Rättegångs- och Polissaker.

Mildradt straff. Såsom på sin tid omtalades dömdes hemmansägaren Johan Teodor Karlsson från Vinor å Fårön 31 December 1888 af norra häradsrätten till sex månaders straffarbete samt ett års vanfräjd deröfver för det han under hafrebergning från vraket efter den å Salvoren strandade engelska ångaren York City bortfört och hemtagit en trumma af väf.
Karlsson, som hos k. m:t anhållit, att han af nåd måtte förskonas från straffet, har med anledning af omständigheterna fått straffet nedsatt till endast 100 kronors böter.

Södra häradsrätten. (Länsfängelset).
Ransakning har i dag hållits med den för stöld häktade arbetaren Adolf Johansson från Burgsvik. Domare var v. häradshöfding Hj. Torpadie på grund af förordnande.
Anmälan om stölden innehöll att hemmetsägaren Olof Olofsson Roes i Grötlingbo på morgonen 6 dennes upptäckt att någon brutit sig in genom bakdörren till hans vid vägen liggande ladugårdslänga, samt att han på grund af några omständigheter hade misstanken riktad på ofvannämde Johansson, hvilken han fått veta hade rest förbi Roes sagda natt i sällskap med arbetaren Norman och stenhuggare,\’ Darling. Såväl Darling som Norman hördes, hvarvid den förre sade sig ha sett Johansson komma ut ur ladugården med en famn full hö, den senare hade sett honom sparka upp dörren. Vid polisförhör med Johansson hade denne förnekat sig ha någon kännedom om stölden. Nu berättade han emellertid: Tisdagen 5 dennes hade Norman på e. m. kommit till honom samt bedt att få lägga af en häck på hans gård. Han ämnade sig till torgdagen i Hemse. Som Johansson skulle till Rone med brynsten hade de beslutit att följas åt efter det de tillsammans med Darling och en annan person förtärt en liter bränvin och en liter konjak. Norman hade varit nästan redlös.
Efter åtskilliga \’pustningar\’ stannade de vid 2-tiden på natten vid Roes. Johansson gaf då sin häst, efter hvilken Darling åkte sist, hafre. Medan han står der, går Darling ner till ladugården och sparkar 6 gånger på dörren så att den går upp. Darling sprang derpå till svarandens skjuts och tog en säck samt gick in i ladugården, dit Norman sedan följde. Under tiden hade J. stått uppe på vägen. Norman kom nedan ut och sade att han hade somnat derinne, Darling bar hö och råghalm i säcken vid sitt utträde. Därpå hade de kört. I Rone hade de fodrat upp det tillgripna fodret. Ett par hästtäcken, af hvilka ett skulle varit stulet vid samma tillfälle, hade legat på Johanssons skjuts samt af honom lagts öfver på Normans, i tro att de tillhörde honom.
Johansson, född i Guldrupe 1863 och till yrket skomakare, förklarade att han ej vid polisförhöret velat upplysa om något, enär han, som ej vissto att Norman och Darling vore hörda, ej ville sätta dem i sticket. Han försäkrade emellertid att han nu talat sanning. Som vittnen hördas först Normen, hvilkena berättelse öfverensstämde med den tilltalades utom i det att han sjelf varit berusad, hvilket han förnekade, samt att det var Darling som sparkat upp dörren. Nej, det hade varit Johansson. Men som N. gått afsides hade hade han ej sett att J, kommit ut med höet. Det tycktes af vittneamålet, som om Norman emellertid ej hade så alldeles klart för sig hvad som händt den der natten.
Darling vitsordade också i allt Johanssons uppgifter, utom hvad sjelfva stölden beträffar. Han hade visserligen ej sett, att dörren sparkades upp, men hört det der han stod bakom kanten. Att Johansson kommit ut med fånget fullt af foder hade han iakttagit. Detta hade sedan stoppats i en säck på Johanssons skjuts. I ett par punkter samstämde emellertid ej vittnesmålen. Norman sade att Johansson sparkat upp dörren innan Darling ankommit till ställer, Darling deremot påstod att han både ankommit och hunnit gå afsides innan det hände.
Johansson vidhöll emellertid sin berättelse och framstälde jäf mot Darling, enär han vore den skyldige.
För närmare utredning uppsköts målet och Johansson qvarhölls i häktet.

