Etikett: Brott

Visar brott på Gotland.

Publicerat

Från landsbygden.

Burgsvik, 11 Mars.
Inskrifningsförrättningar med värnpliktige höllos härstädes i går med Öja och Vamlingbo pastorater jämte Fide socke å gästgifvaregården. Såsom ovanligt derifrån kan förtjäna nämnas att af tretton unge män, som voro i ålder att träda i ledet såsom fosterlandsförsvarare endast sex blefvo approberade. De öfriga voro behäftade med sådant kroppsfel att de ej kunde till krigstjänst antagas.
— En ovanligt stor mängdsjuklingar, uppgående till närmare ett hundratal, hade samlats för att anlita läkaren, nu då så skaplig lägenhet dertill fans på nära håll, så att denne måste utsträcka sina mottagningar och sjukbesök till ända fram mot midnatt och ändå måste en del resa hem igen utan att få företräde hos läkaren.
— Mandom mod etc. ville några unge krigareämnen visa på kvällen, då de efter något gurgel råkade i lufven på hvarandra. Der gick ganska våldsamt, till, enär sådana tillhyggen såsom boxhandsken, knifvar och stenar begagnades, lemnande försvarliga minnesmärken efter sig. En kämpastark herre, som åsåg striden måste inskrida och lyckades skilja de vildsinta och öfverlastade slynglarne ifrån hvarandra.

Vamlingbo, 12 Mars.
Inbrott föröfvades i söndagsnatt i ett en hemmansägaren från Halfvands tillhörigt fårhus beläget i skogen ett stycke från hemmet, dervid en del hö tillgreps. Huset var tillåst men tjufven hade skaffat sig tillträde genom att uppbryta några bräder på höskullen och derigenom äntrat upp. Man kunde på morgonen spåra tjufven en bit genom spillandet af foder, men någon kännedom hvem han varit har man ännu ej.

Olyckshändelse; Af en kännbar förlust drabbades en arbetare härifrån socknen i går, i det att en denne tillhörig ko afbröt ryggraden så att den måste nedslagtas. Djuret var oförsäkradt.
Af skadan blir man vis men ej rik, säger gammalt ordspr., men så tyckes ej om denne man. För några år sedan förlorade mannen en ko, men då ställde sig några behjärtade män i spetsen för insamling af medel till inköp af en ko i den förlorades ställe. Resultatet blef: öfver förväntan godt, i det penningar inflöto, som räckte ej blott till kon, utan mannen fick äfven så mycket öfver att han köpte sig en häst.
Det torde dock vara tvifvel underkastadt om man är lika frikostig nu som då.

Riktig vinter fingo vi i natt igen, i detatt ett rikligt snöfall började och fortfor hela natten, under det termometern på samma gång sjönk under fryspunkten. I dag har man ett litet före, som tyckes vilja förbättras och har man nu åter fått höra bjällerklang på vägarne.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 Mars 1896
N:r 40

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
(Vårtingets tredje sammanträde den 9—10 Mars. Ordf. vice häradshöfding Axel Olivecrona.)
Följande utslag afkunnades, hvari käromålen ogillades. näml. mellan:

Skräddaren K. J. Olsson i Hemse och handl. Jac Norrby angående ersättning. Kostnaderna 23 kr. skola betalas af kär.;

Bråket mellan Lars Jacobsson Mårtens, och Henrik Pettersson Bjerges i Garda, med 40 kr. rättegångskostnader åt svar.;

Om återställaade af förbindelse på ansökan af enkan Olivia Lindegren, Kulder i Garda, mot A. W. Lindegren, Gumbalde i Stånga och vaktmästare Engqvist i Visby. Svar. fingo destutom betala 10 kr. hvardera i kostnader;

Samt målet mellan Anders Holgersson och Oscar Jacobsson, Ringome i Alfva, angående ärekränkning 10 kr. åt svar. i kostnader.

Svära i misshandelsmål skulle hustru Hilda Larsson, Hageby i Etelhem, göra men hennes själasörjare påstod att hon är så klen i sin kristendomskunskap att eden ej kan henne anförtros. Ny edgångsdag utsattes till 4 Maj, och får hustru Larsson under tiden förkofra sig i sin katekes.

Om bättre rätt till lösegendom tvistar Hjalmar och Laura Melin i Amerika, emot hemmansägaren Lars Hansson, Ljugenäs i Burs. Såsom ombud för kär. instälde sig Laura Melins föräldrar, Nils Jönsson Bomungs i När jämte dennes hustru. Bemälte Jönssons hade för många år sedan genom lösöreköp till sin dotter försålt en del lösören. Som makarne Jönsson äro satta i konkurs, hade svar. såsom syssloman i konkursen tagit vård om egendomen såsom konkursboets egendom, emedan den fans i makarnes vård. Svar. medgaf att han så förfarit och ansåg sig ha rätt dertill, till dess styrkt blefve hvem som vore rätte ägaren. Käranden som hade mycket litet reda på sig hade ett vittne med sig som underskrifvit lösöreköpet. Svar. bestred att det var samma egendom tvisten rörde sig om.
Utslag meddelas vid nästa sammanträde.

