Etikett: Burgsvik

Burgsvik är belägen sju och en halv mil söder om Visby.
Burgsvik ligger i Öja socken på södra Gotland.

Publicerat

Lotsväsendet på Gotland.

Vid de 13 lotsplatserna inom Gotlands lotsfördelning uppgick under 1896 lotsningarnas antal till 861 med en inkomst af 5,848 kr. Året förut var inkomsten 5,529 kr.
Af Gotlands fördelnings lotsplatser står, ifråga om antalet lotsningar, Visby främst med 345, och den första lotsningen inträffade 10 Januari samt den sista 19 December med influtna lotspengar at 2,179 kr., hvaraf största lotslotten utgjorde 1,086 kr. Därnäst kommer Slite med 136 lotsningar, influtna lotspengar af 1,154 kr., största lotslotten 288 kr. Klintehamn hade 115 lotsningar, influtna lotspengar af 450 kr., största lotslotten 225 kr. Kyllej hade 47 lotsningar, influtna lotspengar af 323 kr., största lotslotten 161 kr. Fårösunds södra gatt hade 45 lotsningar, influtna lotspengar af 470 kr., största lotslotten 117 kr; Ljugarn hade 44 lotsningar, influtna lotspengar af 320 kr, största lotslotten 160 kr. Ronehamn hade 38 lotsningar, influtna lotspengar af 310 kr,, största lotslotten 155 kr. Burgsvik hade 19 lotsningar, influtua lotspengar af 150 kr., största lotslotten 75 kr. Vestergarn hade likaledes 19 lotsningar, influtna lotspengar af 115 kr., största lotslotten 57 kr. Grötlingboudde hade 18 lotsningar, influtna lotspengar af 117 kr., största lotslotten 58 kr. Härvik hade 17 lotsningar, influtna lotspengar af 137 kr., största lotslotten 68 kr. Fårösunds norra gatt hade 15 lotsningar, influtna lotspengar af 91 kr., största lotslotten 45 kr. Stockvik hade 3 lotsningar. influtna lotspengar af 26 kr., största lotslotten 26 kr.
Högsta lotslotterna inom riket ha förekommit vid Oxelösund med 3,845 kr., Gefle med 3,731 kr., Helsingborg med 3,416 kr., Nyland med 3,240 kr., Hernö med 3,184 kr., Sandhamn med 3,180 kr., Sundsvall med 3,037 kr., Göteborg med 2,951 kr., Malmö med 2,849 kr. Liggskär med 2,723 kr., Norrköping med 2,673 kr., Lilljungfron med 2,605 kr. och Rödkallen mel 2,536 kr.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 25 Augusti 1897
N:r 131

Publicerat

Från landsbygden.

(Bref till denna tidning)
Burgsvik, 17 Aug.
Kornskörden är nu på de flesta ställen bärjad såväl eom afmejningen af hafren hvilka sädesslag nu dagligen faila för lien. Skörden blifver dock mindre riklig än man på försommaren hade förhoppning om.
Den nu ingångna jagttiden på hare tycks blifva en den bästa för jägarne att döma af den rikliga tillgång på villebråd som finnes.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 Augusti 1897
N:r 127

Publicerat

När elementen rasa.

Ett oväder af större häftighet och mera våldsam kraft än det, som i måndags afton drog fram öfver Visby och större delen af det öfriga Gotland samt för öfrigt på många ställen af fastlandet, ha vi ej på mycket länge sett motstycke till här.
Det var i all sin intensiva våldsamhet ett skådespel af praktfullaste slag.
Hela måndagen utmärkte sig — åtminstone i Visby — för en tung, tryckande luft och värmen var på middagen rätt besvärande. Man kände bokstafligen på sig att det var åska i luften. På e. m. började moln att sticka upp här och där vid horisonten och man beredde sig på att få en uppfriskande regnskur.
Men molnen höllo sig dock tills vid sjueller åttatiden nere vid synranden, då de emellertid hastigt började att höja sina hotande väggar upp mot zenit. Samtidigt kommo allt häftigare och häftigare kvafva vindstötar, och vid åttatiden började de första blixtarne att fräsa vid den sydvestra synraden ute öfver hafvet. Ovädret började med

en orkanlik vindstöt
af våldsam häftighet och luften fyldes af dam och grus från gator och vägar. Strax därpå bröt åskvädret ut. Blixtar utan tal korsade luften i alla riktningar —- hela himlen var som ett eldhaf. Åskknallarne följde tätt på hvarandra och allt var som ett enda kaos. Genast efter de första knallarna började regnet att största från himlen, Här kan man med sanning säga, att »himlens fönster öppnade sig» och ur dem flödade i väldiga skurar slagregnet. Också voro snart rännstenarne alldeles öfverfulla och de i nedre delarne af staden belägna

gatorna öfversvämmades
af den från stadens öfre del kommande vattufloden. På Mellangatan vid tvättrännan stod vattnet efter en kort stunds regnande öfver en fot högt. På Strandgatan var förhållandet på flera ställen enahanda. I hörnet af Häst- och Mellangatorna, utanför det nya apoteket, hade man under måndagen fullbordat en ny kloaktrumma med bro öfver samt en rännsten af cement. När regnet sedan kom, sopade det i sin våldsamma fart utför Hästgatsbacken bort såväl trumman som rännstenen, och de på ömse sidor om den förra uppsatta stenblocken med en storlek af en fot i fyrkant och styft två tum tjocka, vräktes omkull af störtfloden. I tisdags morgse funno de som arbetat med rännstenen icke mera än en stor hög af grus och cement kvar af den på måndagskvällen färdigbygda rännstenen.
Nere vid hamnen var samma syn att se: högar af sand och sten hade af vattnet samlats där nere, och under hela tisdagen hade man arbete med att bortforsla desamma.
Och det var ej nog med att regnet bortförde allt löst på gator och torg. Från flera hus bortrycktes tegelpannorna och slogos i gatan.
Vår referent, som under det ovädret rasade som häftigast befann sig ute i staden för att göra iakttagolsér, var vid ett tillfälle nära att träffas af från ett tak nedstörtande tegelpannor.
Under dessa sina promenader i det häftiga ovädret, hörde han plötsligt från en närgränsande gata några förskräckta

barnröster ropa på hjälp.
Han skyndade dit och fann två små ensamma parflar, två flickor, hvilka varit ute å östra byrummet för att »titta på negrerna», stå hjälplösa och förskrämda midt på gatan i det hällande regnet.
De lugnade sig snart någorlunda och befunnos bo alldeles i närheten af den plats där de stodo.
De voro icke de enda besökarne af föreställningarna ute å byrummet, som af ovädret bragtes i förlägenhet och bryderi.
Å cirkus Lindberg voro vid tiden för föreställningens början rätt många människor församlade. Allt gick sin gilla gång, ända tills den våldsamma vindstöten kom. Men då blef det oro bland publiken. Tältet vaggade som ett skepp i våldsam storm och hotade att hvilket ögonblick som hälst störta omkull öfver publiken. Genom öppningarna i tältet lyste de blåhvita blixtarna in och lamporna slocknade. När så äfven hästarne i cirkusstallet började att bli oroliga och betjäningen äfven visade att de fruktade det värsta, kunde publiken icke längre styras. Man reste sig allmänt från sina platser och rusade mot dörren och

