Visby rådhusrätt.
Med yrkande om ersättning hade Johanna Vesterlund instämt stadsfiskal Remén för det donne måndagen 3 sistl. Juni lågt beslag på en del läske- och maltdrycksvaror hon haft till försäljning å allmänna vägen utanför Söderport.
Kär. som anförde i stämningen, att hon haft nämda varor i förvar för annan person — hvilken fick man dock ej veta, — anmärkte föröfrigt stt hon ej sett till något förbud, som förbjöd henne att tillhandahålla allmänheten läskedrycker och öl m. m. och ansåg sig för denskull vara i sin goda rätt. Derför fordrade hon ersättning för beslaget m. m.
Emellertid då kär. icke åtlydt åklagarens tillsägelse angående ölförsäljningen, utan till trots fortfarit med sin kommers hade denne sett. sig nödsakad beslagtaga hennes varor och bestred af denna anledning angifvelsen, som ogillades — I genstämning yrkade stadsfiskal Remén ansvar å Johanna Vesterlund, för det hon nämda dag, annandåg pingst, uppfört sig ohöfviskt mot honom, deryvid hon kallat honom vid mindre vackra namn.
Tre vittnen voro inkallade, af hvilka Hj. Larsson sade sig hört svar. kalla stadsfiskalen, då han i höflig ton tillsade henne sluta med ölförsäljningen, för sorkvalp, knöl m.m. och att det icke angick honom.
Hennes slutkläm hade varit att »hvad som gick för sig i Haparanda gick inte’i Visby, ty hon; skulle lära honom veta hut». Svar. som inför rätten uppträdde på sitt vanliga sätt med stora ord och åthäfvor, anförde i sitt svaromål, att »hon varit för myeket bland folk, så hon visste nog hur hon skulle uppföra sig. Hon var en ordentlig menniska».
Slutligen bestred hon med all kraft stämningen under förklaring att »han skall bevisa’t»! Johanna Vesterlund dömdes att för smädliga yttranden mot stadsfiskalen i tjänst böta 25 kronor.
Våldet mot dödgräfvare Jonsson, omnämdt af oss i lördags, förekom idag till behandling.
Svar., sergeant Vikander, instälde sig genom ombud, och anförde att han hade sig intet bekant om våldet; han hade på aftonen kommit in i rummet och sett Jonsson ligga på golfvet bredvid sin säng blodig i hufvudet.
Då han af denna anledning frågat efter orsaken skulle J. sprungit på honom.
Bestred derför stämningen. Åklagaren erhöll uppskof för svar:s personliga hörande.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 Juli 1895
N:r 99

