Etikett: Burgsvik

Burgsvik är belägen sju och en halv mil söder om Visby.
Burgsvik ligger i Öja socken på södra Gotland.

Publicerat

Från landsbygden.

Södra Gotland, 29 Nov.
Tillbud till eldsolycka yppade sig i söndags vid ett-tiden på dagen i Vamlingbo fattighus. Elden varsnades först från det närbelägna missionshuset, under der pågående bönesammankomst, då de manliga innevånarne skyndade till och fann elden ej egentligen härleda sig från huset, utan från en mot bygnadens myr uppstaplad rishög, hvilken stod i ljusan låga och. derun er antändt äfven takåsen. Tack varg någorlunda tillgång på vatten och det stora släckningsmanskapet lyckades man snart blifva herre öfver elden. Bud sändes äfven till kyrkan, — der gudstjensten figier — att hämta der stationerade stora randsprutan, men innan denna och några kyrkobesökare hunnit anlända till brandstället, var all fara med elden öfver. De små assuranssprutor hvilka strax voro att tillgå, visade sig här till största nytta. Hur elden uppkommit .är ännu obekant. Ett aitagande, att skorstenseld varit orsaken, vederlägges dock af rishögens läge och vindens riktning.

Ett misstag och dess följder. En arbetare från en nordlig socken var en dag i slutet af förra veckan med sin ende häst körande till Burgsvik med slipsten att sälja. Dit utkommen började mannen undfängna sin törstiga strupe med hvad som var att tillgå at Bachi safter hvarat följden snart visade sig i oredigt hufvud och strejkande fortkomstledamöter.
Mot qvällen började mannen prata om hemfärd men var oförmögen att sjelf få sin skjuts färdig. En spjufver erbjöd sig då att hjelpa den öfverlastade mannen tillrätta, hvilket han på det det viset fullgjorde att han hjelpte honom upp i en annans skjuts förspänd med två hästar. Den rusige, hvilken säkerligen såg i syne, märkte ej misstaget, utan mumlande något om att »ru«si vaxe« började han under ett idkeligen ryckande i tömmarne och viftande med piskan sätta de ystra djuren ifart mot hemmet under det körsvennen hotade att hvarje ögonblick falla ur vagnen. Allt gick dock lyckligt och väl till att börja med tills djuren af något blef skrämda, då de satte af i sken, dervid vagnen stjelpte i landsvägsdiket der körsven och delar af vagnen blefvo liggande, under det hästarne i vildaste fart fortsatte vägen, tills de af mötande personer fasttogos. Skjutsens ägare, hvilken så snart den rusige rest, kommit att hämta sina hästar och vid deras saknande, af närvarande upplysts om den drusknes misstag, skyndade efter och mötte dervid den berusade, som nu troligen af skrämsel någorlunda nyktrat till och dervid nog insett sitt misstag på skjuts.

För ett bedrägeri var en handlande här på söder utsatt för kort tid sedan. En »patron X.» (vi kunna ju kalla honom så) hade nedforslat ett parti spanmål, omkring ett dussin follastade vagnar, hvilket sädparti till större delen aflemnades direkt å fartyg för export till annan plats. En och annan hektolitersäck blef ock satt på vågen och »profvad» och befanns innehålla full vigt. En mindre del af hr X. parti blef lossadt på magasin och så tillvida var allt allt ju bra. Så kommer kaptenen på fartyget att göra en titt i lastrommet och blir der varse att en del a. k.
mellansäd är blandad i lasten, hvarom han genast underrättade lastägaren. Naturlgitvis blef bär undersökning äfven på magasinet och med samma resultat. Att detta »experiment»> var till stor kostnad och förargelse för köparen faller af sig sjelf, men den värde patron X. tyckte förmodligen att det var »en micke god affär.» Scenen torde komma att fortsättas inför häradsrätten.

I kikhosta afledo i förra veckan tvänne barn i Öja socken, och flera sägas vara svårt angripna auf denna elakartade sjukdom, som uppträder rätt »epidemiskt» här på södra delen af ön. I Öja ha dervarande tre skolor stängts för denna läsetermin med anledning af sjukdomen. Månne det ej i flera kommuner behöfde vidtagas samma mått och steg?