panik var nära att uppstå
vid utgången från tältet. Direktören sökte lugna publiken, men de häftiga blixtarne, dundret och regnets susande bade uppskrämt alla. En del kvinnor gräto och ett par svimmade. Barn, som äfven till stort antal infunnit sig, ställde äfven till ej liten oreda genom sin rädsla, och allt såg rätt hotande ut. Men som väl var, lyckades den rådiga betjäningen att afstyra faran, och allt var omen stund lugnt igen. Föreställningen blef emellertid instäld för kvällen.

Vilse i mörkret.
En del rätt komiska äfventyr inträffade under den villervalla som litet hvarstädes uppstod med anledning af ovädret. Så berättas oss, huru två unga damer, soln öfverraskades af regnet och åskan i det rådande mörkret och under förskräckelsen togo miste om vägen och gingo åt motsatt håll samt kommo långt åt norr i stället för att — som de skolat — komma till trakten af Skeppsbron.
Nere vid strandpromenaden råkade en ung förlofvad dam att taga miste på sin fästman och en annan herre som befann sig i närheten och att en god stund promenera, stödd på den främmandes arm, innan misstaget upptäcktes.

»En promenad i världsrymden»
gjordes i måndags afton å Tromholtföreläsningen. Och i sanning fingo ej de i »promenaden» deltagande trefligt sällskap. Under det föreläsaren i tanken förde sin publik genom rymden från stjärna till stjärna och salen, såsom alltid vid förevisning af scioptikonbilder, var kolmörk, ljungade för de närvarandes ögon den ena klara flamman efter den andra från rymden genom salen. Det hela var af obeskriflig prakt och bidrog till att höja stämningen under färden genom stjärnornas gyllene rike.
Men från poesien till prosan igen.
Den bärifrån till Stockholm i måndags afton afgående båten

ångf. Visby
fick en allt annat än treflig resa. Då den lade ut härifrån var vädret ännu vackert och hafvet låg lugnt och stilla. Men då ovädret kom, voro snart de lättrörda böljorna i full verksamhet, vräkande sig med skum och dån mot stranden.
Ångaren Tjelvar, som var på resa hit ned från Stockholm, måste lägga sig för ankar innanför Landsort och bida ovädrets öfvergång, samt hitkom först vid 9-tiden i tisdags morgse.
Ovädret, hur häftigt det än var, rasade dock ej synnerligen länge. Det kom som sagdt, från sydvest och drog sig hastigt bort igen åt nordost. Öfver Visby och närgränsande platser gick ovädret mera på sidan, hvadan verkningarna af det samma ej blefvo så våldsamma som det kunnat blifva om det gått mera i zenit.
El. half 10 e. m, var ovädret öfver. Regnet forfor dock att falla, fastän långt mindre våldsamt än förut, till kl. 12 på natten. Men då klarnade det åtet upp. En frisk, svalkande vind drog fram genom rymden. Hela naturen andades lättare, sedan elementons raseri var stilladt. Allt blef så friskt, så skönt och stilla. Träden reste åter sina under ovädret böjda kronor, och blommor och gräs rätade på sig. Från fästet, där åskmolnen nyss jagat hvarandra i vild fart, strålade åter sommarens blåa färg och här och där lyste en stjärna.
En skönare – syn kan man knappast tänka sig. Borta vid horisonten stodo molnens jättar, gråa och hotfulla på vakt. Ur deras ögon sprungo ffammande blixtar och deras rytande hördes doft från fjärran. Men längre upp på firmamentet gingo stjärnornas glittrande skaror ’sin lugna gång och från en brusten sky kastade månen sin klara strimma ned öfver den fridfulla nejden — fridfull efter elementens våldsamma raseri.

På landsbygden
åstadkom ovädret naturligtvis en del skada å de platser, där säden ännu stod ute.
Några olyckor af svårare beskaffenhet inträffade dock ej, enligt hvad vi försport.
Från Hemse, Burgsvik, Klintehamn, Slite och Fårösund m, fl. platser meddela våra korrespondenter, att ovädret varit synnerligen våldsamt, ehuru snart öfvergående. Hvete och råg voro lyckligtvis allmänt inbergade, men på en del platser låg kornet på slag och åtskillig skada på detsamma gjordes nog.
Från ett håll — från Tofta — meddelas oss, att åskan slog ned och antände ett boningshus.
Det var ett enkan Johanna Pettersson, Ansarfve i Tofta, tillhörigt boningshus, beläget i s. k. Allehageskog. Huset nedbrann och de innevaranda, bemälda Johanna P. och åldrige undantagsmannen J. Stenbom, måste nakna genom fönstret skynda ut för att rädda sig, då de sågo dörringången stå i lågor. Huset nedbraun helt och hållet, och de fattiga människorna fingo ej rädda något af sina tillhörigheter. Den sjuklige mannen lade sig i ladugården, och kvinnan skyndade oklädd till grannar vid Norrgårda för att söka skydd och hjälp.

Från Burgsvik meddelas, att åskvädret tett sig hemskt storartadt.
Ett par skjutsar därifrån på väg till Burgsvik, med hvardera en häckhö, voro illa däran En åskstråle gick dem nämligen så nära, att tre af de på lassen befintliga karlarne bedöfvades, under det den fjärde karlen kände likt en duktig örfil, men dock behöll medvetandet och kunde nappa tag i tömmarne, som körsvennen släppte. Vid den andra skjutsen bedöfvades bägge karlarne så att hästarne sprungo i diket, därvid den ena hästen så illa skadade sig, att han troligen blifver obrukbar till arbete under sommaren. Äfven den ene karlen erhöll flera kontusioner på kroppen då han föll mot en stengärdesgård. Karlarne repade sig svart efter bedöfningen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 Augusti 1897
N:r 127

Publicerat

Fjärde allmänna gotländska idrottstäflingen å Visborgs slätt.

