Etikett: Eksta

Eksta socken ligger vid Gotlands västkust.
Gårdsnamn: Ajvide, Bjärges, Bopparve, Burge, Bäne, Dinse, Fintser, Grymlings, Hajstäde, Hägur, Jacobs, Kvie, Käbbe, Källings, Lillegårds, Lädarve, Mellings Lilla, Mellings Stora, Prästgården, Rondarve, Sandholme, Siger, Stjärnarve (Stenarve), Tomsarve, Uggårds.

Publicerat

Från landsbygden.

Fardhem, 20 Sept. 1887.
En enkel fest
för befrämjande af djurskyddssaken var isöndags ordnad i en naturskön äng i närheten af Fardhems kyrka, på föransta!taude af några djurvänner inom Fardhems och Linde socknar. Sedan. alla barn, tillhörande djurskyddsföreningen gratis bjudits kaffe m.m. (hvilket äfven serverades öfriga deltagare mot en afgift af 10 öre) och: småskrifter utdelats till dem, talades såväl till äldre som yngre om det kristliga och upphöjda i djurskyddsarbetet, om det förädlande ioflytasds nämda arbets utöfvar på menniskan sjelf m. m. Emellau föredragen sjöngos sånger med ackompanjemang af orgel. Vidare förevisades och beskrefvos slagtmasken och hästskyddarne. En signalapparat, tillkännagifvande eldsvådors utbrott i ladugårdar, var uppsatti och mellan ekarne i ängen och afprofvades ett par gånger medels afbrännande at snörledningen, då kanonen ögonblickligen affyrade skottet. På aftonen, då ängen var upplyst af kulörta lyktor, diskuterades åtskilliga frågor rörande djurskyddet. Mötet var talrikt besökt.

Folkmusiken,
såväl den vokala som instrumentala, tyckes snart sagdt vilja utdö på vår ö. För omkr.
20 år tillbaka kuade man få höra så många härliga inhemska folkvisor sjungas så reat och klangfallt med både känsla och behag at såväl äldre som yngre bland folket. Numera är det endast en och annan bland de åldrige, som kan prestera en vacker folkvisa. Den uppväxande uvgdomen har knappast hört, mycket mindre lärt sig någon af dessa gamla musikaliska klenoder. Fiolen, som för ett par årtionden sedan ännu var gotländingens älskliogsinstrament, är nu nästan ötverallt utdömd bland folket; ja tidsandan har så omarbetat folklynnet, act det knapt tål höra andlig musik föredragas från en fiol. På många ställen anser man t. o. m. det vara rent af syndigt att hysa en sådan »tingest» i sitt hus. Deremot har dragspelet vunnit allmänt inträde; de nakna, skärande tonerna från »piglocket» tolereras af både »andligt» och »verldsligt» sinnade personer. Gotländingens tillförede så rena sinne för sång och spel hålier på att alldeles törderfvas af dragspelets toner, hvilka sönderslita och förstöra hvarje naturligt rent öra.
På det att den äldre generationen af folket icke måtte taga denna skatt af gamla häriga melodier med sig i grafven, bletvo för några år sedan de förnämsta af Gotlandspolskorna upptecknade och i tryck utgifna, och nu i sista stund håller en person på med upptecknandet af Gotlands vackra folkvisor, af hvilka han redan samlat omkring 50 stycken. Arrangerade för mansröster torde många af dessa kuona mäta sig med de bättre bland det öfriga Sveriges. Texten, till dem är äfven af ett godt och sedligt innehåll. — Det vore önskligt, om en och annan af dem blefve sjungen vid någon wmusiktest, åtminstone af enklare slag. Det vore åtminstone toner, som kunde förstås af folket. — Och måvget upplysande drag ur det gotländska folkets lif och seder, om dess sinne för naturen, om dess trogna kärlek m. m. torde dessa gamla visors text hafva att omförmäla.

Ejsta, 21 Sept.
En fars sätt att uppfostra barn.
I lördags var jag bland flere andra åsyna vittne till en dess bättre ovanlig händelse. En kronobåtsman inkom i en handelsbod och anhöll hos köpmannen att få låna två kronor till måndagen. Han ville sätta en half tunna korn i paut, ty hans hustru — sade han — hade tagit hans plånbok af honom och han skulle nu bege sig till Karlskrona. Men köpmannen förklarade, att ban ej kunde villfara bå:smannen med en dylik låne-trausaktion.
Ej lång stund derefter kommer en af båtsmannens minderåriga döttrar, troligen för att se hvad fadren tog sig till. Jag sact under tiden i ett angränsande rum till handelslokalen, men får inom kort höra att båtsmannen slog alarm på vägen: han förföljde barnet vildsint med sten, stora som knytnäfvar, men var ej för tillfället träffsäker, ty flickan hoppade före, men ej med ryggen åt fadren, utan baklänges, — öga mot öga — hånskrattande och- parerande. Stackars barn tänkte jag. När båtsmannen återkom till handelsboden och vi der förebrådde honom hans skamliga beteende, svarade han endast: »harm gör helvete.»
Hvad är i första rammet orsaken till denna harm och detta helvete, hvaruti han dagligen lefver? Han har ett dåligt hem och han — super.

Vådaskott.
Hemmansägaren Karl Norrby i Mallgårds, Levide, och muraren Lars Viman, Gerum, gingo tillsammans helt nyligen ut på harjagt. Viman hade skjutit på en hare och böjt sig ned; Norrby kom ock strax fram och lade an, men såg ej sin kamrat, som träffas af skottet i ena benet. De komma hem och uppgöra skriftligen, Norrby förbindande sig att för Vimans sveda och värk samt oförmögenhet till arbete under första tiden utbetala trettiosex kronor. Denna uppgörelse skedde skriftligen. Några dagar derefter ber den person, som anmodats förtatta afhandlingena, att ånyo få se densamma. Detta beviljades. Men han stoppar den i sin ficka och vill icke återlemna papperet. Viman hade nämligen ångrat sig att han ej begärt större ersättning. Nu fordrar han i stämning — 2 till 3 tusen kronor, och saken skall naturligtvis afgöras vid — tinget.