Vinterlik ha vi en liten tid haft väderleken med ända till 10—12 graders kyla, så att jorden allaredan erhållit hård käle. Dock ha vi härstädes ej fått glädja oss åt någon snö såsom fallet, enligt tidningen, varit på andra trakter af ön.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 30 November 1892
N:r 185

Publicerat

Från landsbygden.

Södra Gotland, 19 Nov.
Öfverfallen postiljon. Från Burgsvik mäles att ett postbud som en qväll i veckan afgick från postkontoret derstädes med post till kyräoherde Gadd m. fl. på vägen blef öfverfallen af ett par arbetara och missbandlad ganska allvarsamt. På den öfverfallnes rop tillskyndade i trakten varande personer som lyckades gripa de råa sällarne, hvilka togo till flykten.
Postväskan hittades kort derefter i landsvägsdiket, dock ej skadad. Man antar att personligt hat eller hämdlystnad legat till grund för öfverfallet.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 November 1892
N:r 180

Publicerat

Från landsbygden.

Södra Gotland, 16 Nov.
Groft okynne. I tisdageqväll vid niotiden, då husfolket skulle gå till hvila, inslogs hos en snickare i Vamlingbo en fönsterruta i hvardagsrummet, så att glasbitarne yrde kring på golfvet. De innevarande skyndade genast ut att gripa gerningsmannen, men i följd af det becksvarta mörkret var han omöjlig att anträffa. Någon spaning på våldsverkaren lär man ännu ej heller funnit.

Blåst! Blåst! I omkring tre veckors tid, har här rådt fullkomlig stiltje, hvaraf följden blifvit, att från nästan hvarje hushåll hörs klagan om brist på förmalad säd och något vatten- eller ångverk finnes ej på omkring tre mils afstånd. Mången knogar väl i väg långa vägen med sin säd, men af dem som ej äga dragare äro de fleste i svår knipa. De få s. k. hästqvarnvar som finnas anlitas flitigt men förslår på långt när ej fyllar behofvet.

Burgsvik 16 Nov.
Från sjön. Lif och rörelse råder för närvarande här på hamnen, I går morgse afgick ångaren »Bjälbo», kapten Sohlgren, härifrån till Stockholm med omkring 2,200 tunnor korn för hand!. V. Hanséns räkning, hvilket kornparti inlastats på den korta tiden af en och en half dag, ett bevis på att man äfven vid landthamnarne kan vara »qvick i vändningarne». — Ett annat fartyg jakt »Karl» från Halmstad, har äfven legat här och i dagarne intagit last af blocksten (sandsten) för att dermed afgå till Sandvik på Öland, der, vid ett större stenhuggeri, tillbörigt en dansk, nämda sten vidare skall bearbetas, så att den blir användbar för sitt ändamål uti Operahuset i Stockholm.

Fiske har under den särdeles vackra och tjenliga väderlek som nu en tid varit rådande, bedrifvits här på kusterna. Hufvudsakligen har det varit torsk som fångats i stora qvantiteter såväl med s. k. handsnöre, som långref. Riktiga jätteexemplar lära på vestra kusten äfven sha erhållits, af ända till 5 á 6 kilos vigt.

Donation. Konsul K. J. Beckström har, enligt hvad eder meddelare berättats, till Öja kommun skänkt ett belopp af 2,000 kronor, hvaraf årliga räntan efter gifvarens död skall användas till understöd åt fattiga skolbarn m. m,. Kapitalet får dock ej röras, utan skall troligtvis förvaltas såsom en fond till minne af gifvaren.

Skoj och bråk lär ofta förekomma i en grannsocken der ungdomen på söndageqvällarna samlar sig i omedelbar närhet af ett bönekapell och under pågående predikan utför dans och spelmusik m. m, ute på merken. Att ej alltid det hela afgår så fredligt kan man döma af följande:

Ett par ungersvenser kommo höromqvällen vid hemgåendet i delo med hvarandra dervid den ena bokstafligen sönderslet en ny kavaj för den andra, som har anmält saken till laga åtal hos kronobetjeningenHusköp. Af kyrkoherde N. P. Gadd i Öja har färgare K. Bergström härstädes till ett pris af 2,000 kronor inköpt Burgaviks mejerilokal, der hr B. till våren ämnar igångsätta ett tidsenligt färgeri.

