Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Bro är en socken på Gotland ligger ca. 1 mil norr om Visby väg 148.
Gårdsnamn: Annexen, Dacker, Duss, Ekes, Eriks, Halner, Kvie, Stenstugu, Suderbys, Tors, Tuer, Ytlings, Åby Lilla, Åby Stora.
En SONS lyckliga födelse ha vi glädjen tillkännagifva. Bingersqvarn, 10 Juni 1877.
Maria Nilssen.
L. P. Nilsson.
En DOTTERS Jyckliga födelse få vi härmed glädjen tillkännagifva.
Bro, 8 Juni 1877.
Maria Wijkström, S. Wijkström,
född Björkegren.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 16 Juni 1877
N:r 48
Tillkännagifves att min ömt älskade Make, husbonden och kyrkovärden Jakob Tibbelin, stilla afled 30 Maj 1877 i en älder af 59 år, 4 mån., 11 dagar, djupt sörjd och saknad af mig, en dotter och mång a vänner.
Qvie i Bro, 31 Maj 1877.
Anna Maria Tibbelin.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 Juni 1877
N:r 44
Solen hade knappt hunnit upp i talltopparna i öster förrän det i tisdags morse blef lif och rörelse på Visborgs slätt, och då reveljen gick i vanlig tid klockan 6 var redan en hel del folk i »kommissen».
Nog var det vackert och härligt då på morgonen, med fåglarne kvittrande i det vackra gamla lägret, och flera än en önskade nog att det vackra vädret skulle hålla i sig under hela manövern. Men att de två sista dagarna skulle bjuda på en sådan värmebölja, det hade väl ingen kunnat tänka, ännu mindre önska.
Sedan förfrukost och frukost utspisats på en gång klockan 6,30, stälde regementet upp på kasärngården strax efter klockan sju och mottogs af chefen, öfverstelöjtnant Leijonhufvud, som hälsade regementet och meddelade förutsättningen för dagens öfning. Densamma var föliande:
En fientlig styrka hade landstigit des i Östergarn (hufvudstyrkan) och dels i Kappelshammsviken och i Slite (mindre afdelmingar). Medan militärbefälhafvaren med hufvudstyrkanr af öns försvarskrafter tänktes gå mot Östergarn, var kåren A:s uppgift att undsätta garnisonen i Tingstäde. Denna kår bestod af två bataljoner ock kusprutekompaniet samt signalafdelningen I 27 jämte kavalleritroppen och artilleri, allt med öfverstelöjtnant Leijonhufvud som chef.
»Fienden», som landstigit i Kappelshamnsviken och Slite bestod af 13 och 14 kompanierna i Fårösund, Velocipedafdelningen I 27 samt samma regementes tredje bataljon, allt under befäl at major Nerman.
Klockan 7,30 satte sig regementet i tillståndet inträdde vid samma tid började kavalleritroppen samtidigt sin spaning mot Tingstäde.
Vid Bro kyrka fick det frammarscherande regementets spets känning med fienden i form af velocipedryttare. Dessa drogo sig emellertid tillbaka och marschen fortsattes under små gkärmytslingar. Sista delen af framryckningen blef en nog så besvärlig Swutspurt genom tät och snårig skog samt träskmarker där vattnet gick minst till knäna. Allt togs emellertid med godt mod och gladt humör och så kom också samlingssignaler öfverraskande snart. Vid 3—4-tiden var man redan i allmänhet på mespektive förläggningsplatser.
Nere vid Trägårds hade regementsstaben sitt kvarter och då inga truppförband lågo i närheten var här stilla och tyst. Sedan man tältat, små fyramanstält, bytt om kläder och tvättat dammet af sig, njöt man mödans lön, medan solen sakta sjönk i väster.
Det var en den härligaste afton man kunde tänka sig denna junikväll här ute på landet, De hvita husen med röda tegeltak inbäddade i grönskan och rundt om spirande åkerfölt, den stilla klara luften och lugnet rundt omkring, alt gjorde att man befann sig i en situation som man föga hade anat då man gaf sig af på manövern. Och öfverallt, hvart man såg lyste blommande körsbärs-, päronoch äppelträd gom jättestora snölyktor i trädgårdarna. Men tiden led och tystnadstimmen nalkades och ehuru det nog var svårt att få tyst så sommade man till slut och sof godt till solen väckte på morgonen af fälttjänstöfningens andra dag. Denna dag, då solen stekte glödhett, arbetade de två batallonerna mod en del gräfningar och befästningsarbeten, 13 och 14 kompanierna samt tredje bataljonen återgingo till sina respektive förläggningar.