Alltid under de senast gångna åren ha dessa nationalfester, som man med allt fog kan kalla våra idrottstäflingar, gynnats af godt väder. Men ett sådant riktigt kungsväder som i går ha vi förr aldrig haft maken till. Dagen var strålande klar utan att solhettan kändes för besvärlig. En lätt vind blåste, svalkande, men icke störande för bollspelet. Det låg också någonting af sommarfest hela dagen öfver den vidsträckta täflingsplatsen.
Anordningarna för idrottslekarne voro desamma som vid föregående tillfällen. Idrottsplatsen var inhägnad och flaggprydd, rikligt tilltagna platser funnos för åskådarne åt tre sidor.
Äfven denna gång visade sig täflingarna mäktiga att draga folk. Det söderifrån å järnvägen anordnade lustiåget medförde i det nämaste 2,000 personer. Vid Roma voro de öfver 40 vagnarne fullsatta, så att Karby och Barlingbo måste förbigås och där väntande passagerare befordras in till staden något senare med ett extratåg. Veskindebanan hitförde också ett hundratal personer och dessutom rullade från söder, norr och öster skjutsar, fylda af folk, in till Visby från tidig morgonstund. Dock voro åskådarne å täflipgsplatsen i år icke så många som t. ex. 1894, änskönt de nog kunde anslås till mellan 3 och 4 tusen personer. De anländas intresse hade denna gång att dela sig på negerkaravanen, cirkus och något slags hundfröjd utanför österport. Under hela dagen var ordningen den mest mönstergilla, så att stadens utkommenderade poliskonstaplar och vaktmanskapet från volontärstyrkan hade platt intet att göra. Ej heller inträffade något tillbud till olyckshändelse, hvadan man i dessa afseenden med tillfredställelse han se tillbaka på de afslutade täflingarna.
Klockan 1 var det fullt lif ute på täflingsplatsen, sedan under ett par timmar anmälningarna pågått till lekarne. Inemot 400 täflande anmälde sig härunder. När denna viktiga och ansträngande procedur var förbi, kunde spelen kl. 12.15 taga sin början.

Pärkspelet.
Till bakpärk voro anmälda 17 lag och till frampärk 7 lag. Genom lottning uttogos omedelbart de partier som hade att i första omgången spela emot hvarandra. Härunder användes som bekant vid bedömningen poängberäkning. Prisdomarne följa noga spelets gång och beteckna med siffror från 0 till 10 de spelandes skicklighet. När sedan de tre pärkarne äro slut, summeras de olika prisdomarnes poängsiffror och summan lemnar då ett ut tryck för hvart och ett lags duktighet och lägges så till grund för omspelen, där det sedan gäller att vinna den ene på den andre, till dess slutligen endast två lag återstå för att täfla om första priset. Af detta prisbedömningssätt följer att mycket väl ett mot ett annat tappande lag kan uttagas till omspel före ett vinnande. Häri ligger gifvetvis ingen orättvisa. Ty man kan ju tänka sig — och sådant har äfven vid alla täflingar inträftat — att lotten sammanför två mycket skickliga lag och två synnerligen medelmåttiga. Tilllämpades nu vid första spelet den principen, att endast vinnande lag skulle täfla om, kunde ju följden blifva att ett synnerligen dåligt lag, som vunnit på ett ännu sämre, finge täfla om, medan ett skickligt lag, som blifvit slaget af ett ännu skickligare, ginge ur täflan. Och detta vore ju uppenbar orättvisa, Först när lagens duglighet är grundligt pröfvad, går man till att räkna med vinsten.
Att denna poängberäkning är den riktiga bestyrkes ock däraf, att det i allmänhet visat sig att det är de vinnande lagen, som få den högsta poängen.
Vi ha ansett oss böra säga detta, då från något håll missnöje försports med komiténs bedömningsbestämmelser i berörda afseende.
Sedan lottning verkstälts, spelade i första omgången mot hvarandra:
i bakpärk:
Visby Bollspelare—Stånga bollklubb.
Ekeby bollklubb—Norrlanda bollklubb.
Sanda bollklubb—Roma bollklubb.
Mästerby bollkl —Östergarns bollkl.
Ejsta bollkl.—Fole bollkl.
Silte bollkl.—Halla bollkl.
Gotlands Artillerikårs bollkl. —Gammalgarns bollkl.
Butle bollkl.—Visby läroverks bollkl.
Dalhems bollkl.—Ekeby bollkl.
Efter första omgången uttogos af prisdomarne och lottades till omspel! Visby bollspelare—Gotl. artillerikår, Visby läroverk—FEjsta bollkl., Ekeby bollkl.—Dalhems bollkl., Silte bollkl.—Östergarns bollkl.
I de skfel som nu följde blefvo Visby artillerikårs bollspelare samt lagen från Silte, Ejsta och Dalbem segervinnare.
Nu spelade åter mot hvarandra Gotlands artillerikår—Ejsta bollspelare och Silte—Dalhems bollspelare.
Bollspelarne från artillerikåren och Dalbem afgingo som segrare och mellan dessa stod slutkampen som aflopp så, att Gotlands artillerikårs bollspelare till sist stodo som obestridda segerherrar på valplatsen.
Pärkkarlar voro för:
Sanda: K. Olsson, Nystuga; Fole: A. Eklund, Nygårds; Roma: Hj. Engström, Busarfve; Gammalgarn: J. Hammargren, Hugrefs; Läroverket: Adolf Pettersson, Karlslund; Stånga: A. Pettersson Bosarfve; Östergarn: V. Jacobsson, Fackla; artillerikåren, vice konstapel J. Persson; Halla: J. Herlitz; Visby bollspelare: V. Ljungberg; Silte: A. Hallbom, MHägdarfve; Dalhem: L. Granberg, Gransbogs; Ejsta: A. Andersson, Burge; Ekeby: R. Nilsson, Barlingbo; Norrlanda: J. E. Johansson, Burs; Mästerby: K. A. Sjögren, Annexen: Butle: K. N. Hallbom.

Frampärk.
Efter lottningen spelade följande lag mot hvarandra:
Garda—Alskog
Rone—Alfva
Hablingbo—Lau
Hafdhem—Alskog
Efter första omgången uttogos af prisdomarne som bästa lag till omspelning Rone, Alfva och Hablingao. Mellan Lau och Garda ägde en extra pärk rum för att besätta fjärde rummet och utgick dervid som segrare Lau.
Nu spelades ytterligare mellan Rone—Hablingbo och Alfva—Lau. Hablingbo och Lau blefvo de vinnande, hvilka båda spelade på nytt. Därvid ansågo sig prisdomarne slutligen ej. kunna afgifva något bestämdt votum, utan fick lottdragning äga rum mellan dessa båda om första priset, hvarvid detta tillföll Lau bollspelare.
Pärkkarlar voro för:
Lau: L. Nilsson, Koparfve; Hafdhem: Hj. Vahlgren, Snovalds; Alskog: O. Henriksson, Sixarfve; Rone: G. Ahlberg, Rone; Garda: V. Larsson, Sindarfve; Hablingbo: F. Johansson, Burge; Alfva: O. Lindberg.
Prisdomare i bapärk voro handl. J.L. Kabhlqvist. länsbokhållare J. H. Bachér och fabrikör J. Ödin med handl. J. Munthe som ordningsman.
I frampärk voro prisdomarne, handl. J. Rroander, Ronebamn, kronofogden V. Cramér och lektor M. Klintberg.
Täflingarna togo en rundlig tid. Först kl. 1/27 voro de fullt afslutade, och hade då de som spelade med till sist varit i selen från kl. 12 på dagen. Spelet gick med lif och lust, hårda hugg gåfvos och togos, vackra voro i synnerhet i bakpärken lyrorna och hvarje spelare gjorde synbarligen sitt bästa. De flesta deltagande lagen voro mycket goda, de segrande båda partierna ypperliga. Särskildt öfverraskande väl skötte sig spelarne från Gotlands artillerikår, och bland de spelande själfva var den meningen enhällig, att de gjort sig fullt förtjänta af sitt första pris.

