fångades häromdagen i Burgsvik af en laxfiskare från Blekinge. Fångsten gjordes i ett vanligt laxgarn.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 1 Maj 1891
N:r 66
Dödsfall Olivia Sofa Margareta
Att min kära maka Olivia Sofa Margareta född d. 12 Juni 1824 efter ett långvarigt lidande stilla afled å Burgsvik den 27 April kl. 5,30 f. m., djupt sörjd och saknad af mig, barn, barnbarn och barnbarna barn, en mångårig trotjenarinna, slägtingar och många vänner, har jag den sorgliga pligten tillkännagifva.
C. J. Beckström.
Sv. P. nr 452.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 27 April 1891
N:r 64
Följsnde reparationsarbeten
och leveranser för Lotsverkets räkning utbjudas härmed på entreprenad:
Vid Visby lotsplats: taktjärning och golfförstärkning i magasinet samt oljestrykning af signalstången.
Vid Fårösunds norra gatts lotsplats: taktjärning af boningshuset och anskaffning af en signalstång med knula.
Vid Fårösunds södra gatts lotsplats: hvitkalkning af uppassningshuset och sjö märket på Bungeör samt målning m. m. af stången på Skarfgrundet.
Vid Kylejs lotsplats: reparation af stårgmärket på Rute missloper och kumlet på Lörje backe.
Vid Slite lotsplats: tsktjärning och oljemålning samt reparation af upparsningshuset.
Vid Hårviks lotsplats: reparation af boställshueet och utkiken samt affärgning af brunnskaret.
Vid Ronehamns lotsplats: affärgning af stångmärkena vid Ronehamn och Matearfve böd samt kumlen vid Tomteboda och Getaskär.
Vid Klinte lotsplats: affärgning af 2:ne märkestänger.
Vid Gotska Sandöns norra fyrplats: reparation af plankvandringarne.
Vid Stenkyrkehuks fyrplats: oljemålning af fyraltanen m. m., anbringande af en lucka öfver trappuppgången i vaktrummet, oljemålning utvändigt af dörrar, fönster och listverk å bonings- och uthusen, samt iordningsättande af en källa.
Vid Enholmens fyrplats: taktjärning af fyrhuset och förrådsboden samt målning af den senare jämte inhägnaden.
Vid Närs fyrplats: oljemåloing in- och utvändigt af fyrtornet, rifning af bakugnen och insättsing af en jernspis i fyrvaktarens kök, enbringandse af innerpanel i 2:ne kök samt oljemålning af desamma jämte fönsterlufter och en förstugudörr.
Flyttning från Vestergarns Utholme till Närs fyrplats och uppsättning derstädes af en tvätt: och bagarestuga med densammas inredning m. m.
Vid Faluddens fyrplats: oljemålning utvändigt af fyrtornet.
Vid Gotlands södra uddes fyrplats: reparation af boningshuset samt taktjärning af detsamma och uthusen.
Vid Burgsviks fyrplats: målning af öfre fyrhuset jemte tektjärning at fyroch förrådshuset.
Vid Stora Karlsö fyrplats: tapetsering af 2:ne kök, reparation af taket och målning af 2:ne grindar
samt reparationer och kompletteringar af inventarier och anskaffning af konsumtionseffekter till nio större och fem mindre fyrar.
Närmare upplysningar om dessa arbeten och anskaffningarne lemnas all söckendagar emellan kl. 10 f. m. och 2 e. m. å lotskontoret i Visby, der äfven skriftliga anbud särskildt för hvarje arbete och åtföljda af borgen för desammas ordentliga utförande intill den 10:de nästinstundande Maj; gällande i öfrigt för dessa arbeten och anskaffningar Kongl. Maj:ts Nådiga kungörelse af den 10 Maj 1889 angående tillämpning under viss tid af förändrade föreskrifter rörande statens upphandlings- och entreprenadväsende.
Visby i Lotskaptensexpeditionen den 10 April 1891.
A. V. Berggren.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 April 1891
N:r 60
Handel och Sjöfart.
Utgångna fartyg: Från Visby 17 April: skonert Alfred, Slelin, Bläse, barlast, — Från Burgsvik 1 April: jakt Josefina, Berggren, utrikes ort; 2 April: el Sex Systrar, Österberg, inrikes; 3 April: jakt Sälla Hoppet, Letberg, utrikes ort; skonert Starkodder, Siltberg d:o; 4 April: skonert Augusta Maria, Löffler, d:o alla med slipsten. — Från Klinte 9 April: skonert Fritjof, Afvelin, Neustadt, trävaror; 8 April: skonert Laura, Söderström, Heiligenhafen, trävaror och kalk; 10 April: jagt Fyra Systrar, Löfberg, Simrishamn, d:o; skonert Oskar, Johansson, Göteborg, slipers.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 April 1891
N:r 58
Auktion.