»Storpenningtjuf» hade Karl Runnander i När kallat smeden A. F. Larsson också från När, enligt Larssons stämningspåstående. Svar. visste sig ej ha användt ordet gent emot kär. För att bevisa sina påståenden hade kär, tagit med sig sin egen dräng hvilken dock ej fick höras som vittne.
Målet uppsköts till nästa sammanträde.

Krafmålet mellan förre arrendatorn K. O. H. Carlsson å Vestergarnsholm samt handl. O. H. Nyman angående återstoden af de 4,042 kr. Carlsson skulle ha tillgodo af Nyman, öfverlemnades till rättens afgörande, sedan Carlsson med ed betygat att han ej fått full likvid af svar. Utlåtande nästa sammanträde.
(Forts.)

Norra häradsrätten.
(Vårtingets 3 sammanträde vid Allekvia 9—10 Mars. Ordf. v. häradsh. Grenander).
Följande utskag afkunnades:

Ogilladt blef af Lars Östman, Fårö, mot Oskar Verkander, arb. Olsson och Lars Verkelin, Verkegårds å Fårö, väckt åtal angående skada genom sammankörning, alltid enstund densamma visat sig ha skett af våda. Verkelin, hvilken alldeles skildes från målet tillerkändes 20 kr. i ersättning. Kostnaderna kvittades de andra parterna emellan.

Samma utgång, d. v. s. ogillande, fick åtalet mot landtbr. O. V. Cedergren, Malms i Hellvi, angående öfverträdande af skogsförbud. Svar. fick dock vidkännas egna rättegångskostnader.

Edgång ålades i två på hvarandra följande mål hemmansägare Broman och Maria Broman å Fårö, hvilka skulle fält ärekränkande yttranden om kär. Edvard Jacobsson.
Edgångsdagen för båda utsattes till första dagen af 6 sammanträdet.

Sextio kr. om året, tills barnet vuxit upp, ålades i ett barnuppfostringsmål drängen Broman, Hau i Fleringe, att betala till pigan Selma Stening, Fårösund. Svar , som ålagts edgång, hade förut brustit åt densamma.

För olaga jagt å gräsänder dömdes Aug. Pettersson, Tingstäde, till 15 kr. böter.

För misshandel fick drängen Adolf Larsson, Alsarfve i Ardre, plikta 25 kr. samt ersätta målsägare med begärda 5 kr.

I misshandelsmålet mot husbondesönerna Oskar Norrman och Emil Nordabl Nors i Rute — Joh. Gottlander skildes från målet — dömdes målsägaren husbondesonen Fr. Snäckerström att böta 15 kr. förutom att betala kostnader i målet, samt att ersätta de två förstnämda med hvardera 15 kr. m. m.

För hot mot hustru Nordbeck, Gardese i Ganthem, stod Alfr. Olsson förut tilltalad. Han förpliktades nu ait på 6 sammanträdet fria sig med edgång i målet.

Målet mellan hemmansägaren Hj. Johansson m. fl. och W. v. Corswant å Stafva i Barlingbo, angående tvist om dikning, skall åter, såsom varande obestyrkt, förekomma å första dagen nästa sammanträde.

Fem sågstockar skulle, som förut omnämnts, husbonden Jakob Medin, Båticke i Gothem, enligt kär: Fredrik Petterssons, Boters i Anga påstående ha tillegnat sig å handl. Ahlbys ångsåg i April 1894. För stockarne, som forslats till sågen för att sågas, fordrade kär. 4 kr, pr st. Då målet nu åter förekom nekade svar. som förut för tillgreppet, under förklaring att han hade ingen vetskap om P:s stockar utan hållit sig till sina. Kär hade låtit inkalla två vittnen, men då dessa ej hade något af vigt öfver hvad som är kändt att meddela och svar. vidhöll sitt nekande, uppsköts målet till 5 sammanträdet.

I målet mellan fiskare Johan Herlitz å Östergarn kär. och Nils Olsson och dennes son Niklas Olsson derstädes, svar., angående misshandel hördes några af bägge parterna inkallade vittnen.

På kärandesidan vitsordades sålunda, att Herlitz icke på något sätt skulle förgått sig mot svar. Han hade lugnt och fredligt kommit ur sin båt och efter en stund gått fram till en fiskare Lindströms »bredning» och der först lösgjort en stake från det nät, som hängde på densamma, men så varligt att nätet sakta fallit till marken på en der liggande stake. Denna sistnämda hade han äfven sedermera dragit undan utan att fortfarande gå illa åt nätet. När han så aflägsnade sig skulle först Nils Olsson kommit rusande efter oeh under yttrande: »Skall du förstöra mitt don, din satan!» tilldelat honom ett slag i venstra höften med en stake, hvilken gick af, och sedan hade Niklas öfverfallit kär. framifrån. I några närmare detaljer, före eller efter uppträdet, kunde vittnena icke ingå. Svar:s vittnen, hvilka icke heller kunde ingå i detaljer, berättade att kär. icke skulle gått lugnt och eftertänksamt till väga, då han lösgjorde nätet från staken, utan tvärtom så häftigt ryckt ur staken att nätet hastigt föll ned och sedan tilltrasslades, då den andra staken borttogs. Ingendera af svar. skulle på något sätt förgått sig mot kär., hvilken de endast velat aflägsna från platsen. Kär. hade medtagit den afbrutna staken, med hvilken svar. skulle tilldelat honom slaget, och befans den icke vara upprutten som förut af svar. uppgifvite. Huruvida den varit bräckt, som svar. ville göra troligt, kunde ej afgöras.
Kär. fordrade slut i målet, men svar. begärde uppskof för närmare bevisning.
Målet förekommer åter på 5 sammanträdet, då parterna ålades inkomma med slutpåståenden.

