Påminnelse om liqvid.

Skulder för inrop å auktioner, förrättade af undertecknad detta och föregående år, böra till mig inbetalas under loppet af denna månad och senast lördagen den 4:de nästkommande Oktober, då jag för denna uppbörd träffas å br Mübrers i Hemse värdshus från kl. 11 f.m, till kl. 1 e.m. samt från kl. 3 e.m. i mitt hem. — Ofördröjligen efter sistnämda uppbördsdag varda de resterande beloppen genom laga åtgärder utsökta.
Frihem i Burs den 11 Sept. 1890.
C. H. Lötveberg.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 September 1890
N:r 141

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
Att med ed fria sig från faderskapet till ett af pigan Emma Larsson, Muntsarfve, framfödt gossebarn hade f. hemmansägaren J. R. O. Ahlin ålagte af såväl härads- som hofrätten. Till följd deraf att svaranden först 15 Aug. fått kännedom om edgången, erhöll han uppskof med densamma till första rättegångsdagen af tredje sammandet.

För barnauppfostringshjelps erhållande hade pigan Amalia Berggren instämt Johan Gabrielsson, Vestergarn. Målet förliktes på vilkor att svaranden utgaf till käranden 25 kr. om året, tills barnet ifråga uppnått 15 år.

Med ed friade sig handlanden Öskar Bokström, Hemse, från faderskapet till pigan Johanna Jakobssons år 1883 framfödda flickebarn.

För olofligt tillegnande af karameller jämte glaslådor till ett sammanlagdt värde af 16: 50 hade A. D. Ahlberg, Visby, instämt frå Matilda Berger derstädes. Tillgreppet skulle ha skett på Visborgs slätt 25 och 27 sistlidne Juni och från Ahlbergs minderåriga son Alexander. Härå svarade fru Berger, att hon enligt öfverenskommelse fått åt sig öfverlåten rätten till maltdrycks-utskänkning samt försäljning af mat, cigarrer m. m.å Visborgs slätt under mötestiden, samt och hade hon att härvidlag sjelf skydda sig mot intrång i dessa rättigheter. Ahlbergs son hade flere gånger trots hennes förbud sålt karameller till och med vid ingången till fru Bergers marketenteribygnad. Fru Berger hade då två gånger tagit karamellådorna från pojken, genom honom bedt fadren infinna sig hos henne samt slutligen genom polisens försorg tillstält Ahlberg karamellådorna.
Käranden bestred svaromålet, medgaf att han återfått karamellerna samt yrkade på svarandens personliga inställelse. Härvid fäste häradsrätten icke afseende, men uppsköt målet till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

J. A. Urlander, Kuse i Alfva, hade instämt gästgifvaren Karl J. Andersson Domer arfve i Öja, derför att han 4 Juni i år dels i fru Krokstedts gästgifvaregård i Burgsvik lömskt öfverfallit käranden med ärekränkningstillmälen, knytnäfsslag och boxningar samt dervid hotat honom till lifvet, om käranden icke på hans befallning lemnade Gotland, dels samma afton å allmän landsvägs och å Burgsviks färgeri förnyat sina hotelser, att innan käranden lemnade ön skulle svaranden se hans bjertblod, om det ock skulle kosta honom 1,000 kronor och 10 års fängelse.
Svaranden genmälde, att käranden, som bott hos hans föräldrar, sagt sig der ha fått erlägga betalning två gånger, öfver hvilket yttrande svaranden hos fru Krokstedt velat ha en förklaring af Urlander samt dervid blifvit het. Hans hotelser hade afsett endast stämning å käranden.
Käranden erhöll uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet för bevisnings förebringande.

För ärekränkning hade Anna Andersson, Botvide i Öja, instämt hustru Gustafva Andersson, Domerarfve. Käranden påstod, att svaranden sagt, det käranden köpt en skinka af en person som stulit den från svaranden samt dervid gifvit käranden ett tillmäle som ej i tryck kan återgifvas. Målet uppsköts till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

Angående barnaföda hade Josefina Vallin Hablinge, instämt drängen Johan Mattsson å Vastäde grund. Han nekade. Uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

Oguldet arrende, 82 kr., ville August Norrby, Mattsarfve i Gammalgarn, ha ut af husbonden K. Björkqvist, Lunda i Väte.
Käranden bestred krafvet. Uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

Edgång hade af såväl härads- som hofrätt ålagts husbondesonen Karl Niklas Felix Jakobsson, Gläfves i Burs, hvarigenom han skulle fria sig från faderskapet\’ till ett af ogifta Karolina Maria Jakobsson, Sigdes i Burs framfödt barn. Svaranden var ock beredd att gå eden.

