Efterlysning.

Hemmansegaren J. P. Duse, hvilken, på ansökan af länsman A. M. Eneman, blifvit försatt i konkurs, bar afvikit från orten, och förelägges nu att, inom två månader, inställa sig.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 21 Augusti 1875
N:r 66

Ett lif i fängelse

synes, om ej grymma lagar ändras, förestå en del fromme och redbare gotländske män, säger Ner. Alleh., vid citerandet af vårt referat öfver Gotlands nationalbevärings krigsrätts sammanträde 31 juli, då jägaren vid Hoburgs kompani Per Nilsson dömdes till 1 år och 4 månaders straffarbete för det han (på grund af religionsskäl), vägrat fatta vapen. Den aktade kollegan anför härvid hr Hedlunds anförande, vid sistlidne riksdag rörande denna fråga, och då detta anförande — uttalar samma åsigter, vi sjelfve hysa, hafva vi afstått från att härutinnan utförligare yttra oss, utan låta hr Hedlund tala till den kraft och verkan, det hafva kan. Han säger:
«På Gotland har uppstått en religiös sekt, som har en viss baptistisk riktning med någon tillsats af de åsigter, som hyllas af de s. k. mennoniterne, i Preussen och Ryssland. Desse gotländske baptister finna sig af samvetsskäl hindrade att bära vapen, hvilket föranledt dem att athålla sig frin inställelse till beväringsöfningarne. Sålunda inträffade förlidet år, att af de beväringsskyldige fem på nu anförda skäl uteblefvo från vapenöfningarne; de hemtades då af kronobetjening och ålades, några inför fronten, andra inför befälet, att fullgöra denna sin fosterländska pligt; och då de vägrade att lyda, dömdes de förra enligt 2 mom. af 7 kap. 1 § i strafflagen för krigsmakten, hvilket lagrum med straffarbete från och med ett till och med tre år bestraffar vägran att lyda inför samlad trupp, samt de öfrige efter samma §:s 3 mom,, som stadgar högst ett års straffarbete för vägrad lydnad i andra fall. Straffet blet också ganska riktigt för de förre dels ett års, dels ett år och tyra månaders straffarbete, och för de: senare dels tio månaders, dels ett års straffarbete. Men af dessa fem, som nu fäldes, hade tre redan förut undergått straffarbete i ett år för samma olydnad och om de, såsomfantagligt är, fortfarande framhärda i sin vägran, skulle följden blifva, att de komme att tillbringa hela sin lefnad intill 50 år vid straffarbete, derför att de af religiösa skäl icke vilja bära vapen. Nu förekommer likväl i krigslagen ett stadgande, som jag tillåter mig att här citera, emedan dess tillämplighet på förevarande fall synes mig påtaglig. Det heter nämligen i 2 kap. 14 8 i krigslagen: \”Begår krigsman, som till manskapet hörer, brott, derför han dömes till straffarbete eller svårare straff, varde han ock från krigsmakten utesluten; dock må, då tiden för ådömdt straffurbete ej uppgår till sex månader och brottet ej är sådant, att den skyldiges medborgerliga anseende derigenom befläckas eller spilles, på truppens befälhafvare bero att honom i krigstjensten bibehålla.