Olyckshändelse. En bondhustru från trakten råkade för några dagar sedan, under sysgelsättning invid eldstaden, att bränna ena foten så illa att hon fortfarande är fjättrad vid sängen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 November 1892
N:r 178

Publicerat

Från landsbygden.

Burgsvik, 8 November.
God äring. En hemmarsägare härifrån socknen har i år efter utsatta fem tunnor potatis erhållit ej mindre än etthundra tunnor af nämda sort, af bästa qvalité.

Flockar af svan synas dagligen styra kosan mot söder.

En ung mans väg till ena pigo. En yngling härifrån trakten skulle häromqvällen besöka sin hjertans kär, en flicka från en bondgård i närheten. Som hennes fader ej gillade förbindelsen och förbjudit flickan gemenskap med sin älskare, måste mötetske i hemlighet, hvadan han spejande uppehöll sig i närheten af flickans bostad. Sedan alla ljus blifvit släckta i bygnaden började han för att gifva sin närvaro tillkänna kasta småsten och dylikt mot fönstret till den lilla vindskammaren i bygnadens gafvel — hennes sängkammare — med verkan att fönstret öppnades och hans flicka visade sig deri och vinkade honom välkommen. En i närheten varande stege restes mot fönstret, men visade sig vara ett par alnar för kort, Men kärleken är sällan rådlös: Raskt klädde hon af sg’g sin klädning och vred tillsammans och räckte mot sin älskare, hvilken fattade deruti samt vig och stark, som han är, svart svingade sig upp och befann sig i hennes egna lilla kammare. Men den unge mannen hade förglömt det förrädiska månskenet, som visat hans figur för käre far, då han spejande ströfvat omkriog bygnaden. Denne, som äfven varit vittne till uppstigningsäfrentyret, tog, så snart de unga tu försvunnit inom fönstret, ljudlöst bort stegen och ingick sedan tyst och obemärkt i bygnaden. De unga stördes snart i sina ljufva drömmar at tunga släpande steg i trappan, hvilka af flickan allt för väl igenkändes såsom tillbörande hennes fader. Den älskogskranke ynglingen skyndade till fönstret att få försvinna samma väg han inkommit, men o fasa! stegen var borta och &tt störta sig ut kande lätt få de ledsammaste följder. För att ändock blifva gömd sprang han in i ep till rummet vettande garderob, till hvilken flickan stängde dörren i samma ögonblick fadren trädde in i rummet. Denne, som märkte heunes förehalvande och begrep orsaken, föregaf som ärende att hämta en småsak och sadan han bekommit densamma aflägsnade sig, dervid han dock obemärkt tillegnade sig den i garderobsdörren qvarsittande nyckeln och sedan han äfven reglat kammardörren och medtagit nyckeln lemmade han de i hvar sitt rum instängda älskade åt ej allt för angenäma betraktelser. Fram emot morgonen infann sig fadren åpvyo i de ungas »våning> och höll på stående fot en straffpredikan, efter hvars slut den upge mannen föll till föga och i bevekandeordalag bad om nåd och förskoning, med ty åtföljande utsläppning ur arresten, hvilket bifölls; men väl utkommen fick han göra en allt annat än angenäm bekantskap med gubbens käpp, hvilken han så fort han kunde följa efter lät dansa å den flyende ynglingens rygg.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 November 1892
N:r 173

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
För ärekränkning hade arbetaren A. Hellström instämt hustra Emma Romdahl, hvilken skulle ha beskylt honom för stöld. Söndagen 2 Oätober hade käranden jämte arbetaren Johan Larsson m. fl. kommit in till svaranden och druckit öl, Larsson hade dervid somnat på en soffa, då han under sömnen förlorat en portmonnä med inneliggande 33 kronor och hustru R. hade sedan spridt ut att Hellström tagit den, ehuru han sade sig ej ha varit ensam med Larsson.
Svaranden barättade att hennes 8-åriga dotter sett Hellström tillegna sig portmonnän, och då det blef fråga om densamma, hade hon tagit flickan med sig till Hellström och uppmanat honom, att om han tagit portmonnän i förvar för den rusige Larsson, han skulle återlemna den, på det att inga obehagliga rykten måtte komma ut.
Kärandeombudet, skrifvaren Flygare, bestred detta och erhöll 14 dagars uppskof för bevisning.