Emellertid hade nu ett vittne, August Johansson, hvilket ej förut kunnat anträffas, infunnit sig, och hade sådant att berätta, som gjorde att målet uppsköts till första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

För beskyllning att ha förorsakat den eldsvåda, som midsommarnatten ödelade deras ladugård hade Johan Bolin, Siffride i Öja, och T. Vestberg, instämt Hans Jacobsson, Sandqvie. Käranden återtog emellertid sitt ansvarsyrkande och förlikning ingicks mot det att svarandena ersatte käranden hans omkostnader i målet.

Angående bättre rätt till jord med derå befintlig släkatägt hade hemmansägaren Olof Bodin, Hemmor i När, instämt sin gårdsman Fritjof Jakobsson. Käranden grundade sina anspråk på den s. k. Nygårdsdyen derpå, att i köpebrefvet å hans hemmansdel var inbegripen äfven ifrågavarande släkedya. Svaranden genmälde derå, att han genom sitt köpebref, som var af äldre datum, förvärfvat sin hemmansdel med allt hvad dertill af ålder hört, d. v. s. äfven släkedyav. Målet öfverlemnades å båda sidor. Utslag afkunnar första dagen af tredje sammanträdet.

För ärekränkning hade hustra Josefina Larsson, Rikvide i Slite, instämt förra pigan Anna Kristina Olsson, Silte, enär den senare skulle ha beskylt käranden för att ha från en vind stulit ett halft pund ull.
Vittnena Båtel Tomasson och Petter Larsson, Rosarfve i Silte, hade en dag i Maj månad i år åtföljt käranden till svaranden, hvarvid denna, efter något nekande, erkänt att hon haft ofvanstående äreröriga yttrande om käranden, hvarpå Kristina Olsson, på knä bedt Josefina Larsson om förlåtelse hvilket käranden dock ej ansett nog. Utslag första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

Om utbekommande af lön hade drängen Ferdinand Jakobsson, Telleby, instämt nämdeman Johan Larsson Smiss i Alskog. Käranden påstod, att han för tjensteåret 1887—88 af svaranden betingat sig i lön 40 kronor med 5 kronors afprutning, om han, som var sjuklig, blef inkallad till värneplikt. För det andra året hade lönevilkoren varit 75 kronor utom beväringstiden, samt ett par grå vadmalsbyxor. Nu hade käranden erhållit för första året blott 85 kronor, oaktadt han ej beböft göra krigstjenst, samt för andra året icke bekommit de grå byxorna, hvarförutom han fordrade dagspenning för den tid han arbetet under beväringstiderna samma år.
Svaranden påstod att öfverenskommelsen under första året varit, i stället för respektive 40 och 85 kronor, 35 och 30 kronor, hvarjämte de grå vadmalsbyxorna lofvats käranden vilkorligt, ifall han ej blefva alltför mycket sjuk; och hvad ersättning för öfverarbete beträffar bestred svaranden densamma.
Båda parterna öfverlemnade målet och utslag afkunnas första rättegångsdagen af tredjo eammanträdet.

Om utbekommande af arronde jämte ersättning med 200 kronor för åtskillig skadegörelse hade Mattias Pettersson, Smiss i Hemse instämt Axel Brun, Lillrone i Lye. Svaranden infann sig ej, hvarför han dömdes att vöta 5 kronor, samt ålades vid 25 kronors vite att inställa sig andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

»Klubbekriget i Hemse», d. v. s. slagsmålet mellan Johan Bokström och skräddaren Nils Persson äfvensom tvärtom förevar vid detta sammanträde ånyo. I slutligt svaromål yrkade Bokström å Persson ansvar för våld samt å hans hustru för oqvädinsord. Åklagaren vidhöll gent emot Bokström hvad han förut anfört. Utslag afkunnas första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

För olaga ölförsäljning var instämd värdshnusidkaren Louis Mührer i Hemse, hvilken erkände. Utslag första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

För djurplågeri var i ett uppskjutet mål instämd ft. handlanden Johan Bokatröm. Fjerdingsman Vilhelm Vahlberg intygade, att såväl Bokström sjelf som hans dräng under sommaren 1889 flerfaldiga gåvger i arbete användt dels en, dels två hästar, selbrutna, behäftade med sår. Särskildt vid ett tillfälle hade vittnet tillsagt Bokströms dräng, som med ifrågavarande hästar harfvat i en åker i Alfva, att köra hem med hästarne enär den ena af dem var så sårig i lokstaden, att blodet rann ända ned på hofvarne. På denna häst användes bringsele. På denna tillsägelse hade drängen först svarat, att det tjenade till ingenting att köra hem, men sedan likväl gjort det. Dagen derpå hade hästarne likväl gått med skjuts till Burgsvik. — Skomakaren J. Lundqvist intygade äfven att ifrågavarande hästar varit selbrutna, och på fråga upplyste han att de vid ofvannämda tillfälle gått för harfven på en Anton Pettersson tillhörig åker.
— Såväl vid föregående tillfällen som nu aflagda vittnesmål bestred Bokström och svarade på alltsammans endast, att hästarne icke vid ifrågavarande tillfälle varit hans, utan tillhört Bröderna Bokströms administration, i hvilken han visserligen deltagit, men hästarne »hade ej hört till hans afdelning», han hade aldrig kört dem, aldrig heller gifvit drängen befallning om att köra dem. Häremot invändes från åklagaren och bestyrktes af Vahlberg, att hästarne tre gånger, deribland äfven sommaren 1889, utmätts fören Bröderna Bokströms skuld och då uppgifvits tillhöra J. Bokström. För att styrka att djuren varit J. Bokströms egendom och i hans vård erhöll åklagaren uppskof OR rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

