Rute, 14 April.
Ett nidingsdåd föröfvades en natt sistlidne vecka hos en i socknen boende torpare. Någon illlasinnad person hade varit i ladugården och i det närmaste afskurit svausen på en ko. Antagligen är det någon som velat hämnas på djurägaren en liden oförrätt och varit samvetslös nog att på detta omenskliga sätt släcka sin harm på ett oskäligt djur.
Skogarna glesna. Här i socknen har under förliden vinter betydligt med skog fallit för timmerhuggarnes yxor och sågarna äro nu i fall gång. Väldiga timmerstaplar höja sig nu i skogarna i stället för de ståtliga träden som varit en prydnad för våra nejder, hvilka nu i sitt kala tillstånd förete en sorglig anblick.
Hastig död fick häromdagen ett fruntimmer här i socknen Hon hade nämligen varit i gräl med en annan och dervid blifvit så upprörd att hon en stund derefter fans liggande död i sin bostad.
Vamlingbo, 16 April.
Spanmålsprisen höja sig härute på söder fortfarande. Vid i dag hållen auktion i härvarande spanmålsmagasin betaltes råg med kr.
8,90 (= 14,68 för gammal tunna) och korn med kronor 9,70 pr hektoliter (= 18,00 för gammal tunna).
Utlåning af det öfriga af inneliggande fonden, omkr. 180 till 190 hektoliter, ägde också rum på samma gång, och var efterfrågan så liflig att ej alla af de inom socknen boende fingo sina behof tillfredsstälda.
En uppseendeväckande begrafningsakt förrättades härstädes i dag, då stoftet efter aflidne 83-årige undantagsmannen Petter Johansson i Bjerges fördes till den sista hvilan. Den aflidne, som i lifstiden tillhört de s. k. Helgeanisternas samfund, följdes äfven till grafven af flera sina samfundsbröder, hvilka på det bestämdaste vägrade att likkistan skulle inbäras i kyrkan, der jordfästningen efter det lutherska ritualet vanligtvis försiggår. Med anledning häraf uppträdde pastorn på platsen och förehöll dem deras själfständiga tillvägagående, men ingenting hjälpte, de ville naturligtvis icke ha något biträde af kyrkoherden, men denne, som ej så lätt gaf vika, gick uttill grafven, der kistan var nedsänkt och förrättade jordfästningen, då genast alla helgeanister aflägsnade sig från platsen.
Sjöfarten är nu öppnad på Burgsvik, ty förra veckan inkom dit en dansk skonert för att lasta sandsten och afgick derifrån till Flisvik. Jakten »Jenny», kapten Larsson, för vidare slipstensinlastning till inrikes ort.
Hemse, 16 April.
Vilda sällar, åtta till antalet, gästade påskaftonen på genomresa Hemse. De voro kanalarbetare från Etelhem, som med förmid dagståget ankommo hit för att vidare fortsätta resan till Burge i Levide. Att de der offrat sina penvingar åt Backus, derom vittnade mycket vid deras återkomst hit. Parvis tågade de på den för dem synnerligen smala landsvägen och fattade posto framför värdshuset, der de likväl ej släpptes in. Skrål och otidigheter utöstes mot alla, som vågade komma i deras närhet, men det stannade ej dervid. En tjänstedräng, som kom körande vägen fram, antastades med slag och sparkar, så att länsmanuen måste efterskickas och måste denne med revolvern i hand tvinga hjältarne att lemna sitt offer. På järnvägsstationen fortsatte de sina ofog, så att inspektoren derstädes var i den största förlägenhet för dem. Ändtligen slog kl. 1/2 4, tåget gick och sällarue voro lyckligen instufvade i en kupé; men nya hittills okända experiment anstäldes af småländingarne och tå get måste stoppa. Efter åtskilligt bråk och krångel lyckades tågpersonalen återställa ordningen och tåget lemuade nu ändtligen stationen. — Efterräkning lär nog ej uteblifva och torde denva ej blitva så billig. Äfven på andra ställen lära de slynglarne hafva stört påskfriden.
Narrad April kan man säga hela den hop blef, som påskaftonen begaf sig till härvarande postkoutor för attafhämta kvällsposten, som kom med aftontåget, ty här lemnades den upplysningen, att ingen post utdelades emedan det var påskafton, då postkontoret stängdes kl. 6 e. m. *) Försök till underhandling anstäldes, men utföllo illa, hvar och en måste med oförrättadt ärende återvända hem.
Södra Gotland. 13 April.
