som för någon tid sedan strandade på västra sidan af Fårön, har nu blifvit totalt vrak.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 19 September 1898
N:r 144
Tre ransakningar
höllos i går inför norra häradsrätten, och pågingo förhandlingarna i dessa mål från kl. 11 f. m. till kl. 4 e. m. och — efter hållen middagsrast — från kl. 5 till kl. 1/2 8 e. m.
Alla tre målen voro förut handlagda. Det, som först påropades, var målet mot järnvägsarbetaren P. A. Olsson angående
våld och hemfridsbrott,
af Olsson begångna vid olika tider och på olika platser inom Ala socken.
Vid Olssons sida såsom åtalad för delaktighet i brotten stod nu äfven arbetaren Frans Pettersson.
Med afseende på Olsson utröntes nu till fallo, att han 18 Juli å Lauritse gård i Ala misshandlat arbetaren P. L. Johansson samt senare på dagen i samme Johanssons hem ännu en gång våldfört sig å denne.
Vidare hade Olsson, då 1 sällskap med svaranden Pettersson, 29 Juli inträngt i P. L. Johanssons bostad och ej velat aflägsna sig därifrån, trots tillsägelser, utan med våld beredt sig tillfälle att genomsöka J:s bostad ör att se, om han var hemma. Olsson hade sammaledes natten mellan 16 och 17 Juliinträngt i arb. Fr. Johanssons bostad hos J.
Larsson, Gyle, och slagit denne på flera ställen å kroppen och särskildt i ansiktet. Slutligen var Olsson ännu en gång i färd med arbetaren Johansson och misshandlade honom.
Vid våldsgärningarna mot arb. P. L. Johansson 29 Juli och mot Fr. Johansson natten emellan 16—17 Juli samt vid det sist här. ofvan omtalade våldet var Pettersson med och hjälpte Olsson i hans våldsföröfvanden.
Olsson vidgick i hufyudsak hvad som lades honom till last, men Petterson sökte att slingra sig undan deis genom att neka, dels genom att säga sig ej minnas händelserna i fråga, enär han skolat vara öfverlastad. Fyra vittnen styrkte dock i förnekade punkter och jämväl i öfrigt stämningarnas riktighet såväl i afseende på Olsson som Pettersson.
Efter en längre öfverläggning dömde rätten svaranden Olsson att undergå fängelse i till sammans fyra månader och att böta tillsammans 75 kr., eller att i ena bot undergå 4 månader och tio dagars fängelse.
Svaranden Pettersson fick böta tillhopa 150 kr., hvilka, om han ej kan gälda dem, förvandlas till 18 dagars fängelse.
P. A. Olsson, född 1866 i Dörby församling af Kalmar län, har förut (år 1895) undergått 6 månaders straffarbete för våld och knifskäring.
Målsägaren P. L. Johansson, hvilken vid föregående rättegångstillfälle uppträdde berusad, dömdes att härför böta 50 kr.
Nästa mål gälde
den falske folkskolläraren Johansson-Bolmér,
mot hvilken till detta rättegångstillfälle icke någon bevisning förebringats och hvilken fortfarande nekade för att vara den, som sökt vikariat i Halls församling.
Som ombud för skolrådet i Hall hade kyrkoherde Beckman i Hangvar instält sig. Han vitsordade, att han skrifvit två vid rätten företedda till Johansson stälda bref angående platsen i fråga.
Om dessa bref sade den häktade, att han väl sett dem och haft dem i sin hand, enär den af honom förut omtalade skoll. J. E. Johansson, som skolat vara den, som sökt platsen, tillsäkdt honom den på samma gång han återsändt da betyg, hvilka han skulle ha afskrifvit och användt vid platsens sökande.
Vidare företeddes ansökningshandlingarna till såväl Hall som Orlunda församlingar.
Den sista af de två platserna har J:son-Bolmér erkändt sig hafva sökt. Det visade sig vid anstäld jämförelse, att båda handlingarna voro skrifna af samma person. Detta förklarade Bolmér så, att J. E. Johansson, på hans uppmaning, skrifvit de af honom använda betygsafskrifterna och ansökningshandlingarna, enär han själf vid tillfället haft ondt i sin högra hand. Som bevis på, att det ej varit Bolmér utan den mera nämde J. E. Johansson som sökt platsen i Hall, åberopade Bolmér: ett bref som lär skola finnas i en Bolmér tillhörig verktygslåda, som f. n. finnes förvarad hos en handlande i Orlunda socken.
Med afseende på den af Bolmér omtalade J. E. Johansson upplyste kyrkoherde Beckman att det visserligen finnes en skollärare J. E. Johansson med samma förnamn som den här omtalade, men denne vore utexaminerad från Karlstad och ej från Wexiö, som Bolmér uppgifvit.
Bolmér företedde ett intyg om hedrande vandel och godt uppförande från den tid han varit i Bolm.ö församlivg, undertecknadt af kommunalstämmans ordf. m. f., detta som motbevis mot förut gjorda påståenden, att Bolmér våldfört sig å stämningsmän och varit misstänkt för delaktighet i fosterfördrifning.
För – hörande af vittnen i saken och för efterspanande af den afj Bolmér åberopade J. E. Johansson, uppsköts målet till 4 Oktober.
Tredje och sista ransakningen för dagen rörde sig om
rånet å Fårö,
i hvilket ej under den nära fyra timmar långa ransakningen något nytt framkom.
