Gotlands finanser.

Det sammanlagda beloppet af kommunernas inom Gotlands län inkomster under år 1888 — de senaste uppgifter, som i detta fall föreligga — uppgick till 478,902 kronor, af hvilka 304,222 kr. belöpte sig på landskommunerna och 174,680 kr. på staden. Ser man efter med hvilka procenttal de särskilda slagen af ivkomster ingå i hela inkomstsumman, framträda högst väsentliga skiljaktigheter mellan landsbygd och stad i fråga om de olika inkomstslagens relativa betydelse. Sålunda utgjorde hyra, arrenden, räntor och dylikt 5,4 procent af alla inkomster för landskommunerna i länet samt lika mycket för staden. Kommnnalutskylderna ingå deremot i hela inkomstsumman med 67,4 procent för de förstnämda, men med blott 55,6 procent för den senare. Statsbidragen uppgå till 16,4 procent för landskommunerna, men stannar vid 2,9 procent för städerna, hvaremot utskänknings- och minuteringsafgifterna utgjorde för landsbygden endast 3,5 procent, men stiger för staden till 11,6 procent.
Kommunernas utgifter belöpte sig inom lävet till 446,896 kronor, af hvilka 293,573 kr. föllo på landskommunerna och 153,323 kr. på staden. För året uppstod för kommunerna inom länet alltså ett öfverskott af 31,006 kr., af hvilka 10,649 komma på landskommunerna och 20,357 på Visby. A£ de enskilda landskommunerna stå i fråga om större utgilter än inkoraster Lärbro främst med omkring 3,000 kr. brist, Öja med omkring 2,000 kr. brist samt Levide och Anga med omkring 1,000 kr.
Af utgifterna gingo å landsbygden till kyrkliga ändamål 105,454 kr. eller 35,9 procent, till folkskolan 118,553 kr. eller 40,4 procent, till fattigvård 41,123 kr. eller 14,0 procent, till sundhetsvård 7,931 kr. eller 2,7 procent, till kommunikationsanstalter eller allmänna bygnader 1,020 kr. eller 1,0 procent. Uti Visby uppgingo utgifterna för kyrkliga ändamål till 11,638 kr. eller 7,6 procent, till folkskolan 16,656 kr. eller 10,8 procent, till fattigvården 24,453 kr. eller 15,9 pro cent, till sundhetsvård 6,245 kr. eller 4,07 procent, till kommunikationsanstalter 30,596 kr. eller 19,9 procent Med hänsyn till den kommunala myn: dighet, genom hvilkens beslut utgifterna verkställts, visar sig, att inom länets kommuner å landsbygden utgjorde de å kyrkostämma beslutade utgifterna 224,860 kr. och de å kommnnalstämma 68,713 kr., hvaremot inom staden endast 27,441 kr. bes!utits å kyrkostämma, men 125,882 kr. af stadsfullmäktige. Beträffande omfattningen af de utgifter, som tillhörde de ena eller andra kommunalmyndighetens beslutanderätt, äger alltså ett så godt som omvändt förhållande ram mellan landskommnuaerra och staden. På landsbygden utgjorde nämligen utgifterna, som beslutits af kyrkostämma, icke mindre än 76,6 procent af samtliga utgifterna, under det att motsvarande procenttal för stadskommunen var endast 17,9 procent. I följd häraf uppgingo å andra sidan de af kommunalstämman beslutade utgifterna i hela ntgiftssumman med endast 23,4 procent, hvaremot utgifterna, beslutade af stadsfullmäktige, hunno upp till 82,2 procent.