Pigan Hermanna Charlotta Klintberg, af rådhusrätten förklarad skyldig till stöld, inbrottsstöld och förfalskning af orlofssedel undergick i dag slutransakning inför häradsrätten på grund af den erkända stölden utaf en guldring och ett klälningslif vid hemmanet Vesterväte i Väte, der hon vistats några dagar under det hon såg sig efter plats på landet.
Klintberg dömdes för alla dessa förseelser till 1 år och 6 månaders straffarbete samt 2 års vanfräjd deröfver.

Gotlands Allehanda
Fredagen 22 Mars 1889
N:r 35

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
A. P. Jacobsson, Gurfiles i Ala, var i dag ånyo framme med sin 2 tusen kronorsrevers, utgifven af enkan Gottberg. Såväl bagare Svensson som sergeaut Vikander voro äfven denna gång instämda, men infunno sig ej, enär de rest ut till ett af tingens sammanträde. Från Svensson inlemnades emellertid en skrift, hvari han till sitt förra gången aflagda vittnesmål fogade, att under samtalet mellan Vikander och Gottberg i den förres hem, då reversen skulle utfärdats, Gottberg uppmanat Vikander att infinna sig vid bouppteckningens förrättande efter kapten Högström. Vittnet hade ej hört nämnas något om att Vikander skulle ha den utfärdade reversen såsom godtgörelse för några hafda besvär; ej heller hade han hört summan 200(?) nämnas.
Härpå bad svarandeombudet få höra tvänne vittnen på att käranden mottagit reversen af Vikander. Käranden förklarade att han förra gången bestridt det då af detta innehåll framlagda intyget på den grund att personerna sades vara från Ganthem. Nu var en från Ganthem och en från Ala. Hade han vetat det skulle han ha svarat annorlunda.
Vittnena voro arbetarne Karl Ringgren, Ala, båda i arbete hos sågverksägaren Edmark.
Johansson berättande att han någon dag före 11 Februari (då rättegången började) på fråga till Jacobsson, hvad han vid en resa till staden haft att uträtta, fått till svar att han varit inne för att af sergeant Vikander mottaga en revers på 2000 kronor till indrifning på enkan Gottberg. Då vittnet vidare frågade, hvarför Vikander ej sjelf kunde indrifva den, svarades, att det var omöjligt enär han stod som vittne på reversen. Vidare hade Jacobsson sagt att det var litet krångligt med reversen, ty enkan Gottberg nekade för sitt namn. Då vittnena i fredags afton erhållit stämning hade Jacobsson, som vid tillfället var närvarande yttrat, att de gjorde ingenting inne vid rätten, ty han ville bekänna hvarifrån han fått reversen. Vittnet hade då framkastat att det kanske var skoj alltsammans, hvarpå Jacobsson genmält att det visste han inte, men nog skulle Gottberg ut med de 200 kronor hon erkänt; det blef alltid till omkostnaderna. Jacobsson hade af Vikander betingat sig 12 kr. 60 öre för hvarje inställelse.
Jacobsson medgef riktigheten af detta vittnesmål, hvarför det andra vittnet ej behöfde höras. På fråga af rättens ordförande om han visate, huru Vikander fått reversen, svarade han att denne sagt sig ha erhållit den dela för åtskilliga räkenskaper han verkstält, dela att annan person lemnat valuta för att fylla de 2.000 kronorna.
Svarandeombudet begärde nu uppskof för att höra ännu en gång Vikander och Svansson, hvarjämte han tillkännager att han anmodat stadefiskalen att taga saken om hand och utreda densamma, ty antingen vore revereen stulen eller förfalskad. Käranden fullföljde målet mot Gottberg och yrkade att hon antingen skulle ålägges att med edgång fria sig från hela reversen, eller också fullföljde han sin talan rörande de erkända 200 kronorna och skulle hon då med ed fria sig från de återstående 1800 kronorna. Målet uppsköts på 8 dagar.