I målet mellan hemmansägaren J. T. Levänder, Sixarfve i Näs, kärande, och Bröderna Bokström, svarande, angående den förut mycket omskrifna växeln, för hvilken kärande ville ha betalning, dömde häradsrättev, att Johan Bokström, såsom varande uuder konkurs, finge svara endast för sig sjelf. Häremot anmälde Bokström missnöje samt bestred allt hvad som från kärandesidan anförts. Käranden yrkade bifall till sina påståenden, och utslag afkunnas första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

I våldsmålet mellan Johan Bokström, kärande och O. Nilsson Ringome i Alfva, svarande, hvilken, bland annat, skulle ba slagit B. med en lykta, hördes vid detta tillfälle lumpsamlaren A. Böklund, för hvars hörande målsägaren erhållit ytterligare uppskof till detta sammanträde.
— Nå, vet vittnet något om den här saken?
— Ingenting alls.
— Hvad vet vittnet om, att svaranden misshandlat käranden ?
— Ingenting alls, — Har vittnet sagt till någop, att svaranden erkänt, att han slagit Bokström.
— Inte! Det får Bokström ekaffa vittnen på, om han kan.
— Ni vet således ingenting.
— Ingenting alls. Men jag vill ha 15 kronor för inställelsen.
Under dessa förhållanden nedlade Bokström målet »tillsvidare».

Angående barnaföda hade ogifta Maria Eriksson, Mästerby, instämt Petter Jonas Danielsson från Länglöte på Öland. Förlikniog ingicks parterna emellan på vilkor, att svaranden i ett för allt betalade käranden 150 kronor.
Nämdeman Ahlin frånträdde med innevarande tingssammanträde sitt uppdrag vid häradsrätten. Nytt val kommer att förrättas inför kommunalstämmans ordförande i Klinte

Fader som förgiftar sitt barn. Stenhuggaren Johan Wilhelm Erlandson, som i afsigt att skada gifvit sitt 8 nästlidne Maj födda flickebarn en så stark dosis morfin att det afled, dömdes 8 Juli jämlikt 14 kap. 9 § strafflagen till 1 år och 6 månaders straffarbete.
Svea hofrätt har på E:s besvär nedsatt strafftiden till 6 månader.
Hofrätten har tillika förordnat om B:s försättande på fri fot.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 September 1890
N:r 136

Idrottstäflingarne på Visborgs slätt.