Vid 1888 års slut uppgingo länets alla kommuners samtliga tillgångar till 1,779,536 kr. deraf 917,436 kr. tillhörande landskommunerna och 862,100 kr. staden. Med hänsyn till sin beskaffenhet fördelade sig dessa tillgångar å landsbygden med 574,790 kr. på fastigbeter och inventarier samt med 342,746 kr. uti fordringar eller kontanta medel.
I staden uppgingo fastigheterna och inventarierna till 291,859 kr. och fordringarne och kontanta medlen till 570,241 kr. Tillgångarne i fastigheter utgjorde å landsbygden 431,267 kr. i folkskolehus, 57,728. i fattigvårdsanstalter, 7,942 kr. i sockenstugor samt 32,405 kr. i andra fastigheter, eller inalles 529,342 kr. I dessa tillgångar hafva icke inberäknats sådana fastigheter och fonder, hvilka endagt stå under förvaltning, men ej disposition af de kommunala myadigheterna. Dessa uppgingo för länets landsbygd till kr. 1,714,389 i kyrkor, 634,584 kr. i ecklesiastika boställen m. m. och 61,483 kr. i donationsfonder.
Kommunernas skulder inom länet utgjorde vid årets slut 853,807 kr., deraf för landsbygden 103,502 kr. och för Visby 750,305 kr. Skulden för landskommunerna var vid årets början 105,768 kr. hvadan skalden under året minskats med 2,266 kr., eller 2,1 procent. Skilnaden mellan upptagna och betalda lån, utgjorde 5.421 kr., med hvilken summa de senare öfverstego de förras belopp.
För Visby öfverstego de under året betalda låne: de upptagna med 9,993 kr. Af landskommunerna hade Hemse den största skulden eller 18,132 kr., dernäst Vänge med 13,977 kr., Othem med 9,329 Barlingbo med 7,860 kr. Stenkumla med 7,500 kr., och Dalhem med 7,087. Skuldfria voro Visby norra landskommun, Ekeby, Follingbo, Akebäck, Veskinde, Bro, Hejnum, Bäl, Martebo, Lummelunda, Stenkyrka, Tingstäde, Boge, Hangvar, Hall, Rute, Fleringe, Bunge, Gothem, Ganthem, Halla, Sjonhem, Viklau, Guldrupe, Östergarn, Visby södra landskommun, Vall, Atlingbo, Mästerby, Hejde, Sundre, Hafdhem, Näs, Fide, Rone, Sproge, Fardhem, Linde, Lojsta, När, Lau, Stånga och Alskog.
För ett riktigare bedömande af kommnunernas ekonomiska ställning meddela vi här några undersökningar angående skulldernas förhållande till såväl folkmängden som tillgångar och det påförda fyrktalet eller bevillninges. Dessa utvisa, att på hvarje invånare å länets landsbygd utgör andelea i kommunernas skuldbelopp kr. 2: 30 hvaremot på hvarje stadsbo kommer en skuld af kr. 109: 06 — alltså en ganska betydlig skilnad mellan landsoch stadskommunerna. Då emellertid äfven tillgångarne fördela sig högst olika nämligen med kr. 20: 42 per invånare å landsbygden och kr. 128: 09 i staden kommer behållningen på hvarje parson att stanna vid kr, 18: 12 för landsbygden, men uppgå till kr. 19: 03 för staden.
I förhållande till summan af tillgångarne utgjorde skulderna samtidigt 11,3 procent för länets landskommuner och 8,7 procent för staden. Fördelas landskommunernas skulder på fyrktalet, kommer inom länet på hvarje fyrk en skuld af 38 öre, medan en fördelning af stadens skulder på bevillningen utfaller med kr. 50: 06.
Kommunernas behållning eller det belopp, som återstår sedan skulderna fråndragits tillgångarne uppgick vid årets slut inom länet till 925,729 kr., deraf 813,934 kr. för landskommunerna och 111,795 kr. för stadskommunen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 September 1890
N:r 141