\”*) Det straft, hvartill de ofvannämde trenne förut” blifvit dömde, öfversteg emellertid sex månader, och de hade således, enligt nu åberopade lagrum, bort anses uteslutna från krigsmakten och icke kunnat dömas till ytterligare straff. Vi veta alltför väl, att våra krigslagar innehålla temligen barbariska bestämmelser under förevändning att upprätthålla en krigslydnad, som dock efter min tanke bör allt för väl kunna upprätthållas utan barbari, särdeles då det gäller ett så laglydigt folk som svenskarne. För att emellertid kunna bedöma betydelsen af ett sådant straft som det i förevarande fall ådömda, skall jag tillåta mig att till jemförelse framhålla några straffbestämmelser, som i krigslagen finnas stadgade för vissa andra brott. I 6 kap 7 § säges, att den som inför samladt krigsfolk, muntligen eller skriftligen, uppmanat till uppror, varder, när uppmaningen ingen straffbar verkan hade, dömd till fängelse eller till straffarbete i högst ett år. Det lär väl vara ett temligen starkt brott att uppmana till uppror; och dockfinna vi, att straffet för sådant är inskränkt till högst ett års straffarbete.
Vidare finna vi, att deltagare i upplopp drabbas af fängelse i högst sex månader, att stöld at krigsmaktens förråd straftas med straftarbete från och med sex månader till och med två år, samt att i öfrigt straffarbete i högst ett år utgör straffet för grofva brott, såsom för stöld från sofvande eller död, i likhus: eller graf m. m. Närman nu jemför de brott, för hvilka de nu anförda straffbestämmelserna äro stadgade, med det brott, som desse gotländske baptister begått, så tror jag, att man måste komma till den slutsatsen, att, om lagen i detta fall blifvit rätt tillämpad, den innehåller barbariska bestämmelser, som icke torde \”kunna försvaras med det ofta upprepade argumentet, att många skulle undandraga sig krigstjensten, om icke försök i sådan riktning med stränghet bestraffades. Förjemförelsens skull skall jag bloit erinra om innehållet i vår förra beväringslag, enligt hvilken den, som undandrager sig alla vapenöfningar, endast straffas med böter, motsvarande den stadgade vapenöfningsafgiften. Att här emellertid föreligger ett vigtigt ämne för lagstiftningen är uppenbart, och man inser detta ännu mer, när man förnimmer, att Preussen och Ryssland, hvilkas militärförfattningar för öfrigt icke äro synnerligen blida, hafva för sådana fall som detta stadgat vissa undantagsregler. Det är icke längre sedan än sista sommaren, som general Todleben i Ryssland, med anledning deraf att mennoniterne stodo färdige att utvandra till följd af den nya ryska värnepligtslagen, hade ett sammanträde med deras ombud och dervid förklarade, att det alldeles icke var kejsarens alsigt att lägga något våld på sina undersåtars samveten, utan att han tvertom vore beredd att medgifva dem alla möjliga eftergifter, som stode tillsammans med god ordning. Sådant yttrades sjelfmant i Ryssland, der man likväl ej har den grundlag, som stadgar, att \”konungen ingens samvete må tvinga eller tvinga låta”. Följden blef att mennoniterne slippa att göra verklig krigstjenst eller bära vapen, utan i stället böra åtaga sig motsvarande tjenstgöring vid jernvägarne eller inom skogstjensten eller också såsom sjukvårdssoldater. Enahanda rättighet har sedan lång tid tillbaka i Preussen varit dem medgifven; och man har icke sett, att detta hvarken i Preussen eller Ryssland inneburit några vådor för den militära ordningen.\”

