var i går i Hemse skolsal ordnadt af Gotlands södra landtmannaförening, som inbjudit äfven utom föreningen stående medlemmar. Förhandlingarne leddes af landtbr. L. Duse och vid protokollet satt sakförare Stenmark.
Den första frågan gälde att uppställa kandidat till det förestående riksdagsmanoavalet. Utan öfverläggning utsåga här till hemmansäg. Ludv. Norrby i Fardhem.
Derefter vidtog öfverläggning om nedan stående frågor:
Hvilka åtgärder böra vidtagas för att åstadkomma ett bättre maltkorn?
Landtbr. A. Pettersson, Hulte: Kornet vore vårt hufvudsäde, det enda, som bure sig, och borde odlas i större skala. Men hvad hadé vi gjort i förhållande till andra orter för att förbättra det samma? Så godtsom ingenting. Vi hade år efter år sått samma sort, ehuru natur och erfarenhet lärde, att ju längre vi så samma slag, ju svagare blir det. Alltså hufvudvilkor: Ombyte af utsäde. Om hvarje föreningsmedlem ville köpa en eller ett par tunnor korn från Skånska utsädesföreningen i Svalöf, så finge han nästa höst tillfälle se om sådant lemnuar bättre skörd. — Större vigt borde läggas på rengörningen, så att vi slippa skänka bort småsäden, som borde användas i ladugården. Bland rensningsmaskiner syntes Thermeenii purgator vara den lämpligaste för våra behof. Framhöll nyttan och nödvändigbeten att skaffa sådana.
Landtbr. Pettersson, Odvalls: bättre vore att skaffa utsäde norrifrån. Det vore nog, om en rensningsmaskin fuvnes i hvarje socken.
Landtbr. Pettersson, Hulte: Skånska föreningen köpte olika sädessorter såväl norrifrån som från Finland, hvilka underkastades försök och pröfning för att finna det bästa. Pargatorn rensade 40—60 tunnor om dagen, så att flere kunde slå sig tillsammans om en sådan. Den vore användbar för både klöfver, timotej och säd.
Laudtbr. L. Duse: Vårt korn borde be handlas på helt annat sätt än hittills. Vi ha tagit det för sent; derför tjockskaligt och sämre i vigt. Några personer i Hemse ämnade hittaga en purgator.
Diskussionen fick utgöra svar på frågan.
Hvilken nytta böra de af agronomen Kihlberg föreslagna mejerierna i en framtid få för jordbrukets höjande på Gotland?
Postmäst. Lagergren: Saken vore ny och mejerierna hade ännu icke kommit i gång, så att det vore nu icke möjligt att yttra sig om deras framtida gagn.
Landtbr. Duse: Till en del kunde man gilla förslaget, till en del ogilla detsamma.
Området för hvarje mejeri vore tilltaget i för liten skala. Då ett mejeri finge litet mjölk, så blefve kostnaderna för stora. Allmogen borde inköpa handseparatorer skumma sjelfva samt behålia skummjölken. Då vihade mejeri i Visby, så borde vi draga dit så mycket wjölk som möjligt, ty derigenom blefve Omkostnaderna mindre. Vi borde för öfrigt rycka upp oss ur den dvala och försumlighet, i hvilken vi beträffande ladugårdsskötseln sjunkit.
Iaspektor Jonsson: Vi hade för litet kor och för små ladugårdar och detta fastän det vore bevisadt, att Gotlands jord vore lika god som den i andra län. Betydligt borde vi i stället inskränka antalet hästar och får. Från en sida sedd kunde det tyckas, som vore stora mejerier att föredraga, men å andra sidan hade de som sälja mjölk vid mindre mejerier lättare att tillgodogöra sig affallet, som af hvar och en borde få bämtas i mån af mjölkleverans.
Skulle vi få bättre korn, måste vi göda bättre, men detta förutsatte ökad gödseltillgång, som erhålles genom bättre vård om ladugården.
Landtbr. Pettersson, Odvalls: Af kor hade vi tillräckligt, men vi borde föda dem bättre genom kraftfoder, så fioge vi dubbelt, ja 3 dubbelt så stor afkastning. Skummjölken bör man söka få behålla i hemmet för hushållet, gödning af kalfvar m. m.