»I dag kliar det i fingrarne efter blod» skulle drängen Alb. Söd ergren, Kullsarfve i Källunge, ha yttrat en afton i Nov. sistlidet år, då han jämte några andra kamrater inkommit i Skäggstäde kvarn der målsägarenu Aug. Pettersson för tillfället befann sig. Det ena ordet gaf det andra naturligtvis, och kär. skulle för sin del på omnämda yttrande svarat: »Då kan du slå dem i sigtbingen». Härmed var isen bruten och S. flög utan bstänkande på kär., kastade omkull honom och gaf honom flere slag i hufvudet. P., rädd att bli för illa åtgången, tog nu till flykten ut på gården och hoppade direkt i ån för att undslippa sin förföljare, hvilken dock vaktade honom en god stund. P. var i ån en timme.
På grund af svar:s nekande förekommer målet åter nästa sammanträde, då svaranden skall vara tillstädes vid 15 kr. vite.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 11 Mars 1896
N:r 39

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För våld fick skomakeriarbetaren Gustaf Pettersson böta 25 kr. Han var inkallad att vittna i ett våldsmål, men fick i stället stiga öfver på svarandesidan.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 9 Mars 1896
N:r 38

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
Ransakning har idag hållits å länsfängelset med för våld häktade kanalarb. Johan Alfred Mattisson, född i Augerum i Blekinge 8 Aug. 1875. )
Enligt förut hållet polisförhör hade svar. 1 Maj 1895 inkommit till hemmansägare Hagvall, Hallbjens i Guldrupe och anhållit om logi. Endast Hagvalls hustru jämte deras minderåriga dotter voro vid tillfället inne i rummet, och hustru H., som var i långt framskridet hafvandeskap och mycket klen, höll på att kläda sig, ty det var på morgonen.
Svar:s begäran, som framstäldes i pockande ordalag, kunde emellertid icke beviljas, då ingen plats fans i huset på grund af trångt utrymme. Flickan, som skrämdes af M:s råa uppträdande ville nu springa sio väg, hvarifrån dock svar. hindrade henne, Tillsagd a hustru H. att aflägsna sig drog svar. ögonblickligt sin knif och tilldelade henne ett svårt knifhugg i halsen, varpå han skyndade ut.
Svar., som åtkilliga gånger gjort sig skyldig till misshandel i sin hemort, och derför undergått både fängelsestraff och straffarbete å Karlskrona cellfängelse, nekade för brottet, under förklaring att han ej kunde minnas sig ha sett den misshandlade hustru H. och hennes man någon gång.
Lika dåligt var hans minne, då han skulle göra reda för sitt förflutna och hvarken det ena eller det andra kunde han erinra sig.
Vid 14 års ålder, då han konfirmerades, lemnade han sitt hem och har sedan dess varit litet öfverallt i Blekinge och i Småland. Till Gotland kom han sistlidne vår. Målet uppsköts.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Mars 1896
N:r 35

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För förargelseväckande uppträdande i förening med fylleri dömdes arb. Johan Erik Vessman från Lummelunda att böta 45 kr.

Lemnat sin häst utan tillsyn å Strandgatan vid ett besök här i staden för någor tid sedan hade drängen Hjalmar Pettersson från Stenstugu och fick derför plikta 2 kr.

För förseelse mot hälsovårdsstadgan fick husägare Samuel Johansson böta 10 kr.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 Mars 1896
N:r 34