Tredje dagens morgon ingick lika klar och solig som onsdagen och blef om möjligt ännu hetare. Regementet bröt upp från Tingstäde vid half 8-tiden och anträdde marschen mot Visby. Vid och norväst om gården — Stora Hammars, som ligger vid allmänna landsvägen mot Visby, utkämpades en mindre strid, i det andra bataljonen skulle söka hålla terrängafskärningen vid nämda gård till kl. 9. f. m. mot första bataljonen som angrep. Det lyckades bataljonen att både hålla stånd och till och med rycka framåt ett godt stycke och sedan striden afblåsts samlades man vid Stora Hammars, där generalmajor Bergström höll kritik.
Sedermera fortsattes hemmarschen genom Bro mot Visby under brännande gol och rykande damm. Den kan damma här på Gotland. Vid Bingerskvarn mötte musikkåren och under musik gick sedan marschen genom ståden och öfver Södervärn hem till Visborgs slätt, som nåddes vid half 3-tiden på eftermiddagen.
Sedan smakade en dusch godt, och om en stund var man åter igenkänlig, fast man blifvit rätt lik negrverna i hudfärg.
Velpcipedafdelningen, Bom hemkom redan vid 11-tiden på förmiddagen, körde redam vid ö-tiden på eftermiddagen ut på egna öfningar å södra Gotland, närmast lär färden gälla Ronehamn.
Så var dem manövern till ända och har väl förmodligen lämnat åtekilliga erfarenheter, angenäma åtminstone beträffande.
T—n.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Juni 1915
N:r 133
Styrelsen för Svenska Naturskyddsrörelsen hemställer i en af vetenskapsakademien tillstyrkt ansökan hos k. befhde, att den Skäggs aktiebolag tillhöriga s. k. Hällholmen, belägen i Bro socken, måtte fridlysas som naturminnesmärke.
Hällholmen, hvilken är känd för sitt talrika idegransbestånd, är belägen en half kilometer nordväst om den till Skäggs gård hörande utgården Idholmen. Den bildar en långsträckt figur af omkring 425 meterg längd och är på smalaste stället nära midten blott 35 meter bred. Arealen utgör 3,5 har.
Ifrågavaramde område äger tydligt Urskiljbara naturliga gränser bestående till största delen af strödda eller också tätt liggande kalkstensblock af betydlig storlek, hvilka antagligen ditförts af isen under den tid, vatten betäckte omgitningarna, d. v. s. före myrens aftappning. Där inga stenblock finnas, markeras gränsen tydligt af en sand- eller grusvall af ½ till 1 meters hjd och växlande bredd.
— Fridlysningen afser förbud mot afverkning, brytande af kvistar och plockande af örter inom området äfvensom förbud mot trädplantering samt stensprängning och grustäkt eller annan åverkan på den naturliga markformationen därstädes.
Om någon har något att erinra mot ansökningen i fråga, bör anmälan därom göras hos länsstyrelsen senast inom två månader.
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 10 Juni 1915
N:r 131
Att min älskade maka Johanna Kristina Olsson, född Lindström, stilla och fridfullt afsomnade onsdagen den 2 juni 1915 kl. 1,30 e. m., i en ålder af 61 år, 2 mån., 5 dagar; djupt och innerligt sörjd och saknad af mig, fosterson, syskon, släkt och vänner, är det min sorgliga plikt att tillkännagifva.
Duss i Bro den 4 juni 1915.
H. Olsson.
Sv. Ps. 473.
![\"\"](\"https://www.tingstade.com/wp-content/uploads/2022/03/19150604-01-04.jpg\")
Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 Juni 1915
N:r 126
BRO, 24 maj.