Målet mellan skomakaren P. A. Olsson och hustru Vilhelmina Andersson förevar Idag ånyo. Som vittnen på att svaranden skulle ha slagit orent vatten in i Olssons kök och förstört matvaror för honom — för hvilka han begärde 5 kr. i ersättning — hördes hustrurna Johanna Johansson och Anna Olsson. Böter 5 kronor och rättegångskostnader.

Södra häradsrätten.
(Skogs 31 Oktober).
Utslag. Jonas Nileson, Nasame i Tofta, åtalad för forsling af rapphöns vid förbjuden tid, ålades att med ed fria sig från åtalet.

— Sjöman Ferdinand Jakobsson, Burgsvik, dömdes att böta 25 kronor för misshandel.
Sjöman Erhard Larsson, åtalad i samma mål, frikändes, men dömdes att för uteblifvande från tinget böta 25 kronor.

— Hustru Anna Fredin, Vamlingbo, dömdes att böta 5 kr. för det hon olofligen beredt sig tillträde till fattighuset och der tagit sin bostad.

— Omyndige Karl Ulmstedt i Rone dömdes att till Katarina Duse, Bölske i Eke, erlägga i barnuppfostringshjelp 50 kronor årligen, tills barnet fylt 15 år.

— Handlanden Oskar Rakazinsky i Alfva dömdes för olaga maltdrycksutskänkning, äfven på söndag, att böta 40 kronor.

— Landtbrukaren T. Hellerströms käromål mot kommunalordföranden O. Malmros, Levide, ang. återbärande af hundskatt ogillades och ålades H. att ersätta Malmros med 25 kronor.

— Karl och Johan Karlsson, Qvie i Lojsta, åtalade för åverkan å anoexbemmanets derstädes skog, frikändes från ansvar.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 31 Oktober 1892
N:r 168

Publicerat

Från landsbygden.

Burgsvik, 22 Oktober.
Ett litet extra nöje, en riktig glädjestund, bereddes flickorna i småskolan härstädes sistl. torsdagsqväll, då samtlige barn voro inbjudna af herrskapet Hanséns i dessas bostad för firandet af deras dotters födelssedagfest. De små, som undfägnades med hvarjehanda konfektyrer och kaffe im. m., voro riktigt yra af glädje, då Eder meddelare händelsevis gjorde dem en visit och lärarinnan, som äfven var tillstädes, deltog äfven i nöjet för de små, hvilket, trots den svåra kikhostan, gick riktigt lifligt.
Apropå kikhosta så ha samtliga folk- och småskolor i dagarne måst stängas enär en ganska svår sådan sjukdom grasserar såväl här som i flera sydliga socknar.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 24 Oktober 1892
N:r 164

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Norra häradsrätten. (Länsfängelget).
Ransakning har i dag hållits med för åtskilliga stölder häktade skrädderiarbetaren Karl Vilhelm Adamsson.
Enligt polisrapporten hade Adamsson, som haft tillfälligt arbete hos skräddaren Klingvall, Hulte i Endre, från denne tillgripit en 5-krona, en bundt ylleband och några trådrullar, sedermera i slutet af Juli från skräddarelärlingen Valfrid Hallgren, med hvilken han arbetat kamrat å Slite, en sparbanksbok med insatta 50 kr., hvilken han dock, när han nyktrat till — tillgräppet skedde under m3et — återburit till Hallgren, som upphunnit honom på vägen till Visby vid Gute i Bäl. Slutligen hede han, som fått anställning vid Martebo myrs utdikning, af en arbetare K. F. Bohmau derstädes tillgripit åtskilliga klädespersedlar. Efter alla dessa tillgrepp hade han begifvit sig till de södra socknarne. Sedan han blifvit efterlyst, hade han sjelfmant angifvit sig hos länsman Lindström i Burgsvik.
Adamsson, som erkände, hvad som lades honor till last, är född 1862 i Allgutsboda församling af Kronobergs län, har i 5 år arbetat i skrädderiyrket i Kalmar, der han gift gig och bar hustrun boende, I Nov. i fjor kom han till Gotland och fick arbete hos F. G. Sandelius, Vid midsommartiden i år slutade han der och har sedan drifvit omkring ön.
Rangsakningen uppsköts för inhändigande af prestbetyg m. m.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 22 Oktober 1892
N:r 163