För öfvervåld och brutalt beteende hade hustru A. Engström instämt stadsfogden J. G. Frendin. Stadefiskalen svarade för denne.
Stämningen innehöll, att då käranden besökt Frendin såsom ordförande i fattigvårdsstyrelsen för att erhålla fattighjelp, denne fattat henne i strupen och kört henne mot en vägg, så att hon, som befinner sig i särskilda omständigheter, tagit men af behandlingen.
Svarandeombudet bestred detta. Engström hade flere gånger begärt fattighjelp, men blifvit nekad sådan, emedan både hon och mannen vore unga och arbetsföra samt arbete ej saknades i staden, hvarjämte de redan erhållit hjelp med ett barn, som är intaget på barnhemmet. Hustru Engström hade då blifvit otidig och ej, trots uppmaningar gått sin väg, då stadskassören tagit henne i armen. Hon hade då gjort motstånd hvarför han måst anmoda innevarande syssloman Carlsson att föra ut henne.
Detta allt bestred hustru Engström. Hon hade kommit in beskedligt, stadskassören hade sagt ut med er, käring åt henne och föröfrigt, som stämningen innehöll, våldfört sig på henne. Det hade hon vittne på, en vid tillfället i sällskap varande qvinna. Svarandeombudet lät påskina att det hela var planlagda af hustru Engström i afsigt att utpressa penningar af svaranden.
Som vittne hördes nu å svarandesidan speleman B. Carlsson, som berättade att hustru Engström inkommit och begärt ved och mat. Stadskassören hade svarat nej och anfört ofvan nämda skäl. Det var då förskräckligt att jag ej skall få hjelp hade då käranden yttrat. Stadskassören hade då bedt henne gå, hvarpå hon skrikit jag skall ha mat, jag skall ha ved! Svaranden hade då fattat henne i armen och fört henne till dörren, der hon gjort motstånd. Då hans krafter ej räckte till att föra ut henne, hade han anmodat vittnet att ha ut den oförskämda manniskan. På vittnets uppmaning hade käranden godvilligt aflägnat sig. Vid dörrens öppnande hade vittnet iakttagit att ett fruntimmer stod i förstugan.
Vittnesmålet bestred hustru Engström helt och hållet och anhöll om uppstrof för vittnena hörande å sin sida. Svarandeombudet yrkade ansvar å käranden för hemfridsbrott och obefogad rättegång.

Till förmyndare för aflidne arbetaren Johanssons omyndiga dotter Augusta Karolina Viktoria förordnade rådhusrätten i dag smedsarbetaren Johan Reinhold Eklöf och för artillieristen Karl Johanssons likaledes omyndiga dotter qvarnägaren Anders Andersson, söder om staden.

Vådaeld aflades i dag af hemmansägaren Oskar Stenman, Lingsarfve i Eskelhem på grund af en derstädes 28 sistlidne December timad mindre eldsolycka.

Häktad för inbrottstöld blef natten till sistlidna söndag af kronolänsman Lindström, arbetaren Karl Adolf Johansson från Öja. Johansson, som är född i Guldrupe 1863, hade på vägen från Burgsvik till Ronehamn under slipstenskörning brutit sig in å ett ställe och tillgripit något hö.

Gotlands Allehanda
Måndagen 11 Mars 1889
N:r 30

Från landsbygden. Burgsvik.

(Bref till Gotl. Alleh.).
Burgsvik, 7 Mars.