För omkring tre månader sedan väcktes af en ledamot inom idrottsföreningen i Visby förslag om anordnandet af allmänna bollspelstäflingar för den gotländska befolkningen innevarande sommar. Förslaget vann bifall och någon tid senare var i denna tidning synligt ett upprop till samtliga gotländska bollklubbar och idrottsmän till gemensamt sammanträde för dryftande af saken. Detta möte hölls i D. B. V:s paviljong den 13 sistlidne Juni, och då sympatierna voro allmänna för en idrottsfest, tillattes en af 5 personer bestående komité, som fick i uppdrag att ordna saken.
Det resultat, som deras arbete gaf, det var de stora täflingarne i går ute på Visborgs slätt, i hvilka mer än 500 gotländske män med lif och lust deltogo.
När regnet öste ned och åskan mullrade under natten till söndagen var det säkert ingen, som tänkte att gårdagen skulle visa en sådan verkligen strålande uppsyn. Det var hög och ren himmel med leende sol, man kunde ej önska sig bättre i detta hänseende, Men särskildt ur täflingarnes synpunkt kunde med fog anmärkas att det blåste väl mycket. Dock aftog vinden märkbart under dagens lopp.
Ute på täflingsplatsen såg det redan från tidigt på morgonen riktigt festligt ut. Flaggor svajade från trettio stänger rundt den inhägnade arenan, som mätte 3 tusen fot i omkrets. TIaskrankningen var gjord med jerntråd och utom densamma var en ny sådan på två sidor för be: talande åskådare.
Vid ingången till banan hade sekretariatet sitt tält, der det arbetades från tidigt på morgonen, hvarjämte äfven vid arbetet på banan lades sista hand.
Ty redan tidigt började folkmassorna strömma ut till slätten. Vid tio-tiden på morgonen inkom lusttåg från landsbygden med 1,030 passagerare; hade icke morgonens ruskväder afskräckt mången från resan, är troligt att antalet varit ännu större. Och från öfriga delar af ön kom dep ena fullpackade skjutsen efter den andra.
Det begynte, som sagdt, att blifva lifligt ute på slätten. De täflande infunno sig efter hand och anmälde sig. Det surrade som en bisvärm i sekreteraretältet, men så småningom rangerade sig allt, alla voro antecknade. Då sågo listorna ut så: till bakpärk anmälda 30 grupper om 7 personer, eller 210; till frampärk 8 grupper, eller 56; till varpa 65 grupper om 3 personer eller 195; i stångstörtning 6 personer, i språng 15;ikapplöpning 16 och i hankdragniog 10. Alltså inalles till täflingarne anmälda 508 personer, hvarjämte senare tillkommo ännu åtskilliga deltagare i »frispelen.»
När alla anmälningar väl voro gjorda, aftroppade pärkspelarne &t ett håll under anförande af handl.| Schenholm, varpkastarne åt ett annat under befäl af kassör Hellgren, Pärkarne, som spelades af tre lag hvarje gång, hade sin plats på fältets vestra sida\’ uppåt landsvägen, varporna kastades på en plats längre nedåt sjelfva lägret. Alla spel voro stälda så, att de båda sidorna hade lika fördel eller olägenhet af vinden.
Det stora faggomgärdade fältet erbjöd nu under flere timmar från kl. 2 en mycket liflig, om ickejust så omväxlande tafla. Randt om väldiga folkmassor, hvilka helt säkert då de voro som störst, kunde skattas till mellan 3 och 4 tusen personer, och inom denna mörka spetsgård de spelandes rörliga gestalter, de flygande bollarne, de kraftigt slungade varporna, uppmuntringsropen de spelande emellan, med ett ord, det var friskt lif derute på slätten under dessa timmar.
Prisbedömningen vid en täflivg sådan som denna var in galunda en lätt sak, då det ju i år gälde, i olikhet mot hvad förut varit fallet, att utröna hvilket parti som var det bästa af alla.
Komiterade hade derför uppgjort nedan stående grunder för bedömandet af pärken:
1:o Hvarje prisdomare bedömer i anvisad ordning ensam de täflande grupperna och gifver hvarje grupp efter duglighet en poäng sålunda:
0—3 dåligt spel
4—6 godt spel
7—8 mycket godt spel
9 utmärkt spel
10 högst berömligt spel
2:o Hvarje siffra antecknas i prisdomarens enskilda protokoll, hvilket, sedan alla grupper äro bedömda, inlemnas till sekreteraren, som sammanräknar poängsiffrorna;
3:o De: fyra grupper, som erhållit högsta poängen, täfla sedan med en pärk och slutligen de två vinnande af dem om prisen.
För bedömandet af varpa hade såsom regel uppstälts, att afståndet från målet till den bästa stenen inom hvarje grupp mättes i centimeter, hvarefter gruppens hela centimetertal hopräknades. Afståndet var 25 steg.

Prisdomare voro:
i bakpärk:
handl. R. Snöbohm, Klinte,
bankbokb,. A. Pettersson, Visby,
handl. C. Degerman, Visby,
fabrikör J. Ödin, Visby,
bokb. J. Eklund, Visby,
handl. J. L. Kahlquist, Visby.

i frampärk:
konsul Lars Cramér, Ronehamn,
lektor M. Klintberg, Visby,
fanj. N. Hägg, Bjerges,
kommissarie E. Svallingson, Klinte,
handl, C; Smitterborg,
handl. G. Cramér, Ronehamn.

i varpa:
doktor O. Klintberg, Visby,
skoll. J. P. Nordin, Veskinde,
handl. Robert Löfving, Visby,
handl. Josef Johansson, Visby,
garfvare T. Ödin, Visby,
fabrikör J. Stenström, Visby,
löjtnant B. Sillén, Visby,
stadskassör Kr. Ekelund, Visby,
handl. R. Vallér, Visby,
bokh. Cedergren, Visby,
styckjunkare O. Johansson, Visby,
landtbr. L. J. Eklund, Dalhem.

För bedömande Vv bäste. pärkkarlen:
Kapten J. Facht, Fröjel,
handl, J. N. Myrsten, Slite,
kamrer J. Ihre, Visby.
i öfriga täflingar :
löjtnant E. Sillén,
löjtnant E. Nyberg,
löjtnant E. Fahnebjelm,
direktör A. Lindström,
L. P. Hansén Dalhem,
handl. C. Smitterberg,
löjtnant L. Sellergren,
löjtnant J. Elert.

