Vid i dag hållen förnyad ransakning med för detta brott häktade Esra Södergren företogs vittnesförhör med drängen Wilhelm Broman, Hammars å Fårö, inkallad af svaranden. Han hördes om sitt sammanträffande med Södergren 20 November å det förut omtalade bröllopet vid Ringvide. Han hade vid midnattstiden råkat Sjdergren å Ringvide gård och sedan gjort honom sällskap till kl. 3 på morgonen, då de skildes vid Södergrens butik. Han sade sig ej ha kunnat iakttaga, att Södergren vid tillfället var iförd mask.
Åkl. anmärkte, att vittnesmålet i denna sak ej kunde tillmätas betydelse. Förut hade två vittnen sett S. klädd i mask under gående till bröllopsgården. Vittnet Broman däremot hade sett honom först framme vid brölloppsgården., Det kunde därför tänkas, att S. på vägen till men ej framme vid bröllopsgården varit iklädd mask.
Vidare framhöll åklagaren, med anledning af vittnets uppgift, att S. varit iklädd kavaj, att det varit en lätt sak för S. att byta kläder, något som ofta bände med S.
Drängen Viktor Jacobsson från Dembor å Fårö hördes om svarandens uppgift att han låtit göra dyrkarne för att släppa in vittnet till pigan Ada Tappor.
Vittnet bestred detta. Han visste ej hvartill S. användt sina dyrkar. Nog hade S. släppt honom in till pigan, men om han därvid användt dyrk, visste vittnet ej.
Vittnet hade dagen efter rånet varit inne hos S i dennes butik. Han hade ej iakttagit något särskildt med S., endast att han var ovanligt sömnig om kvällen.
Dagen därpå följdes vittnet och Södergren åt till Visby; under hela vägen talade ej S. om rånet, men vittnet såg att S. innehade mycket pengar.
Skolläraren M. Lindström, Visby, upplyste om förut i målet hörda vittnet Maria Broman, att hon sedan år 1895 ej varit fullt normal samt led af högfärdsgalenskap och förföljelsemani. Af denna orsak hade hon, som förr varit hushållerska hos Lindström, blifvit skild från sin plats.
Bryggare Edv. Jakobsson upplyste i samma sak, att fröken Maria Broman varit såsom sinnessjuk intagen å dårhus. Vittnet meddelade efter hörsaga från förut hörda vittnet Viktor Jakobsson, att Södergren skolat ha kärleksförbindelse med Maria Broman. Jakobsson, som förut förnekat att han haft någon vetskap om detta, måste nu tillstå det. Äfven uppgaf vittnet, att Viktor Jakobsson uppgifvit att Södergren varit vid båten för att fråga efter dennas afgångstid.
Med anledning af detta yrkade åklagaren ansvar å vittnet Viktor Jakobsson för förtegenhet af för honom kända saker.
På grund af hvad om vittnet Maria Broman förekommit, jäfvade åklagaren henne.
Härpå framstälde åkl. några frågor till Södergren om hans penningetransaktioner, hvarefter han anhöll om längsta möjliga uppskof för att inkomma med slutpåstående.
Södergren anhöll att få blifva försatt på fri fot. Om detta ej kunde bifallas, anhöll han att få som vittne höra pigan Emma Nygren, Träska å Fårö. Han anhöll dessutom om ersättning för den förlust han af häktningen lidit.
Efter enskild öfverläggning uppsköt rätten målet till 8 Aug. och resolverade, att åklagaren till dess skulle inkomma med slutpåstående. Södergren kvarhålles fortfarande i häkte.
S. anhöll, att läkareattest om Maria Bro mans sinnestillstånd måtte infordras.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 18 Juli 1898
N:r 108