Skollärare Qviberg: Hr Kihlberg hade just genom mejeriers anläggande velat åstadkomma en sporre att egga allmogen att skaffa flere kor. Man hade exempel från andra län, der sådana små mejerier anlagts med till en början en mjölktillgång af endast 50—60 kannor i veckan, hvilket snart ökats till 400—800 kannor. Vidare voro de Kihlbergska mejerierna att rekommendera derför, att aktieteckniovgen vore stäld på amortering genom leverans af mjölk.
Inspektor Jonsson behöll sin mening om att kornas antal borde ökas. Uttodringen vore dock alltför klen. Nu då vi klagade öfverlåga spanmålspris, borde vi i afvaktan på den tull, som, om dea kommer, kanske mera skadade än gagnade jordbrukaren, fodra upp mera säd.
Fodertillgången vore tillräcklig för de ladugårdar, som vi nu ha.
Landtbr. L. Duse: Den separator, som mest passade oss, skummade 40 kannnor i timmen och kostade 300 kronor. Vi fiage då behålla ekummjölken och skicka bo:t grädden. Vår mjölk vore genom goda ängsbeten mera fetthaltig än på andra orter: här 4 procent, der 21/2 pros. Klagan att vi i Visby med 18 öre kannan fått för litet betaldt, vore obefogad; på andra platser hade man fått endast 13—14 öre. — Gotlands kor lämpade sig bäst för vårt klimat. Eua sådan väl utfodrad, lemnade 100 kr. behållning om året. Vi hade nu samfärdsel med det öfriga landet 5 till 6 gånger i veckan, hvadan större möjlighet än fordom funnes till afsättning.
Mötet ansåg frågan besvarad genom öfverläggniogen.
I hvilken mån bör föreningen söka uppmuntra trädgårdsskötseln och isynnerhet fruktodlingen på Gotland?
Landtbr. A. Pettersson, Hulte, ansåg trädgårdsskötseln stå ganska högt på Gotland.
För att ännu mera främja densamma borde den ingå som undervisningsämne vid folkskolorna. Det vore nyttigt för barnen att få en lektion ute i det fria; barnen voro intresserade af planteringar. Skäl vore att kommunen uppmuntrade sina skollärare i denna riktning.
Skoll. Qviberg påpekade, att denna sak vore genapm folkskolestadgan redan ordnad.
Mandl: A. Pettersson: vid flere skolor låge den totalt nere, exempelvis vid Hemse.
Skoll. Qviberg: diskussionen hade kommit på på galet spår. Den borde ju beäöra på hvad sätt föreningen lämpligast kunde främja saken, hvilket möjligen bäst kunde ske genom att anlägga en trädgård och utsända förädlade träd.
Inspektor Jonsson: Första fröet till intresse för denna sak borde väl läggas i folkskolan.
Man borde till dem, som sådant hafva i sin makt, uttrycka en önskan att de måtte egna mera tid, mera intresse åt frågan.
Landtbr, Pettersson, Odvalls, varnade för att anlägga stora köksträdgårdar, der kostnaden åte upp hela förtjensten. Från föreningens sida syntes icke vara värdt göra något i denna sak.
Landtbr. L. Duse: Klimatet vore särskildt gynsamt för fruktodling, hvilket betalade sig bra. Men exporten vore dock liten, hvilket visade, att trädgårdsskötseln icke stode högt.
Ett alldeles motsatt förhållande rådde i Tyskland, der man hade fruktträd i mängd planterade på åkrarne. Stenkyrke- och gravensteiner-äpplen borde fiona god marknad. Föreningen skulle kunna göra ganska mycket exempelvis genom att tillhandahålla fruktträd till billigt pris. Våra fruktutställningar i Visby hade visat, att Gotland stode långt efter sin tid. Köksträdgårdar vore bra, der afsättningsorten låge nära, eljes för dyra.
Inspektor Jonsson framhöll, att med stigande nykterhet hos folket drycker, tillagade af bär och frukter, komme att alltmera vinna insteg. Bestred för öfrigtatt trädgårdsskötsel vore dyr.
Landtbr. Pettersson, Odvalls: träden kräfde gödsel i mängd och noggrann skötsel.
Inspektor Jonsson: derför borde viöka våra ladugårdar, så fiage vi gödsel öfver till trädgården.
Frågan ansågs besvarad genom öfverläggningen.
Gagnar Folkhögskolan oeh den dermed förenade flickskolan länet i förhållande till utgifterna för densamma?
Nämdeman Pettersson, Burge: att man inte kuvde få skolor för intet, vore gifvet. Riksdag och regering lemnade ju också bidrag till vår skola. Den vore lika bra som alla andra för den, som vill rätt begagna skolan.
