fick sin vackra framställning vid en församlingsafton i lördags i Vamlingbo bygdegård. Framställningen var en bild från ett högmässobesök vid tiden kring 1850-talet och tolkades på ett, sällsport verklighetstroget och levande. sött av de medverkande från Hablingbo S.L K.F. och kyrkliga syförening.
Den rymliga lokalen var till trängsel fylld av folk så att en stor del inte kunde få sittplats, och man räknar med att omkring tvåhundra personer var samlade. Högtiden inleddes med att man sjöng fyra verser av »Fädernas kyrka» och därefter läste komminister Thure Åberg ps. 100 och nedbad välsignelse över aftonens samvaro. I si inledningsanförande omnämnde pastor Åberg hur avsikten med aftonens »kyrkobesök» var att ge en bild av gångna tiders varma •kärlek och vördnad för Herrens hus och söka återspegla något av den fridfulla sabbatsstämning som vilade över kyrkvandringen och tempelbesöket. Därjämte skulle församlingsaftonens ekonomiska behållning användas för anskaffande av en mässkrud i Vamlingbo. Med några hjärtliga ord hälsade också pastorn de medverkande och intresserade välkomna.
Så överlämnades ordet till disponent Axel Hultström, Alva, som över ämnet »Skymmer eller ljusnar det över Sveriges kyrka?» höll ett djuplodande föredrag, som röjde en vaken blick för tidens strömningar och en varm och trosstark kärlek till fädernas gamla kyrka. Efter föredraget sjöngs de tre sista verserna av Fädernas kyrka.
Efter kaffeservering hölls en försäljning av skänkta paket, och som auktionist tjänstgjorde disponent Hultström, som med sin humor fick fart på försäljningen. Så var det lotteridragning, där högsta vinsten utgjordes av en oljemålning med motiv från Vamlingbo kyrka och prästgård. Sammanlagda Antalet vinster var tjugofem, samtliga skänkta.
Så följde aftonens huvudprogram, nämligen »Ett kyrkobesök för etthundra år sedan». Framme i förgrunden hade man byggt ett altare, där levande ljus brann och där kyrkans handböcker låg uppslagna och vackra och väl ordnade blommor förstärkte högtidsbilden. Och så fanns å ena väggen nummertavla med angivna psalmnummer och å andra sidan hade man placerat »kyrkorgeln». Först redogjorde fru Ebba Johansson för hur tanken och iden kom upp att söka få en framställning av en bild ur gångna tiders fromhets- och församlingsliv. När kyrkospelet första gången uppfördes var det vid en »Hemmets dag» i Hablingbo, vid vilken pastor Åberg var talare. Och det var för att göra en väntjänst’ åter som man kommit till Vamlingbo för att på detta sätt medverka vid församlingsaftonen. Fröken Solveig Larsson trädde sedan fram och läste »Tidevarv komma, tidevarv försvinna — medeltid», och medan man släckte ljuset i lokalen drogs ridån åt sidan och altaret strålade i ljus. Det var en sällspord stämning över denna glimt från medeltidens kyrkorum. Och sedan fördes man fram till 1850-talet och till en• sommarsöndag den tiden. Över nejden går klockklangen från kyrkan och högtidsklädda människor samlas kring kyrkan. På kyrkbacken samspråkar ett par allmogekvinnnor, men vid sammanringningen vandrar de och de övriga in i kyrkan. Från orgeln tonar ett förspel till psalmen Jag lyfter mina händer, och snart sjunger menigheten med glädje och kraft i ingångspsalmen. Fru Ester Jakobsson läste sedan en synnerligen stämningsmättad dikt av Kerstin Hed. Psalmen: »Hur ljuvt det är att komma» utfördes som duettsång av fru Elisabeth Åberg och fröken Solveig Larsson och till orgel. Fru Maj Mattsson läste vackert och väl en av fru Helny Koch författad synnerligen vacker dikt om glädjen att vandra upp till Herrens helgedom. Pastor Thure Åberg höll ett kort tal utgående från orden i Ps. 122 »Jag gladdes, när man sade till mig: Vi skola gå till Herrens hus». Som avslutningspsalm sjöng de medverkande ps. 66, »Jesus är ett tröstrikt namn», och vid sista versen reste sig hela den samlade skaran och sjöng med. Pastor Åberg framförde så ett tack till alla som varit med och uttalade sin glädje över den högtid kvällen inneburit. Den ekonomiska behållningen blev c:a 600 kr, vilket är en god hjälp för aftonens ekonomiska ändamål.
Gotlänningen
Torsdagen 16 oktober 1952
Nr 240