Etikett: Eke

Det af oss i lördags i korthet omnämda järnvägsmötet i Hemse för vederbörande kommuners hörande om anläggning af en järnväg från Ronehamn till Korsgata i Hafdhem via Hemse började kl. 11 f. m. i Hemse skolsal. Mötet var annonseradt att hållas i kommunalrummet, men då icke ens hälften af deltagarne fick plats der, måste den vida rymligare skolsalen användas och fyldes äfven denna till sista plats af för järnvägen mer eller mindre intresserade mötesdeltagare.
Vid mötet voro från de till detsamma kallade socknarne följande antal närvarande, nämligen från Rone 21, Burs 4, Hemse 31, Linde 4, Fardhem 4, Alfva 9, Hablingbo 4, Hafdhem 24, och från Eke 4. Från Silte, Lojsta, Levide och Gerum socknar funnos inga ombud närvarande, men deremot hade från Vamlingbo 6 och från Sundre 11 personer infunnit sig, eburu deras socknar icke direkt äro intresserade i den tilltänkta hansträckningen.
Sedan kronvofogde Cramér, hvilken fangerade som ordförande, öppnat mötet och de närvarande sockenmännen antecknats, lemnade ingeoiör Bååth, hvilken ujpgjort förslaget till banans sträckning samt kostuadsförslag«t, en redogörelse, dels för skilluaden i kostnaden för järnvägar wmed tung öfverbyggnad och järnvägar med lätt sådan, dels ock för den föreslagna sträckningen istort sedt. Angående kostnaden meddelades, att denna beräknats till 271,848 kr. Med afseeude på skilnaden mellan tung och lätt öfverbygnad framhöll hr Bååth, att den tunga öfverbygnaden ställer sig betydligt dyrare än den lättare, hvilken dock, och särskildt vid den här påtänkta järnvägen, är lika tillräcklig oeh hålibar som den tunga. Skulle banan förses med tuag öfverbyguad komme omkostnaderna att stiga till omkr. 370,500 kr. Och med det slags trafik som man hade att beräkna på banan vore det oklokt att fördyra dess anläggning så väsentligt endast för den tunga öfverbygnadens skull hvilken dock ej skulle höja banans bärighet i förhållande till de större utgifterna.
Järnvägens sträckning enligt förslaget går från Rone lastage- och hamnplats öster om landsvägen i nordvestlig rikt: niog till bygdevägen från Rone kyrka åt Burs; derifrån i något mera vestlig riktning till Hemse järnvägsstation samt derifrån vester om södra landsvägen och nästan jämnlöpande med denna till Hafdhems Korsgata.
Stationer har man tänkt sig å Ronebamr, vid Hemse och Hafdhem samt hållplatser vid Rone kyrka samt Kasarfve och Binge kvior de båda sistnämda platserna inom Alfva socken.
Härpå hördes de närvarande sockenombuden om nyttan och behofvet af järnvägen, om den föreslagna sträckningen samt om stationernas läge.
Under diskussionens gång visade sig en sällspord enighet vara rådande kommunerna emellan med afseende på åsigterna om banans nödvändighet och om nyttan af dess byggande. Hvad som i synnerhet tycktes hafva åstadkommit denna enighet i uppfattningen var hoppet att man i en snar framtid skulle kunna komma att få ett sockerbruk till stånd i Hemse.
Diskussionen öppnades af hr Duse som, förutom det han uttalade sin belåtenhet med föreliggande utredningar och förslag, meddelade att ban kostnvadsfritt skulle upplåta jord der järnvägen komme att gå öfver hans ägor. Han hoppades att den föreslagna järnvägen skulle bli en af orsakerna till att Hemse suart kunde få ett eget sockerbruk, samt talade för jä nvägens sträckning äfven till Burgsvik.
Landtbrukaren Jakobsson från Burs förklarade, att hans socken-sannolikt ej komme att tecka något bidrag till järnvägen.
Ordf. upplyste då, att här icke alls vore fråga om teckniog af aktier eller anvat bidrag för bavan utan endast att gifva svar på, om järnvögen ansåges vara till nytta eller skada för den kommun man represeuterade
Jakobsson: Någon nytta eller fördel af den nya banan får Burs icke. Vi ha lika nära till Stånga järnvägsstation som vi få til närmaste station på den nya banan. Icke kan den sägas komma att skada oss, men någon nytta kommer den icke heller att göra oss. tI«nstämmande från öfriga mötesdeltagare från Burs).