Stararne.
våra gamla vänner, äro på väg söderut, och hafva nu efter vanligheten kommit hit för att för året säga sitt sista farväl, dels med toner, dels med vingklappningar.

Gotlands södra härads ägodelsrätt,
som på anförda klagomål började sina förhandlingar i Ejsta sockens tredje skifteslag 22 sistl. Augusti och sedan alltjämt oafbrutet arbetat, lär ej derstädes hinna afsluta skiftesmålet detta år. Omkostnaderna till rätten stiga till omkring 50 kr. för hvarje arbetsdag; sedan kommer en dryg protokollslösen för hvarje. klagande; så litet till landtmätaren för de rättelser han, enligt ägodelningsrättens föreskrift, måste göra. Men jag glömmer att k. m:t fiones till, dit man skall för att söka ändring, om också ingenting är att vinna. Ännu ett visst forum : den person, som alltsedan skiftets afslutandei December månad varit sysselsatt med »granskning» af haudlingarne, uppmätning af en del skiften för att kontrollera med — oxesar om landtmätaren räknat rätt, uppsättning af breda klagoskrifter för att fördyra lösen afprotokollen, resor m. m.;
Sedan förestående var skrifvet, erfar man, att skiftesdelägarne, efter sammanträde i måndags, ej vidare komma att påkalla ägodelningsrättens pröfning för skogsräkning m. m.; och kommer första utslag efter fem veckors förhandling att afkunnas i nästa vecka.

Lärbro, 21 September.
Ett efterlängtadt regn
föll här i måndags natt, men ej tillräckligt för att afhjelpa vattenbristen vid våra vattenqvarnar, som en längre tid stått obrukbara, till stort men för landtbrukaren och andra, hvilka varit i stort behof få mjöl till bröd. Vid ångqvarnen å Fårösund har man derför haft fullt upp att göra, men man har naturvis ej kunnat hjelpa alla, Svårt har det varit att få mala och svårare vardt det, när qvarnen gick sönder och mjölnaren derstädes skadade sig rätt illa — han fick nämligen sin ena armindragen i en en växel — och måste föras till lasarettet. Nu har der visserligen blifvit en annan mjölnare och qvärnen åter kommit i gång, men, som sagdt är, alla kunna ej få mala. Många personer ha derför måst resa flere mil med sin mäld för att få den sönder vid någon annan qvarn. Den »holländska» qvaro, som varit uppförd här i Lärbro, men för några år tillbaka »gick all verldens väg», har derför saknats rätt mycket.

Råg- och hvetesådden
är på de allra flesta ställen afgjord. Koruskörden här på orten hade nätt och jämt kommit under tak, innan regnet kom; med dess tröskning hålles na på som bäst; afkastningen: 9—10 kornet.
Medan många sucka öfver svårigheten att få mala, sucka andra öfver

dåliga tider och brist på penningar
och andra öfver att utgifterna ej ställas någorlunda jämt med dagspenningen och sädesprisen isynnerhet hvad dagsverkena till presterskapet augå. För ej så lång tid tillbaka fick hvar och en sjelf göra sitt dagsverke hos presten; men nu skall detta utgå i penoingar, till stor börda för månge fattige arbetare, som få knoga flere dagar för att få ihop den erforderliga summan till presten, som ej sjelt uppbär den utan genom aunan person, hvilken derför ock skall hafva ersättning.
Presten förtjenar på detta törhållande, ty under dessa tryckta tider betalar han sina arbotare ej mer än andre arbetsgifvare, hvilket blir mindre än hvad hvart dagsverke är uppskattadt till.

Stånga, 22 Sept.
En väldigare räfjägare.
I en i Gotlands Allehanda nr 71 införd notis med öfverskrift »en väldig räfjägare» läses, huru som södra Helsinglands Jägareförbund tillerkänt en hemmansägare Nilsson Svenska Jägareförbundets bronsmedalj -m. m. för dödandet af omkring 280 rälvar. — Att äfven våra bygder kunna framvisa en och annan veteran på jagtstråten visar följaude: En bland dem, som kuana benämnas Gotlands störste. räfjägare, är säkerligen arbetaren Lars Karlström från Stånga. Under en lång följd af år har gubben hvarje vår genomsökt närmare och fjermare belägna skogar, och vanligen ha hans ströftåg icke varit förgäfves. Enligt egen uppgift har han dödat — 404 räfvar. — Borde icke gubben på något sitt belönas?

Gotlands Allehanda.
Fredagen 23 September 1887.
N:r 76.

Publicerat

Gotländska folklekar.

