Södra häradsrätten.
(Hösttingets första sammanträde å Skogs i Levide; ordföranda e. o. hofrättsnotarien M. Wedberg).
Ed skulle vid detta sammanträde ha aflagts af Tina Vestberg, Lye, i det ofta omnämda ärekränkvingsmålet. Hon var närvarande och förklarade sig villig gå eden, men medhade intet frejdbevis; i följd bäraf uppsköts edgången till första dagen af nästa sammanträde.
Hjalmar Siggelin, Pejnarfve i Levide, skulle med ed fria sig från ett åtal ang. barnaföda, men var icke tillstädes. Utslag faller å första dagen af tredje sammanträdet.
I ärekränkningsmålet mellan K. J. Edman, Väte, och husbondesonen Hevrik Johansson, Gullarfve i samma socken, företedde svarande bevis att åtal blifvit anstäldt mot E. om ansvar och ersättning för afverkning af växande skog å s. k. Heden i Väte, enligt Johanssons påstående tillhörig J:s hustru och dennas medarfvingar. Ärekränkningen skulle just ha bestått deruti;att J. om Edman fält yttranden, beskyllande honom för nämda afverkoing, — Målet förklarades nu hvilande tills det nystämda blifvit afgjordt.
Barnuppfostringshjelp med 50 kr. om året till deas barnet tylt 15 år yrkade Maria Viddin, Smida i Väte, att utfå af Ludvig Larsson, Broa i Halla, för ett hennes barn, födt 5 Mars, till hvilket hon påstod L. vara fader. Svaranden nekade för faderskapet. Uppskof för bevisning till andra dagen af tredje sammanträdet.
Testamentsklander. August Nyberg och R. Vallin i Klintehamn klandrade ett muntligt testamente af husbondedottern Elisabet Andersson, Öfvide i Sanda, upprättadt till förmån för Oskar Olsson, Öfvide. — Elisabet Andersson ådrog sig i Maj ett svårt benbrott; då hon redan befann sig i vagnen för att foralas till lasarettet, yttrade bon på Olssons fråga hur det skulle bli med arfvet, att det skulle Olsson ha, med några närmare bestämmelser.
Härom ha förut inför häradsrästen hörts 2 vittnen, Kärandena menade nu, att det icke tillräckligt tydligt framgått af Anderssons ord, att hon vid sundt och fullt förstånd samt at fri och egen vilja bestämt om sin qvarlåtenskap. Dessutom påstods att de båda vittnena icke hade afgifvit fullt lika berättelser. Svaranden begärde uppskof för att få ännu ett vittne hördt. Beslut afkunnas 1 dagen af nästa sammanträde.
Dödad hund. A. M. Elgstrand, Burgsvik, yrkade ansvar å husbondesonen Karl Jakobsson, Fride i Fide, för att denne skulle ha dödat en hund, tillhörig E., samt dessutom ersättning för kreaturet med 100 kronor. E!gstrand bade köpt hunden af en dräng Martell, tjenande hos lotsen Holmberg; hunden hade efter någon tid slitit sig lös och sprungit till Holmberg; denne hade skickat drängen till E. med djuret, men han hade istället lemnat det till svaranden, som på kärandens begäran att återfå hunden förklarat att den var dödad.
Svaranden genmälte, att hunden kommit springande till honom; då djuret ej ville aflägena sig, hade sv. fört det till Martell, som han trodde vara ägaren; M. hade bjudit ut hunden till salu och till sist, då ev. ej ville köpa den, bedt att Jakobsson skulle döda den.
Detta hade ban ock gjort efter hemkomsten. — Ett vittne hördes. Målet uppsköts till 2 dagen af tredje sammanträdet.
Djurplågerl. Kronolänsman M. E. Svallingsson yrkade ansvar å husbonden Lars Pettersson, Tjengdarfve i Träkumla, för att han skulle ha till tyngre körslor och åkerarbete användt en högst 2 år gammal unghäst, som, då hon ej orkat draga, med slag och misshandling tvungits att öfveranstränga sig. Pettersson hade flere gånger blifvit varnad för sitt djurplågeri utan att taga rättelse. — Svaranden erkände att han i sällskap med ett sto, som ej ville draga ensamt, spänt fölet för harfvar m. m., men hade arrangerat dragremmen så, att unghästen haft föga arbete att göra. Han hade aldrig slagit fölet, möjligen viftat åt det med piskan. Åklagaren företedde ett intyg från T. Eriksson, Träkumla, deri denne sade sig ha iakttagit icke blott de omstämda grymheterna, utan ock att svaranden under vinterns lopp genom svält och vanvård orsakat ett par hästars död. Detta bestreds af svaranden.
Uppskof för bevisning till andra dagen af tredje sammanträdet.
Misshandel. Allmänne åklagaren t. f. kronolänsman Svante Lindström yrkade ansvar å arbetaren Anders Sandsjö, Burgsvik, för att han söndagen 23 Juli på aftonen å allmän väg, s. k. Kulbacken, hade med sten slagit drängen Olof Jakobsson från Öja så blodvite uppstått. — Svaranden genmälte att han iakttagit hura Jakobsson förföljt en båtsman och slagit flere andra personer; derför hade sv. försökt afstyra oväsendet, hvarvid J. vändt sin vrede mot svaranden, som för att freda sig måst gifva ett slag med en sten. Då J. fallit omkull hade ban sannolikt sårat sig på en öppen knif, som han vid tillfället höll i handen. Åklagaren erhöll uppskof till tredje sammanträdet för att styrka att våldet föröfvats på allmän väg samt för att skaffa vittnen. — Samme åklagare instämde äfvenledes stenhuggaren Oskar Dalman, Fride i Fide, att stå till ansvar för att han S Juli å allmän väg i Grötlingbo med lifsfarligt vapen sårat stenhuggaren Rikard Nyström. — Svaranden nekade till allt. Målet uppsköts för målsägarens hörande, för vittnens framhafvande och för företeende af läkarebetyg öfver Nyströms skador.