Publicerat

Arméförvaltningen

och
försnillningarna på Gotland.
(Ur Aftonbladet.)
Många äro förvisso de fläckar, som den egendomliga — och egenmäktiga — institution, hvilken kallas arméförvaltningen, i dessa stortvättens dagar har att vaska bort. Den, som icke är minst betänklig, ehuru den nu någon tid skymts undan af andra, är emellertid den, som äger sitt upphof i de riksbekanta försnillningarna vid Gotlands infanteriregemente.
I snart fyra månader har det nu varit ganska tyst med denna tråkiga sak, eller alltsedan den ransakande krigsrätten i Visby i början af November förra året. Men just i dessa dagar har minnet af hvad med densamma hänger tillhopa ånyo uppfriskats genom krigsfiskalsämbetets memorial till krigshofrätten beträffande de i förskingringarna inblandade, och det kanske då också kan vara på tid att ännu egna några ord åt bedröfligheten, och det just ur synpunkten af arméförvaltningens ställning till densamma.
En insändare i denna tidning har redan väckt uppmärksamheten på det onekligen något egendomliga förhållandet, att vid krigsrätten i Visby såsom allmän åklagare tjänstgjorde arméförvaltningens egen ombudsman. Visserligen tyckes det framgå af det förda ransakningsprotokollet. att han skötte sitt åliggande med allt nit och icke underlät något för att om möjligt få alla omständigheter lagda i dagen. Igenting hade heller varit att säga om det här påpekade förhållandet, derest arméförvaltningen verkligen stått opartisk öfver och utom förskingringarna, men det lär väl icke råda något tvifvel om, att så icke är förhållandet, utan fasthellre att förvaltningen lika väl som en viss annan part, bildlikt taladt, borde hafva stått till venster om dombordet.
Hvad krigsfiskalen i sitt ofvan nämda memorial lägger förre öfversten von Hohenhausen till last, torde hafva fullt fog för sig, minst sagdt. Man kan ju icke heller på minsta vis klandra, att han gent emot förvaltningsdirektion och kontrollanter anför så många straffparagrafer som möjligt. Men beträffande just dessa torde dock kunna andragas flere förmildrande omständigheter, och den främsta och vigtigaste af dessa är just arméförvaltningens eget förfarande med förskingringshistorien.
Visbytidningen Gotlands Allehanda, som från första början mycket allvarligt och med kännedom tydligen om både ett och annat, som den ännu icke velat fullt ut med, behandlat ifrågavarande sak, har mer än en gång mycket tydligt låtit förstå, att arméförvaltningen är den, som, näst öfverste von H. och hans broder intendent, har den minst rena trasa att tvätta i denna byk.
På sin tid stälde tidningen till arméförvaltningen ett par mycket genanta frågor beträffande dess vetskap om förskingringarna långt före den dag, då de genom intendentens själfangifvelse blefvo bragta för öppen dag. Vi återgåfvo denna artikel och fogade dervid det tillägg, att det blott funnes ett sätt för arméförvaltningen att fria sig från de i densamma uttalade svåra anklagelserna, nämligen ge nom en öppen förklaring, hur med saken sig förhöll. Någon sådan förklaring har ännu icke, efter mer än ett halft år, afbörts och dermed har förvaltningen helt visst dömt sig själf. Ty saken var verkligen för allvarlig, för att vederbörande kunde haft lof till att med f. krigsministern Palmstjerna säga: »Vi dementera aldrig».
Efter den bedrift, som herr generalintenten, enligt krigsministerns eget uttalande från statsrådsbänken i lördags, förra året begick, då han till krigsstyrelsens schef gaf en så sväfvande uppgift, att denne förleddes att inför riksdagen komma med osanna uppgifter, är det mycket förlåtligt, om man nu börjar komma pä den tanken, att Gotlands Allehanda haft follkomligt rätt i, då den — i frågeform — framförde det påståendet, att arméförvaltningens afdelningschefer haft kännedom om förskingringarna i flere månader, kanske ett år, innan de kommo i dagen för andra.
Vi skola nu tillåta oss att friska upp minnet litet hos k. arméförvaltningen. Det har i tryck uttalats, och står ännu oemotsagdt, att en hög funktionär inom sagda förvaltning redan på våren 1894, då ny tillförordnad schef tillsattes vid Gotlands artillerikår, till denne vid hans uppvaktning yttrat, att »det var balang i kassorna der nere», och på denne schefs i förvånad ton uttalade fråga, hur man under sådana förhållanden ville sända honom för att blifva intrasslad i härfvan, tillagt, att han lugnt kunde resa, ty »det skulle nog rangera sig före 24 April 1895», hvarmed åsyftades tiden för öfverste von Hohenhausens afgång.
Och än vidare: Då en afdelningsschef af någon anledning märkt, att ej allt stod rätt till med intendenturen på Gotland och af denna apledning föreslagit en kollega inom samma arméförvaltning att verkställa en liten undersökning, har det ock sagts, att han fått det svaret, att »det struntar jag i», d. v. s. uttrycket var mera drastiskt, men låter sig ej gerna närmare i tryck återgifvas.
Detta har, som nämts, redan förut sagts af den nämda Visbytidningen samt återgifvits af en mängd andra blad. Arméförvaltningen kan icke vara i okunnighet derom, men den har det oaktadt icke haft något att förmäla deremot.
Vi skola nu för dagen ytterligare foga något till det ofvan sagda, och vi skola också för vår del taga oss friheten att göra det i frågeform. Alltså:
Hade man icke långt före 11 Maj 1895 i arméförvaltningen kommit till full klarhet om, att falsarier förelågo vid intendenturen på Gotland, och hade man icke till och med tämligen noga fixerat beloppet, d. v. s. approximativt?
Hvad vidtogos då för åtgärder? Gjordes något för att genast anställa en grundlig revision för att förhindra att staten vidare bestals?
När balansen blef offentlig, befann den sig till allra största delen på civila departementet och till obetydligare del på intendentsdepartementet.
Nog är det egendomligt, att arméförvaltningen varit nog sömnig att låta bestjäla sig på närmare sextio tusen kr. Man vet ju, att den nu sitt straff aftjänande intendenten gång på gång ingifvit kassarapporter, upptagande nästan otroligt stora kassabehållningar och ändå några dagar senare rekvirerat på vederbörligt sätt ytterligare betydliga belopp. Och man har ingenting sett! För vanligt förstånd är detta ofattbart. Sammanställer man detta senare, fullt ådagalagda förhållande med hvad som i öfrigt försports om arméförvaltningens tillvägagående rörande förskingringarna och som vi härofvan repeterat och uttalat, ser det fastmer ut, som om falsarierna fått fortgå med arméförvaltningens tysta medgifvande, i det hoppet att någon räddande engel skulle för intendenten Karlsson och öfverste von Hohenhausen visa sig »före 24 April».
Vi ha ansett oss böra ånyo framdraga de ofvan nämda ganska besvärande omständigheterna. Ty det synes oss fara värdt, att hela den exempellösa bedrägerihistorien annars kund> anses utagerad med det, att de åtalade personerna, mer eller mindre skyldiga, ådömas ansvar och ersättning, en ersättning, som det nog lär blifva rätt-svårt att utfå. Då hade rättvisan haft sin gång; »de skyldige» hade fått sitt moraliska och ekonomiska straff, och det allmänna rättsmedvetande vore tillfredsstäldt.
Men det allmänna rättsmedvetandet blifver icke tillfredsstäldt, förr än just arméförvaltningen i denna sak också ställes till ansvar eller visar klara papper.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 Mars 1896
N:r 34