Genom offentlig auktion, som måndagen den 20 i denna månad från kl. 10 f. m. förrättas hos evketra Krokstedt i Burgsvik, kommer följande fastigheter, med vederbörande Häradsrätte tillstånd för de omyndige, att försäljas, nämligen:
1:o) Aflidoe Jacob Anderssons Gissle i Öja arfvingar tillhopa egande 15/252 mantal Gissle i Öja med andel i åbyggnader.
2:o) Christer Jonssons Odvalls i Fide barns egande 1/64 mantal Odvalls med andel i åbyggnader.
3:o) Eokefru Fredrika Krokstedts och benvnes omyndiga barns egande 1/32 mtl Ronnarfve i Öja samt 1/24:del i lägenheten Taflandet i Hamra.
4:o) Sjökaptenen Johan Krokstedts och snickaren Oskar Krokstedts egande 1/60-del af lägenheten Tuflandet i Hamra; samt
5:o) Omyndige Georg Arvid Jacobssons Lasses i Öja egande 1/180-del i lägenheten Tuflandet i Hamra.
Betalnings- och öfriga vilkor tillkännagifvas före utropet.
Domerarfve i Öja den 6 April 1891.
Efter anmodan,
J. A. LINDSTRÖM.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 April 1891
N:r 54
Landsbygden.
Södra Gotland, 28 Mars.
En riktig vårvinter, kunna vi nu med fullt skäl säga att vi erhållit; marken allestädes betäckt af snö, och i qvior och gärdesgårdar famnshöga drifvor, det är något helt annat än »blåsippor» och »grönan mark», Skottning har äfven på flera ställen måst företagas för att kunna färdas fram med åkdon.
Nog tyckes det »lite kusligt» att så här, då vårens budbärare, lärkan, staren och vipan i masstals ankommit, nödgas gå på snöskottning, men det kan ju icke hjelpas.
På tal om snöskottning rann mig just i minnet att Vamlingbo sockens södra ploglag, hvilket som föru: är bekant fått sig mera vinterväg tilldelad på gränsen mot Hamra, numera beslutit att dela sig, i 2 mindre än fyra särskilda ploglag, för att både lättare och snabbare kunna utföra detta arbete. Förberedande sammanträde i saken har at kronolänsmannen i distriktet förut hållits och i dagarne går ett slutligt sammanträde af stapel, hvarefter den uppgjorda fördelningsplanen underställes länsstyrelsens godkännande.
Från sjön kan antecknas att förste seglaren för året å vestkusten passerade norrut I torsdags. Fartyget var ett större barlastadt barkskepp. — På Burgsvik börjar man äfven ordna sig för den tillämnade sjöfarten, med iordningställande ef skutos och båtar m. m. och efter påsk lär man vara betänkt på att »gå ombord», lasta in slipsten och så i väg, såvida ej hr Bore lägger hinder i vägen. Apropå slipsten kan omtalas att de för närvarande betinga ett ganska högt pris, till stor fromma för stenhuggarne.
Burgsvik, 31 Mars.
Två utmärkta nykterhetsföredrag hafva hållits i Öja sistlidaa lördags och söndags aftnar af hr A. P. Nordqvist från Ångermanland, Till grund för sitt föredrag påskatfton lade talaren 1 Petr. 5: 8. Sinnrikt och anslående utvecklade han ämnet: »Den andliga och lekamliga nykterheten». Hela föredraget utfördes på ett hjertevinnande sätt och visade bland annat, huru onykter en hvar måste vara, som ej ställer sig under Guds ledning och låter hans heliga ord böja sig till att undfly det onda i alla dess skepnader och icke minst såsom den förderfvande dryckenskapslasten, huru såväl den högsta auktoriteten, Guds eget ord, som ock naturen, historien och det vakna samvetet anbefalla oss att vara nyktra eller afhålla oss från rusdrycker samt huru olyckliga följder uppstodo af deras brukande, af hvilka särskildt nämdes: mistandet af förståndet, åtminstone tidvis, heder, ambition, existens och slutligen all timlig och evig välfärd, hvilka så godt som uppslukades af dryckenskapens orene ande.
