Etikett: Alva

Riksantikvarien, som yttrat sig över förslaget till restaurering av Alva kyrka, finner förslaget att förse tornet med hängrännor och stuprännor ur utseendesynpunkt föga tilltalande. Änvbetet vill dock inte motsätta sig förslaget, då det knappast finns annan möjlighet att undvika alltför snabbt återkommande skador på tornmularnas ytbehandling.
Till skydd för vissa delar av tornportalen har föreslagits inläggande av blyplåtar. Denna åtgärd måste kompletteras med konservering av särskilt dåliga partier genom specialist. Förslagsställarens avsikt synes vidare vara, att cementgolvet utan att ändras skall beläggas med kalkstensplattor. Detta synes emellertid komma att vålla svårigheter vid dörrarna. Det kan övervägas om inte flera gravstenar än de i förslaget upptagna kan läggas in. Särskilda placeringsplan bör utarbetas i samråd med landsantikvarien.
Den föreslagna stympningen av predikstolens trappa avstyrkes liksom också flyttningen av predikstolen, om denna inte kan utföras utan att trappan stympas. Partier med ursprunglig puts, som kan vara bevarade i tornrum och kor, bör i största möjliga utsträckning bibehållas. Ämbetet ifrågasätter, om den föreslagna nya bänkinredningen inte bör utformas på ett sätt, som bättre ansluter till kyrklig tradition på Gotland. Utöver de föreslagna åtgärderna anser ämbetet önskvärt, att en ny nummertavla anskaffas att placeras på östra väggen av långhuset norr om triumfbågen och att gammal färg tas fram på väggskåp i absiden.

Gotlänningen
Fredagen 22 augusti 1952
Nr 193

Fornsalen har fr.o.m. i dag en alldeles extra attraktion att visa: en så sent som i går funnen tusenårig silverskatt. Den påträffades under nyodlingsarbete på en ängsbit vid lantbrukare Rudolf Thomssons gård Gandarve i Alva, och består av över 700 mynt samt en del bitsilver, och av mynten förefaller åtminstone två vara av ett alldeles speciellt intresse.
Det var som sagt medan man höll på med nyodling som fyndet gjordes av sonen i huset, Bertil Thomsson. Han grävde just kring en långsmal lutande sten, då han på en decimeters djup hittade silverskatten, som lagts ovanpå stenen. Man är inte precis ovan vid fornfynd i Alva, förra gången en silverskatt anträffades på Gotland – för två år sedan – var också i Alva, och gårdsägaren själv har också förr varit med och hittat silver. Fornsalen fick omedelbart anmälan om fyndet, och landsantikvarie Greta Arwidsson, som just var på besök i trakten, tog hand om silvret.
Det rör sig här om mynt från slutet av 900-talet och början av 1000-talet, berättar landsantikvarien för Gotlänningen. Största delen är anglosaxiska och tyska mynt – den siste anglosaxiske kungen Ethelred finns på rätt många av mynten, och där finns också en del som präglats i England av den danske erövraren Knut den store, som valdes till kung där 1014. De föregående skatterna i Alva har nästan uteslutande bestått av arabiska mynt, men den här gången finns det bara ett fåtal. Några danska mynt finns det också, men de svenska mynten lyser med sin frånvaro. Bland de österländska mynten finns det ett (eller rättare sagt en bit av ett) som möjligen är turkiskt, i varje fall inte arabiskt, och ett annat mynt, som man först ville hålla från arabiskt, är präglat bara på ena siden och har något avvikande figurer mot de vanliga. Här kan man misstänka falskmynteri, men det kan också hända att myntet inte alls är arabiskt utan härrör från något annat österländskt land. Det får en närmare undersökning söka klargöra.
Förutom mynten finns i silverskatten bl.a. en del av ett vackert ringspänne av silver och en bit av ett stort brakteatliknande silversmycke, som haft en diameter på bortåt 8 decimeter. Tydligen har det i båda fallen varit fråga om mycket förnämliga smycken innan de höggs sönder till betalningsmedel.
Troligen har skatten legat i en påse på någon trätallrik som helt förmultnat. Mynten låg väl samlade och orubbade och är alla blanka och fina. Och som sagt, de närmaste dagarna har var och en tillfälle att i Fornsalen se och beundra den senaste silverskatten som hämtats upp ur Gotlands rika jord.

Gotlänningen
Fredagen 15 augusti 1952
Nr 187