För pärkkarlarnes
bedömande hade utsetts särskilda prisdomare, hvilka i bakpärken voro häradsb. V. Engström och hr Vilh. Nyberg samt i frampärken dr Hauffman och kyrkovärden J. Johansson, Utalskog i Alskog.
I bakpärken tillerkändes priset vice konstapel I. Persson, en 19-årig yngling, hvilken hela dagen skötte sig och hela sin pärk på ett alldeles öfverdådigt sätt och som obestridt var dagens förklarade bjälte i detta spel. I frampärken till erkändes! priset Laubornas duktige pärkkarl L. Nilsson, Koparfve.

Varpa.
Häri deltogo nedanstående 57 lag, hvarvid namnet angifves endast på den som anmält laget. Den vidstående siffran betecknar det nådda centimetertalet af de 12 bestämda kasten, därvid de kursiverade talen angifva pristagarne.
A. Cedergren, Visby 233
N. E. Hesselgren, Visby 331
O. Svensson Visby 348
P. A. Eriksson, d:o. 279
J. P. Johansson, Gothem 217
A. Jakobsson, Vall 374
S. Hägg, Vall 462
H. Jacobsson, Vall 573
E. H. Pettersson, Hemse 469
K. Karlsson, Stånga 334
Otto Jacobsson, Östergarn 391
Aug. Lönegren, Tofta 318
J. Johansson, Tofta 443
O. Carlson, Tofta 498
A. M. Elgstrand, Burgsvik 497
K. Kristoffersson, Hablingbo 301
O. Pettersson, Hablingbo 469
A. Sundholm, Visby 292
Hj. Jacobsson, Källunge 465
A. A. Klasson, Visby 268
J. A. Stenberg, Visby 450
G. Fagerlund, Vesterhejde 636
F. Hammarström, Visby 277
J. Hejdenberg, Visby 326
J. Lyth, Boge 468
L. Pettersson, Boge 476
Hj. Eklöt, Bäl 252
O. Nyberg, Bläsungs 251
G. Andersson, Anga 582
R. Österberg, Kräklingbo 574
Hugo Olsson, Ganthem 415
E. Pettersson, Ganthem 438
A. Gustafsson, Visby 233
A. Nilsson, Visby 461
E. Johansson, Kungsladugården 347
E. Ekedahl, Ekeby 348
Hj. Stenberg, Barlingbo 356
J. V. Jacobsson, Garda 303
J. P. Möllerström, Roma 458
K. J. Söderdabl, Visby 184
J. Mårtensson, Burs 583
A. Valgren, Hogrän 512
A. Hoffman, Veskinde 375
A. Larsson, Vamlingbo 289
H. Johansson, Hafdhem 248
A. Olsson, Bara 225
A. Larsson, Alfva 220
A. Eklund, Dalhem 182
J. F. Rondabl, Stånga 239
A. Olofsson, Bara 390
L. Högberg, Veskinde 266
H. Högberg, Fole 416
O. Pettersson, Visby 529
K. J. Jakobsson, Visby 382
E. F. Hejdenberg, Vänge 338
Karl Österdahl, Veskinde 432
E. Gottberg, Veskinde 208
Som prisdomare tjänstgjorde här kamrer J. A. Bergenstjerna, handl. A. Grönstrand, skoll. P. Nordin, bokh. E. Ekman, handl. T. Ödin, G. Lindgren, V. Procopée, landtbr. J. L. Eklund, fanj. L. Mörrby, skoll. A. Mörrby, kamrer A. Pettersson, handl. H. Pettersson, handl. J. Jobansson, sergeant O. E. Löfgren, styckjunkaren O. Johansson och handl. V. Klintberg. Anordnare var löjtnant T. Stälhandake.

Frispelen,
som de mindre täflingarna pläga kallas, började vid femtiden och utgjordes af längdsprång och höjdsprång med och utan staf, hastighetslöpning och stångstörtning. De deltagande häri voro ej så synnerligen många; i hvarje täfling 2—10 stycken. Som: vanligt ådrog sig stångstörtningen stor uppmärksamhet och kraftiga karlar deltogo i densamma. Vackra kast utfördes i allmänhet af alla de täflande.
Till sist kom

femkampen
Härtill hade anmält sig: A. Pettersson, Karlslund, A. Vickman, Visby, Hj. Hellgren, Dalhem, F. Pettersson, Ardre, och V. Berg, Visby.
Dessa täflade först i varpkastning, hvarvid A. Vickman utgick. De fyra återstående täflade sedan i längdsprång, då V. Berg utgick. Sedan täflade de tre kvarvarande i hastighetslöpning, hvarefter A. Pettersson och Hj. Hellgren återstodo. Nu kom slutkampen mellan dessa brottning med liftag, A. Pettersson blef segraren.
Under hela femkampen var intresset hos da packade åskådarne mycket stort. Det var också en duktig strid som utkämpades mellan de starke och vige unge männen. Alla de täflande voro riktiga praktkarlar.
Bortåt kl. 1/2 8 kunde slutligen

prisutdelningen
äga rum. Den förrättades af öfverste Björlin, som därvid riktade några ord till de församlade täflarne, betonande de de gotländska lekarnes fostrande betydel se icke minst i det afseendet att de skapade duglige män till fosteröns försvar.
Prislistan hade följande utseende:

Bakpärk:
Första pris: (Visby bollklubbs vandrirgspokal, en pokal, skänkt af Btefaniegillet, samt 35 kr): Gotlands Artillerikårs bollepelare.
Andra pris (20 kr.); Dalhems bollspelare.
Bäste pärkkarlen: Vice konstapel I. Persson vid Artillerikåren: en pokal jämte ett hederspris på &0 kr., skänkt af Gotland Artillerikårs officerskår. — Hedersomnämnande: R. Nilsson, Ekeby.