Hr N. Broander, Bölske: Det är visserligen sannt att för en del af Burs sockenmän blir banan af liten nytta, Och det tyckes endast vara representauter för dessa här närvarande. För andra åter, och des: utgöra väl hälften af suckeuborna i Burs, blir banan af obestridlig nytta. Ty de få genom den samma omkring 1/2 mil närmare till järnvägsstation än de f. n. hafva. Det är skada att ingen af dessa Bursbor finnes här närvarande.
D:r Sätervall från Hemse framhöll, att Gotland, som f n. har ett innevånareantal af endast omkr. 53 tusen, godt kunde föda 150 tusen menniskor, om alla dess förmåner finge komma till sin rätt. Men för att göra vår bördiga ö till dessa mångas bem, fordras att dess kultur och andra förhållanden i betydande grad blifva förbättrade. En dertill bidragande faktor af största betydelse ansåg tal. järnvägarne vara. Om den nu föreslagna järnvägen ville han i sin egenskap af en bland koncessionssökarne icke så mycket orda Endast det ville han säga, att det ej vore nog att stå i förbindelse med Visby — äfven andra orter voro det viktigt att kunna nå på järnväg, särskildt öns många bamnar. Derför ansig han, att banan gerna kunde förlängas äfven till säder och icke endast åt öster (Ronehamn).
Landtbr Johan Johansson, Gardarfve, trodde att nyttan med banans fortsättaude till Bargs vik icke skulle uppväga de dermed förenade större kostnaderna.
Handl. Krusell önskade, och han trodde att denna hans önskan delades af flere, att banan blefve dragen något längre från landsvägen genom Hafdhem, än som i förslaget vore utprickadt. Ty derigenom skulle mindre jord af värde blifva förstörd oetjordlösen i förhållande dertill billigare.
Handi. V. Hansén, Burgsvik, talade varmt för banans fortsättande ända till Burgsvik. För det enskilda intresset vore nog ej denna förlängning af banan gynnerligen önskvärd. Men egnade man en vänlig och rättvis tanke åt Sudrets många socknar, hvilka oundgängligen måste ba en järuväg för att med framgång kuuna odla sina betor, då ställde sig förslaget om banans neddragande till Burgsvik ej så motbjudande. Ty då skulle man äfven lätt inse att dermed äfven frågan om ett sockerbruk i Hemse blefve förd ett ganska stort steg framåt. Tal. kunde icke hel ier inse hvad förnuft det låge i att låta ba nan sluta midt inne i landet, då Burgsvik ligger der nedan med en ypperlig hamn och bjöde på afsevärdt stor trafik. Skall banan sluta i Hafdhem, blir detta till skada för Burgsvik och de sydligaste sockniurne. Tal hade dessutom haft det hoppet och han hade det än, att om banan drages till Burgsvik, så skulle Gotlands järnväg i en framtid komma att inlösa densamma.
Herr Nils Broander ansåg visserligen ej att en bana till Burgsvik kunde vara till skada i och för sig; men tör den nu föreslagna sträckningen vore den till skada, ända tills betodlipgsförhållandena blefve annorlunda. De, som önskade en järnväg till Burgsvik, kunde jo dock, om de så ville, begära koncession på en sådan; blefve förhållandena sedan annorlunda, så kunde ju Hafdhembanan inlösa linien till Burgsvik.
Sedan hrr Hansén och N. Broander växlat några repliker, uppträdde kyrkoherde Gadd i Öja. Iugen kan, sade han, förneka nyttan af Rone—Hafdhemjarnvägen. Nyttig är den nog, men det finnes skilnad mellan större nytta och mind:e nytta. Rone och Hafdhem socknar samt en del af Grötlingbo äro de en da socknar som få nämnvärd nytta af den föreslagna järnvägen. Detta får väl anses vara mindre nytta. Men större nytta blefve det med järnvägen, om dess sträckning fortsat es ända ur till hafvet i söder, d.v.s. till Burgsvik. Tal. önskade derför en sammanslagning till ett enda bolag Rone—Hemse—Burgsvik. Vilare talade kyrkoherden för banans förse ende med tung öfverbygnad samt för upptagande af ett statslån till halfva kostnaden, som han beräkpat skulle komma att uppgå till omkr. 553 tusen kronor. Den andra hälften kunde utan svårighet anskaffas inom socknarne och icke minst inom de sydligaste. »Sudret är ett smalt men rikt land» och vi skola göra allt för järnvägen om vi endast få vara med.