Burgsviks mejeri
har haft många svårigheter att bekämpa och det kan kanske derför intressera att höra något om huru verksamheten slagit ut under dess första år.
Under de 9 månader af sistförflutna året, som mejeriet varit i verksamhet, har bolaget uppköpt 26,653 kannor oskummad mjölk, hvaraf största mängden kommer på April med 5596 kannor och den minsta på November och December 747 och 1,301 kannor hvardera. Af denna uppköpta mjölk har erhållits 5,330 kannor grädde, hvaraf brinna 6,564 skålp. smör. Till ett skålp. smör ha i medeltal åtgått 4 kannor 4 ktum sötmjölk. Det bör likväl här vid, säger styrelsen, anmärkas, att under årets 2 sista månader en stor del af den inköpta mjölken isbehandlats. I Juli månad har blott användes 3 kannor 75 ktum till hvarje skålp. smör. Den största delen af smöret eller 5,760 skålp. har försålts till England, af skummjölken halva 10,653 kannor sålts, hvaraf leverantörerna ensamt hemtagit 6,186 kannor; 4,803 kannor halva användes till ystning; ungefär 5,000 kannor halva åtgått till svinen och ett par hundra kannor gått förlorade genom mätning och utspillning. — Af den erhållna osten hafva försålts 1,684 skålp. Man kan ungefärligen beräkna att till 1 skålp. ost åtgått något öfver 2 kannor skummjölk. Någon sötnsjölksost har ej tillverkats. — Af kernmjölken ha sålts 778 kannor; återstoden omkr. 1,500 kannor har åtgått till svinen; af vasslan hafva försålts 690 kannor, ungefär 600 kannor hafva förtärts af svinen, och en stor del vassla — eller allra största delen — har i brist på afnämare måst slås ut.
Såsom af räkenskaperra kan inhämtas har för uppköpta oskummade mjölken betalts 4,368 kronor, hvilket utgör öfver hufvud för hvar kanna 16,39 öre. — Anmärkas bör, att icke-aktieägare de flesta månaderna erhållit 15,8/9 öre och aktieägarne erhållit 17,1/9 öre för kanna i medeltal — då deremot för allt smör, sålde och gvarliggaude, ej erhållits mer än 3,741 kronor. Det har således ej kunnat erhållas mer än 58 öre netto öfver hufvnd taget för livade ekålp. smör. Hvilken stor förlust genom detta låga smörpris drabbat bolaget inses lätt. En motvigt mot denna förlust äga bolagsmännen uti den något för höga betalningen för deras levererade mjölk. — Om vi åter antaga, lager styrelsen — hvilketju ej bör anses orimligt för ett väl inrättadt och skött mejeri —, att nettopriset varit öfverlinfvud 75 öre, så hade bolaget fått icke mindre än 1,019 kronor 54 öre om än hvad nu är fallet, eller om vi supponera, att medelnettopriset endast blifvit 70 öre, så hade erhållits 702 kronor 12 öre mer än erhållna summan, hvadan i detta eietnämda fall förlusten endast blilvit 278 kronor 64 öre eller kanske ingen, om rörelsen icke varit afstannad 2 månader, under hvilken tid ändå inejerekan måst aflönaa. Orsaken till den stora förlusten år darröre enligt styrelsene mening att tillskrifva dels den för höga betalningen för uppköpt mjölk i förhållande till smörprisen, dela Ofvervägaude de låga emörprie som förorsakades af de svåra vinterkommunikationerna, den gamla olämpliga mejerilokalen och dåliga konjunklurer i öfrigt. Men med hopp om att i den nya väl inredda mejeribygnaden skola blifva producerade goda varor och att kommunikationerna och smörmarknaden skola ställa sig bättre än förlidet års, vågar styrelsen ingifva bolagsmånen gode förhoppningar att bolagsrörelsen äfven här bör kunna komma att bära sig och ingalunda gå med en så bedröflig förlust som vader det nu senast tillryggalagda första verksamhetsåret.
Som det är kändt, att på skummjölken beror i betydlig grad ett mejeris framgång, måste denna kunna afyttras. Nu är det ådagalagdt att skummjölken icke finner nog köpare i trakten och att tvinga den på leverantören är helt enkelt orättvist, om det kan undvikas. Att försäljs skummjölken i Visby är ogörligt för den långa transportens skull, och att af mjölken bereda ost är icke heller vinstgifvande, då den är ganska trögsåld. Enda oeh rätta utvägen nynna det derför vara att anskaffa svinhus med sådan inredning och anordning att skummjölken och annat mejeriaffall kan genom rännor eller trummor ledan direkt från mejeriet till svinen, så att särskild svinskötare utom mejeripersonalen blir öfverflödig. Hade icke bolaget kunnat uppfodra den osålda mjölken på svinkreatur sistlidna år, så hade förlusten blifvit än större än hvad den blef. Således beredande af ett godt smör, hvarför betingas 75 eller minst 70 öre skåp., och en väl skött svinhandtering äro mejeriets på Burgsvik lifsvilkor.
Skall åter mejeriet komma att gå med någon vinst, et fordras dessutom, att aktieägarne särekildt, mera ån hittills varit fallet, dels uppirifva sin ladugårdseköteel och dels blifva i villigare att slöja mjölk. De måste göra allt kvad i deras förmåga etår för att uppbringa den dagliga nsjölkleverausen till större belopp, både derigenom att de ejelfva Uttra än först försaka sin kära mjölktår och derigenom att de verka på andra utom bolaget stående och 1 upplysa dessa om den verkliga fördelen att kunna få slöja mjölk till ett mejeri. Dat år verkligen beklagligt att ännu, sedan ändå mejeriet arbetat öiver att Ar, mjölkleveransen ingen enda dag stigit till 300 kannor, då från de tre socknar, som hvardera raknar många aktieägare i detta bolag, flerdubbla mängden mjölk vissa tider bort kunna lemnas. Således mer mjölk ! Dertill också god mjölk. Ju båttre korna utfordras, desto större mängd och på, samma gång kraftigare mjölk lemna de. Nu år det beståmdt högst olika mjölk, som mejeriet får mottaga, kvad qvaliteten angår, och derför böra prisen råtta sig efter mjölkens godhet och fetthalt. Om af 2 personer t. en. den ene lemnar 1 liter mjölk at 3,ss proc. fetthalt och den andre samma qvantitet af 2,ee proc. fetthalt, eå bör ju den eistnämde halva, om den första erhåller 8 öre litern, 1/6 mindre eller endast 6 2/3 för sin liter mjölk.
Att all vår början är svår kan i sanning tillämpas på detta bolag. Svårigheterna känner en hvar och dessa hade ej blifvit öfvervunna så mycket som verkligen skett, om ej bolagsmännen, med förbiseende af de stridiga tankar, då och då gjort sig gällande, varit så oflervilliga och hopskjutit största delen af bolagets genom nybygnad m. m. iråkade skulder.
Den hittills kontant sammanskjutna summan utgör såsom af räkenskaperna kan ses 1,828 kronor jåmte 325 ökedagsverken,
Om nu blott enighet får för framtiden gifva styrka åt företaget, hoppas styrelsen, då bolagets skuld, sedan alla utestående fordringar inkasserats och alla sammanskotten erlagts, icke är så synnerligen stor och i öfrigt tillgångarna öfverstiga skulderna med 1,260 kr., att bolagets framtid kan anses betryggad.