Påskdagons afton höll såmme talare föredrag i småskolan på Burgsvik, hvarest voro än flere åhörare samlade än föregående afton, då föredraget hölls i folkskolan vid kyrkan. Till text för föredraget hade talaren valt Ordepr. 11: 18, 19. De deri inneslutna sanningarna utlades enkelt och lättfattligt och gåfvo ferfaldiga anledningar till att blotta det ryaliga onda, som dryckenskapen för med sig. En lärorik framställning lsmnades af de vetenskapliga ucdersökningar, som gjorts rörande alkoholens menliga ja I många fall dödande inverkan på åtskilliga af menniskans invärtes delar såsom bjerna, hjerta, lungor m, m. Hurn dryckenskapen leder till en förtidig död var den röda tråd, som genowmgick föredraget, som dessutom belystes med upprörande drag från drinkarens lif. Till slut uppmanade talaren de närvarande att blifva helnyktra och ingå i södra Gotlands nykterhetsförbund. Vi behöfde en här af nykterhetsvänner för att kunna med framgång strida mot och öfvervinna den talrika hären af små som stora dryakenskapsbjeltar som finnas i vårt land.
Såsom det tycktes gjorde såväl detta som föregående aftons af innerlig fromhet och nitälskan priglade föredrag djupt intryck på de talrikt församlade. Början och slut utgjordes af bön och afsjungandet af några psalmversar ut Sv. på.
Båda aftuarna bjöd en sångkör under ledning af blåbandsföreningens ordförande i Öja på åtskilliga rätt anslående andliga sånger, som afsjöngos lifaktigt och med god sammanhållning. 8 personer inskrefvo sig i Södra Gotlands nykterhetsförbund, som bör hafva all tack för utsändandet af goda nykterbetstalare, hvarigenom nykerhetsideerna kunna spridas och tränga djupare ned bland befolkningen.
Östra Gotland, 31 Mars.
Ovanlig fruktsamhet. En husbonden P. Petersson, Rommunds i Gammalgarn, tillhörig tacka framfödde för några dagar sedan 5 st. lam, af hvilka dock två dogo strar efter födseln. Samma tacka har under en tid af 11 månader födt icke mindre än 8 ungar, hvaraf tre under förra året, som alla blefvo storväxta och i följd deraf för ägaren inkomstbringande.
En annan, samma man tillhörig, tacka har äfven nu framtödt tre ungar. Detta kan man med skäl kalla »god lamlycka».
Gothem 30 Mars.
För 1,100 kronor, icke 2,000, var den i torsdags natt vid Vidby härstädes snickaren Sjöström tillhöriga verkstaden, som då nedbrann, försäkrad, Den var värd mera och då husgeråd och verktyg voro oförsäkrade, har Sjöström mist allt hvad han äger. Man är betänkt på att föranstalta en insamling åt familjen.
Vamlingbo, 31 Mars.
Pastoratets sparbank är en inrättning som efter en trettonårig tillvaro, gifvit ett lysande resultat. Af den i dag inför deputerade afgifna revisionsberättelsen framgår att bankens ställning är följande: 856 insättares tillgodohalvande vid årets början var kr. 52,955 (och under året af ytterligare 35 irsättare tillhopa insatt ett belopp at kr. 10,402)hvarå räutan utgjort kr. 2,13; alltså delegarans behållning vid årets slut kr. 59,706 sedan de uttagna medlen kr. 5,775 fråndragite. Barkens reservfond bar vid årets slut uppgått till ett belopp af kr. 4,553 hvarifrån afgår förvaltningskostnad med kr. 189. — Vid i dag hållen kommunalstämma beviljades fall ansvarsfrihet åt styrelse och förvaltningsmän.
Försäkra kreaturen tyckes nu som regel stå på dagordningen sedan ett bolag för detta ändamål här bildats. Dock underlåter en och annan att begagna sig af detta tillfälle hvilket ja kan stå mången dyrt. Så t. ex. kom en bondhustru silstlidne påskafton ut i ladugården och fann dervid en tjur död;| hon sprang in för att hämta sin man; men då hon väl återkommit hade en ko rönt samma öde och låg der liflös, Som kreaturen ej voro försäkrade drabbades ägaren af en ganska känbar förlust.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 April 1891
N:r 49
Såsom någonting egendomligt
meddelas oss från Burgsvik, att i ett fruktträd derstädes fångats en alle. Fågeln var icke på något sätt skadad, men togs med blotta handen.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 28 Mars 1891
N:r 48
Rättegångs- och polissaker.
Norra häradsrätten.