Bröllopi dagarna tre firades med början 21 dennes i brudens hem emelian landtbrukaren Fredian Vahlberg och frkn Lilli Bodin, Kvie i Bro. Vigseln förrättades i Bro kyrka, dit färden gick i en lång rad af skjutsar genom flera äreportar.
Brudparet uppvaktades af följande par tärnor och marskalkar: Ida Vahlberg—Nils Olofsson, Anna OlofssonDavid Eliasson, Tekla Hansson Hugo Vahlberg, Anna Hallgren—Oskar Vedin, Alise Bodin—Charles Segerdahl, Karin Bodin—Emil Gardell, Ida Vals lin—Gottfrid Vahlberg, Helga Gardell— Vilhelm Gardell, Ada Vedin—Emil Hultberg, Hilda Hultberg—Åke Håkansson.
Såsom brudtöfverska fungerade fru Mery Olofsson och såsom brudtbonde kyrkoherde Hedgren, som tack vars sina vackra tal förhöjde stämningen. Brudnäbbar voro Vera och Hlla Bodin. Många telegram anlände till brudfolket, och på kvällen afbrändes ett ståtligt fyrverkeri, hvilket i den vackra kvällen gjorde en storartad effekt. En väldig massa folk hade ock samlate för att ge brud, däraf äfven en stor del militär. De uppförde sig alla mönstergilt.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 Maj 1915
N:r 118
Visby rådhusrätt.
Barnuppfostringsbidrag med 10 kronor i månaden dömdes korpralen konrad Johansson att utge till Jenny Larsson från Visby för underhåll af ett af hemne framfödt barn, till hvilket J. erkänt sig vara fader.
För djurplågeri fick en landtman böta 15 kronor.
Å förbjuden väg, närmare angifvet i Studemtallén, hade en kvinlig körsven färdats med häst och vagn. Hon dömdes att böta 4 kronor.
Fylteri eller svindel? Carolina Karlsson-Fedder från Bro står som bekant tilltalad för fylleri, men påstår själf att hon vid tillfället ifråga haft ett anfall af svindel. Två vittnen hördes. Båda hade sett svar. gå vacklande, och ett af vittnena hade hört, att kvinnan, då hon leddes af poliskonstapeln, utropade: »Här skall ni få se på en full käring» Målet öfverlämnades.
Utslag 25 maj.
Snattert. Korpralen Alvar Stjernspets från Jönköping stod tilltalad för att i en butik vid Adelsgatan ha stulit en ylleskjorta, värderad till kr. 9:50, vilken han stoppat in under vapenrocken. Stjernspets erkände och uppgaf som förmildrande omständighet, att ham vid tillfället var berusad. Han dömdes att för första resan snatteri böta 50 kronor.
Bråket vid Södra Murgatan. Utsar afkunnades i dag i misshandelsmålet mot arb. J. A. Björkqvist. Han dömdes att böta 150 kronor.
För fylleri och våldsamt motstånd var arb. Fredrik Vilhelm Nyman instämd. Svar. hade ej iakttagit inställelse. Målet uppsköts 14 dagar.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 Maj 1915
N:r 111
i husbonden Johan Norrbys vid Ringvide i Veskinde konkurs jämte gäldenären kallas härmed till sammanträde å källarmåstaren J. Smedmans hotell i Visby fredagen 18 innevarande Maj kl. 2 e. m., för att öfverenskomma och besluta om fastigheternas försäljning m. m.
Veskinde och Bro 9 Maj 1877.
SYSSLOMÄNNEN.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Maj 1877
N:r 38
har för april månad beviljat följande ersättningar, nämligen åt Otto Sjösten, Björkome i Väskinde, för en häst 200 kr, H. Högberg, Autsarfve i Fole, för en häst 250 kr., Kristian Bogren, Möjner i Boge, för 1 ko 150 kr., A. Enderberg, Hulte i Endre, för en ko 180 kr., Albert Hansson, Åby i Bro, för 1 häst 500 kr. och Amanda Johansson, Nystuge i Bäl, för en ko. 100 kr.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 Maj 1915
N:r 104
Norra häradsrätten.
