Rättegångs- och Polissaker.

Länsfängelset.
Barnamordet i Källunge. Inför vorra häradsrätten har i dag å länsfängelset ransakats för barnamord häktade pigan Alma Elisabet Pettersson, för hvars brott vi förut i korthet redogjort.
Förloppet vid mordet — sådant det skildras i . polisförhörsprotokollet och enligt den häktadeg vid ransakningen i dag lemnade upplysningar — var följande.
Redan i Mars månad detta år blef hon på det klara med att hon var hafvande. Med hänsyn till sin utblottade ställning fick hon då genast tanke på att söka rödja fostret ur vägen. I den afsigten vände hon sig till en kvinna, Lisen Eriksson, Kisslings i Fole, och begärde »råd> af denna. Denna kvinna syntes ha varit mycket villig att lemna råd i dylika saker, och meddelade hon den pu häktade, att saffran skulle vara särdeles användbar vid fosterfördrifning. Lydande den gifna vinken, köpte hon då i en handelsbod saffran och blandade detta i konjak samt intog denna dosis, hvilken dock icke haft åsyftad verkan. Sedermera hade hon väl umgåtts med tankar att på annat sätt bli af med fostret, men synes hon icke ha giort något vidare försök.
Fredagen 23 Juli på morgonen blef den häktade plötsligt sjuk och begaf sig in i dräng stugan, där hon i ensamheten framfödde ett barn, Detta, som vid födseln var lefvande, tog hon och insvepte i en kjol så hårdt, att det ej skulle kunna andas eller gifva något ljud ifrån sig. Därpå begaf hon sig med det sålunda insvepta barnet, som han nu trodde sig hafva kväft, till svinhuset, där hon kastade det för ett af svinen, en stor sugga, som genast uppåt den späda varelsen. Icke det minsta spår efter barnet har sedan kunnat upptäckas.
Åklagaren höll ej det för otroligt, att barnet ännu varit vid lif, då det kastades för svinet. Detta antagande stöddes därpå att barnamörderskan ej kunnat eller vågat uppebålla sig så länge i drängstugan, att barnet hunnit att kväfvas. Ty iett vägg i vägg med drängstugan liggande brygghus vistades personer, sysselsatta med tvätt, och kunde den häktäde riskera att upptäckas af dessa.
Sedan den hemska mordgerningen var fullbordad, begat sig den häktade ut på fältet för att deltaga i arbetet. Under vägen gick hon in till en granukvinna för att dricka vatten. Denna kvinna trodde sig genast märka hvad som händt, och sade detta äfven till den häktade. Denna nekade emellertid och begaf sig iväg. Mattheten öfverväldigade henne dock snart och hon måste gå hem från arbetet.
Trots detta och fastän man starkt misstänkte, att den häktade framfödt ett barn, gjordes intet åt saken förrän 18 Aug., då sedan ryktena om det skedda börjat att blifva allt mer bestämda, tillkallad barnmorska intygade att så var förhållandet och länsmannen infann sig för att hålla förhör i saken.
Vid detta förhör erkände den bäktade allt Under dagens förhör bekräftade hon sin be kännelse under gråt. Redogörelsen för den häktades lefnadsförhållanden innehåller äfven en del mycket sorgliga| fakta.
Född 16 November 1873 i Endre fattighus, öfvergafs den häktade redan strax efter födelsen af sin moder, en ogift, för ett dåligt lefverne allmänt känd kvinna. Hon Jemnade den nyfödda till en illa känd familj i Visby med uttrycklig anmodan till denna att på ett eler annat sätt taga barnet af daga. Därpå rymde modern trån Gotland och ingen har sedan dess hört af henne. Endre fattigvårdsstyrelse, som blef underkunnig om moderns auslag mot barnet, tog detta i sin vård och uppfostrade det på sin bekostnad.
Sedan sitt sextonde år har den häktade haft tjänst hos olika husbönder. Vid häktandet tjänade hon hos landtbr. Gahne, Burs i Källuvge. Hos denne hade hon fritt umgän ge med sin manlige kamrat, hos hvilken hon, enligt hvad som upplystes vid rätten, vistats både nätter och da’r, utan att husbonden gjort något: däråt. Denne kamrat är också det mördade barnets fader.
Rätten uppsköt målets slutliga afgörande till lördagen 18 d:s, då hushållerskan hos den häktades husbonde, barnmorskan som undersökt henne och den kvinna, som först upptäckte att den häktade födt barnet, skola i saken höras.

Norra häradsrätten.
(Hösttingets första sammanträde 6 —7 Sept.)
För olaga ölförsä jning var gästgifvaren Adolf Lindgren, Kyrkljufves i Vänge instämd. Han erkände hvad som lades honom till last, och faller utslag 4 Okt.

För öfvervåld å allmän väg var drängen Adolf Olofsson, Rantarfve i Halla, instämd. Han hade 18 Aug. öfverfallit flera vägfarande med hugg och slag samt med stenkastning. Den tilltalade nekade emellertid för att hafva gjort sig saker till detta. För vittnevs inkallande uppsköts målet till 4 Okt.

Våldet i Veskinde. Det förut handlagda målet mot arb. Johan Pettersson, Veskinds i Veskinde, angående af honom föröf vad misshandel mothustrun Maria Bergström, Bläsnungs, förevar åter. Svar. bestred fortfarande käromålet, och inkallade vittnen hade intet att upplysa i sak. Målet uppsköt ånyo till 1 Nov.

