen att ha misshandlat en Johan Pettersson å Burgsvik. Han nekade för alltihop. Utslag vid tredjesammanträdet.

Julia Procopé i Hemse erkände sig ha olofligt utskänkt maltdrycker. Utslag vid nästa sammanträde.

Misshandel. I uppskjutna målet mot Joh. Löfgren, Tass i Hejde, om misshandel mot hustru hördes ett vittne, som till en del sett Löfgrens våldsamheter. Åklagaren yrkade ansvar å L. för våld mot hustrun och en annan qvinna samt för hemfridsbrott vid Medebys.
Utslag vid nästa sammanträde.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 September 1892
N:r 137