För skogsåverkan hade landtbrukaren Per A. Stare, Borge i Lummelunda instämt hemmanslgaren L. P. Björkegren, Pajse i Martebo, Som Stare efter att hafva af Björkegren köpt 1/2 mantal Burge genom kontrakt åt B. upplåtit å den hemmanet tillhöriga s. k. Strandskogen afverkningsrätten under 2 år till all barrskog, som i genomskärning 1 fot från roten hölle minst 7 verktum samt upplyst blifvit att i omstämda strandskogen afverkade och af LR försålda träden växt å mark som vid laga skiftet i Lummelunda socken, hvilket tillträdts före kontraktets upprättande, tillagts berörda ägolott och att träden icke nnderstigit omförmälda mått, vid hvilket förhållande Björkegren haft att öfver dessa träd förfoga, ogillades Stares i denna del af målet förda talan. Men då Björkegren vidgått att han öfverskridit afverkningsrätten i så måtto att han låtit fälla undermåliga träd, dömdes han att böta 10 kr., att ersätta Stare med 81 kr. 50 öre samt att utgifva 20 kr. irättegångskostnader.
Hemfridsbrott. Då det lagligen ådsgalagts att båtsmannen Johan August Lundgren-Söderberg från Rute 24 Juni 1890 i Elisabet Alströms bostad slagit henne, så att blodvite uppstått, men det icke mot svarandens bestridande kan anses styrkt att svaranden med våld beredt sig tillträde till bostaden, dömdes han till en månads fängelse samt att utgifva för sveda och värk m. m. 85 kr. till målsäganden.
Frikänd blef husbonden Oskar Stenbom, Medebys i Hall, från anklagelsen att ha föröfvat våld mot f. husbonden Olof Bergström dersammastädes.
För oloflig Jagt dömdes arbetaren Hugo Pettersson, Grausne i Lokrume, att böta 30 kr. samt att till åklagaren utgifva 8 kr. 50 öre eller värdet af 7 rapphöns som han under Januari månad skjutit.
Edgång åledes hemmansägaren Gustat Andersson, Velinge i Rute, i ett mål der han var instämd för att med en hasselkäpp slagit sin häst flere slag i sidan, tills hästen hoppat öfver en gärdesgård.
— Att med ed fria sig ålades också skräddaren Sven August Hägg, Skrubbstomt, från beskyllningen att 20 Aug. 1890 ha tilldelat Hilda Maria Veetergren ett slag i ansigtet.
— Edgång ålades likaledes f. husbonden Tomas Blomberg, Kyrkebinge i Gothem samt hemmansägaren Karl Nilsson, Stora Gervide i Gotbem i mål, der de voro inetämda för att på våren 1890 utlagt nät öfver hela Gothemsån.
— För samma erkända förseelse dömdes arbetaren Petter Boman, Gothewm, att böta 30 kr. och 40 kr. i rättegångskostnader.
Kärandenas ersättningsanspråk ogillades.
Södra häradsrätten.
För våld begånget mot hustrun, var af kronolänsman Eneman instämd husbonden Olof Bodin, Hemmor i När. Svaranden var ålagd edgång, men hade icke fullgjort häradsrättens åläggande att infinna sig hos sin själasörjare, hvarör han dömdes att utgifva försutet vite med 25 kronor. Med eden, som han var villig att gå, fick han uppskof till första rättegångsdagen af sjette sammanträdet
Med ed friade sig hustru Kajsa Wessman, Skogs grund i Hejde, från att med en gärdsgårdsstör ha illa misshandlat målsägarens hustru Engel Hejdenbergs kor.
För djurplågeri var på angifvelse af fjerdingsmannen Vilhelm Vahlberg af kronolinsman Lindström instäimd landtbrukaren Lars Duse, Davide i Rone. Stämningen innehöll, att svaranden under hela denna vinter till körslor begagnat 2 hästar, hvilka varit så utmärglade att de med möda kunnat tvingas fram utan piskan samt dessutom behäftade med flere skafsår.
Svaranden bestred käromålet. Han förebragte vid rätten genom sitt ombud intyg från tvänne personer, Styrman och Svensson, att inga af hans hästar på längre tid varit selbrutna, att de alla befunnit sig vid godt hull, samt att han alltid visat sig öm mot sina kreatur. Målet uppsköts på åklagarens begäran för bevisnings förebringande till andra rättegångsdagen af femte sammanträdet.
För misshandel var instämd arbetaren Ferdinand Jakobsson och mjölnaren Axel Jönsson, båda från Burgsvik, af hvilka dock endast den förre anträffats med stämning, hvarför åklagaren afstod från sin ansvarstalan mot den senare.
Polisprotokollet öfver det förhör, som med Jakobsson och Jönsson hållits, innehöll, att arbetaren Johan Edlund kl. mellan 6 och 7 på qrvällen 5 sistlidns Februari kommit körande vägen framåt till Burgsvik, då ban i s. k. Kulbacken hejdats af ett skrålande sällsksp, som högljudt frågat, »hvilken djäfvul han vore.» Han hade ibland dem igenkänt Ferdinand Jakobsson, hvilken frågat Edlund, om han ville ta ett »ryggkast» med honom.