Undantagstvisten mellan f. busbonden Mårten Södergren och dennes fosterson, hemmansäg. Axel Södergren, förevar åter. Något nytt i målet förekom icke, men för vidare utredniog beviljades ånyo uppskof till 1 Nov.

Edgång. Hustru Elisabet Björklund och hennes dotter Fredrika gingo dem ålagd ed, hvarigenom de friade sig från ansvar tör att hafva olofligen mjölkat grannens kor.

Barnuppfostringsmål. Ogifta Valfrida Engdahl från Vägume i Lärbro hade instämt drängen Fredrik Johan Fransén från samma gård med yrkande om utfående af barnuppfostringsbidrag åt ett af henne framfödt barn, till hvilket svar. skulle vara fader. Svar., som erkände faderskapet, hade erbjudit sig att betala 25 kr. årligen under 15 år i upptostringsbidrag. Detta ansåg kär. vara för litet, men yrkade intet bestämdt belopp — endast »skälig ersättning». Utslag 4 Oktober.
— Pigan Anna Sofia Björklund från Rute yrkade att af drängen K. Östman, äfven han från Rute, ntfå 50 kr. pr år i 15 år såsom barnuppfostringsbidrag åt ett barn, till hvil ket svar. skulle vara fader, Sedan stämningen uttagits hade kär. aflidit, men hade yrkandet upptagits af Rute församlings tattigvårdsstyrelse, hvilken numera har fått taga hand om barnet. Svar. förklarade sig villig lämna det begärda beloppet. Utslag 4 Oktober.

För brott mot skogsförbud — han hade i strid med gällande kontrakt huggit ved å sin egendom och användt den vid sin kalkugn — var landtbr. J. Å. Berg, Helvi, instämd, och yrkade åkl., kronolänsman Smedberg, att svar. i öfverensstämmelse med gjordt kontrakt, måtte åläggas att i vite utge 300 kr. Svar. bestred käromålet, hvadan målet för vidare utredning uppsköts till I Nov.

Djurplågeri. Kronolänsman Smedberg hade instämt landbr. Aug. Fransson, Austers å Fårö, med yrkande om ansvar å denne för det hau utsläppt ett honom tillhörigt häst: kreatur, hvilket varit så utsvultet. att det ej förmått stå för sig själft utan måst nedslagtas. Svar erkände, och utslag faller 4 Okt.

Gubben ville ha tobakspengar.
Undantagsmannen Smedberg hade instämt sin födorådsgifvare, husbonden Stenström, Smedegårda i Björke, yrkande att denne måtte åläggas att till kär. utgifva 16 kr tobakspengar årligen under åren 1895 – 96 samt dessutom en del klädespersedlar. Svar. bestred käromålet och visade med födorådskontraktet. att kär. ej, så länge han åt svar:s bröd, hade rätt att utfå några tobakspengar. Svar. yrkade dessutom ausvar å kär. för rättegångsmissbruk.
— Ja, men jag vill ha tobakspengarna likväl, jag — replikerade kär.
Utslag afkunnas 4 Oktober.

Falskt rykte. Hemmansägaren Norrby, Bringes i Norrlanda. var af hustru Amanda Jakobsson, Leipstäde, instämd därför att han om henne skulle ha utspridt vissa för klenande rykten. Svar. sade sig ej ha vetskap om att han sagt hvarken godt eller ondt om kär. För bevisnings förebringande uppsköts målet till I November.

»Jag ska slå ihjäl gubbsatan». Denna och flera andra liknande hotelser till lifvet skulle landtbr. P. O. Andersson; Hoburga &å Fårö ha låtit undfalla sig mot P. Ahlqvist från samma ställe, och var därför af Ahlqvist instämd. Svar. nekade för att hafva fällt dylika yttrandea. Ett vittne hördes, men trodde detta sig hafva hört svar. fälla de ofvannämda yttrandena med hänsyftning, på kär:s hustru och skulle han ha sagt, att han skulle »knacka ihjäl käringem». För vidare bevisning uppsköts målet till I Nov.

För våld, fylleri och förargelseväckande beteende samt oljud å allmän väg — en snygg meritlista — voro arb. A. Grefberg, Jac, Jacobsson och Karl Norrby instämde af länsman A. Jacobsson. De hade 20 Juli vid Gute i Bäl under berusadt tillstånd öfverfallit och misshandlat hr Nils Gahne. De tilltalade nekade ill allt. För bevisningts förebringande uppsköts målet till 1 November.

Omyndig förklarades af häradsrätten sinnesslöe hnsbondesonen Lars Viktor Olsson, Stenstu! i Ala, hvilken eljes uppvått myndig ålder. Till hans förmyndare förordnades landtbr. Stenström, Smedegårda i Björke.

Södra häradsrätten.
Höstetingets första sammanträde 6—7 Sept. Ordf. e. o. hofrättsnotarien J. O. Schough.
Till edgång — för skadegörelse å en fiskebod tillhörig O. Nilsson i Wamlingbo — dömde Lars Lundgren och Hjalmar Johansson gingo båda eden.

Edgång äfven i ett annat mål angående förderfvande af 23 st. fruktträd var ofvannämda Lundgren ålagd, men han hade ej i behörig tid instält sig hos pastor, hvarför han fäldes att utgifva förelagda vitet 25 kr., hvarefter ny edgång utsatts till tredje sammanträde.