*) Ett memento i sanning för Gotlands Nationalbevärings krigsrätt! Red.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 21 Augusti 1875
N:r 66

Rättegångssaker.

Visby rådhusrätt.
Fridstöraren på läroverksplan
under Gustaf Adolfsfirandet var nu instämd att svara för sitt tilltag. Han behagade emellertid icke infinna sig och fick därför plikta 10 kr. För utevaro. Målet förekommer åter om 14 dagar. För tre olika fylleriförseelser dömdes han dessutom till sammanlagt 70 kr:s böter.

En annan fyllerist fick plikta 15 kr. En bilist och en cyklist voro instämda för att icke ha iakttagit nödig varsamhet då de skulle passera förbi varandra i korsningen av Kung Magnus väg och Österväg. Det hade blivit kollision, varvid cyklisten fått en del blessyrer. Händelsen inträffade en dag i juni i år. Svaranden inställde sig genom ombud, vilka vitsordade polisförhörsprotokollet. Båda bestredo skuld till olyckan.

Den stora smugglingsaffären. Bröderna Ekström från Klintehamn, vilka som bekant varit Dührkop behjälpliga med ilandförande av några spritdunkar, fingo i dag sin dom. Den lydde på vardera 580 kr:s böter samt dessutom förklarades deras båt förverkad.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 10 november 1932
N:r 262

Rättegångssaker.

Norra häradsrätten.
(Kronohäktet).
Slitemissdådaren var sinnessjuk.
Gårdskarlen Helge Johnnes Karlsson, villken den 31 juli förövade mordförsök mot tjänsteflickan Alva Bergbom i Slite, har i dag slutrannsakats inför norra häradsrätten. I läkareintyg förklarades, att Karlsson vid brottets begående och allt fortfarande är i avsaknad av förståndets bruk. Häradsrätten ansåg svaranden skyldig till mordförsök, men med hänsyn till svarandens sinnesbeskaffenhet förklarades han straffri. Han skall dock fortfarande vårdas på sinnessjukhus. Karlsson dömdes dessutom att till målsägaren utgiva 246 kr. i lasarettkostnader, 2000 kr. för nedsatt arbetsförmåga och 1000 kr. för sveda och värk.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 november 1932
N:r 258

Rättegångssaker.

Visby rådhusrätt.
De i spritsmugglingshistorien

inblandade bröderna Ekström stodo i dag inför rätta och erkände fortfarande förseelsen. Utslag meddelas vid nästa sammanträde.

Bilfylleri.
Natten till den 6 oktober navigerade en handlande från Visby sin bil så dåligt, att det bar i diket ute vid slakteriet. Han stod nu tilltalad för fylleri vid ratten. Svaranden medgav, att han förtärt ett par supar och några groggar, men han hade dock icke blivit berusad. Olyckan skulle berot på, att ring exploderat. Emellertid intygade läkare att svaranden varit ganska berörd och även blodprovet vittnade i samma riktning. Domen lydde på 30 dagsböter á 5 kr.

Förstör ej stadens skönhet!
En herre hade härom natten med rötterna upptryckt ett av de förtjusande små anslagen angående parkering nere vid Donnersplan. Svaranden erkände, men anförde, att den beklagliga vandalismen ägt rum mera på lek och dessutom hade i frågavarande skylt suttit ganska löst. Det blev 3 dagsböter á 15 kr.

Med passagerare på ramen
hade tvenne cyklister färdast, vilket kostade en femma per man. En tredje cyklist hade kört i förbjuden riktning nere på Skeppsbron. Han fick böta 2 dagsböter á 10 kronor.

Kioskhandeln.
Sex kioskägare stodo tilltalade för att de försålt tobak under förbjuden tid. Av de åtalade dömdes tre stycken till 40 dagsböter á 2 kronor, två till 40 dagsböter à 3 kronor, och en till 40 dagsböter à 8 kronor.

En körkortlös bilist
bötade 50 dagsböter à 2 kronor. Två fyllerister 30 kronor.

Angående bilkollisionen
vid magasinen på yttre hamnen härförleden meddelades i dag utslag. Den ene föraren fick böta 8 dagsböter à 3 kr. och den andre 12 dagsböter à 2 kr.

Södra häradsrätten.
(Kronohäktet. Ordf. ordinarie domhavanden.)
Rannsakning hölls igår med för en del stölder häktade diversearbetaren Erik Arnold Waldemar Klang från Hemse.
Klang, som förut blivit villkorligt dömd för stöld, hade från en chaufför i Hemse tillgripit ett fickur, vilket han sedermera avyttrat till en okänd person för 10 kronor. Från sin rumskamrat hade han dessutom tillgripit ett armbands ur som belånats hos en urmakare för 5 kr. På torgdagen i Hemse hade en jordbruksarbetare på obekant sätt förlorat sin rock, och dagen därpå hittade Klang rocken hängande i ett träd vid marknadsplatsen. I en av rockfickorna låg en portmonnä innehållande 2:95. Ägaren fick tillbaka rocken, men pengarna behöll Klang för egen del. Hos en slaktare, där svaranden haft anställning, lade han sig till med 11 grammofonskivor, som såldes till en urmakare för 3 kr.