Ehuru vägen var smutsig, gick Edlund in derpå, steg af skjutsen ooh tog ett nappatag med Jakobsson. När han steg upp, hade skjutsen kört ifrån honom, hvariör han gick att söka upp den. Då råkar han åter på Ferdinand Jakobsson och Jönsson, af hvilka den förre, under utropet »här ha vi den förb-e Janne Edlundi» gifvit honom ett våldsamt slag under ena ögat. Då Edlund nu sagt, att detta skulle blifva ett dyrt slag, enär han ämnade anmäla honom för länsmannen, bjöd Jakobsson förlikning i öl och bränvin på gästgifvaregården. På vägen dit mötte de några personer och Jakobsson, som då antagligen ville visa sig duktig, sog åter omkull konom samt misshandlade honom ganska illa.
Jakobsson erkände att han slagit Edlund, men hade ej begagnat något tillhygge. Han hade visserligen sprungit efter Eåland med en sten, men icke kastat den. Att blodvite af misshandeln uppstått, kunde han hvarken medgilva eller bestrida.
Åklagaren anhöll om uppskof för vidare bevisning, hvilket beviljades till andre rättegångsdagen af femte sammanträdet.
Ett hundmål. Landtbrukaren Reinhold Lindström, Lingvide i Hemse, bade ivstämt landtbrukaren Lars Duse, Davido i Rone och en hans statkarl Olof Nilsson med påstående att de dödat en käranden tillhörig präktig stöfvarehund. Dervid skulle ha tillgått så: Lindströms hund plägade ibland drifva på egen hand och dervid någon gång nedåt Rone myr. Lars Duse hade alltid varit förbittrad på hunden och yttrat att ban skulle döda densamma, Den 9 Februari hade hunden drifvit i Ronomyr, då Duse sagt till Nilsson att gå in efter en bössa och tre patroner för att »sbjuta den röde». Nilsson hade så gjort, hvarefter han gått fram till ett par andra statkarlar, som arbetade i myren, och sagt:
— Hörde ni hunden efter första skottet?
— Ja.
— Hörde ni honom efter andra då?
— Nej.
— Nå, den hunden drifver inte mer.
Dagen derpå hittades hunden död.
I en försvarsskrift medgaf sveranden, att ban varit förbittrad på hundev, som fritt fått drifva omkring och förstöra jagten, men han hade ej befordrat bonom till de sälla jagtmarkerna. Möjligen hade han yttrat att han önskade honom dit. Nilsson hade sannerligen, lika litet som han tänkt på att skjuta hunden, som han sagda dag hört drifva på myren. Ett skott hade Dase dock hört och framkastade den förmodan, att det möjligen kommit från hundens herre, hvilken följt honom, och måhända tagit miste på villebråd.
Skriften bestreds af käranden, hvilken nu åberopade som vittnen stationsinspektor V. Lönnleg, statkarlarne Gustaf Karsson och Karl Johansson, skomakaren Laugren och snickaren L. P. Cedergron. Af dessa jäfvades utaf svaranden de båda statkarlarne och när det npplyst blifvit att dessa voro af Duso lagstadde tjenare, godkändes jäfsanmärkningen af bäradsrätten.
Stationsinspektor Löanies hade hört Duse annandag jul vid Österlings i Stånga yttra, att ban antingen skulle skjata hunden eller förgifta honom. Vittnet, som jagat med hunden, intygade att djuret var utmärkt och värdt väl 150 kr.
Johan Laugren vittnade, att Duse aldrig kunnat tåla att någon hade en bra hund och ofta yttrat, att han skulle döda Lindströms stöfvare. När vittnet fått höra att hunden var död, begaf han sig till Rone myr, der hunden påträffades. Något hagelskott kunde ej upptäckas i kadavret, utan ansåg han att hunden dött genom slag, som han erhållit i hufvodet. Vittnet gick så jämte käranden till svaranden Nilsson, som först nekade att ha sett vare sig hund eller bössa, men hårdare ansatt, slotligen yttrat: »Ja, jag skjuter i myren så mycket jag vil. Äfven Duse hade nekat, men då Langren sagt att det fans vittven, hade han yttrat: »Ja, jag befalde drängen gå hem efter bössan och skjuta den röde, hvarmed jag menade räfven.
Samma vittnesmål afgafs äfven af Cedergren. Båda värderade bunden till 200 kr.