Rättegångs och polissaker.

Södra häradsrätten.
För olaga vinutskänkning var instämd handl. Anton Jakobsson i Fardhem. Såsom vittne hördes målaren Frans Jakobsson i Vall, hvilken hösten 1889 köpt och druckit vin i svarandens bod. Svaranden bestred anklagelsen, såsom varande redan straffad, enär han en gång bötat för förseelsen. Åklagaren erhöll emellertid uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet för att styrka att det här rörde sig om en ny förseelse.

Till ansvar för våld hade f. handlanden Johan Bokström instämt Karl Jakobsson i Hemse. Vittnet Oskar Duse berättade, att då han en afton gått vägen framåt förbi posten hade han hört skrik och bråk samt Bokströms röst, som ropat: »Slå mig icke Krakjaken!» Sedan hade svaranden kommit springande från samma håll mot sitt hem vid Asarfve. Han hade ej sett att Jakobsson slagit Bokström, men inga andra personer funnos i närheten.
Svaranden bestred Duses vittnesmål och erhöll uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet för att styrka, att det ej så tillgått, som Duse berättat.

Tubbad till mened. Etter angifvelse af K. Jakobsson hade åklagaren instämt till tinget arbetaren Stenqvist och f. handl. Johan Bokström, enär den förre skulle ha vittnat falskt, den senare dertill tabbat honom i ett mål, förut refereradt, rörande ett gräl mellan Bokström, Jakobsson och Olsson.
Såsom vittnen hördes på åklagaresidan skräddaren Sven Petter Johansson, arbetarne Isak Svensson och Johan Nilsson i Hemse samt å svarandesidan Alfr. Norberg i Alfva och hemmansägaren J. Melin. Pigan Emma Brobäck, äfven åberopad, jäfvades af åklagaren såsom varande i Bokströms tjenst och fick på denna grund, som styrktes, ej vittna. Bokström å sin sida bestred Svenssons hörande, enär han vore B:s uppenbara ovän. Häradsrätten förklarade dock Svensson oförhindrad att vittna och skulle i sammanhang med målets slutliga behandling halten af vittnesmålet pröfvas. Vittnena berättade nu:
Johansson, att han 24 April vid 4-tiden på e.m. uppehållit sig omkring 3/4 timme i Bokströms bod och hade Stenqvist hela tiden varit derinne, möjligen med ett litet uppehåll, då han vändt sig utåt bodtrappan. Bokström invände, i afseevde på tiden för grälet, att detta börjat på landsvägen vid 1-tiden och sedan fortsatts inne på B:s gård.
Svensson, mot hvilken nu det jäf gjordes att han ej var skrifven någonstädes, hade varit vittne till, när grälet vid 4-tiden börj mellan Bokström och Olsson. Jakobsson hade då också varit inne på gården. Stenqvist hade samtidigt uppehållit sig inne i boden, utom det att han en enda gång varit ute på trappan, hvilket allt vittnet iakttagit från landsvägen, På fråga förklarade han att det varit omöjligt att från trappan uppfatta något af grälet.
Nilsson hade på omkring 4 alnars afstånd iakttagit uppträdet mellan Bokström och Olssov, hvari Jakobsson ej tagit del. Det hade ägt rum mellan kl. 4 och 5 på e.m. Härunder hade ej Stenqvist varit ute på gården. På gifven anledning förmälde vittnet, att Bokström försökt tubba honom att i målet afge en vittnesberättelse i motsatt mening mot hvad han gjort, dervid Bokström »läst» för honom hvad han skulle säga, hvilket allt vittnet, på förnyad fråga, förklarade, att han kunde taga på sin aflagda ed. Bokström bestred i allo vittnesmålet.
Norberg återkallade nu det vittnesmål han förat i saken mellan Bokström, Olsson och Jakobsson aflagt och uppgaf att Bokström en idag kort före det Norberg aflagt sitt vittnesmål efterskickat honom och med hot förmått vittnet att afgifva den berättelse han gjort.
Melin, som gått förbi på landsvägen under grälet, hade då som hastigast sett Stenqvist.
Åklagaren begärde uppskof för ytterligare bevisning äfvensom för att styrka, det Svensson vore skrifven i Hemse samt yrkade att såväl Bokström som Stenqvist måtte inmanas
häkte. Detta bestred Bokström, som ock begärde uppskof för motbevisning.
Efter öfverläggning afkunnades sedan följande beslut:
Häradsrätten, som på grund af hvad i målet förekommit, jämlikt 13 kap. § 1 samt 3 kap. § 1 strafflagen jämförda med allmänna bestämmelserna i promulgationslagen till samma lag, förklarar Bokström skyldig genast träda i häkte, uppskjuter målet att åter förekomma å särskildt sammanträde, hvilket hålles å länfängelset, då åklagaren jämte angifvaren skola tillstädeskomma, åklagaren försedd med den ytterligare bevisning hvaraf han vill sig i målet begagna samt å hvilken tid Stengr har att vid hämtnings påföljd sig inställa.
Bokström, som är född 1848 i Stenkumla, inkom i onsdags qväll till länsfängelset.
För tillgrepp af en kärra hade N. Lyander, Gannarfve, angifviti Johan Bokström.
Bokström svarade härå, att ifrågavarande kärra icke vore hans utan firmans. B. hade för 2 år sedan köpt den på auktion och hade den sedan gått i lån hos olika personer, tills han förra torgdagen återtog densamma, hvarefter han för administrationens räkning sålt den.
Såsom vittnen fick angifvaren hörda skollärare P. E. Helling, arb, J. Svensson och K. Siltberg samt sågverksägaren Alfred Lundqvist.
Helling berättade att ifrågavarande kärra stått på hans gård i 3 månader och hade angifvaren upplyst att det varit han som stält den der. För en månad sedan hade Bokström tagit bort densamma.
Svensson uppgef att kärran tillhörde angifvaren, som köpt den på kapten Duses auktion, samt förklarade att ingen annan itrakten ägde en dylik kärra, utom jernvägen, hvilket. vittnet förklarade sig kunna påstå, då kärran vore af ovanlig konstruktion. Sedan bade han sett kärran hos Lundqvist, som sagt sig ha köpt den af Bokström.
Siltberg vittnade att han i Oktober förra året lånat kärran af angifvaren, hade sedan igenkänt kärran hos Lundqvist. Det fans ej mer än en sådan kärra i trakten.
Lundqvist hade köpt kärran af Bokström för 3 kronor; Då det skulle bli rättegung af hade B. velat återköpa densamma för att ställa den tillbaka. Bokströmi svarade härå att detta hade han velat för att slippa allt »bråk», men enligt bans åsigt tillhörde kärran Bokströmska administrationen. Åklagaren erhöll uppskof för ytterligara bevisning.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 September 1890
N:r 137