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För att ha drifvit handelsrörelse här i staden utan derom förut gjord anmälan stod agent O. V. Ålander tilltalad. Svar. invände att han blott vore ombud för, bland andra firmor, Remahl och Planthaber i Stockholm och således ej hade egen handelsrörelse. Då emellertid svar. annonserat om försäljning af lokomobiler m. m. yrkade åkl. ansvar.

Det störande uppträdet i frälsningsarméns lokal 12 sistl. Dec., i hvilket arb. A. Viderström, Otto Johansson och sjöman John Vestergren spelat hjältar, förevar åter idag.
Några vittnen, som hördes, vitsordade derunder i hufvudsak hvad som förut kommit i dagen Åkl. yrkade ansvar å de två förstnämda, men begärde uppskof för att höra ytterligare vittnen angående Vestergrens deltagande i uppträdet.
Äfven svar. begärde uppskof. Målet förekommer åter 9 Mars.

Till härvarande länsfängelse har införpassats bondesonen Johan Alfred Mattisson från Granemåla, Augerums socken i Blekinge län. M. som är född 1875, är förut i Maj i fjor efterlyst för hemfridsbrott och misshandel med lifsfarligt vapen här på Gotland, samt har förut undergått bestraffning för misshandel.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 Febuari 1896
N:r 26

Publicerat

Stackars bedragna menniskor

ha de senaste dagarne i stort antal uppvaktat redaktionen och klagat sin sorg öfver att de erbarmligt blifvit dragna vid näsan af några lotteriskojare, som i slutet af förlidet år hemsökte Gotland och dervid gjorde, efter hvad man kan döma, en mycket rik skörd.
Samtlige dessa personer hafva förevisat ett fint utstyrdt, tryckt s. k. afbetalningskontrakt, utfärdadt af en herre som kallar sig S. Andersson och är boende i Artillerigatan 22 i Stockholm. För den godtrogne betraktaren ser detta kontrakt mycket respektingifvande ut. Det är försedt med inregistreringsnummer och deri uppgifves att »firman är sedan 1888 införd i öfverståthållareembetets handelsregister», samt utlofvar rikliga vinster mot erläggande af 17 afbetalningar å 2 kronor, således inalles 34 kronor. När man fullgjort inbetalningarna har man att välja mellan 15 olika artiklar, från ett cylinderur till 30 meter lakanslärft eller en teaterobligation af 1893 jämte en extra premie af 10 kronor. Men icke nog härmed. Kontraktet tillförsäkrar köpare rätt att deltaga »fritt» med 5 nummer i 1893 års teaterobligationslotteri i en dragning, hvarjämte vid sjätte inbetalningen en hvar köpare erhåller en lott till Sydsvenska konstindustrilotteriet i Lund eller Stockholms handtverksförenings lotteri.
Det der låter något, sa han, som trampa i klaveret, och de kringresande agenterna, som mycket gentilt kuskade omkring som vräkiga herrar i fin droska, lyckades öfver måttan väl i sina operationer. Snart sagdt icke en socken på hela Gotland undgick att blifva hemsökt. Agenternas öfvertalningsförmåga var så betydande att knappast en enda gård, der de gjorde påhälsning, tillbakavisade deras anbud. Ja, en af de personer, som besökt oss, hade tagit icke mindre 8 dylika afbetalningskontrakt.
Men man har så småningom börjat ana att allt icke stod rätt till. Bland annat ha de utlofvade lottsedlarne vid sjätte inbetalningen uteblifvit. Och följden har blifvit att många föredragit att taga den redan gjorda förlusten framför att fortsätta med afbetalningarna. Men många lösa nog fortfarande sina postförskott, som just i dessa dagar anländt i massa, fortfarande hysande hopp om att få åtminstone något af allt det utlofvade. Men en person, som betalat sitt kontrakt fullt ut, väntar ännu förgäfves på uppfyllelsen af dess löften.
Man kan icke annat än beklaga att vår godtrogna allmoge på detta sätt låtit råna sig af dylika geschäftsmakare, som redan dragit många tusental af kronor bara från vårt lilla län. Eftertanken borde dock hafva sagt dem, att här förelåg en kolossal humbug. Förutsatt verkligen att kontraktstagarne skulle erhålla någon af de utlofvade sakerna, så hade han i alla fall med sina 34 kronor betalt den med dess tredubbla värde. Och löftena om deltagande i alla möjliga lotterier äro icke värda ett uns. Rörande de fem nummer i teaterobligationslotteriet säger kontraktet: »Dragningarna försiggå i Stockholms stads drätselnämds lokal inför notarius publikus. Utlottade vinster utbetalas af Stockholms stads kassakontor 20 dagar efter dragningarna».
Detta är i och för sig alldeles sant beträffande teaterobligationerna, Men detta meddelande är så listigt placeradt, att åt-minstone alla köpare, med hvilka vi samtalat, trott, att denna Stockholms stads garanti gälde hela detta snygga geschäft. Det är naturligtvis detta man åsyftat. Och man har i de flesta fall lyckats.
Harmen är stor öfverallt på landsbygden, der man låtit narra sig att kasta bort surt förvärfvade slantar, och vi ha ansett oss böra påpeka detta hr S. Anderssons bumbugsföretag till den varnande kraft och verkan det hafva kan äfven för andra orter, som möjligen icke blifvit hemsökta af dessa agenter. Skarpt vilja vi betona att skojet naturligtvis icke har det allra ringaste att skaffa med de af Stockholms stad garanterade teaterobligationsutlottningarna.
Emellertid torde man nu hafva Gotland rundt fått sig en hälsosam, eburu dyr påminnelse om att aldrig inlåta sig i någon som helst affär med slika kringresande lotteriagenter, som alltid hafva under sina händer mer eller mindre snuskiga affärer.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Febuari 1896
N:r 24