Redaktör Jeurling sökte i ett längre anförande utveckla folkhögskolans uppgift och mål. Han erinrade, att dess tillkomst i vårt land hänför sig till tiden för nu gällande kommunalförfattning och riksdagsordning, hvarigenom en maktfördelning skedde, som i allmogens bänder lade ett betydande inflytande så i kommunen som iriksförsamlingen. Man fann då, att folkskolebildningen behöfde utveckling och förstärkning för att fylla de ökade kraf, som genom de många hittills för allmogen i allmänhet ovanliga uppdragen uppkommo. Och man grundade folkhögskolan, som varmt stöddes af riksdag, regering och landsting. Efter en närmare redogörelse för dessa skolors gagn, ansåg han att mötet borde gifva ett kraftigt svar på frågan, enär, om dessa skolor någonstädes vore nyttiga och nödvändiga, så vore det på Gotland, der hela den kommunala förvaltningen i regeln måste ombesörjas af personer ur allmogens klass.
Postmästare Lagergren önskade, att den som väckt frågan på tal måtte närmare utveckla hvad han menade.
Lanvdtbr. Duse upplyste, att diskussionsämnet sändts till styrelsen från en person, som nu icke var närvarande.
Inspektor Jonsson tyckte sig hafva funnit, att denna skola vore en planta, som litet hvar var rädd om, Allt hvad som till upplysning hör vore väl värdt att tagas om hand.
Frågan vore väl nu blott om skolan skulle kunna underhållas något billigare, med hänsyn till elevantalet, och om det ginge för sig att göra några inskränknfugar utan attskada skolan.
Landtbr. Pettersson, Odvalls, skänkte skolan sitt erkännande. Han hade en son, som flere gånger tackat fadren för att han låtit honom genomgå skolan.
Doktor Sätervall ville lemaa några upplysningar, eburu han helst skulle hafva sett, att frågans uppställare inledt öfverläggningen, då denne bäst borde kunna antagas hafva satt sig in i frågan. — I Sveriges öfriga län funnes 3 skolor ungefär likstälda och likordnade med vår: Stockholms lius (omkostnader 6,942 kr.), Billströms på Tjörn med kurs för både (gossar och flickor (12,150 kr.) och Önnestad 8,000 kr.). Gotlands folkhögskola kostade 5,900 kronor, varande alltså den billigaste, Den qvinliga kursen vid vår skola kostade endast 500 kr. om året, under det dea aunanstädes kostade inemot 1,000 krouor, somligstädes 1,400 och 2,000 kr.
Att här och kunde göräs billigare än på andra orter berodde på att föreståndarlönen här vore mindre än der, hvarest denna lön utgjorde 3,000—3,500 kr., äfvensom derpå att alla ordinarie lärarne åtagit sig att kostnadsfritt undervisa vid den qvinliga kursen. Man hade talat om skogslärarens lön, 1,000 kr. Men han hörde icke till folkhögskolan, utan hade kommit från den gamla landtbruksskolan, och hans lön betalades af skogsstyrelsen, ej af Gotlands län.
Landtbr. L. Duse ansåg, att skogsläraron vore vid skolan obehöflig ; han hade 1,000 kronor för 35 timmars arbete.
Postmästare Lagergren: .Dat vore ledsamt, att icke frågans uppställara gifvit sig tillkänna och ännu ledsammare, om i 19:e århundradet personer skulle finnas så kortsynta, att de icke kunde inse, hvad en högre skola för landsbygdens barn betydde:
Hanul, J. Bokström fäste uppnärksamhaten på att första upphofvas till ea folkhögskola i vårt land utgått från en landtmannatöreving sådan som denna.
Landtbr. Lingström, Lingvide, tyckte att det vore för många lärare.
Dr Sätervall bad att få erinra att ingen folkhögskola hadeså många elever i förhållande till länets folkmängd som Gotland, hvilket visade, att kunskapstörsten här vore stor. Af sina lärare fordrar skolan stora kompatensvilkor; en kan ej undervisa i alla ämnen, Vid 2-klassig inrättning, både folkhög- och landtbrutsskola, vore minsta möjliga antalet 3 lärare.