(Intryck vid deras första åskådande.)
»Ni bör ovilkorligen gå dit ut till södra byrummet och se på pärkspelet i dag», sade man till mig. »Det är något för Gotland så egendomligt, att Ni aldrig kan göra Eren föreställning derom, förrän Ni sett det med egna ögon. Det är den årligen förekommande täflingen mellan »våg» från olika socknar, och tillställningen får på samma gång något af en folkfests karaktär.»
Nåväl, jag begaf mig tidigt på eftermiddagen ut till valplatsen för den intressanta idrotten. Jag behöfde ej gå vilse: svenska flaggor, svajande från högalstänger, visade mig snart stället. Fästande Visby bollklubbs märke med det blå bandet i knapphålet, steg jag innanför inhägnaden. Den vidsträckta platsen vimlade af folk, än i grupper än spridda om hvarandra. En herre i blågul jokeymössa kommer artigt emot mig och erbjuder sig att visa mig omkring. Här och der varseblir jag en hop unge män, alla i skjortärmarne, somliga istrumpfötterna och som i en viss regelbunden »spridd ordning» synas röra sig fram och tillbaka. Och emellan dem flyger då och då i högre eller lägre lyror en brunaktig boll. Man spelar pärk.
För att få någon riktig uppfattning af spelet föreslår min ledsagare att jag skall följa två täflande partier till slutet. »Här ha Vi t. ex. »Idrottsklubben och Mästerbyborna»; de anses för de styfvaste. Se blott på deras pärkkarlar, d. v. s. anförare», förklarar han.
Jag stannar och söker följa de olika skiftningarna i spelet. Beskrifva det behöfver jag ej, ty mina läsare känna det väl. Men min beundran kan jag ej underlåta att uttrycka öfver den vighet, smidighet och styrka, som utvecklades på båda sidor. Och hvad som föreföll egendomligt var att se äldre, nästan gråskäggiga män deltaga i den uppfriskande leken.
Spelet var ändligen slut. Båda partien hade fått »vunnet». Mästerbyborna hade afgått med seger i första instansen. Men nu beror det på »frispelet», upplyser min meddelare. »Det segrande partiet har rätt att välja en lek, som måste upptagas af de besegrade».
Mästerbyborna gingo afsides och öfverlade. Om en stund skickade de fram sin pärkkarl, som tillkännagaf att de valt »fingerkrok». Nu går segern »Idrottsföreningen» ur händerna sade jag — det var ej meningen att witza —, men mot landtbornas härdade och seniga fingrar, ansåg jag studenternas och läskarlarnes ej kunna mäta sig.
»Fram med er nu då!» ropade emellertid en starkt bygd student.
Mästerbybornas pärkkarl kom fram, satte sig på marken och sträckte fram högra armen, »Ska\’ vi sitta? Nej, vi ska\’ naturligtvis dra öfver axeln.» »Vi bruka så hemma hos oss.» »Hvem tusan kan hålla stången mot Ilva era knep derute på landet.» Allmänt skratt af de kringstående åskådarne.
Men Mästerbybon har rätt att välja och han sitter qvar. Motståndaren måste foga sig. Man tar spjärn mot hvarandras fötter, spottar på fingrarne, fattar tag och i ett nu ligger Mästerbybon rak lång på marken. Han hade blifvit besegrad. Ännu tre andra besegras af Idrottsföreningen — och partien stå jämt. Idrottsföreningen väljer nu till frispel kappspringning, och äfven der afgår den segrande.
Dagens täflingar äro slutade för dessa och rockarne tagas på.
Men ännu är man i fullt arbete på andra håll; pärkbollarne flyga högt iluften, varpstenarne singla fram mot målet, här drar man hank, här hoppar man kråka. Allt är lif och rörelse, alla äro glada och muntra som det anstår friska och sunda menniskor.
Jag vandrar på måfå rundt kring täflingsplatsen för att se på folklifvet. Det är sig så der tämligen lika öfver allt.
Plötsligt uppfånogar mitt öra några ord: …. »till det rum, der masken icke dör och elden icke utsläckes». Mina ögon vändas åt det håll, hvarifrån orden kommit, och jag ser ou uppe i ett stenrös en skara samlad, som lysnar till en predikant, hvilken i salvelsefulla fraser ordar om menniskornas ondska, om den rätta till flykten, om hvad som väntar syndens trälar-och Guds barn.
Det gör ett egendomligt intryck detta. Midt ibland allt det friska, midt ibland friska hafsvindar, friska viljor och friska sinnen, allt detta osunda, som gör själen sjuk. Men så är det ofta här ilifvet.
Längre bort — hvad nu? Befinner vi oss på den glada Djurgårdsslätten? Man skulle nästan tro det, om ej omgifningarna sade annat. Men här är samma lif, öl och bakelseförsäljande gummor, snattrande qvinnor och skroderande karlar Militärerna med sina »flammor» fattas ej heller, och nu uppfångar också mitt öra de välkända tonerna af
»Säg, vill du väl blifva min maka!»
sjungen af en skrikande röst, ackompanjerad af det ädla instrumentet. Det var en »blind Kalle», som till allmän förnöjelse sjöng sina smäktande visor. gDet blir afton allt mer och mer, skuggorna sänka sig kyliga. Uppe vid prisdomarbordet ha prisen redan utdelats, punschbålarne tömts. Dagen är slutad, och så småningom blir valplatsen öde och tom.
Prisen 10 kr. voro äfven för i år skänkta af sällskapet D. B. V. och utdelades vid 1/2 7 tiden af hr Schenholm, enligt följande prislista, i hvilken de vinnande vågen sättas först och med lutande stil:

Utom dessa pris utdelades följande extra pris å 5 kr. åt notarien R. Wahlstedt, Aug. Pettersson i Mästerby, Olsson i Alfva och N. Hägg, Hakuse i Björke.
I ett kort tal tackade prisutdelaren alla dem, som deltagit i den tilländagångna täflingen, och hoppades att om denna också vore den sista som Visby bollklubb kunde anordna, kärleken till de gamla gotländske lekarne dock icke skulle slappas. Vidare höjdes ett lefve och tvåfaldigt hurra för sällskapet D. B. V. och jägmästare Herlitz föreslog en skål för Visby bollklubb.
Under hela tiden man var samlade kring bålarne, utfördes fosterländska sånger af några valda röster.
Täflingarne, som gynnades af det härligaste väder, hade ej lockat så mycket folk, som föregående år. Med extratåg hade anländt endast 600 personer, mot omkr. 1000 ifjor: Dock torde minst 1,500 personer varit tillstädes på stridsplatsen.
Anordningarne voro goda och ändamålsenliga. Såsom marskalkar tjenstgjorde hrr L. P. Eriksson, John Andersson, J. Eklund och Ödin.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 12 September 1887.
N:r 73.