Bristande födoråd. Enkan Brita Johansdotter-Fredin, Bomunds i När, hade instämt Karls Petterson, Bomunds, om utfående af en del undantagsförmåner för de sist förfl. 10 åren. Svar, som medgaf det företedda kontraktets riktighet, hade genstämt kär. om ersättning för åtskilliga andra fördelar som kär. och hennes man under de sednaste åren åtnjutit. Bestred enkans rätt att ensam tala i målet, emedan det funnes fyra andra sterbhusdelägare efter den numera aflidne mannen. Svarandens biträde, kronolänsman Eneman, hade för någon tid sedan varit i parternas hem, därvid dessa varit öfverens om kvittning. Allt detta bestreds af hufvadkäranden. — Utlåtande vid nästa sammanträde.

Äktenskapsskilnad söker Oskar Olsson, Bjers i Tofta, från sin hustru Anna, på grund af äktenskapsbrott, hvilket af hustrun erkändes och medgafs. Tvänne vittnen hördes. Yttrande vid nästa sammanträde.

Ersättningsmål. H. Hallbom, Allmungs i Stånga, hade instämt Stånga sockens kreatursförsäkringsförenings styrelse om utbekommande af 250 kr. för ett mistadt hästkreatur. — Styrelsen nekar honom ersättning, emedan han dels missvårdat kreaturet, dels ej efterkommit styrelsens tillsägelse om anskaffande af veterinär, dels ej iakttagit vissa formaliteter i föreningens stadgar. Vid ett besök som ett par af styrelsens medlemmar gjort hos kär, hade hästen utfodrats med frusen betmassa och mångårig gammal »sörpe» full af orenligheter. Målet förekommer åter vid tredje sammanträdet.

Tvist om släketägt. Olof Larsson, Lekarfve i Sanda, hade instämt Lars Bryggare i Vestergarn om ersättning för 20 lass släke med 12 kr., som Bryggare olofligan bort fört från Larssons släketägt. Svar. påstod sig på offentlig auktion ha inropat detsamma. Kär. upplyste om att år 1816, då delning af släketägterna inom Lekarfve hemman ägt rum, den nu omtvistade delen, som förklarats för oduglig, kommit på hans lott. Sedan han företagit åtskilligt arbete med densamma, hade äfven nu kafstång flutit in där. Hans gårdsmän hade då på auktion sålt densamma mot kär:s protest. Uppskof till nästa sammanträde.

För att ofligen ha låtit sina här star beta i hage, hvari Johan Pettersson, Ganne i Burg, arrenderat fjärdedelen, hade denne instämt Augnsta Pettersson därsammastädes Svar. företedde ett intyg från en annan del ägare i hagen, som gifvit henne tillstånd att beta. Som kär. ej begärt någon skadeersättning, utan framstält sina ansvarsyrkanden såsom ett brottmål, yrkade svar. ansvar å honom. Målet förekommer ånyo vid nästa sammanträde.

För olaga försäljning af spritdrycker i handelslokal hade åkl.instämt handelsförest:ndaren N. K. Haskel i Hamra. Svaranden nekade, hvarför målet uppsköts till nästa sammanträde med föreläggande för svaranden att komma tillstädes vid 20 kr. vite.

Ersättningsmålet mellan hustrun Anna Katarina Malmström och Jakob Jacobsson, Starrlanse i Stånga, uppskjutet från sjätte sammanträdet, förekom ånyo. Kär. framlemnade ett intyg om att det stängsel, genom hvilket tjuren rifvit sig ut, då han förderfva de henne, ej varit i tillfredsställande skick.
Å svarandesidan hördes tre vittnen, hvilka ej visste eller hade hört om att tjuren var folkilsken.
För att bemöta dessa vittnesmål samt för vidare bevisning begärde och erhöll kär. uppskof till tredje sammanträdet.

Åhlander-Rudebeckska målet förekom ånyo. Kommissarien Svallingsson hade som syssloman i afl. Åhlanders konkurs fått i uppdrag af borgenärerna att vända sig till en jurist för sakens uppgörande, men fått det svaret, att den anmodade ej ville åtaga sig saken, hvarför han öfverlemnade målet, och faller utslag vid tredje sammanträdet.

Tredskas fortfarande. Oskar Högberg i Eskelhem, som till detta sammanträde varit ålagd inställelse vid 75 kr. vite för att svara i mål emot hushållerskan Anna Larsason, Liffedarfve, hade ej heller till detta ting inställt sig. Han ålades nu vid 90 kr. vite inställa sig vid tredje sammanträdet.

Barnuppfostringsmålet emellan Alma Malmqvist i Levide och Lennart Lindlöf i Gerum förekom ånyo. Kar. hade inkallat två vittnen, hvilka blott vid ett tillfälle, då svar. varit öfverlastad, hört denne i otidiga ordalag omtala sitt förhållande till kär.

Vänner på nytt äro ou Karl Andersson. . Domerarfve i Öja, och hans hustru EmmaWieckel-Andersson, i det att degenom till domstolen inlemnad skrift återkallade målet angående äktenskapsskilnad. Yttrande vid näta sammanträde.

Om bättre rätt till jord tvista, såsom vi förut refererat, Ungbåtels hemmansipnehafvare i Stånga mot Bjerges åboari Lye.