— Skolans gagn kunde ej vägas med vigter eller mätas med målkärl. Såsom exempel på att skolan åtnjutit förtroende anfördes, att landstinget med henne sammanslagit landtbruksskolan, att landtbruksakademiensinspaktör, en bland Sveriges skickligaste jordbrukare, lemnat henne goda vitsord, samt att både civil- och ecklesiastik-ministrarne visatsig ifråga om anslag synnerligen gynsamt stämda mot denna skola. Det hade da icke gjort, om de icke ansett skolan vara till gagn.
Inspektor Jonsson ansåg att man borde vara tacksam för de upplysningar, som lemnats.
Alla vore ense om att okunnigheten vore sanningens största fiende. Allmänhetan hade nu fått reda på hvad skolan verkligen kostar och han trodde; att hädanefter skulle intresset för dennn skola blifva ännu större än hittills.
Landtbr. A. Pettersson, Hulte: vid de uuderstöd till obemedlade elever, som af statsmedel utdelades, hade kauske någon oegentlighet ägt rum, i det att personer, som icke varit i behof deraf fått sådant. — Angående den qvinliga slöjdkursen hade anmärkts, att om också många tillverkade artiklar varit ar stor nytta, der äfven tillverkats lyxartiklar.
Dr Sätervall: Vid dessa understöds utdelning hade styrelsen ingen annan utväg än att lita på pastors eller kommunalordförandes intyg. Det hade till en början rent af varit svårt att få någon att söka dessa understöd. Kompetensen att få dem är icke att vara medellös, endast mindre bemedlad. Äfven sonen till en hemmansägare på 1/2 mantal kunde, om han hade flere syskon, hänföras till den senare kategorien, — Vid den qvinliga kursen var grundsatsen sträng att lyxartiklar icke borde tillverkas, Och den, som toge reda på hvad materielen till dessa småsaker såsom lamphattar, lampmattor, hörnbyllor, m. m. kostade, skulle finna, att man i ett hem kunde få det snygt och trefligt för just icke så många ören.
Postmästare Lagergren vitsordade som gammal styrelseledamot att vid anslagens utdelning man gått tillväga så noggrant som möjligt, Den som talat om lyxartiklar hade icke begripit hvad som dermed menas.
Landtbr. Pettersson, Hulte: det måtte då fionas besynnerliga prester och kommunalordförande.
Skollärare Qviberg framhöll, att skäl till klagan öfver palt fördelning kunde uppstå först då, när någon mindre bemedlad klagade, att han blifvit förbigången, Skolan är en fortsättning af folkskolan. Der läres slöjd, och sedan måste man väl fortsätta och utveckla anlagen och lära någon annan slöjd än som läres i folkskolan.
Handl. Bokström kallade det icke för lyxartiklar, som tillverkades med egen hand.
För resten vore undervisningen beräknad på att tillverka äfven sådant, som kunde säljas.
Landtbr. L. Duse: göra de lyxarbeten, så vänja de sig vid lättja och hålla sig sedan för goda till annat arbste och vi mista vara tjenare.
Postm. Lagergren: den föregående talarens språk visade, att ban ligger låugt efter sin tid.
Dr Sätervall: påståendet om att eleverna. bli högfärdiga och tagas från arbetet är en gammal falsk melodi, som allmogens s. k. vänner sjungit allt från 1840-talet, då en ordnad folkundervisning inrättades. De mera tänkande hade för längesedan funnit, att påståendet icke duger, men ekot upprepades ännu någon gång. Det vore icke högfärden de ville åt, som så säga. De voro rädda för allmogens genom ökad upplysning ökade makt, deras egna sjelfviska intressen kunde kanske i någon mån stäfjas genom ökad upplysning. — Eget vore, ätt ingen allmogeman kommit att tänka på hvad en sådan beskyllning innebure : det nämligen att svenska folket vore till anlaget högfärdigt och inbilskt och borde derför hållag i okunnighet förjatt hindra detta anlags utveckling. Tal., som sjelf växt upp bland allmogen, visste huru osant detta påstående vore. Det röjde också okunnighet om historiens lärdomar : att upplysning drager folket uppåt, ej nedåt. Ochjäfven okunnighet om den menskliga naturen, Menniskan födes med goda anlag. Tagas de tillvara, så fostras goda menniskor.
Sedan öfverläggningen dermed förklarats slutad, fattades på förslag af redaktör Jeurling enhälligt föjande resolution: Mötet anser, att Gotlands folkhögskola varit till stort gagn och väl motsvarat de kostnader, som på den samma nedlagts.
Gotlands Allehanda
Måndagen 8 Augusti 1887
N:r 63.