Som vittne hördes pigan Sofia Olsson, hvilken hört husbonden Ahlqvist, Träska, säga, att han på morgonen 8 Januari sett Södergren gå förbi vid Träska på väg från Butlex till Friggårds.
Den öfriga tiden upptogs med ett noggrannt utforskande af förhållandena i Berggrens hem vid tiden för rånets begående. Härvid hördes upplysningsvis hans på Butlex bosatte måg, Kristoffer: Johansson, samt dennes hustru och dotter. Intet nytt framkom härvid. Det upplystes dock af dem, att Berggren, som före rånets begående varit vid jämförelsevis god hälsa, efter detsamma blifvit ytterligt klen och förlorat förmågan att minnas händelser eller igenkänna personer, icke ens sina närmaste. Vidare meddelades, att Era Södergron i slutet af Juni eller början af Juli månad i fjol skulle ba varit hos Berggren oeh sökt låna penningar. Förut har upplysts, att S. just vid denna tid varit i svår penningförlägenhet, och åkl. ansåg det troligt, att S. redan då umgicks med planer för rånet, samt att han endast velat rekognoscera i Berggrens hem och användt begäran om penninglån som förevändning, enär S. väl visste, att Berggren aldrig lånade ut pengar, icke ens åt sina mest närskylda.
Södergren förnekade bestämdt, att han varit hos Berggren vid här omförmälda tillfälle, men höll det ej för otroligt, att det varit hans far som varit där, och att den här lämnade uppgiften berott på en förväxling.
Kristoffer Johansson anmärkte vidare att en revers af Esras far till Berggren å ett lån af 100 kr. äfven försvunnit vid rånet och ansåg detta märkvärdigt, då öfriga på samma ställe förvarade värdehandlingar och skuldsedlar lämnats orörda.
Från räntmästare Th. Eneqvist inlämnades ett intyg, att alla pensioner — och sålunda äfven Berggrens pension — nästan utan undantag pläga utbetalas med riksbankens sedlar.
Med Södergren företogs denna gång intet särskildt förhör, utan uppsköts målet ännu en gång till 4 Oktober.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1898
N:r 141
Rättegångs- och Polissaker.
Södra häradsrätten.
Första höstsammanträdet å Skogs 5-6 Sept. (Ordf. häradsh. T. af Ekenstam.) Värjemålsed gick fiskaren Nils Nährström från När i ett mål, hvari N. varit tilltalad för olaga idfiske i Närsån.
Brast åt eden. J. Andersson från Tenglings i Etelhem, som varit stämd om kraf af Fole Mek. Verkstad, brast åt den honom ådömda eden. Utslag vid nästa sammanträde.
Det tvistiga krafmålet emellan Olof Bolin m. fl. i Eskelhem såsom förmyndare för hemmansägaren O. Högberg i Eskelhem, å ena sidan, och Johan Qvarnberg vid Qvarna, å den andra, förekom ånyo.
En af svar. vid femte sammanträdet inlämnad ganska vidlyftig skrift bestreds helt och hållet af kär. Den förbindelse å 700 kr., hvarpå kär. stöder sitt kraf, ville svar. se i original, emedan å densamma skulle i öfre kanten vara afförda 600 kr.; denna afskrifning menade svar. skulle numera vara afrifven eller bortklippt. Förbindelsen företeddes och syntes det som om svar:s påstående icke saknade skäl för sig. Dessutom påstod svar. att Högberg ej ensam hade rätt att utkräfva något å densamma, emedan det vore sterbhusdelägarne efter Högbergs aflidna hustru som egentligen den rätten borde tillkomma; och om af svar. något skulle utdömas, borde han, som äfven vore sterbhusdelägare, hafva kvittning för sin lott i boet.
Kär. bestred svar:s invändning, ty de hade af Högberg mottagit förbindelsen i dess nuvarande skick, under uppgift att förbindelsen vore hans, samt att den vore riktig. Målet förekommer ånyo på första dagen af tredje sammanträdet.
Tvist om tjänstehjonslön. Drängen Oskar Lundberg från Grens i Mästerby hade uttagit stämning å Charlotta Jacobsson vid Nystugu i Hogrän om utbekommande af tjänstehjonslön, emedan han för 150 kr. varit stadd hos svar. men ej bekommit mer än 17 kronor.
Svar. bestred att betala kär. mera, emedan kär. 24 siste April olofligen afvikit ur tjänsten.
Detta återigen bestreds af kär., som ordentligt sagt upp sin tjänst, emedan matmodren bara sprang i socknarna och det där igenom blefve dålig matordning i huset. Kär. visste dock ej, om han skulle tjäna en dag, ett år eller flera år för den öfverénskomna lönen. Utslag meddelas vid nästa sammanträde.
Redovisning af förmyndaremedel fordrar Kristina Grönström från Roes i Rone af Johan Johansson vid Mannegårda i Lye. En af svaranden lämnad redovisning, som slutade på 1,027 kr. 21 öre, ansågs parterna emellan riktig, men svar. företedde ett kvitto å 1,000 kr. som skulle betalts dels genom 600 kr. kontant, dels genom åtskilliga utbetalningar å 430 kr. 27 öre, som svar. gjort för kär:s räkning. Räkningen, som var så otydlig att svar. ej själf kunde reda den, bestreds af kär, likaså det företedda kvittot. Kär. hade å redovisningen blott bekommit 680 kr. Skilnaden jämte ränta från myndighetsdagen fordrades nu.
Kär. öfverlämnade målet, men svar. ville ha uppskof. Yttrande häröfver vid nästa sammanträde.