Publicerat

Från Burgsvik

afgick i går Göteborgsåogaren Aurora, kapten Olsson med 3.000 tunnor korn på Finland. Aflastare var hr Viktor Hansén.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 22 Oktober 1892
N:r 163

Publicerat

Ett Hammerfestspektakel i smått

kunde i dessa dagar tätteligen ha blifvit arrangeradt i Burgsvik, om det velat sig illa.
Häromdagen spreds i staden ett rykte, att utanför Burgsvik strandat ett ryskt fartyg, kommande från kolerasmittad ort, och hvars besättning gått i land. Ryk tet for emellertid den gången med osanning. Förhållandet var, att utanför Hoburgen ankrat en rysk slättoppare, som sändt ett par man i land efter vatten. Nå, detta var, förstås, icke riktigt handladt, men ingenting kunde göras åt saken, då ryssen redan gått sin väg.
Men — dagen derp& syntes han Bnyo, då utanför Burgsvik och sände åter folk i land. Denvna gång gälde det ej att hämta brunnsvatten utan — eldvatten.
Nu blef det uppståndelse i det lilla Burgsvik. Ryssarne skulle motas bort. Länsman och fjerdiogsmän uniformerade sig, drogo ut i sluten trupp och slogo i från sig med händerna åt ryssarne, som inte begrepo ett dugg. Nitschevå, nitschevå (det gör ingenting) sade de och visade bränvinskaggarne. De goda Burgsviksborna letade reda på all ryska de kunde för att göra sig begripliga, men ordförrådet inskränkte sig till att man samfäldt nös: atschi, atschi — det låter som ryska, påstås det.
Nå, de kvastörstande ryssarne begrepo fortfarande lika litet nysingarna, men förstodo dock slutligen, att de mot dem använda gesterna betydde att de skulle knalla sig i väg, hvilket de och mycket fredligt gjorde.
Det blef sålunda ingenting af med Hammerfestspektaklet, och Burgsvik var befriadt från den hotande kolerafaran.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Oktober 1892
N:r 157

Publicerat

Strandade ångfartyget »Ant»

har nu flottagits och införts till Slite för undergående at observation.
Från en af de personer, som i Vamlingbo gått ombord på ångaren och såIunda fått medfölja till Enholmen och qvarligger ombord å fartyget, har Gotlands Allehanda mottagit följande meddelande, dagtecknadt för i går:
På söndags qväll vid pass kl. 7 ankom bergningsångaren »Poseidon» kapt. Wolff från Oskarshamn till strandningsstället och på följande morgon förde han sin stora kabel ombord å haveristen och gjorde ett första försök att lösrycka »Ant» från grundet, hvilket dock icke lyckades, enär ångaren ränt hårdt upp med fören; men då vid middagstiden ett andra försök gjordes lyckades det, att efter stora ansträngningar få haveristen flott kl. 12.15. e. m.
hvarefter man ingick på Burgsviks yttre redd och ankrade, enär svår sjöoch blåst omöjliggjorde att på natten afgå till Slite der såväl »Poseidon» som »Ant» skulle undergå observation till följd af att have risten kommit från kolerasmittad ort (Stettio). Påföljande morgon kl. 5. 30 afgick »Poseidon» bogserande »Ant» (som äfven begagnade egen maskin) till Slite dit man ankom omkr. kl. 1 e. m.
En liten tripp till observationsplatsen fick äfven några landtbor göra som voro bebjelpliga med arbete vid flottagningen, emedan de, så snart de satt sin fot på fartygets däck, icke fingo tillåtelse attgå i land utan att först ha nodergått observationen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Oktober 1892
N:r 153

Om Oss Drivs med WordPress