På kärandens anhållan och mot svarandene bestridande uppsköts målet till första rättegångsdagen af höstetingeta tredje sammanträde, då de båda ofvannämda statkarlarne vore fria från sin tjenst hos svaranden Duse.
Ett förskräckligt ärekränkningsmål. Petter Sandström Rofvide i Fröjel hade instäms Petter Eneqvist, Busarfve i Fröjel med yrkan om ansvar för ärekränkning. Svaranden ville ej ingå i svaromål enär ej i stämningen uppgifvite, hvari ärekränkningen bestått. Rätten ogillade. invändningen och tillät käranden att höra vittnen. Det var en hel rad:
Vessberg: Jo, se det var en fiskebod de skulle. sälja och Petter Sandström ropade på den. Men då slog Petter Enoeqvist så hastigt att Sandström inte hann att få sitt båd emellan, »Tack ska du ha för att jag fick boden», sa Sandström, — »Åh — sa Eneqvist — jag sliljer till hvem jag vill i dag du, och till den som betalar.» — »Du är just en opassande auktionist du» — sa Petter Sandström, — »Tig du och gå hem med dig din skojare» — sa Petter Ereqvist — »betala först hvad du är skyldig.» — »Jag är inte skyldig dig något, utan du mig» — sa Sandström, — »Såå, har jag inte klädt och födt både dig och dina barn, din lushund» — sa Eneqvist. »Och läns, dä sägd’en mä» — tillade vittnet.
Olof Bergsten: Jo, se det var en fiskebod de skulle sälja. . .
— Ja, det ha vi hört — sade domaren.
Vet ni något i saken? Hörde ni Eneqvist ge Sandström de vackra tillmälena?
— Nej, men jag hörde Sandströms son säga att Eneqvist inte fått någon lus af dem, inte.
— Vittnet vet således ingenting i sjelfva saken?
— Nej.
Petter Bergsten: Jo, se det var en strandbod som skulle säljas, och då . . .
— Hörde vittnet ordväxlingen?
— Nej.
Lars Pettersson: Jo, di skulle sälja en strandbod . . .
— Hörde vittnet Eneqvist yttra hvad käranden påstår:
— Jo, han sägda: I dag säljer ja te hvajm ja vill, näv vajt dän dä, dein skojare.
— Kunde yttrandet uppfattas allmänt af menigheten?
— Ja, dä kunde dä dä. Då hojrd’äs han talte haugt, dä gjordä han dä.
Ytterligare hördes Petter och Lars Pettersson, K. Löfqvist, J. Pettersson och O. Pettersson, hvilkas vittnesmål gingo ungefär i samma stil som de ofvannämdas.
Uppskof till nästa sammanträde.
För beskyllning att ha stullt gärdsel virke från svaranden bade A. F. Eklund Hejde, instämt Nils Nilsson, Forsa i HejdeKäromålet bestreds. Uppskof för bevisning till första rättegångsdagen af femte sammanträdet.
Med yrkan om skilnad i äktenskap på ett år hade Katarina Larsson, Visby, instämt sin man Olof Larsson, förr husbonde vid Davide i Rone, der makarne ännu äro skrifna.
Svaranden-matinen skulle gerna varit med om att medgifva äktenskapsskilnaden, men då en liknande ansökan från hans sida förut afslagits och sedan dess inga nya omständigheter inträdt, yrkade han att häradsrätten icke måtte upptaga käromålet till pröfning. Käranden erhöll emellertid uppskof till andra rättegångsdagen sf femte sammanträdet.
Följande utslag afkunnades:
— I målet Johan Bokström mot ekoakamren Karl Jakobsson angående våld, dömdes den sensre att med ed betyga att han icke lördagen 1 Mars 1890 å allmänna landsvägen genom Hemse socken tilldelat Bokström ett slag med en käpp. Med edgången lemnades åt svaranden uppskof till första rättegåogsdagen af sjette sammanträdet och hänvisades Jakobsson till själasörjaren.
— För bröllopsskjutning dömdes ynglingen Axel Allvin m. fl. från Vestergarn att böta hvar och en 5 kr.
— I målet mellan Jakob Larsson, Angust Svensson, Anders Andersson, Lars Petter Bökelund, Lars Nyman, Nils Jakobsson och Olof Pettersson, alla i Fröjel, kärande mot Per Rosendahl och Jakob Hederstedt Grymlings i Ejsta svarande med yrkande om ersättniog för det svarandena genom att vid sin ägande såg uppdämma vattnet skadat kärandenas kringliggande marker, dömdes svarandena, då de icke gittat styrka att de ägde uppdämningsrättighet utan ersättningsskyldighet, att utgifva af kärandena fordrade ersättningar till ett sammanlagdt belopp af 145 kronor samt att betala rättegångskostnaderna.