Publicerat

Från landsbygden.

Lärbro, 13 Augusti.
Natten mellan den 10 och 11 dennes skedde inbrott i handlanden H. Hägvalls vid Korsby i Lärbro belägna salubod, som förestås af fröken Inogrid Thormark. Förloppst dervid är följande:
Mellan kl. 10 och 11 på aftonen, sedan boden var stängd och fröken T. lagt sig, kom en då okänd person och begärde få köpa vin, hvilket nekades; han hotade då att snart komma tillbaka och »då skulle huset ligga i aska». Er god stund förflöt, utan att något hördes af; men rätt som det är, ser fröken T., som då var uppstigen och till en del påklädd, fridstöraren komma medhafvande en större påk, hvarmed ban började bulta på dörren under hotelse att döda föreståndarinnan, som sökte dölja sig i boniogsrummets mörkaste vrå; då det ej lyckades för honom få dörren öppnad, slog han sönder fönstret till samma rum. Förskräckt skyndar hon ut genom en ut åt gården ledande dörr, att söka bjelp hos närboende grannar; då dessa kommo tillstädes, vär bofven borta efter att ha slagit sönder cn del glas och andra varor i bodrummet, derifrån ban tagit vägen genom ett till detsamma hörande fönster, som han också slagit sönder.
Skyndsamt eftersattes .ridstöraren och upphans en liten bit derifrån. Vid fasttagandet försökte han göra sig okänd. Det befans vara en 17—18 års yvgling vid namn Herman Vallin från Vestninge härstädes. – Han har en tid varit svagsint och våldsam. Han hadapå onsdags qvällen vid 9-tiden aflägsnat sig från hemmet, utan att hans föräldrar, ett välbergadt bondfolk, visste hvart ban gått. Vid med honom hållet förhör kunde han ej anses vara annat än normal, hvarför han af kronolänsman Smedberg häktades och förpassades till Visby, der läkare får afgöra, om han är tillräknelig eller ej.

Ejsta, 13 Augusti.
S. k. Blekingslif
måtte det föras i en näst härintill gränsande socken. Ty det är icke nog med att man våldför sig på döda ting, såsom att nedkasta taflorna på vägvisarne m. m, utan parsonlig frihet och säkerhet är utsatt för fara. Så blef en person vid sitt hem helt nyligen midt på ljusa dagen öfverrumplad först med skällsord; och då han sökte drifva bort den oförskämde, träffades hans öga af en våldsamt kastad sten, hvarför fara är för handen att han för all tid blir blind på det ögat. Eder brefskrifvare och många till honom hoppas att våldsverkarne i öh blifva stälda under laga åtal och straffad$ för slika ofogs bedrifvande.

Strömmingfisket,
som här vid kusten ej alltid är så gifvande äfven när fångsten är god på andra håll, har under rötmånadens lopp varit mer än vanligt lönande. Sällan har någon båt kommit till land utan att på morgonqvisten medföra 100 — 150 valar; Strömmingen är iår särdeles fet och äfven någorlunda stor. Sällsynt har det daremot varit att finna någon torsk.

Expropriations nämden,
ett niomannaråd med ingeniör V. Scbyl som ordförande, hvilken sammanträdde på St.
Karlsö 29 sistl. Juli, hvarom jag förr omuvämt, bestämde att för den jord, omkring 85 ar, som för all framtid skulle afsöndras såväl till plats för der varande fyrbåk (som nu närmar sig sin fullbordan till tändning), som ock till trädgårdsland för fyrbetjeningen, skall erläggas ett balopp af 1,500 kronor.

Sockensparbankerna
lär länets höfding fortfarande komma att egna all uppmärksamhet, hvarför dessa i framtiden kanske kunde blifva litet mera betryggande äfven för insättarnes räkning än hvad nu på ett par ställen här å landet visat sig vara fallet. Allmänheten har ej från början vetat annat än att då vederbörande kommunalstämmor, enligt reglemente, varit sparbankernas »principaler», dessa äfven voro ansvariga för de insatta medlens fulla utbetalande, tillika med föreskrifven ränta. Så lär det icke skola tolkas, utan går det öfver bord med styrelse och förvaltning, så få insättarne dermed låta sig nöja.
Vore un hela kommunen (eller pastoratet) ansvarig för de insatta medlen, liksom den är berättigad att använda vinsten, tyckes det som om man skulle vilja egna litet mera uppmärksamhet åt både styrelse och revisorer vid deras haudbafvande af bankens angelägenheter och icke invälja personer härtill, som icke äro vuxna sina uppdrag.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 15 Augusti 1887.
N:r 65.

Publicerat

Inget pastorat i s:a kontraktet ograverat vid omregleringen?

I södra kontraktet av Visby stift skall enligt departementets utkast till ny pastoratsindelning de nio pastoraten minskas till sju. Pastoraten skulle enligt detta utkast bli följande:
Fardhems pastorat skulle tillföras Levide och Gerums församlingar o. få en kyrkoadjunkt. Eksta skulle som förut nämnts, gå till Klinte.
Ardre skulle föras till Garde pastorat, som därigenom likaledes skulle kunna få en kyrkoadjunkt.
Närs och Burs pastorat skulle sammanslås till ett pastorat med komministratur troligen i Burs.
Hemse pastorat skulle minskas med Eke men få behålla sin komminister.
Hablingbo och Silte skulle bilda pastorat tillsammans med Näs.
Havdhems pastorat skulle bestå av Havdhem, Grötlingbo och Eke.
Öja pastorat skulle som nu ha kyrkoherde och komminister men utökas med Fide församling.