Frampärk:
Första pris (Pokal, skänkt af Stefaniegillet, jämte 35 kr.): Lau bollepelare.
Andra pris (20 kr.): Hablingbo bollspelare.
Bäste pärkkarlen: Lars Nilsson, Koparfve: en silfverpokal.
Som särskildt duktig bollspelare framhöllo prisdomarne seminaristen Gunnar Söderberg, Hablingbo.

Varpa.
Första pris (Pokal och 30 kr): A.
Eklund, O. Nilsson, A. Jacobsson, Dalhem för 182 c. m.
Andra pris (Pokal och 15 kr.) K. J. Söderdahl, T. Johansson och fiskaren Johansson, Visby, för 184 c. m.
Tredje pris (Pokal och 10 kr.) A. Gottberg, ’H. Gottberg och H. Pettersson, Veskinde för 208 c. m.
Fjärde pris (Pokal och 5 kr.): J. Johansson, E. Johansson och L. Johansson, Gothem, för 217 c. m.
Femte pris (Pokal): A. Larsson, P. Bolin och K. Olsson, Alfva, för 220 c. m.

Längdsprång.
Första pris (Pokalk A. Pettersson, Karlslund, för 4,5 meter.

Höjdsprång.
Första pris (Pokal): A. Pettersson, Karlslund, för 1,5 meter.

Längdsprång m. staf.
Prisdomarne ansågo att intet pris borde utdelas.

Höjdsprång m. staf.
Första pris (Pokal): T. Nilsson, Alfva för 2,47 meter.

Hastighetslöpning.
Första pris (Pokal): R. Vedin, Garda.
Andra pris (3 kr.): K. Stålhandske.

Stångstörtning.
Första pris (Större pokal): Oskar Stenberg, Sjonhem, för 23,26 meter i 3 kast.
Andra pris (mindre pokal): Hj. Hellgren, Dalhem, för 21,90 meter i 3 kast.

Femkamp.
Första pris (Större pokal, skänkt af bankdirektör K. Cramér): A. Pettersson, Karlslund.
Andra pris (mindre pokal): Hj. Hellgren, Dalhem.
Som prisdomare i friepelen och femkampen tjänstgjorde öfverstelöjsnant Cronstedt, bankdir. Cramér, kapten Fahnebjelm, landtbruksingeniör Sylvan, löjtnant Vijkmark, landtbr. L. J. Eklund, hr Vilb. Nyberg, häradsh. Engström, löjtnant Broander, löjtnant Vickström, handl. Vallér, löjtn. Nylén, handl. Degerman, löjtn. Cronstedt och löjtnant Hj. samt löjtnant E. Sillén.
Täflingarne i deras helhet öfvervakades af löjtnant Engström.
Man kan med tillfredsställelse blicka tillbaka på den etora idrottsdagen, som värdigt slöt sig till sina föregångare.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 16 Augusti 1897
N:r 126

Publicerat

Vid årets hästpremieringar

inom länet, hvilka nu hafva afalutats, ha inalles uppvisats 180 hästkreatur. Af dessa voro 23 hingstar af öfver 4 års ålder, 105 fölston och 52 unghästar.
Följande 14 hingstar hafva blifvit godkända:
Effronté, K. S. Engström, Lenna, Visby; Apollo, Axel Enström, Einbjenne, Barlingbo; Erik, Nils Wahlbäck, Visby; Olle, E. P. Elfner, Visby; Thor, J. Törnvall, Friggårds, Boge; Omar, P. Högberg, Myrvälder, Tingstäde; Max, J. Nilsson, Nors i Lärbro; Ka stor, R. Sandelius, Aner i Boge; Pojken, O. P. A. Andersson, Aninge i Hörsne; Slejpner, Karl Hägg, Nickarfve i Vänge; Erik, L. Pettersson, Myrungs i Linde; Petter, W. Han sén, Burgsvik; Thor, P. Jespersson, Burge i Hatdhem; Pontius, H. P. Hansson, Petes i Linde.
Af dessa hingstar erhöllo följande penningpris:
Effronté (K. S. Dngström, Lenna), 100 kr.; Pojken (O. P. Andersson, Auvninge i Hörsne), 70 kr.; Thor (P. Jespersson, Burge i Hafdhem), 70 kr.
Af ston hafva nedannämda 30 godkänts:
Frynda, Axel Enström, Einbjenne i Barlingbo; Kamilla H. Wiman, Gerte i Follingbo; Freja, O. Björkander, Medebys i Vall; Freja, K. L. Nilsson, Vatlings i Fole; Kokett, Hj. Sillén, Visby; Prima, O. Pettersson, Lauks i Lokrume; Maja, E. N. Eriksson, Alfvena i Vallstena; Docka, G. Svensson, Suderbys i Stenkyrka; Fanny, O. A. Johansson, Stensto i Bäl; Maja, K. Larsson, Östrerryftes i Fole; Maja, E. Blomgren, Hastings i Bunge; Flora, O. Olofsson, Sudergårda i Bara; Flora, O. Gardell, Stenstu i Dalhem; Monika, H. Stengård, Snaovalds i Hörsne; Fia, O. Hägg, Hastings i Ganthem; Nella, J. Cedergren, Sotarfve i Kräklingbo; Nelly, J. Johansson, Larsarfve i Roma; Dockan, K. Eneqvist, Prestgården i Roma; Freja, J. Andersson, Prestgården i Barlingbo; Frigga, R. Ekelund, Botvide i Sanda; Krona, H. Hansson, Petarfve i Sanda; Freja, A. Lingström, Lefves i Levide; Lotta, Å. Johansson, Öfvidei Eskelhem; Dessa, J. Olson, Rovalds i Eskelhem; Freja, A. Löfgreo, Ejmunds i Mästerby; Lotta, M. Persson, Hejslunds, Hafdhem; Freja; J. F. Olsson, Duckarfve i Linde; Nora, Pettersson, Odvalls i Linde; Hermanna, J. N. Johansson, Asarfve i Hemse; Maxa, J. Collberg, Hexarfve i Fardhem.
Penningepris tilldelades följande 9 fölston:
Hermanna (ägare J. Johansson, Asarfve i Hemse), 75 kr.; Frynda (Axel Enström, Einbjenne i Barlingbo), 50 kr.; Freja (O. Björkander, Mederbys i Vall), 50 kr.; Docka (G.
Svensson, Suderbys i Stenkyrka), 50 kr ; Maja (C. Larsson, Österryftes i Fole), 50 kr.; Flora (O. Gardell, Stenstu i Dalhem), 50 kr.; Monika (H. Stengård, Snovalds i Hörsne), 50 kr.; Krona (H. Hansson, Petarfve i Sanda), 50 kr.; Lotta (A. Johansson, Öfvide i Eskelhem) 50 kr.
Följande 25 unghästar hafva erbållit skådepenning af silfver:
Adonna, Axel Euström, Evbjenne i Barlingbo Fanny, J. Nilsson, Kvie, Endre; Klara Rosendals A. B.; Gerda, d:o; Audra, E. P. Elfner, Visby; Ormar, K. Pettersson, Godrings Ekeby; Mars, K. S. Engström, Lenna; Ebba L. P. Dahlström, Ducker, Bunge; Ajax, F. Nyström, Gane, Bäl; Leo, J. Törnvall, Friggårds, Boge; Freja, H. Johansson, Vellarfve Roma; Vänna, K. Karlsson Bjerges, Vänge; Frigga, O. Myhrman, Roma kungsgård; Tora O. Gardell, Stenstu, Dalhem; Tyra, A. Isenberg, Isums, Atlingbo; Bella, O. Myhrman, Roma; Effi, O. R. Kristoffersson, Bäcks, Väte Prima, H. Hansson, Petarfve, Sanda; Freja, L. Pettersson, Myrungs, Linde; Vega, A. Jacobsson, Varbos, Sanda; Luna, C. G. Bolin, Mafrids, Vestergarn; Bella; V. Hansén, Burgsvik; Stanny, J. Mårtensson, Hexarfye, Sproge; Maja, M. Cedergren, Hulte, Hemse; Tyra, E. Hägg, Stumla, Altva; Molly, L. Johansson, Antarfve, Hafdhem.
Dessutom hafva 63 fölston erhållit frisedlar.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 6 Augusti 1897
N:r 120