Svar. bestrida att de af kär. företedda skifteshandlingarna måtte tillräknas någon betydelse hvad angår Bjergesåboarsssamfälda jord, utan åberopa istället ägoutbytesprotokoll samt syneförrättningsprotokoll från 1820. Kär. bestredo invändningen mot skifteshandlingarna, ty de hade ingentivg annat att hålla sig till än karta och handlingar. Tvisten 1820 rörde sig blott om cirka 20 kappland jord, nu hade Bjerges åboar tillvällat sig ungefär 7 tuunland. Sju vittnen hördes dels om värdet, dels om häfden. Utslag meddelas nästa sammanträde.

Lokomobiltvisten mellan handl. Axel Fablström i Visby å ena samt firman Graham Brothers och O. W. Åhlanders konkursmassa & andra sidan förekom ånyo. Sedan firman Graham Brotters ombud framställt det oriktiga i att kär. vändt sig mot dem samt begärt ersättning med 25 kr. för hvarje gång de användt ombud från Gotland samt 150 kr. för hvarje gång de haft ombud från Stockholm och 150 kr. för sakens utredning, blef målet ytterligare uppskjutet till tredje sammanträdet.

För våld och misshandel, begånget mot en grannkvinna Augusta Pettersson, är arbetaren Johan Pettersson, Ganne i Burs, åtalad. Med flera vittnen styrktes att han knuffat henne samt sparkat henne i underlifvet så att blodvite uppstått.
Målsägaren begärde 75 kr. för sveda och värk. Svar. begärde uppskof för att inkomma med motbevisning och förekommer målet ånyo andra dagen af nästa sammanträde.

För ett likadant brott, begånget under det tingets sammanträde pågick, tilltalade åkl. drängen Karl Söderberg, Orleifs i Levide. Den misshandlade, Anders Olsson från Mickelbys i Gerum, uppträdde inför rätten blodig och nersölad. Den tilltalade nekade; han hade blott från Burge gästgifvaregård kastat ut Olsson, som bråkat därinne. Målet förekommer ånyo nästa sammanträde.

Att hon till andra än vägfarande sålt maltdrycker erkände Maria Olsson, Kyrkeby i Etelhem, som förestår gästgifvaregården därstädes. Utslag meddelas vid nästa sammanträde.

För olaga torghandel å torgdagar dels i Stånga, dels i Hemse voro handl. A. Bergström, E. Danielsson och skomakaren J. A. Johansson, alla från Visby, tilltalade. Alla medgåfvo att de sålt å ifrågavarande torgdagar, men blott sådan artiktlar, som å egen verkstad tillverkats Utslag samtidigt som förra målet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 September 1897
N:r 139

Vid premieringsmötet

igår i Garda voro framförda 3 tjurar och 23 hondjur. Af dessa prisbelönades:
Tjurar:
Modig, J. Pettersson, Lye 2:a
Mårten, 1. Hansson, Bara 2:a
Steffen, P. Larsson, Garda 3:e
Hondjur:
Kersti, L. Hansson, Burs 1:a
Linda, Fru Ahlander, Alskog 2:a
Stjärna, K. are Stånga 2:a
Hjärta, F. Jacobsson, Garda 3:e
Gertrod. J. Pettersson, d:o 3:e
Rosa, O. Olsson, Alskog 3:e
Blomma, G. Martell, Stånga 3:e
Juli, J. N. Larsson, Alskog 3:e
Freda, O. Larsson, Garda 3:e
Blända, K. Nilsson. d:o 3:e
Marella, O. N. Krusell, Lye 3:e
Ella, L Levin, d:o 3:e
Hjärta, K. P. Eklund, Etelhem 3:e
Blända, P. Larsson. Garda 3:e
Flora, J. Nilsson, Stånga 3:e
Lilli, L. Hansson, Burs 3:e

Gotlands Allehanda
Lördagen den 26 Juni 1897
N:r 97

Rättegångs- och Polissaker.

För stöld, af en dressin vid Sylfaste station har till länsfängelset införpassats Olof Petter Ekman från Linde.

Södra häradsrätten.
Sjätte sammanträdet å tingsstället Skogs Rn) Juni. (Ordf. häradsh. T. af Ekenstam).

— Till edgång för skadegörelse & en fiskebod tillhörig O. Nilsson Bjerges i Wamlingbo, dömdes husbondesonen Hjalmar Johansson, Stenstu och drängen Lars Lundgren, Bjerges i Wamlingbo.

— Ogilladt blef Olof Ronanders i Rone påstående att Anders Jacobsson, Findarfve, måtte Bice afträda ett visst jordområde som Ronander innehaft afsöndradt från Jacobssons hemman.

— För förfalskning af orlofsedel samt tillgrepp från husbonde dömdes pigan Frida Norrby, Norregårda i Björke, till månaders fängelse.

— För olaga fiske i Närsån dömdes samtliga de tilltalade 10 fiskarena från När att hvar för sig böta 10 kronor.

Ansvar för förskingring yrkas af Emil Krokstedt och nämdeman O. Pettersson Hallute, i När, å båtsmannen Malört-Johansson från Träkumla. Svar. som vid flera föregående sammanträden ej kunnat förmås att inställa sig, var denna gång genom kronobetjäningens försorg hämtad till rätten. Svar. erkände att han uppburit de af kär. fordrade 64 kr. 67 öre, men sade sig haft rättighet dertill, samt att ingen redovisningstid parterna emellan bestämts. Utslag meddelas vid tingets slut.