Gotlänningen
Fredagen 7 November 1958
N:r 258 B. Årgång 74.

Publicerat

Efter omskjutningarne

vid länstäflingsskjutningen i fredags afton vardt prislistan i så mån förändrad, att de såsom pristagare i förra rummet omnämda A. Jakobsson, Bäls skyttegille, och G. Andersson, Tingstäde skyttegille, no blefvo uteslutne från pris, hvarjämte ordningen bland dem, som nått samma antal ringar, blef i några fall omkastad. Vid närmare granskning befans att ofvan uämde Jakobsson i stället för föreskrifna åtta skott afskjutit ej mindre än fjorton, hvarjämte en och annan skjutit 9 till 10 skott.
Prislistan ter sig nu efter dessa ändringar sålunda:

Gotlands Allehanda
Måndagen 8 Augusti 1887
N:r 63.

Publicerat

Från landsbygden.

Lärbro, 3 Aug.
I söndags sågs ett rådjur helt lugnt gå och »beta» tillsammans med ägarens af Angelbos gård nötkreatur i den s. k. »Nysan».
Skrämd at ett par i närheten samtalande personer sprang rådjuret åt skogen.

En olyckshändelse
med dödlig utgång inträffade för några dar se\’n vid Barshage i Othem, En arbetare från Hangvar, som skulle deltaga i slåttern å nyssnämde gård, hade qvällen förut gått upp på höskullen för att taga sitt nattlogi, men råkade, obekant med stället som han var, ramla ned genom luckan till logevinden, dervid han skadade så illa, att han efter några timmar afled.

Afmejandet af rågen
kålles nu på som bäst här. Höslåttern kan i det närmaste sägas vara slutad.
Den har på många ställen ej lemnat den afkastning, som man tänkte. Så har åtminstone på kronholmen Skenholmen varit förhållandet; 75—80 häckar utgör minskningen i år. Att det för lottägarne af holmen blir dyrt hö, kan man lätt fiona, då t. ex. för 1/4 af en lott betalas omkring 30 kr. Arbetskostnaden går lågt beräknadt till omkring 40 kr. efter 1,50 pr par, och portionen till 1 kr. paret i 8—10 dagar; dertill kommer hemforslandet af höet 11/2 mils väg; samma summarum 73 kr. Valutan derför 2 häckar hö — 50 kr. Hvarje häck går då till 36,50.
Att burgne jordbrukare, hvilket här är fallet, kunna ligga och föröda sin tid å nyssnämde holme ett par veckor, är oförklarligt. Under ogynsamt väder dröjer det ända till 3 veckor, innan elåttern är slutad och höet hemfördt.
—a—

Grötlingbo, 2 Aug.
Åskan
mullrade förliden gårdag vid 6-tiden på morgonen, och från vester börjatle det mörkna tills ett ödgörande regn föll, dock alltför sparsamt.

Höskörden
är lyckligt bergad och rågen börjar skäras. — Den af entomologen Lampa om ock ej först bemärkta dock af honom mycket bekantgjorda hvetemyggan härjar hvetesfälten. Så har eder brefskrifvare på en honom tillhörig åker, som prof på en qvadratfots yta med 40 ax och omkring 30 korn på hvarje, på hvarje ax räknat 4 korn (eller kärnor med de små, gula larverna) förstörda. Ehuru ej särdele3 nedslående sker dock derigenom ett ej obetydligt afbräck i ökningen af detta sädesslag. Nu lyster blott se hvari medlet kommer att bestå att utrota denna iasekt, som folket anser lika med rost.
Bland den mävgd i senare tid uppförda nya folkskolehus i södra tredingen tilldrager sig såväl hvad läge som sjelfva husst och inredningen angår

Grötlingbo folk- och småskolehus
den resandes uppmärksamhet med det vackra läget ej långt från men ej heller alldeles vid den vackra landsvägen söderut till Hoberget. Kanske undantagandes Klinte, Linde och Lärbro skolor torde denna skolgård vara förnämst. Läraren har derstädes fått åt sig uppförd egen vacker villa i en, naturlig park, under en prestgården lydande äng. Lägg dertill församlingens sköna kyrka,som med rätta blifvit kallad >Söderns domkyrka, till hvilken blott en sak fattas — så kan denna socken vara stolt öfver dessa båda offentliga bygnader.

Bland sanningens profeter
här ute i trakten och kanske långt bort är onekligen kyrkoherden i Ejsta kanske den störste i mer än en mening. Hvilken rikdom på träffande bilder, ett vårdadt och på samma gång fängslande språk, allt på tri hand eller utan konsept: alltså en lycklig predikant.

Vacker skörd.
En landtbrukare vid Katlunds i Gröttlingbo har på 4 tunnland erhållit 25 häckar klöfver.
Detta så mycket mera anmärkningsvärdt, som det allmänt klagats att klöfvern ej gått till i år och på vallar, insådda ifjor, lemnat mycket dålig skörd.

Näs, 2 Augusti.
En råbock
var häromdagen synlig vid Drakarfve i Näs. Äfven i Grötlingbo har bocken låtit se sig.

En myrstack,
mätande 6 fot i höjd och.10 fot i omkrets vid marken, fins i en äng härstädes. Den väldige stacken är en riktig »kung» i sitt slag och är värd att beses, der den ligger så fridfullt inbäddad i en skön löfdunge.

Hastigt sjukdomsfall.
En person, som häromdagen var sysselsatt med höslåttern i närheten af sitt hem, träffades af ett slaganfall så häftigt, att han inbars liflös. Personen ifråga lär nu emellertid vara på bättringsvägen.