Gotlands Allehanda
Fredagen 8 Mars 1889
N:r 29

Smått och godt från skilda platser.

Post. Från Grötlingbo socken har till poststyrelsen ingått ansökan att inom socknen måtte inrättas en poststation. Från Rone har ingått ansökan om att erhålla en breflåda anslagen vid kortvågen vid Rone kyrka. Dessa båda ärenden arvakta nu postmästarens i Hemse utlåtande, hvilket troligen blir tillstyrkande.

Telegraf. Denna inrättning blir nog till sist utträngd af telefonen på kortare afstånd. Å Burgsviks linier är den också på förfall ty under senaste stormen blåste många stolpar omkull. — Häromdagen flög en rapphöna emot telegraftråden och dog ögonblickligen. För några veckor nedan hände samma missöde en orrtupp, som togs som god pris af en arbetare.

Vägarne hafva varit snöbetäckta mer än vanligt, och dock på sina gällen mycket dåligt nästan intet före, allt till följd af den ombytliga väderleken. I Rone voro snöbankarne i närheten af Findarfve gård i förra veckan 14 fot höga vid vägkanten.

I Burgs stenbrott har rådt liflig verksamhet under senaste dagarna. Litet hvar har kört sten derifrån och 14 palmar påstås under vintern få åka till skilda orter. Vackert så.

I Hafdems slöjdekola för gossar, nyinrättad i höstas, gjorde vi en liten titt häromdagen. Det var intressant att se de små flitigt sysslande vid sina hyfvelbänkar. Måtte hverje kommun behjerta slöjdskolesaken! Omkring 150 nummer smärre rätt välgjorda arbeten vittnade tillräckligt till skolans fördel och att de sju hyfvelbänkarna begagnats under den ena timmen om dagen lektionen varat. En eftertänksam person måste fråga: hvarför fanns ej sådant under min skoltid?

Kontraktsprosten Broander håller fortfarande sången, den han icke på länge torde få lemna. Han har nu i tre veckor legat orörlig enligt läkares föreskrift.