Riksdagsmannaval

för södra domsagan förrättades igår, då nuvarande ombudet hemmansägaren Ludv. Norrby i Fardhem omvaldes med 278 röster. Motkandidaten hemmanvsägaren Kristoffer Johansson i Hogrän erhöll 192 röster.
I valet deltogo endast omkring 23 procent af de röstberättigade.
Jämfördt med närmast föregående val visar detta (494 röstande) något större lifaktighet än valet på hösten 1887 (285 röstande), men kan icke jämföras med valet till Majriksdagen 1887, då icke mindre än 998 valsedlar aflemnades.
Hr Norrby erhöll till Majriksdagen 869 röster och 253 röster på hösten &r 1887.
Hr Kristoffer Johansson, som en gång i början af 1880-talet erhöll 199 röster och hvars kandidatur sedan låg nere, fick vid valet på hösten 1887 endast en enda röst.
Resultatet är kändt från alla socknar utom två:

1) Pettersson, Odvalls 1 röst.
2) Kapten Vennemo 3 röster.
3) O. R. Pettersson, Stånga 2 röst:r.
4) J. Vessman, Hogrän 2 röster.
(* 1 sedel kasserades.
(** 3 sedlar kasserades.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Augusti 1890
N:r 124

Hejde och Fardhems hushållsgille

sammanträdde i går å Klintehamn. Dervid voro utstälda 29 djur: 2 tjurar, 21 kor och 6 qvigor. Af dessa prisbelönades:

Tjur:
Bomm, L. Pettersson, Sicklings 3:e 5 kr.

Kor:
Bella, N. Nyberg, Odvalls, Klinte 2:a 10 kr.
Nr 131, W. Wöhler, Klintebys 2:a 10 kr.
Nr 155, W. Wöhler, Klintebys 2:a 10 kr.
Fia, K. Vallip, Klavese , Klintebys 2:a 10 kr.
Benedicka, F. R. Cedergren, Mölner 2:a 10 kr.
Dava, P. J. Snöbohm, Krämplösa 3:e 5 kr.
Hjerta, A. TRE: Odvalls, 3:e 5 kr.
Nelka, N. Nilsson, Krämplösa 3:e 5 kr.
Linnéa, K. L. Krokstedt, Valla 3:e 5 kr.
Rosa, N. Christensson, Sicklinga 3:e 5 kr.

Qvigor:
Stina, W. Wöhler, Klintebys 2:a 10 kr.
Lisa, W. Wöhler, Klintebys 2:a 10 kr.
Hjerta, N. Christeneson, Sicklings 3:e 5 kr.

Lämpligheten af tjurars arvändande till arbete, och dervid begagnande af selar, framhölls. Försök hade gjorts inom området, men stött på motstånd bland körarne; selar hade från djurskyddsföreningen utlemnats och försökts i Linde, de hade funnits ganska användbara på vägarne, men ej fullt så i åkern, möjligen beroende derpå att selarne voro för stora för oxarne i orten.
Jordbruket bedrifves i allmänhet i tre skiften, i Klinte mest i flere skiften. Betor odlas af flere i trakten, såväl å fast mark som &å myrmark, å denna rätt frodiga, & fasta marken något tillbakasatta, delvis misslyckad i följd af torka i nejden. Flere ville göra vidare försök och mottogo 8. Forsbergs skrift om betodling.
Man borde tillse att vid jordens beredning för såningen jorden ej onödigt utsattes för uttorkning.
Squarehead-hvete hade försökts och funnits mindre härdigt än vanligt hvete; dock förordades vidare försök.
Myrar som väntade på utdikning funnos i trakten, i Hejde och Väte; Mästermyr, hvilkas sänknviog för ängsodling ansågs önskvärd. I några socknar (Hejde och Väte) funnos af naturlig ängsmark någorlunda qvar; någon särskild vård af den eller gödning brukas ej. Gödselos tillvaratagande och vård hade ej gjort allmännare framsteg.
Grunderna för fårpremieringen, som bär blir nästa år, anfördes, och det anmäldes att hushåliningssällskapet numera tillhandahölle Cheviotfår till nedsatt pris.
Premiering af hästar efter samma system som nu användes för nötpremiering ansågs önskvärd; prisen ansågs i allmänhet böra bli 1 å 25 för hingst, 3 frisedlar å 5 för ston, 6 pris å 5 för unghästar vid 2 år; deremot ansåg hr Wöh ler att för unghästar prisen borde i stället bli hälften färre och dubbelt större. En gång prisbelönt hingst borde årligen af nämden ånyo pröfvas, och så berättigas till betäckning mot frisedlar — eller icke.
Inom området hade skogssköfling ej förekommit & Klinte, i Fröjel ej på flere år, & andra ställen mest vid och efter skiftev; i öfrigt klagades ej öfver sköfling af skog.
Gillet omvalåe till ordf. hr W. Wöhler; till ledamot i premieringsnämderna för så väl nöt som får hr Wöhler, till suppleant hr T. B. Hellerström.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Juli 1890
N:r 108

