Norra häradsrätten.
Dråpet i Bro. Vid den fortsatta ransakningen i går Se hördes först 15-årige smedlärlingen Henrik Jakobsson, som afgaf ett synnerligen redigt vittnesmål och hvars berättelse i alla väsentliga delar öfverensstämde med smeden Johanssons uppgifter. Vittnet hade kommit till Bro april i år, då han fick anställning hos nyssnämde Johansson. Vittnet hade varit handtangare åt den dräpte Dahlberg, som han beskref som en utmärkt kamrat och fredlig person.
Då Hallberg 4 dennes inkommit i smedjan, hade han, enligt vittnets uppgift, gått fram till Dahlberg och yttrat: »Du är allt en riktig f-n, du vi få akta oss för dig.» vad Hallberg menade med dessa ord, visste icke vittnet. Hallberg hade vidare tätt intil Dahlberg yttrat något, som vittnet icke kunnat uppfatta, men hvarpå Dahlberg svarat: »Hallberg skall inte stå här och genera folk». Därmed grep han honom i rocken och förde honom upp mot det förenämda skrufstädet.
Beträffande dråpet berättade vittnet, att Dalberg icke, såsom Hallberg sökt göra troligt, Sprungit honom till mötes och själf varit orsaken till att knifven träffat honom. Dahlberg hade tvärtom, då han fick se Hallberg komma, gått långsamt, medan åter Hallberg med långa, hastiga steg sökte upphinna Dahlberg. Vittnet hade hört Dahlberg säga: »Nu stack han mig i bröstet mäster», och strax därefter yttrade Hallberg: »Jesus, hvad gjorde jag nu? Erik, Erik, förlåt mig!» Då vittnet kommit till fjärdingsmannen för att anmäla dråpet satt Hallberg där på sin skjuts. an frågade då vittnet, om Erik vore död, och då frågan bejakades, sade Hallberg: »Ja, adjö med er nu, för det är sista gången ni ser mig” Därpå for han.
Fjärdingsmannen Joh. Wahlgren, som därefter fick aflägga sitt vittnesmål, hade intet i sak att meddela, men uppgaf, att Hallberg efter dådet visat sig ångerfull och gråtit samt förefallit nedbruten af sorg öfver det skedda.
Vittnet intygade, att Hallberg gjort sig känd som en vildsint person, som varit brutal mot husfolk och husdjur. Som bevis härpå omnänjdes, att Hallberg en gång vid plöjning i en åker
för att mana fram hästen, som var istadig, sprungit efter sin bössa och skjutit ett hagelskott mot djuret.
Sedan vittnesförhören för dagen afslutats, yrkade den dräptes moder, Josefina Nilsson, som är bosatt här i Visby, att Hallberg måtte dömas skyldig att till henne i årligt understöd utgifva 300 kr. samt ersättning för sonens begrafningskostnader med kr.
86:50. Hallberg förklarade sig villig att utbetala 100 kr. årligen samt begrafningskostnaderna.
Den häktades äldre broder, som var närvarande vid ransakningen, hördes upplysningsvis angående den förres lynne och sinnelag. Han förklarade, att den häktade alltid haft ett obändigt lynne, som förvärrats genom ymnigt bruk af starka drycker. Han hade bokstafligen på sista tiden varit en slaf under rusdrycksbegäret.
För vidare utredning uppsköts målet till 2 juli hvarpå Hallberg återfördes i häktet.
Det bekanta Henriksdahlsmålet, rörande ansvar å stataren Karl Karlsson och hans son Knut Karlsson såsom varande skäligen misstänkta att ha varit vållande till f. hemmansägaren Anderssons, Timans i Roma, död, förevar igår åmyo inför norra. häradsrätten.
Ransakningen började kl. 7 e. m., då Knut infördes, hvarefter man genomgick förhörsprotokollet från 16 maj för att gifva Knut tillfälle att göra erinringar om den lördagskvälls händelser, då Andersson ljöt döden. Målet har utförligt refererats förut, och något nytt framkom ej nu utöfver hvad som meddelats vid föregående förhör. Sedan äfven fadern hörts, afslöts ransakningen för dagen och uppsköts målet till dess medicinalstyrelsens begärda utlåtande öfver Anderssons skador inkommit.
Båda de tilltalade nekade till att ha rört Andersson alls, och mycket mindre hade de slagit honom.
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 19 Juni 1913
N:r 139