John Nilsson fick 11 månader.

Slutdom i den omfattande bilgummiaffären.
På lördagen hölls slutrannsakning med verkstadsägaren John Nilsson, som därvid fick redogöra för sina förbindelser med de skrothandlare han uppsökt i avsikt att köpa begagnade däck av dem. Han medgav att han i samtliga fall gjort framställning om att få köpa däck och trodde att affärerna med dessa handlare torde röra sig om sammanlagt 500 kronors värde.
Sedan ytterligare några saker kontrollerats överlämnade åklagaren, stadsfiskal Ullman, målet med en rad yrkanden, bl. a. för delaktighet i stölderna från kronan, för brott mot förfogandelagen och ransoneringsbestämmelserna samt för anstiftande av olaga försäljning.
Efter enskild överläggning dömdes Nilsson av rätten till 11 månaders straffarbete samt förpliktades att till statsverket utge 8,040 kr. i skadestånd.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 25 januari 1943
N:r 19

En kaninstöld

förövades i natt vid Smittenslund, varvid tjuvarna \’brutit upp ett par burar och dragit i väg med sju kaniner.
Det råder som bekant f. n. en riktig \”epidemi\” av kaninstölder, vilket med hänsyn till den allmänna köttbristen kanske inte är så egendomligt. Märkligare är emellertid, att polisen ännu icke fått in en enda rapport, att någon av tjuvarna iakttagits. Det måste ju verka mer eller mindre mystiskt, om man, mitt i natten möter en ensam vandrare med ett stort paket, en kappsäck e. d., och då är det på sin plats att snarast varsko polisen. Skulle det hela vara en \”bom\”, så är ju i alla fall ingen skada skedd.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 25 januari 1943
N:r 19

Arbetsam lördag för polisen.

Under lördagskvällen tycks \”eldvattnet\” ha flödat rikligare än vanligt här i staden, ty såväl ordningspolisen som krigspolisen hade jämnt sjå med att ta hand om och bura in överförfriskade personer, som raglade kring på gatorna.
I polisvakten räknade man in elva fyllerister och en rattfyllerist, men antalet var säkerligen något högre, då. en del av krigspolisens fångst inte rymdes i finkorna. Rattfylleristen påträffades kl. 22,50 på Stora Torget, då han just höll på att starta sin bil. De två passagerarna voro också ganska beskänkta men dock icke i sådan grad, att de behövde omhändertagas.
Samma kväll kom det också rapport från Wolters gränd, där några småpojkar roade sig med att kasta sönder fönsterrutor. Polisen lyckades lägga beslag på de små nidingarna, vilka väl så småningom få sin avbasning.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 25 januari 1943
N:r 19

Borrande X:et häktad.

Den sjuttonårige yngling, som vidkänt sin identitet med \”Borrande X:et\”, häktades i går av stadsfiskalen i Visby. Under de fortsatta förhören med den häktade har ingenting framkommit, som tyder på, att han skulle gjort sig skyldig till flera brott här i staden.
Rannsakningen kommer att äga rum lördagen den 30 dennes kl. 14.30.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 januari 1943
N:r 18

Borrande X:et har gripits.