Borgenärerna

i Stefan Jakob Norbyg i Michelbyg i Gerum konkurs varda härigenom kallade att sammanträda å Burgs gästgifvaregård i Levide socken torsdagen den 24-dennes klockan ett e. m. för att besluta, hurnvida rättegång bör anställas för utbekommande af lösegendom, som anses tillhöra konkursboet, men som vägrats att till sysslomännen utlemnas.
Brogårds i Fardhem den 9 Juli: 1890.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Juli 1890
N:r 106

Borgenärerna

i Stefan Jakob Norbys i Michelbys i Gerum konkurs varda härigenom kallade att sammanträda å Burgs gästgifvaregård i Levide socken torsdagen den 24 dennes klockan ett e. m. för att besluta, huruvida rättegång bör anställas för utbekommande af lösegendom, som anses tillhöra konkursboet, men som vägrats att till sysslomännen utlemnas.
Brogårds i Fardhem den 9 Juli 1890.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 Juli 1890
N:r 105

Till skjutskicklighetens befrämjande

ha tilldelats: Bro skyttegille 6 kr., Bäls 3, Dalhems 15, Endre 2, Fardhems 8, Klinte 15, Lina 10, Lummelunda 25, Närs 10, Rute 2, Sanda 34, Stemkumla 6, Stånga 9, Visby stad 13. Till målskjutningspremier ha anordnats 158 kronor samt till länstäfliagens ordnande 75 kronor.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 Juli 1890
N:r 101

Till följd af omläggning

af en bro i närheten af Asartve gård i Hemse socken å allmänna vägen emellan Hemse och Fardhem socknar blir denna väg ofarbar 30 innevarande månad. I stället kan begagnas vägen genom Linde socken.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 Maj 1890
N:r 78

Rättegångs- och polissaker.

Faststält har högsta domstolen det hofrättens utslag, hvarigenom hustru Sara Ulrika Pettersson i Eskelhem dömdes för mordbrand till straffarbete i 2 år. Södra häradsrätten Sod som bekant till blott 8 måuaders straffarbete.

Södra häradsrätten. (Femte sammanträdet å Skogs 5—6 Maj).
För vägran att utlemna en vagn hade kronolänsman A. M. Eneman instämt arrendatorn J. A. Gustafsson, Smiss. Som emellertid mot svarandens nekande ej styrkts, att han nekat utlemna vagnen, frikändes han från ansvar i denna del, men ålades att vid vite af 25 kronor genast lemna vagnen ifrån sig.

För åverkan hade, såsom nämts, husbonden J. Eliasson, Petarfve, instämt arrendatorn Johan Nyman, Bomungs. Då det ej vore OR att svaranden olofligt huggit en tall och en björk, frikändes han, men ett parti ved dömdes han att ersätta käranden med 6 kronor.

I målet mellan länsman Lindström, åklagare, Johan Bokström, kärande, och Johan Olsson, Ringome i Alfra, svarande rörande olofligt tillgrepp af en revers, inne hos bröderna Bokström ogillade häradsrätten bevel om ansvar för hemfridsbrott såsom obestyrkt.
Men då svaranden erkänt, att han under påstående att han betalat sin skuld egenmäktigt tillegnat sig ifrågavarande revers, dömdes han härför att böta 10 kronor.