— I fiskerättsmålet mellan förre nämdemannen, Johan Engström, Stora Mafrids, Vestergarn kärande, och husbonden Gabriel Bolin m, fl. dömdes käranden berättigad att tillgodopjuta flskerätt för 1,475/11264 mantal af Stora Mafrids i likhet med öfriga delägare i bemmanets fiskevatten. Men enär klaganden icke styrkt att han 19 Sv 1890 af svarandena hindrats att idka fiske i ifrågavarande fiskevattev, samt omständigheten att han förvägrata del i den fångade fisken icke kan medföra ansvar, samt ;| styrkt värdet af den sålunda undanhållna fisken, ogillades denna del af käromålet. Svaranden har erlagt vad.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 Mars 1891
N:r 44
Från landsbygden.
Norra Gotland, 25 Febr.
Försäkra kreaturen. Då förliden fredag en person i Stenkyrka utsläppte en ko för att den skulle tå »motionera» en stund, hävde det sig ej bättre än kreaturet i glädjen gjorde några språng med följd att det föll omkull och bröt ryggraden af sig. Djuret var såsom vanligt här på landsbygden, ej försäkradt, hvarför ägaren gjorde ej så liten förlust,
Djerft. Vid Stenkyrkehuks fyrstation hände sig i söndags ett litet attentat, som kan illustrera hökens djerfhet. En bur med några kanariefåglar i stod på ett bord vid fönstret.
Ett, tu, tre kom en hök sättande, och troende sig få en god fågelstek, flög han rakt in i fönstret, så att glasbitarna yrde om honom, Han kom dock ej in i rummet, utan nedföll utanför fönstret, men hämtade sig strax och flög till skogs innan man hann straffa honom för hans djerihet.
Förste seglaren för i år sågs i söndags morgon passera förbi nordvestra udden med kurs sydvestvart hän.
Efter 21 år kom för en tid sedan mr Joh. Bolin från San Fransisko hit till slägtingar i Old Sweden. Han är anstäld i amerik. flottan, och lär efter besöket ämna sig tillbaka till »den fria vestern», der han har en god och som han sjelf säger i ekonomiskt afseende utmärkt plats.
Burgsvik, 10 Februari.
Ett »komiskt» kärleksdrama har nyligen uten här i trakten. Förhållandet har för Eder brefskrifvare skildrats sålunda: För omkring 4 eller 5 år tillbaka förälskade sig en af ortens »mindre affärsmän» i en flicka från en sydlig socken, hvilken under årens lopp haft tjenst på en bondgård norrut. Vid tillfälliga ferier från tjeosten, gästade hon alltid vår »grosshandlande», alldenstund föräldrarne voro stadde i mycket torftiga omständigheter.
Så förflöt en liten tid, efter hvars förlopp flickan började ledsna vid sin älskare, all denstund han ej på allvar ville uppfylla hennes önskan att bli hans maka. Alltnog, en annan älskare infann sig snart, som till och med förmådde flickan att flytta sina tillhörigheter till sig; men nu må man tro att den så plötsligt afskedade blef idel eld och lågor, helst som äfven flickan lemnade tjensten och flyttade till den nye fästmannen, en sjöman som i sin hemtrakt fått ett så storartadt namn som >»tusenkonstnär», för sin skicklighet i många olika yrken. Vår »grosshandlande» inledde derför åter kärleksunderhandlingar med. tösen, och som denna, nog lättroget, litade på hans försäkringar om evig trohet, fingo grannarne en vacker dag se vår »förste älskare» med sitt åkdon hos »tusenkonstnäran», hvarest han hämtade flickans saker. Åter förgiok en liten tid, och vår älskarinna såg sig åter bedragen i sina förhoppningar. Nu begaf hon sig hem till sina föräldrar, medtagande sina persedlar, i sitt sinne tämligen sorgsen öfver älskarens brutala beteende, Dock infann sig snart en tröstens och hugsvalelsens man i skepnad af den försmådde »tusenkonstnären» och nu skulle det blifva allvar af, de unga tu skulle blifva ett. Datta kom snart nog till vår »grosshandlandes» kännedom, som, nu åter upptänd af svartsjukans demon, en qväll efter skymningens inbrott begaf sig till flickans hemvist, der ban vid framkomsten genom det upplysta fönstret varseblef sni hatade rival i förtroende och kärlek språka med sin f. d, flamma, Men att så der »midt för näsan» se en annan i dens armar, som han älskat, det var för mycket äfven för en grosshandlare, hvarför han inom sig svor en dyr ed på att knäcka hvarje retben i den gynnade rivalens kropp. För detta ändamäl begaf han sig