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
(Vårtingets andra sammanträde vid Skogs 10—11 Febr. Ordf. vice häradshöfding Axel Olivecrona).
Om ersätttnnig. Såsom vi förul refererat, håde skräddaren R. J. Olsson i Hemse instämt handl. Jac Norrby i samma socken, fordrande 100 kr. i ersättning för en kär:s 13-årige son, som varit i svar:s tjänst under tiden I Aug. 1893—1 Okt. 1894. För att styrka hvad gossen under tiden kunde hafva förtjänt, var af kär. tre vittnen inkallade. Af dessa hade Hanna Korsman fått plats hos svar., emedan han ej kunde reda sig med ifrågavarande gosse.
Handl. Frans Lysholm hade en torgdag användt samma gosse i sin affär och derför gifvit honom 1:50 jämte kost.
Handl. Krokstedt från Ronehamn, i hvars tjänst gossen f. n. v. är anstäld, ansåg att 5 kr. i månaden jämte kost ej alls vore för mycket, men upplyste på framstäld fråga att han själf ej gaf gossen någon lön, utan bara kost och kläder. Målet öfverlemnades å ömse sidor. Utslag meddelas vid nästa sammanträde.

I målet mellan L. Jacobsson, Mårtens i Garda, och H. Pettersson, Bjerges i samma socken, angående våld förekom ingenting nytt. Ett vittne hördes, som hört svar. fälla samma yttrande, som vi vid förra sammanträdet refererade. Utslag samtidigt med förra målet.

Smörj i st. f. konjak hade enligt angifvelse Viktor Mårtensson, Maldes i När fått af drängen Johan Johansson, Halbjenne i samma socken. Angifvaren hade nämligen på kvällen 2 sistl. Febr, af Johansson blifvit inbjuden i ett uthus för att få sig en snaps, men i st. blifvit illa slagen, dervid såsom tillhygge en messingsdosa begagnats. Johansson var alldeles okunnig om någon dylik händelse. Föratt med vittnen uppfriska hans domnade minne uppsköts saken till andra dagen af nästa sammanträde, då Johansson antingen bör inställa sig personligen eller böta 10 kr.

Om återställande af en förbindelse. Husbondeenkan Olivia Lindegren, Kulda i Garda, hade utverkat sig stämning å sin svåger Albreckt Lindegren, Gumbalde i Stånga, samt å vaktmästaren A. W. Engqvist i Visby om återställande af en förbindelse å 200 kr.
som vaktmästaren Engqvist lagsökt svar. för. Den sednare, som blott mottagit reversen af Albr. Lindegren til? indrifning, blef på kär:s medgifvande skild från målet.
Å svar. Lindegren yrkadeg ansvar för det han mot bättre vetande kräft för gäld som redan vore gulden och som af svar. aldrig lemnats valuta för, utan vore den af kär:s numera aflidne man Frithiof Lindegren för åtskilliga år sedan utfärdad, för att belånas i bank för svar:s räkning. Sedan förbindelsen blifvit i Gotl. Enskilda bank af svar. belånad och äfven inlöst, hade den bordt återställas till kär:s man eller ock till sterbhuset efter manuens död.
Svar. påstod sig vid ett tillfälle på ifrågavarande förbindelse ha lemnat brodern 200 kr., hvilket skulle vara respenningar åt en annan broder, som skulle resa åt Amerika i Sept.
1886.
Vidhöll sitt kraf såsom rättvist och yrkade ansvar å svägerskan för obefogad rättegång.
För att få någon reda i denna invecklade härfva hade kär. inkallat två vittnen, folkskolläraren Karl Qviberg i Garda och landtbrukaren L. Th. Jacobsson i Stånga, hvilka samstämmande berättade att de 10 Oktober förra året varit närvarande vid en uppgörelse parterna emellan angående ett arf på 1,200 kr., som ännu skulle vara innestående hos svar.
Vid uppgörelsen hade svar. utfärdat revers å 150 kr., hvilket belopp då skulle restera å den aflidne broderns innestående arf.
Vittnena, som hade kunskap om att den aflidne brodern varit ute med sitt namn rätt mycket för svar:s räkning, hade då i likhet med enkan frågat efter hur det förhöll sig med de papper, hvarå den afl. tecknat borgen för svar. Denne hade då svarat att alla sådana reverser voro inlösta, samt att han när som helst kunde förete intyg derom. Den nu omstämda fordran hade ej heller omnämts, och hade svar. äfven vid t. f. uttryckt sin glädje öfver att alla affärer med broderns sterbhus nu voro rangerade.
Kärandeombudet, notarien Viman, ansåg det underligt att svar. skulle utfärda en förbindelse å 150 kr. till samma person, som stode i skuld till honom för 200 kr. Derpå invände svar. att han ej utfärdat förbindelsen för egen, utan för sin moders del. Utslag vid nästa sammanträde.