För misshandel å allmän väg, deraf ingen skada skett, å målsägaren arbetaren Karl Johansson såmt hemfridsbrott dömdes bröderna Karl och Albert Darling från Burgsvik att böta hvardera 75 kronor samt Karl Darling ensamt för våld mot kusken Söderberg att böta 10 kronor.

För oloflig vinutskänkning första resan dömdes handlanden Anton Jakobsson i Fardhem att böta 25 kronor.

Värjemålsed rörande ett förut omnämdt hästköp aflade vid tredje sammanträdet T. Berggren, Gervalds i Vamlingbo. I en vid detta sammanträde till häradsrätten ingifven skrift återtog Berggren sin ed. Uppskof till nästa sammanträde.

Faststält har k. m:t det häradsrättens och hofrättens utslag, hvarigenom handlanden Oskar Bokström i Hemse dömts att med ed fria sig från honom påbördadt faderskap, och utsattes för edgången första rättegångsdagen af första höstsammanträdet.

Om äktenskapsskilnad hade Johan Engström, Sigvalds, instämt sin hustru Katarina Johansdotter, enär hon i Juni 1888 afrest till Amerika utan att sedan låta höra af sig.
Uppskof.

Om barnuppfostringshjelp hade pigan Hanna Lindstedt, Hablingbo, instämt drängen Reinhold Johansson, Krasse i Guldrupe, såsom fader till ett af henne födt gossebarn.
Svaranden nekade, Två vittnen hördes. Utslag nästa sammanträde.
— Ogifta Maria Eriksson, Mästerby, hade med liknande yrkande instämt P. J. Danielsson, Långmöra på Öland. Svaranden kom ej tillstädes, hvarför han dömdes att utgifva förrotet vite med 25 kronor samt förständigades att vid 50 kronors vite inställa sig andra rättegångsdagen af första höstsammanträdet.

För oloflig släketägt hade hemmansägaren Lars Hansson, Otes i Sundre, instämt husbonden Per Cederlund dersammastädes. Parterna äga, käranden 1/4:del och svaranden 3/16:delar af samma hemman med gemensam släkedye. Svaranden skulle nu utan öfriga delägares hörande ha bortfört 125 parlass släke, hvarför yrkades ansvar samt dessutom ersättning med 25 öre för lass.
Svaranden genmälde, att då han haft rätt att taga eläke ur dyen och dessutom underrättat käranden om att han ämnade göra det, men denne ej velat följa med, han ansåg sig ej tagit något utan lof. Han hade ej heller tagit mer än han skulle ha, ty minst tusen lass funnos qvar.
Svaranden hörde två vittnen: arbetaren Karl Olsson, Tomase, intygade att svaranden underrättat kärandens son om den tillämnade släketägten samt bedt om delning och att svaranden icke tagit mer än högst fjerdedelen af hvad han hade rätt till. Hemmansägaren Hans Larsson, Tomase, hade etter tägten varit med om att dela upp dyan och ansåg att svaranden tagit blott fjerdedelen af hvad honom tillkom. Käranden bestred det första vittnesmålet och vidhöll sina yrkandep. Målet öfverlemnades å båda sidor. Utslag vid slutsammanträdet.

För utspridande af rykte att Emelie Palm från Ejsta hade fördrifvit och dödat foster hade denna instämt skomakaren N. Svensson från Ejsta. Han nekade, och käranden erhöll uppskof för vittnens hörande till första rättegångsdagens nästa sammanträde.

För djurplågeri hade länsman Lindström å anmälan af T. Berggren instämt Olof Nikas Ronqvist, Olofs i Öja. Svaranden skulle enligt stämningen i Juli månad i fjor till körsel ha användt en selbruten häst. Han nekade att hästen varit bruten, då han satte för hästen, men det vore möjligt att han fått någon liten skavank under körningen, men dock ej selbrott. Såsom vittnen på åklagarens sida hördes 4. P. Norman, Hallbjens i Sundre, och drängen Herman Viderström. Den förstnämde hade ej vid det omstämda tillfället sett hästen, men ett par dagar efteråt hade han vid besök bos angifvaren iakttagit att djuret å ena sidan hade ett rödt märke utan hårborttdnad. Viderström vittnade detsamma. Åklagaren öfverlemnade målet och yrkade ansvar. Utslag vid tingets afslutning.
— För samma förseelse var på anmälan af skomakaren Karl Johansson instämd f. handlanden Johan Bokström, enär han under hela sommaren 1889 kört med selbruten häst. Svaranden nekade; han hade vid denna tid icke ägt, mycket mindre kört någon bäst.
Drängen Oskar Larsson vittnade, att han sommaren 1889 för Bokströms räkning och på hans befallning kört med en häst, som lätt blef selbruten, då lokar användes; men då bade genast bringsele anlagts. Han bestred dock ej att hästen kanske någon gång varit selbruten under lokarne. Bokström invände, att hästen körts för hans borgenärers räkning.
Arbetaren Nils Björkander hade likaledes flere gånger iakttagit att hästen i fråga varit selbruten, men ändå användts.
Svaranden nekade, hvarför åklagaren fick uppskof till andra rättegångsdagen af första höstsammanträdet för vidare bevisning.
— Hemmansägaren Johan Jakobsson, Butjerfve i Alfva var instömd för djurplågeri, fylleri och oljud. Han hade sietlidne torgdag i Hemse under ganska sträng köld låtit ett par oxar stå utan mat och täcken i 3 1/2 timme utanför Mihrers värdshus och derefter skränat på landsvägen, Han erkände. Utslag vid tingets afslutning.