Anordnare af dessa senare täflingar var kapten E. Vestöö.
Klockan blef sex, innan de stora täfliogarne i pärk och varpa hunnit afslutas.
Då vid denna tid de olika prisdomarenas protokoll sammanförts, visade sig resultatet sålunda:

I pärken liksom vid varpan, afgjorde lottdragningen i fråga om motspelare.
Enligt förut nämda bedömningsgrunder skulle, sedan ofvanstående resultat blifvit kändt, de fyra bästa grupperna täfla i två lag. Dessa grupper voro: i bakpärk Ljugarn med 52 poäng, Visby bollspelare och Halla med 46 samt Sproge med 44 poäng; i frampärk: Rone med 53, Hablingbo med 47, Alskog med 46 och Alfva med 39 poäng.
Vid lottningen spelade sedan emothvar andra: Visby bollspelare och Sproge, Ljugarn och Halla, Rone och Alskog, Hablingbo och Alfva.
De vinnande blefvo: i bakpärken Visby bollspelare och Ljugarn, i frampärken Rone och Hablingbo, men prisdomarne ansågo i sista fallet dei andra spelet tappande Alskogsborna så mycket bättre än Hablingarne, att de fingo täfla med Roneborna om prisen.
I sista täflipgen blefvo Visby bollspelare och Roneborna i hvar sin pärk segrare, hvadan de alltså erhöllo de båda första prisen samt Ljugänningarne och Alskogiterna andra prisen.
I varpan blef resultatet följande:

Här blefvo sålunda de vinnande: K. Jacobsson Gerum, O. Hansson, Veskinde, Tomas Johansson, Visby och A. Classon Visby.
Från täflingen bortgingo utan känd anledning sju grupper, hvadan däe täflande allts&k blefvo 58.
Det började, som sagdt, lida mot aftonen, de stora spelen voro slut, och nu började

frispelen,
hvilka för åskådarne, som icke förmådde att följa det invecklade bollspelet, helt säkert utgjorde en ganska angenäm of terrätt ofvanpå det mera bastanta som förut bjudits.
Ingen bör dock tro att dessa våra min) dre gotländska lekar icke äro bastanta nog. Nej, att de fordra styrka, det visade nogsamt stångstörtningen. Ty det var sannerligen intet Iekverk att bryta upp den väldiga stången och sedan slunga den ifrån sig. Eller hankdragningen.
Äfven den fordrar kraftiga armar och näfvar- För sprången beköfves dessutom vighet och man såg i går ganska vackra prof på, icke en tränad, sportmässig sådan, utan naturlig vighet, sådan som man ibland träffar hos allmogen.
Skulle man i sammanhang med dessa afslutningsspel vilja fälla ett omdöme om gårdagens täflingar, så torde de kunna få anses på det hela taget mycket jämna och båda godt för framtiden.
Att täflingarna ådragit sig allmän uppmärksamhet äfven utom Gotlands gränser, framgår deraf, att Stockholmstidningarne Nya Dagligt Allehanda, Aftonbladet, Vårt Land, Stockholms Dagblad och Dagens Nyheter hitsändt representanter.
Med »Tjelvar», något försenad af blåsten, följde dessutom en del sportvänner.
På ångaren hade hvarenda sofplats varit upptagen.
Prisutdelningen.
Kirckan var inemot half 8. En liten tribun restes vid täflingsplatsens ena sida och kläddes med flaggor. På ett bord bredvid stodo konungens pokal jämte vandringspokalen och en extra tredje. Då protokollen hunnit justeras, besteg landshöfdingen tribunen och höll till menigheten, som samlats i en stor ring deromkring ungefär följande tal:
Gotlands folk har alltid högt skattat manlig idrott och särskildt sina fäderneärfda folklekar. Dessa lekar, öfvade med fröjd men ock med allvar, lifva sinnet och stärka kroppen.
Om dem gäller i fallt mått den romerska häfdatecknarens ord om de forntida germanernas idrottsöfaingar: »De äro barnens lek och ynglingarnes täflan och dermed fortfara äfven de gamle».
Ja, utan sådan idrott skulle förvisse Gotlands ynglingar icke hafva blifvit hvad de nu allmänt äro: hågade och duglige att till fosterlandets försvar bära vapen redan vid 18 år och att dermed fortfara in i en långt senare ålder än befolkningen i rikets öfriga delar.
Sveriges konung, med öppen blick för allt som är godt osh stort och tosterländskt, bar ock tagit Gotlands idrott under sitt särskilda hägn och med frikostig hand till höjande af dagens fest skänkt åt främste segraren vid täflingarna denna kungliga pokal. Derför tacka vi honom med vårt
Lefve Konungen !
Ett fyrfaldigt hurra besvarade detta tal, hvarpå landshöfdingen öfverlemnade pokalen till den bäste pärkkarlen i puttpärk, handl. Lars Cramér å Ronehamn, hvilken prisdomarne enhälligt efter täflan mellan honom och hemmansägaren J. Johansson, Utalskog i Alskog, tilldömt densamma.
Ännu en silfverpokal, ett extra pris inköpt af idrottskomitérade, tilldelades den bäste pärkkarlen i bakpärk, teologie kandidat A. G. Hauffman.
I öfrigt fick prislistan följande utseende:

Bakpärk:
Första pris: 50 kronor, Gotlandsgillets i Stockholm jämte Visby bollklubba vandringspokal (med årtalet 1795): Visby bollspelare.
Andra pris: 25 kronor: Ljugarns pärkspelare.