Skogsafverkning. Hemmansägaren Henrik Johansson från Isume i Väte yrkade ansvar å K. J. Edman från Mölner i samma socken för att han skulle olofligt huggit virke i se. k. Heden, tillhörig Johanssons hustru och hennes medarfvivgar, jämte ersättning för taget virke, — Svaranden uppgaf att han köpt virket af Henrik Olofsson, som så vidt han vet, är ägare till heden. — Käranden deremot påstod att H. Olofssons far, Olof Olofsson, testamenterat jorden till Henriks barn, och endast tillåtit Henrik att begagna den under sin lifetid. Uppskof till tredje smtr. för vidare utredning.
Olaga utskänkning. Kronolänsman Svallingson åtalade å tjenstens vägnar enkefru Lovisa Viberg å Klintehamn för att hon söndagen 27 Aug. på eftermiddagen i sin bostad olofligen utskänkt maltdrycker åt icke spisande gäster. Svaranden erkände genom ombud. Utslag afkunnas vid tredje sammanträdet.
Olaga vinhandel. Handlanden F. Kahl, Alskog, var af kronolänsman E. Eneman åtalad för att han under året sålt vin till afbämtning i mindre qvantitet än 10 liter; varande detta andra gången han åtalats för dylik förgeelse. Svaranden nekade. — Uppskof för bevisnings anskaffande till nästa sammanträde.
Öfverträdelse af jagtstadgan. Samme åklagare tilltalade Joh. Johansson, Hallbjenne i När: och Jakob Jakobsson, Hammarnäs i samma socken för att de söndagen 11 Juli på Lausholmar tagit svörtägg ur fåglarnes bon. Svarandena erkände. Utslag afkunnas vid tredje sammanträdet.
Folknöjekrångel. Drängen Reinh. Löfqviet i Etelhem stod anklagad för att lördagen 20 Aug. ha med en käpp slagit Anton Johansson från Lingvide i Hafdhem så att blodvite uppstått. Svaranden medgaf att han klått till Johansson ett slag, emedan denne gått omkring bland de lustresande i ängen och stält till krångel. Utslag faller vid tredje smtr.
— Samme Reinh. Löfqvist samt Anshelm Jakobsson från Visby hade att svara för att de söndagen 2 Juli å allmänna vägen vid Etelhem slagits med hvarandra, deraf dock ingen skada följt. De erkände och få sin dom vid tredje sammanträdet.
— Gust. Grönhagen från Visby hade vid nyssnämda tillfälle försökt fritaga sin vän från ordningsmakten. Hvad nöjet kostar får han veta vid 3:e sammanträdet.
Utmätningsmålet mellan Johan Larsson, Skogs i Mästerby, och Alfr, Ferd. Ekelund, Tipsarfve i Hejde, för hvilket mål vi förut omständigt redogjort, förekom till förnyad handläggning. Det gälde i dag att utröna, i hvilket skick de utmätta och i tredje persons vård öfverlemnade djuren befunno sig 3 Mars 1892, då de fråntogos Larsson, och 23 Maj, då de återlemnades. Käranden påkallade 3 vittnen, som berättade att hästarne varit vid god hull då de flyttades till Ekelund och vid återlemnandet varit magra och skerpa, så att de ej kunde användas till arbetsköring; eua hästen var vid återlemnandet halt i högra bakfoten; 2 och en half månader måste de gå stilla på betet innan de kunde användas; vittnena hade gett Ekelund köra med hästarne några gånger både i åkern och i skogen. — Svarandens sju vittnen deremot berättade samstämmigt att dragarne 3 Mars varit magra och efter hand i Ekelunds vård blifvit bättre; den ena hästen hade varit så hårdt körd att han fått »ryggkramp»; på kommissarien Svallingssons fråga till Larsson 3 Mars om orsaken till kreaturens dåliga tillstånd, hade Larsson uppgifvit att han saknat foder och att de användts till längre körslor under veckan; kräken värderades till 150—200 kronor. Selarne hade äfven varit dåliga vid äfhämtandet. — Käranden företedde ett intyg af veterivär från slutet af April, deri uppgafs att de omstämda kreaturen vid besigtning befunnit utmagrade och i sådant skick, att de ej finge till körslor begagnas.
Käranden öfverlemnade målet och yrkade att om, på grund af den bevisning svaranden i dag förebragt, kär. ej kunde tilldömas ersättning för det utmättas försämring ban åtminstone måtte få ersättning för mistningen af gödsel under viss tid. — Svaranden yrkade att målet måtte förklaras hvilande till dess högsta domstolen hade afgjort den ursprungliga tvisten om reversen å 600 kr.
Utlåtande afkunnas vid tredje sammanträdet.
Till cellfängelset införpassades i gär af t. f. kronolänsman Svante Lindström f. d. båtsmannen Anders Petter springare från Hablingbo för inbrottstöld i Hablingbo fattigstuga.
Mannen är 68 år och förut straffad för stöld.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 6 September 1893
N:r 138