Strömmingsfisket
här har varit gauska lönande nu. Somliga nätter ha erhållits öfver 100 valar på båt.
Priset har varit 25 öre valen.

Hemse, 7 Augusti.
På torgdagen
här i går var stark tillförsel af kreatur, och omsättningen var tämligen bra, helst på slagtfet nötboskap. Prisen voro i allmänhet låga, de utgjorde för hästar, af hvilka var minsta omsättningen, 100—300 kronor, allt efter beskaffenhet, och för oxar 80—130 samt för kor 40—90 kronor.

Rågskörden
pågår nu som bäst. Den börjades häri måndags och fortgår alla dagar gynnad af vackert väder. Gårdagen hotade dock med svarta moln och åskan lät äfven höra sig, men vi fingo helt obetydligt af regnet, som gick vesterut.

Nykterhetsmöte
hölls i söndags kl. 4 e.m. i missiopshuset. Till ordf. utsågs O. Nilsson från Rone och till sekreterare J. Romin från Hemss. Derefter höll skoll. Fredin i Linde ett föredrag belysande dryckenskapens uppträdande i des första början samt huru nu staten, kyrkan, skolan och hemmet borde hjelpas åt att motverka dess härjningar. Sedan töretogs diskussion öfver 1:sta och 2:dra frågorna på programmet, hvilka ansågos stå i beröring med hvarandra och derför sammanslogos. De hade följande lydelse: Hvilka uppgifter hafva nykterhetsförenivgar och för öfrigt nykterhetsvänner i allmänhet och är rusdrycksbanteirngens utrotande det enda mål, hvartill nykterhetsvännerna böra sträfva? Diskussionen inleddes utaf ordföranden, hvarefter yttrade sig folkskollärare Lingström från Öfverrum, Hoffman, Hemse, Löfgren, Mästerby, skoll. Fredin, Linde, predikant Elfström och A. Lindgren, Hemse. Nykterhetsvännerna borde icke gå ut på slump. Icke likna vissa föreningar, som ansåge det för dyrbart att arbetarne få en sup, under det man sjelf tog både en och två, utan föregå med absolut afhållsamhet. Uppgifterna voro lösta, då ingen drinkare mera fans i landet, men innan dess borde man söka inverka i hemmet, skolan, kommunen, landstinget, kyrkan och riksdageo. Som passande ombud föreslogs landtbrukaren J. Johansson d. y., Gardarfve i Fardhem, till nu blifvande val af riksdagsman. Mod och tålamod behöfdes, mod att stå och tålamod att hålla ut, äfven om gamla vänner sveko. Det är för öfrigt kärleken till våra medmenniskor, som bör vara driffjedern i nykterhetsarbetet, på samma gång det är af alla största vigt att hvar och en vet och utför de åligganden i denna sak, som komma på bangs lott. Derefter företogs nästa fråga: Är det vid alla tillfällen möjligt vara vänlig mot alla enligt Matt. 5:45 och 1 Kor. 18:4? Häröfver talade landtbr. J. Wessman, Öja, ekollärarne Fredin och Lingström. Frågan hade tillkommit på grund af ett särskildt fall inom Öja blåbandförening, då det vore fråga om att upprätthålla tukt inom föreningarne, hvarför dess besvarande utföll i samma riktning. Det vore möjligt allrahelst, då en fallen skulle upprättas, och icke vore det alltid rätt att tega borgerliga lagen till hjelp.
Mot slutet bestegs talarestolen af arb. Pettersson från Småland (vanligen förut Smålandspelle kallad), som nu blifvit en nykter monniska och med anledning deraf ville tala några varnande ord till de församlade. Derefter talade skoll. Lingström med anslutning till 1 Petr, 5:8, hvarefter hvar och en i goodtemplarnes lokal undfägnades med kaffe, och så var denna dag tillända.

Barlingbo, 4 Aug.
Våldsverk.
För någon tid sedan inkommo ett par oxar, tillhörige en hemmänsägare i Ekeby, genom angränsande ägares bristfälliga stängsel i en Dalhem socken tillhörig beteshage. En pergon, hvara namn nu är kändt, tog sig då det orådet före, att under det han dref oxarne ur hagen med en yxa tillfoga den ene af dem ett flere tum bredt, djupt sår i länden, på samma gång han gaf den andre oxen ett hugg på högra bakfoten, så att han vardt obrukbar till arbete och måste säljas till slagt. Nu frågas: ehuru våldsverkaren förlikt sig med kreaturens ägare, har icke åklagaren både rätt och skyldighet att ingripa?

Gotlands Allehanda
Fredagen 5 Augusti 1887
N:r 62.

Publicerat

Länstäflingsskjutningen,

den tredje i ordningen, äger i dag rum invid Visborgs kungsladugård under gynsam väderlek. Skjutningen, i hvilken 340 skyttar deltogo mot 295 sistl. år och 253 år 1885, företogs på 800 fots afstånd med åtta skott för hvarje skytt. Hvarje skottlag ttgjordes af tjugu skyttar, som uppstäldes i linie och samtidigt sköto mot samma antal skottaflor. Vid 2-tiden på middagen, då alla skottlag skjutit, skedde sammanräkningen, hvarvid befans att 59 skyttar, som uppnått 45—61 poäng, skulle varda pristagare. Högsta poängantalet sistl. år var 67; resultatet i sin helbet är dock i &r bättre.
Pris af statsmedel till ett värde af 2,020 kronor utdelades nu till 59 skyttar (sistl. år 2,463 till 71 skyttar och år 1885 kr. 1,849 åt 55 skyttar).
I afton klockan fyra företages omskjutning mellan dem, som uppnått samma antal ringar. Prisntdelningen äger rum vid 6-tiden på e.m. af major Cronstedt. Prisen äro: ett å 100 kronor, ett å 80, ett å 70, ett å 60, ett å 50 kronor, 21 stycken remingtongevär, ett pris å 40 kr., fem st. fickur, fyra å 30 kr., 6 å 20 kronor, 15 å 10 kronor foch två å 5 kranor.