Fram- (puttpärk):
Första pris: konsul E. Liljewalchs pris å 100 kronor: Rone pärkspelare.
Andra pris: Gotlandsgillets i Stockholm å 25 kronor: Alskogs pärkspelare.
Extra pris: Stetaniegillets å 20 kronor: Hablingbo pärkspelare.
Extra pris: 10 kronor (skänkta af Ronebor): K. Pettersson, Ekebornas puttkarl.

Varpa:
1:a pris: 40 kr.: C. Jakobsson, Gerum, för 217 centim.
2:a pris: 20 kr.: O. Hansson, Veskinde, för 294 em.
3:e pris: 10 kr.: T. Johansson, Visby, 315 cm.
4:e pris: 5 kr.: A. Klasson, Visby, 321 cm.

Stångstörtning:
1:a pris: 10 kr.: O. Persson, Follingbo,
2:a pris: 5 kr.: V. Pettersson, Follingbo.

Höjdsprång:
1:a pris: 10 kr.: Ekeberg, Stockholm.
2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, Fröjel.

Längdsprång:
1:a pris: 10 kr.: E. Fahlatodt, 2,43 meter.
2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, 2,42 meter.

Höjdsprång med staf:
1:a pris: 10 kr.: R Mätaby
2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, Fröjel.

Hankdragning:
1:a pris: 7 kr.: Andersson, Eke. O. Persson. V. Pettersson.

Kappspringning 150 meter:
1:a pris: 10 kr.: Ekeberg, Stockh. f. 17 2/5 sek.
2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, Fröjel 17 4/5 sek.

Pristagarne helsades af åskådarne med handklappningar, och när allt var slut höjdes ett lefve och fyrfaldigt hurra för Gotland och dess framtid.
Och så voro dagens stora täflingar slut. De aflöpte godt och lugnt. Icke en enda oregerlig person kunde märkas bland dessa tuseaden.

*) De genom lottdragning bestämda mot hvarandra spelende grupperna äro här sammanförda.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 18 Augusti 1890
N:r 127

Riksdagsmannaval

för södra domsagan förrättades igår, då nuvarande ombudet hemmansägaren Ludv. Norrby i Fardhem omvaldes med 278 röster. Motkandidaten hemmanvsägaren Kristoffer Johansson i Hogrän erhöll 192 röster.
I valet deltogo endast omkring 23 procent af de röstberättigade.
Jämfördt med närmast föregående val visar detta (494 röstande) något större lifaktighet än valet på hösten 1887 (285 röstande), men kan icke jämföras med valet till Majriksdagen 1887, då icke mindre än 998 valsedlar aflemnades.
Hr Norrby erhöll till Majriksdagen 869 röster och 253 röster på hösten &r 1887.
Hr Kristoffer Johansson, som en gång i början af 1880-talet erhöll 199 röster och hvars kandidatur sedan låg nere, fick vid valet på hösten 1887 endast en enda röst.
Resultatet är kändt från alla socknar utom två:

1) Pettersson, Odvalls 1 röst.
2) Kapten Vennemo 3 röster.
3) O. R. Pettersson, Stånga 2 röst:r.
4) J. Vessman, Hogrän 2 röster.
(* 1 sedel kasserades.
(** 3 sedlar kasserades.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Augusti 1890
N:r 124

Rättegångs- och polissaker.

Södra härdsrätten.
För djurplågeri hade å angifvelse af husbonden Tomas Berggren, Gervalds i Vamlingbo, instämts husbonden Olof Niklas Ronqvist, Olofs i Öja.
Som mot svarandens nekande åtalet icke styrkte, ogillades detta, och som angifvaren ansågs hafva utan skäl angifvit svaranden, dömdes den förre att utgitva förskjutna ersättvivgar.
— För samma brott samt fylleri dömdes husbonden Johan Jakobsson, Butjerfvei Alfva att böta sammanlagdt 25 kronor.
— För samma brott, nämligen att ha till körslor användt en selbruten häst, dömdes husbonden Oskar Duse, Rodings i Hemse, att böta 20 kronor.

För våld, sparkningar och knytnuäfslag mot Karl Eriksson, Ganne i Burs, dömdes arbetskarlen Anton Pettersson & Ganne grunad att böta 25 kronor.

Till fem kronors böter för det han genom försummelse låtit får inkomma å husbonden Petter Cederlunds, Otes i Sanda, ägor dömdes husbonden Lars Hansson dersammastädes.

För olaga utskänkning ef bränvin dömdes handl. Klas Nilsson i Grötlingbo att böta 30 kronor samt utgifva försäljningsafgift med 56 kr. 25 öre.