Tvist om jord. Karl Eklund vid Gullgårda i Rone fordrar ersättning af Karl Nilsson vid Bomungs i När för en jordlägenhet, som han från svar:s hemman innehaft på 50 år, men som han mist vid laga skiftet och ej sedan fått något vederlag tör. Svar. bestred käromålet, ty dels hade han ej hört något om, att Eklund haft någon sådan afsöndring, fast han visste, att Eklund brukat ett jordstycke på hemmanet, men grunderna härför hade kär. ej reda på; dels hade svar. vid ett skiftessammanträde i När erbjudit kär. att få lägenheten af landtmätaren utlagd på annat ställe, hvarvid kär. sagt sig ej vilja hafva lägenhetea utlagd. Härom fick svar. tvenne vittnen hörda.
Svar. tillfrågades, om han hade någon invändning mot kär:s begäran att uppskjuta målet till tredje sammanträdet.
Svar, — Bläjr de i Mars?
Ordf. — Nej, åtta veckor i dag.
Svar. — Jaså i Fibrnari.
Ordf. — Ni måste ha en underlig almanacka.
Svar. — Ja! Ja finner mi nåjdar mä rättens undargang.
Också ott sätt att hjälpa ordningsmakten. Fjärdingsmannen Cedergren i Ejsta, som fått i uppdrag att granska kanälarbetarnes i Ejsta frejdebetyg, hade hos kronolänsmannen anmält, att arbetaren Peter Larsson vid Mellings i Ejsta vid en sådan förrättniog dels hindrat arbetarne från att visa betyg, dels okvädat fjärdingsmannen. Af åkl. instämd till tinget hörför erkände Larsson hvad som lagts Honom till last; han hade dock ej haft någon ond afsikt härmed. Utslag meddelas vid nästa sammanträde.
Liknande förseelse erkände äfven arbetaren Oscar Lindvall i Ejsta att han gjort sig skyldig till. Utslag samtidigt med föregående.
Bråkig på en torgdag i Hemse skulle kakelungsmakaren E. Bring från Visby varit, så att han misshandlat en person från Atlingbo vid namn Ramberg. Härför af åkl. instämd bestred Bring åtalet. Målet förekommer ånyo vid nästa sammanträde. (Forts.)
Norra häradsrätten.
— Höstingets första sammanträde 5 och 6 September —.
För oloflig skogsafverkan hade handl. L. Bachér instämt arrendatorn å en honom tillhörig i Martebo belägen hemmansdel.
Svar., arrendator H. Larsson, vidgick att han å den af honom arrenderade egendomens skog fällt 30 ekar samt låtit afverka ekbark för ett sammanlagdt värde af 240 kr. Detta, såväl som den ved han huggit å gårdens skog, hade han användt uteslutande för gårdens behof, något som ban ansåg sig hafva rätt till i enlighet med upprättadt arrendekontrakt. Vidare hade han huggit och försålt 8,000 st. bandstakar för ett pris af 12 kr. pr tusen.
Kär., som vidhöll att oloflig och mot kontraktet stridande afverkan ägt rum, begärde och erhöll uppskof för vidare bevisning till 3:dje sammanträdet.
Det Smålanderska brunnsgräfningsmålet blef vid detta rättegångstillfälle ändtligen af båda parterna öfverlämnadt till rättens pröfning.
Käranden, brunnsgräfvare Smålander, hade mot svarandenas bestridande erhållit uppskot för förebringande af bevisning genom vittnen, som han sade sig hafva. Och vittnen hade han — 11 stycken/hade blifvit kallade att inställa sig, men endast 5 hade hörsammat kallelsen. Af dessa fans det ej ett enda som hade några faktiska upplysningar att gifva och flera af dem visste intet i saken.
Smålander? inlämnade till rätten en skrifvelse, däri han på sidan om själfva saken i smädliga ordalag utfor mot svarandenas ombud, sakförare A. C. Stenmark, hvilken titulerades »en blodigel, som endast lurar af folk pengar och som flera gånger varit dömd för bedrägeri». Nu ville Smålander, att rätten skulle gifva Stenmark »orlofssedel på, huruvida han verkligen vore värdig att föra andras talan».
Sedan alla vittnena afhörts öfverlämnades målet af kär. med vidhållande af sitt ansvarspåstående mot svar. för falska vittnesmål och för mutande därtill.
Svar. ombudet öfverlämnade å sina hufvudmäns vägnar målet med yrkan om ansvar å kär. för obefogad rättegång och falsk beskyllning af svårare art. Vidare yrkades skärpt straff å kär. för det denne utan atthafva förmått anskaffa bindande bevis ånyo vållat svarandena stora utgifter för förnyad inställelse samt därför, att han gjort sig skyldig till smädligt skrifsättmot Stenmark såsom rättegångsombud.
Utslag faller 3 Oktober.
För våld och hemfridsbrott var hr G. A. Höglund, Malms i Helvi, instämd af rättaren å samma gård, N. A. Mattsson.
Höglund skulle utan anledning ha inträngt i kär:s bostad, öfverfallit och omkullslagit denne så att blodvite uppstått samt vidare uttalat hotelser till lifvet mot Mattsson. Anledningen skulle ha varit, att rättaren utan Höglunds löfte kört till staden med ett par hästar. Angifvelsen innehöll vidare ansvarspåstående mot H. för att han skulle ha beskylt M. för att ha stulit 700 kr. och dessutom en del arbetsfolket å gården tillhöriga penningar.