Långskuttande hare. Man har iakttagit att hararna denna vinter gjort långa slag. En jägare i Rone förföljde häromdagen en jösse derifrån och till Alfva, men der tröttnade vår man. En Alfvabo fortsatte dock på samma spår samt lyckades till slut fälla den gamla inpiskade jössen i Hablingbo.
En hare som ville visa sig spatserade helt makligt för litet redan på landsvägen förbi Rona skolhus, kyrkan, prestgården och mejeriet och hela den bebygda vägsträckan utåt. Skolläraren, som är jägare, fick händelsevis åse promenaden samt skyndade med bössa efter samt knep honom mycket riktigt.
Några stycken enstaka exemplar af ett slags här ovanliga fåglar, stora som en trast med lång stjert och till färgen något liknande skator, hafva uppehållit sig här ute några dagar. Allmogen kallar dem isfoglar. Troligen tillhöra de någon i de nordliga landen vistande fågelart och äro här bara på visit till vintern går öfver. Den stränga vintern år 1880 och 81 lära de äfven varit här någon tid.

Gotlands Allehanda
Måndagen 25 Februari 1889
N:r 24

Auktion vid Burgsvik.

Onsdagen den 16 dennes från kl. 10 f. m. låter undertecknad för vederbörande assuradörers räkning genom offentlig Auktion, som förrättas vid Burgsvik, försälja dels inventarierna efter utanför Sundre strandade och förolyckade svenska barkskeppet \”Maria\”, Capt. J. P. Palm, samt dels vraket efter nämnde fartyg.
Betalningen erlägges kontant och närmare upplysningar meddelas å mitt kontor.
Visby den 1 Juni 1875.
JOHN E. STARE.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Juni 1875
N:r 46.

Från landsbygden. Hoburg.

(Bref till Gotl. Allehanda.)
Hoburg, 26 Dec.

Ovanligt fiskafänge.
Att fånga Säl i ålryssjor hör väl till det mindre vanliga. Så hände sig dock häromdagen, då det befann att en sal, (troligen under jagt efter någon mindre fisk) inkrupit i en större ålryssja, der den på, morgonen påträffades af den förvånade fiskaren.

Ett länge kändt behof
har varit rådande inom Vamlingbo och Sundre socknar, i det att någon sigtqvarn icke funnits närmare än i Burgsvik. Nu har dock en företagsam hemmansägare i Sundre låtit uppföra en större vilderqvarn, hvilken i dagarna afprofvats.

Gotlands Allehanda
Måndagen 31 December 1888
N:r 105

Till tullvaktmästare

vid bevakningen i Rone efter aflidne J. K. Ronström har utnämts e. o. tullvaktmästaren Olof Petter Larsson i Burgsvik.

Gotlands Allehanda
Fredagen 21 December 1888
N:r 102

Dykeriångaren Poseidon

inkom hit i går morgon från Vamlingbo och Burgsvik, men afgick redan på aftonen till Öland, der holländska skonerten Fleeke Joower med last af holländska bjälkar strandat vid Stenåsa. Fartyget var dock redan flott och låg för ankar, hvarför Poseidon skulle inbogsera det till någon hamn, troligen Kalmar.

Gotlands Allehanda
Måndagen 10 December 1888
N:r 99

Nya fyrar samt prick vid Burgsvik.

Till fullständigande af förut lemnade uppgifter rörande de nya fyrarna vid Burgevik, hvilka fyrar numera äro tända, meddelas följande:

  1. Den öfre fyren med fast hvitt sken har parabolisk spegel i en lykta, som upphissas i en lyktställning 10,4 m. öfver vattenytan. Lyktställningens höjd är 8 m. Lysvidd utåt farleden 11,6 minuter.
  2. Den nedre fyren, med parabolisk spegel och rotator, visar hvitt, reguliärt klippsken. Apparaten är anbragt 4,5 m. öfver vattenytan, i ett litet hvitt trätorn af 6,5 m. höjd. Lysvidd otåt farleden 9,2 minuter.
    Bägge fyrarnea öfverenslinie, N 81 gr. O—S 81 V, leder fritt för grund in till ankarsättningen S om Näsrefvet samt till Bergsviks redd.
    Sydvart om nämda öfverenalinie har vid en utskjutande del af landgrundningen blifvit utsatt en slätprick.

Gotlands Allehanda
Fredagen 7 December 1888
N:r 98