Till ansvar för skadegörelse m. m, bade förré husbonden Olof Johannes Reinhold Ahlin, Väntinge i Hejde, instämt enkan Anna Hederstedt m. fl. Som mot Auna Hederstedts nekande Ahlin icke i ringaste mån styrkt, att Hederstedt utspridt, att Ablin vore fader till ett af ogifta Emma Larsson i Maj 1889 framfödt barn, ogillades Ablins talan mot Anna Hederstedt i denna del af målet. Ehuru Emma Larsson erkänt att hon utspridt enahanda rykte blef dock, på grund af hvad i målet förekommit, Ahlins mot Emma Larsson framstälda ansvarsyrkande äfveuledes ogilladt. Men enär Emma Larsson erkänt att hon ev dag under sistlidne September å Vantinge utfartsväg utlagt stenar och andra hindrande föremål samt Anna Hederstedt brustit åt förelagd ed och således måste anses ha deltagit i gerniagen, dömdes de hvar för sig att böta 15 kronor.

För hemfridsbrott och våld var instämd arbetskarlen Johan Larsson, Ejmunds grund i Gerum. Från åtalet för våld friade han sig med ed, men för hemfridsbrott dömdes han att böta 15 kronor.

För fylleri och oskickligt uppförande i tingssalen dömdes skomakaren Adolf Johansson från Burgsvik att böta 40 kronor sawt för vanvördigt yttrande mot rätten 25 kronor.

Att meded fria sig från att icke ha öfverskridit sin nyvjanderävt af Bara hemman i Etelhem dömdes arrendatorerna A. V. Fransson och F. A. Bomqvist.

För olaga sliketägt dömdes husbonden Per Cederlund, Otes i Sundre, att böta 5 kr.

Hästbyte. Tomas Berggren, Gervalås, Vamlingbo, hade bytt häst med O. N. Ringqvist, Olofs, och dervid försäkrat att hästen ej hade några fel. Emellertid flöjde hästen. Stämd af Ronqvist, svor Bergren på att han ej afvetat denna ovana. Emellertid återkallade han sedan eden, och då han derigenom ansågs varit medveten om hästens fel, dömdes Berggren vid vite af 50 kronor att återtaga sin häst och lemna Ronqvist hans djur samt eg den senare ett ersättningsbelopp af 65 kronor.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 Juli 1890
N:r 109

För Laus\’ myrs

utdikving finnes ett äldre uppgjordt kostnadsförslag, slutande på 60 tusen kronor. Senare undersökningar hafva gifvit vid handen att kostnaden skulle kunna nedbringas till omkr. 32 tusen kronor. Med anl. deraf har sammanträde hållits med delägare från Lye, Burs m. fl. socknar och med det resultat, att förordnande begärts för ingenijör Roos att företaga en förrättning i syfte att åstadkomma laglighet för en utdikningsplan enligt sist nämda kostnadsförslag.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 Juli 1890
N:r 107

Burs och Garda hushållsgille

sammanträdde i går i Etelhem, Resultatet af nötutställningen blef följande:

Tjurar:
Ammon, L. Lagergren, Gumbalde 3:e 5 kr.
Svante, J. Pettersson, Lillrone, Lye 3:e 5 kr.
Bellman, L. Hansson, Jugenäs(extra) 3:e 5 kr.
Brusell, L. Hansson, Jugenäs(extra) 3:e 5 kr.
Lutteman, J. K. Ahlberg, Snosarfve 2:a 10 kr.

Kor:
Maxa, H. Hjorier, Ungbåtels 2:a 10 kr.
Brocka, O. Jacobsson, Vestringe 2:a 10 kr.
Kona, Olof Kolmodin, Tenglings 3:e 5 kr.
Maja, N. Pettersson, Botes 3:e 5 kr.
Berta, O. Levin, Kyrkebys 3:e 5 kr.
Grima, K. Jabobsson, Romunds 3:e 5 kr.
Rosa, L. Jacobsson, Snovalds 3:e 5 kr.
Dessa, L. Jacobsson, Snovalds 3:e 5 kr.
Ulema, O. N. Krusell, Lye 3:e 5 kr.
Blomma,B. Vestberg, Lye 3:e 5 kr.
Netta, J. Pettersson, Lillrone, Lye 3:e 5 kr.