Åklagaren, landsfiskal Hallin i Hemse, framhöll att inga förmildrande omständigheter kunde anses föreligga. Han yrkade även ansvar på svar. för att denne framfört bil, trots att hans körkort blivit indraget.
Svaranden dömdes för stölderna till 3 månaders straffarbete och för bilförseelsen till 50 dagsböter à 1 kr. Det senare straffet skall tillsammans med resterande gamla böter på 280 kr. förvandlas till straffarbete i en halv månad. Av strafftiden skola 7 dagar fråndragas för den tid svar. sutti. häktad.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 3 november 1932
N:r 256

Hjert och Tektor

hafva tillsammanlagdt stulit gods och penningar till det enorma beloppet af 957,491 kr. 88 öre.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 10 Augusti 1875
N:r 63

Fynd.

Som bekant, nedsänkte de begge bofvarne Hjert och Tektor, då de förra året, komna i närheten af Arkö från sin expedition till Gotland, observerades af andra seglande, en segelduk full med silfver i hafvet. De hafva sedan noga uppgifvit stället, och det har nu efter mycken möda, lyckats kronobetjeningen att på det afgifna stället å 18 fots vatten anträffa den trasiga segelduken. Silfret har man likväl ännu ej fått upp, men man har godt hopp om att det skall lyckas, så snart dykare hunnit anskaffas.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 7 Augusti 1875
N:r 62

I kronohäktet

förvarades vid oktober månads ingång 14 fångar. Under månaden tillkommo 14 och avgingo 11, varför antalet kvarvarande nu är 17.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 1 november 1932
N:r 254

Rättegångssaker.

Norra häradsrätten.
(Hösttingets tredje sammanträde. Ordf. förste notarie Gillis Karlbrink och assessor Gustaf Beling.)
Olovlig förtäring av spritdryoker.
Tre personer hade på ett pensionat i Fårösund förtärt spritdrycker, ehuru detta var förbjudet på ifrågavarande ställe. De fingo böta 20 kr. vardera.

För olovlig försäljning
av alkoholfria drycker stod en person från Slite tilltalad. Han erkände, men åberopade förmildrande omständigheter och yrkade »högst fem kronors böter».
Det blev emellertid 20 kr.

Två lyktlösa cyklister
bötade en tia per man.

Olaga pilsnerutskänkning.
En pensionatsinnehavare från Katthammarsvik stod tilltalad för att han försålt pilsner även om icke mat samtidigt intogs. Han hade även serverat berusade personer samt tillåtit, att gästerna inmundigade kaffehalva. Svaranden nekade energiskt till en början och påstod att han alltid serverat åtminstone smörgås till ölet. De övriga förseelserna bestredos absolut. Målet uppsköts därför för vittnens hörande. Men efter lång fundering kom svaranden tillbaka till domarbordet och erkände delvis och så småningom kröp det fram, att åtalet var befogat. Svaranden åberopade dock förmildrande omständigheter. Domen lydde på 125 kronors böter.

Fylleri vid ratten
hade en person att svara för. Resultatet av det beskänkta tillståndet hade blivit att ekipaget barkat i diket. Svaranden förnekade att han varit berusad och skyllde det hela på trötthet. Domen lydde på 50 dagsböter á 2 kr.

I yrkesmässig trafik
hade en bilförare kört utan att ha tillstånd. Han hade skjutsat några sjömän från Fårösund till Slite mot en taxa. som ungefär till dubbla beloppet översteg den ordinära. Svaranden fick böta 20 dagsböter á 3 kr.

En lastbilschaufför
hade framfört sitt fordon med en hastighet på cirka 70 km. i tim., vilket ju kan anses för vårdslös framfart. Han hade emellertid litet bråttom, förklarade han 10 dagsböter á 3 kr. kostade brådskan.