Svar. hade ej själf kommit tillstädes — hans vistelseort var f. n. obekant — och hans ombud hade sig intet bekant i saken, men bestred käromålet samt öfverlämnade det i likhet med kär, till rättens pröfning, och faller utslag 3 Okt.
En kontrastöt hade svar. i ofvan refererade mål, G. A. Höglund, riktat mot kär. i detsamma, N. A. Mattsson. Han hade nämligen i sin ordning utverkat stämning å Mattsson för oloflig utskeppning af kalk från Malms kalkbruk.
Äfven i detta mål hade Höglund lämnat sitt ombud i djupaste okunnighet om sakens rätta innebörd och förhållande, hvadan detta ej hade något att andraga utöfver hvad i det korta stämningspåståendet fans att läsa.
Svar. anförde för sin del, att kär. en gång lofvat att ej göra sak af denna kalkaffär samt vidare att kär., hvilken en gång förut uttagit stämning i saken, då återtagit denna stämning. Detta styrktes af ett af svar. inkalladt vittne. Svar. anhöll därför, att målet måtte afskrifvas, helst som kär ej gittat lämna nödig utredning i saken. Detta yrkande bestreds ar kärandens ombud, som för att sätta sig in i målet begärde och erhöll uppskof till 4:e sammanträdet.
Ett hugg i lutften hade synbarligen arrendator P. J. Pettersson, Hesselby, gjort, då han å v. auditör R. Wiman utverkat stämning för liden skada genom kvårstad och för ärekränkning. Saken var den, att kär. varit stämd för skuld och att svar. varit ombud för kär. i detta mål. Därvid hade yrkats kvarstod å Petterssons egendom, enär man fruktade att han eljest skulle afhända sig den till förfång för sina fordringsägare. Kvarstad hade äfven beviljats och i laga ordning verkstä lts.. – Nu ansåg kär. att han af Wiman genom dennes å hufvudmans vägnar framstälda yrkande ärekränkts och åsamkats ekonomisk förlust, för hvilket han fordrade ersättning och upprättelse.
Svar. bestred målets befogenhet, och faller utslag 3 Oktober.
För olaga utskänkning af bränvin var handl. O. Högqvist, Fårö, instämd. Svar. bestred, att han idkat dylik handel. Däremot hade han åt personer, som till houom för ändamålet i förväg lämnat kärl och penningar, vid resor till Visby hemköpt konjak och bränvin. Inne i sin butik hade han vid-några tillfällen bjudit personer, som gjort honom tjänster, på bränvin. Detta hade skett af oförstånd och obekantskap med lagen.
Två vittnen styrkte riktigheten af dessa svarandens uppgifter.
Allm,. åkl. öfverlämnade målet med yrkande om ansvar å svar. för tillhandahållande och bjudande af spritvaror. Utslag 3 Oktober.
Han svor sig fri. Drängen Adolf Larsson, Alsarfve, åtalad för våld mot drängen Teodor Jakobsson, friade sig med ed från ansvar för detta, hvilket skulle hafva ägt rum 6 November 1897. Utslag 8 Okt.
Nekar fortfarande. Arb. F. Ekström från prästgården å Fårö, förut – ransakad för olofligt fällande af skog å prästgårdens ägor, hördes ånyo men nekade fortfarande. Ännu ett vittne intygade, att han å svar:s gård sett ett nyhugget träd, hvilket, att döma af i snön synliga spår. forslats från prästgårdshagen till Ekströms bostad. Förnyadt uppskof medgafs till 3:dje sammanträdet.
Två store i en siäck, Hemmansögarena Nils Jakobsson och J. O. Jakobsson, båda framstående sockenmän i Hejdeby, ha råkat i lufven på hvarandra. Båda äro vana rättegångskarlar, och nu ha de stämt möte vid rätten för att mäta sina krafter.
Nils Jakobsson har stämt J. O. Jakobsson för det denne olofligen från hans ägor bartfört en del jord samt därvid för honom förstört en del fyra år gamla gran- och furuplantor. För detta yrkade kär. ansvar samt skadestånd med 800 kr.
Svar. berättade, att hans drängar för omkr två år sedan utan hans vetskap från kär:s mark bortfört 7 lass sandmylla men förnekade att några plantor förstörts. Han hade vidare anmodat ett par ojäfviga personer att värdera den bortförda jorden. Dessa, som nu hördes som vittnen, uppskattade jordens värde till 50 öre lasset. De togo vidare på sin ed, att några skogsplautor ej funnits på platsen.
Svar. framhöll vidare — med vitsord af vittnena — att han bjudit kär. dubbla, ja tredubbla värdet i ersättning för den bortförda jorden. Men kär. hade ej velat höra på det örat.
— Nej, plantorna voro inte betalda med så litet — genmälde kär.
— Men där fans inga plantor.
— Jo; det skall jag bevisa. Jag anhåller om uppskof till tredje sammantädet.
— Men hvad skall du bråka för? — sporde svar., som ville göra upp sakbn i godo.
— Det skall jag svara på vid tredje sammanträdet. God afton.
Kär. fick sitt uppskof och var därmed nöjd.
Trätovattnet i Barlingbo. Landtbrukaren J. O. Enström, Enges i Barlingbo, hade angifvit slaktarehustrun Botta Ahlqvist och hennes son John för våld och hemfridsbrott.