Stulet och återfunnet: En söndag förliden höst bortstals från en på tillfälligt besök- hos sina fjräldrar härstädes varande urmakeriarbetare från Visby ett cylindernr. Stölden föröfvades inne i rummet, der flere personer för tillfället voro samlade, men märktes ej förrän de aflägsnat sig. I lördags kväll kom en tjänstedräng från en socken härstädes till Burgsvik för att göra uppköp af spritvaror. Då han var i saknad af penningar utbjöd ban till flere personer ett fickur, hvilket också till sist köptes af en sjöman derstädes för två kronor. Senare på kvällen visade sjömannen uret för några ynglingar. Bland dem var en som varit med vid samma tillfälle då ofvanskrifne urstöld föröfvades. Så snart han fick höra namnet på den billiga säljaren, hade han genast förhållandet klart för sig. Ty äfven säljaren hade varit med i rummet, då stölden föröfvades. (renast underrättade han den bestulne, som skaffade sig visshet om saken genom att hos köparen bese uret, hvilket då öfverlemnades till honom. Anndagen påsk anhöll den bestulne urmakaren drängen i vittnens närvaro, men denne spelade i början mästerligt den förolämpade oskulden, tills han underrättades, att antingen bekänna och uppgöra eller också blifva anmäld hos kronolänsmannen. Då fann han för godt att bekänna och bedja om förlåtelse. Genom att betala urets verkliga värde undslapp han 2 ordentlig tillrättavisning för sin oärliga vandel.
Södra Gotland, 13 April.
Efter sin tid. I en socken härstädes lefver en nära sjuttioårig arbetare, hvilken aldrig lärt sig skrifva sitt namn. Läsa kan han, men blott i sin gamla psalmbok, som han ärft efter sina föräldrar, men i någun annan bok, tryckt med nyare tidens stilar går det ej, emedan der, enligt gubbens utsago, står »latin>. Värst deran är han när det blifver fråga om att handhafva penningar, emedan han ej kan skilja dess olika värde. För att likväl hafva någon urskiljning på dem, har han inrättat sig en särskild myntfot efter myuntens olika storlek, så att han talar t. ex. om liten, stor eller största silfverpenning o. s. v.
Ur djurens Uf. TI tisdags observerade en person, som vandrade längs östra kusten bland annat en hafsörn, som itäta kretsar svingade sig öfver hafvet i närheten af land, på ungefär ett par tre fots vatten. Hastigt slog fågeln ner i vattnet med en fart så att skummet yrde om honom. Der måste den dock hafva träffat på något föremål, som var honom öfverlägset i styrka, ty i stället för att höja sig ur de upprörda vågorna måste den följa med nedåt, dragen af någon osynlig makt, hvarför han förtvifladt stretade emot, piskande böljorna med vingarne, under det van utstötte sina vilda skrän. En god stand fortgick simniogen, derunder den gjorde flere girar än utåt och än inåt, men till sist satte den åter af utåt hafvet och försvann der med ett sista klagande läte under vattnet. Örnen skulle troligen försöka sin lycka som fiskare, men dervid träffat på för stor fångst, sum varit honom öfvermäktig i styrka.
Moderskärlek. En hynda, tillhörig en landtbrakara härstädes, framfödde för några dagar sedan sju valpar. Dessa tyckte ägaren voro allt för många att lefva, hvarför han dränkte tre stycken. För att man skulle få bemäktiga sig valparne lockades modern ut från sina afkomlingar och släpptes genast in så snart de dödsdömde valparne voro nedstoppade i en påse, hvarefter ägaren skyndsamt aflägsnade sig, stängande hyndan inne. Då hon varsnade den förlust hon lidit, upphäfde hon hjärtskärande tjut, arbetande att komma ut, hvilket dock misslyckades. När hon sedan utsläpptes, rusade det förut så lydiga och tillgifna djuret på sin husbonde och tillfogade denne flere skråmor och sönderref kläderna, under det denne skyndsamt måste tillegna sig försvarsvapen, hvarförutan han troligen fått draga det kortaste strået. Om en stund hade hon dock alla sina barn åter, i det hon nämligen tagit reda på de dödas graf och oaktadt de voro nedmyllade på en alns djap, uppgräft dem. Hon visade sig dock mycket sorgsen, då de ej gåfvo något lifstecken ifrån sig eller besvarade hennes smekningar.
*) Enligt poststyrelsens bestämmande får postkontor på helgdagsaftnar stängas kl. 6, blott det iakttages, att ingen inskränkning göres i längden af den tid kontoret skall vara öppet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 April 1895
N:r 58