Hästkrånglet mellan Johan Lindström, Rodarfve i Fardhem, och systrarne Josefina och Karolina Lingvall, Maldes i Stånga, förekom ånyo till behandling. Flera vittnen hördes. Ifrågavarande hästkreatur hade redan för 4 år sedan varit »väderslukare». De personer, som afgifvit det vid förra rättegångstillfället af kär. åberopade vittnesintyget beedigade detsamma.
För att träffa öfverenskommelse om förlikning fingo parterna afträda, och lär sådan träffats så att svar. ersatte kär. med 50 kronor.

Godemansed aflades af landtbrukaren Johan Johansson, Gardarfve, hvilken uttetts att som godeman närvara vid förekommande landtmäteriförrättningar.

Ärekränkande tillmälen, såsom tjuf, tjufpack, m. m. skalle Oskar Jacobsson, Ringome i Alfva, fält om arbetaren Anders Holgerssons familj, äfven från Alfva. Jacobsson skulle äfven ha sagt att de stulit fyra Kaniner, diverse hafremjöl och ved. Som svar.
nekade, åberopade kär. ett par vittnen som hört svar. säga att han mistat omnämda kaniner, mjöl m. m., men visste ej om Holgerssons tagit detsamma; ansåg dock troiigt att deras gosse tagit kaninerna, emedan en morgon i Januari månad, när snö fallit på natten, från Jacobssons ladugårdshus, efter åtskilliga omvägar, mindre träskospår ledt till Holgerssons bostad.
Jacobsson hade äfven varit orolig för sina ladugårdshus och kreatur, emedan vid sådana nattliga operationer ljus måste i ladugården påtändas och dervid kunde eldsvåda möjligen uppstå.
Någon direkt beskyllning mot Holgerssons familj hade för öfrigt vittnena ej hört Jacobsson fälla. Utslag meddelas vid nästa sammanträde.

Norra häradsrätten.
(Vårtingets andra sammanträde vid Allekvia 10 Febr. Ordf. v. häradsh. Grenander).
För att ha skjutit gräsänder under otillåten tid, i början af sistlidne Jan. månad detta år, var arbetaresonen Aug. Pettersson, Nystugu i Tingstäde, instämd. Svar. erkände förseelsen under förklaring, att han ej haft vetenskap om de nya förändringarna angående jagt å nämda fågelart. Åklagaren anmärkte härvid, att svar. såsom gammal jägare ej borde vara ovetande derom.
Utslag på 3 sammanträdet.

»Ja blidde inte af med dem förr». Sålt bränvin till några personer påskhelgen förlidet år hade hemmansägare J. P. Larsson, Åkra i Sjonhem, och derför mottagit kontant betalning. Svar., personligen tillstädes, nekade emellertid för förseelsen.
Domaren : — Ja, men ha då alltså inte dessa i stämningen omtalade personer fått något bränvin af er?
Svar.: — Jo, de fick di. Ja blidde inte af med dem förr. De förföljde mig hela vägen och lofva mi stryk…
— Och då gaf ni dem…
— Ja, jag, blidde ju inte af med dem…
Domaren: — Men ni tog ju kontant betalning?
— Naj, si de gjorde ja inte.
Uppskof för bevisning till 4 sammanträdet, då svar. skall vara tillstädes vid 15 kr. vite.

För våld hade ffskare Johan Herlitz å Östergarn instämt Nils Olofsson och dennes son Niklas, Hammars å Östergran. Då kär. kommit för att taga igen några honom tillhöriga stakar, hvilka svar. tagit och upphängt sina nät på, hade han blifvit öfverfallen och illa slagen af svar. med en stake, hvilken gick af. Blodvite hade äfven uppstått.
— I genstämning bestredo svar. våldet under förklaring att de endast velat aflägsna Herlitz, hvilken nedrifvit deras nät, och dervid föst undan honom med staken, hvilken, upprutten som den skulle varit, derunder gått af. Litet bråk hade förstås uppstått, men något våld å Herlitz hade Olofsson och hans son icke begått. För skadan å de nedrifna näten begärde de senare 10 kr. i ersättning.
Uppskof till nästa sammanträde.