Publicerat

Från landsbygden.

(Bref till denna tidning)
Burgsvik, 30 Juli.
Olyckshändelse. En treårig son till en i Amerika afliden landsman mr Carlesson från Träkumla, som jämte sin moder f. n. vistas i den senares födelsehem å Rofinds i Vamlingbo. gick häromdagen och lekte på golfvet. Plötsligt gaf den lille till ett intensivt skrik, och då modren skyndade till, fann hon till sin förskräckelse att sonen fallit och afbrutit ena armen.

Fisket af strömming har nu en tid bedrifvits på både östra och vestra kusterna härstädes med lysande resultat. Så har t ex. på 4 stycken garn fångats till och med 150 valar strömming på östra och ända till 50 valar pr man å vrakfiske på vestra kusten. Priset har från 42 öre nedgått ända till 25 öre pr val. Torskfisket har lönat sig tämli gen bra på vestra sidan, men på den östra har detta fiske varit rätt klent.

Rågskörden är nu i full gång på söder, ja somliga landtmän ha till och med redan afbergat sin råg och arbeta nu allt hvad hinnag kan, dertill gynnade af godt väder, att få det inbergadt i sin lada.

Rotfrukterna trifvas och växa nu allt hvad tygen hålla, tack vare det goda regnet vi fått för omkring en vecka sedan. Särskildt tyckas betorna i år komma att lemna riklig afkastning.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 Augusti 1897
N:r 118