Värjemålsed för att fria sig från åtal angående misshandel mot J. N. Baddin, Magnhuse i Rone, gingo de tilltalade Karl Duse och hans hnstru Kristina samt deras son Emil. Utslag samtidigt med förra målet.

Ersättningsmålet mellan hustrun Anna Katarina Malmström, Starrlause i Stånmn och Jakob Jacobsson från samma gård förekom ånyo. För att styrka att den tjur som förderfvat kär. vore folkilsken hade denne inkallat trenne vittnen som viste att omdömet om ifrågavarande tjur vore det, att han varit ilsken, samt att Jacobsson varnats för att låta den gå lös. Stängslet omkrig åkern hvari tjuren gått å bete hade ej heller varit i önskvärdt skick, Kär. var fortfarande sing liggande och oförmögen till något arbete. Vill fortfarande hafva lasarettskostnad samt 400 kr. i ersättning. Målet uppsköts ytterligare till 7 nästk. Sept.

Tredskas gör fortfarande Oskar Högberg i Eskelhem, som till detta sammanträde varit ålagd inställelse vid 50 kr. för att ingå i svaromål mot sin hushållerska Anna Larsson, Liffedarfve. Som Högberg ej nu heller kom tillstädes, ålades han vid ytterligar 75 kr. vite att närvara 7 nästk. Sept.

Födorådstvisten från Fardhem tyckes nn ändtligen närma sig slutet. Att enkan Vennerströms födoråd, vid exekutiva försäljningen af den del som numera innehafves af ene svaranden, Kollberg, blifvit betäckt styrktes å kärandesidan med auktionsprotokollet. Svar. ville dock ha uppskof för att ytttra sig om själfva krafvet. Rätten kommer att yttra sig deröfver vid tingets afslutning.

I målet emellan Nils Hansson, Ahlstäde, och Karl Löfgren, Puser i Fröjel, och vice versa, om dels ntfående af resterande köpeskilling för en såld häst, dels återgång af köpet, företedde svaranden och genkäranden Löfgren åtskilliga intyg om att han i Stockholm hade en spatthalt häst. Men som huf vudkär. ej kunde få klart för sig att det vore samma djur, som parterna tvistade om, bestredos dessa intyg. Några vittnen hördes äfven. Utslag meddelas vid tingets afslutning.

Ingen vidare bevisning kunde Olof Nilsson, Bjerges i Vamlingbo, åstadkomma mot drängen Lars Lundgren från samma gård, angående det af oss förut refererade målet, hvari Iundågren åtalats för att ha huggit af 23 st. unga fruktträd tillhöriga kär. Denne öfverlemnade målet, yrkande edgång, som utsattes till 7 nästkommande Sept. och hänvisades Lundgren till sin själasörjare.

Barnuppfostringsmålet emellan Alma Malmqvist i Levide och drängen Lennart Lindlöf från Gerum förekom ånyo. Ett vittne hördes. För vidare bevisning uppsköts målet till 7 nästk. Sept., då svar. bör vara tillstädes vid 15 kr. vite.

I ersättningsmålet emellan Konrad Mallin och L. N. Lagergren, Gumbalde i Stånga, förekom ingen vidare utredning. Utslag meddelas vid tingets slut.

Om bättre rätt till jord, tvista såsom bekant Ungbåtels åboar i Stånga mot Bjerges hemmansinnehafvare i Lye socken. Det omtvistade jordområdet skulle enligt kär. påstående gravera deras hemmansdelar, på sådant sätt att Bjerges åboar vid laga skifte fått området afsatt åt sig för vattenuppdämning, för såg- och kvarndrift. Äganderätten vore dock Ungbåtels. hvilket bestreds af svarandena. I ersättning för det foder som skördats derå samt för mistning af bete fordrades 60 kr. årl., hvilket belopp af svar. ansågs kunna nedsättas till 20 kr. Flera både äldre och nyare kartor jämte skifteshandlingar företeddes. Svarandena ville inkalla vittnen och styrka att Bjerger ägde urminneshäfd. Målet förekommer ytterligare 7 nästk. Sept.

Otrogen hustru. L. J. Tomasson från Häger i Eksta, som för omkring 10 år sedan afrest till Amerika, hade för någon tid sedan fått kunskap om att hans hemmavarande hustru Anna gjort sig skyldig till brott emot 13 kap. 1 § i giftermåsbalken, hvarför han nu sökt skilsmessa. Hustrun som erkänner sin brottslighet medgaf skilsmessan; och meddelar rätten beslut i målet vid tingets afslutning.

Misshandel skulle arbetaren Johan Pettersson, Ganne i Burs, begått mot en grannkvinna, ogifta Augusta Pettersson, Ganne. för detta brott var nu Joh. Pettersson af åkl. tilltalad, och skulle det ha bestått deri att han någon dag i sistförflutna Ford månad illa sparkat Augusta i underlifvet. Svar. nekar dock för misshandeln, fast han med ena foten föst till henne när hon ville släppa sina hästar i en hage der svar. hade betesrätten. För bevisnings förebringande uppsköts målet till 7 Sept.