till dörren, men fann denna stängd innenför. Med några väldiga slag lyckades det enart för honom att bereda sig inträde; men den våldsamme gästen hade uppgjort räkningen utan värden, ty flickans fader, en knepig man, bade i förväg blifvit underrättad om den tillämnade visiten, hvarför han ombedt en granne, en karlavulen person, att, iförd frontimmerskläder och till oigenkänlighet maskerad, postera i föratugan för att på ett »känbart» sätt emottaga den objudne. Väl inkommen blet alltså vår »grossbandlande>, som nu var stadd i fullkomligt berserkaraseri, tämligen hårdhändt famnad af »fruntimret» och grondligt kringklappad. Som han nu icke såg någon annan utväg än att taga till harvärjan, ville han ut samma väg som han kommit in, men o fasa, dörren var nu äfven stängd af hans plågoande, hvarför det ändtligen lyckades honom att binda upp en dörr till ett annat ram som beboddes af en enka, för att der söka sig en fristad, men det var som att ha kommit ur askan i elden, ty gumman skrek allt hvad hon förmådde om hemgång och våld samt tillkallande af kronobetjeningen, hvarför hans läge icke var afundsvärdt. Omsider lyckades det dock honom att genom böner och en kontant erkänsla tysta gumman, samt blifva utsläpt i det fria, der han glad öfver att ha fått behålla sina refben oskadade, tämligen slokörad lunkade i väg mot hemmet, för att ej så snart åter begifva sig ut på slika äfventyr. Såvida ryktet talar sant, lär detta drama få ett efterspel inför vederbörande häradsrätt.
Burs, 25 Febr.
Såsom någonting ovanligt för denna årstid sågs här i går en igelkott kry och munter springa omkring i en trädgård.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 Februari 1891
N:r 33
Från landsbygden.
Burgsvik, 24 Febr.
Af en kännbar förlust drabbades en hemmansägare en dag i förra veckan, i det ett honom tillhörigt sto hastigt sjuknade och dog. Djuret hade jämte bondens andra kreatur förra året varit försäkrade, men då afgiften vid årsskiftet i år skulle erläggas, vägrade bonden betala densamma, hvarför han enligt gällande stadgar ur föreningen utslöts. Nog hade han nu gerna betalt afgiften, men nu var det för sent. Djuret var värdt minst 300 kr.
Roa sig om qvällarne nu en tid har ungdomen fått härstädes. Ett par personer från fasta landet har å gästgifvaregården uppslagit sina bopålar och genom puffande cirkulär inbjodit befolkningen att mot afgift hos dem dem försöka sn färdighet i ringkastning, skjutning med luftbössor och dylikt. Några mindre pris äro utfästa, och för att vinna något af dem uppoffrar mången prisens mångdubbla värde. De vanliga prisen äro en ring, bok eller tälgknif samt en mindre klocka,
Apropå knifvar kan nämnas det en härstädes ökänd slagskämpe, vid ofvannämda ringkastningar i förra veckan till belöning för visad skicklighet erhöll en större tälgknif, När ban erhållit knifven, högg och stack han i luften med densamma, samt förklarade öfvermodigt sin föresats att snart begrafva densamma i någon menniska. Snart visade sig, att han dessvärre höll ord med sin fräcka hotolse, Redan dagen derpå råkade han i gräl med en arbetare härstädes och genast visade sig den alltid färdiga knifven, hvarmed den vilde slagskämpen skar och stack sin olycklige vederdeloman samt på annat sätt misshandlade honom, Saken lär enligt hvad berättas, efter anmälan, varit föremål för polisandersökning, så det är att hoppas, det slagskämpen befordras till vederbörlig näpst.
Fröjel, 28 Febr.
Skridsko-olyckor. Två sådana hafva helt nyligen inträffat vid Fröjel folkskola. Två gossar hafva, med blott åtta dagars mellanrum, brutit benen af sig. Den första inträffade på så sätt att gossen i fråga skulle er ned på en backe, men förlorads troligen balansen, vek åt venster, kom i farten på en gärdsgårdsstör och bräckte benet.
Den andre gossen, en åttaåring, hade inga skridskor, men likväl skulle olyckan vara framme på en liten isvät. Pojken sprang fram till en åkande, fattade denne om lifvet och de båda tumlade baklänges. Möjligen har den äldre fallit på den yngre. Nog af — lårbenet brast och han måste inforslas till lasarettet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 25 Februari 1891
N:r 32