Publicerat

Gotland befinner sig i ett utvecklingsskede,

yttrande sig bland annat uti en mängd mera eller mindre omfattande nyodlingsarbeten. Gifvetvis har under detta arbete blicken vaknat för behofvet af en förbättrad samfärdsel inom ön förmedels järnvägar och det ena förslaget i sådant syfte dyker upp efter det andra. Sådant är ju en företeelse, eom skulle vara oblandadt glädjande, om icke – tecken skönjdes till att ifvern fått delvis feberns, icke den kloka beräkningens karaktär. Tv såsom ett utslag mera af en förhoppning än af en visshet på realitetens grund måste vi anse den tanke, som genomgår särskildt ett par bansträckningar, den nämligen att Roma bör företrädesvis väljas till angöringspunkt vid anslutningen till den gotländska stambanan, som vi ju kunna benämna den äldre järnvägen. En hvar känner det betryck, som för närvarande och för en obestämbar framtid hvilar öfver sockerindustrien, enhvar känner ock att förnämsta orsaken till denna industris onaturliga uppsving grundar sig på det rikliga understöd, som staten lemnat och som närmast kan jämföras med drifhusvärmen i ett orangeri, och all erfarenhets vittnesbörd lär oss slutligen också, att öfverhufvud taget all industri är underkastad växlingens lag; uppkomma, växa, frodas, aftaga och gå under i konkurrensen med samma eller snarlika industrier i andra af naturen mera gynnade länder.
Det är med dessa faktiska erfarenhetsrön för ögonen mera än oklokt att i fråga om sträckningen af järnvägar inom Gotland göra denna så uteslu tande beroende på trafik i samband med sockerindustrien, utan tanke på att, om denna skulle råka i lägervall, banan det oaktadt må kunna påräkna en skälig trafik i öfrigt.
Det synes oss ifråga om huru det gotländska järnvägsnätet bör byggas vara två synpunkter, som i första hand springa i ögonen. Först och främst den, att vi icke här såsom på de danska öarna, där banorna i regeln utmynna vid kusten, kunna påräkna någon transitotrafik öfver Gotland, hvarken till eller från Ryssland eller det svenska fastlandet. Vi få nog nöja oss med trafiken inom Gotland och det gäller därför att ordna denna så, att den lemnar kortast möjliga afstånd till den punkt inom ön, som kan kallas landets hjärtpunkt. Och vi äro därmed inne på den andra bestämmande synpunkten. Ehuru vi visserligen icke äro alldeles säkra, att den uppfattningen delas af alla höga vederbörande, våga vi dock hoppas och tro, att staden Visby skall äga bestånd långt efter det Roma sockerbruks verksamhet upphört, och vi vilja förmoda, att staden då såsom nu skall vara den brännpunkt, där intressena, de må nu vara andliga eller materiella, koncentreras. Ty det är och blir nog så för både ett och annat århundrade, att Visby behåller ledningen af ortens rörelse, ehuru — det må bekännas — vi skulle önska se en något ökad kraftutveckling från stadens affärsmäng sida. Och det dröjer nog i alla bändelser en bra rundlig tid, innan vi få se den tanken förverkligad, som nu lär föresväfva vår högsta civile vederbörande, att se borgmästare regera i Klinte, Slite, Rone och Burgsvik. Det är väljsatt sådana tankar måste hänvisas till de yppiga fantasiernas område, ty skulle någon olycka hända Gotland, så vore det att se uppkomsten af dessa små stadssamhällen på 1000—-1500 invånare, som äro mera tillskada än till gagn för landet.
Till större gagn för orten vore det därför att allt det arbete, som nu användes på att kringskära stadens handelsområde, användes på att utvidga detsamma, så att staden blefve stark nog att gå ispetsen för länets utveckling. Och den har ännu få de senaste årtiondena visat, att den därutinnan något förmår, då staden på 1870-talet ansåg tiden mogen att slå ett stort slag och genom en järnväg vid sig närmare knyta hela mellersta Gotland. Utan denna järnväg hade sockerindustrien med allt hvad däraf följt helt enkelt varit en omöjlig tanke. Så att hedern af det uppsving, som nu röjes, bör nog till stor del tillskrifvas den omständigheten, att vi en gång ägt en stadsfullmäktig majoritet med vyer på framtiden.
Om det således redan var ett roissgrepp att draga Klintebanan till Roma i stället för till Barlingbo, så skulle det vara ett ännu större missgrep att genom en bana Slite-Roma tvinga invånarne i Othem, Boge, Bäl, Källunge m. fl. socknar att vid ombesörjandet af sina ärenden i staden taga vägen öfver samma Roma.
Vill Othems kommun, som hufvudsakligast skulle bestå medlen för Saplöida bansträckning, verkligen offra en så stor summa som 80,000 kr. för en järnvägsförbindelse med staden, så är riktningen för den samma klart angifven i det väl genomtänkta förslag till ett järnvägsnät på Gotland, som förelåg år 1875.
Då gick järnvägen från Slite till Visby öfver Tingstäde och där bör den väl ännu gå.
Oklokt handla därför Othems socknemän, om de af en tillfällig spekulation, blandad med storhetsfantasier, låta locka sig att offra sina medel på en järnväg med den sträckning, som nu är föreslagen. Dock, vilja nyss nämda socknar själfva helt bekosta sin bana, må de ju bygga den buru som helst. Annorlunda ställer sig saken, om statens bistånd i någon form skulle påräknas. Svårligen kunna vi tänka oss, att k. m:ts regering skulle på sådant sätt använda de af riksdagen anvisade medlen, att någon del af desamma lemnades som lån till banor så beskaffade och med så ytterst liten bärighetsförmåga som den mellan Slite och Roma, hvilken väl till 1/3 genomlöper en nästan fullkomligt steril trakt. Bättre användning kunna statens medel få, än att tjäna som underlag för en bana, som nu, pär betodlingen måst inskränkas, sannolikt icke kommo att lemna inkomster till trafikens uppehållande.
Nej, skall den mycket vanlottade och af vederbörande mycket försummade porra delen af ön upphjälpas genom statslån för järnvägar, så bör sådant ske genom understöd åt en bana öfver Tingstäde till Fårösund med bibana från Tingstäde till Slite. Därigenom tillgodoser staten bäst sina egna intressen ur försvars- och befästningssyppunkt.
Det lyster oss att se, om statsrådet v. Krusenstjerna, heltvisst den kunnigaste järnvägsbyggare, som på länge setat i konungens råd, skall kunna vilseledas derhän, att han lemnar ur sigte dessa synpunkter, då fråga kan bli om statslån för järnvägsbygnader på Gotland.
Detta om den norra delen af vårt län. Hvad angår södra delen af ön, äro där ifrågasatta järnvägar dels Rone—Hemse —Hafdhem, dels Hemse—Hafdhem—Burgsvik, dels Hemse—Hafdhem, den sistnämda banan till sin anläggning under vissa vilkor beslutad af Gotlands järnvägsaktiebolag utan auspråk på statslån. Det skall nu bli af intresse att se, om koncession på någon af de förstnämda två linierna beviljas och om regeringen sedan anser sig kunna använda de af riksdagen för järnvägsbyggande anslagna medel så, att lån anvisas äfven för järnvägar, hvilka såsom Hemse—Hafdhemsbanan kunna komma till stånd utan att staten behöfver ikläda sig någon risk.
Vi hafva trott oss fått anledning att just nu, då landets civilminister gör oss äram af ett besök, påpeka hvad vi här yttrat i fråga om järnvägsplanerna, särskildt manande att med stor försigtighet mottaga en hel del af de uppgifter, som i dessa dagar lemnats honom, och med framhållande att hvad från statens sida göras kan göres så, att våra järnvägar må byggas med tanke på en mångsidig och bestående verksamhet, icke på en ensidig och tillfällig, såsom fallet blir om de byggas på den med ett sjunkande betpris, här såsom i Skåne, snabbt aftagande sockerbetsodlingen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 Augusti 1897
N:r 118

Publicerat

Civilministern

statsrådet v. Krusenstjerna har idag anländt till Gotland för att närmare studera de lokala förållandena med hänsyn till ett par på k. m:ts pröfning beroende järnvägskoncessionsansökningar.
Hr staterådeth torde under detta besök med sitt vid sådana frågors bedömande vana öga snart observera det rent afvita i sträckningen af en del af de järnvägar, som här äro ifrågasatta, baserade som de äro på tillvaron af en så prekär industri som sockerbetsindustrien. Eller hvad säges om en bansträckning så genomgående kuriös som den mellan Slite och Roma?
Besöket lär för öfrigt äfven afse att tillse, det icke de nya banorna anläggas .så, att de kunna komma att skada den äldre järnvägen på Gotland, som till bälften äges af staten i egenskap af fordringsägare.
Statsrådet v. K. har idag besökt Roma och Klintehamn samt fortsätter sedan resan till Hemse, Burgsvik, Rone och Slite.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 31 Juli 1897
N:r 117