Sammanhanget var, att E. förbjudit Ahlqvists att hämta vatten ur en å hans ägor belägen brunn. Men svar. hade ej respekterat förbudet utan en vacker dag infunnit sig för att hämta vatten. Då hade kär:s hustru velat förhindra detta — med en stör, påstod svar. Men svar. gaf sig ej, utan nappade till sig bruvonoskroken och dängde öfver kär:s hustru med densamma. Kär. kom då till för att vara sin hustru till »ena hjälp». I samma ärende infann sig Lotten Ahlqvists son, John, och nu började de båda männen att drabba ihop rätt svårliga, så att Enström t. o. m.
fick blodvite. Ja, John Ahlkvist hade visst t. o. m. sagt några hemska ord om att han skulle skjuta Enström, om hans mor ej finge ta vatten.
John Ahlqvist, som svarade å egna och moderns vägnar, påstod, att det vore Enströms som hade hedern af att hafva börjat anfallet samt förnekade, att han slagits så svårt som det stod i stämningen.
För vidare utredning lämnades uppskof till 3:dje sammanträdet.
En virrig hjärna. En hemmansägare Dalin från Viklau, hvilken såsom ej fullt normal satts under förmyndare, hade stämt länsman Boberg i Kräklingbo, för det Dalin ej genom honom kaffats husrum, samt för det han behållit en del stämningar, som Dalin skrifvit m. m. Stämningspåståendene voro så virriga, att svar. ej kunde ingå i svaromål. Bl. a. yrkades att länsman B. skulle »förklarag tjänstledig tills han lärt sig sköta sin plats».
Rätten skall yttra sig om det virriga målet 3 Oktober.
Vilsekomna kor på tinget. Landtbr. T. Hansson, Norrlanda, var af en granne instämd med yrkande om 5 kr. ersättning, för det fyra H. tillhöriga kor gått in på kär.
mark, Svar. vidgick att så var förhållandet samt förklarade sig villig betala.
Domaren ville att parterna skulle förlikas i detta struntmål, men kär. ville ej vara med därpå utan yrkade »fullt för sin dag» — något som han väl ej fått vid en förlikning.
Utslag i det om stor småaktighet vittnande målet faller 3 Okt.
Edgång å öfver en efter sin aflidna hustru upprättad bouppteckning gicks af landtbrukaren Mikael Kallander, Simunds å Fårö, på yrkande af arfsrättsinnehafvare i boet.
Lösa tungor. Arb. J. Dalin, Bäcks i Hangvar, var af landtbr. C. Ahlberg från samma socken instämd med yrkande om ansvar för det han okvädat kär. samt beskylt denna för otillåtet umgänge med svar:s hustru. För detta yrkade kär. 100 i skadestånd.
Svar. medgaf, att han i vredesmod öfver att kär. uppträdt otillständigt mot hans hustru, sagt några mindre välbetänkta ord. Anhöll dock om uppskof för att ingå i närmare svaromål. Upnpskof medgats till 3:de sammanträdet.
Nattliga uppträden. Vid fera tillfällen nattetid hade några vid järnvägsarbete i Roma anstälde arbetare uppträdt störande vid Roma kungsgård, där de velat tränga sig in i de kvinliga arbetarnes rum. Då detta förvägrats dem, hade de en natt dels aflyftat ett fönster till rammet samt nedbrutit ett afträdeshus på gården.
För förseelserna voro arb. A. Härngren, Johan Gustafsson och Algot Johansson instämda. Endast Johansson hade infunnit sig; de andra vistas t. n. å okänd plats. Johansgon förnekade all delaktighet i saken, och intet af de tre vittnen, som hördes, hade sett J. deltaga i bråket. För närmare utredning uppsköts målet till 4:e sammanträdet.
Misshandel och hemfridsbrott. För misshandel utan anledning af hemmansägaren Bendelin var arb. C. O. Larsson från Östergarn instämd. Svar. påstod att B. först kastat sten efter honom, hyarpå svar. slagit B. med en stör och äfven med obeväpnad hand.
För närmare utredning uppsköts målet till till 3:dje sammanträdet.
— Arb. Emil Larsson, Stentugårds i Viklau, hade i vrede öfver att han ej utfått en del penningar för ett dikesarbete, öfverfallit hemmansägaren Axel Reuser och ruskat och sparkat denne samt inne i dennes bostad sparkat upp etf par dörrar. Svar., som vid tillfället var berusad, sökte förringas aken. För bevisnings förebringande uppsköts målet till tredje sam manträdet.
Målet skall handläggas på länsfängelset. För våld och hemfridsbrott i Alfva ransakades 24 Aug. å länsfängelset arb. P. A. Olsson. Härvid utröntes att O. haft en medbrottsling, arb. Fr. Pettersson, hvilken nu instämts till rätten. Målets handläggning uppsköts emellertid till 13 dennes, då Pettersson skall inställa sig å länsfängelset för att där höras jämte sin kamrat.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 September 1898
N:r 137
Såsom sökande
till Fårö pastorat hafva anmält sig t. f. konsistorienotarien M. Hanner, komministrarna K. J. Kjellner och N. A. Youigberg, domkyrko vice-komminister K. A. Thelander, vice pastorerna K. P. A. Österberg och J. A. Timander, pastorsadjunkten A. L. Jacobsson samt barnhemspredikanten A. A. Sjögren.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 September 1898
N:r 137
För att afprofva signalkanonen
vid Fårö fyrplats har, på lotsverkets begäran och bekostnad, kapten Curtz vid Vendes artilleri i dagarna besökt fyrplatsen och efter verkstäld profskjutning konstaterat, att kanonen befinner sig i godt skick.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 Augusti 1898
N:r 132
Utmätningsauktion å Fårö.