Dråpet i Bro. Vid den fortsatta ransakningen i går Se hördes först 15-årige smedlärlingen Henrik Jakobsson, som afgaf ett synnerligen redigt vittnesmål och hvars berättelse i alla väsentliga delar öfverensstämde med smeden Johanssons uppgifter. Vittnet hade kommit till Bro april i år, då han fick anställning hos nyssnämde Johansson. Vittnet hade varit handtangare åt den dräpte Dahlberg, som han beskref som en utmärkt kamrat och fredlig person.
Då Hallberg 4 dennes inkommit i smedjan, hade han, enligt vittnets uppgift, gått fram till Dahlberg och yttrat: »Du är allt en riktig f-n, du vi få akta oss för dig.» vad Hallberg menade med dessa ord, visste icke vittnet. Hallberg hade vidare tätt intil Dahlberg yttrat något, som vittnet icke kunnat uppfatta, men hvarpå Dahlberg svarat: »Hallberg skall inte stå här och genera folk». Därmed grep han honom i rocken och förde honom upp mot det förenämda skrufstädet.
Beträffande dråpet berättade vittnet, att Dalberg icke, såsom Hallberg sökt göra troligt, Sprungit honom till mötes och själf varit orsaken till att knifven träffat honom. Dahlberg hade tvärtom, då han fick se Hallberg komma, gått långsamt, medan åter Hallberg med långa, hastiga steg sökte upphinna Dahlberg. Vittnet hade hört Dahlberg säga: »Nu stack han mig i bröstet mäster», och strax därefter yttrade Hallberg: »Jesus, hvad gjorde jag nu? Erik, Erik, förlåt mig!» Då vittnet kommit till fjärdingsmannen för att anmäla dråpet satt Hallberg där på sin skjuts. an frågade då vittnet, om Erik vore död, och då frågan bejakades, sade Hallberg: »Ja, adjö med er nu, för det är sista gången ni ser mig” Därpå for han.
Fjärdingsmannen Joh. Wahlgren, som därefter fick aflägga sitt vittnesmål, hade intet i sak att meddela, men uppgaf, att Hallberg efter dådet visat sig ångerfull och gråtit samt förefallit nedbruten af sorg öfver det skedda.
Vittnet intygade, att Hallberg gjort sig känd som en vildsint person, som varit brutal mot husfolk och husdjur. Som bevis härpå omnänjdes, att Hallberg en gång vid plöjning i en åker
för att mana fram hästen, som var istadig, sprungit efter sin bössa och skjutit ett hagelskott mot djuret.
Sedan vittnesförhören för dagen afslutats, yrkade den dräptes moder, Josefina Nilsson, som är bosatt här i Visby, att Hallberg måtte dömas skyldig att till henne i årligt understöd utgifva 300 kr. samt ersättning för sonens begrafningskostnader med kr.
86:50. Hallberg förklarade sig villig att utbetala 100 kr. årligen samt begrafningskostnaderna.
Den häktades äldre broder, som var närvarande vid ransakningen, hördes upplysningsvis angående den förres lynne och sinnelag. Han förklarade, att den häktade alltid haft ett obändigt lynne, som förvärrats genom ymnigt bruk af starka drycker. Han hade bokstafligen på sista tiden varit en slaf under rusdrycksbegäret.
För vidare utredning uppsköts målet till 2 juli hvarpå Hallberg återfördes i häktet.
Det bekanta Henriksdahlsmålet, rörande ansvar å stataren Karl Karlsson och hans son Knut Karlsson såsom varande skäligen misstänkta att ha varit vållande till f. hemmansägaren Anderssons, Timans i Roma, död, förevar igår åmyo inför norra. häradsrätten.
Ransakningen började kl. 7 e. m., då Knut infördes, hvarefter man genomgick förhörsprotokollet från 16 maj för att gifva Knut tillfälle att göra erinringar om den lördagskvälls händelser, då Andersson ljöt döden. Målet har utförligt refererats förut, och något nytt framkom ej nu utöfver hvad som meddelats vid föregående förhör. Sedan äfven fadern hörts, afslöts ransakningen för dagen och uppsköts målet till dess medicinalstyrelsens begärda utlåtande öfver Anderssons skador inkommit.
Båda de tilltalade nekade till att ha rört Andersson alls, och mycket mindre hade de slagit honom.
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 19 Juni 1913
N:r 139