För utskänkning af vin och maltdrycker ria vad tid var inetämd värdshusidkaren Louis Mührer i Hemse, Svaranden nekade att ha utskänkt annat än till mat. Som vittne hördes eldaren Johan Hägg, som 15 Februari vid 8-tiden på aftonen i en kammare hos sva: randen sett 5—6 personer sitta och dricka öl vid ett bord. På ett annat bord stod en brödkorg med bröd. Två personer hade fått öl utan mat. Svaranden nekade. Uppskof för ytterligare vittnen.

Klubbekriget i Hemse. Till fortsatt behandling förelåg äfven det af allmänna åklagaren kronolänsman Lindström instämda målet mot f. handlanden Johan Bokström för våld och hemfridsbrott hos skräddaren N. Persson, i Hemse mot hvilken Bokström å sin sida förde talan för våld.
Till en början ville Bokström ha den frågan framstäld till målsägaren, om denne hade mer än en klubba i sitt hus, hvilket t. f. domaren ej ansåg höra till saken. Vidare framstälde B. den anmärkningen mot protokollet, att deri ej stod intaget nämdeman O. R. Petterssons yttrande, efter att ha sett Bokström i hufvudet, att han der hade ett stort sår.
Som vittne å svarandens sida hördes först arbetaren Oskar Nilsson, Hafdhem, hvilken iakttagit, att Bokström, då han vid omstående tillfället gått nedåt stationen, ej iakttugit att han var blodig om munnen, hvilket han varit då han gick derifrån, men kunde ej säga om blodvitet uppstått efter det slag Persson tilldelat Bokström med handen.
Vittnet hade ej hört målsägaren säga att han skulle slå B. Bokström hade först slagit Persson med en käpp öfver venstra axeln.
Arbetaren Nils Johansson som bor midt emot målsägaren hade vid tillfället ifråga varit hemma och ätit middag, då Perssons hustru kommit springande in till vittnet och ropat: äre gen er menniskor, Janne Bokström håller på att mörda Perssom. Då vittnet kom ut, kom Bokström bakvägen ut från Perssons- samt sade då: >Det var skada att du inte kom förr; jag har fått stryk af Persson>, Blod rann då bakom högra örat, men om Bokström slagit sig sjelf eller fått stryk, det visste vittnet ej.

Vittnet Karl Stenqvist, Hemse, hade sett Bokström gå åt det håll, der Persson bor, han var då ej blodig, hvilket han varit, då han kom tillbaka. Vittnet visste ej om Bokström varit hos Persson, men då B. kom tillbaka hade han burit på några stycken rockfoder.
Åklagaren öfverlemnade målet; målstgaren begärde 50 kronor för sveda och värk. Svaranden erhöll uppskof till andra rättegångsdagen af första höstsammanträdet för att förebringa slutbevisning.

För olaga vinutskänkning var af t. f. länsman Emil Eneman instämd handl. Anton Jakobsson i Fardhem. Han nekade. Uppskof för vittnen.

För slagsmål å allmän väg hade t. f. länsman Eneman instämt arbetarne Aron och Johan Pettersson, Ganne i Burs. De skulle enligt stämningen ha 11 April på allmänna vägen utanför Ganne öfverfallit, slagit och med knif hotat målsägaren drängen Karl Eriksson. Johan Pettersson hade ej med stämning anträffats, och som det blifvit upplyst att det var han som hotat med knif, afstod åklagaren i denna del från åtalet å Aron Pettersson. Denna bade emellertid kastat omkull målsägaren i ett dike, slagit honom med knytnäfvarne samt sparkat honom. Svaranden erkände, och målsägaren återkallade allt ansvarsyrkande mot honom, hvilket dock vidhölls af åklagaren. Utslag vid slutsammanträdet.