Fredagen den 30 nästkommande September kl. 11 före midd. hålles här å landskansliet utmätningsauktion till försäljning af 1/4 mantl. Lauters å Fårö, tillhörigt M. J. Ekström, Oskar Larsson och Kärl Leonard Lindfors; egande de, hvilka hafva fordran, som skall ur denna fastighet gäldas, eller annan rätt, som bör vid auktionen iakttagas, att sin rätt därvid bevaka.
Denna fastighet är försedd med manbyggnad af sten under tegeltak med 7 rum och kök, flygelbyggnad med brygghus och drängstuga, statbyggnad med 2 rum och kök, ladugårdshus, redskapsbus och hemlighus, innehar omkring 21 tunnland åker, 5 tunnl. äng, 10 tunnl. myrmark och 346 tunnl. skogsmark och afrösningsjord samt är saluvärderad till 7,000 kronor.
Visby i Landskansliet den 25 Augusti 1898.
E. POIGNANT.
Johan Hambræus.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 Augusti 1898
N:r 132
Tre ransakningar
höllos i går inför Gotlands norra häradsrätt under ordförandeskap af häradshöfdiog Nordenström, hvilken nu efter slutad – tjänstledighet, åter inträdt i tjänstgöring. De tre rannsakningarna togo tillsammans en tid af 7 timmar, hvaraf 5 1/2 timmar kommo på den sista rannsakningen, som rörde sig om rånet å Fårö. Sessionen började kl. 11 f. m. och pågick sedan utan afbrott till kl. 1/2 5 e. m. då middagsrast hölls till kl. 6, hvarefter den fortgick till kl. omkr. 1/2 8 e. m.
Första rannsakningen rörde sig om
våld och hemfridsbrott,
begångna vid olika tillfällen och mot olika personer af kanalarbetaren Per August Olsson.
Den 17 Juni detta år hade Olsson å allmän väg dels med flata handen, dels med en tom literbutelj slagit en sin kamrat. järnvägs arbetaren P. L. Johansson i hufvudet, så att blodvite uppstått, samt därefter inträrgt i J:s bostad, där han fortsatt misshandeln. Vidare hade han en dag i midten af Juli månad misshandlat en annan kamrat, järnvägsarbetaren Karl Johansson, hvilken varit på besök i hans hem, så att denne fått näsblod samt ena ögat rödt och uppsvullnadt.
Olsson vidgick delvis hvad som lades honom till last, men sökte göra troligt, att han själf först i ena fallet blifvit förfördelad samt att orsaken till misshandeln mot L. P. Johansson haft sin grund däri, att denne brutit ett mellan honom och svaranden m. fl. gjordt aftal om arbete.
Vidare var Olsson angifven för att hafva begått hemfridsbrott hos en handlande i Alfva, inom hvilken socken samtliga brotten för öfrigt begåtts, men då handlanden i fråga ej fullföljt sin ansvarstalan mot O., afstod åklagaren äfven därifrån.
Ett rätt obebagligt uppträde inträffade inför rätten vid detta måls handläggande, i det ene målsägaren, P. L. Johansson, uppträdde berusad iuför rätten och till följd af denna sin belägenhet föll handlöst i golfvet och slog sig rätt försvarligt i hufvudet samt måste afföras ur rättssalen.
Svaranden Olsson är född 1861 i Kalmar län samt förut dömd för knifskärning till 6 månaders straffarbete.
Då O:s prästbetyg ej ännu kunnat anträffas uppsköts målet för sagda betygs anskaffande till 13. September.
Den andra rannsakningen var med
den falske folkskolläraren Johansson-Bolmér.
Som bekant är denna man straffad för förfalskning at afgångsbetyg från Vexiö seminarium och af tjänstgöringsbetyg, hvarigenom det lyckats honom att förskaffa sig plats vid en del folkskolor på fastlandet: Och nu senast har han vid Aska häradsrätt rannsakats för liknande brott samt hit förvisats för rannsakning därför att han fortfarande på falska betyg sökt och erhållit vikariat vid. Halls folkskola, ehuru han ej af vissa orsaker kom att tillträda sagda plats.
Johansson-Bolmér — hans riktiga namn är Magnus Julian Erik Johansson-Bolmér — har verkligen vistats en termin vid Vexiö seminarium men därefter afbrutit sina studier. Han är född 1861 samt har hustru och tre barn. Under stundom lär han äfven ha uppträdt under namnet Branting. Hans meritlista i öfrigt är ej särdeles vacker. Så har han varit skäligen misstänkt för mordförsök mot två stämningsmän samt dömd för tvegifte. Och hans uppträdande beskrifves från orter, där han förut ransakats, som mycket listigt och förslaget.
Hans utseende är ej osympatiskt och hans uppträdande lugnt och behärskadt. Han talar lågt men k’art och distinkt och tyckes ha ett ypperligt minne samt god förmåga att trassla in och resonera bort för honom obehagliga saker.
Vid rannsakningen förelågo Bolméers 1 afskript till skolrådet i Hall sända falska betyg, hans ansökan till platsen, ett bref till skolrådet med begäran om 25 kr. i resebidrag från Ljungby till Gotland samt en annan skrifvelse i samma sak. Domaren förevisade först Bolmérs ansökan till platsen.
— Har ni skrifvit denna ansökan? — sporde domaren.
— Nej — svarade B. efter en flyktig blick på papperet.
— Jaså inte. Men hvem har då gjort det?
— -Det har en skollärare vid namn J. E. Johansson gjort.
Handlingen var äfven undertecknad J. E. Johansson.