Öfverlastad å allmän väg. För nämda brott tilltalade arbetaren Wilhelm Larsson, erkände, och faller dom vid tingets afslutning.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 Juni 1897
N:r 88

Auktion i Burs.

Genom offentlig auktion, som tisdagen den 8 i denna månad från kl. 10 f. m. förrättas å ångsågsplatsen i Kålmansskog i Burs, låta hrr Pettersson och Larsson till den högstbjudande i mindre utrop försälja: kantade och okantade bräder, prima takspån, omkring 200 kastar, i stack uppsatt kantved, ett nyuppfördt såghus samt å marken liggande större sågstocktoppar och grenar till uppröjdning som säljes pärkvis. Betalningsanstånd lemnas åt godkände inropare till den 1 nästa Oktober.
Lau den 1 Juni 1897.
L. PETTERSSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 Juni 1897
N:r 85

Resestipendier

för besökande af Stockholmsutställningen bar af lokalkomitén för Gotlands län tilldelats följande 43 sökande:
Vagnmakare Tomas I. Thompsson, Vallbys i Hogrän; möbelsnick. Karl Petter Viktor Pettersson, Båtels i Lojsta; kusbondesonen Jakob O. G. Pettersson, Gandarfve i Hall; mjöln. Gottfr. Hoffstedt, Endregårda i Endre; snick. Karl F. Pettersson, Nixarfve i Fardhem; snick. Carl Johan Hallgren, Ryftes i Fole; smedsarb. Niklas Fr. A. Österberg, Bondarfve i Fole; fiskreds’tapsordnaren Olof Jacob Alfaengren, Lindarfve i Burs; skom, Edv. Hellgren, Lauters å Fårö; fiskaren Lars Joban Löfgren, Nabbons fiskläge, Lau; byggm. Karl M. Klasson, Hafdhem; snick.-arb, Jakob N. H. Hägvall, Ekeby; smed. A.H. Schröder, Roma; skrädd. Johan Petter K. Lafvergren, Ryftes i Fole; maskinskötaren J. P. Björkman, Hemse; kakolugnsm. P. A. Jonsson, Hemse; snick-arb. J. N. A. Klintberg, Smiss i Hörsne; fotografist Ingeborg Charlotta Dahlberg, Visby; skomsgesäll P. A. Eriksson, hos O. P. Jacobsson, Visby; kopparsl. Karl Gottfrid Johansson; Visby: maskinist J. W. Orbberg, Visby; gjut. J. N. Karlosson, Visby; maskinarb, Karl Andersson, Fole mek. verkst; mövelsnick. K. J. V. Ljungberg, Visby; svarfvare A. H. Vahlberg, Visby, tupnbindaren N. Hansson, Visby; stenhugg. K. O.
Nilsson, Visby; smed J. A. Eriksson; Visby cementfabr; typografen J. V. Stångberg, Gotl. Alleh., Visby; gjut. G. A. Bäcklin, Visby; bokb.-ges. K. V. Holmist, Visby; stenh. Karl Gustafson, hos J. Pettersson, Visby; tryckaren J. G. Johansson, Visby; metallarb. G. T. Jabsson, Visby, målaren Henrik Engström, Visby; skom. G. E. Jakobsson 18 Bredgatan, Visby; mål. K. E. Alfvegren, Visby; plåtsl.-ges. K. J. T. Pettersson Jos F. R. Johansson; Visby, muraren redrik Hammarström, Visby; smed S. T. Åberg, Visby; skorstensfej. Viktor Svensson, Visby; smel T. A. Pettersson jos Fr. Pettersson, Visby; och smed O; J. Nordell.
Af stipendierna, som för 42 utgå med 25 kr. och för den fyrtiotredje med 30 kr. utdelas hälften eller stadsunderstöden kontant vid utstcällningen, andra hälften utdelas dels i förmånerna af fri inkvartering under sex dagar och fria sex inträdesbiljetter till utställningen, som geinom kommissariatet beredts stipendiaterna för 4 kr. 50 öre hvar, och resten kontant å dagen för afresan från Visby.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 Juni 1897
N:r 84