Vårdslös framfart
med hästfordon hör ju till sällsyntheterna nu för tiden. Icke desto mindre hade en herre vore sig skyldig till denna förseelse. Han erkände men påstod att hästarna skenat. Det blev 10 kr. för fylleri, 20 dagsböter á 2 kr. för vårdslös framfart och 10 dagsböter á 2 kr. för djurplågeri.

Fylleri och misshandel
stod en herre från Barlingbo tilltalad för. Han hade tilldelat en person en dansk skalle med påföljd att offret svimmade och blev ett par tänder fattigare. Käranden yrkade ersättning med sammanlagt 685 kr., vilket svaranden tyckte var för mycket. Målet uppsköts till den 28 okt. för verkställande av förundersökning.

Slagsmål.
De två lantbrukarna, som på midsommardagen hade haft en handgriplig uppgörelse angående ett gårdsköp, stodo i går åter inför skranket. Käranden hade inkallat tre. vittnen, av vilka två stycken hade märkt, att både kär och svar. luktade sprit, ehuru ingen direkt kunde sägas vara berusad. Det tredje vittnet hade sett, att svar. börjat gruffet. Svaranden å sin sida hade inkallat två vittnen, vilka till att börja med vägrade gå eden. »Vi kunna nog tala sanning ändå», förklarade de. Under sådana förhållanden blevo de icke hörda. Efter en stund kommo de emellertid tillbaka under förklaring, att nu hade de ändrat sig. Båda två förklarade, att kär. luktat sprit och det ena vittnet påstod, att han varit »glad i hågen». Kärandeombudet meddelade, att käranden torde få framtida men av misshandeln och yrkade skadestånd med ytterliggare 693 kr. plus ersättning för massage under 5 månader framåt 6 gånger i veckan å 3 kr. samt för förlorad arbetsförtjänst under ytterligare fem månader. Målet uppsköts till januaritinget.

Angående bilkollisionen
den 26 juni på vägen Buttle—Etelhem, då en skräddaremästare från Visby och en handlande från Hemse etablerade bilkrock, meddelades i går utslag. Visbybilisten frikändes, under det att nemseföraren fick punga ut med 40 dagsböter á 4 kr.

Det animerade slagsmålet
i Roma resulterade i att svar. fick erlägga 50 dagsböter á 2 kr. för misshandel och 10 dagsböter å 2 kr. för hemfridsbrott.

En bilägare
hade tilltalats för att hans lastbil saknat skylt om maximilast. Svaranden blev emellertid frikänd, under det att chauffören fick böta 10 kr.

För stöld av en cykel dömdes en hemmansägare från Hellvi till 2 månaders straffarbete, villkorlig dom.

En jordbruksarbetare hade gjort inbrott hos sina fosterföräldrar och tillgripit omkring 30 kr. På grund av svarandes ungdom sattes straffet så lågt som 2 månaders straffarbete, villkorlig dom.

En ladugårdsförman, som lagt sig till med en Primuslykta dömdes till 1 månads straffarbete, villkorlig dom.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 1 november 1932
N:r 254

Rättegångssaker.

Visby rådhusrätt.
Bilkrönikan.

En bilist hade framfört sitt åk på S:t Göransgatan med för stor hastighit, varvid han hade oturen att köra på polisens piketbil i hörnet av Spitelgatan. Svaranden påpekade i en skrivelse, att han icke hållit större hastighet än 45 km. i tim., vilket emellertid var detsamma som ett erkännande, ty högsta tillåtna fart på nämda ställe är nämligen 35 km. i tim Det blev 10 dagsböter å 10 kr. – En annan bilförare hade suttit och rökt vid ratten inom tättbebyggt samhälle. Han fick böta 20 kr.

Fylleri, förargelseväckande beteende och misshandel hade en herre att svara för. Nöjet kostade 20 plus 25 kr. plus 20 dagsböter å 2 kr. Två andra fylleristen bötade 15 kr. vardera.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 27 oktober 1932
N:r 250