Publicerat

Från tiden för människans första uppträdande på Gotland

blifva upptäckterna allt talrikare. För några år sedan påträffades, som bekant, i en grotta, »Stora Förvar» å Stora Karlsö, synnerligen märkliga fornlemningar från stenåldern. Grottan, hvars nära 4 m, mäktiga kulturlager från denna tid fullständigt undersökts af doktorerna Hjalmar Stolpe och L. Kolmodin i Visby, hade under en längre tid varit af menniskor använd till bostad, såsom framgick af, förutom olika slags sten-, ben- och hornredskap, den stora mängden djurben samt de på olika djup befintliga primitiva eldstäderna, bestående af hällar och i krets lagda stenar, som äro svärtade af sot. Doktor Stolpe har konstaterat, att flere hålor i kalkberget å Stora och Lilla Karlsö innehålla fornsaker och sålunda i gamla tider användts som bostäder. Hillills har dock endast Stora Förvar blifvit utgräfd.
Medan ännu undersökningen af denna pågick, anträffades en liknande stenåldersboplats på själfva Gotland, i dess sydliga del.
Fornlemningen, belägen på gränsen mellan Hafdhems och Näs socknar, å ägorna till hemmanen Burge i den förstnämda och Rangsarfve i den senare socknen, samt genomskuren af den s. k. västra landsvägen mellan Hablingbo socken och Burgsviks hamn, är nu genomgräfd och undersökt af folkhögskoleföreståndaren kand. Hans Hansson, hvilken äfven om sina forskningar utgifvit en af belysande teckningar af gjorda fynd åtföljd berättelse, hvari han till sist sammanfattar sina slutsatser sålunda:
Af de fornsaker, som denna undersökning bragt i dagen, synes att stället någon tid varit boplats för människor,; som där kvarlämnat oanvändbara rester efter sina måltider, eldstäderna, där dessa anrättats, söuderbrutna och bortkastade redskap, vapen och husgeråd samt ett och annat oskadadt föremål, som tappats bland affallet. Såsom jag förut an tydt, är det troligt, att platsen ej varit en blott tillfällig bostad, utan att inbyggarne där haft sitt stadigvarande hemvist under någon längre tid. För min del är jag böjd för den åsigten, att de ganska länge varit där bosatte, ty i annat fall skulle ej en sådan mängd af t. ex. lerkärlsskärfvor hunnit hopas. Dessa måste anees representera åtskilliga hundratal lerkärl. Om: min nyss uttalade förmodan är riktig, att hvarje eldstad hat motsvarats af en hydda, kan man däraf också sluta till det antal familjer, som bildat det lilla forngotländ ska kustsamhället, Kanske bortåt ett halft tjog. Och då man väl på den tiden ej på en gång hade någon större samling af husgeråd, torde en rätt lång tid behöfts för >konsumtion» af så pass mycket lerkärl, för att nu icke tala om andra saker. Mot en längre tids vistese där skulle möjligen kunna tala fornsakslagrets ringa mäktighet i jämförelse med det flere meter djupa kulturlagret i Stora Förvar; men man måste då också jämföra ytvidden, som här är ofantligt mycket större än där i den trånga grottan. Det finns sålunda goda skäl, som tala för den me ningen, att platsen varit befolkad under någon längre tid, åtminstone åtskilliga år. Att bebyggarne varit ett folk, som ännu stått helt och hållet på jägareus och fiskarens ståndpunkt, framgår af de gjorda fynden och blir ytterligare bekräftadt, därest en fullständigare nudersökning af djurbenen konstaterar frånvaron af alla våra vanliga husdjur med undantag af hunden.
Den mesta födan hämtades ur hafvet, som vid den tiden helt säkert gick ända upp till boplatsen. Med ljuster, krok och nät fångades fisk; med den flintspetsade pilen dödades sjöfågeln; med spjut och harpun anföllos sälarne, som säkerligen förekommo synnerligen talrikt. Ännu dag bedrifves vid kusten af Näs-borna »kutskytte». För att skaffa omväxling i matsedeln jagades skogens djur, bland hvilka vildsvinet var en farlig motståndare men också gaf den läckraste steken, Stundom lyckades man måhända fälla ett skogens högdjur, en svåtlig älg, som förutom kött till föda fick lemna sin pels till kläder, sina ståtliga horn till spjut- och harpunspetsar.
Så kommer den frågan: Hurlång tid har förfintit, sedan Gullram (slättens namn) var uppehållsort för dessa människor, som sakuade all kännedom om metallers bruk? Svaret på denna fråga torde ej med någon större grad af säkerhet kunna gifvas örrän flere dylika boplatser blifvit på Gotland funna och undersökta samt geologien lyckats någorlunda exakt bestämma den tid, som där åtgått för landhöjningen från det s. k. Litorinahafvets maximinivå till den nuvarande nivån. Enligt docenten H. Munthe, hvilken godhetsfullt lämnat mig en del upplysningar i denna fråga, ligga de högsta Litorina-strandvallarna på södra Gotland (i Hafdhem) på cirka 15 meters höjd öfver nuvarande hafsnivån. Under det sannolika antagandet, att det högsta Litorinagru set på Gotland tillkommit samtidigt med det högsta gruset af samma slag i Norrland, blir den tid, som åtgått för landhöjningen inom båda dessa områden lika lång. Antages vidare, att höjningen under hela tiden varit densamma som nu — den nutida höjningen är för Norrland känd —, skulle man för hela höjningen få en tid af 8,000 år, med en sekulärhöjning för södra Gotland af 17 cm. Då Näs-fyndorten, som förut är nämdt, ligger omkr. 11 m. öfver hafvet. skulle enligt denna beräkning en tid af 6,000 år hafva erfodrats för fyndortens höjande till dess nuvarande nivå. Denna siffra förefaller kanske mången alltför hög — och möjligtvis är den äfven så —; men jag vill dock erinra om en åldersuppgift i fråga om de af doktor Wibling undersökta stenåldersboplatserna i Blekinge. Jag har den visserligen endast efter en tidningsnotis, men antar denne varaungefär riktig. Genom beräkningar, liknande de förutnämda, men, som det tyckes mig, något mera exakta och bindande, har doktor Wibling kommit upp till en ålder af 10,000 år för dessa fornlämningar. Har Blekinge varit bebygdt så länge, kan nog Gotland hafva fått sina första invånare för 6,000 år sedan.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 26 Juli 1897
N:r 114

Publicerat

Gotlands järnvägsaktiebolag

har idag hållit ordinarie bolagsstämma, som leddes af kronofogden Bokström. Representerade aktier vid stämman voro 5,512. Efter föredragning af styrelsens och revisorernas berättelser erhöll styrelsen ansvarsfribet för 1896 åra förvaltning.
Förslag om järnvägens utsträckning från Hemse till Burgsvik hade af styrelsen afstyrkts, såsom den der svårligen skulle kunna bära sig, hvaremot styrelsen i lik« het med vid fjorårets stämma tillstyrkte utsträckning af järnvägen från Hemse till Hafdbem under förutsättning att ungefärligen tre fjärdedelar af den beräknade kostnadésumman tecknas uti aktior af Hafdhem och andra i en sådan bana intresserade kommuner. Detta bifölls af stämman.
Förslag -till vissa smärre ändringar i bolagsordningen genomgicks punktvis och antogs. Mot den föreslagna ändringen att borttaga den nu gällande bestämmelsen om begränsning af röstmaximum till 1/10 af de vid stämman närvarandes röster, hvilken ändring beslöts redan vid fjorårets stämma, reserverade sig hr J. N. Viman för egen del och såsom ombud för Barlingbo kommun, med anledning hvaraf hr Jeurling anhöll att i protokollet måtte antecknas, att beslutet ifjor understödts af hr Viman både vid stämman och vid protokollsjusteringen.
Såsom understöd åt aflidne kamrer Bobergs enka med sax minderåriga barn anvisade stämman ett årligt understöd under fem år af 250 kronor.
Styrelsens och revisorernas arvoden beslöt stämman skola utgå med samma belopp som hittills.
I styrelsen återvaldes de afgående ordinarie ledamöterna hrr A. Ekman och O. Melin samt suppleanterna hrr bankdir, H. Petterson och Wilb. Gardell äfvensom revisorerne hrr T. Klingwall, Karl Degerman och J. L. Kahlquist jämte deras suppleanter brr Anton Petterson och Karl E. Ekman.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 Juli 1897
N:r 100

Om Oss Drivs med WordPress