Järnvägsmöte

hölls i torsdags förmiddag i Hemse skolhus inför laundshöfding Poignant för att utröna meniagarna hos befolkningen om nyttan och lämpligheten för orten af de båda föreslagna järnvägssträckningarna Hafdhem — Burgsvik och Ronehamn — Hemse — Hafdhem. De socknar, som kallats till mötet, voro Öja, Hamra, Vamlingbo, Sundre, Fide, Näs, Hablingbo, Hafdhem, Grötlingbo, Eke, Rone, Alfva, Hemse, Burs, Linde och Fardhem. Utom från Burs hade från samtliga dessa socknar ombud, försedda med fullmakter, eller andra intresserade infunnit sig till ett antal af omkring 100 personer.
Landshöfdingen öppnade mötet med uppläsande af det väg- och vattenbygnadsstyrelsens utlåtande, som på sätt och vis varit orsaken till detta förnyade möte och hvari styrelsen meddelade, att den icke kunde tillstyrka den tilltänkta lättare öfverbygnaden å järnvägsdelen Hemse—Hafdbem, utan borde för den användas samma materiel som för Gotlands järnväg. Hvad deremot fortsättningen till Rone anginge, vore det möjligtvis icke uteslutet att få begagna sig af mindre tung öfverbygnad.
Vidare föredrogos stiftelseurkunder, d. v. s. förslag till bolagsordningar för »Gotlandssödra järnvägsaktiebolag» (Ronebanan) samt »Järnvägsaktiebolaget Hemse — Burgsviks, en af etyrelsen för Gotlands järnväg till konungen 10 dennes stäld skrifvelse med protest mot att vid de möjligen blifvande järnvägsanläggningar, å hvilka koncession sökts eller redan meddelats, finge användas ett lättare bygnadsnadssätt än &- Gotlands järnväg, och slutligen ett utlåtande af öfveringeniör Danielsson, deri ban starkt uttalade sig mot den lätcare öfverbygnaden.
Efter det landshöfdingen uttalat en varning för fortsatt tvedrägt och uppmanat till ömsesidigt tillmötesgående, öfvergick man till att sockenvis inhämta de närvarandes meningar.
Burgsviksintresset fick sin första förespråkare i hr Laurin, Öja, hvilken ansåg en Burgsviksbana med samma öfsverbygnad som Gotlands järnväg vara den lämpligaste. Han sekunderades af hr Viktor Hansén, som uttalade sin ledsnad öfver att man omöjligen kunnat komma öfverens rörande de båda olika järnvägsförslagen. Det fans ingen annan råd än att låta hvarje parti bygga för sig, och i fråga om Burgsviksbanan kunde han meddela, att de, som voro intresserade af densamma, gerna, om så behöfdes, skulle öka sina före slagua teckvingssumm r. — För denna bana uttalade sig vidare handl. Jacobsson i Öja, kyrkoherde Kullin för Vamlingbo i et längre anförande, hvari han i lifliga färger skildrade hur invånarne på sudret t åna efter lättare kommunikationer. Hr Olsson, Nora, instämde, likaså hr Vestergren för Sundre komuwun, handl. Jacobsson för Näs (instämmanden af ötriga från socknen), Nilsson, Sjaps, för Habliogbo. Ombudet för Hafdhem Jacobsson, Spenarfve, ansåg att Burgsvibkborna borde draga ut sin bana ända till H.burgen, då de möjligen kunde få något att frakta på den samma. Han ansåg Ronebanan vara den enda lämpliga, och ville vara med äfven om tyngre öfverbygnad, ifall sådan blefve oundgänglig. — För Grötlingbo uttalade kyrkoherde Jacobsson att denna kommun vore tillräckligt tillgodosedd med” en bana till blott Hafdhem, men naturligtvis hade man ingenting emot dess mutetäckning, åt hvilket håll vore detsamma. Men då Ronebanan syntes ha största utsigterna för sig, röstade han för densamma, hvari öfriga ombud fråu Grötlingbo instämde.
Så fick omsider Roneintresset ordet. Hr Nils Broander, Bölske i Eke, meddelade en kalkyl öfver bärigheten hos de båda föreslagna banorna och han kom till det resultatet att inkomsterna skulle belöpa sig till omkring 25,000 kr. pr år för den ena eller andra, men Burgsviksbanan skulle i utgifter äta upp nästan rflltsammaus, då Ronebanan skulle få omkring 7,009 öfver till amorteringar. Han protesterade mot beviljandet af koncession & Burgsviksbanan, icke minst påden grund att om dylik koncession beviljades, mötte sedan svårighet för Gotlands järnväg att utsträcka sin bana” till Hafdhem, hvarom förslag hos styrelsen förelåge. I fråga om öfverbygnaden ville talaren och dem han företrädde rätta sig efter hvad väg- och vattenbygnadstyrelsen komme att föreskrifva, Dock trodde han att Gotlands järnvägs vagn r kunde trafikera en bana af den byguad som föreslagits för Ronebanan. ZLastade väga dessa nämligen 9,800 kilo och en bana med lätt öfverbygnad tillåter ett skeutryck af 12,00 kg. Till sist anförde han, att Ronebanans intressesfär omfattade en femtedel” af hela Gotlands åkerareal och en sjättedel af dess befolkning, då deremot för Burgsviksbanan båda dessa siffror sjönko den till vid pass en tjugondedel. -Konsul Gustaf Cramér betecknade talet om en tyngre öfverbygnad såsom en sprävgkil.
En lätt öfverbygnad vore alldeles tillräcklig, ehuru man naturligtvis finge foga sig i det oundvikliga. Vände sig mot Burgsviksborna.
Hvarför hade de icke framlagt en räntabilitatsberäkning för sin bana? Naturligtvis derför att den skulle bli för dålig. Protesterade mot hvarje annan koncessionswsökan än den om Ronebanan, som vore den enda lämpliga. Häri instämde hr J. Broander. — För Alfva uttalade nämdeman Bolin, Gandarfve, att kommunen kunde vara belåten med bana till Hafdbem, men skulle utsträckning ske, ansåg han bäst att det skedde åt Rone. — Dr Säterwall var af samma åsigt. För Hemse gälde det att på närmaste väg kowma till hamn. Protesterade mot koncession på en Burgsviksbana. — Hr Lars Duse, som ansåg att intriger förstört saken betydligt, förordade Ronebanan och upplyste derom, att af alla slags sockerfabriker voro andelsfabrikerua de bästa. Hr Henrik Viman ansåg Linde ha största fördelen af Ronebanan, och samma åsigt uttalades från Fardhem af hr Johansson, Gardarfyve.
Efter ytterligare några korta replikskiften mellan de olika riktningarnas främste målsmän afslutades mötet, som varat i nära 4 1/2 timmar.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 17 April 1897
N:r 59

Sjukdomsuppgifterna

för senare hälften af Mars meddela att i Vesterhejde inträffat ett fall af difteri, två fall af skarlakansfeber i Othem och ett fall af nervfeber i Burs.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 5 April 1897
N:r 53

Från infanteriregemenlet.