Qviga:
Lilja, J. Pettersson, Lillrone, Lye 3:e 5 kr.
Utstälda voro 6 tjurar, 22 kor och 4 qvigor.
Prisdomarena uttalade att utställningen varit af de jämnaste de varit i tillfälle att se, ehuru djuren icke varit af den utmärkta beskaffenhet som t. ex. i Dalhem. Hvad de premierade tjurarne angår, hade de erhållit pris icke så mycket på grund af sina utmärkta egenskaper i allmänhet, som fastmer på grund af det föredömliga deri att de voro körda och sålunda vackra exempel på, hvartill man verkligen kan använda tjurarne.
Vid påföljande gillessammanträde beslöts att ledamöterna i taxeringsnämden skulle inväljas till ledamöter i hushållningssällskapet. Landshöfdingen omnämde landtbruksutställningen i Göteborg nästa år och uttalades af gillet att deltagare deri nog vore att påräkna, om resan dit blefve billig. I allmänhet användes ännu inom gillets område treskiftesbruk, ja, till och med tvåskiftes på vid stränderna belägna ställen. Växelbruk förekom nästan icke alls. För öfrigt hade jordbruket under flera år legat i lägervall på grund af pågående laga skifte. Åkelösa myr, som inköpts af hr D. A. Malmros, hade börjat dikas för odling till hösten. Foderbetor hade odlats af ett par landtbrukare, men icke slagit väl ut, antagligen på grund af orätt skötsel. Squareheadhvete hade ej inom gillet användts, men förordades nu. Väderlekstelegram kunde ou erhållas två gånger dagligen och genom öfverenskommelse med Gotlands Allehanda kunde desamma blifva pr telefon meddelade. Ötfvergödnving af ängarne förekom sparsamt. Uttalades behof af en ängsharf, om hvars anskaffande till landtmannaskolan hushållningssällskapet ville söka gå i författning. Gödseln började att bättre tillvaratagas och på åtskilliga ställen funnos nu riktiga gödselstackar.
Mejeri ansågs ej behöfligt. Ett sådant, der ismetoden användes, fans sedan gam malt i Garda, och der bereddes både smör och skummjölksost. ILandshöfdingen påpekade, att det säkerligen ej vore skäl i att vidare öka vår smörproduktion, då konkurrensen i HEagland började blifva högst betydlig. TI stället borde vi lägga an på ostproduktion och agronomen af Wetterstedt, som nu gjorde en studieresa med statsanslag, hade föresatt sig att derunder, om möjligt, söka lära sig göra schweizerost och sedan här hemma sprida kunskapen om dess tillverkning, hvarför han ansåg gotlandsmjölken lämplig. Nästa år blefve inom gillet fårpremiering och erinrade landshöfdingen att djur såväl af gotlands- som cheviotras kunde prisbelönas. Hästafveln befann sig i utveckling. Minst 5 halfnorska hingstar funnos inom området. Afveln efter dessa hade visat sig god. Premiering af hästar ansågs önskvärd. För en trädgårdsutställnlng i Visby i höst äfvensom för en konservfabrik derstädes uttalades lifliga sympatier. Ea py skogslag ansågs behöflig jämte den gamla och gillades det förslag till ny sådan af innehåll, som vi förut meddelat. Dock ansåg man icke lämpligt att det tillägg gjordes, att för sågning till husbehof af undermåligt virke vid annans såg skulle fordras 2 trovärdiga mäns intyg. Man ansåg blott att detta borde tillåtas under viss kontroll och till viss begränsning utan att gillet uttalade sig om, hvari dessa skulle bestå. Lokala försvarsförbund ansåg gillet ej nödvärdiga på Gotland, atan instämde i den förut omnämda resolutionen rörande denna fråga.
Nästa års premieringsmöte kommer att hållas vid Garda skolhus.
Till ordförande återvaldes O. R. Pettersson, Liffride, hvilken äfven blef ledamot i nötpremieringsnämden. I fårpremieringsnämden invaldes A. Lagergren, Kyrkebols i Garda, samt till ersättare för båda O. Pettersson, Hallute i När.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 Juli 1890
N:r 105

I kyrkoherdeembetet

öfver Alskogs och Lye församlingars pastorat installerades i går pastor Alfred Ablander af biskop von Schéele, dervid biträdd af kontraktsprosten Alfvegren i Ejsta, kyrkoherdarne Kalström i När och Åsberg i Burs, utn. kyrkoherden i Levide Olofsson samt kongistorienotarien Ö!fverberg. Biskopen talade från altaret öfver Herrans ord till profeten Jeremias: »Si jag slitter mina ord i din mun. Si, jag sätter dig i dag öfver folk och riken att du skall upprycka, nedbryta, förstöra och förderfva och bygga och plantera».

Gotlands Allehanda
Måndagen den 30 Juni 1890
N:r 99

I den slöjdlärarekurs,

som från och med i morgon anordnas i hushållningssällskapets slöjdskola, komma att deltaga folkskollärarne Anton Ekström i Eke, J. R. Cederlund i Levide, Nils Lindgren i Burs och N. A. Vedin i Hall samt utexaminerade folkskoljärarne Hugo Lindgren och Efraim Thomsson.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 30 Juni 1890
N:r 99

En liten skogseld

utbröt i går f. m. i en hage i närheten af Burs kyrka. Bud derom kom under pågående visitation och olyckstillbudet tillkännagafs äfven af pastor från predikstolen. Åhörarne blefvo dock qvar i kyrkan, endast en del manspersoner begaf sig till bagen för att dämpa elden, som härjade på ett litet område på marken, hvarest man först varit sysselsatt med att bränna torf, Olyckstillbudet aflopp utan vidare äfventyr.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 16 Juni 1890
N:r 91