De stulna stövlarna avslöjade honom.
Borrande X-et är fast! Det ryktet spred sig som en löpeld i stan i dag på förmiddagen, sedan polisen sent i går kväll kunnat skrida till ett anhållande. För en gångs skull talade också ryktet sant, och f. n. sitter en sjuttonårig yngling nere på polisstationen, sedan han erkänt inbrotten hos Löfveberg & Petersons samt i Esso bensinstation plus det misslyckade försöket hos Ewert Aare, där han som bekant undkom i sista minuten efter en halsbrytande flykt.
Den ungdomlige inbrottstjuven föll strängt taget offer för sina egna naivt övermodiga små \”notiser\”, som han lämnade efter sig på brottsplatserna och vilka ju lät en ana en viss andlig omogenhet hos författa. ren. Ty även om de små lapparna icke direkt utpekade tjuven, så gåvc de dock honom en visserligen oförtjänt men i alla fall obestridlig nimbus av äventyr och oförvägenhet, som \”reklamerade\” upp de annars. skäligen obetydliga brotten till något som allmänheten talade om och särskilt observerade. Och denna publicitet medförde X:ets fall. En ung dam, som i tidningen läst om hans kupp hos Esso och som dessutom tydligen hade en god iakttagelseförmåga, observerade nämligen i går kväll på ett kafé, att en yngling stoltserade i nya, prima gummistövlar — plagg, som han icke haft på sig vid tidigare besök på samma kafé. Då ju just ett par gummistövlar stulits vid Esso, fann hon saken misstänkt och gav polisen en vink, som den icke var sen att följa, i synnerhet som den redan tidigare haft vissa vaga misstankar mot ynglingen. Strax efter kl. 22 infann sig följaktligen en kriminalkonstapel på kaféet och lade beslag på sjuttonåringen, vilken dock vid förhören förnekade varje kännedom om det borrande X:ets identitet. I dag på förmiddagen föll han dock till föga och erkände oförbehållsamt.
Av bytet från bensinstationen hade han alltihop kvar — alltså stövlarna, en 40-kronorsförpackning rakblad samt femton kronor i kontanter. Även de hos Löfvebergs stulna varorna funnos till största delen i behåll, och allt det stulna har han gömt i en vedstapel på gården till sin bostad. Där hittade man även en icke föraktlig arsenal inbrottsverktyg — nycklar, kofot m. m., medan borret ju däremot gick förlorat vid flykten från Aares. Detta verktyg hade han f. ö. tillgripit av sin fader, som dock icke använt detsamma på lång tid och därför icke märkte förlusten.
Upplösningen av denna \”kriminalgåta\” ger en ganska skrämmande bild av den ungdomens förvildning man ofta hör talas om numera. Tjuven är som nämnts endast sjutton år gammal och torde icke ha haft det särskilt svårt under sin uppväxttid. F. n. hade han arbete i Stockholm — ett mycket bra arbete f. ö. med god betalning — och han var nu sedan strax före jul hemma på en tids ledighet. Återresan till huvudstaden skulle ske med båten i morgon bittida, och det var alltså i sista minuten polisen kunde lägga vantarna på honom. Hade han väl hunnit över till fastlandet med tjuvgodset, så hade det förmodligen dröjt innan dessa tjuvnadbrott fått sin förklaring. Det kan slutligen nämnas, att den anhållne icke tidigare varit i klammeri med rättvisan och icke heller varit omhändertagen av barnavårdsnämnd e. d.

En plånboksstöld
uppklarades i går av Visbypolisen. Det rör sig om en arbetare vid hampfabriken, som stulit en kamrats plån.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 januari 1943
N:r 15

Småpojkar på avvägar.

Barnavårdsnämnden har fått hand om ett par pojkar, som var och en på sitt håll gjort sig skyldiga till stölder.
Den ene, som är tretton år gammal, har för tredje gången ertappats för olovligt tillgrepp, och den andre — en fjortonåring — var bl. a. med om inbrottet i kiosken vid Hamngatan men har även en del annat på sitt samvete. Han tycks f. ö. ha lämnats tämligen utan eftersyn i hemmet, då han bl. a. kunnat tillbringa fem nätter på en skuta i härvarande hamn utan att någon hemma fäste sig därvid. Pojken har icke haft något arbete och har ofta varit ute på nätterna, vilket ju åtminstone delvis förklarar hur han kommit på avvägar.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 januari 1943
N:r 15

Inbrott i Hemse.

Natten till i går gjorde en inbrottstjuv en påhälsning i Otto Svahns järnhandel i Hemse, dit han berett sig tillträde genom att slå I ut ett källarfönster åt gårdssidan. Bytet blev 40 kr. ur växelkassan, medan en femkronesedel och några I småmynt i samma kassa ratades.
Landsfiskalsassistent Emil Bertland, som har hand om utredningen, meddelar, att man ännu icke har några spår på tjuven. Troligen rör det sig om en yngre person, då han kunnat ta sig in genom det endast 21 cm. breda fönstret.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 januari 1943
N:r 15

Kioskstöld och svartabörsaffärer uppklarade.

En natt för tre veckor sedan företogs en djärv kupp mot fru Edit Gustafssons kiosk vid Hamngatan och bytet blev därvid ganska rikligt, ty tjuven kom över ett hundratal askar cigarretter samt en del tobak. Kriminalpolisen fick emellertid spår på förövaren och han sitter nu i gott förvar.
En svartabörs-härva har också klarats upp i dagarna och här äro 7-8 personer inblandade och ha alltså åtal att vänta. En har sålunda sålt ett tobakskort för 20 kr. och vidare har kaffe och andra begärliga varor varit i farten. Ett kvarts kilogram kaffe har sålunda kostat 10 kr.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 19 januari 1943
N:r 14

Åter ett inbrott av Borrande X:et.