— Hur vet ni det och hvarifrån har han fått dessa betyg.
— Han vistades i slutet af Januari eller i början af Februari månad i år i mitt hem. Då skref han en handling åt mig, som var sjuk, samt fick då vetskap om att jag hade de falska betygen i en skrifbordslåda.
— Hur kände denna person er och hvarför besökte han er.
— Vi hade blifvit bekanta på en teknisk skola i Helsingborg, och han kom på resa från Halmstad till Vexiö och hälsade på mig i mitt hem.
— Har ni se heller gjort afskrifterna af betygen.
— Nej, äfven dem har han tagit ur min låda. De äro för öfrigt olika mina falska betyg, för hvilkas användande jag en gång straffats, i flera afseenden, såsom t. ex. i fråga om betygsgraderna i ett par fall samt med afseende på dato. Dessutom kan det ej vara jag, som underskrifvit betygen, ty jag heter äfven Magnus, men under betygen står endast J. E. Johansson.
— Hvar vistas denna Johansson, som användt edra betyg.
— Det vet jag f. n. ej.
Då en skrifvelse från länsmannen i Vestbo om Bolmérs mordförsök mot stämningsmännen etc. föredrogs, syntes han ganska nervös och generad men var eljest hela tiden mycket lugn och sökte att åt sina uppgifter ge största möjliga sannolikhet.
Enär åkl. för dagen ej var beredd att ingån å närmare utredning och då en del till saken hörande upplysningar saknades, uppsköts målet till samma dag som ofvanstående mål, och skall Johansson-Bolmér fortfarande ihäktet kvarhållas.
Den tredje och sista rannsakningen för dagen rörde sig om
rånet å Fårö.
Den som misstänkt för detta brott häktade f. handl. Esra Södergren fick därvid undergå en särdeles långvarig men i själfva verket föga utredande ransakning. Ej mindre än 6 vittnen, hvaraf 4 voro inkallade af åklagaren och 2 af svaranden. hördes för dagen.
Först tillfrågades S. om han ej vidginge, att han idkat oloflig handel med dynamit. Härpå gaf han ett nekande svar. Då åklagaren sporde, huru det då kom sig, att åtskilliga personer af S. i hans handelsböcker blifvit debiterade för dylik vara, förklarade han detta så, att nämda personer fått lånat dynamit af hans far. För att denne skulle minnas hur mycket han lånat ut, hade posterna blifvit på fadrens begäran i Esras böcker antecknade.
Härpå afhördes vittnena.
Fjärdingsmannen Söderdahl, som varit med vid undersökningarna vid Friggårds och Butlex, underkastades ett mera än timslångt förhör om de omständigheter, som därvid kommit i dagen, och bekräftade han punkt för punkt allt hvad som i dessa saker förut framkommit. Tillfrågad om fröken Maria Bromans sinnesförfattning, sade han sig själf anse — och denna åsikt delades af många på Fårö — att hon ej vore fullt normal. Hon lede af förföljelsemani och inbillade sig, att man sökte förgifta henne.
Vid förra rättegångstillfället företeddes en bräda, å hvilken S. anstält försöksborrningar med den borr, som sannolikt sedermera användts vid öppnandet af fyrmästare Berggrens dörrar. S. förnekade då, att han borrat de å brädan befintliga hålen. Vittnet Söderdahl var den, som hittat brädan och nu konstaterade, att den legat bland Esras saker på vinden till hans handelsbod. S. förnekade nu ej heller längre, att det var han som borrat och jämväl med sticksåg sågat brädan, tilläggande att detta skett för att se, om borr och såg voro skarpa nog. Han skulle nämligen använda de båda verktygen vid tillverkning af den förut ofta omtalade ställningen för järnupplaget.
Hemmasonen William Nordström hördes om det här ofvan omtalade brädet. Han hade varit hos Södergrens far på bjudning samt på kvällen anmodats af Esra att hålla i brädet, medan denne borrade. 9S. sade sig skola se, om det gick an att borra ut en bit ur en bräda. Sedan han borrat, hade han försökt såga, därvid sägande, att han tyckte att det frasade för mycket. Han hade därpå försökt att medels flera tätt vid hvarandra placerade borrbål få ut en bit ur brädan.
Detta hade skett på natten 5 Januari.
Husbondedöttrarna Hulda och Ester Ekström hade samma natt rånet begicks passerat förbi Berggrens bostad samt mött Olsson i Afva då denne var på väg hem. De upplyste att hos Berggrens intet ovanligt var att se. Intet ljus lyste där, men de vitsordade, att natten var så Jjus, att man kunde se att röra sig i rummen utan lyse.
Pigan Maria Brolund berättade: Natten till den 7 Januari hade hon vid Träska sammanträffat med Esra. De hade följts åt på vägen därifrån, hvarvid Esra sport henne hvad tolket sade om hans affärer. »De säga, att Esras affärer äro dåliga», hade hon svarat. »Åb», hade Esra genmält, »det är väl inte så farligt heller. Jag har ett par skogs- och spanmålsaffärer, som jag förtjänat bra på. Och så har jag nu en större penningaffär i kikaren, som snart skall klareras. Lyckas den, så blir det mycket bättre.» Härefter hördes de af Södergren inkallade vittnena pigan Emma Nygren och drängen Mårten Nordström, hvilka vitsordade att de, som sett och sammanträffat med S. den mycket omtalade bröllopsnatten 19 Nov. i fjol, ej då sett S. hafva mask.