Tal. slutade med att påvisa, att Burgsvik har en afsevärd sjöfart och att denna hamn, som då det en gång var fråga om landthamnarnes trafikerande med ångbåtar, varit nära att bli förbigången såsom varande allt för obetydlig, nu dock lemnar de största fraktsummorna. Och så kunde, menade han, fallet bli äfven med afseende på järnvägen.
Hr J. Broander framhöll att nog många enskilda vore med om Burgsvikssträckningen, men att socknarne i sin helbet ej ville gå in på att teckna till någou annan sträckning än Ronebamn— Hemse.
Konsul G. Cramér replikerade kyrkoherde Gadd. Han fann det vara märkvärdigt att Burgsviksborna talade om upptagaude af statslån, då de förut förklarat, ait sudret hade stora rikedomar och stora resurser i öfrigt; hvarför kunde då ej de sydliga socknarne biida ett eget bolag och utan andras hjälp och statslån bygga sin järnväg till Hafdhem? En omöjlighet vore f. n. att få statslån; skulle man lita härtill, finge man vänta i många år.
Hr Duse försvarade Burgsviksintressena och ansåg, att man ej borde göra halfgjordt arbete utan samarbeta med hvarandra till ett fruktbringande helt.
Konsul Cramér upplyste att något upptagande af statslån för Rone—Hafdhemlinien icke varit påtänkt. Men skulle banan dragas ned till Burgsvik, då blefve detta en nödvändighet. Härigenom blefve dock företaget betydligt fördyradt, och den handlingsfrihet som man har, om intet statslån upptag es hade man i så fall ej heller att glädja sig åt. Tal. uttalade gent emot hr Hanséns förhoppningar i den vägen, att det nog vore föga troligt, att Getlands järnväg skulle vara villig att öfvertaga deu nya banan.
Hr Duse såg en stor olyeka i att komma med deu nya banan i den gawles ägo. Litet sund konkurrens vore uppfriskande och nyttig. Blir banan lagd under Gotlands järnväg, då är det föga hopp om några fraktnedsättningar utan då komma prisen att stå vid sin nuvarande ingalunda lindriga höjd.
Bedan man en stund utväxlat tankar om – fördelarne af de olika öfverbygnadssätten, hvarvid de festa tycktes vara för en lättare öfverbygnad afslöts mötet af ordf. som förklarade sig hafva uppfattat mötets resultat vara, att det enhälligt uttalat sig för nyttan och nödvändigheten af en järnväg Ronehamn—Hafdhem via Hemse samt godkänt den för banan föreslagna riktningen.
Denna uppfattning förklarades af mötet vara den rätta, hvarpå deltagarne åtskildes.
Senare på eftermiddagen samlades ett antal af de i mötet deltagande sockenmännen för att samråda om, hvilka belopp de olika kommunerna borde teckna för den tilltänkta järnvägen.
Förhandlingarna leddes af d:r Sätervali och meningsutbytet var ganska lifligt. I allmänhet uttalades den förhoppningen, att socknarne skulle finnas villiga att teckna de belopp som i ett för mötet framlagdt förslag för de olika socknarne upptagits. Ja, Alfva sockenmän hade t. o. m. förhoppning om, att der för deras socken föreslagna summan 5,000 kr. skulle komma att ökas. Hafdhems och Hemseborna råkade i ett litet replikskifte, dervid Hafdhemborna framhöllo, det de ej ansågo sig behöfva teckna ett högre belopp än Hemse, utan att de båda kommunerna i det fallet borde likställas. Enligt förslaget fordrades nämligen af Hafdhem 25 tusen kr. men af Hemse endast 20 tusen. Slutet blef dock, att Hafdbem ansågs böra teckna 25 och Hemse 20,000 kr.
Teckningssummorna för de resp. kommunerna enligt de vid mötet gjorda förslagen skulle blifva: Rone 50,000 kr; Eke 5,000; Hemse 20,000; Alfva 5,000 Hafdbem 25,000; Hablingbo 10,000; Näs 8,000; Grötlingbo 10,000; Linde 4,000; Fardbem 4,000; Silte 2,000.
Till sist uttalades af konsul G. Cramér den önskan att jordägarne måtte teckna aktier för den jordlösen som vid järnvägens framdragande öfver deras ägor kunde falla dem till del, och att depå detta sält måtte hjälpa företaget framåt.
Beslut fattades om aflåtande af skritvelser till de olika socknarnes kommunalordförande med begäran om skyndsamt utlysande af kommunalstämmor för hörande af sockenmännen angående teckningen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 15 Febuari 1897
N:r 25