Såsom ledare af skjutningen var jägmästare Sylvan förordnad, biträdd af kaptenerna Lindström, Ternstedt, Aspegren och Vestöö samt bryggare Vedin; markeringen vid skottaflorna leddes af underlöjtnant Engström.
Å det rymliga fältet, der en liflig rörelse isynnerhet på e.m. rådde, voro de tjugu skottaflorna ordnade i linie. Skjutplatsen var omgifven af ett 20-tal flaggor. Utom det festligt prydda skjuttältet voro tre andra tält uppförda, omgifna af flaggor, björkar och granar, samt ett stycke derifrån ett marketenteritält. Före och efter hvarje skottlags skjutning gåfvos signaler med messingsinstrument och trummor. I skjuttältet kunde man medels telefon sämtala med markörerna vid skottaflorna.
Af pristagarne äro de sex försträmde berättigdtile att ifrågakomma såsom deltagare i den stora allmänna täflingsskjutningen, som i höst skall äga rum i hufvudstaden.

*) Förste pristagare i fjor.

Gotlands Allehanda
Fredagen 5 Augusti 1887
N:r 62.

Publicerat

Från landsbygden.

Klintehamn, 30 Juli.
Agronomen- Kihlberg
höll i närvaro af landshöfding Poignant inför ett sextiotal åhörare föredrag i Ejsta skolhus 28 Juli.
Sedan landshöfdingen tillkännagifvit ändamålet med mötet, näml. att rådgöra med jordbrukarne om deras angelägenheter, och hr Kihlberg närmare utvecklat sina kända åsigter om hvad Gotlands jordbrukare hafva att iakttaga, öfvergick föreläsaren till jordbrukarnes räddningsplanka: anläggande af ett ångmejeri i hvarje socken eller pastorat.
Landshöfdingen, agronomen och församlingens kyrkoherde hade på f. m. tillsammans tagit trakten i närmare skärskådande och funnit att eft mejeri för Ejsta och Sproge, anlagdt på gränsen af nämda socknar vid vestra landsvägen, vore alldeles tillräckligt. Herr Kihlberg nämde att utsigt vore för handen, att smör, beredt efter den s. k. ismetoden, inlagdt i lufttäta bleckdosor, liksom anjovis, med fördel kunde sändas på Spanien, derjordbruket i långa tider legat i lägervall, öh der säljas för 2 till 3 kr. skålp. Spaniorerna hafva numera fått bättre smak på smör än sin förr så mycket begagnade olja. Den egentliga afsättningsorten skulle blifva England, der för svenska statens räkning är anstäldt ett ombud, som tillhandagår vid försäljningen af mejerialster.
Landshöfdingen inlade månget uppmuntrande ord till de tillstädesvarande jordbruktarne, hvaraf en del Ejstabor yttrade betänkligheter med afseende på foderodling, ty de naturliga ängarne här hatva ej särdeles stor ytvidd och voro ej af så gifvande beskaffenhet; och då en stor del af deras jord för närvarande låge under laga skifte, hvilket, med afseende å rättegång, ej så snart torde komma att vinna laga kraft, förordade hr Kihlberg, uppå framställning, användandet af grön råg, som borde afbergas i början af Juni månad, eller då axen voro allmänt utkomna, men ej så sent att blomningen redan inträdt eller försiggått, då stänglarne redan blifvit trädartade och förlorat sin närande kraft.
Efter slutad föreläsning och sedan hemmansägaren Mårten Stenström, Botreips, erbjudit ett halft tunnland jord för mejeriets bygnadsplan, skreds till aktieteckning, men för dagen upphans ej mer än fyratiotvå aktiar. De, som hade tecknat, öfverenskommo likväl avt söka verka derhän att efterhand vinna andra för saken intresserade, men för dagen icke närvarande personer, så att full teckniovgt minst 100 aktier å 50 kr., måtte uppnås.

Dagen derefter,
Sankt Olofsdagev, reste länets höfding från Kronvall ut på St. Karlsö, hvarest en nämd, utsedd inför Södra häradsrätten, var samlad för att bestämma afgäld m. m. för den jord, som för all framtid blifvit afsöndrad för fyrbåkens och fyrbetjeningens rakning. Nämden afslöt sina förhandlingar vid Bopparfve först på qvällen. Det var ett lif och en rörelse på Karlsö den dagen! Man såg läkare, prester, militärer, artister, jordbrukare, här och hvar i bergsrefvorna, beskådande de allvarliga och öfverraskande bergpartierna. Man saknade icke heller svalkande skugga på den mjuka mossan under de oftast lodräta klippväggarne i närheten af Norderhamn, hvilka stundom äro beklädda med murgröna; ej heller svalkande vatten ur de friska källorna. Färden gynnades af det härligaste väder, och en lätt bris underlättade hemfärden, som ifrån Stora Karlsö till Kronvall icke tarfvade längre tid än 50 minuter.