Dyrbar tingsresa. Skomakaren Adolf Johansson, Burgsvik, hade vid tioget infunnit sig för att lösa ett Pappor, Han tog sig dervid för mycket till bästa samt uppträdde berusad i tingssalen. Tre gånger utfördes han af tingstjenaren, men kom åter in, Allmänna åklagaren yrkade då ansvar & Johansson för fylleri vid rätten, och då Johansson på t.f. domarens tillsägelse fördes upp till dombordet, uppförde han sig så oanständigt, att äfven härför yrkades ansvar. Han skrek och föll domaren i talet, svarade på hans tillsägelse att nästa dag infinna sig för att stå till svars, att »det gjorde han inte» m, m.
Han infann sig ej heller och dömdes då att utge försutet vite med 25 kronor samt ålades vid 50 kronors vite att infinna sig vid nästa sammanträde.

I målet mellan Nils Jakobsson, Bara, och arrendatorerna K. Bomqvist och A. V. Fransson rörande den förut omnämda olofliga vedoch timmerhuggningen, hördes denna gång tre vittnen.
Lars Nygren berättade, att svarandena under år 1888 vid Etelhems ångsåg fått 7—8 stockar af omkring en kronas värde hvar och en försågade. De hade sålts till handlanden Jakobsson i Etelhem och vittnet hade uppburit penningar. Han visste dock ej hvar de voro tagna. Om de låtit försåga stockar under 1889, såsom käranden påstod, visste vittnet ej, erinrade sig ej heller, på fråga, att svarandena bedt vittnet verkställa sågningen i sitt namn, ej heller hur mycket han uppburit i betalning.
Johan Pettersson, Tenglings, hade sett svaranden Fransson en dag på vintern köra fyra foror med 8 stockar på hvarje. Han hade kommit från kärandens skog, och äfven sagt till vittnet att han huggit virket der. Fransson bestred detta.
Båtsman Olof Box hade sett Fransson köra timmer från kärandens skog och lassa af det på 3 stockhög upplagd på gårdsmannens mark.
Fransson och Bomqvist påstodo att de ej huggit mera än kontraktet gaf rätt till, eller 8 kastar ved och timmer till nödiga reparationer. Kärandens påstående, att på 2 år minst 29 kastar huggits bestreds. Målet öfverlemnades och afkunnas utslag vid tingets slut.

»Lyktmålet», d. v. s. rörande Johan Bokströms talan mot Os: Nilsson, Ringome i Alfva för att ha slagit målsägaren med en lykta, förevar ånyo. Målsägarens vittne lumpsamlaren Böklund hade ej infannit sig, hvarför han dömdes att böta 1 kr. 50 öre samt ålades inställelse vid höstetingets första sammanträde, andra dagen.

Norra häradsrätten.
För djurplågeri hade länsman Smedberg instämt Karl Jansson, Audungs i Bunge. Han dömdes att böta 15 kronor för det han 26 sistlidne Januari under yrväder och köld låtit ett par oxar stå ute i flere timmar utan tillsyn.
För oljud och förargelseväckande beteende, skrål på allmän väg söndagen 23 Mars och Maria bebådelsedag 25 Mars, hade samme åklagare instämt drängarne Emil Hasselgren, Busarfve, August Edvall, Qviende, Öskar Engström öck Karl Törner, File, alla i Othem.
De dömdes hvar och en att böta 10 kronor, 5 kr. för hvardera förseelsen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Maj 1890
N:r 69

Till landstingsmän

för södra häradet ha i dag valts:
hemmansäg. L. Norrby, Fardhem (21 r.),
hemmansäg. J. Uddin, Stånga (17),
nämdem. J. Sahlstén, Sallmunds (16),
nämdem. O. R. Pettersson, Stånga (15),
hemmansäg. O. Pettersson, Hallute (12).

Nämdem. Sahlstén är nyvald i stället för M. Cedergren Hulte i Hemse. De öfrige äro omvalde.
Till ersättare utsågos:
hemmansäg. Ol. Hallbom, Hägdarfve (16),
hemmansäg. L. Jacobsson, Halfvans (14),
hemmansäg. P. Levander, Allmungs (13),
hemmansäg. J. Johansson, Gervalds (12).

Samtlige äro omvalde med undantag af den sistnämde, som efter lottning med M. Cedergren gick in på den efter Sahlstén lediga ersättareplatsep.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 5 Maj 1890
N:r 68