I konkurs försattes landtbrukaren Cedergren, Malms i Helvi, på begäran af Gotlands enskilda bank. Svar., hvilken vistas i Stockholm, anhöll telegrafiskt genom ombud på platsen att få protestera mot sitt försättande i konkurstillstånd, och anförde i telegrammet att hans tillgångar numera öfverstege hans skulder med 60 tusen kr. Efter enskild öfverläggning och sedan dels bankens ombud styrkt att C. äfven vore affärsman, dels närvarande utmätningsmän hvilka, sedan de med stämning ej kunnat anträffa C. utmätt all hans egendom, förklarat att de funnit de utmätningsbara tillgångarna ej på långt när räcka till betäckande af skulderna, resolverade rätten, att Cedergrens protest ej kunde till någon åtgärd föranleda.
Ingeniör Berg från Karlskrona, af hvilken hr Cedergren, såsom vi omtalat, skall hafva i dagarne tillhandlat sig några fastigheter, var vid rätten närvarande i afsigt att begära lagfart & egendomen Malms, som han tagit i byte. Detta kunde nu icke beviljas, hvadan hr B. förklarade, att han komme att anmäla missnöje öfver rättens beslut i denna sak.

För att genom försumlighet ha varit vållande till den eldsvåda, som sistlidne höst lade hemmansägare J. P. Nyströms gård med lösören i aska, var, på angifvelse af norra häradets brandstodsförening, hushållerskan Sofia Engström från Sanda instämd.
Svar. berättade att hon den dag olyckan inträffat varit ensam hemma, då hon kom att erinra sig, att hon måste gå bort ett ärende för sitt husbondefolks räkning. Eld hade visserligen varit uppgjord inom hus, i brygghuset, men innan svar. gått, hade hon tillsett att luckorna varit väl tillslutna, så att inga gnistor skulle kunna komma ut och orsaka någon olycka. Hon hade varit borta 1 timme ungefär. Orsaken till eldens uppkomst kunde svar. ej ange, men hon trodde ej att den börjat inom hus. Möjligen hade gnistor från skorstenen fallit på husets ytterväggar, å hvilka ribbor varit anbringade, och på så sätt förorsakat eldsolyckan. För öfrigt anförde hon att brygghusets skorsten en längre tid varit felaktig.
Åklagaren inlemnade en skrift angående det hållna polisförhöre:. På det att styrelsen för brandstodsbolaget måtte få tillfälle yttra sig uppsköts målet till 4 sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Febuari 1896
N:r 23

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För att ha lemnat häst utan tillsyn dömdes i dag drängen E. Strömlund, Tule i Halla, samt hemmansägarne H. P. Bendelin, Laux i Lokrume, och O. Pettersson, Myra i Martebo, hvar och en till 2 kronors böter.

För misshandel dömdes smedsarbetaren V. Sandberg, Visby, att böta 30 kronor.

Södra häradsrätten.
(Andra sammanträdet å tingstället Skogs.) Följande utslag ha i dag afkunnats:
Misshandelsmålet emellan enkan Margareta Söderberg och J. N. Jacobsson, Smissarfve i Rone, afgjordes så att svaranden ådömdes edgång.

I lösöretvisten emellan sergeanten J. Ahlfvengren i Hejde och dennes svärfader H, Hansson, Otes i Sundre, ogillades käromålet såsom ej tillräckligt styrkt.

För djurplågeri tilltalade arrendatorn Gottfrid Sundéen å Bjärbyholm i Etelhem blef frikänd.

För våld mot drängen Fritiof Ganberg i Levide tilltalade förre artilleristen Aug. Olsson från Fardhem dömdes till edgång.

Drängen Hj. Malmqvist från Rone var tilltalad för hot och hemgång. Käromålet ogillades.

Mejeritrasslet från Sanda. Målet emellan H. Vittberg, R. Vallin och H. Hansson från Sanda, kär., samt landtbrukaren Gustaf Nyman, Stelori Vestergarn, svarande, fick den utgång, att käromålet ogillades och kärandena ådömdes 45 kronor kostnader.

Förre handlande O. P. Lindströms, Träkumla, yrkande mot hofrättsnotarien Rudolf Viman ogillades och ålades käranden utgifva 25 kronor i kostnader.

Samme Lindströms yrkande mot sin frånskilda bustra Ida om åläggande att hålla arfskifte ogillades också. Käranden får betala 20 kronor i kostnader.

Vägunderhållningstvisten emellan Olof Larsson, Olof Lefvander och Nils Johansson från Garda å ena samt Anna Gustafsson, Österby i samma socken, å andra sidan: Käromålet ogillades och kärandena ådömdes 25 kronors kostnader.

I målet mellan A. P. Törnvall, Rovids, och K. J. Söderdahl, Valda i Eskelhem, godkändes ett belopp af kr. 459: 19, som svaranden ålades utgifva jämte 110 kronor rättegångskostnader.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 Febuari 1896
N:r 22

Om Oss Drivs med WordPress