Stora Karlsö
är nu mera såld af de många gamla intressenterna (med undantag at en enda, som gifvit ett bleklagdt nej) att afträdas i nästa Nov. till jagtbolaget, som äfven är betänkt att försköna ön med plantering af lärkträd. Köpeskillingen bar i år i allmänhet utgått efter 16,000 kr.; taxeringsvärdet är 10,000 kr. Sjelfva själen i förteaget tyckes vara den verksamme godsägaren Willy Wöhler på Klintebys, Några får blifva således från 1 Nov. icke synliga på ön, men deremot så mycket mera af vildt: hare och sjöfågel. Ett stenhuggeri kan möjligtvis komma till ståni derute. Ett sådant var påbörjadt för omkring 20 år tillbaka, men arbetarne funno för godt att, ägarne oåtsporde, nedslagta får, hvarför de först nämde naturligtvis blefvo hastigt och lustigt utdrifne ur paradiset. Det är icke alldeles osannolikt att stenhuggeri under medeltiden bedrifvits derute. Sägnerna veta förtälja att Gotlandskyrkorna fått sitt materiel derifrån, och bland andra den stora och sköna kyrkan i Väte, helt och hållet bygd af huggen och tuktad kalksten, hafvande murar med upphöjda afbildningar: på södra sidan föreställande en vildsvinsjagt och på norra sidan den babyloniska skökan.
En fackman från Stockholm har under sommaren tagit prof såväl af Karlsöstenen som från en, och annan Gotlandskyrkas, Det vore af intresse få veta om likhet förefinnes eller ej.
Slutligen torde ett tidsenligt badhus icke komma att saknas på den vilda, intagande klippan i hafvet, klippan med sin friska sjöluft, hvilken inom kort borde allmänt blifva en behaglig vallfartsort för resande från både när och fjärran.

Friska inbyggare
måtte det väl finnas i Sproge socken, hvars folknummer vid förra årsskiftet uppgick till 360, men hvarest ingen aflidit sedan 11 Mars sistlidet år tills nu för en vecka sedau, då en äldre qvinna afled.

Kornåkrarnas
snart blifvande guldax lofva sina ägare äfven i år en riklig belöning för deras möda och arbete. Således vackert korn i fjor och likaså i år. Det lär höra till sällsyntheterna, att två på hvarandra följande år gifva rika kornskördar. De öfriga sädesslagen, isynnerhet hvetet, hvaraf bär endast litet kan odlas, stå mycket vackra på åkern. Bergningsvädret för såväl det odlade höet som det på de naturliga ägarne har varit ganska gynsamt, och mycket af ängshöet står icke nu under bar himmel. Måtte bergningsvädret blifva lika gynsamt för säden! Värmen är nu nästan tropisk och rotfrukterna behöfva åter mera regn.

Vamlingbo, 28 Juli.
Årets höslåtter
är nu nära nog afslutad härstädes, och har skörden varit någorlunda god om mau undantager en del af de ettåriga klöfver- ooh timotejvallarne, som på de festa ställen varit mycket klena, troligtvis deraf att stark torka rådde förlidet år. Apropå torkan kan sägas att vattenbrist börjar råda på flere ställen i trakten, så att flere måste forsla vatten till både folk och kreatur. Om ej regn snart inträffar, torde det vara fara värdt att åtminstone potatisen deraf kommer att lida väsendtlig skada. — Värmen har somliga dagar varit ganska tryckande, ända till 25 gr. cels. och deröfver, hvilket äfven i sin mån bidrager till att påskynda rågskörden, som pu är alldeles hvitnad på de flesta åkerfälten.
Strömmingsfisket fortfar att vara särdeles givande, både på östra och vestra kusten och har nu priset å denna vara nedgått till 25 öre valen.

Dryg dagspenning.
Under det engelska ångaren »Nicosian» stod på grund å Hoburgs ref var en hemmansägare behjelplig med lossandet af stendkolslasten (den ende anbetare från land) i något öfver ett dygn. Han erhöll för detta arbete icke mindre än 1 pund sterling (ungefär lika med 18 kr. i svenskt mynt), hvilket kan sägas vara ganska hederlig betalning.

Ett olycksfall
å en tjur timade häromdagen vid Tuna gård i Vamlingbo. Ett ungsto som gick på bete i sällskap med tjuren tog sig nämligen det orådet före att under häftigt springande förfölja denne, tills han omsider stördade till marken och dog. Som djuret ej var försäkradt drabbades ägaren här af en ganska känbar förlust, alldenstund det måste nedgräfvas.
Åter en påminnelse ati försäkra kreaturen.

Rådjuren
ha ov äfven förirrat sig ut i sjelfva södret. Då häromdagen en person från Hamra färdades vägen åt Öja, varseblef hau ett dylikt djur (antagligen en bock) helt lugnt spatsera brevid landsvägen i diket; men då vår man var på ett kort afstånd, fann den sällsynte gästen för godt att hoppa öfver närmaste gärdesgård- och med snabb fart begifva sig till skogs. Ett par dagar derefter, då en qvinna från samma socken var sysselsatt i en åker med ränsning af potatis, varseblef hon ett dylikt djur (efter beskrifning troligen en rådjurshona) i sakta mak hoppa in i ett strax bredvid varande kornland. Qvinnan, som ej kuude begripa hvad det var för ett otyg som befaun sig i åkern, fattade dock mod och affärdade detsamma medels stojande och hyssjande, då det kilade rakt undan. Hemkommen berättade hon för sina grannqvinnor den egendomliga synen, då en s. k. klok gumma» helt naivt förklarade att hin håle sjelf i bockskepnad visat sig för henne i åkern. Naturligtvis blefvo de sedermera upplysta om de stora misstaget af andra klokare personer.

Gotlands Allehanda
Måndagen 1 Augusti 1887
N:r 61.

Publicerat

Dödsfall Lars Petter Hultberg

Att min älskade make Lars Petter Hultberg i Ejsta född d. 10 Sept. 1849, stilla afled d, 21 Juli kl. 11 f.m. närmast sörjd och saknad af mig och anförvandter, får jag härmed tillkännagifva.
Olivia Hultberg.
Ebr. 13:6. — Ps. 482:5, 6.

Gotlands Allehanda
Måndagen 25 Juni 1887
N:r 59.

Om Oss Drivs med WordPress