Deras saromanträffande med S, skedde dock på andra tider och ställen än de vittnens, hvilken samma natt sett S. iförd mask, hvadan åklagaren bestred afseendes fästande vid dessa vittesmål.
Mäårten Nordström berättade dessutom en rätt betecknande episod från ett sammanträffande med Esra något före rånets begående.
De hade sammantalat om ett och annat, då Esra plötsligt sagt till vittnet: »Hör, du, vet du någon som har godt om pengar, så att man kunde knycka litet af honom.» »Nej,» hade Nordström svarat. »Den där gubben Berggren har ju godt om penningar; sade Esra.
»Ja, det har han nog», svarade N., »men han är så snål, så han ligger visst på dem, kan jag tro.» »Ja, det betyder ingenting, det vore en lätt sak att knycka dem ändå» — genmälde Esra.
Sedan handl. Arweson haft företräde och förklarat sig afstå från ansvarsyrkande å Södergren för stöld, men åklagaren förklarat sig å tjänstens vägnar upptaga och fasthålla detta yrkanda, afbröts rannsakningen vid 1/2 5 tiden nå e. m. under en och en half timmas tid.
Då rätten sedermera åter satte sig, Inlämnade Esra en skrifvelse, däri han på vissa anförda skäl anhöll att blifva frikänd samt att penningarna, som vid hans häktande togos i förvar, åter måtte till honom aflämnas. Då Arweson förklarat sig ingå på förlikning, yrkade han vidare, att hans mellanhafvande med denna ej måtte af rätten till pröfning upptagas. Däremot vidgick han, att han idkat olaglig bränvinshandel.
Härpå följde en långvarig utredning af vissa oklara punkter i protokollet, hvilka nu justerades.
Åkl. företedde ett på Södergrens faders begäran upprättadt, delvis ofullständigt inventarium, åt hvilket åkl. ej ville gifva något vitsord. Detta inventarium visade emellertid, att Södergren i sin butik icke ägt det min sta af verkligt kuranta varor vid tiden för rånets begående. Kaffe saknades fullständigt, af socker fans mellan 4 och fem kilo o. s. v. Däremot fans en del inkuranta varor, såsom gammalt porslin, leksaker o. d. akl. ansåg, att detta bevisade, att svaranden varit totalt utan kredit och saknat alla tillgångar.
Målet uppsköts härpå till 13 September, sedan Södergrens yrkande att blifva försatt på fri fot af rätten ogillats.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 Augusti 1898
N:r 129
Till småskollärarinna
i Fårö, med anställning vid församlingens fasta småskola vid kyrkan, har skolrådet bland tre sökande antagit Gerda Wallin från Visby.
— Till lärarinna vid fasta småskolan i Stenkyrka har bland fem sökande antagits Selma A. M. Stengård från Klinte.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 Augusti 1898
N:r 128
Från hamnen.
I dag har jakten Ellen, kapten Andersson, ankommit hit från Fårö med last af ved, och skonerten David, kapten A. Kullenberg, har afseglat till Katthammarsvik med last af trävaror.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 13 Augusti 1898
N:r 123
Rånet å Fårö.
Af de till i dag instämda vittnena hördes handl. Ekström å Fårö, som om Berggrens affärställning och förmögenhetsvilkor upplyste, att kändt vore det B. samlat mycket pengar, gissningsvis man och man emellan : 10,000 kr. Vittnet hade sig bekant attaf desista 5 årens pension, 1,000 årligen, B. endast för lefnadskostnader och skatter haft utgifter, de förra 270 kr. och de senare 50—060 kr. Måste alltså äga omkring 3,000 kr. Rånnatten hade vittn. mött Södergren åkande med Olsson och därvid iaktagit att S. nedhukat sig för att ej blifva igenkänd.
Handl. Larsson å Fårö försökte ankl. S. jäfva, men jäfvet godkändes ej. Vittnet upp lyste, att S. uppgift vid polisförhöret om dyrkarna var oriktig enär dessa ej passade till Ada Tappers dörrar, men väl till Berggrens, som ock vid rätten visades enär dörrstyckena företeddes. I samband med detta framvisade åkl.
en bräda funnen 20 Juni å en -vind i S. bostad, hvilken bräda visade tydliga spår af profförsök med inbrottsverktyg, såväl såg som borr. ”Företedda verktyg passade och voro dessa de samma som sedan användts hos B.
Vittnet handl. Norén hade af S. fader öfvertagit affären och lagret, värdt 1400 kr. Handl. O. E. Olsson härstädes framvisade en tablå öfver sitt mellanhafvande med S., och stämde ej S. uppgifter med sanna förhållandet rörande affären. S. hade af hr Olsson lånat 400 kr. och återbetalt dessa med riksbankens sedlar efter rånet.
Volontär Ahlqvist hade varit S. behjälplig med böckernas uppläggning och förande från 1 April till 15 Maj samma år affären uppsattes och fått det intryck att vinsten blef ringa.
Handelsbiträdet Hejdenberg hade varit i S:s tjänst 12 dagar under första tiden och äfven varit i Arwesons tjänst samtidigt med Södergren. Hade då hört att S. varit ombord på ångbåtar och fört ett vildt lif, gjort våldförsök och haft stera utgifter.
Åklagaren företedde ur S:s böcker ett kvitto, mutvisande att S. fört handel med sprängämnen. Åkl. yrkade ansvar för denna handel med dylika. S. ville göra troligt att sprängämnen blifvit utlånta.
Åklagaren begärde uppskof, som beviljades till 23 Augusti.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 Augusti 1898
N:r 120