Esso bensinstation hemsökt.- 15 kr. och gummistövlar stulos.
Trots att Borrande X:et i förra veckan var nära att åka fast och måste lämna sin borr i sticket tog han inte varning av denna händelse utan han fortsätter i samma stil med sina nattliga härjartåg i stadens affärer.
Under den gångna natten har nämligen Esso bensinstation på öster varit föremål för tjuvens intresse och han har denna gång i avsaknad av sitt vanliga verktyg skaffat sig tillträde genom att slå ut en fönsterruta på bensinstationens baksida. I affärens disk länsades växelkassan, som uppgick till 15 kr. och vidare tog han med sig ett par nya gummistövlar, som skulle skickas till en lantbrukare ute på mellersta Gotland. Enligt vad man hittills kunnat konstatera har något mera inte försvunnit trots att tjuven mycket väl kunnat lägga sig till med en del oljedunkar o. d., som säkert skulle gå bra att avyttra på den illegala marknaden.
Också denna gång har tjuven lämnat ett meddelande på disken om att han gjort en kupp i natt kl. halv 12 och undertecknat den med \”Borrande X:et\”.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 19 januari 1943
N:r 14

Målet mot John Nilsson komplicerat.

Man kommer inte längre med utredningen.
De olagliga bildäcksaffärer som verkstadsägaren John Nilsson i Fårösund gjort sig skyldig till ha, som redan tidigare nämnts, vållat polismyndigheterna mängder av arbete och man anser att hela härvan är en av de mest svårutredda son någonsin förekommit här nere. Statspolisen har nu kommit till en punkt i sin utredning då det set hopplöst ut att få ytterbrigare klarhet, och vid lördagens rannsakning var åklagaren, stadsfiskabr Ullman, beredd att överlämna målet. Svarandebiträdet, advokat Almqvist, begärde dock en veckas uppskov och den förmodligen sista rannsakningen blir alltså om lördag.
Vid utredningen har statspolisen funnit 19 av de bilar som inköpts av Nilsson och som varit införda i beredskapsregistret sedan bilarna kommit i Nilssons händer har han som bekant sållt allt användbart gummi och av de 19 bilarna var det inte en enda som var i gångbart skick en bil hade tre däck kvar men i övrigt hade alltsammans vandrat till svarta börsen, Sju bilar har man inte alls kunnat spåra upp.
Vid ransakningen gick man igenom en del av de fall som statspolisen utrett och det visade sig vara fråga om ganska stora summor i varje särskilt fall. Däcken från de personbilar han köpt såldes i allmänhet för 200 kr. stycket och genom att sälja alla däcken fick han oftast in mera än vad han betalat för hela bilen. I höstas hade N. sålt ett lastbilsdäck till ett företag på mellersta Gotland och man trodde där att Nilsson hade fullständiga rättigheter att bedriva sådana affärer, varför man ytterligare köpte två hela bilhjul, vilka hämtats från en vagn i beredskapsregistret. Hjulen kommo emellertid inte till användning förrän Nilssons olaga rörelse upptäcktes och företaget trädde då i förbindelse med krigspolisen. I höstas hade N. t. o. m. tagit hit en begagnad bil från Stockholm och däcken gingo vidare på sedvanligt sätt utan att det var tal om några licenser. I en del fall hade personbilsdäck av dimensioner sålts för att användas som framdäck på lastbilar, men en bilägare i Rute hade haft synnerligen dåliga erfarenheter av de Nilsons däcken, ty en gång hade däcken exploderat samma dag som de monterats på.
Ett typiskt exempel på Nilssons sätt att byta i det oändliga förekom också i utredningen. Nilsson hade köpt en lastbibr, som varit överförd till beredskapsregistret, för 500 kr. och två av däcken på denna bil hade han sållt i Rute. På samma ställe hade han förut sålt tre däck och vid båda tillfällena hade han fått utgånget gummi samt en mellangift på 75 kr. pr däck i stället. De utslitna däcken vandrade till en skrothandlare och Nilsson fick vid bytet med denne något bättre däck, som han kunde sälja med god avance.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 18 januari 1943
N:r 13