Till fast anstälda volontärer hafva antagits: vid Roma kompani med n:r 4 och 7 ynglingarna Karl Petter Sigfrid Österberg från Hejde och Frans Alexander Liljeqvist från Butle; och vid Hemse komp. med n:r 11 busbondesonen Karl Niklas Söderberg från Burs.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 242 Mars 1897
N:r 46

Kyrkoherde Åsberg

i Burs har hos domkapitlet anmält att han numera är i stånd att återtaga pastoralvården i sin församling.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 Mars 1897
N:r 45

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Tre ransakningar med ej mindre än 4 för olika brott och förseelser häktade hafva i dag hållits å länsfängelset inför södra häradsrätten.

— Den första ransakningen gälde hemfridsbrott och skadegörelse samt våld och knifskärivg. De anklagade vore kanalarbetarne Elof Svensson och Viktor Elof Karlsson, hvilka 21 Februari föröfvat hemfridsbrott vid Enges i Burs hos fanjunkare Hägvall. Karlsson hade dessutom 16 Januari med knif illa tilltygat arb. Johan Nilsson. Svensson, hvilken hade begått hemfridsbrott hos enkan Hägvall, Enges, sade sig endast för att freda sitt eget lif från förföljare hafva begifvit sig till enkan H:s gård, der han af våda inslagit ett fönster men sedan — såsom han trodde med enkans hjälp — kommit in genom dörren. Tre vittnen berättade emellertid, att saken förhållit sig så, att Svensson och Karlsson i öfverlastadt tillstånd kommit först till fanj. Hägvalls gård, der de skaffat sig tillträde till en låst trösklada. Karlsson som var redlöst öfverlastad hade blifvit liggande iladans dörr och somnat; men Svensson hade begifvit sig af och upp till enkan Hägvall och der föröfvat hemfridsbrottet. Svenssons påstående att han varit alldeles redlöst öfverlastad bestreds af vittnena. Karlsson der: emot var alldeles redlöst öfverlastad, hvadan han ej heller bestred vittnesmålen och hvad som i öfrigt lades honom till last, utan endast uttalade den förboppningen att vittnena talat sanning om honom, ty i motsatt fall skulle lögnen någon gång blifvit straffad. Öppet och utan omsvep erkände Karlsson dessutom att han 16 Januari tilldelat Joh. Nilsson ett knifhugg i näsan Han tillade att han gjort det i öfverilning och i fullt vyktert tillstånd. K. ångrade synbart sin förbrytelse.
Åklagaren yrkade ansvar &å Svensson för fylleri å allmän väg samt för hemfridsbrott och skadegörelser allt å sabbat. Dessutom yrkades att han måtte åläggas ersätta den sönderslagna fönsterrutan med 75 öre och betala vittnen i målet. Å Karlsson yrkades ansvar för fylleri och misshandel.
Karlsson dömdes att för fylleri och oljud böta 25 kr. samt att för misshandel med lifsfarligt vapen undergå 6 månaders straffarbete. Svensson fick likaledes för fylleri och oljud böta 25 kr, samt dömdes till 3 månaders fängelse för hemfridsbrott.
-— Ett revolverskott hade den anklagade i andra målet, husbondesonen J. Stenman, söndageu 14 Februari aflossat vid Gardrungs i Stenkumla mot drängen Anton Crohn. Svar, erkände att han skjutit men först sedan han npprepade gånger blifvit slagen af Crohn, Crohn och tre vittnen vitsordade att S. fått ett par s. k. danska skallar af Crohn men detta hade varit långt före innan S; lossat skottet; ty detta lossades efter en kort ordväxling och utan föregående handgemäng mellan parterna. Orohn har för skadorna vårdats en längre tid på sjukhus.
Målet öfverlomnades och yrkade Crobn ersättning för mistad arbetsförtjänst med 80 kr. för sveda och värk med 30 kr. och för lasaretts- och läkarevård 4 kr. Åkl. yrkade dessutom ansvar å Steuman för misshandel med lifsfarligt vapen.
Rätten dömde Stenman att för misshandel med lifsfarligt vapen undergå 6 månaders straffarbete samt biföll delvis Crohns orsättningsanspråk.
— Till en månads fängelse för 1 a resans snatteri dömdes arb. Jonasson för vid Kvarna i Eskelhem begånget tillgrepp af div. kläder. Jonasson, hvilken sedan förra ransakningen varit intagen å hospitalet, enär han strax efter denna första ransakning blifvit våldsamt vansinnig, hade visserligen nu utskrifvits såsom fullt återstäld, men den stora minnesslöheten och liknöjdbeten för allt gåfvo vid handen, att han ännu nog behöfver omsorgsfull vård. J. som vid näktandet företedde en bild af hälsa och kraft, var nu nedbruten och böjd, och hans stämma var så svag, att man knappt kunde höra hans svar inför rätten.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 Mars 1897
N:r 38